Sick Update


Tog ut segern i förskott. Trodde det värsta var över när jag kom hem från sjukhuset i tisdagskväll men senare på natten vaknade jag av ännu värre smärtor än vad jag tidigare haft. Magen gjorde så vansinnigt ont att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Kände för att skrika, gråta och kasta saker omkring mig men vad skulle det hjälpa?! Beställde till slut en taxi och åkte igen till St Görans akutmottagning. ”Är du här igen” fick jag som välkomnande. Sen stack de mig med nya nålar samt förberedde mig för intravenöst smärtstillande och dropp. Morfin……herregud, vad gjorde man innan det uppfanns?! Det fick inte bort smärtan nämnvärt men va härligt omtöcknad och trött man blev. Tack vare denna fantastiska drog försvann timmarna och lyckades halvsova bort det värsta dygnet.

De symtom jag hade pekade på blindtarmsinflammation, dock visade blodproverna inget som stödde den tesen så de avvaktade med kniven. Genomgick ultraljud och senare även datatomografi som till slut gav beskedet vad jag led av. Jag hade en inflammerad tolvfingertarm, tjocktarm och en del vätska i buken. Inget superallvarligt men kan tydligen vara smärtsamt som ett helvete. Nån bot annat än vila finns inte heller.
Min magiska läkare var själv en träningsgalning så hon trodde att Zurich absolut skulle kunna vara möjligt samt även börja träna igen redan nästa vecka.

Så där har vi det igen……maxträna/tävla aldrig med misstänkt skit i kroppen. Om du ändå gör det och känner att nånting är fel avbryt då direkt. Detta vet jag alldeles för väl och får skylla mig själv för vad som hände. Finns inga bevis att simtestet i tisdags är boven i dramat, men jag vet att det var det som utlöste det.

Nu väntar en veckas semester i Haverdal på västkusten. Ska självklart vila hela helgen eftersom jag fortfarande inte är bra och förhoppningsvis om kroppen är redo kanske börja smygträna på tisdag nästa vecka. Som tur är ”ger” träningen två veckor innan ett race inget men mentalt är det jobbigt att inte veta om man ens klarar en 45 minuters jogg…

Tråkigaste med hela det här var att jag missade en kär väns bröllop idag där de flesta av mina vänner kommer vara. Även om sporten är viktig så är ens nära och kära viktigast!

Tur att det är EM x 2 samt Tour de France idag…..räddar upp lite 🙂

Ha de

Mike 

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Upp som en sol ner som en pannkaka


Högmod kommer före fall. Var så himla nöjd med min form. Kändes som jag bara hade tre rejäla cykelpass samt två ordentliga simningar kvar att avverka innan jag skulle nå min optimala form för att kunna genomföra Ironman Zurich på ett anständigt sätt.

Idag var det dags för simtest nr 1. Två varv i Källtorpssjön á 1287 meter med vårt sedvanliga tisdagsgäng. Tanken var att få en känsla för var vi kommer landa på i Vansbro. Vädret var riktigt uselt men vem fan bryr sig om det regnar när man ska bada?! Haft lite osköna känslor i kroppen tidigare idag men skyllde det på resan igår och dålig nattsömn. Vardagsmat för en småbarnspappa, för vad kan väl några kilometer simning ställa till med, tänkte jag. Tydligen ganska mycket….

Starten gick och 13 stycken skenande finansmuppar plaskar iväg. Hade tänkt själv att hålla igen på första varvet för att inte spränga mig och komma in med en bra känsla. Det sket sig som vanligt. Jag är Batman som min son brukar säga. Körde på ordentligt från start. Märkte att andningen, stressen och ett oskönt tryck över bröstet infann sig. Äh, det försvinner säkert när jag kommer in i min rytm övertalade jag mig själv. Kände redan efter tusen meter att jag kommer få kriga för varje armtag idag. Musklerna jobbade ok, men resten i koppen var skit. Väl i mål på personbästa med fyra minuters marginal kom endorfinerna fram och tog bort den värsta smärtan.

Tyvärr avtog effekten och en molande magknip började presentera sig. Inte helt ovanligt med lite magsmärtor vid tuffa simningar för oss amatörer då man sväljer en massa vatten samt verkar samla upp en del luft i tarmarna. 
Normalt sett när det händer så går det över på naturlig väg. Men tydligen inte idag.
Låg dubbelvikt på jobbet sen på eftermiddagen, jag satt och gnällde samt inte gjorde nån nytta så mina kollegor skickade hem mig. Väl hemma eskalerade smärtorna. Provade alla husknep som finns vid magknip även dem som man ogärna pratar om. Inget hjälpte. Fanns inget annat val än att åka till akuten, grät av smärta och kunde inte ens gå för egen maskin. Läkarna tog prover och undersökte mig efter bästa förmåga. 
Inga akuta ”farliga” symptom som tur är, dvs magsår, blindtarm eller katarr. Men smärtorna kunde inte förklaras bättre än att det måste vara muskulärt. Bästa gissningen är just nu blödande abs pga hård träning med en infektion i kroppen. Jävligt diffust och skapar tyvärr ingen klarhet i om jag kan träna och tävla inom kort. Får helt enkelt vila och hoppas det försvinner…..

Där har vi det. Jag är out of order på obestämd framtid. Best guess bara några dagar, för annars blir det inget sportande i ostens & chokladens skattefria land 🙁

Hörs snart igen. Nu ska jag sura…

Mike

Yuppie Swim 2012. Fina tider idag, Anette vann på 38:20 före Niels-Jörgen och Johan på 38:22 resp 38:53. Min käre Ö till Ö partner och ständige Nemesis på tävlingsarenorna Henke fick till 39:45. Min tid på 43:24 bleknar i jämförelse….

 

Mera muskler


Simmandet har börjat ge lite resultat. Egentligen ganska självklart att övning ger färdighet men idioter som jag hoppas ändå på att det ska komma av sig självt utan ansträngning.
Har inte simmat speciellt långt eller länge här nere. Minst 1000 meter om dagen fördelat på intervaller eller lättare distans längs stranden. Havet är krabbigt och det är dyningar vilket gör att man får anpassa sig efter elementet till skillnad från de stilla sjöar man är van vid hemma. Dessutom simmar jag utan dräkt. Jag vet inte om det gör mig till en snabbare simmare men jag antar att man blir ”hårdare” om man tränar under tuffa förhållanden. Nåt som faktiskt visade vara värdefullt under Ö till Ö. 
Nästa vecka på tisdag ska vi göra en general repetition på Vansbrosimmet. Två varv i Källtorpssjön brukar på minuten ge samma sluttid som Vansbro. Distansen är 400 meter kort men avsaknaden av strömt vatten gör att sluttiden blir nästan identisk. Hade 46:50 i Vansbro förra året, så jag hoppas kunna bättra det med åtminstone 2 minuter. Inga supertider men får duga för mig 2012. 

Imorgon när 90% av Sveriges ”vuxna” befolkning vaknar upp med en baksmälla från helvetet har jag dammat av 8 mil cykel i bland franska kullar och berg. Gjorde detta i onsdags men då hade jag en ganska rutten känsla genom hela passet. Vet inte om det var värmen eller löpningen från dagen innan men jag hade liksom ingen vidare återhämtning. Det brukar vara min styrka, att kunna komma igen trots en lite tuffare period under en tävling/träning. Så imorgon blir det en repris, kommer inte jaga nån tid men vill återfå känslan av att vara stark. Den mentala biten är minst lika viktig inför en tävling som den fysiologiska. Som min vän Olle skrev till mig tidigare i veckan ”Ironman är 68% fysik och 146% pannben”. Vet inte vart han fick dessa exakta procental ifrån men det ligger nog nåt i det. 

På söndag tänkte jag stöka av ett pass som jag har viss hatkärlek till 2*10 km med negativ split. Den sista milen ”måste” gå under 40 min. Om inte det gör mig hård så vet jag inte vad som skulle göra det?!

Au revoir!

//Iron pain riche

 

Träna i Provence


Lyxproblemen är många. Det är varmt som ett helvete, vindstilla och inte ett moln så långt ögat når. Kanon om man är barnfri och är nere för att dega på stranden med sin käresta.

Jag hade tänkt att verkligen toppa formen med en sista rejäl mängdvecka cykel, sim och om tiden fanns löpning. Har fått ändra i schemat lite eftersom man bara kan träna tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Simning blir det fokus på, perfekt temperatur i vattnet för att köra utan dräkt. Kommer köra varje dag men tar det lite försiktigt så jag inte drar på mig nån onödig överbelastningsskada. Varannan dag distans, varannan dag intervaller. Borde ge lite effekt till mina späda simmuskler.

Cykel blir det nu istället varannan dag. Testade linjecykeln som jag ställt här nere på en kortare bergsrunda i måndags. Ovant med sittställningen, tufft att åter igen cykla kuperat och det vattnet man hade med sig tog slut innan jag ens kommit upp på toppen.  
Tänkte revanschera mig imorgon med en 7-9 mils runda med bra tryck på pedalerna. 
Svårt att förstå att jag förra året genomförde Nice Ironman i ännu varmare väder. Men så gick det ju som det gick oxå…

Löpningen har på sista tiden känts fantastisk. Lätt dock att bli kaxig och glömma bort att underhålla löpformen. Bestämt mig för att springa de dagar jag inte cyklar här nere. Kommer dock inte köra intervaller utan det blir istället mer distans med fartinslag. Idag t ex körde jag 2*6.5 km. Tänkt IM puls ut och marapuls hem. Detta för att i den mån det går vänja mig springa hårt trots att benen är slitna. Resultatet i fart blev 4:10 min/km ut och 3:50 fart hem. Kändes kanon pulsmässigt men den där jävla värmen igen…..inte konstruerad för att gympa när det är varmare än 25 grader. Hoppas att det är riktigt dåligt väder i Zurich, annars kommer de få bära mig av banan.

Hörde att Lance inte kör Nice på söndag. Det var väl själva faaan oxå. Får väl träna själv istället då, livet är ju trots allt ingen åskådarsport även fast man verkligen kan inspireras av att se andra som verkligen kan utföra denna märkliga sport.

Au revoir med amis.

Step up to the plate


Efter en tung vecka av olika bestyr som flytt, bröllop med sedvanlig karatefylla samt sjuka barn har jag åter tagit befäl över min tillvaro och börjat träna på allvar igen.
Har märkt att jag ligger efter uthållighetsmässigt i simning och cykling. Den fart jag har i kroppen är tillräcklig men blir sliten alldeles för tidigt trots relativt låg puls. Hade inte varit nåt problem om det var Olympisk- eller Halv IM distans jag tränade inför men nu är det ju inte det. Ironman Zurich är mindre än 5 veckor bort så tills dess är det total fokusering som gäller. Jag har som tidigare nämnt egentligen inga ambitioner att slåss om Hawaii platserna men om tillfälligheterna där gör att chansen finns vill jag åtminstone vara tillräckligt förberedd för att ge de andra en match.

Senaste dagarnas träning har varit tuff och det ser inte ut att bli lättare de närmsta dagarna heller. Veckans träning ser ut som följer…
Lördag 9/6 – Simning
Söndag – Cykel 8 mil, 2*20 min + 2*10 min insprängt.
Måndag – Lidingöloppets sista 24 km, fart 4:29. Puls 77%.
Tisdag – Simning, test 1300 meter – 21:54. Löpning 3*3km, splits 11:57, 10:40, 10:50.
Onsdag – Löpning 10 km. Cykel 5*5 km hårt.
Torsdag – Vila.
Fredag – Simning alt löpning.
Lördag – Cykel 10-12 mil med 4*20 min insprängt.
Söndag – Resdag, vila.

Åker till Cannes på söndag med familjen, stannar i 8 dagar. Lite fusk kanske att kunna träna där titt som tätt med de förutsättningar som finns där. Men alla har vi våra små tjuvknep. Höjdpunkten blir att se på IM Nice där Lance ska kvala till Hawaii. Kommer bli riktigt coolt att bevittna. Kanske enda chansen man har att se legenden live?!

Nu ska jag knyta mig och försöka vila benen lite.

//M

Här ser ni tisdagsgänget som varje lunch kör med Micke Rosén. På bilden ser ni Johan Alm & Anette Dahlberg. De gjorde idag 18:40 resp 18:45 på 1/3 IM i Källtorpssjön. För er som inte är så pålästa innebär det teoretiskt att de har borde klara runt 57-58 min på IM distansen. Själv fick jag bara till 21:54. Visserligen 1 minut bättre än förra året men inget att hänga i julgranen direkt.

 

Duathlon SM


Det sägs ha varit kallare än på Julafton igår. Kanske var en överdrift men vi kan nog enas om att det var riktigt dålig dag att utöva nån form av utomhusaktivitet på!
Problemet med sporter som löpning, triathlon & längskidor är att det bara en max två dagar om året då det verkligen smäller tävlingsmässigt. Missar man den dagen, Ja då är det 12 månader tills nästa gång. Har man tränat +6 månader för ett lopp så ställer man ju knappast in för lite regn & rusk. I alla fall inte jag.

Om marathonlöparna tyckte det var kallt på västerbron så har jag svårt att tycka synd om dem. Försök cykla i en timme i runt 40 km/h när det är +5 grader i luften, häller ner från skyn och det blåser 12 m/sek iförd en modifierad baddräkt samt fingervantar. Jag var så stelfrusen när vi skulle byta om till sista löpdelen att jag inte fick av mig hjälmen eller på med skorna. Sprang som en bajsnödig anka första 2 kilometrarna innan blodet hade återvänt till fötterna nämnvärt. Vill inte ens tänka på hur långsamt det gick… 

Resultatet då? Jo, ingen aning faktiskt. Det enda jag vet var att min klocka visade 36:20 efter 10 km löpning väl inne i växlingsområdet. Tror att första varvet på cykeln á 2 mil tog ca 32 minuter. Efter det var jag så kall att jag sket i allt som hette splits, puls och annat och fokuserade bara på att ta mig i mål med nån typ av värdighet kvar. Så när jag säger att jag kom i mål på 2:05 så är det lite av en gissning. Jag tror klockan visade det men jag hade lite hallucinationer på slutet så det kunde lika gärna stått 3:20. Placeringsmässigt kom jag in som nr 8-9:a nånting. Lite oklart oxå eftersom 50% av alla verkar ha brutit både framför och bakom mig. Får helt enkelt vänta och se tills resultatlistorna kommer.

En sak är jag nöjd med dock förutom att ha tagit mig i mål. Jag övertygade mig gång på gång att hålla igen. Både på första löpningen och initialt på cykeln. Vet hur lätt det är att få kramp samt hur lätt extremt väder tar på krafterna. Så även om den här tävlingen var en nära döden upplevelse så är man ytterliggare en nyttig erfarenhet rikare. Så om man inte är snabbast så får man försöka vara tuffast och smartast…….lite av människans framgångsrecept genom evolutionen helt enkelt.

Kroppen känns kanon nu vilket bäddar för att dra igång direkt att träna efter en obligatorisk vilodag efter tävling. Imorgon blir det cykel……om vädret tillåter.

Hörs!

Mike