Jag har alltid tänkt att mat och träning hör ihop, såklart. Men det är svårt att veta hur, vad och när man ska äta som idrottare. Speciellt när man tränar så pass mycket som jag ändå gör. Jag har gradvis ökat min träning under många år nu men aldrig reflekterat över om det jag äter verkligen är ”rätt”. Är det tillräckligt mycket, är det tillräckligt med näringsämnen och är det tillräckligt ofta? Ja det finns mycket att reflektera över. Jag har försökt utgå från att äta så hälsosamt som möjligt, undvika halvfabrikat, mycket grönsaker osv. MEN jag glömde en liten detalj… Mängden mat och energi. Jag har tränat på och ändå känt att jag orkat med även om det då och då dykt om som en liten spärr. En spärr som säger ”jag orkar detta men inte mer”. Jag har inte haft energi nog att ta ut mig mer på många pass för energin har inte räckt till även om jag haft kapaciteten att klara av att springa snabbare och längre.
Jag har börjat fundera lite mer över detta under vintern, dels på grund av att jag till och från känt mig ganska sliten och orkeslös. I lördags blev jag dock påmind om detta genom en riktig käftsmäll. Jag gjorde mig redo för ett intervall/distanspass på morgonen och började jogga lite lätt. kände mig lite sliten men tänkte att det var vanlig morgontrötthet. Jag tog mig till idrottshallen där vi skulle köra intervallerna men när jag kom dit kände jag att ”nej, detta går inte. Jag kör ett distanspass idag!”. Jag joggade vidare mot ett spår för ett pass på ca 20km, det kändes tyngre och jag orkade knappt ta mig framåt. Det var en strålande vacker morgon och rimfrost så motivationen gick det ingen nöd på. Jag tog mig runt och hem men det var ju ingen runda att hurra för. Jag insåg att jag antagligen inte orkar med träningen för att jag äter ungefär likadant som jag gjorde för 5 år sedan när jag tränade en bråkdel av vad jag gör nu. Det jag får i mig räcker antagligen till att hålla kroppen i funktion men inte för att pressa mig under tuffa pass med intervaller och långa distanser.
Troligtvis har jag vant kroppen med att gå på någon sorts ”sparlåga” och därför gradvis vant mig vid känslan att det går tungt och att vara lite trött. Nu ska jag göra en rejäl omvändning och se över hur och vad jag äter. Annars kommer jag troligtvis fortsätta stå och trampa på samma ställe och inte utvecklas mer som löpare. Och då blir ju träningen i stort sett bortkastad tid.
Men det är svårt att få träning och kost i rätt balans tycker jag. Det finns så många olika riktlinjer på vad man ska äta och inte att man blir ganska förvirrad i slutändan. Man blir så fokuserad på att göra rätt val och följa rätt råd att man glömmer bort det sunda förnuftet. I slutändan handlar det ju trots allt om en så enkel ekvation som att man ska få i sig lika mycket energi som man gör av med.
Är det fler som tycker det är svårt att göra rätt val med maten? Hur äter ni andra löpare?
Ha en fortsatt fin dag och ta hand om er!
