Stel som en pinne
Man kan inte leva på gamla meriter, inte när det kommer till vighet och yoga i alla fall. Innan löpningen blev en del av mitt liv dansade jag i ungefär 18 år. Jag var väll ingen naturbegåvning när det kom till vighet men spagat kom jag ner i tillslut. I mitt huvud ser jag mig själv fortfarande som en vig och graciös dansare. Jag insåg ganska snabbt under gårdagens ungefär två timmars långa yoga pass att så var inte fallet. Min sambos syster har precis utbildat sig till yoga instruktör och jag frågade om vi kunde köra ett pass, jag fick lära mig otroligt mycket teknik vilket jag verkligen uppskattar. Även om jag kände mig lite som en pinne i början av passet kändes det som om det gav mycket, i alla fall i form av en väldig träningsvärk i rygg och axlar idag.
Det vore verkligen häftigt att kunna hantera konstformen yoga. Det får nog bli ett av sommarens mål att köra en liten stund yoga på morgonen några dagar i veckan.













