Tack för 10 fantastiska år!
Som jag nämnt här och var och då och då så går jag från anställd till egen företagare på heltid nu. Lite gradvis så det känns inte direkt som det kommer ett dramatiskt ögonblick- jo när jag lämnar in datorn och passerkortet kanske.
För 9.5 år sen klev en ganska sliten Ann-Sofie in genom dörrarna på PwC i Östersund. Jag hade haft en otroligt tuff tjänst som ekonomichef men där jag även var redovisningsansvarig för en ganska komplex ekonomi under förändring. Helt ohållbart.
Därtill så var jag ganska vilsen i mig själv. Hade en immigrationsprocess igång med en jurist i Australien för jag skulle ju flytta dit för gott. Bodde delvis i lilla Ottsjö, var ibland i Stockholm och jobbade en del som konsult i Åre. Körde runt i min lilla Golf och var..ja inte i balans någonstans. Yogade väldigt mycket faktiskt lustigt nog…
På PwC fick jag en fantastisk chef och härliga kollegor. Ett sammanhang. En struktur. Däremot hade jag otur med min största kund där jag var inhyrd controller och utsattes för enorm stress och psykisk press så jag blev jättedålig psykiskt igen. Man har inga marginaler så färskt från en utbrändhet.
Men så blev jag gravid efter ett och ett halvt år ungefär. Lång historia kort men för mig var det det slutgiltiga kvittot på att jag nog var ganska normal ändå. Det var inget fel på mig. Och när lilla E föddes så var det som att självkänsla och självförtroende landade på en gång. Nu var jag mamma, nu hade jag ett ansvar och nu fick livet ett nav.
Under graviditeten flyttade jag till Stockholm och började på vårt huvudkontor. Satt jättenervös på en interntransfer-intervju med en kostym jag knöat mig in för det måste man väl ha på huvudkontoret?, tänkte jag. Började på vår redovisningsavdelning och deklarerade aktiebolag och enskilda firmor så det sprutade om öronen. Gjorde årsredovisningar och bokslut.
Sen fattade jag inte ännu det här med att vara ersättlig- med prestationsbaserad självkänsla och oron för att ”andra ska behöva täcka upp” så tog med mig ett projekt hem inför mammaledigheten… Som jag svor över det! För jag ville inget hellre än att bara vara i bebisbubblan. Började jobba fast jag fortfarande ammade. Ringde hem för att höra hur det var, så fort jag hörde lilla E jollra så ja..ni som ammat vet. Bra med extra ombyten och amningsinlägg med. Dolly Parton släng dig i väggen. Lärorik tid.
När jag kom tillbaka bytte jag till revision. Hade igen en fantastisk chef och coach och när livet svängde och jag ringde från sjukhuset i tårar fanns de alltid där ett telefonsamtal bort. ”Släpp allt”. Det kommer jag aldrig glömma.
Jag jobbade som revisor inom den ideella sektorn under 2,5 år. Har träffat och jobbat med några av våra största biståndsorganisationer. Sett det fantastiska arbetet de gör, stöttat dem i att förbättra processer och rutiner. Varit projektledare. Handlett kollegor. Coachat.
Och från det successivt börjat växla upp till att arbeta med först friskvård och sedermera hälsostrategiskt för att de senaste tre åren fullt ut arbeta med hälsostrategi (och allt som har med hälsa att göra också förvisso). Ta tillvara på min hälsocoachutbildning och åren inom företagshälsa i London.
Den här förflyttningen från Östersund till Stockholm. Från redovisning till revision till HR: Det är ett kvitto på en organsation med stor flexibilitet. Under min andra mammaledighet hade jag också lärt mig att det går att koppla bort jobbet.
9,5 år. Nästan 10 år. Så mycket lärdomar. Så mycket erfarenhet. Flera fantastiska utbildningar. Utmanande spännande uppdrag. Men framförallt så mycket fina och givande möten.
Under de här 10 åren har det hänt så mycket i mitt liv. Både på det personliga planet med att jag nu har två barn (med en man jag träffade på jobbet!!), i min kompetens- ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag vill lära mig. Min arbetsplats har ju funnits där hela tiden som en fast men ändå dynamisk punkt. Det har varit helt ovärderligt. Och det är ju inte själva platsen det handlar om utan människorna där.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om de här 10 åren. Allt har inte varit lätt, inte varit bra. Men jag slutar min tid på PwC med en enorm tacksamhet och glädje för de fina, kloka och generösa kollegor och kunder jag fått arbeta med under den här tiden. Jag har så mycket att tacka för, en del av kraften i benen jag står på nu som egen företagare kommer från allt jag lärt mig under de här åren.
Tacksam är känslan idag. Känslan av att gå till något inte fly från något som jag gjorde förra gången. Den är fantastisk. Nu, som man säger, KÖR VI!
