Testa intervaller!

Testa intervaller!


Brukar du springa samma runda i samma tempo varje gång du är ute och tränar? Då är du inte ensam. Det är inte fel att göra så men om du känner att utvecklingen börjar stanna av och att passen känns en aning trista ska du testa att köra ett intervallpass i veckan.

Intervaller är ett effektivt sätt att jobba upp puls och snabbhet. Intervaller kan dessutom varieras i oändlighet och jag kommer bjuda på lite inspiration till olika upplägg emellanåt. Här kommer första tipset:

-Värm upp ca 10-15 minuter i lugnt tempo.
-Spring ca 3x100m där du ökar farten något för att vänja benen vid lite snabbare tempo.
Nu börjar intervallerna, i detta fall kan du pressa på rejält med tempot. ca 80-90% av max.
-10x90sek (vila 45sek mellan varje 90sek).
-Nedjogg ca 10-15 minuter i lugnt tempo.

Lycka till och kör hårt!

Sommarnummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • SUPERFRIDA starkare än någonsin
  • Spring i sommar. Så tränar du bäst på hemmaplan
  • Testa Musses styrkepass
  • Perfekta powershakes! Bästa mellanmålet
  • 4 roliga utmaningar
  • 7 grymma ryggsäckar i stort test
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Överbelastning och obalans

Överbelastning och obalans


Att hitta balans i livet kan vara svårt, men att hitta balans i sin träning verkar vara ännu tuffare. Jag älskar att springa och jag springer mycket. Ju mer jag springer, desto bättre mår jag. Men ibland säger kroppen ifrån och jag behöver bromsa in. Jag har jättesvårt för att bromsa och det slutar oftast med ett tvärstopp istället. Det gör lite ondare att tvärnita och oftast får jag vara utan löpningen lite längre också. Det är inte kul men verkar också vara ofrånkomligt.

Kanske blir det så här för att jag springer så mycket som jag gör, det är oundvikligt att aldrig känna av något. Att kroppen överbelastas är ett faktum. Jag tycker aldrig att jag gör några större fel när löpningen väl går bra men när det smäller till känns det som jag letar fel in i minsta vrå. Det kan vara saker som att jag springer fel, har obalanser i kroppen, att jag varit för slarvig med styrketräning, att jag inte vilat nog, att jag skulle kört mer rörlighet eller kanske stretchat oftare. Och kanske är det fel på allt eller så hör det bara till. Att springa mycket är tufft för kroppen och att behöva backa tillbaka då och då kanske är ett måste för att ta sig framåt.

Det som får mig att bara se fel i min träning är att jag jämför mig med andra, att ingen annan som springer mycket är skadad. Är det så eller är det bara så att det inte alltid syns eller hörs. Att man inte alltid berättar att det gör ont eller inte går att springa just nu? För mig är det inget att dölja, även om jag avskyr att inte kunna springa.

Jag tror dock att det finns vägar att gå som kan minska mina skadebekymmer lite åtminstone. Om det är att stretcha mer, springa annorlunda eller lyfta mer vikter, det vet jag inte. Jag kanske aldrig kommer lära mig heller. Men varje gång det händer blir det en påminnelse om att jag måste förändra något, och det är inte alltid så lätt.

 

Antal kommentarer: 1

Kristina Spångberg

Hej! Jag känner igen det du skriver – alla andra tränar mer och bättre. Har haft överbelastningsproblem ganska länge. Det som hjälpt mig är att börja mäta min hjärtvariabilitet (HRV) för att se om jag är helt återhämtad. Efter ca 3 månader med lågintensiv träning ser jag ljuset i tunneln. Nu gäller det att inte överivra sig. Då blir det kass igen. Hitta din egen väg framåt och lycka till. Kristina



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Varför springer du?

Varför springer du?


Det är ingen nyhet längre att världen är aningen kaosartad och inte mycket är sig likt. Kanske har du tränat för ett lopp som blivit inställt, tappat motivationen och slutat springa. Kanske har det gjort dig besviken och deppig.

Många mår dåligt över ovissheten som råder, att planerade aktiviteter går åt skogen och att man behöver tänka om.
Jag förstår allas besvikelse över inställda lopp och jag tycker också att det är trist. Men det innebär inte att jag slutar träna. För det är inte tävlingar som är anledningen till att jag är ute och springer. Anledningen är att det är en del av mitt liv, jag behöver springa för att må bra. Jag tycker att fler borde fundera över varför de gör vissa saker, som att springa. Om det är för att bevisa för andra att man klarar av det, eller för att det slagits vad om vem som är snabbast osv. Då kanske anledningen är fel. I alla fall för att det ska vara hållbart i längden och för att faktiskt kunna njuta och ha kul av löpningen.

Jag ser tusen anledningar till att springa. Det är ett sätt att komma ut och uppleva saker, att upptäcka nya platser. Det är också ett sätt att träffa vänner, dock med lite mer avstånd än vanligt. De är också ett enkelt sätt att röra på sig, allt som behövs är mer eller mindre ett par skor. Det är också ett sätt att transportera sig och en chans till att ta sig till platser som inte går att nå på annat vis än till fots. Jag kan fortsätta hur länge som helst med anledningar till att springa som inte innebär mätning av tider och placeringar.

Jag tror att just nu är det extra viktigt för oss att hitta vår anledning till att springa. För vi behöver det. Det kommer mildra vår oro, få oss att slappna av, hålla oss hälsosammare och framför allt göra oss lyckligare.

Varför springer du?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ännu en inställd mara

Ännu en inställd mara


Då var det även dags för mitt kommande lopp att ställas in. Paris marathon ställs in eller flyttas till den 18e oktober. Det känns riktigt trist nu när det var så pass nära loppet och man börjat ladda på riktigt. Det känns å andra sidan inte så lockande att resa eller springa lopp nu ändå med tanke på det virus som lever loppan i världen. Om vi kommer resa till Paris ändå återstår att se. Det känns trist att kasta bort bokade hotell och flygbiljetter samtidigt som en inte vill riskera att bli sjuk.

Jag är inte bitter över detta men är väldigt sugen på att springa ett lopp snart som jag nämnt. Nu har jag instället börjat leta alternativ i Sverige den närmsta tiden. Det är såklart inte högsäsong för tävlingar än och därmed kryllar det inte av valmöjligheter. Speciellt inte maraton. Kanske blir det ett litet millopp i krokarna eller så får jag helt enkelt vänta. Jag är ju inte ensam om att vara i denna sits.

Även om det är lopp som till stor del motiverar mig att träna lite extra tufft så känner jag mig fortfarande sugen på att träna vidare och ladda för kommande utmaningar. Det är ju trots allt löpningen jag älskar och att tävla är snarare en extra krydda. Kanske blir det så att lopp även ställs in på hemmaplan i Sverige och det dröjer ännu längre tills det blir dags att tävla. Det åter står att se och till dess är det bara att trampa vidare!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Våga vara glad när löpträningen går bra

Våga vara glad när löpträningen går bra


Just nu går löpträningen riktigt bra och skador och skavanker känns väldigt avlägset. När det känns så, har ni då någonsin känt att det här är FÖR bra!?
Jag tänker ofta att så fort jag inte har ont och löpträningen rullat på bra, då är det bara en tidsfråga innan det smäller till. Att så här bra får det bara inte kännas. Kan jag glädjas åt att det går bra och att jag är skadefri? Nej, då är det ännu större risk att jag vaknar nästa dag med en skada. Varför är det så?

Jag vill såklart vara glad och njuta av att träningen faktiskt känns bra. Ändå är det något som får mig att tveka. Kanske beror det på att jag ofta åker på någon skada när allt känns bra. Eller så är det så att jag faktiskt börjat lyssna på kroppens signaler och att allt går bra just därför. Jag ska försöka njut av nuet. Inte oroa mig för mycket om allt som kan hända innan det faktiskt har hänt. Jag tycker löpningen är riktigt rolig nu och oavsett om det innebär snabbare tider eller ej så är jag glad att kroppen håller. Det är en skön känslan jag strävar efter och just nu är allt bra. Jag vågar säga det.

Att tävlingssäsongen närmar sig har säkert också en del i det hela. Jag har missat tävlingar förr på grund av skador och det är inte kul. Att lägga ner mycket tid och engagemang i något som inte blir av är mindre motiverande. Jag har kikat lite efter lopp de närmsta veckorna och kanske blir det ett millopp härnäst. Det blir ett bra premiärlopp för att testa på känslan av att tävla igen. Dessutom ger det en indikation på formen som jag hoppas ska vara någorlunda bra.
Kort och gott är jag laddad och sugen på utmaningar!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Det går bra nu

Det går bra nu


Tiden flyger iväg och är det inte det ena så är det något annat. En har ju fullt upp med att jobba och försöka ha ett liv men nu blir det andra bullar och bloggen ska uppdateras oftare.

Tiden och träningen som avverkats sedan sist kan sammanfattas som grå, blöt, kall, blåsig, solig och även ganska härlig. Jag känner att just nu finns en fin balansgång på alla delar i livet. Träning, jobb, vila och mat. Jag hoppas att min känsla stämmer och att det inte kommer något bakslag som ett brev på posten.

Mitt nästa stora mål är Paris maraton som jag nämnt tidigare och jag är riktigt laddad för att se vad kroppen går för, dock hade jag gärna sprungit ett lopp innan om det hinns med. Bara för att känna av läget lite. Jag hoppas även kunna köra det klassiska upplägget med Göteborgsvarvet och Stockholm marathon senare i vår. Vi får se vad kroppen säger och om jag lyssnar på den tillräckligt väl. Jag ska i alla fall försöka.

Några saker jag förändrat i min träning som kanske är faktorer till varför det känns rätt bra nu är att jag försöker få till något alternativt pass i veckan. Jag försöker också ta det lugnare på de pass som SKA vara lugna. Jag har också gjort den revolutionerande(för mig alltså) förändringen att jag har ett spikat intervallpass varje vecka. Jag behöver ju bli snabbare och då räcker det inte med mina halvsnabba trösklar när jag känner för det 😉 Det jag också gjort är att lägga in lite styrka och rörlighet i vardagen, det gör nog stor skillnad eftersom jag slarvat ganska mycket med det innan.

Så för er som läser detta och tänker ”Det var inga storslagna eller otroliga förändringar, så där tränar väl alla vettiga människor. Hur gjorde hon innan?”, då ska jag berätta att innan var jag bara ute och sprang. Ja, jag bestämde för dagen om det skulle gå lite snabbare eller bara mellanmjölksfart. Jag bestämde också om det skulle bli en lång eller kort tur. Thats it! Med andra ord blev det mycket kilometrar men ingen större kvalitet innan. Jag lyssnade inte heller så mycket på kroppen utan matade bara på tills det började ta emot. När det tog emot körde jag på ändå tills det tog emot ännu mer och något gick tillslut sönder. Det ska jag undvika nu. Bra va!?

Hoppas att ni alla som läser är laddade för en ny löparsäsong och att det börjar rycka i tävlingsnerverna igen!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in