Det var lite dystert dagen efter matchen. Utom för en man från Genua. Han sa att Genua inte hade vunnit över Milan på San Siro på 37 år. Vi hade bevittnat ett historiskt ögonblick.
Sedan for vi iväg med med buss en timme ut till Milans träningsanläggning och MilanLab, där idrott och vetenskap smälter samman.
Chefen var redan på plats.
Fåglar kvittrade. Skogen doftade. Gräset var nyklippt. Tunga smällar av hårda skott från träningen. Det började rycka lite i de gamla fotbollsfötterna, men med sedvanlig ödmjukhet inför mig själv höll jag igen. Inte dribbla bort några milanspelare idag, jag var här i journalistikens tjänst. Tog en bild.
Lite som en djurgårdströja, fast i andra färger.
Nå, MilanLab. Här går man vetenskapligt tillväga för att få spelarna att må så bra som möjligt. Man gör tester på allt. Muskelspänningar, blodvärden, gengrunkor, balans och perception, allt som tänkas kan, och så kör man in det i en databas. Det handlar om att optimera prestanda, få spelarna att vara friska och skadefria. Somliga spelare behöver träna mer på det ena, mer på det andra. Man är extra noga med att kolla syrehalten i hamstrings, där går fotbollspelare ofta sönder.
Kosten är viktig. Lovande ungdomspelare (från 10 års ålder) får genomgå regelbundna kostanalyser, föräldrar talas till rätta, ajaj för mycket pasta och sötsaker till frukost, och man kollar hur mycket vatten spelarna dricker. För lite vatten i kroppen inför träningar och matcher och prestationen sjunker, systemet utsätts för extra belastningar, saker kan gå sönder. Drick före, under och efter.
Kosten som sagt viktig. Vi fick träffa några spelare, bl a Suso. Han fick frågan vad han tyckte bäst om att äta.
– Pasta, pizza, hamburgare, sa Suso.
Men han åt som labbet ville att han skulle äta. Och en massa kosttillskott från Nutriway, som MilanLab arbetat ihop med seda 2008. Nutriway producerar organiska kosttillskott, dvs man omvandlar frukt och grönsaker och örter av olika slag, till piller. Väldigt många spelare är väldigt dåliga på att äta frukt och grönsaker, så de får peta i sig några piller varje morgon innan träning. Och varje morgon gör man en snabb koll av fysisk status, och så anpassas träningen individuellt därefter.
Det får spelarna att må bättre, och förhoppningsvis spela bättre, men enbart kost och träning gör förstås ingen Zlatan. Där går vetenskapen bet.
Sen frågade jag Suso vilket lag han helst skulle spela för. ”Djurgården”, sa Suso, och så skrev han på.
Sedan frågade jag naturligtvs vad han hade för PB på milen, men det tyckte han underligt nog var en underlig fråga. Han sprang inte på det viset, förklarade han. De hade en backanläggning på träningsanläggningen där de körde mycket backintervall, och mycket intervall överlag. 4 minuter, tre minuter, två minute, fyra … och så vidare. Brorsan berättade innan jag åkte att en bekant som spelat tillsammans med Brolin i Sundsvall en gång i tiden, och som var näst snabbast i laget, gjorde milen på 34 minuter. Inget ont om Sundsvall, men gissar att Suso kan susa iväg ännu något snabbare. Snabb som ett, ja, kosttillskott!
Nu hemåt, med väskan full av äpplen i koncenterad organisk form. Bara hoppas man icke ha något att frukta (!) från tullen.
Antal kommentarer: 1
Kenneth Gysing
Tack Björn, nu känns det bättre 😉 … 1000ingar är hatkärlek 😉