Träningsplaner för oktober


20121007-204946.jpg

Jag ligger här på soffan och tittar på Solsidan på min nya tv. Den ser väldigt liten ut där den står där på det stora tv-bordet. Men inköpt på Ica mellan mjölk och ny tandborste till Lillan den är så mycket mer jag än en stor tv inköpt från någon stor mediakedja.

Den är den här veckan i ett nötskal: smarta val för att frigöra tid. Jag handlade den samtidigt som mat och kunde fly till skogs med Skrotmos säkert 1,5 timma tidigare. Det är så mitt liv funkar.

När jag summerar den här veckan kan jag inte riktigt fatta att jag hunnit allt jag bockar av: Heltidsjobb. 5 träningspass. Pluggat min distanskurs. Roddat lite med Tjejmarathon och lite annat spännande. Träffat både vänner, familj och hjälten. Hängt med Lillan utan tidspress. Sovit bra. Ätit alldeles för mycket men så har de fått vara.Riktigt lyckat.

Träningen har varit precis så som den ska vara nu: spontan och på känsla.

12,5 km mörkerlöpningsskojs med fina brudar i måndags.

6 x 600 m intervaller i onsdags, totalt 6,6 km

Jogg och löpskolning och lite korta intervallermed Sirpa från Running Sweden i fredags. Kanske 3 km.

21 km lugn, underbar, terräng i lördags

Och idag så hann jag med ett styrkepass med ett varv löpstyrka på löparbanan. Jag är lite svag i höftböjare och vill gärna vara stark i fotlederna för att inte stuka i terräng så fokuserade på övningar för det. Hittar på lite själv och testar och så konstruerar jag övningar som jag kan dela med mig av sen. :).

Sen rev jag av ett snabbt styrkepass eftersom syster var här och lattjade med Lillan:

Armhävningar/benövning där jag ritar cirklar med benet rakt fram. 3 x 15

Svingar/ rodd med 16/8 kg kettlebell

Planka/ ryggresningar 3 x 1 min

Sen magövning där jag ligger på rygg med raka ben och saxar dem. Det bränner nå jävulskt. Ja 25 minuter tog hela det projektet med stretching.

Resten av oktober går i samma tecken. Varva intervallpass med att jobba med uthållighet. Min plan är att en gång i månaden riva av ett riktigt långt ultrapass får att bygga just den uthållighet och det pannben jag kommer behöva till TEC 16 mil i april. Lägga till pass där jag går upp snortidigt och nästan vaknar medan jag springer för att känna på hur det är att vara helt galet trött och ändå röra sig framåt.

Jag har lyssat en del på Ben Greenfield den här veckan och hans teorier och råd för träning och kost. Han följer en sk ’ketogen’ kost och äter såna här shakes med saker i som får mig att hulka och har en något striktare kolhydratideologi än jag själv sympatiserar med.

Samtidigt vet jag att jag måste göra något annorlunda för att få till en förändring: jag är otroligt kolhydratdriven när jag tränar och jag vill bli mycket bättre på att använda fettdepåer. Det blir lite exprimenterande och inget man gör 1 månad innan ett lopp men nu har jag tid att ”vägga” och falera. Mest handlar det i ett första steg om att genomföra långpass utan att ladda med kolhydrater utan trigga kroppen att använda mer fett. Komplext och får berätta mer om upplägget senare.

Nästa vecka är jag på Island! på konferens tors- söndag. Som islandshästfrälst ser jag mest fram emot att rida och sen självklart få en stund att kanske springa iväg och se massa vacker natur med löparskor på. Lillan är hos mig tills torsdag så jag pusslar ihop lite transportlöpning tills dess. Ni vet, man tar sig tid till det som betyder något. 🙂

Ha en fin söndagkväll!

20121007-204957.jpg

Ser ni trollet i skogen? 🙂

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Varför jag springer och hur inget blev omöjligt


Jag fick frågan på Twitter- om jag kunde skriva om det. När jag började springa och varför! Det är ingen enkel, rak förklaring och varför jag springer nu är inte av samma anledning som jag sprungit hela tiden. Det är starkt sammanvävt med min självkänsla och mitt självförtroende och om jag ska berätta A så tänker jag berätta B och hoppas som vanligt att när jag delar något personligt så är det någon som får ett frö av pepp och kickass av det.

När jag började springa kan man ju se på olika sätt. Jag sprang lite i skogen ute i Järfälla under gymnasiet. Men det var rätt planlöst. När jag flyttade utomlands till Isle of Man så var min dåvarande kille en sk ”fellrunner”. Då började jag springa lite där men det var heller ingen struktur på det hela. Såg ju hur härligt ut som helst när de där gasellerna drog iväg över kullarna men herregud vad jobbigt det var!

När jag sen utbildade mig till PT så märkte jag rätt tidigt att det var konditionssporter som intresserade mig mest. Jag anmälde mig till Reading Half Marathon 2000 och tränade ett spretigt gäng på företagsgymet där jag jobbade till att springa. Sen fortsatte jag men eftersom jag av och till led av ätstörningar (är det NÅGON tjej i branschen som klarat sig?) så var löpningen inte driven av den glädje som driver mig idag.

2002 anmälde jag mig till mitt första maraton. Stockholm Marathon 2003. Jag var hemma i Sverige ett tag och löpningen var terapi. En ram. Ett ankare i rutiner under ett år då jag vaknade ibland i Värmland, ibland i London hemma i lägenheten där och ibland hos mamma i Stockholm. Det var uppstigning 05.15 i Värmland för att beta av ett pass innan 4 mils pendling till universitetet i Örebro. Det var intervaller mellan reflexstolparna på landsvägen. Det var lite överlevnad över det hela och säkert där jag lade grunden till en hård disciplin som gjort att jag klarat av att genomföra jobb, studier och träning parallellt.

Under åren i Australien stod löpningen tillbaks för surfingen. Shit vad jag surfade. Tränade timme efter timme. Löpning må framkalla känslor men ligger för mig alltid i lä för det spann jag upplevt under surfingen. För att inte tala om skador och risker och magiska upplevelser där en val, en delfin eller varför inte en hammarhaj dyker upp i periferin?

Iallafall, när jag kom hem så flyttade jag till Jämtland och då blev löpningen igen ett andningshål från ett jobb som till slut körde mig i väggen. Jag hann aldrig bli bra, hann aldrig få kontinuitet men fick uppleva några av de mest fantastiska löpturer med fjällen utanför dörren.

Den löpare jag är idag, den löpare jag tränar för att bli och det som driver mig idag är en annan process som börjat efter att jag blivit mamma. Jag hade fram tills jag födde min dotter en föreställning om att det var något fel på mig. Detta har inget att göra med hur mina föräldrar uppfostrat mig men som barn är det ofta andra människor som har en enorm makt att påverka en i och med att våra föräldrar faktiskt jobbar på dagarna. Jag går inte in på det mer. Men jag trodde inte att jag skulle kunna bli mamma. Att jag skulle fixa något som var utanför vad som var normalt. Att jag aldrig klarade sånt som andra gjorde. När jag klämde ut den här lilla tjejen som vänt världen upp och ned så blev det även en bekräftelse på att jag nog är helt normal trots allt. Jag började springa igen och knarka löparsajter på nätet under mina ensamma kvällar hemma när Tigerplutten sov. Kritiskt skaffa mig information, känna vad som funkade för mig. Hittade tillbaks till den där enorma glädjen och friheten jag kände när jag sprang ifrån jobbet i Jämtland.

När jag sen tvingades ta ett otroligt stort jobbigt beslut för att inte gå under hösten 2010 (på riktigt, jag överdriver inte) så blev löpningen igen en terapi. Jag var för körd i botten för att orka träna hårt men löpningen den vintern höll mig över ytan tills jag orkade simma själv. 2011 i november fick jag mitt hjärtfel åtgärdat (som gjorde att jag fick hjärtrusningar och om jag inte stannade kunde leda till kollaps) och en ny värld öppnade sig: Jag kunde träna korta ryckiga intervaller. Ta i hårdare. Lita på att det funkade. Det är mindre än ett år sen och något jag får påminna mig om när jag tycker att jag är långsam.

Med ett starkt självförtroende och en väl grundad självkänsla är löpningen nu NJUTNING i huvudsak. Driven av njutning och påeldad av att utmana mig själv och se hur långt och mycket jag fixar.

Ibland terapi, ibland en flykt, ibland social företeelse som när jag har äran att springa med alla de nya fantastiska vänner jag träffat genom löpningen. Människor som utan att veta det betyder så mycket för mig på grund av de senaste två röriga åren. Jag tror ni vet vilka ni är – ett stort gäng underbara tokstollar!

Det är aldrig inomhus. Det är inte löpning för mig. Löpning = naturupplevelse. Möjligtvis då gruppträning i stan men springer jag själv så styr jag benen helst ut i naturen.

Så dagens långpass i Ursvik kanske beskriver varför jag springer allra bäst:

Det är jag och det är naturen. Det är kraften i min kropp. Det är lätta steg över en lövtäckt rotig stig. Det är bara jag. Det är ingen annan där. Det är en bubbla och när jag springer där så är allt precis som jag vill. Det är ingen som är död, ingen som är sjuk. Det är ingen som är dum och missunsam. Resten av världen ser just då ut som jag vill och jag bestämmer precis var jag ska och vad jag gör. Ingen inramning av kalendertider och väggar. Enkelt. Simpelt.

I min löparbubbla skapar jag det jag vill ska bli min framtid. Ideer. Planer. Jag går ut seg och svag.Kommer hem stark och fylld av energi. Det kanske är endorfiner? Jag kanske är beroende?

Det spelar ingen roll. Det här är mitt livselixir och jag kan inte vara utan. Tack för att du läste.

(mer…)

Kitta dig för vinterns träning


Igår klickade jag hem lite investeringar inför hösten och vintern.
Både jag och Lillan älskar att vara ute- hon är det hela dagarna (utom vid lunch) på sitt Ur&Skur dagis och behöver riktigt bra grejer som isolerar, skyddar mot regn och sitter bra.
Jag var inne på Outnorth som jag för att förtydliga inte har något att göra med sen tidigare.
Mycket bra sida, det finns allt möjligt roligt där för utomhusbus!
Jag klickade hem min första skaljacka. Jag har klarat mig med diverse andra lösningar men en skaljacka är verkligen toppen på vintern.
Det blev den här:

20121005-104446.jpg
En Salomon Minim Climate GTX. Halva priset. Hurra och finaste färgen!
Utöver det blev det efter mycket bollande med andra löpare på Fejan en sån här pannlampa inför TEC:

20121005-104645.jpg
En Led Lenser H7. Ingen värsting alls men verkar funka som den ska. När jag for runt på fjället på kvällarna i Ottsjö hade jag mest ljus på väg upp och sen vande sig ögonen. Men då lös snön upp och pretty please ingen snö på TEC i år igen!

Annars har jag funderat på en bra garderob för vinterträning. Jag springer året runt i alla väder och det skulle kosta en miljon till välgörenhet för att få upp mig på ett löpband. En riktig löpare klär sig efter väder och gör det man tänkte utan att tramsa om regn eller kyla. Eller hur?

Jag tror att ett vanligt problem på vinter och höst är att man klär sig för varmt, svettas för mycket och blir blöt och kall. Jag gillar plagg som jag kan använda för att snabbt bli varm och snabbt kyla av. Då är sånt man har runt huvud och armar viktigt.

Här är det jag ser till att ha i garderoben inför vintern:
1)Broddar. Köp dyra skor eller köp billiga avtagbara broddar på Apoteket eller Biltema. Eller nåt. Jag funderar på att leta upp ett par riktigt bra sittande broddar i år.
2) Tunna långa yllesockar. Håller värmen även när blöta.
3)Fodrade vintertights. Skidmärken som Swix har också bra. Jag ska skaffa ett par grädde-mot-benen från Trimtex. Har ett par från Craft sen tidigare – bra med två par.
4) Underställströjor- ta gärna med en extra när du tränar ute för att kunna byta till en torr så håller du förkylningen borta
5) Armvärmare. Klockrent att snabbt dra på och av när man växlar mellan inne/ute stilla/rörlig. Finns billiga med ull på Gina Tricot eller så säljer de flesta sportmärkena dessa.
6) Buff.  Finns lika fula som snygga. Bra som pannband/balaklava/halsduk. Fördelen med buff är att du kan ha den så att huvudet ”får andas” när du springer och när du stannar och blir kall kan du sno den så den isolerar hela huvudet.
6) Bra vantar. Jag springer gärna i mina Craft skidvantar där man lätt torkar av snoret på den mjuka tumdelen. 🙂
7) En riktigt bra löpar/skidjacka. Den måste vara elastisk, andas, tåla väta och gärna ha reflexer. Jag har några olika men den från Trimtex knäcker precis alla jag prövat. Den kommer du kunna köpa till specialpris via bloggen snart! Den passar på grund av sin elastiska rygg även bra för skidåkning!

Sammanfattningsvis blir ju utrustningen för vinterträningen betydligt viktigare än den på sommaren. Det är inga som helst problem att träna året runt om du inte har specifika problem som tex astma. Det handlar om att klä sig rätt, värma upp och ned ordentligt och se det som ett äventyr!

Idag behövde jag inga som helst av utrustningstipsen ovan. Jag och några av mina fantastiska hjälpcoacher ( som är frälsta löpare på PwC som hjälper Running Sweden på våra företagsträningar) fick ett eget löpskolningspass med finaste Sirpa i Vasaparken. Solen strålade och jag sprang i linne!

20121005-141659.jpg

Nu har jag några timmars jobb sen är de fredagsmys AnnieoHjältenstyle: middag på soffan kl 6. Film kl 7. Skavlan kl 9. Annie somnar kl 10.

Hoppas ni har en riktigt fin solig fredag!

Ni missar väl inte…?


..senaste numret av Runners World där vi  är med i ett 5-sidigt reportage?

Och du hänger väl på låset för att vara med på 2013 års GODaste lopp för tjejer och killar 29 juni?

Arbetet har börjat. Jag och Madde är laddade till tänderna för att göra om förra årets succé.

Vi har inte bestämt än vilket projekt vi ska stödja. Vi räknar med att samla in mycket pengar med er hjälp och därför är beslutet viktigt och inget vi tar utan att undersöka ordentligt. Har du något förslag som du vill att vi tittar på?

Ett sexigt skotest


20121003-222754.jpg

Jag kan inte så mycket om löparskor! Ärligt! Jag skulle gärna lära mig mer. Sen! Ni vet.

Igår stökade SL till det och åt in på den där timmen jag skapat så det var bara ca 45 minuter kvar av den när jag sladdade in hemma.

Öppnade mitt fantastiska skoskåp där de flesta skorna är storlek 25 och fick syn på Inov-8 Xtalon som jag lånat av Staffan men trodde att de var för små. Visste att det skulle bli mest asfalt idag så ingen risk att skita ned dem direkt. Drog på dem och stack ut.

Under uppvärmningen klurade jag på vad jag skulle göra med de här 40 minuterna jag hade inna jag behövde vara hemma för att hinna duscha innan Gofisen kom hem från farfar.

Tenderar att vilja springa långa intervaller men tänkte att jag skulle springa en ”udda” distans. 600 meter! 6 stycken skulle jag hinna med. Orkade inte hålla på med tempo och grejer utan gick på känsla och ”varvade” bara på klockan när jag sprang.

Det är så härligt att inte mäta hur fort det går för då kan man känna att man springer hur fort som helst. Jag gick fullt ös och det var helt perfekt väder- 13 grader. Jag hade som vanligt för mycket kläder: korta shorts bra men tunn löparjacka- dåligt! Linne och shorts räcker när det är över 12 grader.

Men skorna då? Jo de är fantastiska! De är inte lika stabila runt framfoten som jag tycker adidas är och mina adizero XT är ohotade favoriter men dessa tycker jag vore bra att växla med i terrängen.

Vad var det som var sexigt förresten? Jo förutom det uppenbara- att springa på känsla så blev passet: 6,6 km. 6 x 600 meter.

Klarade den här dagen också. Fick in allt. Imorgon kommer det ulitmata testet: Hänga på låset på dagis. Viktigt möte på kontoret med mina nya chefer. Ut till Bosön. Jobba som en tok. Ta sig hem igenom vääärdelös Sthlms trafik medelst jobbande. Hämta Lillan hos dagiskompis. Sen när vi väl är hemma så har vi fixat det.

Då tror jag bannemig jag klickar hem en pannlampa i spontanbelöning inför vinterns löp och skidutmaningar. Kanske hinner jag få den innan jag åker till Island nästa torsdag?

20121003-222801.jpg
20121003-222806.jpg

Prioritera mera!


Jag skriver ofta om prioriteringar. Jag tycker det är så viktigt! Det är otroligt lätt att spendera en hel vecka görandes sånt som man efteråt inte kände gav något. Var någon annans plan. Jag är så himla egosistisk så jag vägrar ens spendera en endaste dag i klorna på en annans planering. Jo- just nu är det så- den här veckan. Jag styr inte över dagarna, jag försöker bara få in bitar av det jag vill göra runtomkring. Kallas visst att ha ett heltidsjobb-inte min grej!

Just nu är jag benhård med mina prioriteringar. Jag säger nej nej nej till allt som inte ligger i topp 4:

1)Min dotter

2) Vänner och familj

3) klara av att sköta de åtaganden jag har på jobbet -man kan säga nej framgent men inte hoppa av saker man har inplanerat

4) Röra på mig utomhus. Träning i dess pressade riktade form är borta. Det går inte att pressa sig när det som ligger på nivå 3 tar för mycket tid så nivå två och ett isåfall får komma ikläm.

Så. Jag ska inte springa Borås 6-timmars. Det är strax över en månad dit. Jag är fruktansvärt otränad och det är helt rätt att vara det just nu. Hela våren tränade jag för TEC 50 miles. Hela vårsommaren tränade jag för fjällmaror och annat. Om 6 månader är det TEC 100 miles. Jag vill verkligen ta mig tid just nu att bara låta träningen bli välbehövd egotid mellan allt annat. Jag har ingen chans att genomföra ett bra 6-timmars lopp om 5 veckor. Springa runt runt på en 1,3 km bana i dålig form. Nä. Jobbar inte så.

Förut hade jag kanske bara ”nä det går inte, måste jobba dag och natt”. Nu- tar jag mig tid och har märkt att det går ändå. Mörkerlöpning i måndags, tidig middag med fin vän igår och sen hem till hjälten. Idag- gå 1 timma tidigare och springa grisintervaller och jobba in det ikväll. Vägrar planera in saker (förutom en sak jag ska berätta om senare). Vägra. Säga tack men kanske. Prioritera bort sånt som går att göra nästa vecka och välja in det som jag inte kan leva utan nu. Alltid sova minst 7 timmar. Stommen. Basen. Aldrig stressa när jag är med Lillan.

Betydligt lättare att skriva om än att göra. Men testa! 🙂

20121003-124734.jpg
Jobba på bussen….

20121003-124953.jpg
… För att hinna skutta i leran.