Träningssällskap, bebisar, pollen och tävling.
Hej på er som inte klarar av värmen och sitter inne framför datorn istället 😉 Jag är också en sån som helst inte rör mig så mycket extra ute i värmen så jag har full förståelse!
Träningen rullar som vanligt utan några konstigheter. Varenda banpass jag har gjort hittills i vår har gått väldigt bra så det känns kul. Kroppen håller fint för mera mängd också. Hade lite ont i ett knä ett tag, men tack och lov så behövde jag inte ändra på träningen på grund av det. Jag fick hjälp av mina naprapater som vanligt och har nu kört ett par stötvågsbehandlingar. Redan efter första behandlingen försvann smärtan nästan helt så det var skönt. Alltid lite stressande att träna då man börjar ha för ont. Men som sagt, nu behöver jag inte fundera på det!
Naprapat-Mattias som har tagit hand om mina ben sen häloperationen har tyvärr bytt jobb, vilket såklart känns trist. Men som tur är så finns det flera bra naprapater på Access Rehab så nu får naprapat-Malin ta över och så mosar jag igenom kroppen hos massör-Maria ibland. Är osäker på om man får jobba på kliniken om man inte har ett namn som börjar på ”Ma” (det finns en Martin och en till Malin där också).
Jag är ”lite” av en ensamlöpare. Jag gillar inte att anpassa mig efter andra, speciellt inte på distanspass, för då försvinner ju hela frihetskänslan. På banpass är det också jobbigt att köra med folk man inte är van att köra med. Just nu har jag två personer som jag är bekväm att springa med. Den ena är Magnus som jag tvingar med på distanspassen då jag är otaggad. Den andra är Martin som är bror till coach Oscar. Han är typ världens bästa träningssällskap. Han drar åt mig då jag vill i det tempot jag vill och så gör han uppvärmningen och nerjoggen så mycket roligare. För den delen av passet är så tråkig att köra själv. Jag brukar spurta ner Martin på träning men jag har aldrig slagit honom på tävling. Det är ett av mina mål i sommar. På maran är jag chanslös men 5 och 10km vill jag inte att han ska slå mig på mera. Får se vad det blir av det. Han har bivit så förbannat snabb på sistone..
Alltså vädret i det här landet det senaste halvåret. Trodde att Sverige var Landet Lagom, men icke. Regn hela december, det snöade konstant hela februari. Och så mittiallt försvann all snö på en gång i mars och man trodde att det skulle bli vår. Men istället blev det en lång period med sol och iskalla vindar. Och så bara boom så blir det högsommar på en gång. I mitten av maj. Så märkligt. Undrar hur crazy sommaren blir. Om jag får välja så kan vi hålla oss kring 20 grader och klämma in ett duggregn en gång i veckan, ett redigt åskväder en gång i månaden och i övrigt pollenfritt. Kanske myggfritt också. Men så länge vi över huvudtaget har sommar så tänker jag inte klaga. Bara på pollen.
Gräspollenperioden närmar sig och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera. Vissa år har jag knappt känt nåt alls och vissa år har min kropp gått i totalstrejk. Så jag vågar inte hoppas för mycket. Än så länge är jag bara lite snuvig och det kan jag leva med. Oavsett hur det blir så är det inget jag kan göra något åt, förutom att fortsätta medicinera och käka antihistaminer. Hjälper inte det får jag skjuta upp några tävlingar, men då är det så. Jag hoppas på det bästa!
I veckan har mina systrar + bebis varit och hälsat på. Det var kul då de kom, skönt då de åkte, men jag hade inte klaga på lite mer bebisgos. Saknar de stora bruna ögonen och de runda gosiga kinderna redan. Saknar resten av familjen också. Och mina vänner. Ska nog boka en Finlandsresa till midsommar.
Imorgon ska jag köra Skärholmsloppet. Jag sprang det loppet 2014 inför mitt livs bästa säsong och jag hoppas såklart att jag springer snabbare den här gången. Samtidigt är jag betydligt mer nertränad just nu och drog ett hårt spikskopass igår, så jag lär inte ha de piggaste benen. Har för mig att det är en rätt backig och knixig bana också. Men det blir grymt bra träning oavsett.
Bansäsongen närmar sig och jag är så sjukt taggad. Har verkligen saknat att tävla på bana och i spikskor. Nästan två år sen senast. Får se om jag kommer in i det direkt eller om jag behöver ett par tävlingar för att komma igång. Ser mest fram emot känslan. Att stå på startlinjen med självförtroende. Att springa i spikskor på mondobanor. Att spurta. Att bli trött. Att kommunicera med sig själv under loppet för att lyckas pressa ur sig lite till. Och kanske framför allt att vara en del av friidrottsmiljön. Har verkligen saknat det.
Men nu ska jag ta en kvällspromenad och sätta mig på en brygga och andas lite innan jag börjar grubbla över vilka skor jag ska springa i imorgon.
Ha en fin fortsättning på försommaren!
Sandra
Antal kommentarer: 1
Mickesotoksd
Du har nog fastnat i det där… Dina bästa träningskompisar är MAgnus & MArtin 🙂 Bara Oscar som sticker ut.