Uppladdningen

Två hårda träningsveckor med mycket kvalitet och ca 30 timmar per vecka är till ända. Två vecor med tränare med på varje pass som klockar, peppar, justerar teknik och ger feedback. Ovärdeligt. Men kvalitet sliter. Något jag inte känt så mycket av under dessa två veckor-tills nu.

Det började igår med otvind under vårt cykelpass med 4*20-30 min IM-pace till 1/2 IM pace (IM=Ironman). Motvind hela vägen. Ont i kroppen. Varje gång jag lade mig ned i bocken för att köra intervall, gjorde morgonsimningen i öppet vatten med höga vågor sig påmind genom trött axlar. Hårt. Svor oavbrutet vid varje rull genom byarna där vi hade chans att ta igen oss innan nästa intervall. Gick inte dåligt egentligen men det tog otroligt mycket på krafterna.

Kom tillbaka till hotellet. Off-bike på schemat. Stod och tittade på mina löpskor och löpkläder. Fattade inte vad jag skulle göra. Gick på toa. Tog av mig hjälmen. Ställde i ordning cykelskorna. Just ja, löpning. Fick på mig kläderna och första 2 km var en plåga. Hur skulle jag klara de resterande 6? In med en cola-gel och vips! Löpsteget bara fanns där och lyckades spring snabbare än jag kunde ana! Utan att forcera! Tänkte bara på avslappnade axlar och ett-tu-tre så var jag klar. På rekordfart! Vilken eufori! Tänk vad kroppen är kapabel till! 

Idag sade dock kroppen ifrån. Morgonens öppetvattensession var en plåga och det kändes som jag skulle drunkna. Alternativt börja gråta. Vågorna åt mig och jag var sist upp varenda varv vi körde. Strandstart och full fräs ut till första boj, lugn simning till boj 2 och full fräs till stranden igen. Jag var en strandad val. Kom ingenstans. Något var fel.

Diskuterade med coach. Reviderade programmet och stannade hemma på dagens cykling. Inget kul beslut men eftersom jag somnade med jacka och mössa under filten i sängen och låg och frös så var det nog rätt beslut. Värkte i kroppen och vaknade kl 13. 

Ska bara löpa lite lätt i eftermiddag och så får det vara bra. Ibland måste man bara våga vila. Nu är det en vecka kvar till IM Mallorca 70.3 och jag ska fokusera på att bli pigg, fräsch och motiverad till att maxa ur kroppen igen. Det ska bli kul. Jag kommer vara i utmärkt form. Bara vila nu. Jobbet är redan gjort. 

Imorgon flyttar jag in till Alcudia och börjar jobba som ledare på Tri Mallorca. Det ska bli riktigt kul!

Är du trött-våga vila! 

Trött men glad i värmen efter ett hårt brick-pass.

Bästa kompisar och triathleter. Här efter ett hårt simpass under blå himmel.

Här kommer en liten uppdatering från ett nu soligt Mallorca och jag passar på att ta tillbaka det jag sa i förra inlägget om att det fick regna om det ville. Nu har vi sol och jag vill inte på något sätt byta det mot kyla och regn igen. Men inget gott som inte har något ont med sig. I samma stund som solen kikade fram bland molnen började jag nysa som en galning, näsan rinna och huden klia. Min pollenallergi gjorde sig verkligen påmind. Efter påbörjad tablettkur är jag nu istället symptomfri men trött och slö och i det närmaste lobotomerad av medicinen. Strunt samma. Träningen går fint och nu är det bara två hårda dagar kvar innan nedtrappningnen inför Mallorca 70.3 börjar. Älskar det här livet! Önskar det vore för evigt.

Lite bilder från diverse träningspass livar upp er därhemma va?

Bästa sättet att förvara sin Garminklocka är i badmössan och då vill man ju inte riskera tappa den. 

Magnoy the triathlon man!

Halv storm kl 07:00 men det hindrar inte oss från att simm öppet vatten.

Uppehåll på väg till Bon Amy för lite urladdning uppför (och regnet kom som ett brev på posten efter stigningen).

Core och rörlighetsträning innan simning. I sol!

Kaffetur och lätt cykling för trötta ben till Cala de saint Vincent. Danska Mikael vill gärna vara med på bild;).

Nils och Lars spexar loss.

Långtur i bergen. Körde Piggen från ”fel” håll denna gång. 5:55 aktiv tid i sadeln.

 Fin cykel och fin stigning till Soller. 

Colafika på vår balkong.

Belöningen.

Idag har det fullkomligt spöregnat här på Mallorca. Passande nog har vi heller inte haft någon träning på schemat. Istället har dagen tillbringats i receptionen på hotellet där det finns internetuppkoppling. Mycket viktigt att sköta sina konton på sociala medier så man får lite koll på vad som händer på hemmaplan. Vilodagar är aldrig särskilt roligt när man är på träningsläger. Redan efter frukosten kl 10 var kroppen och knoppen sugen på att göra något. Helst träna. Ju längre dagen lidit desto tröttare har jag blivit och serotoninivån är nu nere i botten. Vi alla längtar nog till morgondagen då benen ska prövas igen. Faktum är att jag aldrig har tränat så mycket som på det här läget. Och då har jag ändå medvetet (ja inte medvetet från min sida utan med hjälp av coach ) inte deltagit på allt under lägret pga en strulande baksida dom nu tycks vara ok igen. Trots träningsmängden känner jag mig inte sliten så formen är på väg åt rätt håll. Längtar redan efter morgondagens träning: Cykling-löpning-simning.

 Har spanat in startlistan för Mallorca 70.3 och proffsfältet ser imponerande. 32 damer i damklassen med många namn jag inte känner igen. Trivs bra med att inte veta vilka de är. Lyckligt ovetande kan man kanske säga men jag väljer att fokusera på mig själv och min egen prestation. Jag skiter ärligt i vilken plats jag får. Detta är min första tävling som proffs och jag vet att det blir svinhårt och att jag inte är på topp. …än. Min ambition är ändå att göra mitt bästa som proffs, se vart det bär och satsa på mitt idrottande. Drömmen är att göra det fullt ut. Få saker i omvärlden är lika intressant och spännande som triathlon. Det här är mitt liv. Jag är mycket nöjd med det så det jan regna en vecka till om det är så. En liten review från gårdagens cykeltur kan man titta på i Åsa Lundströms blogginlägg från idag.

Idag började vi med en snabb simtur i havet innan frukost. Kl 06:45 masade vi oss ned till stranden för att inse att havet var som en ursinnig gryta av gigantiska vågor. Men vi gav oss i. Härligt när man lyckades bryta vågen på exakt rätt tidpunkt och kunde glida igenom vågen och ut på andra sidan. Mindre skönt när man hamnade mitt uppe på den och nästan fick fritt fall efter den dragit förbi.

Frukost.

Bytte snabbt om för intervaller på cykel i regnet. Riktigt trevlig runda nedåt landet. Idag på platten. På schemat stod 4*20 min Ironmanpace med fokus på rytm. Börjar köra intervaller efter ca 1 timmes uppvärmning med alla andra i gruppen. Träningssufori i kvadrat. Fick äntligen till alla intervallerna bra och har hittat kadens, puls och motstånd för att det ska göra sådär ont i låren men som ändå är lite skönt. Man får lära sig leva med smärtan helt enkelt och skilja på hur ont de olika farterna ska göra. Bara trycka på. Hitta rytm. Mosa på. Fan, vad jag älskar min nya cykel från Cykelcity. Vi bara flyger fram!

Efter cykelpasset var det bara hem och snabbt byta kläder och skor för off-bike löpning 6 km. Första två kom-igång-kilometrarna på stela ben men sedan gick det lätt och fint bara jag får komma in i rytmen. Nya skor från Pearl Izumi gör sitt.

Stretch, energipåfyllning och sedan simning i bassäng. Det var helt bedrövligt svinkallt vatten. Vi trodde aldrig att vi skulle härda ut. Åsa menade att hon kanske inte skulle köra hela passet och då sa Nils att han skulle håna henne resten av lägret. Så då vågade inte jag heller avbryta. Var bara att tugga på och härdas i 3000 meter. Hittade äntligen rytmen i simtagen i tretakt! Ska jobba bort alla skevheter i kroppen och inte bara andas på högern som jag tidigare gjort. Nu ska det bli symmetri! Fokusera. Slappna av i nacken. Streamline. Tillslut hittade jag det.

Efter en iskall timme i bassängen blev det tid för wellness-bad i duschen. Skållhett vatten i minst 20 minuter. Äntligen upptinad.

Buffé= mat i mängder. Så himla nöjd med dagen. Älskar det här!

Tack och god natt!

Jag och coach Lunekilde i vågorna. Ny dräkt från Orca/Cykelcity.

På väg från havet mot hotellet. Fortfarande tidig morgon.

Hårda atleter (kort taget under ett av all bergspass, dvs inte idag)

BUFFEEEEEEE, kvällens höjdpunkt…

Så har då äntligen jag också kommit iväg på mitt efterlängtade triathlonläger. I tre veckor har jag förmånen att simma, cykla, springa och styrketräna under lite bättre och lättare omständigheter än hemma. Första två veckorna med min tränare Jens Lunekildes ”Ambition Camp” och sista veckan som ledare på Pål Töröks TriMallorca. Det hela ska toppas med att köra Mallorca 70.3 den 11 maj.

Vädret är inte det bästa, regn, blåst och moln om vartannat men faktiskt så störs jag inte så mycket av det. Jag har ledigt och kan lägga all min tid åt att fokusera på mitt idrottande och det är det som jag har längtat efter (sedan vore det ju förbannat trevligt om jag kunde få komma tillbaka till Sverige med lite brun färg också… petitesser).

Dagarna har flugit fram sedan jag kom hit i söndags lunch. Trött, stel och bedrövad man är

En första anblick på träningsupplägget och både Åsa och jag tyckte att det såg lite och lätt ut, något som vi båda fick äta upp bara efter dag två. Det var visst ganska hårt emellanåt. Kroppen älskar det här och det är märkligt hur trött man kan vara ena stunden för att sedan göra jättebra ifrån sig med pigg kropp andra stunden. Det är ingen tvekan om att formen börjar komma, även om det känns som jag har långt kvar till någon toppform.

Ska försöka blogga så ofta jag hinner om våra strapatser här nere.