Vinn kettlebell-halsband!


Ingen blogg värd namnet utan tävlingar, har jag hört, så jag spottar väl igång den första redan nu!

Jag och Sofie (Lantto, AD på WH) fick nys om Johanna Båth som driver shopen Healthaholoc.se där hon säljer handgjorda träningssmycken från Fashletics. Där finns massor av bra julklappstips till dina träningstokiga kompisar, syskon, mammor eller gammelfastrar. Bland annat har de jättesöta kettlebells att ha som halsband. Och en sådan kan just DU vinna! Du ser på bilden ovan hur liten den är på mig. Du kan också kolla på bilden nedan för att se hur stor den är bredvid Barbastark så borde du fått ett bra grepp om hur stor den är.

Allt du behöver göra för att vinna är att skriva i kommentarsfältet varför just DU ska vinna den. Jag är enhällig domare och bestämmer vilken motivering som är bäst. Och för att göra det helt klart – jag är enhällig domare och smicker kan löna sig.

Du kan tävla fram till den 20e december då jag bestämmer vem som har vunnit.

Men de har ju inte bara kettlebells. Till exempel älskar jag mitt halsband med texten Live Love Lift. Butiken är helt enkelt väl värd ett besök.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

False grip – eller – hur man håller i ringarna


Om man ska göra en muscle up, som det ju är tänkt att jag ska göra, gäller det att börja med det mest basala. Att klara av att hålla i ringarna. ”Men”, tänker ni nu. ”Är hon helt lost?” Mm, det kan ni tro, men det är faktiskt inte så lätt som det kanske låter, att hålla rätt i ringarna. Man får nämligen inte hålla vanligt, så där bekvämt hängande i fingarna, utan man måste hålla något som heter False grip för att man ska kunna ta sig från under ringarna till över dem. Coach Jakob har lagt in en hel del False grip-övningar i mitt program eftersom det kräver en hel del styrka i underarmen och en hel del härdande av handleden. Här följer en liten False grip-skola:

Steg 1. Lägg in handen genom ringen så att ringen hamnar just nedanför den lilla knölen just där handen slutar.

Steg 2: Lägg sedan tummen på andra sidan ringen. (Ringen ska ligga kvar på samma ställe på handleden.)

Steg 3: Kläm åt handen runt ringen. Den ska fortfarande ligga vid den där knölen.

Testa nu att räta ut armen med handen i samma position. Testa nu att lägga lite tyngd i händerna, ja just det – det ska göra precis så där ont, och till slut kan du kanske hänga i raka armar i ringarna med händerna i False grip. Ont? Ja. Blir man Karl-Alfred? Ja.

Så idag fick jag köra negativa False grip chin ups. Det var inte skönt. Inte alls, men det är nödvändigt att härda handlederna om det ska bli några muscle ups. Efter False grip chin ups blev det pressar över huvudet med skivstång, utåtrotationer för axeln med hantel (ni vet när man ligger så där snyggt på sidan med armbågen i midjan) och sist bear crawls baklänges.

Jag toppade det hela med lunch-grupp-passet som var en AMRAP med chest to bar, power cleans, boxhopp och burpees. Det vore ju trevligt att få lite flås tillbaka nu efter styrkehösten. Jag är tung och långsam. Men det är väl inget lite julmat kan göra ännu värre…


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snaps-Slalom


Nu är första veckan av strukturerad träning klar. Man kan väl sammanfatta det med två steg fram och ett tillbaka. Första och största problemet är okunskap om min egen dagsform. Precis som för rena nybörjare börjar alla pass med en initial fantastiskt känsla för att sedan ta en helomvändning och sluta med total förödelse.
Nu är det svårt att skylla ifrån sig detta på någon annan än mig själv. Min tränare försöker hålla ner farten på schemat men jag är rätt envis med min översättning av hög fart. Kan inte komma ihåg om jag någonsin startat sista intervallen på en serie utan dödsångest. Att jag lyckats hålla farten passet igenom handlar nog snarare om stolthet och tjurskallighet än om god kondition. Frågar man dock många duktiga konditionsidrottare så verkar det som om många är precis som jag och har lyckats hyfsat bra trots denna brist på disciplin. Tyvärr verkar det som om de allra bästa har generellt bättre självkontroll. Så precis som med alla andra sporter, det är bättre att ha en mental talang snarare än en fysisk. Råkar du ha båda, ja då hamnar du i historieböckerna.

Första månadens pass är lägligt nog av kortare karaktär vilket gör att eventuella utsvävningar inte straffas lika hårt. Lyckades trots det bränna mitt första intervallpass löpning i tisdags. Innan passet drog igång mässade jag för gruppen att man skulle hålla igen då 2×800 + 4×400 meter med joggvila ser snällare ut än vad det är. Blev inte bättre av att jag hakade på fel hare heller. Första åttahundringen klockades på 2:34 minuter, andra på 2:36 (3:14 resp 3:16 min/km). Fick skamset se mig själv ta ståvila sedan mellan fyrhundringarna medan mina klokare löparvänner plikttroget joggade varvet runt Bosöns oval. Lyckades visserligen genomföra hela passet inom skamgränsen men kan knappast ge mig själv godkänt. Imorgon kväll är det repris på Bosön och ska se om jag inte kan chocka mig själv och andra genom att springa i den fart jag för tillfället är tränad för. Ska nog bara testa gränserna på sista två….:)

Kändes tyvärr som om veckans träning bokstavligt talat söps bort i fredags under årets julfest. Kan inte låta bli att skjuta ut mig när det är så fantastiskt fixat och bra människor med. Är av uppfattningen att folk som inte bjuder på sig själva när någon verkligen har ansträngt sig borde skämmas. Självklart finns det undantag, t ex veckan före ett viktigt lopp men såhär mitt i december är det svårt att finna en ursäkt som väger tillräckligt tungt.

Denna vecka är i stort sett en repris av förra så ska verkligen försöka få med allt samt göra det bättre. Oklart varför men är lite stressad inför nästa veckas tester. Ska genomföra ett 3 resp 20 minuters maxtest på cykeln. Finns egentligen inget att vara nervös för, man är ju inte bättre än vad man är men vill ändå göra mig själv rättvisa. Dessutom är 20 minuter max på en trainer mentalt jobbigt. Kontrasten från att nyligen cykla på Queen K i tävlingslinne mot att köra i ulloverall på balkongen, stirrandes i en snödriva är rätt stor. Som tur är så är förra årets siffror ganska enkla att slå. Tror jag hade 350 resp 297 watt då. Nu borde 425 resp 325 watt vara mer rimligt…. (Tacx-watt, den visar garanterat 5% för mycket).
Vore kul att testa det i juni när man förhoppningsvis är i form igen. Har som målsättning nästa säsong att öka mina tävlingszoner med 5-7% från 2013 med bibehållen löpstyrka efteråt. Låter inte som mycket men om det skulle gå så kommer jag kunna vara med och slåss om de lite ädlare placeringarna i under 2014.

Finns dock ljusglimtar i närtid. Drar till Cannes 27:e december för en veckas semester. Inget träningsläger men några torra mil löp & cykel borde jag nog kunna få till. Framförallt tror jag att miljöombytet kommer vara nyttigt och kan ge bräsnle så jag fortsätter hålla mig motiverad. Vi Nordbor borde ha 15 minuters handikapp på IM tävlingar då vår säsong är rejält mycket kortare än våra kusiner som bor nere runt medelhavet.

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jubileumsdojor


Förra veckan firade jag ettårsjubileum sedan jag gjorde mina 1000 burpees tillsammans med Magnus Hagström. Det var, för er som inte känner till det, ett vansinnesprojekt som började som en utmaning från Magnus sida. ”Jaha, om du inte tänker springa lopp kan vi väl i alla fall göra 1000 burpees på ett och samma pass”. Så sa han.

Jag sa ja, och 3 december förra året möttes vi och började hoppa upp och ner. Två timmar senare hade vi hoppat färdigt. 1000 burpees – CHECK!

Jag bestämde mig för ett tag sedan för att designa ett par crossfitskkor på YourReebok och när man fick möjlighet att skriva en personlig text bak på skon skrev jag 121203, datumet för mina 1000 burpees. Nu kan jag titta ner där under dryga pass och tänka att ”Så där drygt blir det i alla fall aldrig igen”. Mental träning som heter duga. Att jag dessutom fick skorna levererade på årsdagen av burpeesarna är ju inget mindre än magiskt.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Muscle up comin’ up!


Tanken är att jag ska komma hit. Uppe över ringarna på raka armar. Problemet är bara att tanken också är att jag ska komma dit från att hänga fritt i ringarna, under dem i raka armar. En så kallad muscle up. Muscle ups är det coolaste jag vet och nu är det banne mig min tur. Så när jag hade nått mitt höstmål med träningen, 100 kg marklyft, snabbare än jag planerat så beslöt jag mig för att bita tag i nästa träningsmål på en gång.

Nu tänker ni kanske ”Ja, men snälla. Hur svårt kan det vara med muscle ups?” Det kan jag svara på. Jättesvårt. Ni anar inte hur långt jag är ifrån att klara en muscle up, men min crossfitcoach Jakob Sandström verkar tro på mig och min kapacitet. Han var också sjysst nog att skicka en länk som inspiration till mitt nya träningsmål. Tack som fan, liksom. (Med tanke på att jag mest bara kan hänga rakt ner så här långt.) Bilden är lite dålig – filmen är ju från 90-talet gubevars – men väl värt att kolla.

Men nu tar vi och ser in i framtiden en snabbis. Hur kommer det då se ut när jag är fullärd? Jo, så här naturligtvis. Och ni kommer att få följa mig på vägen dit.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in