Snaps-Slalom


Nu är första veckan av strukturerad träning klar. Man kan väl sammanfatta det med två steg fram och ett tillbaka. Första och största problemet är okunskap om min egen dagsform. Precis som för rena nybörjare börjar alla pass med en initial fantastiskt känsla för att sedan ta en helomvändning och sluta med total förödelse.
Nu är det svårt att skylla ifrån sig detta på någon annan än mig själv. Min tränare försöker hålla ner farten på schemat men jag är rätt envis med min översättning av hög fart. Kan inte komma ihåg om jag någonsin startat sista intervallen på en serie utan dödsångest. Att jag lyckats hålla farten passet igenom handlar nog snarare om stolthet och tjurskallighet än om god kondition. Frågar man dock många duktiga konditionsidrottare så verkar det som om många är precis som jag och har lyckats hyfsat bra trots denna brist på disciplin. Tyvärr verkar det som om de allra bästa har generellt bättre självkontroll. Så precis som med alla andra sporter, det är bättre att ha en mental talang snarare än en fysisk. Råkar du ha båda, ja då hamnar du i historieböckerna.

Första månadens pass är lägligt nog av kortare karaktär vilket gör att eventuella utsvävningar inte straffas lika hårt. Lyckades trots det bränna mitt första intervallpass löpning i tisdags. Innan passet drog igång mässade jag för gruppen att man skulle hålla igen då 2×800 + 4×400 meter med joggvila ser snällare ut än vad det är. Blev inte bättre av att jag hakade på fel hare heller. Första åttahundringen klockades på 2:34 minuter, andra på 2:36 (3:14 resp 3:16 min/km). Fick skamset se mig själv ta ståvila sedan mellan fyrhundringarna medan mina klokare löparvänner plikttroget joggade varvet runt Bosöns oval. Lyckades visserligen genomföra hela passet inom skamgränsen men kan knappast ge mig själv godkänt. Imorgon kväll är det repris på Bosön och ska se om jag inte kan chocka mig själv och andra genom att springa i den fart jag för tillfället är tränad för. Ska nog bara testa gränserna på sista två….:)

Kändes tyvärr som om veckans träning bokstavligt talat söps bort i fredags under årets julfest. Kan inte låta bli att skjuta ut mig när det är så fantastiskt fixat och bra människor med. Är av uppfattningen att folk som inte bjuder på sig själva när någon verkligen har ansträngt sig borde skämmas. Självklart finns det undantag, t ex veckan före ett viktigt lopp men såhär mitt i december är det svårt att finna en ursäkt som väger tillräckligt tungt.

Denna vecka är i stort sett en repris av förra så ska verkligen försöka få med allt samt göra det bättre. Oklart varför men är lite stressad inför nästa veckas tester. Ska genomföra ett 3 resp 20 minuters maxtest på cykeln. Finns egentligen inget att vara nervös för, man är ju inte bättre än vad man är men vill ändå göra mig själv rättvisa. Dessutom är 20 minuter max på en trainer mentalt jobbigt. Kontrasten från att nyligen cykla på Queen K i tävlingslinne mot att köra i ulloverall på balkongen, stirrandes i en snödriva är rätt stor. Som tur är så är förra årets siffror ganska enkla att slå. Tror jag hade 350 resp 297 watt då. Nu borde 425 resp 325 watt vara mer rimligt…. (Tacx-watt, den visar garanterat 5% för mycket).
Vore kul att testa det i juni när man förhoppningsvis är i form igen. Har som målsättning nästa säsong att öka mina tävlingszoner med 5-7% från 2013 med bibehållen löpstyrka efteråt. Låter inte som mycket men om det skulle gå så kommer jag kunna vara med och slåss om de lite ädlare placeringarna i under 2014.

Finns dock ljusglimtar i närtid. Drar till Cannes 27:e december för en veckas semester. Inget träningsläger men några torra mil löp & cykel borde jag nog kunna få till. Framförallt tror jag att miljöombytet kommer vara nyttigt och kan ge bräsnle så jag fortsätter hålla mig motiverad. Vi Nordbor borde ha 15 minuters handikapp på IM tävlingar då vår säsong är rejält mycket kortare än våra kusiner som bor nere runt medelhavet.

Nelker

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

On the wagon


Så, det var det. Nu har jag haft min första lugna månad någonsin. Mentalt har det inte varit något häpnandsväckande upplevelse. Självklart påverkar årstiden helhetsintrycket av den här perioden. Det som verkligen har varit positivt är att man slipper planera sönder varje dag för att kunna få in träningen, kommer bli tufft att börja leta luckor för det igen. 
Det är väl egentligen det enda riktigt negativa med den här typen av satsning. Löpningen & cyklingen är relativt enkel & flexibel att få till men simningen är omständig och tidsslukande. Tyvärr är det enorm brist på simhallar i Stockholm. Det blir inte bättre av att min allergi endast tillåter mig at simma i Eriksdal som har endast 2 banor avsedda för icke föreningssim kvällstid. Det är helt enkelt för dåligt. Politikerna gör det inte lätt för dem som vill vara aktiva. Mycket enklare att stanna hemma och skaffa sig en trivselmage.

Nu är det klart, gamla cykeln åker ut och en ny är beställd. Det blev det som jag skrev tidigare, dvs en uppdaterad Trek Speed Concept, årsmodell 2014. Lyxade till det lite extra och designade en egen på deras hemsida, ”Project One”. När man ändå betalar som för en mellanklassbil tycker jag att man ska kunna plocka ihop den som man vill med de komponenter som passar mig bäst. Förra cykeln såldes inkl hjul så det fick bli nya såna också fast denna gång från Bontrager. Kommer se lite estetiskt udda ut ihop med min Zipp disc men inte mycket att göra då Bontrager inte har en egen sån. Kanske får plocka bort klistermärkena så jag slipper bli arresterad av stilpolisen. Annars blev det ganska standard då jag inte direkt har några extrema kvalitéer som cyklist. Mekaniska växlar – Shimano Dura Ace, 175 mm vevarmar, och standard kassett bak. Kör vidare med Quarcs wattmätare som jag köpte i våras, den har funkat riktigt bra och ser ingen anledning att byta.

Smaken är som baken men jag tycker denna blev riktigt bra. Gillar detaljen med orange text på hjulen & vita ekrar. Bentoboxen & speed boxen bakom sadelstolpen är fantastiskt praktiska men kommer nog endast få följa med på tävling. Gillar en clean cykel.
Återstår bara att se om jag kan göra denna missill rättvisa under kommande säsong 🙂

Tack för visat intresse!

Nelker 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Drunk Santa


Memo to self: Ha lågt ställda förväntningar på dig själv under december månad.

Om man skulle visa staplar över min månatliga alkoholkonsumption så skulle november & december vara oroväckande höga i jämförelse med övriga året. Detta kan förklaras av flera skäl. Man har färre anledningar att inte dricka och det alltid är fullspäckat med diverse struliga tillställningar under denna period. Ska väl inte gnälla egentligen, ska man vara dekadent någon gång under året så är det nu. Dessutom väldigt kul att spendera mer tid med vänner, familj och kollegor under andra omständigheter.

Det största problemet är att man är riktigt ur form som festprisse. Precis som festprissen skulle må under ett av mina hårda träningspass mår jag av att festa till. Man har noll koll var ens gränser går och väggen kommer väldigt bryskt.
Träningsvärken dagen efter är hänsynslös och den kemiska ångesten är påtaglig. Har man dessutom klippt merparten av ett paket Marlboro & en dosa General så är står Liemannen vid dörren. Som om inte baksmällan vore nog så kan man ge sig faan på att ett nedrigt virus smyger sig på när man har garden nere och sätter in dödsstöten.

Lika bra att kapitulera. Ta det på bröstet och gilla läget. Man får prioritera tillställningar och försöka få till den träning som är möjlig bara så man inte glömmer bort vad som är fram & bak på cykeln. Innan man vet ordet av så är det tillbaka till ekorrhjulet och ens sönderplanerade tillvaro är tillbaka.

En sak är säker, jag längtar INTE tillbaka till mitt gamla liv när festerna avlöste varandra. Det var kul så länge det varade men knappast en långsiktig livsplan. Precis som det skede i livet jag är inne i nu så finns det en tid för allt. Det man kan trösta sig med nu är att man sannolikt ser bättre ut naken än om jag hade spenderat de senaste 5 åren på krogen?!

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så börjar min träning 1:a december trots det jag konstaterade här ovan. Schemat kommer innehålla en hel del träning såklart men jag är relaxed om jag måste stryka vissa pass.
Det gäller att välja sina strider och i december kommer jag välja strategin ”Sören i kören”, dvs bara hänga med. Den lilla skada som detta kommer orsaka min arma kropp kommer inte ha någon avgörande betydelse under 2014 och nästan skönt att slippa rivstarta utan mer smyga igång säsongen. 2013 var ett långt år som nu med facit i hand slet ganska mycket på mig. Kommer försöka ha ett lite mer mänskligt 2014, eller det säger jag nu iaf.

Det var lite svårt att inte bli sugen på Hawaii igen nu när minnet börjat rensa borta alla negatives och man sett sammandraget från NBC. Även om den produktionen är amerikaniserad på ett dåligt sätt så blir man inspirerad att göra om det.
Speciellt nu när oskulden från loppet är förlorad och man kan ha en lite mindre defensiv race plan. Har ni missat inlägget så kommer länken här: http://www.youtube.com/watch?v=O6HkwsfTtU0

Nu ska jag passa på att njuta av min sista ”träningsfria” vecka. Ska försöka undvika bli hemskjutsad från krogen av uniformerad personal efter några flaskor spetsad glögg.

Skål!

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bonkat på Stadion


Börjar förstå hur riktiga människor har det som inte har en evig sporthypnotisering.
Vad som positivt är så har man mer energi än tidigare för att göra ”roliga” ärenden/nyttor i hemmet. Man kommer iväg oftare till soptippen, rensar ur garderoben 3 år försent, ringer nödvändiga samtal för att boka upp barnen på diverse sportaktiviteter och framtida skolgång etc. I takt med att göra listan betas av och antalet rödmarkerade rader försvinner så ökar aptiten för att börja leva sitt normala liv igen. Älskar rutiner, är extremt hemmakär och har svårt för att sluta med mina vanor. Minnet av min militärtjänst är att det var en fantastisk period. Äta, sova, träna och göra det man blev tillsagd är en mycket behaglig tillvaro i min mening. Verkliga livet utanför är alldeles för komplicerat och tittar man på statistiken över hur folk mår fysiskt och psykiskt så verkar det som om bara 20-30% klarar av det utan att må dåligt halva tiden.

Gjorde en genomgång i veckan över min fysiska status rent rörlighetsmässigt & muskulärt med min vän Magnus Hagström som är guru på detta område. Det var väl inte ett lysande resultat över hela linjen men heller inte nattsvart.

Positivt var att jag kan börja träna med ganska tunga vikter omgående. Negativt var att de svagheter jag har är sannolikt anledningen till de småskador och hinder jag har upplevt under föregående säsong.
Har mycket jobb framför mig för att balansera upp de svagare partierna och en hel del obehaglig träningsvärk framför mig. Ska även försöka köra en del uppräthållande styrka senare under brinnande säsong men det blir nog efter genomförda löp eller cykelpass mest för att inte tappa det jag har byggt upp. I den perfekta världen tränar man ju strukturerat minst två timmar styrka i veckan året runt. I den riktiga världen existerar inte den tiden och man får försöka kompromissa bäst man kan. Prioritet om man bara har x timmar i veckan är ju att hinna springa, cykla & simma. Det andra är sekundärt och får klämmas in om möjligt. Som jag har skrivit tidigare så är det nog fortfarande bättre att träna sig snabb än försöka hitta fysiskt perfektion via rödbetsjuice, idiotiska dieter, yoga & barfotapromenader. Säkert magiskt bra att äta rötter och dricka avkok på björkaska men oklart om det får mig att springa tusingar under 3:15 min/km?!

Har gjort en annan förbättring inför kommande säsong. Bad min tränare Björn att sätta ihop ett realistsiskt schema för en idealvecka som skulle passa någon som mig. Hans instruktion var att inte ta för mycket hänsyn för min vardag utan skriva vilken typ av pass han skulle vilja se mig göra på specifik dag. Självklart ha i beaktande att jag jobbar och att det är vinter ute. Detta resulterade i något som skiljer sig för den oinvigde ganska lite från föregånde år men det var några förändringar som kan vara det som får mig att bryta igenom till nästa platå. Är övertygad om att jag nu har funnit den perfekta balansen för mig. Håller dock detaljerna för mig själv tillsvidare. Lyckligtvis var det inte fler eller längre pass…men gissar att de kommer bli desto tuffare.

Fick betala för min frustration igår när jag hakade på och körde 12×400 meter med fallande vila. Första vilan var hela 2:30 mins, sen kortades den ner med 15 sekunder efter varje avklarad fyrahundring. Första tog 64 sekunder och kändes allt annat än bra. ”Du kommer säkert in i det” tänkte jag och sprang den andra på 66 seks. Den femte gick på 74 sekunder och då kändes det som om en sprungit över ett aktivt minfält i vaderna samt inandats senapsgas i lungorna. Fanns inga andra alternativ än att bryta. Ganska skönt faktiskt att kunna göra det med gott samvete & beskåda resten av gruppen som slet som djur för att undvika total kollaps.
Se folk man känner träna sig till illamående har en mycket upplyftande effekt på mitt humör. Detta gör säkert mig till en psykopat men det är okej. De flesta man känner är regelrätt sjuka i huvudet på något plan, inget fel med det.

Kul helg om man gillar sport i Stockholm, speciellt för cykelintresserade. Sweden Bike Expo i Kista lör-sön, Cyklocross SM Stora Skuggan samt Tömilen i Lill Jansskogen på lördag.

Tack för mig

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

2013 – Sum of the parts


Otroligt tråkigt just nu på träningsfronten. Inte så konstigt kanske eftersom jag inte tränar. Går emot precis alla mina instinkter och gör inte ett skit. Istället jobbar jag och hänger med familjen. Helt fantastiskt såklart att kunna spendera mer tid med dem men det känns verkligen som en pusselbit saknas. Tog barnen i vagnen och begav mig till Stora Skuggan i lördags för att kika på Vintermaran. Det gjorde bara saken värre. Ville typ dra av mig dunjackan och hoppa in framför Jonas Buud och ge den gamla slitvargen en match. 
Märkligt ändå hur långsamt det ser ut att gå från sidlinjen. Karln kör ju en bra bit under 4:00-fart och smågarvar samtidigt. Fantastiskt hur stark han är.
Hoppas verkligen denna lugna period ger resultat i förlängningen för speciellt kul är det inte. Fattar inte hur folk gör som inte har en riktig hobby för att få den där kicken varje dag?!

Precis som vid slutet av förra säsongen tittar jag nu igenom året som har gått och försöker dra några slutsatser över vad som gick bra och vad som var mindre lyckat. 
Lyckades bra med den träningsidé jag hade, dvs cykla & simma mer men ändå bibehålla löpningen. Totalt har jag tränat & tävlat ca 355h i skrivande stund fördelat på följande staplar: Simning 65h, ca 15 mil. Cykling 170h, ca 570 mil. Löpning 115h, ca 150 mil. 
Även om simdosen har ökat så är 65h alldeles för lite för att jag ska kunna hänga med de riktigt duktiga framöver. Måste nog upp i minst 100h under 2014. Cyklingen utvecklades riktigt bra så där räknar jag med att köra ungefär som i år men eftersom jag är mer erfaren nu hoppas jag kunna effektivisera det ytterliggare och nå en 5-7% förbättring. Löpningen som brukade vara mitt s.k. vapen är nu mer medelmåttig och där måste jag ta mig i kragen. Lugna passen måste vara lugnare och de hårda ännu tuffare. Detta kombinerat med lite styrka borde räcka för att lyfta mig en nivå. 

Har redan tittat på de tävlingar & läger jag är sugen på att köra och kommer nog tävla på följande race om inget kommer i vägen. Har ingen målsättning att köra Hawaii nästa år men låter det vara osagt om chansen ges då jag är rätt impulsiv av mig. 

Mars – 1 vecka läger på Playitas
April – 1 vecka cykel under Påsken på landet samt Challenge Fuerteventura 70.3 (26/4)
Maj – Duathlon SM, målsättning top 5 placering. 
Juni – 1 vecka cykelsemester i Cannes samt Halmstad 70.3, målsättning pallplats (29/6 Nytt datum)
Juli – Inget planerat, fokusera på att träna riktigt mycket.
Augusti – Kalmar Ironman, målsättning pallplats AG 35-39.
Sept – Nov – Förhoppningsvis inga större grejer. 

Var inte helt nöjd med 2013 även om Kalmar gick ok. Duathlon SM, Kungsholmen Runt & Halmstad 70.3 gick dåligt enligt mig även om de var otroligt lärorika. Ska inte göra om samma misstag nästa år.

Som ni ser är det inga löpartävlingar inplanerade ej heller några exakta tidsmål. Har märkt att det tar bara kraft från det man verkligen borde fokusera på. Klart man har idéer om hur snabbt vissa saker borde göras men att hänga upp sig för mycket på det vore korkat då de yttre omständigheterna i denna sport har väldigt stor påverkan på resultatet. Den läxan har jag åtminstone lärt mig… 

På tisdag ska jag gå till Magnus Hagström och ta reda på hur klen & sned jag är muskulärt. Då får jag något att sysselsätta mig med innan jag sätter igång med den ”riktiga” träningen 2:a december. 

Stay tuned

M. Nelker

Kliar lite ändå när man ser den här bilden tagen 5 minuter före start…

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

NYCM – 3:01:44


Det var en ledbruten man som kröp över mållinjen i New York. Som jag skrev innan så var det en kravlös tillställning att springa men ville ändå ge det en ärlig chans.
Finns inte så många med min profil som gjort något liknande tidigare så svårt veta hur kroppen skulle orka med. Svaret kom efter ca 16-17 kilometer. Märkte hur kranen ströps åt och farten slutade komma ”gratis”. Till en början låtsades jag som om ingenting och försökte motverka mina stumnande ben med en gel och kasta in några extra pulsslag i brasan. Den strategin funkade hyfsat i ytterliggare en mil förutom i uppförsbackarna när jag blev omsprungen av den ena klungan efter den andra. På platten hängde jag bra med men så fort det var uppför eller utför så blev jag hjälplöst avhängd. Hade redan vid halva distansen som jag gjorde på 1:27:44 insett att 2:53-2:55 var helkört och att jag fick nöja mig om jag ens fixade 3h.

Fokuserade för att behålla lugnet och inte bli för negativ. I denna situation har jag varit förut men det var länge sedan nu. Koncentrade mig på att bibehålla viss teknik och hålla frekvensen hög. Tyvärr kom de ifrånkomliga kramperna vid 30 kilometer och då vet man att det enda som återstår nu är smärta och frustration. Att ligga i fartintervallet 4:20-4:30 blev utmanande vilket kändes förödmjukande då det normalt är min återhämtningspace när jag kör intervaller med aktiv vila. Inte mycket att göra annat än göra det bästa av situationen tänkte jag men har glömt hur tråkigt det är att avsluta ett lopp i misär.

Bli passerad av hundratals löpare är inte stimulerande och gör hela situationen fruktansvärt demoraliserande. Mot slutet började jag t o m störa mig på allt oväsen längs banan och ville mest bli lämnad ifred. Kan inte riktigt göra något åt det men känner mig nästan lite skamsen under sista halvan. Försökte verkligen höja farten under de sista 4 kilometrarna men alla insatser resulterade bara i mer kramper och ytterliggare stumnad. Brydde mig inte ens om vad klockan stod på när jag gick i mål och tårarna var nära. Normalt brukar jag gråta i mål av kombinerad lättnad & glädje men denna gång så var det nära pga smärta & besvikelse.

Nu såhär i efterhand var det ofrånkomligt. Finns inga ursäkter annat än jag inte är bättre löptränad just nu. Det har sina förklarliga skäl, det inser jag men kan inte låta bli att bli besviken.
Fullkomligt avskyr att göra dåliga resultat och mitt självförtroende får försvara sig för det batteri av negativa slutsatser jag genomgår efteråt. Men precis som jag visste innan så skulle jag oavsett resultat bli en nyttig erfaranhet rikare.
Tyvärr verkar det så som om åldern börjar göra sig påmind, löpningen kommer inte lika gratis och jag har mycket svårare för att springa fort sliten eller med begränsad träningsmängd innan.
Den ovärderliga listan över ens begränsningar & styrkor växer sig längre och mer detaljerad. 2013 har verkligen varit ett lärorikt år. 2014 hoppas jag blir mindre volatilt och ännu snabbare…

Hade tänkt skriva några rader om loppet som sådant men struntar i det. Mitt minne från loppet är negativt och vill inte vara den som bara gnäller. Misstänker dessutom att detta var ett ganska mediokert år för arrangörerna med allt som har hänt.

Väldigt påtagligt hur säkerheten har skapat stora problem för dem och vädret i söndags var allt annat än perfekt både för löpare samt åskadare.
För er som siktar på en storstadsmara, göra en bra tid i kombination med upplevelse så tycker jag att Paris och framför allt London är två bra alternativ. Då slipper ni dessutom allt besvär med logistiken, lång restid & jetlag.

Ska testa en ny grej. Kommer inte träna som vanligt i November utan ha en välbehövlig paus. Egentligen inget fel på motivationen men inser att jag inte är odödlig längre och ska jag fortsätta utvecklas samt hålla mig skadefri måste jag låta kroppen få en chans att återhämta sig. Kommer sannolikt simma 2 gånger i veckan och köra lite MTB när tillfälle bjuds men all form av kvalitativ löpning ligger nere. Istället ska jag försöka ta mig till gymmet och styrketräna. Det är verkligen något jag kan bli bättre på. Inte besökt gymmet en enda gång under 2013, det är för dåligt. Kan verkligen förbättra hur jag behandlar min arma kropp. Den var INTE imponerad över att behöva släpa sig runt New Yorks gator i söndags och den ger tillbaka med full kraft i skrivande stund. Har svårt att gå fortfarande, ett par naglar är bortom all räddning och känner mig som en Zombie. Träning är bra för hälsan sägs det men för extrema doser kan fan inte vara nyttigt heller?! Vore intressant att veta var ens personliga brytpunkt ligger…

Detta var knappast munter läsning men såhär dyster blir jag av ett skitlopp.

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in