Många av mina närmsta vänner håller själva inte på med varken löpning eller friidrott och de allra flesta som har hållit på med eller fortfarande håller på med andra sporter har inte satsat på sin sport på den nivån som jag gör. Därför får jag ofta frågor om min satsning och löpning i allmänhet. För mig är det bara kul! Många gånger får frågorna eller kommentarerna mig att se på det jag gör från ett annat perspektiv, vilket jag tror kan vara nyttigt inland, samtidigt som det såklart är tryggt och viktigt för mig att också befinna mig i min lilla bubbla. Den mentala återhämtningen från idrotten får jag dock ofta genom min familj och mina vänner.
Jag har i det här inlägget samlat några av de vanligaste kommentarerna som jag får och det jag brukar svara.
”Men HUR många skor har du?”
”En del” brukar jag svara med ett skratt. Extra många frågor får jag/vi när vi får besök i det huset där jag bor med mina träningskompisar. Vi är ju alla sponsrade av New Balance och med 5 sponsrade löpare i samma hus blir det en hel del skor… Kommer dock aldrig glömma första gången Boris kom hem till mig och förskräckt utbrast ”Men är det här alla skor du har?!?!” och jag snabbt lugnade honom med att förklara att jag förvarade en hel del på balkongen också.
”Har du typ ett kost schema du följer eller får du äta vad du vill?”
Den här är en klassiker. Många är väldigt intresserade av huruvida jag följer ett kostschema eller ej. Den frågan kommer nästan före hur mycket jag tränar. Det kanske är för att jag oftast träffar mina vänner i samband med högtider, typ jul, nyår, födelsedagsfirande eller att man går och äter någonstans. Jag brukar oftast svara att jag inte har något strikt schema men att jag såklart tänker på vad jag äter och försöker äta bra och riktig mat. Det betyder såklart inte att jag aldrig äter godis eller glass eller chips, tro mig det slinker in en hel del sånt också emellanåt, men jag försöker att i första hand äta just bra och riktig mat.
”Gud du som tränar så mycket måste vara så pigg hela tiden!!”
Ha ha ha. Oj! Om ni sett mig de flesta morgnar när jag vaknar och tar de första stegen ur sängen. I vissa perioder är man såklart mer eller mindre stel och har mer eller mindre träningsvärk men den mängd träning vi utsätter våra kroppar för gör en ofta ganska trött och det krävs en hel del rörlighet, aktiverings-övningar och rullande på diverse redskap för att få igång våra kroppar. Om någon hade klivit in i vårt vardagsrum hemma timmen innan vi sticker ut hade de nog undrat vad det var för cirkus som pågick där inne.
”Varför kan du inte följa med och göra det här? Du har ju redan tränat.”
Den här frågan brukar ibland vara svår att förklara. Bara för att jag är klar med själva träningen betyder det nämligen inte att jobbet för dagen är klart och att jag därför har en massa fritid. Nu börjar det som för mig är det svåraste i hela idrottandet, återhämtningen. Att göra själva träningen har aldrig varit något problem för mig, däremot har återhämtningen varit något som jag inte tyckt varit lika lätt. Många gånger är det nog för att jag inte har en lika självklar anledning att tacka nej till något. Om jag tränar så är det ju väldigt tydligt att jag har en annan aktivitet som krockar, men när det gäller återhämtningen så är det mycket svårare eftersom jag oftast måste välja det mer ”tråkiga” alternativet. Ibland kan dock den gränsen vara svår att se och det är lätt att ta bort allting som inte har en direkt positiv påverkan på träningen (aka att låsa in sig i sitt rum och inte göra någonting eller träffa någon mellan passen) men jag tror att man missar mycket då som kan ha en annan positiv påverkan på ens träning (socialt och mentalt).
Eftersom jag är väldigt aktiv har det varit svårt för mig att hitta rätt gräns för mig. När jag började jobba med min mentala coach fick jag dock ett uppvaknande i att avkoppling inte ser ut exakt likadant för alla. För vissa kan avkoppling vara att bara ligga ner och sova, medan det för andra kan vara att gå och ta en fika eller gå ut i skogen.
”Vad gör du hela dagarna om du bara tränar?”
Detta frågar jag ibland mig själv också haha. Mina dagar flyger dock oftast förbi. Eftersom våra dagar går ut på att äta-träna-vila så kanske det inte låter som så mycket, men det tar tid. Varje dag tränar jag 1 till 3 pass och däremellan så äter jag som sagt, kanske tar en nap, väcker kroppen med diverse gymnastiska övningar, träffar sjukgymnaster och utöver det försöker jag göra så lite jag bara kan.
”Vad gjorde du mer när du var på träningsläger i Spanien?”
Den här är också väldigt vanlig. Jag får ofta frågan vad vi sett eller vad vi gjort eller kommentarer om hur skönt det måste vara att få lite sol och bad men sanningen är något helt annat. Visst reser vi mycket som idrottare, både på läger och tävlingar men det mesta vi ser är stigar, banor, hotellrum och gym. Ibland har vi såklart lugnare dagar då vi kanske kan få in en liten utflykt eller ett bad men om sanningen ska fram så sker den mesta sightseeingen genom distanspassen och de flesta baden är de isbad vi gör själva i badkaret eller i en iskall bäck.
När jag började skriva det här inlägget så gjorde jag det mest som en kul grej men det fick mig verkligen att inse hur lyckligt lottad jag är som har alla mina vänner, både de som inte håller på med löpning och de som gör det. Mina vänner ger mig perspektiv på olika saker i mitt liv och utmanar mig att tänka om eller växa i mig själv. Jag hoppas att ni aldrig slutar att ställa frågor.
Ha en härlig vecka allihopa!
