För att inte helt tappa greppet och bli deprimerad under sjukdomstider är mitt bästa tips shopping!

Då kan man drömma bort och tänka på hur snygg man kommer vara i sommar på tävlingarna, för bra, det verkar man ju inte bli…

Här är mina bästa sidor:

Fina baddräkter från Tyr (favvisen med ringback eller microback för optimal rörelsefrihet): http://www.shop.nordicsports.se/

Finaste träningskläderna: http://www.fusion.dk

Allt du kan tänka dig, BILLIGT: http://www.wiggle.co.uk och http://www.chainreactioncycles.com/

Här köpte jag min tempohoj:
http://triuk.com/

Jag har dock ett stort problem. Vart säljs denna hjälm? Någon som vet? Fjolårets modell som jag suktat efter länge nu. Vill ha!

TIPS: När man shoppar på utländska sidor typ Wiggle och Chainreaction blir det ALLTID problem med transportbolagen i pakethanteringen (när de kommer till Sverige). De flesta svenska skitbolag verkar nämligen tro att ingen har jobb att sköta, utan alltid är hemma mellan 8-17. Helt idiotiskt. Efter många psykbryt och samtal med kundservice har jag dock fått reda på att man kan sätta upp en lapp på dörren där det står att de FÅR ställa paketet vid dörren, ange att lappen godtas som kvittens och skriva under. Man får inte byta adress när paketet väl är skickat så se till att du har någon på adressen som kan ta emot paketet (typ skicka det till mormor eller till jobbet) eller kör lapptricket. En annan skum grej med transportföretagen är att de inte anger NÄR paketet kommit eller när de försökt  leverera. Det måste du själv hållakoll på via kolliID. Annars  funkar det oftast fint!

Den 28:e mars börjar Sigtuna-Märsta-arlandas cykelklubb arrangera de gemytliga tempo- och linjeloppen igen, nästan varje onsdag. Perfekt tillfälle att testa formen. Första tillfället blir tempo 10 km. Fullt ös!
Sjukt bra att tävla i cykling för att hitta formen. Svårt tycker jag att trycka på allt man har under ett träningspass. Förra året blev det dock 0 genomförda smacktempolopp. Bilkö, sjukdom, regn och jävulskap med cykeln satte stopp för mitt deltagande. Nu jävlar ska jag bli frisk och vara med!

Hela tävlingsschemat finns här.

I fredags fick jag äntligen börja löpa 25-30 minuter lätt. Det var underbart, trots att hostan tvingade mig till några stopp. Ett lätt trainerpass på lördagen med fokus styrka och acceleration utan att det skulle kändes jobbigt, ett corepass på det och jag kände att jag var på väg tillbaka. Nyvunnen träningsglöd och energi!
MEN. När äntligen slemmet, hostan och snoret började avta och jag kunde starta upp träningen igen, vad händer? Jo, jag åker på maginfluensa och har spenderat senaste dagarna med att sitta på toa alternativt ligga och sova. Kroppen har värkt som om jag skulle ha gjort en ironman tre gånger om och allt jag lyckats få i mig ar varit vatten och cola. Vad i helvete är det som händer? Jag som ldrig brukar bli sjuk?! Trevligt, nej. Att ha rännskita och feber är inget jag önskar ens min värsta fiende. Det är sååååå synd om mig!
Idag är jag liiiiite piggare, orkar iallfall surfa lite på Ipaden och kolla tävlingar. Skulle ju köra Vansbro var det tänkt men nu verkar tävlingen helt enkelt fulltecknad! Vad göra? Ber till gudarna att det kommer fler startplatser. Vill så gärna tävla där, det är ju nästan hemmaplan och tävlingen ligger perfekt i tid. Om inte det nu går måste jag se mig om efter en annan tävling på halvdistans. Århus och Barcelona är två alternativ, speciellt eftersom min vän och supertriathet Åsa Lundström ska tävla där. Har anmält mig till Kalmar, det blir age-group ändå. Nu är det gjort iallafall. Sedan har vi cykel SM. Om jag nu lär mig cykla vore det hejdundrande kul. Här finns en karta över bana och banprofil: http://www.mapmyride.com/routes/fullscreen/68991956/

Den gamle räven Micke Nelker har fått klorallergi. Klorallergi är inget trevligt. Man nyser hundrasjuttielva gånger på raken, ögonen är rödsprängda och det kliar som tusan (får man även kli på kroppen som jag kan få i perioder är det inte lätt att motivera sig att ändå hoppa i).

Som triathlet är det ganska obra. Man bör simma några simpass i veckan för kunna tävla på rimlig nivå. Som nybörjare helst >4 ggr/v, för att hitta vattenläge och vana, och som mer erfaren ca 2-3 pass om man inte har så mycket tid att disponera (ju mer man kan träna desto bättre, givetvis). Då gäller det att ta fram ett vapen och fightas tillbaka mot allergin.

Tricket för att slippa undan nysningar och klåda i ögonen är att inte låta kloret få kontakt med dig. På med badmössa, täta (viktigt) glasögon och sedan näsklämma! Inget vatten får komma in!

Under min konstsimstid var näsklämman ett måste. Kunde helt enkelt inte simma utan den. Den klämmer igen näsborrarna så att det blir omöjligt för vatten att komma in. Det är näsklämma som är tricket om man vill kunna hålla andan länge och göra voltvändningar lätt som en plätt.

Och de flesta näsklämmor man köper i sportaffärer är skit. De är alldeles för stora, har ingen flexibilitet och de läcker oftast in och är i vägen. Nä, ska du testa näsklämma ska du köpa Laxtos variant:

Den går att köpas här eller här och kostar ynka 20-30 riksdaler.

Finns i S, M, L och observera att även med min jättekran, funkar sällan en större klämma. Den ska vara liten och tight. Denna sitter dock alltid kvar och man behöver inget fult senilsnöre till den.

En rolig anekdot är att min störiga bror påstod sig kunna göra sådana här näsklämmor när för X antal år sedan. Han tyckte förstås att det var jäääävligt dyrt att köpa så många näsklämmor som jag gjorde (man tappar alltid bort…). Han påstod sig därför kunna göra sådana här lätt som en plätt. Citat: ”…man tar bara en bit ståltråd och doppar i silicon, hur svårt kan det va”? Jo, jag skulle vilja påstå att det är ganska svårt eftersom INGEN av de stora simmärkena har lyckats leverera något som ens är i närheten…

Herregud vad deppigt att vara tillbaka i vardagen igen! Åsa ”Kaos” Lundström skrev precis ett inlägg om ”post camp syndrome” och jag kan inte annat än hålla med henne. Är det någon som inte gör det?!

Jag är visserligen fortfarande snorig och hostig men guuud så jag längtar tillbaka! Känner mig ensam (vart är mina bästa träningskompisar?)! Och hungrig (vart tog buffén vägen?)!

Medan de hårdaste killarna fick ihop >40 timmar på lägerveckans 6 dagar fick jag ”bara” ihop ca 20 timmar utspritt på 4 simpass (10,5 km), 1 löppass (8 km) och 3 cykelpass (367 km).

Nu har jag bestämt mig att bli riktigt frisk denna gången och INTE börja träna för hårt direkt efter sjukdom. Året har minst sagt varit svajigt när det kommer till sjukdomar och småkrassligheter så jag och min tränare börjar misstänka att det är något skumt. En tid för blodprov hos doktorn skall bokas in för att kontrollera om jag lider av någon brist på någon vitamin eller något spårämne. Nu ska jag ta tag i problemet och inte bara blunda för dem. En till lärdom jag måste ta till mig är att våga säga nej till träning fastän jag är krasslig. Visserligen är det mest mig själv jag har och dividera med, för det är ju ingen som tvingar mig, men ändå. Torsdagens cykling och Fredagens simpass blev en käftsmäll tillbaka och det är inte konstigt att jag fortfarande är förkyld.

Bra gäng på läger==> riktigt rolig internhumor:

PS det bränns på huden, den är röd efter fredagens latmaskande på solterassen:)

Börjar bli lite lite bättre. Dock ingen träning. Förkyldningen känns i hela kroppen. Har nog haft feber i natt för jag har hållit Åsa vaken med mitt gnyande och grymtande.

Det är inge kul att vara lägersjuk. Visserligen är det inte tokigt att ligga på  solterassen och halvsova men vad fan, det är ju träna jag är här för. Vill  inte åka hem…vill ha en till vecka och vara med och verkligen späka kroppen till det yttersta. Hann ju knappt bli trött på mina ynka tre dagar somm fullt frisk. Det får bli ett till läger i vår helt enkelt.

Dagens pass var egentligen planerat som: 3000 meter morgonsim innna frukost,  120 km cykling med 4*20-30 min racepace+ 4 km off bike. Åååh vad jag vill!

Imorgon bitti åker vi hem. Saknar gänget, stället och cyklingen redan men är supertaggad på att träna hårt när jag kommer hem istället. Jävlar vad jag ska träna. Ska bara bli frisk först…

En summering av träningstimmar och pass kommer imorgon.

Cykling med Sierra Nevada i bakgrunden.

Nedan följer en illustratraion om hur jag känt mig de senaste dagarna i bilder:

Det är synd om mig…

Simmade passet i morse, skulle ta det lugnt men det blev visst lite hårt ändå. Upp-på-kanten-övningar i form av statisk tricepsarmhävning och 12 st tricepsarmhävningar i en loop om 4 varv med lite annat smått o gott emellan. Sedan en ”idealhundring” dvs. en negativ split som inte får överstiga 3 sekunders differens mellan första 50-ian och andra. Jag tog hem det första 100-ingen, antagligen för att jag inte hade någon energi till något annat. 1:15 blev tiden. Grät i simglasögonen hela avsimmet. Jag är verkligen sjuk, kan inte blunda för det längre.

Ringde min tränare, Jens Lunekilde och han ordinerade vila (såklart). Och det är det jag har gjort idag. Druckit superäcklig förkylningsmedicin, vilat och sovit. Har drömt om att jag varit med gänget under alla pass jag skulle kört idag. Cykling 55 km, löpning *2 och öppet vatten simning och test av HEADs våtdräkter. Vill så gärna vara med! Det känns fortfarande inte bättre.

Filmen från dagens filmning kan man se här:

http://www.youtube.com/watch?v=elF37IrtKmk&feature=youtu.be

Simteknikanalys av simstil kommer.

Håll tummarna för att jag blir frisk snart kära ni. Det är inge kul att vara sjuk på läger. Det suger.

Gårdagens kapillärsprängarpass omskrivet för simbassängen á la Dr. Larsen och avslutande 4-rätters middagen med Rioja (1 glas) och Cava (1/2 glas) satte sina spår må jag säga. Vaknade mitt i natten, kallsvettig med kramp i magen, ont i huvudet och en strupe torr och öm som aldrig förr. Inte bra. När klockan ringde 6:33 gjorde jag en kvicktänkt kalkylering av hälsotillstånd kontra träning och beslutade att det nog var bäst att försöka sova en och en halv timma till istället för att utsätta kroppen för mer stryk.

Vid frukosten kände jag mig fortfarande inte hundra. Halsen gjorde ont och kroppen var lam, inga goda tecken så jag vette fan hur jag tänkte när jag satte mig på bussen med de andra och drog upp till Granada med cyklarna. När bussen släppt av oss kände jag mig bedrövligare än någonsin. Hur dum i blond och dum i huvudet får man bli egentligen? Jag VET ju att jag inte hänger på de där grabbarna (och Åsa), och speciellt inte om jag är sjuk!

 Bonkade efter 500 meters klättring. Ville bara hem. På något sätt lyckades ändå Pål och de andra övertala mig och jag hakade på en bit upp till toppen. Lelle, Stefan, Olle och super-Åsa fortsatte ända upp till toppen av Sierra Nevada. Vi andra åkte ner till Granada och tog en lunchJ.

Fortsatte sedan genom öken och elände. Och inte fan blev det varken platt eller nedför. Jag dog åtskilliga gånger. Sade till Jonas att jag jävlar i mig skulle ta en taxi vid nästa samhälle. Det fanns inget nästa samhälle. Efter 7 mil misär kom vi äntligen till nedförsbacken. Fick en gel av Nelker, dunderhonungssportdryck av Jonas och tröck sedan i  mig en banan och en bar. Och hej vad det gick sen! Det visade sig vara den lilla backe som vi cyklat uppför under tisdagens 182 km pass. Helt sjukt att vi cyklade heeeela den backen. 3 mil brant uppför på serpentinvägar! Den tog ju aldrig slut, ens när man körde nedför! När vi tillslut nådde Almunécar var jag så glad att jag höll på att dö. Alltså vilka killar jag har med mig! Jonas, Micke, Pål och Ulrik har dragit mig, peppat mig och stått ut med mitt gnäll i fem timmar, inte illa. Förstå, 5 timmar på 102 km cykling, det kan man kalla kuperat.

Coach Mike och Daniel Sand på Head mötte upp och jag sa en massa saker man inte borde säga när man träffar en främmande person för första gången. T.ex. att hela min stjärt och rygg var full i kladdig Cola (min vitargo-gel sprack i fickan på tröjan under bussturen till Granada), att mina händer var fulla med snor och att Head Camp var ett jävla läger att vara på.

Hahaha, det sista sa jag ju förstås på skämt. Det är verkligen en upplevelse att vara här. Helt otrolig cykling, simhall ett stenkast från hotellet och ascool öppet vatten simning där man kan se massor av fiskar i olika sorter (enligt Lellemannen, jag själv har kommit så sent tillbaka från cyklingen att jag aldrig fått uppleva simningen i havet….ÄN) och löpningen går att köra efter fina strandpromenaden eller på löpbanan ett stenkast från hotellet (skall testas imorgon).

Nu känner jag mig pigg igen, hoppas bacillerna blev ivägskrämda av dagens helvetespass. Om jag inte blir stark cyklist av det här, då kommer jag aldrig bli stark.

Nu ska jag ta en dusch och smörja in min sargade kropp med smärtstillande olja och andra produkter från Weleda som vi fått testa. Jag ska riktigt balsamera mig så jag ALDRIG mer får skav mellan benen (min mus har en smärre kris just nu). Får se om det hjälper. På med ett par kompressionsstrumpor så är nog i alla fall benen glada imorgon igenJ.

Dagens visdom: Drick inte vin på läger (ett glas är som rena giftet), ÄT och DRICK hela tiden under cyklingen, och sov mer än 7 timmar när du tränar hårt!

Fler bilder från cyklingen och simningen som varit under veckan finns här:

http://www.flickr.com/photos/77371071@N05/

Simdag och vilodag idag. Klockan ringde redan 6:30 efter en alldeles för orolig nattsömn. 4-5 km simning stod på programmet men jag må säga att det var en seg kropp i början av passet. Mycket vila, lugnt insim och egen fart gjorde dock att jag tillslut kom igång och kunde hitta ”flowet”, härligt!

Nu ska vi sola slappa och bara ha det skönt tills nästa pass rullar igång.

Idag gillar jag triathlon igen!

Vaknade och såg ut som en baltisk hora. Påsar under ögonen, nästäppa och väldigt trött. Lelle och Olle var inte sena på konstatera detta. De är omtänksamma mina kära vänner:).

Sedan var det dax för långcykling i bergen. Vi hade blivit lovade 180 km bergseetapp men jag och Åsa (och många fler) hade för avsikt att korta ner rundan och ta en genväg. Det gick inte. Fanns bara en väg hem.

Head Camp stod för både filmning, fotografering och langning första 5 milen. Skitbra och proffsigt!

Första 30 km hade vi en stigning på 1300 höjdmeter. Det var alltså BARA uppåt. Men guuud så vackert landskap! Min cykel protesterade lite och jag kunde inte få i lättaste växeln så hela uppåtvägen blev en styrkeprövning utan dess like. Lunch på ett pittoreskt café efter 50 km var väl investerat. Det skulle nämligen visa sig att det var ytterligare uppför, och ytterligare, och ytterligare. Antal höjdmeter slutade på dryga 3000 m. Sista 3 kilometrarna bjöd Pål på en fin ”genväg” som innebar en backe på ca 500 meter som hade den tamejfan brantaste lutningen på hela dagen. I det läget hade jag strypt karln om jag bara hade varit lite närmre. Nu tvärbonkade och fick GÅ uppför backen, fatta, GÅ! När vi kom hem satt gråten i halsen och jag var så jävla tvärslut så att det inte liknade någonting. Turen tog 7 timmar och 20 minuter effektiv tid och vi kämpade ihop 182 km.

Cyklingen här är fantastisk vacker. Vi har cyklat i sol och värme, kyla och snö. Vi har sett Afrika och Sierra Nevada. Väjat för avokadoer, mandariner, hundar och hundratals får på vägen. Lite annat är cykling i ett regnigt Sverige. Bånkat hundra gånger om, skojat, skrattat och (nästan) gråtit (okej, det var kanske bara jag då).

Tusen tack Micke, Pål, Jonas, Ulrik, Åsa, Olle, Lelle och Steffo att ni, stöttade, väntade in, lät mig ligga på rulle och stod ut med mig idag. Utan er hade jag varit ute och trampat fortfarande! Jag älskar er mina fina vänner!

Jag älskar dock inte sporten lika mycket just nu (fråga istället imorgon).

Anlände till Amlunécar i södraste Spanien alldeles för sent igår.

Flygresan var en riktig misär då jag redan var supertrött innan flyget

ens gått.

Anledningen till att jag var helt färdig var Carl, min kära sambo som

kört öppet spår. jag hade gått och varit så nervös och spänd på hur det

skulle gå för honom att jag inte hade slappnat av en sekund innan taxin

skulle komma. Men oron var obefogad, det gick mycket bra för min

duktiga pojk. 4:54:11 och en tredjeplats i H21 och 14:e totalt! Men jag

menar han har ju också slagit Johan Olsson som 13-åring så visst fan är

han bra!

Flygturen gick annars bra. Det var försenat, jag satt bredvid en tjock

gubbe som luktade riktigt surt, hade vätskebrist, var åksjuk och

halvsov till skrikande barn nästan hela resan.

Hej då Sverige, Hej Spanien!

Utsikt från vårt hotellrum

Idag har dock livet varit top notch! Efter 6,5 timmars sömn var det

dags för simpass nr 1. Gick ok!

Efter simningen laddade vi in med lite frulle och fick en goodiebag

(wiiii) med produkter från HEAD och Weleda, SUPER!

Direkt efter var det bara att springa upp till rummet och skruva ihop

cykeln.

Meck med tempohojen…Den var hel!

Lätt igångrull ca 85 km stod på schemat. Jag och mina svaga ben fick

det tufft på denna ”lätta” cykeltur. Backarna var riktiga killers men

det goda sällskapet och den vackra naturen och fina vädret gjorde att

det på något vis ändå gick som en dans.

Bästa gänget uppför första backen. Serpentin!

Roliga killar där bak…

Sedan hann vi med lite solande, njutande och häng på solterassen

utanför vårt hotellrum.

I sällskapet finns mina bästa triathlon kompisar och min bästa vän Åsa.

Kan det bli bättre?

Vädret är strålande sol och lagom varmt. Simningen utförs ett stenkast

från vårt hotell med coach Mike som rättar till och fixar med tekniken.

Cyklingen går att variera i det oändliga i berg, dalar, längs havet och

i inlandet (imorgon ska vi ge oss på 180 km!). Löpningen vet jag inte

så mycket om men passet vi körde idag 8 km lätt i 4:50-fart gicklängs

havet på plant underlag (och man hade fäste under skon varenda löpsteg,

hurra!).

Gud vad jag ÄLSKAR träningsläger!!!

Ska ge mig på att lägerpacka i eftermiddag. Jag ska ju på en veckas hårdträning i syd-Spanien med Head Camp och det börjar bli hög tid att kontrollera att allt finns tillgänglig. Måste tex köpa en vindväst för blåsiga cykelturer och inhandla lite slang, nya däck, mecka med cykeln och lite annat smått och gott.

Jag ska packa ner cykelåbäket i en mjuk väska och det kommer gå åt många meter bubbelplast vill jag lova för jag är riktigt skraj att cykeln ska gå i kras eller få massa repor av den oömma behandlingen på flyget. Jag har valt att packa tempohojen för det är ju trots allt den jag ska tävla med och jag måste vänja rumpa och rygg att ligga i bågen under många cykeltimmar. Visserligen kommer jag förmodligen bara att ligga på rulle och försöka hänga med de andra under veckan och det finns även risk för branta stigningar och då är väl egentligen inte tempohojen det bästa alternativet. Men nu tar jag den ändå och hoppas på det bästa.

Har varit riktigt däckad sedan jag kom hem till Ludvika men efter ett dygn med mycket sömn, gosande med vovvarna, mammas kolakakor och en ridtur där jag blev avkastad av ungdjuret, piggnade jag äntligen till liv och jag är som vanligt pigg och fräsch igen:). Förkyldning, virus och bakterier, FUCK OFF!

Vill önska alla som ska köra öppet spår imorgon och på måndag STORT lycka till. Pussade precis Calle lycka till och hejdå. Hoppas verkligen han klarar målet under 5 timmar. Tror på dig Carl!