Nätshopping

Den 28:e mars börjar Sigtuna-Märsta-arlandas cykelklubb arrangera de gemytliga tempo- och linjeloppen igen, nästan varje onsdag. Perfekt tillfälle att testa formen. Första tillfället blir tempo 10 km. Fullt ös!
Sjukt bra att tävla i cykling för att hitta formen. Svårt tycker jag att trycka på allt man har under ett träningspass. Förra året blev det dock 0 genomförda smacktempolopp. Bilkö, sjukdom, regn och jävulskap med cykeln satte stopp för mitt deltagande. Nu jävlar ska jag bli frisk och vara med!

Hela tävlingsschemat finns här.

I fredags fick jag äntligen börja löpa 25-30 minuter lätt. Det var underbart, trots att hostan tvingade mig till några stopp. Ett lätt trainerpass på lördagen med fokus styrka och acceleration utan att det skulle kändes jobbigt, ett corepass på det och jag kände att jag var på väg tillbaka. Nyvunnen träningsglöd och energi!
MEN. När äntligen slemmet, hostan och snoret började avta och jag kunde starta upp träningen igen, vad händer? Jo, jag åker på maginfluensa och har spenderat senaste dagarna med att sitta på toa alternativt ligga och sova. Kroppen har värkt som om jag skulle ha gjort en ironman tre gånger om och allt jag lyckats få i mig ar varit vatten och cola. Vad i helvete är det som händer? Jag som ldrig brukar bli sjuk?! Trevligt, nej. Att ha rännskita och feber är inget jag önskar ens min värsta fiende. Det är sååååå synd om mig!
Idag är jag liiiiite piggare, orkar iallfall surfa lite på Ipaden och kolla tävlingar. Skulle ju köra Vansbro var det tänkt men nu verkar tävlingen helt enkelt fulltecknad! Vad göra? Ber till gudarna att det kommer fler startplatser. Vill så gärna tävla där, det är ju nästan hemmaplan och tävlingen ligger perfekt i tid. Om inte det nu går måste jag se mig om efter en annan tävling på halvdistans. Århus och Barcelona är två alternativ, speciellt eftersom min vän och supertriathet Åsa Lundström ska tävla där. Har anmält mig till Kalmar, det blir age-group ändå. Nu är det gjort iallafall. Sedan har vi cykel SM. Om jag nu lär mig cykla vore det hejdundrande kul. Här finns en karta över bana och banprofil: http://www.mapmyride.com/routes/fullscreen/68991956/

Den gamle räven Micke Nelker har fått klorallergi. Klorallergi är inget trevligt. Man nyser hundrasjuttielva gånger på raken, ögonen är rödsprängda och det kliar som tusan (får man även kli på kroppen som jag kan få i perioder är det inte lätt att motivera sig att ändå hoppa i).

Som triathlet är det ganska obra. Man bör simma några simpass i veckan för kunna tävla på rimlig nivå. Som nybörjare helst >4 ggr/v, för att hitta vattenläge och vana, och som mer erfaren ca 2-3 pass om man inte har så mycket tid att disponera (ju mer man kan träna desto bättre, givetvis). Då gäller det att ta fram ett vapen och fightas tillbaka mot allergin.

Tricket för att slippa undan nysningar och klåda i ögonen är att inte låta kloret få kontakt med dig. På med badmössa, täta (viktigt) glasögon och sedan näsklämma! Inget vatten får komma in!

Under min konstsimstid var näsklämman ett måste. Kunde helt enkelt inte simma utan den. Den klämmer igen näsborrarna så att det blir omöjligt för vatten att komma in. Det är näsklämma som är tricket om man vill kunna hålla andan länge och göra voltvändningar lätt som en plätt.

Och de flesta näsklämmor man köper i sportaffärer är skit. De är alldeles för stora, har ingen flexibilitet och de läcker oftast in och är i vägen. Nä, ska du testa näsklämma ska du köpa Laxtos variant:

Den går att köpas här eller här och kostar ynka 20-30 riksdaler.

Finns i S, M, L och observera att även med min jättekran, funkar sällan en större klämma. Den ska vara liten och tight. Denna sitter dock alltid kvar och man behöver inget fult senilsnöre till den.

En rolig anekdot är att min störiga bror påstod sig kunna göra sådana här näsklämmor när för X antal år sedan. Han tyckte förstås att det var jäääävligt dyrt att köpa så många näsklämmor som jag gjorde (man tappar alltid bort…). Han påstod sig därför kunna göra sådana här lätt som en plätt. Citat: ”…man tar bara en bit ståltråd och doppar i silicon, hur svårt kan det va”? Jo, jag skulle vilja påstå att det är ganska svårt eftersom INGEN av de stora simmärkena har lyckats leverera något som ens är i närheten…

Herregud vad deppigt att vara tillbaka i vardagen igen! Åsa ”Kaos” Lundström skrev precis ett inlägg om ”post camp syndrome” och jag kan inte annat än hålla med henne. Är det någon som inte gör det?!

Jag är visserligen fortfarande snorig och hostig men guuud så jag längtar tillbaka! Känner mig ensam (vart är mina bästa träningskompisar?)! Och hungrig (vart tog buffén vägen?)!

Medan de hårdaste killarna fick ihop >40 timmar på lägerveckans 6 dagar fick jag ”bara” ihop ca 20 timmar utspritt på 4 simpass (10,5 km), 1 löppass (8 km) och 3 cykelpass (367 km).

Nu har jag bestämt mig att bli riktigt frisk denna gången och INTE börja träna för hårt direkt efter sjukdom. Året har minst sagt varit svajigt när det kommer till sjukdomar och småkrassligheter så jag och min tränare börjar misstänka att det är något skumt. En tid för blodprov hos doktorn skall bokas in för att kontrollera om jag lider av någon brist på någon vitamin eller något spårämne. Nu ska jag ta tag i problemet och inte bara blunda för dem. En till lärdom jag måste ta till mig är att våga säga nej till träning fastän jag är krasslig. Visserligen är det mest mig själv jag har och dividera med, för det är ju ingen som tvingar mig, men ändå. Torsdagens cykling och Fredagens simpass blev en käftsmäll tillbaka och det är inte konstigt att jag fortfarande är förkyld.

Bra gäng på läger==> riktigt rolig internhumor:

PS det bränns på huden, den är röd efter fredagens latmaskande på solterassen:)

Börjar bli lite lite bättre. Dock ingen träning. Förkyldningen känns i hela kroppen. Har nog haft feber i natt för jag har hållit Åsa vaken med mitt gnyande och grymtande.

Det är inge kul att vara lägersjuk. Visserligen är det inte tokigt att ligga på  solterassen och halvsova men vad fan, det är ju träna jag är här för. Vill  inte åka hem…vill ha en till vecka och vara med och verkligen späka kroppen till det yttersta. Hann ju knappt bli trött på mina ynka tre dagar somm fullt frisk. Det får bli ett till läger i vår helt enkelt.

Dagens pass var egentligen planerat som: 3000 meter morgonsim innna frukost,  120 km cykling med 4*20-30 min racepace+ 4 km off bike. Åååh vad jag vill!

Imorgon bitti åker vi hem. Saknar gänget, stället och cyklingen redan men är supertaggad på att träna hårt när jag kommer hem istället. Jävlar vad jag ska träna. Ska bara bli frisk först…

En summering av träningstimmar och pass kommer imorgon.

Cykling med Sierra Nevada i bakgrunden.

Nedan följer en illustratraion om hur jag känt mig de senaste dagarna i bilder:

Det är synd om mig…