Klockan ringer 06.20 Stänger snabbt av så Tigerskrutt kan sova vidare en stund. Morgonrutin som alltid börjar med tungskrap. Nyckeln till att slippa förkylningar tror jag. Det följt av kokt svalnat vatten..och massa annat bra.

Lite yoga. Slår in en paniklösningspresent till ett dagisbarn som bor i en stor villa som hade alla barnen hemma igår och det skulle tydligen vara paket. Måste det vara paket? Va?

Plockar fram kläder till mig, till Lillan, väcker med pussar och kramar. Gör gröt till henne. Svarar på roliga frågor. Lirkar. Gör matlåda. Utflyktsmatsäck men eftersom vi nästan aldrig äter bröd finns inget sådant. Berättar engagerat för Lillan om hur bra det är med riskakor och skickar med såna. Och massa frukt. De får ändå lunch nästan direkt efter. Gör rent köket. Packar tung ryggsäck som vanligt och ut genom dörren redan halvsvettig.

Nedför berget. Lämna i trygga händer på Ur o Skur dagis. Kommer ihåg att skriva upp att farfar hämtar och skriver upp mig på att odla potatis och rensa land på pysseldagen. INTE GLÖMMA KÖPA JORD!

8.00 Mot tunnelbanan. Läser DN.se, lyssnar på P1, skickar sms. Läser en blogg. Vips framme på jobbet. Stor kaffe.

8.30 Svarar på 10 mail. Bokar möten. Tar hjälp av sekreterare med lite skyltar. Tar ett möte om ett spännande hälsoevent och får en jätteboost. Tackar ja till att presentera inför massa folk i september. 

10.30 Tillbaka till rapportskrivning med S, som arbetstränar hos mig. Vi jobbar galet bra ihop. Hon är enormt välutbildad, jag kan organisationen och vi är något riktigt bra på spåren. Snabb lunch tillsammans. Springer ett ärende för att se till att det finns övertidsmat till kvällen eftersom jag beställde för lite. Svårt med kortvecka.

12.30 Läser en rapport till om Krav-Kontroll-Support modellen. Bokar möte för 20 funktionärer till vårt välgörenetslopp på Solvalla nästa vecka. Bokar en lunch med några som vill prata kost inför en konferens.

13.30 Mer rapport. Den ska rapporteras klockan 16.00. Vi känner oss lite stressade men galet upprymda.

18.00 Två timmar möte. Luften är slut i rummet. Jag och S är helt slut vi också. Farfar kommer med Lillan till jobbet som är en ängel och äter digestivekex och pussar på glasrutan in till mötesrummet, häller ut solrosfrön inne på mitt kontor och får tag i mitt Victorias Secret lipgloss som hon smetar generöst.

18.30 Åker hem med min lilla goa tjej som hoppar och skuttar. Helt slut. Nattar Lillan med två roliga böcker. Sätter på tvättmaskin. Plockar. Plockar. Plockar- tar det aldrig slut? Startar datorn. Jobbar lite med Tjejmarathon, mailar en adept. Skriver detta. Förfasas över svinnet i matafärrer som rapporteras på Aktuellt 125 000 TON MAT. Man mår ju illa för mindre. Bokar tid med min adept imorgon: matteplugg inför ett av hennes prov.

Kikar runt på några bloggar. Massa fina foton. Satsningar. Fin mat. Häftiga träningspass. Events. Jag får lite FoMo- fear of missing out. Men tänker till. Min resa. Jag gör det jag vill. Lillan sussar därinne och min plats är här i soffan. Det är såhär jag optimerar min vardag. Jag kan inte vara överallt och bakom välarrangerade foton gömmer det sig säkert en röra och lite nojor. Nej allt är bra här.

Skriver ned vad jag ska göra mer imorgon. Stretchar lite. Skickar ett puss till min älskade pojkvän jag träffar alldeles för sällan.Glömmer nästan tvätten. Hänger den inte- kastar den på tvättställningen. Läser lite om kost. Somnar direkt.

Såhär ser dagarna ut. Det är inga problem. Det funkar. Det är lite mycket nu. Det är under kontroll. Det är snart långhelg. Jag ska till landet. Jag ser fram emot det. Men jag trivs mitt i den här orkanen jag skapat också. Jag gör en sak i taget och hinner jag inte något så är det inte mer med det.Ingen dör och inget går sönder om jag inte gör allting på en gång.

Man kommer ingenstans här i livet om man inte jobbar för det.

Jag är en yoga långt in i hjärtat och har varit så sen länge.

TEC 100 miles genomfördes med mycket yoga i sinnet och även rent fysiskt. Det råder massa olika åsikter om man ska stretcha eller ej i samband med löpning men i min värld är rörligheten, balansen och kroppsnärvaron eller proprioceptionen det som gjort att jag varit skadefri så länge.

Att vara stark i sin rörlighet och ha balans i rörelse- det kan du få ifrån yogan. Jag yogar lite varje dag. 5 minuter på morgonen och 5-10 minuter på kvällen. Någon andningsövning här och var på väg från A till B. Yogan är med. Alltid. Ett tag i livet, när jag bodde i Australien, flera timmar varje dag. Nu- mer sporadiskt. Mest för en lugn inåtvänd stund, för att hålla mig skadefri och samla ihop mitt spretiga jag.

Sara och jag träffades på kursen hos Running Sweden för några veckor sen.

Jag påstod att jag var Stockholms vigaste löpare och Sara menade att tur för mig att hon inte bor här då! Sara är yogalärare, löpare, löpcoach och har skrivit en serie på sin blogg hos Skånskan om yoga för löpare.

Igår lade Sara ut ett jättefint, riktigt bra och proffsigt inlägg om yoga för löpare på sin blogg.

Här kan du läsa det och klicka gärna vidare för att läsa hela serien!

Pattabhi Jois. Bild:m.yogashalastockholm.se

Vi bor i landet lagom och det är det många som ogillar och motarbetar. Jag är all for att spränga gränser och kasta ut jante och ha sig men inom vissa områden undrar jag ibland om det inte finns ett fiffigt sätt att vara lite just lagom.

Jag har skrivit det förut. Vad jag tycker om det här med dieter och kosthållning: Är man vuxen och klarar av att ladda upp hela sitt mediala innehav i ett moln (?) så borde man väl klara av att välja bra mat utan att först branda sig själv. Jag är LCHF. Jag är Paleo.

Förut när man skulle tala om kostavvikelser inför events så var det gluten, nötter, laktos. Nu skriver folk på fullaste allvar ”paleo” och ”lchf”.

Och istället för att nyfiket närma sig en ny kosthållning man hört gott om så blir det ofta ett tvärt kast en söndag kväll när helgens gastronomiska dekadens inte smakar gott i munnen utan river i kroppen som ett dåligt samvete. Man vill ha förändring och det kvickt! Ju mer drastiskt- desto bättre. ”Jag ska äta paleo/LCHF/glutenfritt/raw food”.

Bara. Från och med måndag morgon. Och veckan blir jobbig för man hade inte förberett och det blev svårt att äta borta hos svärmor eller vänner.

Och så blev det fredagsfika och man tog en bulle och det blev en pastarätt för uj vad gott det är med oh maj gadd vete! Vete!! Makaroner onda som egyptens gräshoppor och nej det gick inte att hålla sig och då blev det ett misslyckande av det som skulle vara så bra.

Man ger sig i kast med saker med en allt eller inget approach som i de flesta fall inte funkar. Och inte är så roligt. Och sånt som inte är roligt brukar vara svårt att hålla sig till så länge.

Ta raw food till exempel. Trendigt. Många känner att ”så borde man äta”. Lika många tycker det verkar så svårt. Hur gör man? Hur gör man när man ska bort? Ja- det är nog svårt om man måste göra det helt uteslutande. Fullt ut.

De flesta dieter är svåra när de ska följas till 100%. Alla dieter utom din egen som är bäst för dig.

Att se ett avsteg från en strikt kostregim som att ”trilla dit” eller misslyckas leder inte till något bra. Samma gäller att inte föja sitt träningsschema man tänkt. Gör inget!
Vill också inflika att jag inte förespråkar någon specifik kosthållning heller förutom Ren snäll mat..

Så jag vill slå ett slag för LAGOM. Börja LAGOM. Vänd på resonemanget:

” Jag ska äta mer grönsaker”. ”Jag ska testa flera raw food måltider i sommar” . ”Jag ska testa att laga mat utan mejeriprodukter denna vecka”.

Positivt. Ett steg i taget. Våga stå utan koststämpel. Våga säga att du äter mat.

Chilla lite.

Nyper mig lite i armen och säger GODDAMMIT som vanligt. Vad bra det går! Vilken återhämtning.

Förra veckan körde jag:

Måndag: 5 x 1000 meter. Tisdag: 7 km jogg Onsdag: 8 x 200 meter backintervaller. Torsdag: vila Fredag: 10 x 400 meter Lördag: 20 km cykel Söndag: 26 km varav 22 km i 6:30 (ledde långpass) och 4 km i 4:40-5:10 fart.

Massa rörlighet men var var styrkan? Oppsie. Känns iaf enormt bra i övrigt.

Nu är det fyra veckor kvar tills Blodomloppet och två månader kvar till halvIM. Det är tre månader till Fjällmarathon och 4,5 månader till jag ska springa 16 mil på sub 20 timmar. Helst 19 hr. Ännu hellre 18. Har räknat ut att om jag bara struntar i att sabba fötterna och må illa så är 19 timmar inom räckhåll. Men det är mycket ifs and buts till den drömtiden.

Träning den här veckan är tänkt att vara en salig blandning av:

Fartlek, korta intervaller, backar, terräng, cykel, styrka, rörlighet, tröskel.

Tur att det är lite ledigt och tur att jag är i Värmland då och kan passa på att smita ut. Kanske få till två pass per dag två dagar. Allt beroende på hur kroppen mår som vanligt.

Tanken är att få till ett riktigt långt pass i maj. Fem cykelpass varav två långa. Annars mest fart och det blir mycket transportlöpning. Så mycket lättare nu att komma till dagis och hämta utan att behöva ha med överdragskläder för att inte riskera förkylning. Värme – du är välkommen!

Imorgon blir det transportlöp till dagis och styrka ute medan skruttan leker. Tisdag morgonjogg in.

Ha en fin måndag!

Idag var det dags för Tjejmaralångpass igen!

Vi utgår från World Class Vasastan som upplåter omklädningsrum till löparna och idag var vi 17 stycken som samlades i solen.

Bästa Peter hade gjort en lite bättre rutt än den jag tänkt och via Ursvik och hav av vitsippor och ett helgdött Kista tog vi oss till Ulriksdal där vi fikade gott.

Några avvek men resten tuffade på tillbaka via Stora Skuggan. Så kul att träffa alla igen, speciellt Ingrid som rest hit från Gotland och är ny på långlöpning! Riktigt imponerande!

Magnus hade sprungit 26 km i fin fart på Lidingö Ultra dagen innan men var ändå pigg. Också imponerande!

Kul att tjabbla på och drömma om nya lopp och utmaningar.

Sen blev tiden lite knapp för mig för att hänta lilla Risiskrutti så jag fick avvika och Henrik som mött upp med cykel efter att också sprungit långa Lidingö Ultran- 50 km gjorde mig sällis.

Hade 22 km i benen och kände mig rätt uppvärmd och lät benen rulla på. Och det gjorde dem gladeligen. Farten tickade iväg mot under 5- fart och sen lade jag mig runt 5:00 tempo, kanske lite under vilket ändå är min milfart ungefär. Kunde ändå prata oberört med Henrik som rullade med på sin cykel så tryckte på lite mer och det kändes som jag skulle kunnat fortsätta länge. HÄRLIGT!

Tog bussen hem och seneftermiddagen spenderades på konstgräsplanen utanför med handstående och skott på Nicke som fick stå i mål när vi fick låna bollen av barnen.

En riktigt härlig dag. Jag har två tuffa dagar på jobbet men känner mig bara sådär #vavavoom on fire glad och energisk som vanligt.

Hoppas du också haft en fin helg! TACK alla som var med och sprang idag. Man blir så glad av er! 🙂

Det tar faktiskt inte alls emot egentligen att sticka ut och cykla.

Jag tycker det är roligt! Helst på landsväg där det inte blir ofrivilliga stopp med rödljus och otyg. Jag gillar inte grus och kanter heller. Vill ha kontroll.

När jag har det- då är det roligt! Min cykel rullar väldigt bra och jag bryr mig inte om hur fort det går så kan verkligen njuta.

Jag tycker inte om rumpskav och definitionen av smart tycker jag är att köpa ett sadelskydd för en hundring snarare än att lägga tusen kronor på en specialdesignad sadel men jag vet och får höra att så gör man inte.Nåja. Det går så bra så.
Igår tog jag min premiärer för i år med sikte på att hitta till Ekerö. Cykelmekkat enligt utsago.
Men hej vad det blåste! Var riktigt obehagligt. Motvind- fine! Men sidovindar i kastformat?
Väl framme i Bromma var det lä. Då riktigt njöt jag och det var massa andra cyklister där. Hejade men bara EN hälsade tillbaka. Jag ramlar ju omkull om jag lyfter handen från styret men gjorde allt jag kunde för att söka ögonkontakt och vinka lite med handen kvar på styret.
Stonefaces! Va? Är det inte roligt att cykla?
Väl framme vid Nockebybron vände jag. Det blåste så hemskt i sidled så jag vågade knappt cykla över och hade jag gjort det vet jag att jag bara cyklat på i all evighet. Hade ätit för dåligt och hade ingenting med mig.
Cyklade hem via Ängby och det var riktigt fint trampande där. Har grym utväxling på min Merida.
Tror jag fick ihop strax över 20 km.
Nu ska jag ge mig ut till Ekerö igen snart. Tidigt på mornarna med kort löpning efter. Heja ännu mer ska jag göra också.
Jag tror mitt glada jag behövs i cykelSthlm!

Oj vilken dag! Här blir det länkglädje för jag har mest socialiserat idag :).

Jag och Nicke kom till Rålambshovsparken i god tid för att hämta hans nummerlapp och jag hann hälsa på Staffan som gjorde ett fint lopp på halvmaran.

Sen hittade jag Annika som också skulle springa milen. Nicke värmde upp och jag smet upp till mittrakan för att titta på starten för milen.

Träffade två kameror bakom vilka Mackan och Mia gömde sig. Mackan har f ö massa fina bilder på sin sida!

Tog mig sen till en mack och fixade lite saker till picknicken i skulle ha efter. Konstaterade att vädret för tredje året i rad var toppen! För två år sen sprang jag- första gången jag träffade N’s föräldrar. Förra året hejade jag på Nicke igen. Nästa år ska jag springa halvmaran. Fort!

Vid 6 km hade jag utkik på Nicke och även Karin från IF Linnéa som gjorde ett toppenlopp, och sen störtade jag ned till målet för att heja in honom.

Coolt att se Olle Walleräng dundra in på 29.32 och även Ulrika Flodin från Rånäs 4H som jag faktiskt satt i möte med i veckan swoscha in på 35.27 som vinnare i damklassen.

Annika kom i mål också efter ett fint lopp och vi hade picknick med hennes brorsor och pojkvän och träffade äntligen Helena som är en sån man vet vem det är men inte träffat :). Supertrevligt!

Riktigt impad blev jag av vinnaren av halvmaran: Anders Grahl som har ett helt fantastiskt löpsteg och avancerat enormt den senaste tiden. Helt otroligt imponerande! Hejade på fler som jag kände och fler jag inte visste var där som plötsligt dök upp på banan! Jättekul!

Hann också hälsa på gänget i Glädjejnuff där jag tänkt engagera mig framgent. Blev jätteglad också när jag äntligen fick prata med Johan Steene som vann TEC. Hann ju inte säga grattis eftersom jag gick i mål sisådär 5 timmar efter honom! Han ska springa Leadville som i mina ögon är THE FRECKEN RACE. Blev helt till mig. Drömmer ju om det loppet!

Efter en riktigt inspirerande dag på Kungsholmen där vinden bara började blåsa starkare och starkare var det så dags att ta sig an min första cykeltur.

Den gick bra. Men jag vet verkligen att jag är löpare i hjärtat. Hela vägen.

Nu laddar jag för att leda långpass imorgon. 16 stycken är anmälda till ”Tjejmaralångpass med fika” och jag har sådär koll på exakt rutt men det gör inget. Mycket hjärta, mycket passion. Lite mindre precision. Min devis!

Sov gott!

God morgon! Nicke ska springa. Jag ska heja och vara support. Om du är där och ser mig: säg hej! Sen är det tänkt att jag ska sykkla ikväll. Får se hur det blir med det. Prokrastinerar.

Hans skor. Modell okänd

Annika skrev om det för ett tag sen. Att vara i toppform. Att man säger att man ska bli det. Men sällan säger att man är det.

Well. Jag sticker ut hakan också. Jag tror det är såhär det ska kännas! Jag är i. Toppform! Livsform!

Den här veckan har jag avverkat tre korta hårda intervallpass och kroppen ba KÖR!. Jag var hos Andreas idag och vi kollade vad mitt enda aber- min sneda vänstersida- kommer ifrån. Hittat! Enkelt åtgärdat!

Fick beröm för både fint löpsteg och rörlighet. Och kände själv under mina 10 x 400 meter i Vasaparken att goddammit jag är i bra form! Jag har sprungit 16 mil för mindre än tre veckor sen och förutom fötter som är fulare än fulast så är jag både återhämtad och on fire! Inte så snabb. Men motiverad och stark.

Frisk och oskadad!

Och livsform handlar om andra saker. Inte bara hur det känns före, under och efter ett träningspass.

Jag är taggad på jobbet. Rätt ilsk just nu men taggad. Vet precis vad jag vill och att jag vill rätt saker.

Jag är jättekär, sådär så det pirrar. Jag sover bra. Jag har precis som vanligt alldeles för mycket att göra och då har jag ändå sagt nej ( bland annat till att åka som löpcoach till Playitas- sitt på den!) och massa andra projekt. Jag jobbar från att jag vaknar till jag somnar nästan med både jobb, egen firma, och Tjejmarathon. Har ändå massa tid till det viktigaste i livet: att vara mamma. Att vara trygghet. Att ta om hand och uppfostra en liten tjej. Det är det viktigaste och jag kommer aldrig hurra för att jag tar tid från henne.

Jag ser fram emot dagen när jag vaknar. Ser fram emot livet. Full av energi. Glad. Stark. Har muskler som jobbar som de ska, orkar det jag vill. Uthållig. Snart snabb. Snart på väg mot en havlIM som kommer genomföras med pannben snarare än grace och teknik men skit i det. Jag gör det ändå.

Det är toppform. Det är just nu. Kanske inte sen. Inte ens imorgon. Men just nu.

Ha en fin fredag- var i DIN toppform idag!

Alltså är jag inte hustrumaterial så säg? Med ena handen leder jag hem en nyservad räsersykkel och i den andra håller jag ett vilt skuttande barn. Med den ena lagar jag en god vegetarisk middag till nämnda barn (med quinoa som är ”gott mamma” JIPPI!)och med den andra bakar jag glutenfritt knäckebröd.

Men jovisst sörni!

Såhär gjorde jag idag, inspirerad av ett recept i Buffé. Som jag inte följde men ni får det receptet så blir det nog bra:

1 dl havregrym (ren havre om du är känslig för gluten)

1 dl solrosfrön

1 dl sesamfrön

1/2 dl av: pumpafrön, linfrön, bovetemjöl, kokosmjöl (jag tog 1 dl rismjöl)

2 tsk kummin (jag tog spiskummin och kardemumma)

1/2 dl rapsolja

Rör om. Häll över 2 dl kokande vatten. Rör om igen tills smetigt.

Bred ut på bakplåtspapper och platta ut med ett till papper ovan. Strö flingsalt över.

In i ugnen på 150 grader i cirka en timme. Ta ut. Bryt. Njut!

Och apropå vegetarisk kost och att äta lite grönare:

Två rapporter på en dag.

En om kalkoner som har det vidrigt i Skåne och sen om köttfärs smittat med salmonella.

Jag säger inte ”uteslut allt kött, alla tillsatser och allt halvfabrikat”. Jag säger bara tänk nytt. Tänkt grönt. Tänk till!

Om jag inte var anti absolutism så skulle jag go vegan ett tag. Jag äter mycket på känsla och suktar enormt mycket efter grönsaker. Nästan sjukligt!
Fick jag bara lite choklad och ägg skulle det funka rätt bra men jag gillar inte att utesluta eller kategorisera mig. Och jag gillar lite kött och mejeriprodukter ibland. Men man kan fokusera på att välja in bra grejer snarare än att välja bort.
Så jag bygger maten ännu mer runt grönsaker just nu och har så gjort hela vintern.
Imorse testade jag quinoagröt kokat med kanel och kardemumma med granatäpple istället för det vanliga ”två ägg, frukt och en halvliter kaffe”. Till lunch ett berg med grönsaker med fetaost, pumpafrön och knäckebröd.
Visst ser det gott och fräscht ut?

Så sent som imorse såg jag en rekommendation att ta Voltaren till någon som fått en muskelbristning.

Och de få gånger jag ser på reklamTV eller läser tidningar så dyker reklamen upp.

Reklam som utlovar smärtfrihet och rörelse bara du petar i dig, eller smörjer in dig med Voltaren. Jag hade själv tills nyligen en tanke om att Voltaren kan vara bra när jag vet vad smärtan är och bara vill minska den (under tex TEC) men nu skulle jag aldrig röra skiten. Smärta är vår bästa vän. Något är fel och kroppen vill att du slutar göra det du gör.

Som med allt annat- kortsiktig lösning av symtomen. Bort med smärtan bara så kan man fortsätta som vanligt. Som att fixa en vattenläcka med att torka upp vattnet som sprutar ungefär.

För mig är det helt osannolikt att det tillåts sändas reklam för detta och fortfarande säljs i Sverige. I Danmark är det förbjudet eftersom man identifierat riskerna och tar dem på allvar. Här kan du läsa om det.

Här kan du läsa ett uttalande från en läkemedelsexpert.

Det är det aktiva ämnet Diklofenak som är det farliga. På Medline Plus som drivs av USAS National Institute of Health skräder man inte orden heller:

”People who take nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) (other than aspirin) such as diclofenac may have a higher risk of having a heart attack or a stroke than people who do not take these medications. These events may happen without warning and may cause death. This risk may be higher for people who take NSAIDs for a long time. Tell your doctor if you or anyone in your family has or has ever had heart disease, a heart attack, or a stroke, if you smoke, and if you have or have ever had high cholesterol, high blood pressure, or diabetes. Get emergency medical help right away if you experience any of the following symptoms: chest pain, shortness of breath, weakness in one part or side of the body, or slurred speech.”

Så. Har du ont. Bit ihop eller ta Alvedon eller Ibuprofen eller något. Läser du detta och är läkare (Ping Magda) så får du gärna komplettera med input!