Eller vad sägs om John Laselle från Löparakademin? Annelie Pompe? Mats Lindvall?

Det är Vasakronan som har hälsovecka runtom i Stockholm nästa vecka.

Jag ska gå och lyssna på Mats Lindvall- i egenskap av mitt nya jobb förstås!

Nu ska jag strax ta emot Fredrik Weibull som ska föreläsa för oss här på PwC. Över 80 personer anmälda till hans inspirerande föreläsning som handlar om att sätta mål och arbeta med visualisering.

Grym måndag följs av grym tisdag.

 Fotot norpat från Fotografiskas hemsida från en uställning om idrott.

Det fanns en tid då måndagar var ångest. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jobbet var ångest. Jag kraschade också regelrätt in i väggen efter det. Men inte bara då var måndagar pest. Under skoltiden var de det. Under den tid jag hade ätstörningar var ju måndagen dagen då man ”började om”. Hade strikta asketiska planer för hur man skulle äta under veckan. Var som ett enormt mörkt berg att bestiga.

Den här tiden. Är trumfkort nu. Är styrka. Kunskap. Är att kunna läsa mellan raderna i samtal runt fikabord,  i bloggar och på både Twitter och Facebook. Är också att kunna stötta någon och kanske inspirera till ett sunt liv med glädje? Jag vill det.

Nu älskar jag måndagar! Heja en ny vecka på ett, förvisso hälften av tiden väldigt läskigt, nytt jobb som är vad jag gör det till. En hel vecka, sju dagar att lägga pusslet med de där bitarna jag pratar om.

Jag intervuades idag för en artikel utifrån perspektivet ”jag som löpare” och journalisten frågade hur jag tänkte runt det här med pusselbitarna.

Jag skrev om det på Twitter. Det låter enkelt, och allt kanske inte går att ändra till imorgon. Men livet är kort. Så satans kort som jag blev påmind om igen under Idrottsgalan när fina Jenny kom upp som en av de idrottare vi miste 2012. Jenny var 32 år.

Så jag tycker inte det är naivt att våga kräva av sig själv, våga satsa på och styra livet så att man får in de bitar man tycker är viktiga. Ge mig EN anledning till att inte se till att det blir så!

Så min nyckel till att älska måndagar. Tisdagar. Onsdagar. Även mina förhatliga torsdagar. Resten av veckan. Är att:

Välja rätt jobb. Välja rätt fritid. Göra gott. Hitta ett sätt att röra på sig som man trivs med. Välja in bra människor. Välja bort de som tar energi. Äta ren mat. Ta hand om vår jord. Ta in omvärlden. Sova ordentligt.

Sen GE ALLT. Med hela hjärtat. Hela vägen.

Idag hade jag äran att löpcoacha en tjej som också ger allt. Med glädje- det är glädjen som är motorn.

Och ser en Lisa på Idrottsgalan som gjort så otroligt mycket mer än att vinna Jerringpris för att förmedla just glädje och vad det är att jobba hårt mot ett mål.

Nu- ska jag och ni sova för imorgon kliver vi upp och lägger ett vackert starkt alldeles personligt perfekt pussel all over again.

Kom hem. Trött. Macke Donken lunch med kalorier så tomma de ekar i tarmarna. Seg. Massor att göra.

Någonstans där inne finns nyckeln till dörren som leder till vägen som leder till målet.

Det gäller bara att plocka fram den. Det gjorde jag. Jag ser det där branta fjället där jag ska upp i augusti. De tre fjällen. Men det är rätt suddigt idag och jag tänker att ”tre vändor i långa branta backen räcker”. Lurar ut benen.

1 km uppvärmning. Första vändan. Backen är ca 310 meter. Brant brant på slutet. Syreskuld. -8 grader. Ben som segar.

Ned igen. Bara två till. Vet att det blir fler. Vet. Upp igen.  Ok 5 då.

Tempot är jämnt. Det är tufft tufft och syran stiger i låren men blir inte värre. Är en uthållighetsmaskin. Jag har inte ens kommit igång.

Ok 6 stycken. Och i vår ska jag klara 10 stycken. Efter den 7e finns det inget annat än en tunnel fram till 10 stycken. Det tjuter i andningen och benen skriker av syra. Men det känns så starkt. Jag känner mig stark.

När jag avverkat 10 stycken stapplar jag vidare. Joggar ned en kilometer. Är slut i benen men pigg i huvudet.

Ett riktigt hållkäftenpass. Ett pass som är ett guldkorn att betala de här skitpassen med. Kanske jämnar det ut sig? Men jag tror jag går med plus.

Termometrar är bra grejer det. Men det är ingen absolut sanning och det som är kallt för en person är lite ljummet för en annan.

Respekt för kylan bör man dock ha och vett att klä sig bra. Jag tänker en del på att det är inte billigt att vara trendigt varm i färgglada ylle och dunkreationer i snön när det är kallt.

Mina gosiga fleecelångkalsonger kostade ca 70 kr på Ica Maxi. Och de vantar som värmde bäst i helgen är faktiskt köpta där också. Mina skidbrallor är mammas gamla med ca 30 år på nacken. Bra grejer håller länge och slår man ut kostnaden på några år blir det inte så farligt. Håller man sig till basfärger så är risken mindre att man tröttnar!

-22 grader gör att många känner av främst luftvägar vid ansträngning. Allteftersom solen steg så blev det lite bättre och uppe på 1000 meter var det riktigt varmt. Cirka -10 men nere i dalen var det fortfarande runt -20.

Jag hade en riktigt fin förmiddag i pisten med Sara med jättefina tips i lagom portioner. Det känns att det var flera år sen jag åkte utförs men innan lunch kändes det riktigt bra. Det var första gången jag åkte K2 skidor och jag har lite svårt att utvärdera dem men personalen på Ramundbergets skiduthyrning har bra koll på vad man ska ha beroende på erfarenhet och underlag.

Efter en god lunch så var jag i alla fall så sugen på längd så jag drog på mig nästan allt jag hade. Om man bara klär sig efter eget förstånd istället för vad rådande trend föreskriver så kan det bli riktigt behagligt. Jag hade överdragsbyxor och de där gosiga tumvantarna på och efter någon kilomteter så var det faktiskt rätt svettigt om både händer och fötter.

Jag tog ett 8 km spår till Bruksvallarna och det var upp och det var ned. Jag åkte på Madshus och tycker pjäxorna var riktigt sköna. Skidorna kändes ”tunnare” än mina Fischer. Jag hade varken fäste pga att jag glömde valla och inget glid pga det kärva underlaget så det var bra träning.

16 kiometer tur och retur och jag började bli lite uppvärmd. Dock hade jag förstås skav på ena foten och solen var på väg ned. Tog i alla fall 5 km spåret och väl ute i skogen var det rätt mörkt. Då dog även telefonen och det var lite trolskt magiskt. Men i -20 grader ska man inte vara ensam långt från bebyggelse och jag skidade tillbaka.

Bitvis stod jag på ordentligt och det var inga problem alls med kylan. Nu blev det inte så långt men känslan i kroppen var lätt hela vägen.

Till Ramundberget tycker jag att det är värt att åka bara för längdspåren och barnvänligheten. 30 mil magiskt fina längdspår. Något av det finaste jag sett i längdväg. Fnfin alpin åkning. God mat, trevlig hjälpsam personal och rejäl genomgående ”fjällkänsla” gör sitt till. Allt är nära, mysigt att höra skidor swoscha förbi 07.30 för ”ski-in” frukost innan det var dags för en heldag i fina backar med obefintlig trängsel och liftköer.

Åker tillbaks till Stockholm idag i en annan av de lånade BMWbilarna. En 525 XDrive för den som är intresserad av motorer. En väldigt bekväm bil men törstig på diesel konstateras. Jag behöver inte köra och har en perfekt arbetsplats i framsätet med ett bedövande vackert vinterlandskap utanför.

Tack Ramundberget och Sofyför en magiskt fin helg! Snölycka rätt igenom!

Det är exakt tre månader till TEC och jag har några rejäla långa tuffa ultrapass att klara av för att stå redo för 16 mil i april. Kalendern är helt proppad med jobb, Lillan, träning, arbete med Tjejmarathon, lite löpcoaching men det känns helt ok. Alla är bitar jag valt in själv, jag har bilden av hur pusslet ska se ut och bitarna i handen.

Hoppas du också haft en fin helg!

restauranger som servfera gäster champagne och 3-rätters trots att de kommo klädda i ylle och badtofflor erhålla 5 stjärnor

Jag tycker det är lite läskigt att åka utförs. Ni vet, inte ha kontroll. Men det är -22 grader här idag och det blir lite kallt för längd.
Så snälla Sara hjälper mig med det här med att svänga med knäna och grejer och jag ”iiiihh”ar mig ned.
Så fint! Efter lunch blir det längd. Jag måste testa om jag fixar 3 mil för då fixar jag nog Engelbrektsloppet.
Nej men hörde ni nu? ”Måste”.
Nej jag vill!

Livet skickar så mycket händelser ens väg. Och så ska man jobba. Göra karriär. Man får för sig att man ska prestera i massa saker. Saker man inte måste. Saker som ibland bara borde få vara lite jäkla lajbans! Men det är ibland svårt att ta ett break från det här presterandet. Ta avsteg från ”mot-mål-jobbande”.
Jag har svårt att låta mig bara njuta. Jag vill prestera. Lära mig. Bli bättre.
Men här är jag bara för att njuta. Och det är inte svårt alls. Hela området är som en lekstuga i snöäventyr
Så jag njöt verkligen av Skate Clinic’en idag. Det var ett perfekt upplägg där vi fick testa på alla växlar. Åsa och jag var mycket konfunderade över 2:an och 4:an och var tvungen att ut igen innan lunch och testa.
God stor lunch och sen på’t igen fast alpint. Jag jobbade ju mest när jag bodde i Åre så åkte inte så mycket och lärde mig inte alpint förrän jag var 22 år och nu var det visst 6 år sen jag åkte. Excuses excuses! men det visade sig vara pjäxorna som satte stopp. Det gjorde så ont så jag fick åka och byta. Då fick jag istället inte ned vänsterfoten när väl pjäxan var på skidan. OTYG! Tur att snälla duktiga Sara var med! Hon kunde ge mig lite tips också.

Men jag gav tappt pga pjäxorna och hämtade ut klassiska längdskidor. De var grymt vallade och sen stack vi ut ett gäng med bl.a. reseledare Sofia. Nu var jag i mitt rätta element. Hurra för 30 mil finfina spår. Det var -20 grader men efter ett vantbyte ( mycket fokus på vantar idag) så fick jag till en underbar runda och bara längtar till att åka imorgon igen.
Lager på lager, utrymme för luft och ylle är för övrigt mina bästa tips på att klä sig för kallgrader. Nu en välförtjänt dusch va?

Så är det.

Vi är långt ifrån saker. Eller nära dem. Beroende på hur man ser på saker.

Jag känner mig hemma. Speciellt när vägen tog slut och jag och min pannlampa och mina underbara Inov-8 tassade ut på skoterspår rätt ut i fjällvärlden. Det pirrar lite, för det känns nästan lite farligt men det finns inget farligt där. Bara snö, tystnad, mörker och äventyr. Sådär som det var när jag bodde i Ottsjö och kom hem från stökiga jobbet i Åre och bara försvann ut på fjället. Som jag saknat det!

Jag är alltså på Ramundberget och flerbäddsstugan med våningsängar luktar sådär gott som fjällstugor ska. Maten är bara äkta vara och smakade gudomligt. Vi bor mitt i pisten- hurra! Idag är det ski home!

Igår hann jag ut för att avverka veckans intervaller. En mil med 5 stycken tusingar som 2,5 av dem avverkades i isig motvind. Precis som det ska vara.

Idag är det enorm frukostbuffe, följt av skateworkshop, följt av mer skate, följt av lunch. Följt av utförsåkning första gången på sex år, jäjä ned kommer man. Sen tänkte jag åka lite klassiskt.

Typ så. Eller på något annat sätt. Det kommer bli kalas. Vilket ställe! Vilket gäng! Sov gott

Hej på er!

Från passagerarsätet på en fräsig BMW någonstans på E4:an på väg mot Ramundberget.

Lite recap- istället för att kasta oss in i en asketisk livsstil med förbud och kålrötter så tar vi 10 goda vanor under 100 dagar, en var tionde dag. Första vanan var att börja lägga sig tidigare- här läser du om det.

Många av oss har vid det här laget börjat jobba igen efter vinterledigheten. Många av oss har stillasittande jobb, andra inte.

Rör du på dig mycket i jobbet- Grattis! Det är nämligen betydligt mycket hälsosammare än hur vi kontorsråttor eller ”datamänniskor” lever våra arbetsliv. Läkartidningen presenterade för några år sen den här artikeln som rapporterar att stillasittande oavsett övrig fysisk aktivitet ökar risken för ohälsa.

Vi har alltså mycket att tjäna på att ta små pauser från sittandet för att göra pulshöjande övningar under dagen. Jag skulle också vilja slå ett slag för att röra sig lite mer till och från jobbet- om du inte redan går, cyklar eller springer.

Därtill- några månader om året så är det för många av oss mörkt när man går till och från jobbet. Att komma ut på lunchen kan vara det enda dagsljus man får. För lite för att ge effekt på D-vitaminet i kroppen kanske, men kan verkligen hjälpa humöret.

Så god vana #2 blir att lägga till 30 minuters promenad i dagsljus, samt att varje timme du är på jobbet göra 2 minuter av pulshöjande aktivitet. 25 jumping jacks /höga knän/armhävningar/mountainclimbers etc. Om du som jag sitter i kontorslandskap och kanske känner dig lite obekväm så kliv upp och gå ett varv! Sträck ut bröstkorgen, höftböjarna, rulla axlarna tio varv bakåt och tio varv framåt. 2 minuters aktivitet helt enkelt.

Jag är rätt dålig själv på att röra mig just på lunchen. Men det gör sån skillnad för orken på eftermiddagen har jag märkt.

Så nu lägger vi oss tidigt och bryter upp stillasittandet. Nästa vecka tar vi oss an maten!

Lycka till!

Idag tog jag mig till Andreas PT– han som ser ut som en hockeybuse men kan lika mycket som en gråhårig professor!

Jag hade med mina älskade inov-8 Xtalon och fick springa i dem för att vi skulle se hur jag rör mig. Såg KALAS ut tyckte jag!

Nähä. Eller jo. Men jag gör något tokigt med vänster fot och jag har ju ingen smärta men vänster baksida och utsida vad är alltid så trött. Nu såg jag i slowmotion varför. Jag gör en liten ”utåtsväng” med foten innan jag sätter i den och vänster jobbar inte riiiktigt som den ska.

Andreas gör sina magiska tester och vips så hittade vi orörlighet i vänster höft. Så donade han lite med det, och sen bröt han loss min bröstrygg..ahhh andas!

Fått med mig enkla övningar att göra innan löppassen och lite då och då.

På jobbet är det både läskigt, spännande och fantastiskt roligt. Jag kämpar som så många med tvivel på mig själv samtidigt som jag har en stark känsla i mage och hjärta hur jag ska göra.

Men det går det väldigt bra faktiskt- fått mer gjort än jag trodde så att igen sätta frånvaro på mailen för att helt dekadent dra iväg till Ramundberget för en helg med skejtskidor, alpint, klassiskt och förstås lite löpning känns helt rätt. Underbart gäng och fantastiskt upplägg.

Nu ska jag bara få ned allt i väskan..

Senare idag kommer God vana nummer 2 av 10 goda vanor tills april. För ni lägger er väl redan tidigt? Bra tänkte väl!

Vad tycker ni om den här bilden då? Tagen vid den strand där jag bodde i Aus. Såhär såg det ut ibland ute i surfet- dock surfade jag inte på såna här små ”tandpetare” till brädor utan var mer longboard tjej. Det är duktiga Sean O’shea som tagit bilden.

Jag utbildade mig första gången till gruppträningsinstruktör 1999. I England. Cirkelträning, Boxercise, Spinning och Aerobics. Mycket har hänt sen dess och jag tycker fortfarande dynamiken i att leda en grupp är bland det roligaste som finns. Innan jag flyttade till Stockholm instruerade jag på Gold’s Gym i Östersund, sen vickade jag på World Class i Sundbyberg men jag kan ju inte köra pass varje vecka- jag surprise! hinner inte!

Så till och från de senaste två åren har jag vickat på Fitness Club och det passar så bra! Det är ett rätt stort spretigt gym med både byggare med gymvälling och det här nya Milonsystemet.

Jag kommer att vicka spinning+core under våren samt leda en löpklass en söndag i mars. Jag hinner inte så mycket mer men det här håller instruktörshjärtat lite nöjt iallafall.

Gåshud får jag när jag har hela klassen samlad, det är precis innan sista pulstoppen och musiken är preciiiis under uppbyggnad. Något techno/tranceigt. När jag ser att någon tar i lite mer än de tänkt. DET är det som gör att jag älskar att leda spinning.

Lika roligt är det att sätta ihop passen. Twitter är fantastiskt- har fått tag på en av grabbarna i Sande& Acler som kommer att klippa ihop de låtar jag vill ha- bland annat Roundabout från den här sidan. Lyssna på den så vet ni hur det låter på mina spinnpass!

Förutom att vicka där så kommer jag att instruera på Workout Åre förstås! Det är tredje året i rad nu. Ödmjukt tacksam bland alla stjärninstruktörer. Schemat släpps 26 jan- häng på låset. Nike kanske är störst. Men Workout Åre är bäst. Går inte att beskriva om ni inte varit där men KOM för sjutton om ni kan!

Sen älskar jag att löpcoacha och jag har lovat mig själv att stanna vid 3 adepter och sen köra workshops. Jag är uppbokad på en jättekul workshop redan och har två tuffa brudar att coacha fram mot två roliga mål. En av dem, underbara Maria har ni här. Hon har en enorm energi och fin tanke med sin träning!

Hur jag hinner? Det har jag berättat förut men det är 8 timmar tvärvila och 16 timmar ös. Till det träning, vänner, mat, meditation och perspektiv för att inse att jag har det så sjuhelsikkes jäkla bra och den insikten ger mig energi. Är det lite motigt så lyssnar jag gärna på den här Tar mig tillbaka till en rufsig dammig livespelning på en äng i Byron Bay, Australien för många år sen. HippieAnnie finns där fortfarande. Jag har skor på mig och borstat ut tovorna men hjärtat slår för barfotaliv.

Det här är Frannie- min bil. En Hyundai Excel som jag körde mina surfbrädor i. Målat själv- ja såklart! 🙂