Jag testar ett nytt recept i veckan. Förutom mina FFEDC- foods for everyday champs-kriterier som alltså är: Gott, enkelt, lite disk, näringsrikt och gå snabbt så lägger vi till klimattänk nu! VI har nog ätit väldigt klimatsmart ändå redan innan: Sällan kött, slänger knappt någon mat, mycket vegetariskt, försöker äta grönsaker i säsong. Inte så mycket chark och exotiska frukter.

Och det blev lite fail på den här grytan tror jag på grund av tomaterna. För de är inte så miljövänliga när de inte är i säsong. Bäst använda burktomater!

Jag tänker att alla har olika energibehov. Många är som jag väldigt stilla under sin arbetsdag och behöver inte så mycket energi. Men vissa dagar så ska man träna och behöver mer. Vissa kanske vill hålla igen på ”högenergisk” mat men ändå förstås äta och njuta av god mat.

Den här blev väldigt god och går att skruva lite på beroende på vad man gillar och hur mycket energi man behöver. Snabblagad, god, nyttig, lite disk -win win win osv.

Ingredienser att ha hemma:

150 g vit MSC-märkt fisk per person så för fyra – 600 g men mer om du vill ha mer mättande protein. Tina dem från morgonen så går de lätt att hantera.

1 purjolök el annars en gul lök

4 tomater eller en burk krossade tomater

1 ekocitron

En skvätt matlagningsvin (ej nödvändigt- typisk grej man inte brukar ha hemma)

1 dl hackad persilja- fryst funkar bra

Gör såhär:

Koka potatis med skal på (se tips på mängd nedan).

I en stor djup panna stek försiktigt hackad lök och tomat i smör eller neutral olja med lite örtsalt, peppar  och skvätt i matlagningsvin efter en stund.

”Slit” isär fiskbitarna så det blir flera lite större bitar, lägg dem ovanpå hacket. Riv över citronskal (bara om eko) och kläm över citronsaft. Krydda med mer peppar och örtsalt. Sätt på lock om du har och låt sjuda tills fisken är klar (max 10 minuter). Pudra över persiljan och servera med kokt potatis och en sallad. Den här säsongen passar det bra med en kålig sallad- kanske riven vitkål och rivna morötter.

Tre varianter på tillbehör:

Ska du träna intensivt om några timmar: Ös på med potatis och kanske ta en smörgås till också. Mindre fokus på sallad speciellt om det är mycket kål som kan vara lite svårsmält om du ska träna hårt.

Normalt energibehov: Kokt potatis och sallad till.

Mindre energibehov: Mer sallad till (och inte en oljug dressing förstås) och bara lite potatis. Fisken är rik på protein som mättar bra- kanske lite mer fisk till dig.

Njut av en god enkel maträtt!

Jag gillar ju det här med återvinning. Cirkulär ekonomi, saker som håller. I dessa tider verkar många sukta efer nya råd. Nya tips. Och ofta är det egentligen samma tips man paketerar om och om igen. Tänk bara kostråd- du kan säkert rabbla de bästa i sömnen. Det är inte mer kunskap om detaljer inom kost och träning Sverige behöver för bättre hälsa. Det är hjälp till beteendeförändringar mot hållbara, hälsofrämjande vanor. Alla kan hjälpa till: från politiken med skatter, subventioner, lagar, förbud och infrastruktur till att vi är schyssta mot varandra och stöttar snarare än retar upp oss på detaljer i andras liv.

Som jag skrivit förut och alltid säger när jag föreläser, vi vet oftast i stora drag vad som är bra för oss. Men även om många vet att löpsedelslöftena inte stämmer, så vill man läsa dem ändå. Och så länge de säljer så fortsätter redaktionerna att sätta dem. Utbud och efterfrågan. Viktminskningsprodukter är en miljardindustri. Folk mår allt sämre. Alltså är lösningen något annat än det vi ökat förekomsten av de senaste åren, åtminstone delvis.

Ingen tjänar pengar på att du downshiftar. Ingen tjänar pengar på att du bestämmer dig för att förenkla både träning och hälsa. Men du och de runt dig och klimatet kommer må mycket bättre. Och det hållbart.

Vi måste sova varje dag. Äta varje dag (nej inte om du dygnsfastar jag vet, inget jag rekommenderar heller ffa inte till kvinnor). Vi måste röra på oss varje dag. Och vi mår bra av att umgås varje dag. Fysisk närhet, öga mot öga. De här grundläggande sakerna vi måste få till varje dag- vore det inte toppen om de bitarna var enkla? Det är de. Egentligen. Vi kan behöva jobba med sömn, kost och motion för att få till det så det stöttar hälsan och är den där plattformen vi behöver stå på för att rodda en VAB-vecka, springa maraton, klara en deadline på jobbet och göra bra saker för samhället.

Såhär tänkte jag förra året och jag tänker likadant nu:

I ett reflekterande tillstånd tror jag alla inser att det inte är enskilda plagg, övningar eller livsmedel som gör hälsan. Inte ens när man lägger ihop ett par snygga tights, bästa magövningen och grönaste smoothien får man hälsa om det inte kläs på, utövas av eller dricks av en själ som trivs i sin boning.

Alla fattar det. Ändå så är det så otroligt mycket ytligt omplåstrande som präglar hur vi strävar efter hälsa. Vi luras att tro att det är något djupare för det paketeras gärna som något hälsofrämjande. Men sättet vi konsumerar på, mindsetet vi har när vi gör det och mängden produkter och tjänster gör att det mest blir en röra som inte lämnar oss med en långsiktigt bättre känsla. Det är ett beteende som stimulerar till fortsatt konsumtion av saker som någon annan konstruerat och vi uppfattar att vi ska ta till oss. Ingen vaknade en morgon med en spontan längtan efter HIIT-träning eller vetegräs.

Visst finns det saker vi behöver men att vända blicken och örat inåt. Det tror jag mycket mer på och har skrivit om innan.

Där finns allt. Lovar. Allt. Lika många år som du är, lika mycket visdom om vad du mår bra av finns inom dig. I det pressande bruset som uppstår när du läser om vad andra tycker och hävdar så blir kanske just signalen inifrån så dämpad så allt du fångar upp är  en röra av saker du ska äta, pass du ska träna och grejer du ska hinna med.

Vårt samhälle och hela nationalekonomiska konkarongen verkar bygga på att vi ska köpa köpa köpa. Det är svårt att gå emot en sån struktur om man inte lägger tid på att arbeta upp ett mentalt pansar mot det. Lätt att köpa på och kortsiktigt få en känsla av att man är på väg mot en högre nivå av hälsa. Men effekten avtar snabbt.

Jag tror så att det behövs ett nytt fokus och det var så befriande att läsa om den danske psykologiprofessorn Svend Brinkman som i en artikel i tidningen Dagen menar att ”nya folksjukdomen psykisk ohälsa en naturlig reaktion på ett onaturligt samhälle där tillvaron snurrar snabbare och snabbare och där vi ska hantera ny teknologi, nya trender och mirakelkurer.”

Ju mer vi krånglar till det med att ha hand om vår hälsa, desto sämre mår vi. Över saker som verkligen bara spelar roll om vi har det ganska bra ändå.

Om vi tar den sänkta momsen på reparationstjänster som en metafor för vår hälsa. Hur kan vi tänka då?  Tänk om det här kunde bli året då vi lät våra hälsomål handla om att ta hand om det som redan finns. Vårda det så det håller länge.

Våra sociala sammanhang. Vänner. Familj. Relationer. Jobba på dem, vårda dem. Möta människor så våra spegelneuroner aktiveras (de där som vi tappar via skärmen). Det är trots allt, som Brinkman säger att ”Vi blir till i relationen till andra – inte genom att bara fokusera på oss själva och våra ofta egoistiska behov.”

Våra kroppar genom enkla medel som inte kostar något. Kroppens funktion snarare än utseende. Vår sömn. Vara utomhus. Röra på oss på ett sätt som känns naturligt. Låta det komma till oss. Väcka rörelseglädjen som vi förstås haft helt naturligt, utan hämningar någongång, vi har ju alla varit barn! Fokusera på movement först och kanske lite träning på det om det är något man gillar. #utonjut helt enkelt. Låt det bara hända!

Veta vad vi äter. Sånt som känns ok att stoppa i munnen när vi funderar på hur det kom dit. Är jag ok med hur den här burgaren kom hit? Hur mycket kött som slängs på den här restaurangen? Skulle jag själv kunna slakta en ko för att få kött? Äter jag hållbart? Tar jag hand om rester? Äter jag upp det jag köper hem? 

Ta hand om saker och kläder jag äger. Laga dem. Om jag behöver nytt, köpa sånt som håller. Som är etiskt producerat. Köpa med en tanke om att det ska hålla i flera år. 

När hälsan inte känns bra, ta hand om det fina du är, ta hand om det fina du har.

Vårda. Lyssna inåt. Där finns en klok röst som pratat sen den dagen du föddes.

Lyssna på den! En stund varje dag. Och sen ut i samhället och gör gott i din omgivning.

Som jag nämnt här och var och då och då så går jag från anställd till egen företagare på heltid nu. Lite gradvis så det känns inte direkt som det kommer ett dramatiskt ögonblick- jo när jag lämnar in datorn och passerkortet kanske.

För 9.5 år sen klev en ganska sliten Ann-Sofie in genom dörrarna på PwC i Östersund. Jag hade haft en otroligt tuff tjänst som ekonomichef men där jag även var redovisningsansvarig för en ganska komplex ekonomi under förändring. Helt ohållbart.

Därtill så var jag ganska vilsen i mig själv. Hade en immigrationsprocess igång med en jurist i Australien för jag skulle ju flytta dit för gott. Bodde delvis i lilla Ottsjö, var ibland i Stockholm och jobbade en del som konsult i Åre. Körde runt i min lilla Golf och var..ja inte i balans någonstans. Yogade väldigt mycket faktiskt lustigt nog…

På PwC fick jag en fantastisk chef och härliga kollegor. Ett sammanhang. En struktur. Däremot hade jag otur med min största kund där jag var inhyrd controller och utsattes för enorm stress och psykisk press så jag blev jättedålig psykiskt igen. Man har inga marginaler så färskt från en utbrändhet.

Men så blev jag gravid efter ett och ett halvt år ungefär. Lång historia kort men för mig var det det slutgiltiga kvittot på att jag nog var ganska normal ändå. Det var inget fel på mig. Och när lilla E föddes så var det som att självkänsla och självförtroende landade på en gång. Nu var jag mamma, nu hade jag ett ansvar och nu fick livet ett nav.

Under graviditeten flyttade jag till Stockholm och började på vårt huvudkontor. Satt jättenervös på en interntransfer-intervju med en kostym jag knöat mig in för det måste man väl ha på huvudkontoret?, tänkte jag. Började på vår redovisningsavdelning och deklarerade aktiebolag och enskilda firmor så det sprutade om öronen. Gjorde årsredovisningar och bokslut.

Sen fattade jag inte ännu det här med att vara ersättlig- med prestationsbaserad självkänsla och oron för att ”andra ska behöva täcka upp” så tog med mig ett projekt hem inför mammaledigheten… Som jag svor över det! För jag ville inget hellre än att bara vara i bebisbubblan. Började jobba fast jag fortfarande ammade. Ringde hem för att höra hur det var, så fort jag hörde lilla E jollra så ja..ni som ammat vet. Bra med extra ombyten och amningsinlägg med. Dolly Parton släng dig i väggen. Lärorik tid.

När jag kom tillbaka bytte jag till revision. Hade igen en fantastisk chef och coach och när livet svängde och jag ringde från sjukhuset i tårar fanns de alltid där ett telefonsamtal bort. ”Släpp allt”. Det kommer jag aldrig glömma.

Jag jobbade som revisor inom den ideella sektorn under 2,5 år. Har träffat och jobbat med några av våra största biståndsorganisationer. Sett det fantastiska arbetet de gör, stöttat dem i att förbättra processer och rutiner. Varit projektledare. Handlett kollegor. Coachat.

Och från det successivt börjat växla upp till att arbeta med först friskvård och sedermera hälsostrategiskt för att de senaste tre åren fullt ut arbeta med hälsostrategi (och allt som har med hälsa att göra också förvisso). Ta tillvara på min hälsocoachutbildning och åren inom företagshälsa i London.

Den här förflyttningen från Östersund till Stockholm. Från redovisning till revision till HR: Det är ett kvitto på en organsation med stor flexibilitet. Under min andra mammaledighet hade jag också lärt mig att det går att koppla bort jobbet. 

9,5 år. Nästan 10 år. Så mycket lärdomar. Så mycket erfarenhet. Flera fantastiska utbildningar. Utmanande spännande uppdrag. Men framförallt så mycket fina och givande möten. 

Under de här 10 åren har det hänt så mycket i mitt liv. Både på det personliga planet med att jag nu har två barn (med en man jag träffade på jobbet!!), i min kompetens- ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag vill lära mig. Min arbetsplats har ju funnits där hela tiden som en fast men ändå dynamisk punkt. Det har varit helt ovärderligt. Och det är ju inte själva platsen det handlar om utan människorna där.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om de här 10 åren. Allt har inte varit lätt, inte varit bra. Men jag slutar min tid på PwC med en enorm tacksamhet och glädje för de fina, kloka och generösa kollegor och kunder jag fått arbeta med under den här tiden. Jag har så mycket att tacka för, en del av kraften i benen jag står på nu som egen företagare kommer från allt jag lärt mig under de här åren.

Tacksam är känslan idag. Känslan av att gå till något inte fly från något som jag gjorde förra gången. Den är fantastisk. Nu, som man säger, KÖR VI!

Det här hittade jag (via Facebooks grej ”den här dagen”- älsk!). Tänkte den kan funka igen. Jag hade en plan för imorgon men lillan har feber så vi blir hemmavid och jag planerar om. Blir sångbok, pussel och lite vobb för hon verkade bättre nu ikväll.

Ehuru.

Här är fem saker jag vill tipsa om annars:

1) Bestäm vad du/ni ska äta till middag för 2-3 dagar framöver. Kolla vad ni har hemma. Skriv ned vad som ska kompletteringshandlas.

2) Packa det som ska med dit du ska på måndagsmorgonen. Kom överens med eventuella barn i eventuellt relevanta åldrar om vad de ska ha med sig och på sig imorgon. Skönt att ha den diskussionen klar tidigare än klockan nu-måste- vi-gå.

3) Ska du träna det första du gör på morgonen. Lägg fram allt du ska ha på dig på golvet. Allt. Då slipper du ett hinder att ta dig upp. Det är bara att göra lite vakna-gymnastik, dricka lite vatten och chop chop ut genom dörren.

4) Skriv ned veckans planerade träningspass för din egen och resten av familjens skull. Det är jättelätt att tappa bort tiden att träna och gärna få dåligt samvete för att man tar tiden. Så gör klart vad du ska göra när. Planera in tid på golvet också för andningsövningar och rörlighet om det inte finns med. 5 minuter morgon och fem minuter kväll.

5) Skriv ned tre saker som du ska tänka på när du svajar i motivationen. Motivation för vad det än är. Gå hem från jobbet i tid, gå upp och träna, äta nyttigare, inte umgås med energitjuvar. Vad än. En beteendeförändring kommer inte alltid lätt. Att ha tre motiverande ”varför”redo kan göra hela skillnaden.

Ska du göra något speciellt i veckan? Jag ska ha en väldigt spännande, för mig, vecka som jag ska berätta om imorgon!

Sov gott!

För 5 år sen exakt stod jag och blundade på en strand i Marocko strax utanför fiskebyn Taghazout. Som ni ser på stranden inget turistställe- herregud så skitigt. Men bra vågor.

Jag har liksom många andra fastnat i att laga same old i köket varje vecka. Det ska handlas nya grejer och tänkas om och det tar jag mig inte tid till. Men nu så! Varje vecka testar jag ett nytt recept. Självklart utifrån #foodsforeverydaychamps premisser:

1) Enkelt

2) Gå fort

3) Inte skapa så mycket disk

4) Vara väldigt gott

5) Näringsrikt

Förra veckan blev det en supergod fiskgryta. Den här veckan…återkommer! Inte hunnit handla.

Så en plan är ett nytt recept varje vecka och det är inte vilka recept som helst: Jag har en sån där klipp-o-klistra kokbok där jag klistrat in recept i typ 15 år. Många är på engelska från mina år i London men funkar än. Jag ska beta av ett därifrån varvat med nya jag kommer över när jag ligger i min divan och läser heminredningstidningar och Mama..

En annan plan är att fortsätta vara klimatsmart men lära mig ännu mer om vad som är klimatsmart att äta och dela med mig av det. Det är vårt ansvar att veta och göra bra val så det vill jag gärna anamma och lära barnen. #klimaterian ftw!

Det tredje är att grodda. Det är ju så lätt, varför har jag inte gjort det innan? För jag älskar groddar! Och de är fullproppade med näring. Riktigt bra skit!

Jag började med mungbönegroddar för det var väldigt lätt. Såhär gör du.

1) Skölt mungbönorna och lägg dem i en skål med mycket vatten över natten. Det blir typ 6 ggr så mycket volym när de groddas så börja med en deciliter kanske.

2) På morgonen sköljer du dem noga i ett durkslag och plockar bort de som ser skadade ut.

3) Låt dem vara i durkslaget och sätt det över bunken. Täck med handduk och skölj dem och skaka lite 2-3 gånger per dag.

Det känns som det är viktigast att skölja dem när de börjat grodda så kanske börja en onsdag och sen kan du kanske lättare skölja tre ggr per dag när det är helg. Perfekt i sallad eller om du är som jag så äter du dem rakt av.

Jag testade att försöka grodda quinoa också. Well. Det tog fem dagar sen kom det yttepytte små skott och jag gav upp. Måste skaffa fler durkslag för att kunna ha fler groddprojekt igång. Har du testat att grodda något annat- hur gjorde du? Hur gick det? Berätta gärna!

Ett begrepp jag hör används mer och mer nu är ”metabol flexibilitet”. Det är inget nytt i sig- det handlar om att kroppen är bra på att anpassa sig till att använda den energi vi ger den. Alltså- äter du mycket kolhydrater så produceras mer enzymer, hormoner, transportörer osv för att använda kolhydrater och äter du mer fett sker detsamma för fett.

Något många kanske vet är att en ”bieffekt” för den som tränar hårt är att äter du väldigt mycket av till exempel fett och väldigt lite kolhydrater så blir du lite sämre på att använda kolhydrater som bränsle. Och vice versa.

Att oxidera fett kräver mycket mer syre än att använda kolhydrater som bränsle. Därför använder kroppen procentuellt mer fett vid lägre intensitet- lite förenklat. När det ska gå riktigt fort behövs det såpass mycket syre så det blir för trögt att använda fett. Det går långsammare helt enkelt än om det finns kolhydrater att tillgå. (Glykogen när det är lagrat i kroppen i muskler och lever). Nu ska vi inte fastna i detaljer- det behövs inte!

Man vill förstås vara bra på båda. Att vara bra på att oxidera fett effektivt hjälper dig framförallt under uthållighetsutmaningar där intensiteten är lägre och. Men ju mer fett du kan använda även vid hård ansträngning desto mer spar du förstås kolhydraterna som är det som kan ta slut.

Så hur ha kakan och äta upp den?

För det första så är det här finlir att fokusera på. För de allra flesta handlar det om och räcker gott med att faktiskt träna. Träna för det man vill göra.

Men om man har koll på det och ändå springer en del pass, ja då kan man ju passa på att skruva dem lite för att förbättra sin förmåga att använda fett.

Har man inte gjort det tidigare så är det inte så smart och inte så trevligt att utesluta kolhydrater en dag och sen kliva upp morgonen efter på tom mage och bara springa. Det går utmärkt för många men inte för alla men vill man närma sig att springa ”lågglykogent” eller ”train low” så kan du testa lite olika varianter.

1)Eftermiddagspasset

Ät mindre kolhydrater till frukost och eller lunch och spring ett lågintensivt pass på eftermiddagen/kvällen innan middag.

Kanske äggröra och kaffe. Kanske äggröra och avokado. Omelett med lite ost. En käckebrödskiva går bra också.

Lunch utan pasta, ris, potatis och ”underjordsgrönsaker”. Inget bröd förstås.

Känn efter hur det känns i kroppen och gå på det.

2) Morgonpasset version 1

Här kanske du har ätit en middag med kolhydrater innan men inte ätit frukost. Ta en kopp kaffe för all del som hjälper släppa lös så kallade katekolaminer- adrenalin och noradrenalin som i sin tur hjälper fettoxidationen. Har du ätit bra med kolhydrater innan men inte förbrukat dem så har du förmodligen ett bra lager i musklerna, men kroppen använder gärna leverglykogen under natten så det kan vara lågt.

3) Morgonpasset version 2

Här har du ätit lite kolhydrater dagen innan, kanske inte ens fyllt på ordentligt efter ett tidigare träningspass för du vet att du inte ska träna hårt. Då är du riktigt ”kolhydratlåg”.

Några gånger i veckan passar detta utmärkt för att få ut lite mer inför de lågintensiva passen. Inför ett långpass kanske du kan testa det, men äta energi under passet då kroppen är väldigt insulinkänslig och det är smart att testa att äta som du ska göra på det lopp du tränar för.

Hur jag gör

Kanske inte passar dig men såhär gjorde jag inför mitt 100 miles lopp: Några dagar i veckan sprang jag lugna pass på lite kolhydrater. Inför långpassen laddade jag sällan med just kolhydrater men åt under passet för att vänja magen vid att ta upp energi. Det fungerade utmärkt – energin under loppet funkade hur bra som helst.

Nu när jag inte riktigt kommit igång med träningen ordentligt så bryr jag mig inte alls om hur jag äter. Ibland är jag helt tom när jag springer. Ibland har jag ätit. Men jag kommer fokusera lite mer på det, på ett enkelt odramatiskt sätt inför det här året när jag ska springa några tuffa lopp.

Frågor? Shoot! Jag skriver gärna mer i ämnet!

Foto: pwrdby.se

Jag är inte psykolog- som ni nog vet. Lider man av allvarliga stressproblem är det inte mig man ska vända sig till. Men jag arbetar ju salutogent- alltså med det som främjar hälsa och litegrann med stresshantering på den nivån som inte är sjuklig utifrån rollen som hälsocoach. I mitt jobb arbetar jag med förebyggande strukturer och processer för att undvika onödig stress både för organisation och individ.

Många upplever mycket stress. I form av att det är för mycket att göra, ont om tid, konflikter, otydlighet, höga förväntningar (ofta från en själv) med mer.

Många vill stressa mindre men det kan vara svårt att veta i vilken ände man ska börja. Att bara sluta stressa upp sig över saker är svårt.

Vad som däremot kan vara lättare är att lägga energi på att få in mer återhämtning från stressen. För stress klarar vi av om vi bara får adekvat återhämtning. Och får vi återhämtning så kan vi lättare se nyktrare på vår stress och faktiskt kanske stressa mindre bara därför.

Vad återhämtning är det är lika unikt som du är. Att slänga sig framför Bron (eller Skam verkar det vara som gäller nu) kanske funkar för en person. För en annan att dansa zumba eller laga mat. Men låt oss säga att det är ditt jobb och alla dina åtaganden som stressar dig. Då finns det tre områden som jag lovar dig kommer hjälpa!

1. #sömnstark

Ingen är förvånad va? Är du riktigt stressad kan sömnen vara såpass störd att det inte bara handlar om att lägga sig tidigare. Du kanske måste jobba med din sömnrutin. På mitt företagsinstagramkonto skriver jag hela januari om sömn. Men under sömnen så städas ditt mentala skrivbord, stressen silas bort och du vaknar dessutom bättre rustad för att just inte stressa upp dig då hela du funkar bättre. Ta hand om sömnen alltså!

2. Enkel motion, gärna i naturen

Du har säkert läst om att träning är bra mot stress? Och det är det förstås men när det är stressigt så är det ofta som tiden till träningen får stryka på foten. Det kanske är inplanerat avancerad träning på ett gym med en högljudd instruktör och skränig musik. Kanske intervaller med blodsmak eller en wod med en stressande klocka. Det är ofta det sista du behöver när du redan börjat tömma din stresshink och känner dig sliten. Just då behöver du låta kroppen rensa sig från stressen och det gör den jättebra genom fysisk aktivitet men lätt sådan. Lägg inte stressande träning på stressad kropp. Det kan också vara svårt att ta sig tiden när det är mycket annat och då är det viktigt att det är superenkelt! Dra på dig jackan och skorna och ta dig utomhus. Sök upp den lugnaste plats du har inom rimligt avstånd och bara gå eller jogga lugnt. Annan lugn rörelse funkar förstås också bra.

3. Ta hem andningen

Du behöver ingen app för det här. Sätt dig bekvämt. Blunda. Lägg en eller två händer på magen. Andas in genom näsan och känn hur hela magen spänns ut- tänk jultomte eller Pluras kagge. Lungorna går långt ned och långt bak och när vi stressar eller vill se smalare ut andas vi gärna uppe i bröstkorgen. Bara genom några riktigt djupa andetag påverkar du hela hormonsystemet och dessutom kroppens syrabalans. I andningen möter det medvetna det omedvetna. En rörelse som vi både styr och inte styr över. Det enklaste men ofta svåra. Bara sitt eller stå och andas med slutna ögon. Pusta ut för all del. Stora djupa andetag så lungorna spänns ut åt alla de håll. En liten stund. Det gör stor skillnad, det går att göra var som helst och det är gratis.

Det här var tre tips för att hitta sätt att stötta din återhämtning från det som stressar just dig.

Ta hand om dig!

Foto: pwrdby.se

Övervikt och fetma ökar i Sverige för varje år. Det medför förutom ohälsa för individen stora kostnader för sjukvården och således samhället. Runt hälften av alla medborgare är överviktiga. Fler och fler blir feta.

Underbara Clara skrev ett fantastiskt inlägg nyligen om hur hon fick en rejäl dos skit när hon valde att gå ned i vikt. Vilket hon ansåg sig behöva för att må bättre. Vikt hänger inte rakt av ihop med hälsa förstås- man kan vara smal och osund, lite överviktig och hälsosammare än få. Det har inget med skönhet att göra heller vilket modevärlden verkar börja fatta som tur var. Men fler och fler lider av övervikt och fetma och det är ett problem. Precis som det är ett problem att en del stressar över detaljer i vad de äter trots att de inte har problem med vikten.

De allra flesta av oss lever med utmaningen att:

1. Det finns obegränsat med livsmedel i vår närhet, närsomhelst

2. Vi är programmerade på att gilla sött och fett- eftersom det historiskt har varit brist på mat snarare än överflöd och fick vi tillgång till det skulle vi kunna äta mycket för att lagra in.

3. Skräpmat är billigt, ofta smart och attraktivt paketerat och placerat där vi försöker köpa mat.

4. De flesta av oss har en vardag som inte naturligt leder till hög fysisk aktivitet utan snarare mycket stillavarande arbete i närhet till sånt som går att äta. Vi gör av med mindre än vad vi är sugna på att äta helt enkelt.

5. Våra kroppar är experter på att hantera svält men inte på att hantera för mycket mat. Vi har flera hormoner som hjälper till att höja blodsockret, men bara en som sänker- insulin, som får jobba hårt i dagens samhälle.

Givet detta så handlar kosten för de allra flesta om att navigera på ett hav av för mycket mat.

Men samtidigt anar jag en trend sen ett tag i sociala medier där man låtsas unna sig hela tiden. Säger sig leva utan restriktioner. Det läggs upp en evinnerlig radda på fikabröd med #balans #unna sig osv. Som att man passar på att slita fram mobilkameran så fort man äter något onyttigt för att visa att man minsann inte håller igen.

Jag tror inte jag använt de taggarna men jag ska villigt erkänna att jag har definitivt inte delat inlägg där jag berättar hur jag förstås medvetet håller igen med kosten nästan varje dag. Herregud, jag skulle rulla fram, vara seg, trött och förmodligen inte må så bra som jag gör annars. Självklart står jag emot impulser regelbundet! Om jag skulle fika varenda gång jag var sugen på det- då skulle jag fika varje dag. Men det vill jag inte både för hälsans skull men också för att undvika viktuppgång. Jag har inga förbud och följer ingen diet men jag har lite knep för att ha marginal till att fika då och då.

Jag tycker det blir lite snett och jag har hört de som beklagar sig att ”om jag skulle fika som hen eller hen skulle jag gå upp i vikt”. Som inte får ihop bilden av personer som verkar fika hela tiden men ändå är smärta. Well. Jag kan lova att flera av de här personerna precis som du och jag står emot begär ganska ofta.

Nu vill jag förtydliga att med bra kosthållning där man ”buffrar” med bra mat- såsom proteinrikt, fiberrikt och annat mättande så är det ganska lätt att få till en stabilitet där man inte går runt med sötsug. Men det är ju fika precis överallt ibland och har man som jag ett stillavarande jobb- ja då går det inte att tacka ja hela tiden för man gör inte av med energin helt enkelt.

Jag har varit på väg att tipsa om ”smala” recept och varianter men inte velat på grund av stigmatiseringen. Men, vi är många som faktiskt aktivt måste försöka göra smarta val för att inte äta mer än vi gör av med. För att kunna unna oss det onyttiga vi verkligen vill unna oss, inte det som bara slinker ned bara för att det finns överallt.

Jag tycker det är superviktigt att det är gott, att man njuter av mat, att det inte ska vara en uppoffring. Att det inte ska vara kopplat till samvete när det inte blir som man tänkt. Att det ska funka. Att man ska kunna tokfika på det man gillar allra mest. Det är slentriansockret jag är ute efter. Det onödiga fettet (jo för jag tillhör de som inte tror på att man ska välja det fettrikaste hela tiden, det är skillnad på light och light). Som mamma till två döttrar och med 10 år (tills för ungefär 8 år sen) med ett dåligt förhållande till mat i bagaget är jag otroligt mån om att bibehålla ett sunt förhållande till maten och inte göra det komplicerat.

Kost är så laddat. En miljard svälter och vi vi västvärlden har för mycket av det. Det har blivit en klassfråga. Det är politik. Det är en enorm klimatfråga och förutom att äta gott, enkelt och näringsrikt vill jag så gärna lära mig mer om att äta klimatsmart. Så på bloggen kommer jag fortsätta dela tips på både mat och fika men även väva in tips på recept för dig som vill äta lite färre kalorier men ändå äta dig mätt och på det jag lär mig om klimatsmart mat.

Hur tänker du på kost? Berätta gärna dina tankar och vad du vill läsa mer om

Sömn alltså. Tar man hand om den tar den hand om väldigt mycket. Det är som att stå på en stabil grund med sköldar mot bacillusker, stress och eftermiddagsdipp. Mycket annat ska till – jag vet. Men ändå. Något så fundamentalt och gratis som är så kraftfullt!

Sverige är dock ett trött land. Många är trötta och många sover för lite och för dåligt. Det påverkar hur vi mår, det påverkar vår hälsa både nu och senare och det påverkar vårt humör och prestationen både på jobbet och om man tränar.

I januari tillägnar jag hela månaden till att dela tips och fakta om sömn på mitt företagsInsta´- där heter jag @formstarkhalsa . In och följ om du vill ha tips, pepp och inspiration till att ta hand om din sömn eller är intresserad av hälsa i allmänhet och hälsa på arbetsplatsen i synnerhet. Den är din motorväg till vad du än vill göra under 2017..och alla år efter det!

Sov så gott!

Och glöm inte att göra snöänglar!

Tillbakablickar är bra. Jag älskar ju reflektion och att stanna upp. Det är så lätt att bara skena vidare men hur blev förra året egentligen? Ett otroligt starkt år. Kände mig stark förra året. Och då var jag nog ännu starkare för så brukar det vara, att man inte tror på sig själv tillräckligt. Så mycket häftigt hände, men det kändes också som ett år där det ”lilla livet” tog stor plats- vardagslunken. Det gillade jag. Livet är så dramatiskt ändå.

2016 var året då jag..

Satte hälsan först

Förutom att jag hade feber för första gången på sisådär 7 år genom att hela familjen låg däckad i influensa i början på januari var jag helt frisk. Hela året. Helt skadefri också. Min rygg trasslar lite om jag inte tar hand om den och vänster höft behöver ganska mycket kärlek men den hindrar mig aldrig. Jag har sovit ordentligt, jobbat med mina tankar och min oro. Tagit perspektivtänket. Jag har ätit bra och motionerat varje dag. Inga förbud, inga måsten. Jag har nog aldrig haft bättre hälsa än det här året. Mycket enkelhet. Mycket tid i naturen. Fint.

Sprängde min uthållighetsgräns

Jag kan inte säga att det är vettigt att springa 16 mil för alla. För mig har resan mot sub 20 timmar på 100 miles varit helt fantastisk! Jag har gjort det hållbart. Naturnära. Njutningsfullt. Tassat i skogen. Gjort utflykter, äventyr. Transportlöpt. Njutit. Funderat. Och loppet var ett av de starkaste jag gjort, nog det starkaste. Så fokuserad. Höll plan, höll ut. Höll i. Det där jag är så dålig på. Jag höll i. Fick uppleva kraften i det mentala när det är på plats. Hur det känns att vara så fokuserad och bestämd på en sak att det bara går som ett tåg. Det ska jag ta med mig till andra områden i livet. Jag hade världens bästa support också. Jag gjorde det. Goddamit.

Firade kärleken lite extra

Vi gifte oss. Vi gjorde det på vårt sätt. Vi träffades i ett kaos 2011: Han räddades till livet genom en levertransplantation. Jag hade bestämt mig för att aldrig lita på någon igen, inte släppa in någon. Det struntade han i och bara klev rätt in i hjärtat på mig och kärleken bara växer. Som jag sa i mitt tal till honom- jag var på flykt från allt och kanske mest mig själv, men hos dig kom jag hem.

Vi har varit med om saker man inte ska behöva vara med om, vi lever med en oro som aldrig försvinner. Men tillsammans har vi klarat det och vårt sätt att se på världen och ta oss an den gör mig lycklig.Vet inte om jag tror på ödet men att just vi träffades just då- det är magi. Vi gifte oss på vårt sätt: jag var barfota, ringarna var av eko-guld, vi hade en gospelkör som kom in och överraskade alla gäster i kyrkan och sjöng ”I’ll be ready”, Baywatchthemet. Min vän Sara’s mamma var vår fantastiska präst. Vi hade inte bröllopstårta utan våra favoritefterrätter: kladdkaka, blåbärspaj och rulltårta (!! Nickes favorit). Våra närmsta var där. Och vi trodde vi visste hur det skulle bli men vi blev helt jäkla knockade av all kärlek vi fick. Av familj och vänner. Så mycket kärlek! En sån magisk dag.

Var en förvirrad men stolt och lycklig mamma

Det är f*n inte lätt alltså. En stor 7-åring. En bestämd 2-åring. Räcka till. Ge sig själv cred för att man gör sitt bästa. Jag fortsätter gå tidigt från jobbet, hämta tidigt. Stänga av omvärlden och bara vara med dem. Älskar att bara vara med dem i vardagen. Men får ofta dåligt samvete ändå. Att vara förälder, en bra förälder, det får man fortsätta kämpa med hela livet. Det är den coolaste resan. Jag fattar inte hur hjärtat har plats för all kärlek. Det är helt galet- jag skulle ju inte ha barn. Nu tittar jag på de där två och kan ibland inte fatta att jag får vara mamma till dem. Den där som ska fixa det där med märkta kläder, föräldramöten, guida genom livet.. det är jag! Herregud vad stort det är!

Kände stor weltsmerz

Terrordåd. Bilder och nyheter från Syrien. Att inte förstå ondska. Att känna frustration över egoism, nånannanism. Klimatskräck. Frustration. Vart är vi på väg och hur kan det fortsätta? Men landar som alltid i mitt motto att det ju bara är MITT beteende jag kan förändra. Inspireras av andra och försöka sprida vidare.

2016 var ett starkt år. Det var på hjärtat-i-halsgropen-fronten ganska lugnt för en gångs skull. Det tuffade på. Det var starkt! Jag är så tacksam så tacksam.

2017 blir ett spännande år! Det ska bli året då jag:

1) Gör nya saker med barnen

En 8-åring och en 3-åring. Olika som person. Olika intressen. Ser så fram emot att vara ute i naturen med dem men också göra mer ”stor-tjej”grejer med min stora tjej. Stötta hennes intressen, försöka lära mig mer om att hjälpa att bygga självkänsla, älska sin kropp. Utmana sig men alltid veta att man duger och kunna stanna upp och känna vad som är rätt. Jag ska fortsätta hämta tidigt för att få den där fina tiden mellan hämtning och middag. Läsa för och med. Utonjuta tillsammans.

2) Överraskar min man

Han är så omtänksam och påhittig för mig. Jag ska försöka överraska honom också. Han kommer få det lite tufft i år pga mitt karriärdrag (se längre ned) så jag vill verkligen planera in saker för bara oss. Såna där saker som han uppskattar.

3) Fortsätter försöka göra skillnad.

Gör något för innanförskap. För klimatet. Fortsätter driva Tjejmarathon och Starstruck Unlimited som är den ideella förening jag och Madde grundat. Vi har med er hjälp samlat in snart 700 000 kronor till de som verkligen behöver det. Är det inte coolt så säg?

Gör mer för hälsan i Sverige. Den vi har tillgång till att skapa själva. Genom vad vi gör och hur vi jobbar. Vi är 5 miljoner som går till jobbet varje dag. Mår vi bra där kan det få stor effekt på livet i övrigt. Och vice versa.

4)Springer brantare och fortare

Jag ska..nog..inte springa något 100 miles till just nu. Det är ganska stor skillnad att träna för säg 8 mil och 16. Jag är sugen på flerdagarslöpning, tuffa branta pass, drömmer om att springa i Skottland eller på Irland (där mitt tänkta lopp är inställt i år!!). Men mycket om att springa i Jämtlandsfjällen lite hur som haver. Man blir bra på det man gör och jag är långsam och uthållig. Det vore roligt att springa ett maraton på runt 3:30, det vore kul att springa en fjällmara så lungorna vänder sig ut o in. Det enda jag har inplanerat är Ursvik Ultra men jag ska hitta några fler utmaningar. Jag är ju inte en sån som springer massa lopp, jag vill helst vara ensam ute i naturen men några nummerlappsevent blir det nog. Jag vill så gärna åka iväg och springa i Marocko, Alperna osv osv men jag tycker inte det är ok att vara borta så mycket från familjen. Man har sina kort att spela och ska jag åka bort ska det vara något riktigt rätt.

5) Blir egen företagare på heltid

Detta ska jag skriva mer om men jag växlar fullt ut i Formstark Hälsa från och med nu i januari, heltid i februari. Hållbar hälsa för välmående och lönsamhet inom organisationer kan man säga att det kommer handla om. Med fokus på struktur och process för förbättrat resultat där hälsa är ett verktyg för både friska medarbetare men även produktivitet, varumärke och hållbar organisation. Men det kommer mer om det i ett senare inlägg. Att jobba med att främja hälsa är stort och obegränsat men jag vill befästa min så kallade USP och den resan kommer handla om allt ifrån att workshoppa med ledningsgrupper till att ta med grupper ut i naturen där man ofta hittar svaren hos sig själv.

Fortsätta podda med Boel i vår podd Health for Wealth ska jag också göra. Får så fin feedback på den, våra gäster och alla tips. VI har så kul. vi lär oss så mycket och vi har så många gäster vi vill ha med!

6) Blir student igen

Jag har en salig röra av högskolepoäng: En civilekonomsexamen men även ganska många poäng inom miljöämnen som biologi, miljöteknik, miljövetenskap, kust och marinvetenskap. Läst journalistik, litteratur, näringsfysiologi, näringslära med mer. Jag ska inte kasta mig över en magister men jag ska ta lite kurser i ledarskap och eventuellt lite psykologi. Alltid ständigt lärande är mitt motto. Jag har varit sugen på att läsa mer inom fysiologi men jag tänker att samhället behöver mer av det andra och jag läser så mycket inom kost och träning ändå som fritidsintresse.

7) Downshiftar mer

Vi bor litet. Har få saker. Vi undviker att använda bilen, flyger inte till Thailand, flög inte alls förra året nästan och nog inte i år igen. Sopsorterar allt. Äter bara lite rött kött någongång då och då. Köper second-hand, återanvänder osv osv. Är nog en hyfsat klimatsmart familj men det går alltid att göra mer. Jag ska verkligen försöka göra klimatsmarta val och ska försöka dela de saker jag hittar på min Instagram och här. Det ironiska var att jag började året med att starta upp min nya Iphone 7 som jag fick hem för länge sen men inte orkat med riktigt. Det finns en etiskt producerad telefon som heter Fairphone- den hade jag velat ha!

8) Läser mer

En timme om dagen. Bokhögen bara växer men det är en sån där vana som är svår att få till tydligen. Får sätta en timer eller något. Jag ångrar det aldrig men det blir liksom inte av. Läsa innan att sova ja men inte det här ”pluggläsandet” som jag behöver också. Men idag börjar jag!

9) Låter musiken ta plats

Det får låta hur det vill, jag blir lycklig av att sjunga och spela gitarr och nu har vi ett elpiano hemma också och jag har hittat mina gamla pianonoter. Vet hur det ska låta i huvudet- fingrarna lyder inte. Ska ta mig tid att spela både gitarr och piano och gärna med barnen som båda älskar att sjunga och den stora spelar redan piano och verkar ha ärvt mitt gehör men hoppas hon lär sig noter bättre än jag gjorde….

10) Living da lycra lifestyle

Fler promenadmöten, mer av att våga dyka upp i bekväma kläder som främjar rörelse. Be the change och allt det där. Fram för fler möten i rörelsekläder!

Jo och så ska jag sluta ha svårt med att lägga upp bilder på mig själv. Så här är bilder på mig från i år. Från speciella tillfällen!

Jag ser fram emot 2017- hoppas du också gör det. Berätta gärna vad DU ska lägga kraft och fokus på i år!

Störst av allt är ändå kärleken! Foto Sofie Lantto

Jag och Boel Stier startade podden Health for Wealth och vi forsätter! Foto: Katarina Jansson

Foto: Sofie Lantto

Blivit mer och mer sånt här. Från vår frukostworkshop på Allt för Hälsanmässan. Foto Katarina Jansson

Lite neggo först:

Som vi är nu så blir det biologiska klimatet varmare men det samhälleliga kallare. Vi mår sämre psykiskt fast vi har det bättre rent materiellt. Vi luras till att jaga lycka där den inte finns, vi blir mer egocentriska och sätter oftare jakten på lycka (där den inte finns) före det så viktiga VI. Vi tar död på vår planet och utanförskapet ökar. Krasst.

Men så finns det så mycket goda krafter, så mycket kloka människor. Det finns och görs och tänks så mycket gott. Men det måste öka och spridas. Det är sånt som inte sker på impuls, för varenda media vi möts av spelar på vår benägenhet att agera på just impuls. Vill ha. Vill ha nu.

Det kräver lite eftertanke. Reflektion.

Allt det onda, det, kan vi ju hävda, är någon annans fel. Men så länge det fortsätter och vi, du och jag är medvetna om det så måste vi ju göra något. Klura ut vad det är vad vi kan göra. Det enda vi kan göra är ju att förändra vårt beteende och försöka sprida det goda beteendet till andra.

En person kan inte lösa utanförskapet, en person kan inte hjälpa alla. Men en person kan hjälpa en, eller flera. Inspirera tusentals.

En persons beteende, vanor, köpvanor skickar ett budskap både till leverantör och omgivning. Om vi är missnöjda med kvinnoideal inom modevärlden men fortsätter köpa kläder från företag som använder osunt smala och retuscherade modeller, så säger vi emot oss själva.

Om vi är upprörda över söta isbjörnsungar som inte har någon is att leka på men förlägger vår årliga solsemester i Thailand och det visar sig vara vår största enskilda miljöpåverkan, då säger vi emot oss själva.

Om vi vill att människor ska integreras bättre, så måste vi vara en del av integrationen.

Vi kan inte vänta på att någon annan ska ändra sitt beteende. Vi måste börja med vårt eget.

Och det kan ju låta helt övermäktigt och jobbigt. Men jag tror att det kan vara både enkelt och väldigt både givande och hälso- och lyckobringande. Faktiskt. Ärligt! Win win win. Inspirerande, enkelt och jäkligt skönt faktiskt på flera sätt. Och jag skriver detta lika mycket för att jag själv behöver förändra saker som att jag hoppas att vi ska bli fler som gör goda saker 2017. Jag vill lägga tid på att hitta bra initiativ att stödja eller engagera sig i och jag hoppas du vill hjälpa mig hitta dem och  sprida dem!

Att kasta sig över INTE-beteenden blir sällan hållbart.  Det kanske inte känns så roligt heller. Jag tror inte så mycket på att byta ut sin rostbiff mot en ugnsrostad rotselleri. Att lägga massa fokus på att INTE köpa NÅGOT alls. Man kanske älskar rostbiff men kan strunta i slentriankorv och kassler? Man kanske kan köpa en upplevelse istället för en pryl några av de gånger man vill unna sig något ? Köpa bara det nödvändigaste? Resa annorlunda, till ett annat ställe? Köpa second hand, köpa något som är skapat hållbart?  Ägna några timmar åt någon av alla de organisationer som redan gör bra grejer inom ett område man brinner.

Men det kräver eftertanke. Att stanna upp och reflektera. Och det är ju gratis, det går att göra närsomhelst och det ger också hjärnan en chans att koppla på frontalloben där vi tar de smarta besluten. Jag tror att många behöver mer eftertanke och reflektion. Att det ibland är det enda som det behövs beslut och löfte om. Resten ger sig i många fall.

Så tänker jag inför 2017. Jag har så mycket jag vill göra: Vara världens bästa mamma till mina tjejer. Vara en bra kompis. Göra gott i samhället. Vara klimatsmart. Springa snabbare, springa tuffa lopp. Göra kul grejer med familjen. Jobba med det jag drömmer om. Det går att sätta hur mycket planer som helst. Men för att få effekt på det mesta så har i alla fall jag konstaterat att det enda jag behöver göra är just att stanna upp och tänka efter.
Då tar jag rätt beslut, då tar tanken en vända förbi både hjärta och mage och stannar inte bara vid ytan. Då landar valet rätt och det blir rätt väg framåt.

Vad vi än vill göra så tror jag det här med att stanna upp, tänka efter, ta in hela sin värld, känna efter i mage och hjärta ( vad som är vad är nog lite svårt att veta ibland) vad som är rätt att göra, då har vi kommit långt. Man behöver ingen yogamatta för det. Det går bra på en trasmatta, på trottoaren på tuben, i löparskorna, på toa. Men gört! Det låter säkert jätteflummigt med att all visdom finns inombords men den måste iallafall landa där innan man kan agera på den. Go get it.

Förra året skrev jag ett annat inlägg med 5  tips inför 2016 . De funkar för i år också om du pallar läsa mer. Heja dig, heja oss!

Eller kanske jullovsstrategi. Jag gillar strategier och det kan ju låta väldigt o-ledigt att prata strategi men med två barn behöver iallafall jag en strategi för att se till att de saker jag vill ska ske sker. Jag har märkt att om man bara go with the flow så blir det sena kvällar, seghet och mörkt innan man hunnit ut. Typ.

Jag märker också att det är en stark vana att göra som man brukar och det kan vara skönt att göra saker annorlunda några dagar. Man mår bra av det och kanske tar man med sig något nytt beteende tillbaka till vardagen. Så för att komma tillbaka från  julledigheten än mer utvilad och laddad har jag planer för hur jag använder sociala medier, sömn och motion!

Jag har lämnat min dator på jobbet. Jag har lämnat min privata dator hemma också när vi nu åker till Värmland en vecka. Penna och papper har jag dock för jag kommer på massa bra idéer när jag är ledig och då kan jag skriva ned dem och sen släppa det igen.

Jag har gått med en känsla av att jag önskar jag läst mer böcker det här året och om det ska bli av måste något annat bort. Så nu fick datorn stanna hemma. Att skriva saker är ju faktiskt bara att repetera saker man redan vet. För att fylla på med kunskap behöver man läsa eller lyssna. Så det ska jag göra det här jullovet, läsa och lyssna. En del brukar ta break från sociala medier men det har jag inte känt att jag behöver. Jag kan strunta i Facebook och Instagram om jag vill, det är ju inte där livet händer.

Jag är väldigt pigg så någon extra vila behövs inte direkt. Jag sover alltid mina samma timmar och gör precis samma saker runt min sömn som alltid. Sömnen och jag mår bäst av det. Barnen vaknar mellan 06.00-07.00 så det är bara att act accordingly. Att vara uppe sent och sen gnälla över att barnen väcker en tidigt känns ju bara korkat och lite taskigt mot barnen. Fortsätta sova ordentligt alltså.

#utonjut a ska jag också. Svårare för mig att få ihop mina steg när jag är ledig och inte transportjoggar. Jag rör mig betydligt mindre när jag är ledig med barnen och då är vi ändå ute mycket. Jag skulle gärna vara ute och tassa i skogen flera timmar varje dag men det är inte så poppis hos familjen. (Jo jag älskar att vara med mina barn men det är 24 timmar på en dag). Jag skulle kunna skriva spaltmeter om min löpning och hur den blivit något helt annat än träning den här hösten. Jag har i stort sett sprungit varje dag, skulle aldrig köra en runstreak för det är min kropp som bestämmer inte en kalender. Men inte tränat. Inte mätt. Bara tassat och steget har blivit så naturligt. Rörelsen utomhus har blivit ett ganska opraktiskt beroende. Jag har tappat syreupptagningsförmåga för att jogga omkring gör inte mycket för ens kondition efter ett tag men jag har mått så otroligt bra. Men nu är det nya tider på gång med mer träning och mindre tassade.

Utöver det ska jag lyssna på julmusik, hugga späntved, lösa korsord och mest av allt hänga med mina underbara fnattar. Jag kommer inte blogga så följ gärna med på Instagram så blir det både träningstips och annat där.

Det är klart man inte ska behöva planera sin ledighet men många tycker att julledigheten försvinner i ett nafs och det är lätt att man inte gör det man både innan och efter önskar att man faktiskt gjort. Så lite planering kanske krävs också för att se till att ha tid för att ligga under en filt och läsa en bok.

God julledighet och gott nytt år, vi hörs 1:a januari förmodligen!