Förra fredagen lagade jag en otroligt god fredagsmiddag. Alltså- vi äter alltid gott men ibland är det liksom en annan klass.

Jag har ju testat en del från boken GoodMoodFood av Ulrika Hoffer. Den här middagen plockade en del inspiration därifrån! Räckte till två hungriga vuxna.

Tamarilax med kikärtsfräs och råkostsallad

Skär två (ca 200-300 g) laxfileér i stora tärningar. Låt dem ligga och dra i tamari en liten stund.

Under tiden hackar du en stor näve grönkål, ett halv blomkålshuvud, en vittlöksklyfta och en gul lök i små bitar.

Fräs löken med vitlöken och tillsätt grönsakerna, vänd runt och peppra och salta. Tillsätt en kartong/burk avrunna kikärter och vänd runt. Krydda med valfritt- jag körde med argentinsk grillkrydda men spiskummin och eller curry funkar också bra!

Efter några minuter lägger du detta i en skål och steker laxbitarna i en olja som tål det.

Under tiden hackar du lite rödkål, lite vitkål – eller hyvla för all del med osthyvel. Hacka lite spenat och lägg allt i en till skål.

Jag blandar godaste dressingen på en del olivolja, en halv del sesamolja, 1,5 del äppelcidervinäger. Pepprar och river fint lite färsk ingefära. Sen hackar jag lite färsk koriander och rör runt allt ordentligt innan jag häller det över salladen.

SUPERGOTT blev det!

Alla ni som har barn omkring er vet vad jag pratar om. Ständig rörelse. Upp o ned. Hit o dit. Upp och ner. Det ser obesvärligt ut. Naturligt. Men leker. Det är ”full fart”.

När försvinner det? När växer det bort? Är det så enkelt att det handlar om skolstarten? Är det så att samhällets konstruktion är det som gör att viljan att röra sig måste jobbas på. Kommer inte naturligt längre.

Man säger ofta att ”vi är lata av naturen”. Det är fler med mig som inte tror på det. Vi är inte skapta såhär rörliga för att vara stilla. All forskning visar att vi bör röra på oss för att nå vår fulla hälsopotential.

Vi har det i oss naturligt. Igen- barn. Finns ingen mall, ingen regelbok. De bara kör. De testar vad kroppen kan.

Vi har det i oss helt naturligt men vi har gjort det svårt. Vi har skapat ett begrepp som heter ”träning” som vi förväxlar med att röra på oss. Träning är specifikt. Det kan vara superkul.  Det är bra grejer. Men inte hälften så viktigt som att röra på sig. Men det uppfattas som svårt. Vi glömmer att vi kan röra på oss, hur lätt som helst precis som vi är.  Och bygger upp en tröskel till att röra oss för att vi har motstånd till att träna.

Vi lever i miljöer som på alla de sätt motverkar rörelse om vi låter dem. Vi har bil. Rulltrappor. Elvisp. Tvättmaskin. Hiss. Dator. Telefon. Elspis.

Bra grejer som frigör tid till att… vara stilla? Kolla Hela Sverige bakar/bygger om/kör bil/sjunger… you name it. Isåfall kanske inte så bra ändå. Finns mycket viktigt att göra men mycket innebär att vara stilla.

Jag reflekterar över många av mina kollegor som slentrianmässigt går till hissen varje morgon för att sitta eller stå still på jobbet en hel dag. Några åker två våningar. Trappan har blivit ett berg för dem. Och för många andra. Det har blivit lite obekvämt att röra på oss. Det regnar. Man blir andfådd. Det är skönare att sitta ned än att stå i det korta perspektivet. Men har du vant dig att vara i rörelse så väcks det naturligt sunda behovet i oss till liv igen.

Jag tänker ofta på hur de kläder vi använder motverkar rörelse. Vad som händer i klackar, pennkjol och skjorta. Hur lite man vill röra på sig då. På hårda skor, fina byxor och saker som stramar och inte får bli smutsiga. Hur det inbjuder till stillavarande. Inte rörelse.

Tänk bara på vad som händer när du tar på dig träningskläder. Du vill röra på dig. De inbjuder till rörelse.

Försöker hitta kläder som passar både för kontorsjobb, mina spontana rörlighetsövningar och förskolehämtning. Vill känna att kroppen kan få känna att den vill röra på sig.

Tror att steget till rörelse skulle kunna göras mindre på flera sätt. Men det kräver medvetenhet. Kräver att lyssna inåt. Kräver att gå emot den stagnation som uppstår. Trögheten. Som inte behöver finnas där. Kroppen kan få kännas som ett vatten som porlar. Som vill röra på sig. Träna ibland. Men varje dag och ofta röra på sig.
Känna hur lätt lugnet kan komma när rörelse fått vara.

Huka. Sträck. Hoppa. Gå. Böj. Vrid. Väck barnet till liv.¨

Movement. Kanske träning en dag.

För exakt fyra år sen skrev jag ett upprört inlägg som jag kallade brandtal. Det bara kröp i mig. Det var 11 november 2011. Jag var tvungen att göra något.

7 månader senare gick första Tjejmarathon av stapeln. 

En känsla, en frustration. En vilja att göra något. En dröm som blev ett mål som med hjälp av massor av andra människor blev handling. 

Som till dags dato närmar sig 600 000 kronor till de som behöver det mest. Som blivit fyra fantastiska utralopp. Nya ultralöpare. Nya vänner. Sprängda gränser. Glädjetårar.

Här är inlägget. Elden brinner fortfarande. Starkare än någonsin.

”””Jag tittade på nyheterna nyss. Och jo. Jag blir helt matt. Idag har jag försökt ta in att modiga kvinnor i Afganistan sitter i fängelse för att de vågat lämna sina män som misshandlat dem. Jag försöker ta in att det är en ny katastrof på väg i Pakistan eftersom cirka 1 miljon människor som flydde översvämningarna är hemlösa och pengarna sinar.  Och omvärldens blickar är smala smala, nu har vi flyttat fokuset vidare till andra katastrofer. Så funkar det. Flodvågskatastrofen genererade helt enorma summor pengar. Haiti likaså. Sen händer något nytt och då ger vi dit. Men katastroferna blir permanenta kriser i länder som Pakistan. Jag är så stolt över att min kompis Sophia satt där som en spindel i nätet som logistiker för Läkare Utan Gränser förra året. Samtidigt försöker jag komma ihåg det jag hörde på nyheterna igår angående svältkatastrofen på Afrikas Horn. Att katastrofstödet är kostsamt, det som också behövs är att de herdar som vallar djur, och håller extra många djur som försäkring, istället borde lära sig bruka jorden. Arbeta med saltvattentåliga grödor. Kunna få en försäkring.

Jag känner helt ärligt, att jag är väldigt egoistisk och egocentrisk när jag väljer att leta tapeter och inreda min nya lägenhet, med den här lilla extra tiden jag har på kvällen. Jag borde göra något annat. Mitt kall, som gnager i mitt hjärta hela tiden är att alltid försöka göra det jag kan, just nu för att hjälpa de som har det sämre.  Det kallasaltruism och empati. Vi har det alla inom oss. När vi själva har det kämpigt med trygghet, bostad, tillräckligt med mat eller sorg, ja då ligger det i fokus att ta hand om. Men det är nog många som har mat på bordet, någonstans att bok, jobb, trygga relationer och kanske kunde lyfta blicken utanför tröskeln till lägenheten eller villan med fiskbensparkett, fondvägg, surdeg på jäsning och oro inför hur man ska ta sig igenom julen utan att behöva gå upp en storlek i brallor.

Jag hade precis fått reda på att jag var gravid när jag fick erbjudandet om att gå vidare i processen att bli logistiker för just Läkare Utan Gränser. Min dröm var att kunna åka iväg vid katastrofer och jobba precis som Sophia gjorde. Jag tackade nej med handen på en väldigt liten men viktig kulmage och det är självklart att det var rätt beslut.

Det är jättebra att ha ett autogiro till sin valda välgörenhetsorganisation. Men när det är aktiverat, så kan vi göra så mycket mer. Jag har prioriterat massa annat det senaste året. Separation, våga tro på kärlek, förlåta, resa på mig, se till att Ebba mår bra, jobbet och ägnat en hel satans massa tid åt att tänka på min träning. Shit vilken egotripp det är egentligen! Jag har ju en dröm om att min träning och mig hjälpandes andra att röra sig utomhus med glädje, ska kunna användas till att ge medel till och kunskap om modiga, fantastiska människor som kämpar för det som vi tar för givet.

Det har känts som jag varit på ett stickspår ett tag och det med rätta för jag måste må bra och ha ordning på torpet för att kunna driva något sådant med kraft. Fast ordning på mitt torp kommer det ju aldrig vara för det händer bannemig något hela tiden men Ebba och jag mår bra i själen och då får jag en så sjuhelsikkes kraft och vilja.

Jag har den fantastiska möjligheten att arbeta med en av trådarna i det här stora världsomspännande nätet i och med att jag granskar biståndsorganisationer och får vara med att hjälpa dem jobba bättre och effektivare. Därför älskar jag mitt jobb och känner att jag fyller en del av min dröm där. Men självklart drömmer jag om större saker. Och jag upprörs över hur vi inte orkar se. Inte orkar ta till oss. Hur vi fastnar i och gömmer oss bakom att ”det spelar ingen roll vad jag gör”.

Du har säkert rest över halva jordklotet på semester. Säkert till Asien. Världen är liten, eller hur? Din sol. Är de fattigas sol. Det vatten som  utsatta, våldtagna, utstötta kvinnor i Kongo tvättar sig i, består av samma molekyler som kanske dunstat härifrån en varm sommardag när du solade på stranden och kylde rosévin inför kvällens grillning. Så enkelt är det. Vi har en nyhetsström till oss om hur de har det, som de inte har vice versa. Vi kan välja att veta hur de har det. Det finns till och med serverat i dagsnyheterna. So consider yourself notified. Vad gör du nu? Vad gör jag nu? Vad gör vi nu?

Det finns en film som heter 1 Giant Leap. Se den. Det är två killar som rest runt och samplat musik från hela världen, tagit med den till en ny världsdel och låtit olika musiker lägga på sin tolkning, sin röst, sitt instrument. Det är otrolig musik. SÅ vacker och stark och när jag behöver koppla ur mig själv ur mitt egocentriska ilandsliv och se mig själv som en världsmedborgare i en helt galen vacker fantasisk men väldigt orättvis värld, då antingen tittar jag på klipp eller lyssnar på den musiken.

Så titta på det här klippet.  Funkade inte se detta istället. Det är 5 minuter av din tid. Snälla. Gör det. Se de störtcoola kvinnorna som sjunger först i ögonen. De är så vackra. Och sjunger så grymt. Lyssna på mannen efter 1 minut ”Vi måste vara positiva, vi har inget val”

Precis så är det. De har inget val. Men vi har det. Jag skriver det här lika mycket för att lyfta fram det, som för att sporra mig själv. Om jag säger att jag ska göra något. Så gör jag det. Allt händer inte idag, inte imorgon. Men det sås ett frö.

Nu ska jag sova för imorgon eldar vi på. Jag stod där och bröt grenar och fixade med elden så den skulle brinna bra.  Det var så roligt så jag märkte inte att mina gummistövlar började smälta. Och då tänkte jag på de samiska renskinnsstövlar  jag har och att de skulle passat bätre. Och då kom jag på en text från en dikt av en samisk diktare som heter Anta Pirak ” Bossut ratti, vai jatta”  Det är nog helt felstavat men det betyder :

” Blås på elden så den inte slocknar”

Ja, Blås.”””

Letade mig vidare till den här studien från Ben Greenfields hemsida. Vitamin D, som egentligen är ett hormon och spelar stor roll i hur vårt skelett mår, debatteras bland annat här i Kropp o Själ där man är både för och emot supplementering med hänsyn till eventuell brist på vitaminet.

D-vitamin är alltså ett hormon och deltar i många viktiga processer i kroppen bland annat skelettets hårdhet. Det lagras i fettvävnad och skelettet. VI får i oss D-vitamin via solen då det bildas i huden eller via kosten. Kostkällor är fet fisk, ägg och många mjölkprodukter är berikade med D-vitamin. Eftersom det är ett fettlösligt vitamin kan vi lagra in det men detta kan också leda till att man får i sig för mycket vilket i D-vitaminets fall kan leda till höga kalciumnivåer i blod och i njurar.

Den här studien tittade på vitamin-Ds roll i återhämtning och muskelåteruppbyggnad efter träning och även om det inte var sådär jättemånga i studien och den inte pågick speciellt länge så pekade den på att ha bra nivåer av vitamin D hjälper återhämtning och muskeluppbyggnad. Något att tänka på under vintermånaderna när vi får svårt att nå hyggliga D-vitaminnivåer.

Hej och hallå! Igår blev det inte så peppigt alls för min del men hoppas för er!

Jag har ju skrivit om min trilskande mage tidigare och nu var det nästan tre månader sen den ställde till det för mig men igår rasade den ihop totalt. Jag förstod inte riktigt utan började springa hemåt men insåg snabbt att det var läge att bara gå hem. Inte springa. Mådde fruktansvärt illa.

Sen låg jag utslagen på soffan hela kvällen, sov som en sten och idag är det bättre igen. Jag tror bara jag fått i mig för mycket sånt som inte magen gillar: stekt mat, laktos och gluten. Det är sällan magen trasslar när jag ätit hemma utan det är när jag är borta och äter ute som det lite håller. Lätt att ordna egentligen.

Så jag funderade lite på det där hur lätt det är att glömma problem man har och glömma att göra det som förebygger problemen när allt är bra.

Som med rehab! Man rehabbar glatt och nitiskt när man har problemet för då är motivationen hög men när allt är bra så känns det inte så relevant fastän det är lika viktigt med prehab eftersom man gissningsvis har en tendens att få tillbaka skadan eller problemet.

Kanske har du något i bagaget som du fått ”ta hand om” och som nu rullar på bra. En skada, en trasslig relation, kanske också problem med magen. Som behöver lite ”prehab” för att det inte ska skapa problem igen. Lite förebyggande omhändertagande fastän det funkar jättebra nu. En insats som inte alls är jobbig och tidsödande när den sker förebyggande.

Gört!

Vi lämnade in bilen till verkstad i veckan. Vi använder den inte för vårt ”dagliga liv” men för att åka till landet och längre resor.

I helgen skulle vi ut till Ns föräldrar och sova över där. Ingen bil alltså. Skulle ha med en del grejer. ”Vi springer med Bugaboon” föreslog jag och det gjorde vi!

Först timade vi lillans middagssömn. Sen packade vi en ganska stor ryggsäck (vi skulle på fest på kvällen) och tog varsin löparrygga på ryggen. BugabooRunner är lätt att packa under med spännband.

Tassade iväg och det rullade på hur fint som helst. Den är verkligen otroligt lättrullad. Det enda rullet ”kostar” är att framhjulet inte svänger så när vagnen är så tungt lastad som nu (gissar 16-18 kg) så blir det lite att ”lyfta” runt den när man ska svänga.  Men kan man planera vägen bra så svänger man inte så skarpt så ofta.

Supermysigt att springa tillsammans och titta på hus och prata. Lillan vaknade efter en sisådär en timme och satt och tittade på oss och pekade på saker hon såg. Mot slutet ledsnade hon lite men då fick vi turas om att skoja med henne så var hon nöjd. Jag har spelat lite barnmusik för henne när vi sprang en annan gång.

Idag sprang vi hem igen och det var fint väder. Totalt 36 kilometer dit och hem. Vi enades om att vi  trodde att de som tittade på oss nog tyckte vi var väldigt jobbigt hurtiga.

Men jag vill så gärna förmedla hur enkelt, roligt och uppiggande detta var! OK nu har vi en jättesmidig vagn men det hade ju gått med en annan vagn också- bara tagit lite längre tid eller så hade man fått ta en kortare sträcka och kanske tagit bussen en del av vägen.

Men det var verkligen helgens höjdare. Vi hade jättekul, fick motion, frisk luft, tid tilllsammans och tog oss A-B utan mer än våra egna koldioxidutsläpp.

Nu planerar vi mer såna här springäventyr med Bugaboon.

Hoppas du haft en fin helg!

Jag lyssnar på minst en pod per dag. Jag är inte så mycket för ”bla bla bla”poddar utan vill ha fakta. Vet du någon som verkligen grottar ned sig i fysiologi eller nutrition får du gärna tipsa! Jag lyssnar mycket på Chris Kressers gamla, Ben Greenfield, Endurance Planet osv.

Nu har det startats en ny pod med fysioterapeuterna Jakob Gudiol och William Valkeaoja och gäster. Den är inte supernördig tycker jag men för den som är ny på ämnet är den nog det. Den ger fördjupning och analyser om ett fåtal ämnen per avsnitt- inte så mycket ytligt om flera ämnen med korta svar. Rekommenderar starkt att lyssna på de tre första avsnitten! Otroligt proffisgt och intressant upplägg. Ser fram emot fler avsnitt. Här.

Om du vill ha lite mer lättsmält information om tex periodisk fasta, rödbetsjuice och annat kan jag rekommendera Prestera Mera av biomedicinarna Tommy Ivarsson och Simon Gustavsson. Har precis hittat den men tyckte de gjorde avsnittet om periodisk fasta bra. Det finns en kvinnlig dimension om fasta som de inte tog med samt att jag personligen inte tycker man ska fasta om man inte har hälsan i högsta topp och jag menar inte att jag förespråkar periodisk fasta bara för att. Jag ska lyssna vidare men tyckte det var väldigt skön lyssning det jag hört. Hittar den inte på webben men sök på Itunes!

Kom ihåg att ha ”ett öra fritt” så du hör trafik och annat när du springer! Happy lyssning!

Många planerar in långpass under helgen och många har problem med magen. Många har problem med magen när de springer. Jag är en av dem. Det brukade inte vara så men det har blivit så efter senaste graviditeten.

För att  undvika problem de dagar jag springer långpass är jag extra noga med maten dagen innan. Jag undviker laktos, gluten samt försöker äta enligt FODMAP om jag kommer ihåg!

FODMAP står för Fermentable Oligo-saccharides, Di-saccharides, Mono-saccharides And Polyols. Alltså korta kolhydratskedjor som på intet sätt är främmande för vårt mag- och tarmsystem men för vissa kan orsaka besvär.

Jag har tipsat tidigare om Johanssons kök som drivs av min vän Linus och hans fru. De har en hel radda med recept på allt från middagar till såser som är låg FODMAP. Även låglaktos och utan gluten. Men viktigast av allt- enkla och lätta!

Du hittar också listor med ingredienser och tips på veckomenyer.

Har du trassel med magen kan jag varmt rekommendera att testa detta. Ren, god, enkel god mat!

Happy cooking!

Min Mulligatawnysoppa- låg på FODMAP!

Jag är nästan alltid pigg. Jag är pigg hela dagarna. Får inga dippar – förutom där på eftermiddagen en kort stund men det är inte så mycket trött som lite seg för att man jobbat en hel dag redan. Löser sig alltid med frisk luft och sen är jag pigg igen fram till läggdags. Mycket har nog att göra med kosten också men sömnen är liksom grunden.

Jag har nattat barn nu i snart 6,5 år och jag har bara somnat kanske två-tre gånger vid nattning då jag nattat. Jag är inte trött då, jag är pigg fram till 22.00 och då somnar jag som en sten. Sover (om jag inte blir väckt av lilla knatten) gott hela natten och vaknar utvilad runt 06-06.30. Såhär har det nästan alltid varit. Däremot blir det inte roligt alls de dagar jag lägger mig försent. Så det gör jag väldigt sällan. Kan få lite ångest om jag vet att jag måste vara uppe sent. Det går ju inte att sova ut med barn som vaknar tidigt och det brukar inte funka bra även om jag får det. Brukar bli seg. Så 9 dagar av 10 sover jag 22.15-06.00-30 cirka. Och att sova på regelbundna tider är också bra för en välgörande sömn.

Igår gjorde jag inte min vanliga kvällsrutin. Jag gick direkt från datorn till sängen och fick svårt att somna. Insåg hur bra det är med kvällsrutiner. Tid att varva ned. Att ta sig tid att varva ned. Såhär gör jag, och kanske gör du annat, eller så gör du inget och sover dåligt och vill ha lite tips.

 Skaffa en väckarklocka som inte är en smartphone!

Ni vet det här blå ljuset från telefonen? Det talar om för kroppen att det är dag.  Dessutom kan du fundera på vad allt som finns i telefonen representerar:

En säng med en tv i, en filmkamera, massor av människor du inte känner, en kundvagn, en stereo, en kamera, en brevlåda osv osv. (Alltså på riktigt tänk att alla de sakerna låg på dig i sängen, det är ganska roligt). Men det gör inte gott för sömnen. UT med telefonen från sovrummet. Lägg alla telefoner i köket och stäng av dem till flight mode. Läs en bok. Vakna av en vanlig väckarklocka. De finns överallt på nätet och säkert på närmaste större mataffär.

Varva ned!

Stäng av tv, dator, telefon och ta några minuter med andningsövningar, bara ligga på golvet och andas, stretcha- du har säkert en svag punkt att ta hand om precis som jag. Läs ett skrivet tryckt ord.

Stäng av allt brus och sus!

Jag stänger av vår router och drar ut kontakten till tv’n varje kväll. Det finns kanske inga raka bevis men det finns forskning på att all EMFstrålning vi utsätter oss för inte är så bra alls. Jag tänker på de två små växande hjärnorna som sover i lägenheten mer än min egen och bästmannens hälsa. Så vi stänger av. Det är en lätt rutin som iallafall gör lite skillnad.

Sov platt!

Jag avgudar Kate Bowman som skrivit boken ”Move your DNA”.  Hon har lyckats göra sig av med stora kuddar och verkar sova på hårt underlag. Nåja det kanske vi inte behöver men att ligga med huvudet i samma eller nästan samma nivå som fötterna- det tror jag på. Jag har lyckats ta mig ned till en platt sladdrig kudde nu.

Sovfokus i sovrummet!

Det ska vara mörkt och svalt. Luften blir ofta torrare på höst och vinter. Testa att ha en vas med stor öppning fylld med vatten och kanske lite lavendelolja i. Notera hur det avdunstar så förstår du hur torr luften kan vara.

Sov sov sov så gott!

Idag alltså!

Vaknade utvilad. Gosade med lilltjejen, pussade på bästmannen. Cyklade till jobbet. Älskar det. Sätter på en pod i ena örat och försöker trampa försiktigt så jag inte blir svettig. #Fail på det. Idag lyssnade jag på Chris Cresser. Ju nördigare desto bättre.

Väl framme hade jag en intensiv förmiddag på jobbet. Det är ganska rörigt just nu. Alltid jättemycket att göra men så kommer det alltid vara så det är bara att göra en sak i taget efter den plan man bör ha klar för sig. Jag vill göra allt och vill vara alla till lags men har lärt mig att pausa ofta och fundera på vad jag bör göra så det inte bara skenar iväg. #getshitdone personifierad idag.

På lunchen cyklade jag iväg till Serafens Sjukhus där fantastiska Catarina Johansson, förmodligen en av Sveriges bästa kiropraktorer håller hus. Har sett flera som kallat henne det när jag googlat. Jag lägger tryggt min kropp i hennes händer. Hon är så. jäkla. bra. Hon tittar hur jag rör mig, hon känner, klämmer, funderar, hon analyserar. Hon ger mig övningar som tar mig framåt- jag har efter tre besök hos henne gått från att inte kunna springa utan att det känns till att kunna springa tre mil utan efterdyningar. Hon är mån om att jag förstår varför jag gör vad och att min kropp ska var balanserad och jämnstark. Det är den inte än. Men den blir bättre och bättre.

Cyklade vrålhungrig tillbaka till jobbet där jag mötte Matthew från Falke som hade med sig lite kläder till mig som kommer göra vinterns löpning så mycket bättre: underbara strumpor, lager2 i görsnygg turkos och grå.

Sen åt jag en enorm lunch. Mina kollegor bara stirrar. Jag äter oftast dubbelt så mycket som alla andra.

Jobbade vidare några timmar innan jag bytte om och var lika opepp som vanligt. Mellan 15-17 brukar jag inte vara på topp men det är bara att bita ihop. Inte trött- seg. Seg ska motas med rörelse.

Värmde upp ordentligt och prang 5 x 4 minuter med 1 minuts gåvila längs Pampas och vattnet hem till Sumpan. Kände mig stark. Struntade i farten fokuserade på steget. Det har alltid känts som vänsterbenet släpat och jag har haft problem med falsk ischias tidigare. Med Catarinas hjälp så ”springer båda benen” även om jag måste koncentrera mig en del.

Väl hemma skulle N iväg och jag och lilla gosnosen åt middag ihop. Jag: kycklingcurry med linser och massor av koriander med sallad med ännu mer koriander. Hon fick också curry med grönsaker och kokosmjölk.

Lekte, läste, sjöng, nattade. Lade mig en stund på soffan tills hon somnat och laddade mentalt för att skriva sista tentan i näringsfysiologi som jag läser på distans. Jag har läst så mycket om det men har lite spretig kunskap så kursen har varit bra för att samla ihop allt. Läser en fysiologibok innan jag ska sova. Galet intresserad.

Har en examen i ekonomi men har även läst litteraturvetenskap, journalistik, biologi, kustmarinvetenskap, miljöteknik, matematik och även kostämnen. Älskar att lära mig och läser förstås mest för sig själv. På universitet lär man sig att lära sig och vara kritisk och det har man med sig hela livet.

En riktigt bra dag, som ska avslutas nu bums med rehabövningar från Catarina på golvet eftersom det är tidig uppgång för transportlöp tillbaka till jobbet och en till ganska hektisk dag. Känner mig pigg, positiv och lugn och kommer somna som en stock!

Hoppas du haft en fin dag!

Typ en sån dag.

För några veckor sen så poddade jag och bästa Sara tillsammans med Agnete som driver Löparsnack. Det är tredje gången jag är med och jag tycker det är så roligt med pod. Lyssnar ju själv varje dag på poddar till och från jobbet.

Jag hade vid tillfället suttit tyst i stort sett hela dagen och inspirerats av talare som var på scenen under årets Healthy Business. Det….märks. Jag låter nog lite speedad men jag var verkligen på G den där kvällen och det är tur att Sara låter sansad och klok.

Jag tycker vi fick med mycket av det vi går runt och tänker på. Och tycker du ska lyssna!

Här gör du det via Itunes!

November kan vara en sån där månad som kommer lite ikläm. Grå och tråkig säger många. December brukar vara full av före-julaktiviteter som man ser fram emot och så blir november bara lite..trög!?

Personligen ser jag fram emot en väldigt intensiv november. Mycket utanför bekvämlighetszonen, jobb, löpning, tidiga morgnar men förstås då även mycket sånt som stöttar hälsan.

Här kommer fem tips på saker att lägga till den här månaden, eller närsom för den delen:

Sov

Ja jag tjatar alltid om det. Men med omställningen av klockan och det minskade dagsljuset kanske man behöver styra sin sömn lite. Lägga sig lite tidigare och kanske gå upp lite tidigare istället eftersom det, ett litet tag till, är ljusare på morgnarna. Man brukar vilja sova lite mer den här tiden på året.

Utnyttja dagsljuset till max

November brukar vara ganska snöfri och det blir ju faktiskt lite ljusare med snön, när den nu kommer. Idag är det fantastiskt fint höstväder här i Tokholm och dagsljuset ska vi ta vara på! Försök förlägg utomhustid när det är ljust. Använd lunchen, det kanske är enda tiden på dagen du får just dagsljus när du är ute och det kan göra underverk för energinivåerna och humöret.

Mota förkylningar i grind

Båda tipsen ovan stöttar hälsan men jag har skrivit fler tips här.

Var förberedd på julen

Många tycker att julen inte blir som de tänkt. Man hade tänkt konsumera mindre och ta det lugnare. Det är inget som samhället och medier stödjer generellt och det kan vara som att vara på ett skenande tåg när väl december kommer. Det är kanske nu man gör klart för släkt och vänner att det inte blir vare sig paket eller köttorgie i jul. Och kanske tänker att man lägger till mer samvaro och mer vegetariskt snarare än att man väljer bort paket och kött. Det låter lite trevligare.

Myspys

Gör det mesta av det mörka och murriga. Passa på att ta det lite lugnare. Tänd ljus (gärna av stearin), gör en stor kopp té och ta tid som du inte trodde fanns att bara sitta i ett soffhörn med en bok du inte trodde du hade tid att läsa och kanske slumra till en stund.