Förra veckan var det inte mycket träning men den här veckan har det varit lite bättre! Tre dagar har jag dessutom tränat dubbelpass- om än rätt lätta. Kroppen är..ja framtung. Men träna och motionera går hur bra som helst.

Jag tror inte man får den graviditet man förtjänar rakt av. Jag tycker ofta synd om de jag ser kämpar med speciellt foglossning eller andra svårigheter. Man kan inte rå för allt otyg som sker men jag tror definitivt att man kan jobba med att förebygga och att ens inställning till hur man tacklar eventuella problem spelar stor roll. Och jag tror och tycker definitivt att vi som har en normal eller ”lätt” graviditet verkligen ska njuta av det. Allt som står ska vara problem- behöver inte vara det. Det mesta kan vara som vanligt. Det ovanliga kommer sen när krypet kommer ut….åmajgadd.

För mig innebär graviditeten att jag inte försöker klämma in 10 timmar träning i veckan så jag lägger den tiden på att jobba mer istället, och plugga lite. Jag fattar inte riktigt varför jag skulle vila mer? Jag är inte trött. Det går inte att buffra vila heller- bebis kommer vakna mitt i natten och att jag låg på soffan i mars kommer inte hjälpa ett dyft. Sova bra och återhämta sig så som livet just då kräver gör jag ju ändå.

Graviditet är inte en sjukdom och om man inte går runt och förväntar sig att man ska bli trött, seg, få fruktansvärda cravings efter onyttigheter så laddar man inte hjärnan med såna tankar heller.

Sen kan det bli så ändå.  En del råkar illa ut hur väl de än tar hand om sig.

Men jag gör inte det. Jag kommer inte oroa mig för det och inte förvänta mig det. Och därför tänker jag inte heller räkna med att ”bli trött” som många så gärna vill tala om att man nu ska bli sista tiden. Trött blir jag av oro och sorg. Inte av att bära runt mitt andra barn. Det ger mig enorm glädje och energi. Det går dessutom mot ljusare tider och visst blir vi alla lite piggare till våren? Jag med! Jag vägrar ändra saker som inte behöver ändras. Jag är gravido, inte invalido.

Så jag håller igång. Så mycket jag vill, säkert inte så mycket jag kan. Det har jag inte testat. Sover så bra jag kan. Äter så bra jag kan. Tänker positivt. Och- tvärtemot vad jag trodde går jag runt och småmyser över att ha den här magen. Den här fantastiska kroppen som drog 16 mil med magstrul och sen ändå var redo att husera ett nytt litet liv direkt efteråt. Som funkar som vanligt nästan men med en solskenskula frampå.

Så med det sagt så är det förstås saker som händer i kroppen jag tar hänsyn till:

*Rörlighet: Jag brukar träna rätt mycket flexibilitet- gå ned i split och skulle försöka gå ned i spagat igen men sånt låter jag bli nu. Lederna mjukas upp och jag vill inte tänja dem för mycket. Ju längre graviditeten går desto ”värre” blir det. Rörlighet- ja! Det måste jag för att må bra men jag tänjer inte så mycket.

* Intensitet: Bebisen får det syre som blir över när jag tagit mitt. Man har en ökad blodvolym och mer vätska i kroppen också och träningen blir rätt flåsig mycket tidigare. Pulsen stiger fort (märkte det när jag tog mig an skidbacken i Ottsjö imorse). Därför låter jag träningen vara mer lågintensiv och det var länge sen jag ”tog i” när jag springer. Mer njutning än syrajakt. Jag saknar som f*n att ta i så jag får blodsmak men .saknaden lägger jag i en tank av motivation jag kommer släppa lös efteråt. Jag tränar också efter devisen att komma hem varm och glad inte slut. Så passen är max en timme.

* Belastning Ok- jag skejtade lite i fjällen. Men med korta glid. Jag springer med kortare steg. Tar det väldigt försiktigt utför. Använder mer dämpade skor. Försöker springa på mjukt underlag. Undviker hopp.

Den här veckan blev det vila på måndagen. På tisdagen joggade jag 40 minuter på morgonen. På kvällen körde jag ett ganska hårt styrkepass på Friskis. Var lite förvånad över hur lätt det kändes. Körde frivändningar med press med 25 kilo utan problem. Strong mama!

Onsdag satt jag på tåg med brutal träningsvärk. Försökte skida men var för lite snö i skogen så blev en kortis och sen bara promenix.

Torsdag åkte jag skidor 1 timme och på kvällen knatade jag och Sara på snöskor.

I fredags sprang jag 7 km runtom i byn och på kvällen 1 timma skidor igen.

Igår åkte jag och Sara skidor cirka 45 minuter.

Imorse sprang jag runt 30 minuter före frukost och kroppen var enormt pigg! Älskar mina morgonpass! Man är utvilad och kroppen vaknar så skönt av det.

Nästa vecka är en sån där hysterisk pusselvecka. Jag baxnar lite när jag ser schemat men vet att jag löser det. Lite hjälp av familjen och med sömnens som prio ett så ska den gå ihop den med. Den är full med ledig tid med Skrotmos också. Viktigast av allt.

Ett säkert vårtecken är förresten att jag ser ut som en prickig korv…

Egentligen skulle jag ju åka Årefjällsloppet!

75 magiskt vackra kilometer men som på grund av snöbristen fick bli 61 km med (något partiskt ja!) den finaste biten borttagen- men enormt fint ändå.

Jag hajar det traditionella med Vasaloppet- men staka sig fram genom skog och myr när man kan åka med milsvid fjällutsikt? Nej Årefjällsloppet kommer definitivt utmana och bli en klassiker i sig och något år kanske jag ska åka.

I år valde jag att vara funktionär! Min kompis Cia är med i tävlingsledningen och klockan 06.00 stod hon utanför min dörr med en fullastad bil.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men funktionär på tävling har jag ju varit några gånger. Vi började med nummerlappsutdelning i Edsåsdalen och jag hann se damelitstarten!

Efter det åkte vi till Åre och jag sorterade icke använda chip till förbannelse innan jag smet ut i solen för att se herrvinnaren gå i mål: Daniel Richardsson – väl värd!

Sen missade jag folkkära Kallas målgång men fick se vilken ödmjuk storstjärna hon är när hon tog sig tid att prata med både unga och gamla och snällt köade med oss andra för buffélunchen inne på Holiday Club!

Åre och folkfest i alla ära- jag ville hem till Ottsjö och jag ville åka skidor på sjön med Sara! Det ville hon också som tur var och det är förvånansvärt långa skidor som får plats i hennes lilla Mini Cooper!

Vi fick en slafsig, fin skidtur på Ottsjön- vintern är verkligen på upphällningen och det här var högst sannolikt min sista skidtur på mycket länge.

En fin dag helt klart!

Kalla på prispallen- killen som just gick i mål var tydligen TRÖTT!

Richardsson går i mål!

Jag är anhörig till stor sorg. Jag är sorgsen själv. Jag är orolig. Jag behöver inte berätta mer om det.

Jag har varit ledsen förut. Jag har brottats med att känna skrattet bubbla och krocka med dåligt samvete- får jag vara glad? Får jag njuta? Får jag söka lycka? När det är sorg i livet.

Jag har lärt mig att livet är liksom årstiderna- kyla följer värme. Värme följer kyla. Det händer alltid något jäkla skit. Lyckan stannar aldrig. När den går att få tag på- kasta dig in i den med hela du. Lyckoladda. För det behövs.

Hur hemskt det än är att vara med om tragedier så ger det ett helt annat djup, en helt annan empati och ett spektra av känslor som de som aldrig råkar ut för något inte får. Man ser det inte mitt i- men jag tror man får knivskarpa perspektiv och tar man det till sig så kan man oftast leva utan att reta upp sig på skitsaker. Det kommer hända värre saker i livet så det mesta som händer i vardagen är det ingen idé att reta upp sig på. Göra något åt- ja! Gräva där man står! Ja- men inte tömma energi och oro på sånt som inte spelar någon roll i perspektiv med annat.

Just idag så kunde jag använda livserfarenheten till att bli riktigt jäkla saligt skitlycklig över en ganska enkel företeelse:

Åka skidor på Ottsjön. En vanlig fredag i mars. I strålande solsken. Vindstilla. Helt ensam. Susa fram (eh nåja..) i sjunde månaden både i skejt och klassisk stil. Och bli sådär gåshudslycklig av det. Tycka att det liksom var helt fantastiskt. Gå runt och småmysa flera timmar innan och flera timmar efter.

Jag hoppas jag aldrig slutar att känna så. Jag hoppas inget mer hemskt händer. Men oavsett hoppas jag att jag kan lyckoladda hela livet.

Förut skrev jag fem löparsanningar så här kommer fem hälsosanningar. Finns många sanningar men jag håller mig till fem dårå.

1) Motion är hälsa. Träning- kan vara hälsa och är ofta mer hälsosamt än den raka motsatsen- stillasittande-men oftast behöver du ta hand om hälsan lite extra om du tränar och inte bara motionerar. Många tror att de har ett aktivt hälsosamt liv för att de tränar. Men sitter de still och känner sig stressade stora delar av dagen och sen tränar- så är det inte hälsa. Hitta och bygg hälsan i ditt liv. Med motion och kanske träning.

2) Svaren på de flesta frågor om hur du ska börja må bättre är: Sov bättre.Ofta mer. Börja idag och bygg en bra sovrutin så löser sig mycket annat. Tips på sömn? Läs här. Att vakna utsövd är att ha en armé som parerar skitsaker, stress och buffrar goda val under dagen.

3) Varje morgon. Det första du gör. Skrapa tungan med en tungskrapa. Utan att gå in på detaljer så kommer du fatta när du gör det varför du ska göra det. Skrapa så långt bak du kan och framåt. Flera gånger. Tungan rensar ut otyg ur kroppen under natten. Svälj inte ned det igen med vatten på morgonen. Hurvas.

4) Minst hälften av alla konflikter beror på missförstånd. Red ut. Skriv inte sånt på sms/FB/Twitter du inte kan säga i person. Det finns riktiga personer på andra sidan. Har detta med hälsa att göra? You bet! Dålig energi manifesterar sig som stress och spänningar i kroppen. Don’t hold grudges.

5) Du har bara ett liv. Varje dag du går runt och är missnöjd med din mage, dina ben, ett missat träningspass, ditt hår är en dag du väljer att inte vara nöjd och tar hand om det fina i dig. Ingen annan är missnöjd med ditt hår och ditt missade morgonpass. Ingen definierar perfekt. Ingen kan vara perfekt. Inget är perfekt.

Du är du. Du är bra, även de dagar du tycker att du är dålig. Välj bra. Välj att vara bra. Välj att visa det som är fint och bra. Mata det. Med tid, med tankar. Ibland med chiafrön, ibland med en kanelbulle.

Ta hand om dig! Trevlig helg!

The podium in your life is up for grabs! Be second to none!

Nytt försök! Tack alla ni som var anmälda till förra tillfället och snällt väntar till nästa!

När jag, helt ärligt ganska mentalt utmattad men väldigt engagerad, föreläste på Blogger Boot Camp fick jag så fina recensioner och jag lovar att vara minst lika engagerad nu :).

Jag ser fram emot att berätta om min resa från 0-100 miles. Jag har inte varit löpare länge, jag har inte alltid mått så här bra och jag har lärt mig massor.

Jag kommer prata om grundstenar i löpträning- vare sig du siktar på Göteborgsvarvet, milen eller marathon- eller ultra!

Därtill kommer reflektioner på kost, utrustning och det jag gillar mest- det mentala!

Alla pengar utöver lokalhyran- som hotell Clarion Post ändå kraftigt reducerad för att det är för välgörenhet tack och bock- går till vår insamling tilll Panzisjukhuset.

När: 9/4 18.00-19.30 ca

Var. Hotell Claron Post- centrala Göteborg

Kostnad: 160 kr

Anmälan: Sker här– även om du var anmäld sist får du gärna fylla i igen!

Bjud gärna in löparvänner eller de som du tror kan vara intresserade- en stor sal att fylla med löparglädje finns!

Glad skit efter 16 mils löpning! En gång för inte så länge sen tyckte jag milen var en evighet…

Igår tog jag tåget från sorg och oro. Men även från ett, just nu, väldigt turbulent jobb, en lägenhet som till hälften ser ut som ett flyttkaos och från ett Stockholm som jag ju egentligen inte alls vill bo i. Men jag måste. Eftersom första barnets pappa bor där. Och jag lägger extremt lite tid på att klura på sånt jag inte kan göra något åt.

Jag åkte hit.

Till Ottsjö. För några unika ensama dagar. Jag har ett enormt behov av att vara själv och samma där- det går inte så ofta! Så jag lägger inte energi på att sakna det utan är nu enormt tacksam för 4 dagar i huset där jag nog varit som mest för mig själv när jag bodde här i två år.

Nåja – helt själv är jag ju inte. Jag har en liten krabat inne i magen som ger sig till känna med ett- krafsande?- titt som tätt. Speciellt när jag sjunger. Oklart om det är för att jag ska sluta eller fortsätta. Får fråga när hxn kommer ut. Tjej eller kille? Ingen vet! Bara hxn!

Och när den lilla kommer ut så är det absolut inte snack om långa egna ensamma dagar där jag kan göra precis som jag vill. Det ser jag fram emot. Jag har lyckats ställa om till att verkligen längta efter bebistiden som jag egentligen inte alls gillar. Och det gör att jag än mer uppskattar det här unika i att vara ensam några dagar.

Men inte helt själv i fyra dagar alltså. Det behövs inte. Idag kommer fina Sara hit och vi ska ÄNTLIGEN ut på snöskor tillsammans! Jag har ingen bil, byn är typ vertikal och jag tänkte passa på att få åka bil halva vägen upp så det bara är att knata ut på platån bortemot Trillevallen.

Och på lördag skulle jag åkt Årefjällsloppet. Men min fina vän Cia är en av tävlingsledarna och jag vill hellre hjälpa henne så gott det går. Cia som hämtade mig vid tåget så jag slapp knata 1,6 mil uppförs med tunga matkassar och väska :).

Men igår när jag kom hit så var det helt enormt fantastiskt att packa upp lite mat efter att vår granne slagit på värme och vatten åt mig. Testa skidorna. Ta en promenad på isen med fjällen som välver åt alla håll- kisa mot middagssolen. Krypa i gamla långjalingar och raggsockor mormor stickat. Äta mat i soffan och titta bort mot Middagsvalen.

Jobb har jag med mig så det räcker och blir över men jag gör det strategiskt i lugn och ro.

Idag tog jag 1 timmes skidtur på sjön först. Växlade klassiskt med inslag av skejt på pappas 25 år gamla skidor. Det är dåligt med snö men på isen går det så bra så.

Gräddade våfflor till lunch. Åt upp allihop. Ska jobba några timmar innan jag ska ut igen. Samma schema imorgon.

NJUTER. Allt jag kan.

I december 2013 smällde lågkolhydratlöparen Zach Bitter in ett nytt amerikanskt rekord på 100 miles och satte samtidigt världsrekordet på 12 timmars löpning. 16,1 mil på 11 timmar och 47 minuter. Snittfart: 4:44. I 12 timmar. Ställ löpbandet på 13,5 och spring så i ett halvt dygn.

Respekt!

Zach Bitter kan man säga har en perfekt metabol effektivitet- alltså förmåga att bränna fett.  Ska man springa 12 timmar så gäller det att ha virke som brinner långsamt och stabilt. Han följer ett protokoll som kallas OFM- Optimized Fat Metabolisation som handlar om att äta mycket fett och strategiskt med kolhydrater när man tränar. Det är alltså inte ett rakt av lågkolhydratkoncept utan handlar om att försöka optimera fettförbränningen och få ut det mesta av glykogenlagren.  När man gör så får man enormt känsliga insulinreceptorer vilket är fördelaktigt för att ta till sig de kolhydrater man äter utan ett överdrivet insulinpåslag (som i sin tur hämmar fettförbränningen).

Han fokuserar inte specifikt på att vara i ketosis men är nitiskt noga med sitt kostintag- fascinerande att läsa och höra om!

Jag läser väldigt nyfiket om varianter på upplägg för lågkolhydratträning. Jag är helt inne på att det är ett mycket fördelaktigt sätt för oss som springer mycket lågintensivt och under långa perioder då magen bara måste hålla! Mina högst personliga reflektioner säger mig att de som har en bra metabol effektivitet, och alltså är mindre beroende av att trycka i sig mycket kolhydrater generellt har mindre strul med magen.

Johan Steene är ett levande kvitto på detta. 30 mil i öknen- då är det inte roligt om man är beroende av att trycka i sig snabba kolhydrater timme ut och timme in.

Zachs blogg är väldigt bra. Han bjuder på både utrustningstips och berättar hur han tränar och hur han äter. Här är hans efter träningsmål. Inga bananer och oboy här inte..

• 4 oz fresh calf liver
• 4 strips of thick bacon
• 2 oz wild caught Alaskan salmon
• 1/4 cup chopped onion
• 1/2 sweet potato
• 2 cups kale
• 1 cup green beans
• 3 Tbsp of sour cream
• 1 tsp turmeric powder
• 1/2 tsp Himalayan sea salt

En helt annan kosthållning har veganen Scott Jurek. Hur han tänker kan du läsa här. Jag läste Jureks bok förra året innan den översattes till svenska och man blir väldigt inspirerad. Det bästa är att plocka russinen ur kakan och göra som man själv tycker passar.

Det finns som sagt många vägar till Rom. Man måste hitta sin!

Jag ser väldigt mycket fram emot att börja från scratch i juli och ta med mig mycket av det jag gjort bra mina första två år som ultralöpare men jag har ett ton av förbättringar att ta till och ser fram emot att skriva om dem här när det är dags!

Som avslut får jag ändå hänvisa till grabbarna på Träningslära som INTE anser att det finns en metabol fördel att äta lågkolhydrat här (OBS att det är fokuserat på viktminskning) medan ketosisfantasten Peter Attea i sin föreläsning här i en högst subjektiv undersökning på sig själv visar på raka motsatsen. Just nu väntar jag spänt på att resultat från en studei på low-carbathletes kallad The faster studie ska presenteras där både Zach och min nutritionsguru Ben Greenfield deltar. Den drivs av dr Jeff Volek som du kan googla på om du vill läsa mer. Djungel? Ja men jag älskar att botanisera i den!

Senare i veckan kommer nästa inlägg om kost vid uthållighetslöpning!

Bild: Wikimedia

Guld och diamantbranschen är ofta en smutsig business.

Vid utvinning av guld används kvicksilver eller cyanid. Ofta smugglas guld och handeln kan finansiera väpnade konflikter (Ni har säkert sett filmen Blood Diamond). Barnarbete och dåliga arbetsvillkor är också vanligt med risker för lungsjukdomar genom de omiljövänliga utvinningsprocesserna. Dessa fakta framgår av en studie utförd av Swedwatch, Svenska Kyrkan och Fair Trade Center.

Därtill är det svårt att spåra var guld kommer ifrån och detta blir ett fiffigt slagträ för juvelerare runtom i världen för att slippa ta ansvar för hur guldet kommer till affärerna.

Lite som med billigt kött- är guldet och diamanterna billiga så har de nog inte kommit till affären på ett etiskt och rättvist sätt.

EKO-guld och Fairtradediamanter är inte billigt! Men vi resonerade som så när vi skulle fixa ringar (nåja faktiskt var det N som tog initiativet eftersom han friade) att det vi ska ha på fingrarna resten av livet som ett tecken på evig kärlek måste gå hand i hand med det vi vill stå för. Jag vill inte undra över om ett barn brutit diamanten i min förlovningsring och om någon förgiftats av kvicksilver när guldet i ringen bröts. Jag vill att ringen ska kommit till mitt finger på ett sätt som jag känner mig ok med.

Igår hämtade vi våra ringar som nu är klara från Titti på Tiny Masters på söder. Titti Bjérner är Sveriges första Fairtrade guldsmed. Hon är ganska ensam i sitt ”eko”skrå och självklart ett hot mot några av de stora kedjorna som inte alls arbetar på samma etiska sätt. Jag är så glad att N hittade henne och i hennes studio finns en massa andra fina smycken förutom att hon förstås gör personliga förlovnings- och vigselringar på beställning.

Nu går hon på mammaledighet så ateljen kommer vara stängd men jag vill gärna dela hennes hemsida där du kan läsa mer.

Här kan du läsa en rapport från LO-TCO om barnarbete i guldgruva i Niger. Tyvärr är det guld som kan finnas i en smyckesaffär nära oss- eller hemma i våra smyckesskrin.  

På lördag har du som kan chansen att åka Sveriges vackraste skidlopp!

75, 35 eller 11 km (hej hej de tär jag om jag kan ta mig till starten utan bil..) där du om du kör långa sträckan får skida över Ottsjön och jag lovar att det är bland det vackraste som finns!

Du kan läsa mer på hemsidan eller på Facebooksidan för senaste nytt!

Nedan utsikt ser jag fram emot till helgen!

Tyvärr ska inte min lilla trolla med men jag ska ha några dagar helt för mig själv och såna är lätträknade både nu och framöver. Gu så jag längtar!

Kasam är ett begrepp som skapades av professorn Antonovsky som gjorde en rätt intressant studie på kvinnor under 70-talet.

Antonovsky menar att vi rör oss mellan två poler av antingen frisk eller sjuk och att det som ligger till grund för att vi ska vara friska är vårt KASAM- Känsla Av SAMmanhang.

Det är så ofta jag blir kontaktad i jobbet av företag som vill sälja friskvård. Och jag jobbar med friskvård. Men den delen är spetsen av något helt annat. Spetsen av en grund i KASAM.

Arbetet med KASAM ligger förstås inte helt på mitt bord men jag föreläser gärna om de bitarna när jag är ute i grupper på jobbet. För mig är den delen viktigast i en persons möjlighet att själv hantera stress. Med KASAM på plats blir hälsofrämjande motion mer attraktivt. 

Hälsa på jobbet handlar om att, kanske inte varje dag och inte i varje arbetsuppgift men i det stora, känna meningsfullhet i det man gör. Man måste kunna begripa varför man gör det man gör, hur det har plats i en större helhet. Mycket vi gör är ett litet men ack så viktigt kugg i ett stort maskineri och de flesta organisationer är så effektiviserade nu så man kan oftast lita på att det man gör är viktigt på något sätt. Vi måste heller inte kunna allt, men känna en trygghet i att vi kan få tag på den information och kunskap vi behöver för att klara vårt jobb.

Man måste kunna hantera det kan gör. Orka. Och ibland kanske man inte orkar. Och då kan man vara lite snäll mot sig själv när man förstår att en viktig del av  min grund för att må bra saknas. Då kanske jag inte fixar att vara motiverad.

Fortsätter en del att saknas så kommer jag inte att kunna ha hälsan kvar. Då måste jag göra något åt situationen.

KASAM kan appliceras såväl på jobbet som på övriga livet. På träningssatsningen: Motiverad mot sina mål (här kommer mitt tjat om ”varför” in igen). Begripa hur jag ska göra och hur det hänger ihop i den stora planen. Och hantera det jag föresatt mig att göra.

Att reda ut sitt KASAM för olika delar i livet tror jag är en enormt smart investering i att både bli gladare, känna lycka, motiveras och även sortera ut vad som faktiskt är viktigt. Det handlar inte bara om att alltid vara mitt i ett steg mot ett måluppfyllande utan känna tillförsikt i att man är rätt där man är just då.

Bild: Ledarna.se

Det är lustigt det här med sociala medier. Hur vi förhåller oss till dem. Jag är ju generellt av den åsikten att måste man  TOTALsluta med något så är det ofta sprunget ur att det är problem i förhållningsättet till aktuella ämnet/mediet/maten.

Jag har bloggat lite mindre, jag har varit mycket mindre på Facebook och jag scrollar inte Twitter så mycket. Synd på det sättet att jag följer både BBC, Huffington Post, DN osv för nyheter och känner inte att jag har koll alls på vad som händer i världen just nu.

Däremot är jag lite halv oldschool så att jag inte oroar mig för att inte ha koll på mina närmsta vänner. Jag förutsätter att vi smsar eller mailar ( jag är inte ett fan av att prata i telefon det vet kanske några), utanför de vanligaste sociala medierna.

Jag känner inte heller att jag behöver proklamera en ”paus” från varesig FB eller Twitter för att jag inte läser på några dagar. Det är och ska vara tycker jag ett helt kravllöst media där man är om man vill och har lust men inte saknar eller saknas. (OK jag skulle sakna några Twittrare som verkligen roar mig). Man behöver inte säga hejdå. Man kan komma och gå som man vill. Man behöver inte säga att man tar paus. Man kan göra det ändå.

Vad gäller bloggen känns det lite annorlunda. Jag vill skriva inlägg jag kan stå för. Jag vill varva tips med funderingar med reflektioner, med anekdoter och när jag har för mycket annat så  blir det inte tid till sånt. Jag noterar att många bloggare skriver flera gånger om dagen och kanske är det viktigt när man ska ha ett högt läsarantal eller har mycket tid att skriva men det går liksom inte här. Jag är skitdålig på att följa min statistik, har efter 4 (!!!) års bloggande fått hjälp att regga mig på Bloggportalen men ..jag vet inte riktigt vad jag ska med det till nu när det är gjort. Det är vilka som läser bloggen som är viktigt för mig och när ni ger er tillkänna blir jag lika glad varje gång.

Jag har massor jag vill skriva om. Det kommer. Det här sociala mediet är viktigt för mig. Men familjen och jobbet kommer alltid först. Även om de förstnämnda inte tar plats i bloggen så skulle den inte finnas utan dem.

Ja det var verkligen inget inlägg som går att kategorisera. Men ett jag står för. Och imorgon kommer ett bättre! God kväll!

Inte att förväxla med guldfärgad rusdryck på flaska.

Jack Daniels måste man väl säga är en av världens mest kända löpcoacher. Han är tvåfaldig OS-medaljör (10-kamp) och har coachat flera olympier till medaljer i löpning.

Mest känd är han kanske för sin Daniels Running formula med den berömda VDOT-kalkylatorn som du kan höra/läsa om här som kan hjälpa med tips på träningsfarter och även ge en hint om hur fort du faktiskt måste klara att springa om du tex vill göra marathon på under 3 timmar…. OBS! Ingen kalkylator i världen kan läsa av dina specifika förutsättningar och din livssituation men många som gör sitt eget träningsupplägg kanske kan få inspiration av detta.

Ett av Jack Daniels riktigt grymma träningspass som jag lånar är ett väldigt speciellt långpass. Har du två timmar, är i form för det och redo för en rejäl utmaning är det här min helgpresent till dig! Det är inget nybörjarpass direkt men har man jobbat med både uthållighet och tröskelpass ett tag kan detta funka- och kännas rejält. Soffläge efteråt helt klart!

Uppjogg 10 minuter (med några fartökningar)

20 minuter på tröskel

60 minuter lätt distansfart

20 min tröskel

10 min nedjogg.

Varsågod- där har du som är redo för en rejäl utmaning ett riktigt #badass pass att ägna ett par timmar åt.

Själv varvar jag tidiga morgonjoggar med att släpa asymmetriskt packade bagladykassar mellan två hus som träning denna vecka…Träning det med på sitt sätt!

Ha en fin helg!