Den här veckan är verkligen enormt spretig! Jag konstaterar att den innehåller faktiskt bara sånt jag tycker om- tänk att man ändå fått till det så efter snart 35 år i livet.

Det jag gör, är det jag vill göra just nu.

På jobbet har jag genomfört två workshops, ett på temat work-life balance och ett för våra juniora medarbetare. Jag har varit på ett seminarie om Corporate Mindfulness och jag håller på och planerar in fler delar i den hälsostrategi (notera inte projekt) som jag jobbar i.

Därtill har jag föreläst i vår ideella förening Starstruck Unlimited och fått in flera tusen till vår insamling på Panzisjukhuset:

Igår föreläste jag i en stoooor fin lokal på Clarion Post. Vilket hotell förresten! Jag har blivit så fint omhändertagen och hade gärna tagit med mig den enorma kudden man hade i sängen hem! Frukosten också.

Föreläsningen lockade ett 40-tal personer och det blev ett par väldigt engagerande timmar med mycket frågor- så himla kul! Fick så fin feedback och frågor på mailen efteråt- tusen tack för att ni kom!

Idag har jag föreläst i min egna firma för Wipcore där Johan jobbar. Bra uppslutning och jättekul med ett företag där det är sånt engagemang runt hälsosamma aktiviteter som görs med en social inramning! Tack!

Imorgon har jag ett jätteintressant lunchmöte med en person som har ett väldigt spännande jobb.

Och till helgen har jag adepter som springer TEC och ser fram emot att vara funktionär under kvällen och natten i matkontrollen och heja fram dem och de andra löparna. Jag tänker se till att ta mig ett varv joggandes faktiskt bara för att det känns konstigt att det går ett år utan ett varv på TEC-banan och det är roligt att heja längs vägen också.

Därtill är det Mora Träskteater med N och Skrållan och vänner på söndag, häng med syster och som vanligt: sömn, bra mat (har blivit väldigt mycket mat senaste tiden…) och mina dagliga joggingrundor.

En vecka med mycket jobb men nästa vecka är det påsk och ledigt 3,5 dagar. Balans ni vet, balans!

Trädgården? Trädgårdsparken?- Joggingrunda någonstans i GBG!

Jag gillar inte mycket grejer. Jag gillar riktigt bra grejer och nu tänkte jag nörda ner mig i en av de viktigaste delarna i din utrustning när du ska springa långt och bekvämt! Falke är nog mest kända för sina suveräna strumpor fast de upptäckte jag först efter jag blev lite kär i kläderna.. En av mina adepter testade ett par löparstrumpor från Falke för första gången nyligen och mailade och sa att ”aha! Nu fattar jag hur strumpor ska kännas”.

Ungefär samma eureka moment hade jag när jag började använda dem. Jag har varit helt hopplös med strumpor och har en drös med dåliga bomullsstrumpor som hasar ned under hälen, kompressionsstrumpor som inte håller måttet och går sönder och därtill har jag sprungit långt i dåliga strumpor, blivit dyngsur och efter TEC förra året så fick vi klippa sönder strumporna eftersom fötterna var så trasiga. Det var nog ingen strumpa i världen som hade kunnat rädda läget då efter 16 mil men hade jag haft bättre sockar och därtill smörjt in fötterna ordentligt hade jag sluppit duscha med plastpåsar på fötterna…

Iallafall.

Nu snurrar jag tre typer av strumpor när jag tränar beroende på vad jag ska göra:

RU 4 Women´s running sock

En löparstrumpa som syftar till att leda fukt från sulan till ovansidan genom att det är bomull ovan och polypropylene under. Trots att den känns tunn och lätt är den i tre lager med ”luftkanaler” under foten för att minska risken för att foten blir för varm i friktionen mot skon. Materialet på undersidan består av speciella fibrer som transporterar fukt ut och upp på ovansidan. Detta minskar i sig risken för skavsår. Formen på strumpan är också patenterad och ja- man bara märker skillnad när man tar på sig dem. Sen märker man inte av dem något mer. Precis så som strumpor ska vara!

RU 4 invisble

Hur ofta har man inte ”osynliga” strumpor som hasar ned runt hälen? Det har irriterat mig och jag är ingen fascionista men gillar inte när strumporna sticker upp om jag har kortare tights till mina karamellskor :). Den här strumpan liknar RU4’an men har silikontrådar bak så den inte hasar ned. En klar favorit under träning!

RU 4 Energizing-kompression

Riktigt bra kompressionsstrumpar har olika grader av kompression längs med benet. Den här strumpan har en kylande effekt längs benet och de två lagren i själva fotdelen leder fukt från sulan och uppåt för att minska risken för skavsår. De här kompressionsstrumporna är inga budgetstrumpor men så håller de också och gör sitt jobb. Jag springer vissa långpass i kompression men mest använder jag dem direkt efter träning och har dem på så mycket jag kan när jag går och står och när jag sover. Speciellt nu när jag är gravid är de en skänk från ovan (fast från Falke) då benen svullnar. Snygga som attan är de också :).

Alla strumporna finns i olika färger. Runners Store och flera andra välsorterade butiker har flera av modellerna men det går även att beställa på hemsidan.

RU4 Invisible

RU Energizing- kompression

Imorgon åker jag till Göteborg tills torsdag.

Fördelen med mitt jobb är att jag kan göra väldigt mycket av det lite varsomhelst. Hos frissan idag till exempel. Det är work-life balance för mig. Ett ämne jag ledde ett lunchseminarium om idag.

Och jobba på tåg är bland det bäst jag vet. Imorgon har jag 3,5 timmar ostört där det inte går att hitta på något annat medan jag reser till Göteborg för två dagar där.

Imorgon kväll håller jag en föreläsning till förmån för vår insamling till Panzisjukhuset på Clarion Post i centrala Gbg. Det finns platser kvar så om du har tid mellan 18-19.30 och vill höra mer om löpträning i en hektiskt vardag, kost och tankar runt att hålla hälsan så är du varmt välkommen!

Det går att betala på plats men anmäl dig isåfall gärna här. Varmt välkommen!

En del av mig kommer alltid att vara surfare i hjärtat. Jag längtade inte efter stora vågor men är man surfare vet man vem Laird Hamilton är. Världens bästa big wave surfer.

Ta 5 minuter om du har, tscrolla in 2 minuter om du vill se när han surfar en av världens farligaste vågor- Teahupoo har tänder. Vassa tänder.

Coach Lucho påminde på fejan om ett citat från Laird:

Fear is good. Failure isn’t bad. Treat your body like a truck, not a temple.

Vipar man out på en sån våg så kan man slås sönder och samman. Att våga spänna bågen och bita ihop i ett ultralopp kommer inte slita dig sönder och samman men du kommer komma ut som ur en tunnelvåg jäkligt lyrisk på andra sidan.

På kursen jag var på förra veckan lärde jag mig att vi får 80% av allt beröm i livet innan sex års ålder. Sen fördelas resterande 20 % med 10 när vi är gamla (och igen får beröm för vi ätit  upp maten) och så har vi då 10 % däremellan.

Samtidigt visar forskningen att vi är så sjuuuukt mycket mer benägna att fortsätta göra bra saker om vi får beröm för dem när vi gör dem. Alltså att vi uppmuntrar bra beteenden snarare än skäller på dåliga.

Det här behöver vi föräldrar bli bättre på för visst är det det oftare så att man säger ”nej gör inte så” än ”bra fortsätt med det”. Eller så säger vi ”åh vad duktig du är” men vi säger inte på vad.

Tips på att ge beröm till barn: Sätt dig på huk. Lägg en hand på barnets arm och säg VAD de gjorde bra och VARFÖR. Se dem i ögonen. Beröringen förstärker budskapet.

Vad gäller vuxna- samma sak (sätt dig inte på huk dock- kan bli very awkward!)! Våga ge beröm. För visst är det ofta vi tycker att någon gör något bra. Säg varför. ”Fasen vad bra du är när du XYZ”.

Lär dig ta emot beröm. Det ger både dig mervärde  men även till den som ger: Stå kvar. Ta emot. Sparka jante. Säg ”tack, vad glad jag blir att du tycker det”. Sug åt dig.

Till dig själv. Ge dig själv cred för det du gör. För det du klarar av. Sannolikheten att du går in i en ny dag, en ny situation med en positiv känsla, som i sin tur gör att du gör bättre ifrån dig och mår bättre, är större om du tar med dig det som var bra ur den förra.

Beröm. Någon annan. Dig själv. Den här måndagen- och framöver!

* Varenda joggingpass drömmer och planerar för framtida ultralopp. För träningen.

* Längtar efter att få sätta klockan på 04.00 för att hinna med ett långpass innan dagen börjar.

* Bara tävlar mot mig själv och är nu helt stissig av längtan efter att få heja fram mina ultravänner (och lite extra då mina adepter som springer) TEC (Täby Extreme Challenge) nästa helg.

* Fortfarande tar minst 30 minuter att komma igång. Vilket betyder att jag är klar när jag börjar trivas rent mentalt med löpningen. Jäjä.

* Längtar efter känslan i kroppen efter en sisådär fem mil. Tom men full. Klart och enkelt.

* Längtar till långa ensamma pass ute i naturen.

* Längtar till att möta mina egna tvivel. Ta mig igenom dem. Komma ut på andra sidan.

* Saknar att springa en natt. Se gryningen med sisådär 14 mil i benen.

Ja jag saknar. Och det är extra prominent nu när TEC är runt hörnet. Loppet jag sprungit tre år i rad. Loppet där jag blev ultralöpare. Det ska bli helt fantastiskt att få vara på sidan av men herregud vad jag längtar. För ett år sen tänkte jag såhär. Om ett år- hur känner jag då? För TEC blir förhoppningsvis återtåget till 100 miles. Motivation saknas inte. Målinriktning – inte heller. Det är bara det att det är andra som kommer före mina små egoutsvävningar. Jag blir en bättre mamma/fästmö/syster/vän/anställd för att jag springer. Men ultrasatsningen den gör jag bara för mig själv.

Det både är och inte är roligt att springa nu. Kroppen behöver 20% mer syre och ser ut som ett stort B- det bara går inte att springa på som vanligt. 30 -40 minuter jogg per dag ger mig mina endorfiner, rosiga kinder och känsla av att vara löpare. Jag känner mig enormt glad över att det funkar. Känner mig stark. Längtar efter bebis. Längtar efter ultra. 

Vi är vad vi äter. Och andas. Och rör vid. Och strålas av. Och tänker och känner.

Och ibland kan jag få panik över allt ohälsosamt jag vet att jag och min familj utsätts för.

Massa miljögifter, elektromagnetiska vågor, gift i mat. tungmetaller. Osv.

Jag gör lite vad jag kan. Kanske inte så mycket som jag borde. Men i mataffären brukar jag försöka tänka till.

Jag har en inköpslista men, främst i grönsaksdisken, finns inte vissa saker som ekologiska så struntar jag i dem. Vissa är dyra- idag köpte vi ett ekologiskt broccolihuvud för 23 kr när jag vet att det gick att köpa på Ica förra veckan för 9 kr. Fascinerande. Så vissa saker på listan köper jag ”o-eko” och vissa saker köper jag inte om de inte finns i eko.

Det är stor variation mellan hur mycket dyrare saker är om de är ekologiska. Mjölk, morötter, havregryn, fryst spenat, bönor och linser osv- det är hugget som stucket i pris. Fisk, kött, frukt (speciellt bär) är mycket dyrare. Där får man tänka till.

En del argumenterar att vi inte klarar av att producera all mat som ekologisk. Med tanke på att ungefär en tredje till en fjärdedel av all mat som produceras- främst här i väst- slängs så borde det ju helt logiskt vara så att om vi tog tillvara på allt så kunde vi producera betydligt mindre, dessutom strunta helt i att producera vissa saker och producera mer ekologiskt.

Det börjar med efterfrågan hos oss. Och kan livsmedelsbranschen passa på att ta ställning och informera varför de tycker vi ska välja eko så får vi en knuff i rätt riktning när vi blir plånbokssvaga i affären i valet mellan schysst producerad och oschysst. Som Coop så fiffigt gör med reklam för ägg från frigående höns:

I veckan fick jag en stor påse med ekovaror från Coop. Med recept till. Ett väldigt enkelt och effektivt sätt att promota ett mer ekologiskt leverne. Många var varor som vi äter massor av i vårt friska hushåll: Lillan har inte varit riktigt förkyld på hela vintern, inte jag och N heller.

Vissa saker är väldigt logiska. Ekologiska! Hur tänker du när du handlar?

Det är alltid bättre att röra på sig än att sitta still. Men många som tränar mycket och hårt är absolut inte de mest hälsosamma människorna i världen.

Jag understryker alltid att springa 16 mil- det är bannemig inte hälsosamt. Det kräver enorm hälsa och ett smart upplägg för att hålla sig frisk och skadefri.

Många vittnar om att träna massor men inte bli bättre. Ofta vara sjuka. Skada sig. Sova dåigt och aldrig bli av med det där ”hullet” runt midjan.

Och det saknas ofta en förståelse för hur kortisol och andra hormoner kan börja spela allan när man inte tränar i balans, återhämtar sig och ger kroppen det extra stöd den behöver.

Jag hämtar mycket inspiration från Ben Greenfield som är en minst sagt grym triatlet men har en minimalistisk approach till sin träning. Han är verkligen extrem i sitt sätt att leva men man kan plocka russinen ur kakan.

Här kan du läsa en artikel han skrivit –Are endurance athletes unhealthy?

och skrollar du här i hans skript till ”Listeners Q&A” kan du läsa om 5 tips för att minska skadorna av uthållighetsidrott. Lite avancerade kanske- men skickar med en tanke och lite idéer kanske!

Jag önskar jag hade flera timmar per dag att skriva mer om det här men just nu finns inte tiden och jag prioriterar att få ihop livet som ser väldigt annorlunda ut just nu. Men tids nog ska jag!

Tills dess så vill jag förstås poängtera att jag inte skulle vara ultralöpare om jag trodde att det allvarligt skadade min hälsa men jag tror väldigt mycket på att styra träningen efter parametrar som kost, sömn och övrig stress i livet för att inte leva som ett ”kortisoltroll”.

Jag pratar mer om detta i min föreläsning ”Löpning och hälsa 0-100” som jag håller i Göteborg nästa onsdag kl 18.00-19.30 på Clarion Post! Varmt välkommen att läsa mer och anmäla dig här!

Hälsosam morgonjogg

Underbar galenskap. Foto: min första ultraidol: MarathonMia!

Sara har en utmaning i sin Facebookgrupp- Jävligt jobbig april

Jag hakar på men med fokuset jävligt najs april!

Jag tränar gärna varje dag. Eller motionerar. Jag blir på ett mycket bättre humör då och bästa starten alla kategorier är att få vara ute i naturen en liten stund och sätta igång kroppen.

30 pass i april ser jag inte som ett problem. Snarare något bra!

Just nu är jag på kurs, på Såstaholm och här finns det väldigt fina löpslingor att skutta på längs Vallentunasjön! Jag saknar att springa i terräng men kroppen är inte riktigt i form för det. Gärna mjukare underlag men inga svåra trixiga passager.

Men imorse fick jag en jättefin tur. Som jag skrivit tidigare: Löpningen är helande för mig. Speciellt nu. Jag blir lite starkare och lite gladare!

Jag samarbetar ju i år med Lidingö Ultra 50 km.

10 glada läsare fick plats till loppet och regelbundet skriver jag lite tips på sånt som kan vara bra att fundera över inför ett sånt lopp!

jag tycker det är svårt att skriva ”rakt ut” till okända men hoppas det finns något att ta med sig och klura vidare på inför eller under löppassen!

Senast skrev jag om terrängteknik.

Tidigare har jag skrivit om utrustning och tankar runt träningsupplägg.

Själv längtar och längtar jag efter att få vara på väg mot ultra igen. Och att komma hem från en löptur och se ut såhär.

Genom vår ideella förening Starstruck Unlimited anordnar vi Tjejmarathon- loppet för alla, som är ett lite längre och lite bättre marathon.

Alla som springer loppet blir medlemmar i föreningen under kalenderåret och man får springa loppet, vårt snygga pannband och vara del av vår community.

Dessutom får man rabatt på löpcoaching hos både mig och Madde.

Men viktigast av allt är insamlingen till Panzisjukhuset. I år till det här viktiga hjärtvärmande projektet.

Och insamlingen går SÅ BRA! Det raggas sponsorer bland vänner och bekanta, kollegor, det ordnas loppis (igår drog Magda in 3 400 på en loppis i Kårsta bland annat). Jag föreläser till förmån för Tjejmarathon under året och bor du i Göteborg kan du nästa onsdag vara med här.

Det är inget aprilskämt. Men idag ligger insamlingen på…

89 400 kr

I shit you not! Vi är 10 tuss från vårt mål men vi nöjer oss förstås inte med det utan jobbar på mot högre höjder!

Du är varmt välkommen att engagera dig! Och väldigt välkommen att springa loppet! 50 km i vacker terräng. Läs mer här.

Undrar du vad du gett dig in på?

Undrar du om du klarar det?

Tvivlar du?

Känns det läskigt fast du längtar?

Tänker du att du inte förberett dig tillräckligt?

Undrar du vad andra kommer tycka?

Grattis! Du är förmodligen på väg att göra något stort! Kanske är det ett lopp du ska springa du satsat på? Skulle det inte vara något stort och viktigt, en utmaning- så skulle du inte ha funderingarna ovan! Det skulle inte oroa. Du skulle inte tvivla.

Alla tankar ovan är helt normala. Men de kan ta två vägar. De kan leda dig till större oro, som gör att du tvekar- kanske inte vågar!

Eller så tar du dem i hampan och vässar dem till att ladda ännu bättre.

Tvivlet-matar du med varför du började. Varför du vill göra detta. Matar du med tankar på allt du gjort.

Att undra om du klarar det-är sunt! Rimligt! Ska du göra något du inte gjort förut så vill kroppen och knoppen ifrågasätta. Använd det till att gå igenom vad du ska göra, hur du ska göra det. Se utmaningarna, se styrkorna. Förbered dig!

Vad andra tycker kan du strunta i för de är så upptagna med sig själva så dina prestationer hinner de inte bedöma!

Dina förberedelser är tills idag som de är. Det är vad du nu gör och framåt som spelar roll.

Att stå på startlinjen till sitt längsta tuffaste lopp, att  säga upp sig, att söka nytt jobb- det måste få kittla i magen. Dina tankar och hur du använder dem kan antingen bli ett vässat spjut, en kompass, eller en bromskloss.

När jag stod på startlinjen till mitt första 100-miles lopp så kände jag inte att jag förberett mig perfekt. Jag hade däremot gjort mitt bästa. Jag undrade om jag skulle klara det. Och jag bestämde att jag skulle göra mitt bästa där och då. Det var allt jag hade.

Det är alltid allt vi har. Det är det bästa vi har. Använd dina tankar!