Följ Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkais uppladdning och träning inför adidas Stockholm Marathon den 4 juni. [Presenteras i samarbete med adidas]

Maraskorna är testade – och formen är testad. Skorna är till full belåtenhet … men formen eller snarare min kapacitet hade gärna fått vara lite bättre.

Om vi börjar med skorna så är det såklart adidas som gäller nu i vårt samarbete kring nedräkningen mot loppet. Förr i tiden pratade man alltid om att man behövde springa in ett par skor under några veckor inför ett långlopp, för att inte riskera att skorna inte passar eller funkar. Men sedan kolfiberskornas intåg har nog det rådet fått stå tillbaka något. Nu vill man ha en så ny sko som möjligt för att få ut maximalt av både det studsiga mellansulematerialet, såväl som kolfiberplattans effekt. Samtidigt tycker jag att passformen har blivit så bra på dagens skor att man oftast redan vid första testen av skon känner om den kommer sitta bra.

Mitt val av sko kommer att bli Adizero adios PRO 2. Det är en sko jag haft tidigare och känner mig trygg i, och eftersom den är ny har den alltså även den där härligt studsiga känslan – som både handlar om löpkänslan men nog även lite om den mentala känsla som ett nytt exemplar innebär. Den kommer jag så klart att ha nytta av i min träning även efter loppet.

Testloppet har hängt med under hela min karriär. Dels tycker jag att det är ett bra pass – 5 kilometer i hårt tempo – dels tycker jag att det ger mig lite svar på vilken målsättning som är rimlig att sikta på i kommande maratonlopp. Jag försöker alltid få in passet eller testen med runt 7–10 dagar kvar till loppet. Oftast springer jag det på bana för att referensen ska bli jämförbar, men i år var banan dels upptagen och dels var vädret inte så kul att köra bana i med lite vind och regn. Så jag tog skydd bland lite skogsmiljö och körde 5 kilometer på en asfaltsrunda som är flack och som jag har bra koll på.

Jag siktade på att ha runt 3.35 min/km i utgångfart med förhoppningen om att kunna öka. Men någon ökning blev det inte, utan jag får konstatera att jag nog faktiskt inte är snabbare i nästintill max på 5 kilometer än de 18:05 jag hade – trots att jag faktiskt försökte spurta ner tiden lite på slutet. Känslan var dock inte så dålig, utan det är mer att jag inte är bättre just nu. Detta säger jag ju utifrån mina referenser, för dryga 18 minuter på 5 kilometer vet jag såklart är bra för många andra.
Vilka svar gav då testen? Min formel inför maran (som så klart inte stämmer på alla – den förutsätter dels att man har bra långpass i bagaget, dels att man inte rakt av är en löpare med bästa kapacitet just på 5 km) lyder 9,2 x 5 km-tiden = tidsmålet på maraton. Så mina 18:05 skulle ge lite drygt 2:46 på maran. 

Utifrån känslan får jag ta höjd för att det nog även kan bli klart långsammare, men om vädret är med oss på lördag 4 juni kommer jag sikta på att försöka slå min tid från årets Boston Marathon (2:53) i första hand, och gärna även tiden 2:49:58 som jag hade i Stockholm förra året.

Nu återstår bara att optimera känsla, form och det mentala under sista fem dagarna fram mot adidas Stockholm Marathon – som nu är riktigt nära.