Åter i vardagen, tyvärr. Det är en enorm tomhet som har spridit sig i kroppen när jag nu åter är på jobbet och hemma i vardagen. Post Camp Depression- igen.

Sista dagen nere i Alcudia bjöd på långlöpning, lugn cykling, hejande under Mallorca 1/2-IM, tårar, skratt, fest (Marre borde få en Endurance-utmärkelse för bedriften genomföra en halv IM och sedan festa tills solen går upp (och bussen gick)) etc etc.

Att heja fram deltagarna under tävlingen kan jag säga var nästan lika kul som att delta själv. Orutinerad som man är stod jag och Åsa i hettan, mitt i solen och varken åt eller drack som vi skulle vilket gjorde att jag bonkade på slutet av dagen;). Första riktiga bonkningen på lägret!

Stod och grinade vid målgången eftersom det var så enormt vackert att se alla fina människor kämpa hela dagen och gå i mål som hjältar. Tänker speciellt på:

Pål- som efter en cykelolycka för ca ett år sedan har repat sig kanonsnabbt och körde en jämn och fin halvmara trots ”en halv hamstring”.

Ulf– som också var med om en cykelolycka för MINDRE än ett år sedan, där han bröt nacken men nu genomförde hela loppet med ett leende på läpparna och ett lätt löpsteg!

Patrik-som varit skadad i vaden och var så nervös innan loppet att han pumpade cykeln sjuttielva gånger innnan start men också genomförde hela med ett leende!

Rickard och Staffan– som efter ryggproblem pga streckning respektive krasch i veckan körde på och klarade det!

Linda- som persade på halvmaran, kom sexa i sin age-group och tackade NEJ till VM i Las Vegas. Iskallt.

Per H- Ludvikapojken som sprang för Ludvika efter månader av skada (brutet finger)

Per Arjeplog- som genomförde sin första halv IM i tropisk värme trots sin osannolika tränning hemma i Norrland i snö, kyla och simning i en varm 16-metersbassäng. Så jävla stongt.

ALLA andra TriMallorcadeltagare– Fy fan vad bra ni var!

Här är en liten film från tävlingen:

http://trimallorca.tumblr.com/post/23028208594/ny-och-battre-videon-fran-lordagens-iron-man

 

---

Hej läsare!

Har varit stiltje i lägeruppdatering här på bloggen. Det beror rätt och slätt på att jag har tränat mycket! Från morgon till kväll har det varit någonting och har jag inte tränat så har det varit full fräs med sociala aktiviteter, sola, bada, äta vila eller sova.

Jens Lunekilde, allas våran proffsige tränare kom ju i söndags och han har varit med oss på varje pass (om det inte har inneburit tidig morgon, är man coach kan man välja att ligga kvar i sängen och ha det gött!). Vi är ett team här nere som alla har Jens som coach och det är jag, Åsa Lundström,  Lelle Moberg, Nils Svensson och idag kom Pontus Lindberg som ska tävla på lördag. Värsta elitteamet! Är sjukt nöjd med att få träna med de bästa!

Igår cyklade vi en sjukt fin tur upp i bergen. 15,5 mil fick vi ihop på 6 tuffa timmar bland serpentinvägar, bergsgetter och stekande sol. Gissa om jag var less på att cykla när den sista bergstoppen vid Deia tornade upp sig. For fanden mand (som dansken skulle ha sagt)! Förutom det var turen tipptopp och benen betedde sig fint hela vägen. Ingen bonk och inga sura miner. Förutom när drickat tog slut och Lelle erbjöd ca 2 cl pissljummet vatten ur hans flaska som förmodligen innehöll mer svett, snor och spott än vatten. Surigheten gav resultat och ca 13 km från hotellet fick jag min cola. 1 liter i ett svep. Gött.

Alcudia kokar just nu av triathleter! Det är varmare än någonsin på hela veckan och allt börjar komma på sin plats inför tävlingen på lördag. Sugen på att tävla är bara förnamnet!

Vi har simmat simbanan på 1900 meter ett antal gånger så nu kan vi nog den bättre än de flesta som ska tävla. Har varit och kikat på Expo idag och blivit lite shoppingsugen på nya triathlonprylar… Åsa och Pål köpte sista exemplaren av Adamo Ism här på lokala cykelbutiken. Min mus får härda ut ett litet tag till. Är inte så farligt längre faktiskt. Man vänjer sig!

Man blir dock inte så sugen på att cykla tävlingsbanan då SCT-Staffan kraschade med en tvärbromsande bil i ett möte med buss och ramlade rakt på ryggen på serpentinvägarna under en träningsrunda på tävlingsbanan. Aj aj aj, stackars!!!

Iakttagelse: Ju bättre atlet desto mindre triathlonprylar på sig, ju sämre triathlet desto mer prylar på sig, hela tiden! Kompressionstrumpor, skärmkeps, finisher T-shirt etc etc. Gärna ett så stelt löpsteg som det bara går på det. Och bulliga biceps, givetvis. Det går inte att ta fel på om det är en triathlet eller annan som kommer springandes.

Vill även tipsa om TriMallorcas egna blogg där man kan läsa sköna citat och hitta bilder etc på oss som är här och tränar 8och sse vad vi gör när vi inte tränar….övar konstsim till exempel)…

Kort från de senaste dagarna:

På väg till mat…

 …så här fint är det då…

 …Åsa spejar efter något att äta. En fisk kanske?!

Rejs upp till Sant Salvador (kloster på södra delen av Mallis). Vätskepaus på toppen. jag var sist upp men glad ändå. svettigt!

Utsikt från Sant Salvador. 

Restitutionscykling till Cala de Vincent. Fina grejer och gott kaffe.

Värsta bästa badstället!

Bergscykling.

Slut på Vitargo. Bäst att blanda ny!

Tips från coach Mike.

Fy fan vad vi har det bra!

---

Det var vad jag skulle köra igår. Nästan. Började med 9 mil cykel i bergen, skulle köra 10*30 sekunder acceleration till max. Skitkul men benen svarade sådär. Vacker tur i vackert landskap och cyklade runt med ett leende på läpparna. Fick dock inte i mig mina bars som jag skulle och efter tre timmar byttes leendet till ett grin. Var inte alls lika kul längre. Var bajsnödig, kissnödig och illamående på samma gång. Inte ens tre mil i 40 km/h gjordemig glad. Medvinden räddade mig där.

Väl hemma kraschade jag på soffan. Åt så gott jag kunde, drack och somnade gött. Åsa väckte mig när hon kom hem (hon hade kört lite längre eftersom hon inte kan springa pga den brutna tån). Nu skulle jag alltså ut på en 18 km lång löptur. Spran efter cykelvägen till Port de Pollenca. Kändes som jag var mitt i en tävling. Brännande sol och slät asfalt längs havet hela vägen. Men FAN, magen ville inte vara med. Efter ett otaligt antal stopp och 2 st (!) toapauser var jag redo att kasta in handuken. Men helvete den som ger sig. Det är ju exakt detta som händer de flesta (inklusive mig) på långdistanstävlingar. Jag skulle bra springa klart. Kroppen ville ju var bara magen som inte var riktigt säker. efter 10 km släppte det och jag flög hem. Underbart.

2 droppar vätska fick jag i mig under löpturen så 2,5 km simning fick utebli. Det var ju trots allt inte blodigaste allvar idag. Och inte en rikgti halv IM  jag gjorde. En veckas hård träning sitter i kroppen så jag är inte förvånad att det gick dåligt. Hade ju dessutom druckit och ätit för dåligt. Då får man skylla sig själv. Jag är nöjd över min prestation ändå. Vad är ett uteblivet simpass egentligen. Inte ett piss. :).

Fick en fin avslutningsmiddag med Olle och alla som skulle åka hem. Vi stannar en vecka till. Underbart.

Idag är det HEL vilodag och idag kommer ett nytt gäng triathleter inklusive vår tränare Jens. Perfekt timing. Dessutom regnar det idag. Blir en skön vilodag!

Bilder från cykelturen upp och ner till Lluc:

---

TriMallorca har fått en egen blogg! Där kan man hålla koll på vadsom händer och fötter (förlåt, kunde inte låta bli att ordvitsa lite) här nere med bilder, blogginlägg etc etc. Mycket rolig information om vad som händer oss här nere  finns där. Se länken här.

Idag har jag och Åsa soloåkt en sväng på 105 km inkluderat 4*20 min intervall i IM till 1/2 IM-pace. Första två i motvind och andra två i medvind. Härligt! Glömde dock att dricka och efter off bike-löpningen var jag något snurrig och visste varken vart jag var eller hörde något på vänster öra. skumt. 1,5 liter cola och 1 liter vatten senare och jag är med i matchen igen.

Nu ska vi gå och höra vad som har hänt idag på dagens ”after work”, stretcha lite och sedan simma med grabbarna i havet.

Nedan finns lite bilder från dagens cykling och gårdagens ”hygge”.

 

---

Alla atleter behöver det då och då. Det var dags för halv vilodag på träningslägret.

Idag bestod min träning endast av 4000 meter bassängsimning. För att göra lidandet kort så avverkade jag och mina kompisar passet innan frukost i Micke Roséns regi. Huvudserien var 2*(2*50) meter, första varvet progressivt 1-3 och andra tröskel med kort vila. Kroppen svarade inte ett dugg och jag lät den maska precis som den sade åt mig att göra. 1000+800 meter arm med paddlor fick avsluta. Magen var ett tomt svart hål vid det här laget och frukostbuffén satt där den skulle vill jag lova. MUMS!

Resten av dagen har vi betett oss som vilka andra svenska charterturister som helst. Vi har nämligen däst i solen vid polen. Huuuur gött som helst. Nu ser jag ut som ”griseknoa”och ordningen är återställd.

Vi hann även med att tvätta alla svettiga cykelbyxor vilket kändes mycket välbehövt såhär efter en halv vecka i samma cykelkläder;). Glömde ju dessutom att packa ned vanliga kläder så nu får jag snällt tvätta eller shoppa nytt (vilket ju inte känns så jättejobbigt).

På eftermiddagen höll Åsa en inspirationsföreläsning i SMILE, hennes egna koncept och jäklar vad jag är stolt över att vara hennes vän! Ni skulle varit med! Vilken föreläsning! Satt som ett ljus hela tiden och tappade inte intresset EN ENDA GÅNG! Det är bra betyg vill jag bestämt lova, jag som har myror i brallan nästan jämtJ. Imorgon är det dags för Olle Norberg att hålla i en liten föreläsning om meningen med livet och om vägen till Kona. Intressant ska det bli!

Middagen spenderades intogs på tapasresturang nere i byn. Lite spontanshopping på det och alla sinnen var nöjda.

Att vara på läger, det är en investering vill jag lova. Har aldrig mått bättre, känt mig starkare och varit så harmonisk som nu. Låt det aldrig ta slut!

  

Åsa på väg in i ”vuxenavdelningen” och den 16-meters pool som vi låg och tränade i häromdagen. Hahaha, dagens fråga var:  Hur många längder går det på 2500 meter? Marre hade som vanligt rätt. Åsas och min ”huvudräkning” funkade inte riktigt…

 

Glassigt värre när det är vilodag.

Jag och Olle bättrar på ”brännan”.

Natti nattis!

---

Idag har vi cyklat i bergen. ”Piggen” bestegs med glatt humör och inte fasen var det så märkvärdigt! Var pigg hela vägen. I jämförelse med Almunecar var det rena barnleken. Ok, tog inte i så jäkla hårt så hade massor av energi kvar när vi nådde fram till vårt hotell och detär alltid bra. Är ju trots allt 1,5 veckakvar och kroppen ska hållas i trim och vara fräsch hela vägen. 

Stack ut på en 8 km löptur efter stranden och tillbaka igenom byn på slät asfalt. Känslan fanns där. Fredrik Zillén skulle blivit jävligt impad om han såg mig. Chrissie Wellington släng dig i väggen, här kommer Emma Graaf i 4:50-fart på asfräscha ben! Hahaha, vet att jag är hopplöst efter Chrissie men ska jag fortsätta utvecklas iden här takten är jag snart där. fightas och stångas om pallplatserna… Ja, ni fattar vad som rörde sig i mitt huvud under det löppasset. Det hela kan vara som bortblåst i morgon men idag var det GIRL POWER!

Bildserie från dagens 145 kilometrare i bergen:

 

Gladaste cyklisten vinkar hej!

 Marre flyger fram i finaste landskapet. Så pittoreskt som det kanbli.

 Pause 1

 Cyklar, får och fin väg.

Läkar´n och analytikern.

Pause 2. TriMallorca team shirt.

Full fräs i nedför backen.

Upp upp upp. Åsa och Lelle låååångt före men what the häck. Kör mitt eget rejs och det gör mig stark.

Finfina utsikter.

Skitglad. Piggen avklarad. On my own!

 

 

---

Marre är ju allas våran reseledare här nere och håller en hel del småkurser och träningar samt håller koll på allt. Idag bar det dags för att lära motionärerna att växla. Kul!

Ännu roligare blev det eftersom Marre är världsmästare i att växla långsamt. Kolla in detta klipp från Kalmar 2010 (när jag och Åsa för övrigt körde vår första IM).

Det var jättekallt i vattnet, vilket kan vara en förklaring till detta:

http://www.youtube.com/watch?v=OCRCv_U5lTU

Marre, du är rolig du, gillar dig!

PS Sorry att jag skrev fel efternamn, blev det rätt nu?! Det är inte så jävla lätt att vara blond ibland vettu…

---

Eller var det dag tre? Äsch, börjar redan bli dagvill!

Jag har det enormt bra här nere. Finfint träningssällskap, härliga träningspass och soliga dagar (under regn/hagelfallet idag fick jag mig en välbehövd tupplur på rummet).

Ligger redan inne med tusen olika brännor efter cykeltröjor, linnen, bikinis och sportBH:ar. Brännor i form av illrött skinn! Det är alltid NÅT jag glömt att smörja tydligen. Bättring Emma Graaf!

Dagen började med myspyslöpning i soluppgången med Lill-Lelle, Olle och Jonas. Lite frukostbuffé på det och så var man var på tipptopp! Stack ut på restitutionscykling i finfint landskap. Mmmm balsam  för benen.

Efter det lite simning i hotellets 16 metersbassäng eftersom vanliga 25:an var stängd för dagen (det var visst röd dag idag). Iskallt vatten men Åsa kunde simma med mig trots månaden med axelstrul och Finn kom och höjde stämningen ytterligare. Grymt!

Stretch, dusch och sedan hamburgare på stan med glada gänget.

Visst märks det att jag har det bra???

Ses i morgon!

Jag och Åsa har febrilt försökt att ta ”normala”kort på oss och varandra. Here is our best shot:

 

---

Idag var första ”riktiga” träningsdagen här nere i Alcudia för Tri Mallorca gänget. Gårdagen var jag mest trött och sliten efter resan och endast 5 timmar sömn då taxin gick kl 03:00 från Sjöstan. Körde ändå en lätt 7-mila tur på platten för att väcka kroppen innan vi fick sätta tänderna i buffén. Gött! Kl 20 var jag så in-i-helvete trött att jag gick och la mig. Kaffeabstinensen gjorde inte saken bättreJ. Somnade in som ett litet barn och sov som en stock 10 timmar non-stop. Typ.

Idag har vi cyklat 114 kilometer, jag har sprungit 8*400 meter och vi har ”badat” i havet. Helt fantastisk dag! Är pigg som en lärka och det är ENORM skillnad mot v.9-lägret då jag var en snorande zombie.

Nu ska jag trycka i mig lite mer energi i form av nyinhandlad choklad!

Stay tuned!

Emma och Åsa redo för läger!

Snabbaste brudarna har snabbaste hojarna!

Olle och Lelle på G!

Reseledarna undrar: vart fan är vi på väg?!

Rull på rulle!

---

Jajjemän, då var duathloncupen igång. Nännemen, jag var inte med. Det var däremot en hel del kända ansikten och jag var där för att heja och träna lite själv.

Jag och carl sladdade in på parkeringen i sista minuten, som valigt och många trodde såklart att jag skulle vara med. De blev inte ens förvånade när jag började jogga i motsatt riktning innan start. Jag brukar ju nämligen ha lite svårt att passa tider och kommer allt som oftast sist till startfållan.

 Riktigt bra för motivationen att stå vid sidan om. Nu vill jagockså vara med! Joggade runt och minglade, hejade och peppade så gott jag kunde.

Jenni gjorde en strålande insats och gled lätt in som första tjej. Pojkvännen Fredrik kom såklart etta i herrklassen tätt följd av Snygg-George som har vässat formen riktigt bra trots att han varit skadad aldrig så länge (aldrig så länge=dalmål och betyder väldigt länge). Tog en del bilder (bildtexter hamnade visst ovanför bilderna):

George och Swan brassar på i starten, Nils Svensson hack i häl

Fabror Melker älgade på, trots London  marathon i benen. Snygg cykel hade han också…

Vem/vilka har jag tagit kort på här?

Tjejgänget (Matilda Andesson, Erika Rosenbaum och Jenni) med Rodriguez på släptåg.

Bra startfält!

Swan och Bjälkemo, sida vid sida…

…och helt synkroniserade! Fantastiskt kul att se, gammal konstsimmare som jag är!

Jag och Emma Lindwall hejade, hojtade och apploderade!

Den skallige surjämten på G in för transition nummer 1.

Den här glada jävlen var där och tittade också! Härliga Rickard!

Glada pojlkar efter målgång: George (2:a), Jonas (6:a), Carl (10:a????) och Nisse (5:a men nästan trea).

Guldparet! Fina Fredrik (1:a) och Jenni (1:a) som agerar värdfamilj åt mig då och då:).

Fick förresten lite undringar om de kläder jag hade på mig idag. Fusion är märket och kläderna är superbra (tycker jag iallfall), snygga och säljs på Runnerstore och Cyclecorner (som har världens finaste färg på sin logga=rosa) i Sjöstan. Fusion har mycket bra triathlongrejer och är skitpoppis i Danskland där de finns på var och varannan dansk triathletkropp. Nu vet ni det!

Kommer att lägga upp fler dagens outfit:)!

Nu har jag övat på bufféätandet genom att käka bruch på Hemma hos Kaji
Sjöstan. Det gick dåligt. Blandade allt hejvilt och åt alltför snabbt.
Nu kan jag knappt röra mig så det blir soffan en timme innan jag orkar
ta i tu med packingen inför Mallis. Taxin kommer 03:15 och jag börjar
undra varför i hela fridens namn jag ska åka iväg för. Solen skiner ju i
Sverige med just nu. Men vid närmare eftertanke blir det nog
fantastiskt, jag har ju bara lite resfeber. Många av mina bästisar
kommer ju dit och coach Jens  kommer att träna mig sista veckan. Net
blir najs. Sedan hoppas jag på en mer brun färg än den grisrosa hudton
jag låg inne med efter Spanien.

---

Så här såg det ut in the beginning!

1994. Notera de snygga dräkterna, cyklarna och störtkrukorna som bars under cyklingen:)! Man kan konkludera att utvecklingen av prylar har gått frammåt. Efterlyser dock fler pojkar som kör i speedos. Ser ju görtufft ut! Cool tjej som var ensam i startfältet! Notera även en trött Jonas Colting och Pasi Salonen. De har erfarenhet de där grabbarna!

http://www.youtube.com/watch?v=BIlkk9dqky4&feature=youtu.be

Tack Åsa, för tipset!

---

Kom hem från två dagar ute i Tierp igår eftermiddag. Var riktigt dyngtrött efter dagen. Tidig morgonsim och ett regnigt Tierp gör en inte superpeppad dierkt.

Det gäller att göra två flugor på smällen när man åker iväg på fältarbete. Denna gången svängde jag förbi i Uppsala hos Swans crib. Fick en mysig helkväll med JenniFredrik och Mange B kom förbi och tjålade lite med oss. Skulle egentligen ha cyklat men eftersom det blev sent, det blåste som fasen, inte hade något sällskap och hade fått någon superallergi som gjorde att jag nyste ungefär sjuttielva gånger på raken så skippade jag passet. Kändes lite trist men med lite mysigt sällskap och många skratt så kändes det inte som ett så dumt beslut ändå. Många asgarv blev det. Vad sägs om den roliga frågan ”Är det tub eller taggtråd?” som Jenni värdsvant hade kläckt ur sig vid ett tillfälle i Florida på lägret de var på:). Gulliga Jenni. De båda ska tävla på lördag och jag ska vara funkis. SCT Duathlon är tävlingen och den går på Lovön, kom dit och kör vettja! Jag ska heja, gapa och skrika på alla som är med! Mange B ska springa 44 km trail i Laxå (nej, Jenni det ligger inte i Halmstad;)). Lycka till allihopa!!!!

Hur som helst. Igår när jag kom hem skulle jag springa distans. Inte toklångt men spöregnet därutanför var inte jättelockande. Tog på mig kläderna och proppade in peppmusik i öronen. Och jävlar vad skönt det var att kuta i regnet! In i skogen bara och bara mosa på ! Härligt. Nedan finner ni bästa regnmusiken att ha under löpturen. MYS!

Sprang lite vilse som vanligt i Nackareservatet och träffade på en hel del orienterare inne i skogen. De hade tävling/träning antar jag… Men hallå, hur kul kan det vara med orientering egentligen? Lerigt och jävligt, obanad terräng och sen springa och leta efter en stämpel i flera kilometer? Näe fy fan! Jag var med i adventsorienteringen i Skåne en gång för ett par år sedan. Det var inte mkt till orientering. Vi var så himla många och det var en jätteliten skog. Det slutade med att jag bara sprang efter alla andra, var ju roligare att få en bra tid än att läsa kartan. Det slutade med att jag fick en bra tid, men blev diskad. Nästan alla blev diskade. Det visade sig att någon jävel hade lett oss fel och vi hade därmed missat en kontroll. Asch! En fundering: Varför har ALLA oreienterare så fula och gamla kläder (oftast inte ens hela?) och luktar svett? Bara en undran, ni läsare har kanske en annan uppfattning? Eller ett svar?

 http://www.youtube.com/watch?v=1H5loYi6wVc

UT OCH SPRING!

---