En halv ironman
Det var vad jag skulle köra igår. Nästan. Började med 9 mil cykel i bergen, skulle köra 10*30 sekunder acceleration till max. Skitkul men benen svarade sådär. Vacker tur i vackert landskap och cyklade runt med ett leende på läpparna. Fick dock inte i mig mina bars som jag skulle och efter tre timmar byttes leendet till ett grin. Var inte alls lika kul längre. Var bajsnödig, kissnödig och illamående på samma gång. Inte ens tre mil i 40 km/h gjordemig glad. Medvinden räddade mig där.
Väl hemma kraschade jag på soffan. Åt så gott jag kunde, drack och somnade gött. Åsa väckte mig när hon kom hem (hon hade kört lite längre eftersom hon inte kan springa pga den brutna tån). Nu skulle jag alltså ut på en 18 km lång löptur. Spran efter cykelvägen till Port de Pollenca. Kändes som jag var mitt i en tävling. Brännande sol och slät asfalt längs havet hela vägen. Men FAN, magen ville inte vara med. Efter ett otaligt antal stopp och 2 st (!) toapauser var jag redo att kasta in handuken. Men helvete den som ger sig. Det är ju exakt detta som händer de flesta (inklusive mig) på långdistanstävlingar. Jag skulle bra springa klart. Kroppen ville ju var bara magen som inte var riktigt säker. efter 10 km släppte det och jag flög hem. Underbart.
2 droppar vätska fick jag i mig under löpturen så 2,5 km simning fick utebli. Det var ju trots allt inte blodigaste allvar idag. Och inte en rikgti halv IM jag gjorde. En veckas hård träning sitter i kroppen så jag är inte förvånad att det gick dåligt. Hade ju dessutom druckit och ätit för dåligt. Då får man skylla sig själv. Jag är nöjd över min prestation ändå. Vad är ett uteblivet simpass egentligen. Inte ett piss. :).
Fick en fin avslutningsmiddag med Olle och alla som skulle åka hem. Vi stannar en vecka till. Underbart.
Idag är det HEL vilodag och idag kommer ett nytt gäng triathleter inklusive vår tränare Jens. Perfekt timing. Dessutom regnar det idag. Blir en skön vilodag!
Bilder från cykelturen upp och ner till Lluc:




