Sista lägeruppdateringen-hemma

Hej läsare!

Har varit stiltje i lägeruppdatering här på bloggen. Det beror rätt och slätt på att jag har tränat mycket! Från morgon till kväll har det varit någonting och har jag inte tränat så har det varit full fräs med sociala aktiviteter, sola, bada, äta vila eller sova.

Jens Lunekilde, allas våran proffsige tränare kom ju i söndags och han har varit med oss på varje pass (om det inte har inneburit tidig morgon, är man coach kan man välja att ligga kvar i sängen och ha det gött!). Vi är ett team här nere som alla har Jens som coach och det är jag, Åsa Lundström,  Lelle Moberg, Nils Svensson och idag kom Pontus Lindberg som ska tävla på lördag. Värsta elitteamet! Är sjukt nöjd med att få träna med de bästa!

Igår cyklade vi en sjukt fin tur upp i bergen. 15,5 mil fick vi ihop på 6 tuffa timmar bland serpentinvägar, bergsgetter och stekande sol. Gissa om jag var less på att cykla när den sista bergstoppen vid Deia tornade upp sig. For fanden mand (som dansken skulle ha sagt)! Förutom det var turen tipptopp och benen betedde sig fint hela vägen. Ingen bonk och inga sura miner. Förutom när drickat tog slut och Lelle erbjöd ca 2 cl pissljummet vatten ur hans flaska som förmodligen innehöll mer svett, snor och spott än vatten. Surigheten gav resultat och ca 13 km från hotellet fick jag min cola. 1 liter i ett svep. Gött.

Alcudia kokar just nu av triathleter! Det är varmare än någonsin på hela veckan och allt börjar komma på sin plats inför tävlingen på lördag. Sugen på att tävla är bara förnamnet!

Vi har simmat simbanan på 1900 meter ett antal gånger så nu kan vi nog den bättre än de flesta som ska tävla. Har varit och kikat på Expo idag och blivit lite shoppingsugen på nya triathlonprylar… Åsa och Pål köpte sista exemplaren av Adamo Ism här på lokala cykelbutiken. Min mus får härda ut ett litet tag till. Är inte så farligt längre faktiskt. Man vänjer sig!

Man blir dock inte så sugen på att cykla tävlingsbanan då SCT-Staffan kraschade med en tvärbromsande bil i ett möte med buss och ramlade rakt på ryggen på serpentinvägarna under en träningsrunda på tävlingsbanan. Aj aj aj, stackars!!!

Iakttagelse: Ju bättre atlet desto mindre triathlonprylar på sig, ju sämre triathlet desto mer prylar på sig, hela tiden! Kompressionstrumpor, skärmkeps, finisher T-shirt etc etc. Gärna ett så stelt löpsteg som det bara går på det. Och bulliga biceps, givetvis. Det går inte att ta fel på om det är en triathlet eller annan som kommer springandes.

Vill även tipsa om TriMallorcas egna blogg där man kan läsa sköna citat och hitta bilder etc på oss som är här och tränar 8och sse vad vi gör när vi inte tränar….övar konstsim till exempel)…

Kort från de senaste dagarna:

På väg till mat…

 …så här fint är det då…

 …Åsa spejar efter något att äta. En fisk kanske?!

Rejs upp till Sant Salvador (kloster på södra delen av Mallis). Vätskepaus på toppen. jag var sist upp men glad ändå. svettigt!

Utsikt från Sant Salvador. 

Restitutionscykling till Cala de Vincent. Fina grejer och gott kaffe.

Värsta bästa badstället!

Bergscykling.

Slut på Vitargo. Bäst att blanda ny!

Tips från coach Mike.

Fy fan vad vi har det bra!

---

Det var vad jag skulle köra igår. Nästan. Började med 9 mil cykel i bergen, skulle köra 10*30 sekunder acceleration till max. Skitkul men benen svarade sådär. Vacker tur i vackert landskap och cyklade runt med ett leende på läpparna. Fick dock inte i mig mina bars som jag skulle och efter tre timmar byttes leendet till ett grin. Var inte alls lika kul längre. Var bajsnödig, kissnödig och illamående på samma gång. Inte ens tre mil i 40 km/h gjordemig glad. Medvinden räddade mig där.

Väl hemma kraschade jag på soffan. Åt så gott jag kunde, drack och somnade gött. Åsa väckte mig när hon kom hem (hon hade kört lite längre eftersom hon inte kan springa pga den brutna tån). Nu skulle jag alltså ut på en 18 km lång löptur. Spran efter cykelvägen till Port de Pollenca. Kändes som jag var mitt i en tävling. Brännande sol och slät asfalt längs havet hela vägen. Men FAN, magen ville inte vara med. Efter ett otaligt antal stopp och 2 st (!) toapauser var jag redo att kasta in handuken. Men helvete den som ger sig. Det är ju exakt detta som händer de flesta (inklusive mig) på långdistanstävlingar. Jag skulle bra springa klart. Kroppen ville ju var bara magen som inte var riktigt säker. efter 10 km släppte det och jag flög hem. Underbart.

2 droppar vätska fick jag i mig under löpturen så 2,5 km simning fick utebli. Det var ju trots allt inte blodigaste allvar idag. Och inte en rikgti halv IM  jag gjorde. En veckas hård träning sitter i kroppen så jag är inte förvånad att det gick dåligt. Hade ju dessutom druckit och ätit för dåligt. Då får man skylla sig själv. Jag är nöjd över min prestation ändå. Vad är ett uteblivet simpass egentligen. Inte ett piss. :).

Fick en fin avslutningsmiddag med Olle och alla som skulle åka hem. Vi stannar en vecka till. Underbart.

Idag är det HEL vilodag och idag kommer ett nytt gäng triathleter inklusive vår tränare Jens. Perfekt timing. Dessutom regnar det idag. Blir en skön vilodag!

Bilder från cykelturen upp och ner till Lluc:

---

TriMallorca har fått en egen blogg! Där kan man hålla koll på vadsom händer och fötter (förlåt, kunde inte låta bli att ordvitsa lite) här nere med bilder, blogginlägg etc etc. Mycket rolig information om vad som händer oss här nere  finns där. Se länken här.

Idag har jag och Åsa soloåkt en sväng på 105 km inkluderat 4*20 min intervall i IM till 1/2 IM-pace. Första två i motvind och andra två i medvind. Härligt! Glömde dock att dricka och efter off bike-löpningen var jag något snurrig och visste varken vart jag var eller hörde något på vänster öra. skumt. 1,5 liter cola och 1 liter vatten senare och jag är med i matchen igen.

Nu ska vi gå och höra vad som har hänt idag på dagens ”after work”, stretcha lite och sedan simma med grabbarna i havet.

Nedan finns lite bilder från dagens cykling och gårdagens ”hygge”.

 

---

Alla atleter behöver det då och då. Det var dags för halv vilodag på träningslägret.

Idag bestod min träning endast av 4000 meter bassängsimning. För att göra lidandet kort så avverkade jag och mina kompisar passet innan frukost i Micke Roséns regi. Huvudserien var 2*(2*50) meter, första varvet progressivt 1-3 och andra tröskel med kort vila. Kroppen svarade inte ett dugg och jag lät den maska precis som den sade åt mig att göra. 1000+800 meter arm med paddlor fick avsluta. Magen var ett tomt svart hål vid det här laget och frukostbuffén satt där den skulle vill jag lova. MUMS!

Resten av dagen har vi betett oss som vilka andra svenska charterturister som helst. Vi har nämligen däst i solen vid polen. Huuuur gött som helst. Nu ser jag ut som ”griseknoa”och ordningen är återställd.

Vi hann även med att tvätta alla svettiga cykelbyxor vilket kändes mycket välbehövt såhär efter en halv vecka i samma cykelkläder;). Glömde ju dessutom att packa ned vanliga kläder så nu får jag snällt tvätta eller shoppa nytt (vilket ju inte känns så jättejobbigt).

På eftermiddagen höll Åsa en inspirationsföreläsning i SMILE, hennes egna koncept och jäklar vad jag är stolt över att vara hennes vän! Ni skulle varit med! Vilken föreläsning! Satt som ett ljus hela tiden och tappade inte intresset EN ENDA GÅNG! Det är bra betyg vill jag bestämt lova, jag som har myror i brallan nästan jämtJ. Imorgon är det dags för Olle Norberg att hålla i en liten föreläsning om meningen med livet och om vägen till Kona. Intressant ska det bli!

Middagen spenderades intogs på tapasresturang nere i byn. Lite spontanshopping på det och alla sinnen var nöjda.

Att vara på läger, det är en investering vill jag lova. Har aldrig mått bättre, känt mig starkare och varit så harmonisk som nu. Låt det aldrig ta slut!

  

Åsa på väg in i ”vuxenavdelningen” och den 16-meters pool som vi låg och tränade i häromdagen. Hahaha, dagens fråga var:  Hur många längder går det på 2500 meter? Marre hade som vanligt rätt. Åsas och min ”huvudräkning” funkade inte riktigt…

 

Glassigt värre när det är vilodag.

Jag och Olle bättrar på ”brännan”.

Natti nattis!

---

Idag har vi cyklat i bergen. ”Piggen” bestegs med glatt humör och inte fasen var det så märkvärdigt! Var pigg hela vägen. I jämförelse med Almunecar var det rena barnleken. Ok, tog inte i så jäkla hårt så hade massor av energi kvar när vi nådde fram till vårt hotell och detär alltid bra. Är ju trots allt 1,5 veckakvar och kroppen ska hållas i trim och vara fräsch hela vägen. 

Stack ut på en 8 km löptur efter stranden och tillbaka igenom byn på slät asfalt. Känslan fanns där. Fredrik Zillén skulle blivit jävligt impad om han såg mig. Chrissie Wellington släng dig i väggen, här kommer Emma Graaf i 4:50-fart på asfräscha ben! Hahaha, vet att jag är hopplöst efter Chrissie men ska jag fortsätta utvecklas iden här takten är jag snart där. fightas och stångas om pallplatserna… Ja, ni fattar vad som rörde sig i mitt huvud under det löppasset. Det hela kan vara som bortblåst i morgon men idag var det GIRL POWER!

Bildserie från dagens 145 kilometrare i bergen:

 

Gladaste cyklisten vinkar hej!

 Marre flyger fram i finaste landskapet. Så pittoreskt som det kanbli.

 Pause 1

 Cyklar, får och fin väg.

Läkar´n och analytikern.

Pause 2. TriMallorca team shirt.

Full fräs i nedför backen.

Upp upp upp. Åsa och Lelle låååångt före men what the häck. Kör mitt eget rejs och det gör mig stark.

Finfina utsikter.

Skitglad. Piggen avklarad. On my own!

 

 

---