Häng på låset till 2014 års GODaste lopp


Vi är så stolta jag och Madde att för tredje året släppa anmälan till årets Tjejmarathon!

Loppet som ämnar samla in mist 100 000 till de som har varit med om det vi knappt klarar att läsa om. Loppet man springer för att man kan. Loppet som är till för alla. Kllar och tjejer. Sida vid sida.

8e juni. Mellan Hindås och Borås på Knalleleden. Runt 50 kilometer terräng. Max 100 platser.

Arrangörer är jag och Madde via vår ideella organisation. Vi har dragit igång detta men loppet genomförs genom hjälpen av ett stort gäng engagerade funktionärer och i år är ”ledarteamet” utökat med Johan Brodin.  

Är du ny på ultra- är du inte ensam. Under både första och andra året har vi hjälpt och stöttat tuffingar som gått från att sprungit 5-10 kilometer till att klara loppet.

Både jag och Madde ger specialpris på träningsprogram för att du som behöver ska kunna klara loppet. Pepp och gemenskap får du av oss men främst av de andra löparna.

”Årets bästa lopp” fick vi höra förra året. Självklart ska vi satsa på det igen.

Här är vår hemsida där anmälan släpps imorgon. Anmälan till själva loppet är endast 400 kr men minimidonation till vår insamling är 1000 kr. Ifrågasatt av några- men det här är ett helt normalt sätt för välgörenhetsorganisationer att arbeta på i tex England.

Det bästa med vår insamling är att varenda krona går till Panzisjukhuset. Inga administrativa omkostnader som tex Charitystorm, BetterNow och allla stora organisationer måste ta.

Jag hoppas verkligen måga av er som läser här vill vara med i team Tjejmarathon 2014. Det är något av det finaste jag fått vara med om och värmer mitt hjärta hela året!

Vårt motto är ” We run for those who can’t”!

Häng på låset. Vi släpper länken 2014.01.01 00.00.01! 🙂 GOTT NYTT 2014!

 


#Måndagspeppen och nyårspeppen- Varför då?


Under julledigheten har alla mina adepter fått i uppgift att reflektera över 2013. Vad som var bra, vad som kan bli bättre.

Men även över 2014. Vad är de stora målen?

Det är mitt jobb att staka ut vägen dit. Att tala om vad som krävs och att se till att ändra i programmet så det passar den verklighet som alltid spelar in!

Jag försöker också utmana där jag vet att det finns mer att ge men även tala om hur mycket som krävs för att nå ett visst mål och ta reda på om personen är redo att satsa så mycket som det krävs?

Men viktigast av allt är att ta reda på varför målen finns där? Vad är känslan som ska uppnås? Känslan är enormt viktig! Den leder dig rätt!

Det är väldigt viktigt med hur, när och ett tydligt vad men det är ditt varför som är drivkraften och maskinen i hela satsningen. Vad det än gäller.

Det är ditt varför som du tar tag i när motivationen eller orken tryter. Det var mitt varför som jag klamrade mig fast i när klockan ringde 04.00 för ett långpass en isig kall morgon inför mitt första 100-miles lopp.

Att reflektera över ett varför kan också leda till att något mål faller bort. För att ditt varför inte är ditt. Vi gör så mycket saker under influens av ”andra”. Sätter upp mål som vi kanske inte själva bryr oss om. Att verkligen ta sig tid att fundera över sitt varför ger dig en möjlighet till att både öka motivationen men även göra målet i sig tydligare och mer ditt.

Så många sätter upp nyårslöften som man nästan vet att man kommer bryta, för att man inte vill dem tillräckligt mycket. Men de suger ändå åt sig energi som man kunde rikta på annat.

Så. Vad är dina mål nu? Och varför är det dina mål?


Backträning #barbamamma style


N’s familj har en väldigt mysig stuga i närheten av ett nedlagt gruvområde. Perfekt för backträning! Vi har härjat i den 300 meter långa backen flera gånger och jag har tagit i så hårt att himlen snurrat. Det är ju inte riktigt den träningen som står på mit schema nu men min approach är ju att göra allt som jag brukar men göra det på mitt sätt- med lägre intensitet och snällare belastning.

Jag körde två riktigt bra backpass innan illamåendet från hell slog till men nu var det ett tag sen. Igår hade jag sällskap av starka N och fyra grabbar till. Vi värmde upp i 6:00-5.30 fart i cirka 2,5 km innan vi kom till backen. Jag föreslog antal vändor för grabbarna beroende på hur tränade de är- N är superstark och skulle göra 10 förstås!

Jag bestämde mig för att köra på puls- max upp till 85% och lade upp passet såhär:

5 vändor där jag faktiskt fick gå snabbt för jag blev alldeles för flåsig och stum annars.

Utför så tassade jag försiktigt i mina Hokas med fokus på att hålla ”rotlåset” som det heter på yogaspråk. Alltså hålla upp bäckenbotten då den belastas hårt utför och redan är under tryck av parveln som ligger ovanpå samt de hormoner som gör området lite svagare.

Sjätte vändan tryckte jag på och pulsen regarerade direkt och flåset lika så men det var så skönt att få ta i som förr en vända!

Sen joggade vi ned 2 km och passet slutade på 8 km. Jag kände ingenting efteråt men är enormt noga med att inte överbelasta bäckenbotten genom att använda just mina ”snällare” skor, ta det lugnt utför och springa med ganska korta steg. Det funkar bra hittills och hoppas det kommer fortsätta!

Veckan har fortsatt på förra veckans många men lätta pass: 5 km i måndags, 12 i onsdags, 13 i torsdags, 6 i fredags, 8 igår och 7 lugna meditativa kilometer i skogen ensam imorse. Såna där pass man lever på länge och inte går att räkna i kilometerfart.

51 kilometer totalt  men lyckats missa styrkan! Men det är ju jullov- då får man göra lite som man vill!


#20 saker du inte visste om mig


Jag lovade ju att jag skulle presentera mig lite bättre. Jag tror jag har lite nya läsare, löparläsare som kanske, eftersom ni ändå läser här, vill veta något mer. Personligen är jag sjukt nyfiken på folk och brukar säga just att ” nu kör jag 20 frågor på dig” för att få veta mer.

Hos Sara och Jenny på Twitter hittade jag som titeln på inlägget åsyftar- 20 saker du inte visste om mig. So here goes:

1) Jag har en separat dröm om att arbeta som djuphavsdykare. Ni vet lägga rör långt långt nere på nordsjöns botten.

2) Jag hade tills för cirka 6 år sen bestämt att jag inte skulle ha varken barn eller gifta mig. Jag tyckte hela familjelivet verkade väldigt fyrkantigt, inlåst och tråkigt. En sån där mamma, det skulle jag inte bli. Sen blev jag det och insåg att det är fler med mig som älskar sina barn över allt annat men inte behöver älska hela processen det innebär. Frigörande! Underbart!

3) Jag har gult bälte i judo, grönt i ju-jutsu och orange i den tuffa disciplinen Goschin-do. Jag satsade rätt hårt på kampsport i tonåren men hade halsfluss nästan varje månad vilket gjorde att jag kom efter i träningen. Vem vet vad som annars hade kunna ske? Jag har iallafall enorm hjälp av en trygghet i att ha självförsvar med mig i bagaget. Jag kan slå hårt :).

4) När jag var liten spelade jag fotboll i då, Stockholms bästa tjejlag. Vi hade 200-0 under tre år i St Erikscupen. Jag har spelat på Råsunda två gånger. Men jag var så nervös över att göra fel så jag pallade knappt att spela efter några år. Slutade när jag var 16.

5) Jag kan inte dricka mjölk och har inte gjort sen jag var liten. Överhuvudtaget klarar jag väldigt få mejeriprodukter- jag får kväljningar av i stort sett allt utom mild lättyoughurt (bara Arlas!) keso och kvarg. Äter aldrig glass utomlands. Avskyr grädde. Och ja- det gäller alla andra sorters också, havre, sojamjölk och sånt. Går inte. Blä.

6) Jag älskar att sjunga och fanns det mer tid skulle jag spela mer gitarr. Jag hittar gärna på egna sånger.

7) Jag biter på naglarna. Notoriskt. Kan inte sluta.

8) Det första loppet jag sprang var Reading Half Marathon 2000. Innan jag fyllde 20 hade jag nog aldrig sprungit längre än en mil.

9) Jag började övningsköra i London. Mitt i London. Men körde sen upp i Karlskoga.

10) Min första bil var en Hyundai Excel jag fick istället för en månadslön när jag jobbade i Australien. Den målade jag med blommor och vågor och använde som surfbil. Det var smält surfvax på sätena. Den hade fel på fördelaren så när jag skulle köra till universitetet uppe bland kullarna fick jag låna någon av mina ”housemmates” bil istället annars kom jag inte hem. Alla i byn visste att det var min bil.

11) Under samma period pluggade jag Marine and Coastal Science bland annat på ett lab i Coffs Harbour, halvvägs till Sydney från där jag bodde. Min professor erbjöd mig att göra en master på Tonga där vi skulle arbeta med att visa att valturism var mer lönsamt än valjakt. Men jag hamnade hemma i Sverige. Long story.

12) Jag har läst vid Westminster University ( London), Örebro universitet, Southern Cross Uni (Aus Lissmore), Mittuniversitetet samt Gävle Högskola. Allt från ekonomi, till franska, till journalistik, litteratur, biologi och miljöteknik. Och nutrition. Och jag är inte klar än. Jag hade velat läsa vid London School of Economics eller Brunel men vågade inte ens söka.

13) Mina största idoler är Pearl Jam och Foo Fighters. Och Dave Matthews band. Musik är ENORMT viktigt för mig och ofta en del av min löpning. En del av upplevelsen.

14) En gång bjöd Brian Adams mig på champagne på ett plan från London till Stockholm. Och satte sig bredvid mig längst bak i planet under halva flygningen. Sen bjöd han mig på middag i Stockholm men det krockade med min uppkörning så sa nej :).

15) Jag har ett enormt behov av att vara ensam. Jag gillar sociala medier för det är kommunikation på mina villkor. Då kan jag känna att jag är själv utan att vara ensam. Jag avskyr att prata i telefon.

16) Jag har dille på att dammsuga. Jag dammsuger gärna varannan dag hemma. Det går ju så fort på så liten yta.

17) Jag älskar körsbär. Körsbär som frukt, som té. I läppglans. Inte som likör. Älskar färgen. Lukten. Blommorna.

18) När jag gick i gymnasiet var jag lite mobbad. Jag åt en medicin för min hy som gjorde att jag fick röda utslag som de retade mig för. Jag bestämde att jag skulle bort bort bort så fort jag kunde och en vecka efter studenten flyttade jag till Isle of Man och jag kom egentligen inte hem på riktigt förrän 7 år senare.

19) Jag har skostorlek 41-41,5. Innan jag födde barn och började med ultra hade jag 40.

20) Tills för ungefär 5 år sen hade jag enormt dåligt självförtroende. Det har präglat hela mitt liv- allt från studier till idrott- för jag trott att det är något fel på mig. Det är borta nu. Bättre sent än aldrig. Tycker det är viktigt att lyfta fram så ingen tror att jag alltid varit såhär trygg och framåt.

Om du mot all förmodan vill veta mer så har jag varit intervjuad hos ”Möt löparen” på Löpning för alla där jag pratar om mina tankar runt ultra, Tjejmarathon, hur jag håller mig skadefri och löpning på sociala medier.

Och så går jag ofta kontorsklädd faktiskt!


#veckans och ÅRETS träning


Ja vad gör man en ledig dag. Jag tog mig tid att räkna ihop alla mil jag sprungit. Jag kan ha missat några pass här och där men jag har ju stor hjälp av bloggen. Jag hade tänkt registrera allt på jogg men orkade bara fram till juni sen spårade det ur med uppföljningen. Håller ordning på hur det känns istället.

Men nu gjorde jag det.

Veckans träning är sådär lagom spännande. 5 km i måndags, 12 km i Ursvik igår, 13 km leriga värmlandsvägar idag. Seg som attan. Det mest spännande är att gissa hur långt jag kommer innan första kisspausen? Idag 1 km! Sen hann jag med tre stycken till på 13 km löpning. Spännande.

Jag kommer iallafall försöka lägga in ett kvalitetspass till och ett längre pass och kanske ett kortare denna vecka Man har ju så enormt mycket tid när man är ledig och barnfri! Orkade jag bara duscha skulle jag vilja springa två gånger per dag! Lite styrka ska in också.

Det enda är att jag inte får orken till kvalitet på förmiddagen. Måste ha ätit både frulle och lunch först- så var det inte innan. Så nu blir det mest distans och det gööör ju inget! Jäjä.

Men vad kul det var att scrolla igenom bloggen för att hitta igen träningspassen (som jag som tur var ofta smidigt sammanfattar under just #veckansträning). Speciellt att läsa min racereport från Black River Run. Kroppen reagerar nästan fysiskt när jag kommer ihåg hur jag mådde. Urk.

Jag har inga mål att springa ett visst antal mil. Det är ofta jakten på kvantitet i sig som kan leda till skador. Men visst är det lite snöpligt tycker revisorn i mig att jag kommer landa på runt 285-290 mil och inte pricka 300? 🙂

281 underbara, tuffa, roliga helt skadefria mil har jag lyckats pyssla in i år. Och jag har några kvar. Fantastiskt när jag dessutom just genom bloggen får uppleva dem igen när jag klickar mig igenom arkivet:

De 6 milen jag sprang från Ottsjö och söderut hem från fjällen. Alla terrängskutt. Alla snortidiga morgonpass. Mina två 100 miles lopp. De 21 km på Vansbro halvIronMan jag stapplade mig runt. De 42 kilometerna med hemlisen i magen jag joggade på Österlenmaran. När jag åkte till Västerås inför BRR och inte hittade själva banan utan sprang lite vilse för mig själv men skrapade ihop 6 mil där med.

Jag måste skriva en årskrönika över det här året but for now- jättenöjd med både veckans och årets träning! Vore jättekul att höra om någon vill outa vad de planerar inför nästa år? Speciellt om någon tänker debutera på ultra? Glada mellandagar på er!

På väg att leda topptur på Åreskutan under WorkoutÅre med Magnus Hagström. I år får de klara sig utan mig!


Feed Zone Portables och den mystiska julklappen


Juldag och vi sitter i bilen på väg västerut igen.

Nej- jag sprang inte på julafton och jag skrev något om det både på Twitter och Facebook för att jag kan inte låta bli att både förfasas och roas lite över det ortorektiska uttryck som uppstår runt jul. Jag springer ofta en julaftonsjogg men ser det inte som ett måste, i år ville jag inte sticka iväg från min 4,5 åring. Det går jättebra del flesta dagar men det här är ju en dag liksom. Och jag måste inte springa för att unna mig god mat och lite extra gottis senare heller.

Jag menar mer att varför är det sån hets runt att träna på julafton? Fint om det är en tradition men om man måste ut och träna för att kunna unna sig maten med gott samvete- ja då kanske det är problemet snarare. Tycker jag tralala som eftersom jag haft ätstörningar och ortorexi ser det ganska tydligt lite här och var.

Lyssnade just på Fredrik Lindströms underbara Vinterprogram i P1- lyssna! Pricken över i:t- om du tycker julen är lite slut nu efter julafton- när den egentligen börjar så har man firat den kommersiella julen. Det är ju nu det är tid för samvaro och ro.

Själv ser jag fram emot en vecka till borta ifrån Tokholm med mycket träning, sömn och en del jobb. Två timmar varje dag. Jag har saker att fixa med i egna firman, för Tjejmarathon och eftersom jag är ledig en vecka i januari så får jag dona med en del nu. Men det gör inget. Två timmar per dag som sagt. Sen är jag ledig resten av tiden.

I vår familj har vi kommit en bit på väg mot att inte byta pengar med varandra men Lillan fick förstås alldeles för mycket paket som vanligt. En 4,5 åring har ingen koll efter fem uppslitna paket. Jag har gett pengar till UNHCR’s katastrofarbete i år och fick pengar i mitt namn till Stadsmissionen och Läkarmissionen bland annat. Mycket uppskattat!

På julafton spelar vi mycket spel, äter massa knäck och gott enkelt  hemlagat julbord och eftersom vi firade inne i stan bestämde jag och N oss för att se om vi kunde bjuda några hemlösa på kaffe eller iallafall lotsa med dem till Immanuelkyrkans julfirande ”jul i gemenskap” där N volontärjobbade för två år sen och hans kompis gjorde i år. Vi hittade inga tiggare att släpa med så tog med vår chokladask och lämnade den där i stället. Blev väldigt varm i hjärtat av att se hur det funkade, men samtidigt- vad sorgligt att så många är så ensamma!

Jag hade tydligen önskat mig en sak av N som han förstås fixade till mig! Den här boken – Feed Zone Portables! Med massa recept och inspiration för riktig mat för långa lopp och träning! Ska bli jättekul att testa. Jag har historiskt använt mest Perpeteum men efter magkaoset på BRR kan jag inte smaka deras gels. Jag kräktes upp den direkt på senaste långpasset. På riktigt. UCAN Superstarch har dock funkat bra- ska skriva mer om det vid senare tillfälle.

En annan oväntad julklapp som förbryllat och roat mig, faster och N är det röda paket utan lapp med en bok i, ett kuvert med mitt namn och ett julkort undertecknat ” Velox cursatio” (springer snabbt”). Jag har klurat i snart ett dygn och nej, jag kan inte för mitt liv lista ut vem det är. Du får GÄRNA höra av dig- jag/vi är enormt nyfikna nu!

Om jag ska ut på juldagen? Absolut. I gummistövlar med pannlampa och reflexväst! You betcha!

God jul- det är nu den börjar!


#Måndagspeppen – Mindfulness- Gratitude


Eller tacksamhet.

Den här veckan är många av er lediga. Ni ska träffa såna som ni kanske saknat ett tag, såna ni längtat till att få umgås mer med. Vara lediga med.

Det är ofta fokus på sånt som ska göras, öppnas, lagas och det ska resas och packas. Sånt som inte blev som man tänkt.

Kanske försvinner i allt detta tacksamheten att kunna ses.

Att känna tacksamhet är att bli väldigt rik på en gång. Att ta in allt man har, de man har och riktigt känna det är både enkelt och helt gratis men är kanske det dyraste att mista.

Alla julklappar, de bästa julklapparna, finns inom oss och runt oss. Känn tacksamhet för fem aspekter i ditt liv idag.

Tacksamhet är en del av Mindfulness. Här pratar John Kabat-Zinn om tacksamhet och generositet.

De här två skorpsmulorna är jag riktigt tacksam för att jag har!


Långpasset som spårade ur #veckansträning


Eller spårade i.

Jag älskar långpass men jag är en typisk ultralöpare- det tar sisådär en 8-10 kilometer innan jag är igång. Idag hade jag med mig min fästman på passet. Han är snabb men inte så uthållig, jag är tvärtom. Tanken var 18 lugna kilometer och det blåste rejält när vi stack ut. Vi valde att börja med de 11 kuperade kilometerna i skogen fram till landsvägen där det är 7 flacka kilometer tillbaka.

Jag springer bara på känsla nu- känns det som långpassfart får det vara det, känns det som distansfart är det det och känns det som tröskel är det så. Dagsformen svänger betydligt mer nu och jag vill inte störas av några siffror som inte betyder något just nu då de inte ska bli längre eller snabbare. När det känns bra njuter jag av det. Känns det inte bra- så beror det antingen på att jag är ”seg” och då hänger jag i eller, och ta i trä det har inte hänt än, så mår jag inte bra och då saktar jag ned.

Idag kändes allt kalas. Det är tufft med kuperingen men vi snittade runt 6-fart upplyste N mig om efter milen var avverkad. Dock blir det en del stopp när man måste kissa hela tiden. Väl ute på landsvägen hade jag bestämt att det skulle vara medvind.

Det var det inte. Det var sidovind. Sån där som sveper fötterna i kors när man lyfter dem. Men nu var jag rejält uppvärmd och var less på joggfarten.

Så jag ökade. Till det jag upplevde som tröskelfart. Lite lättare kanske. Behövde koncentrera mig men inget flås. Fokus på andning och steg. N trampade på bakom.

Och det kändes fantastiskt. Sån där riktig Runners High. När det bara rullar på. Lite ansträngande men absolut inte obehagligt. Löpning när man känner sig stark.

När man svänger av ut på grusväg igen är det en kilometer kvar och då saktade jag ned. Visade sig vi legat på strax över 5.00fart i 6 kilometer vilket är strax i närheten av min tröskelfart innan jag blev en bebisfabrik. Nedjogg sista kilometern och kändes som ett av de bästa passen jag sprungit på länge.

Förra veckan skrapade jag ihop 6 mil. Denna blev det 5 mil med 11 km lätt distans igår.

Nästa vecka har jag betydligt mer tid att springa och ska försöka lägga in ett längre pass runt 20-30 kilometer bland en massa annan löpning. Smider så länge järnet är varmt.

Hoppas du får massa spring i jul. Nu åker vi till Tokholm några dagar men sen tillbaka hit till landet.


Skit i nitrit


Många håller säkert på att förbereda årets julbord. Och ju mer du förbereder själv- desto mindre farligheter får du med dig. Köper du däremot det mesta färdiglagat så är det en fest av E-nummer och annat på ditt bord. Låt oss titta på nitrit!

Den korta versionen: Nitrit hittar du i stort sett i alla charkuterivaror och det är cancerframkallande. Undvik!

Nitrit används som konserveringsmedel i bland annat korv och skinka. (ej tillåtet i KRAVmärkta produkter).

I kroppen kan det omvandlas till sk nitrosaminer som i sin tur ökar risken för cancer längs ”matens väg”- bland annat magsäck, tjocktarm men även urinblåsa.

Förväxla inte nitrit med nitrat som tvärtom är kalas.

Och svaret på frågan om vad kan kan ersätta nitrit med är helt enkelt kortare hållbarhet!

Läs gärna mer här

Under jul undrar man ibland om vi tappat vett och sans

och av matorgier hamnat i trans

För även under röda dagar är det så att det som man stoppar i magen

kommer att få effekt någonstans, endera dagen

Man kan äta gott utan att äta skit

Hälsotomtens råd lyder: undvik nitrit!


Löparstyrka- glöm inte ryggen!


Den här veckans träning skulle kunna vara en sorglig historia om man såg den i sin enfald men det kan man inte göra. Om man såg istället att jag hann 5 meditativa, avslappande kilometer i tisdags, 7 snabba hem från jobbet i onsdags och 7 lugna tillbaka  igår trots att tiden inte egentligen fanns- så är det en toppenvecka hittills!

Idag fick jag ett oplanerat träningspass då jag valde att dra Skrotmos i hennes gamla vagn till stallet tre kilometer bort och tillbaka. Det är ingen barnvagn. Det är mer en stridsvagn med stooora hjul och barnet väger tydligen inte under tio kilo längre utan snarare det dubbla och vägen var lervälling. Pust och flämt. Sen blir det mycket mer trav nu än bara skritt när vi tar den snällaste lilla ponnyn ut på gamla timmervägar i trollskogen så mamma får pinna på bra i sina gummistövlar bredvid shettis med 4,5 åring på ryggen.

När jag kom hem knockade det här eftermiddagsillamåendet (mer pålitligt än fröken ur) mig och jag gjorde lite korsord och tänkte att träna kan jag göra imorgon.

Men så visste jag att det var en sån där underbart murrig kväll ute. Snöfri förvisso men det är något speciellt att sticka rätt ut i mörkret med pannlampan.

Så jag tog 2 pigga kilometer innan jag körde ett kort styrkepass. Och anledning till rubriken på blogginlägget kommer nu om ni undrat vad svamlet innan handlade om egentligen.

Det är superlätt att träna styrka med sin egna kroppsvikt och löpare kanske generellt tillhör de som inte tar sig till gym så ofta eller använder så mycket utrustning. Men för att komma åt ryggen så skulle jag vilja säga att du behöver ett redskap. Att dra, lyfta eller dra dig emot. Jag blir gärna motbevisad i detta men för att komma åt en av våra till ytan största muskler: latissimus dorsi är det ypperligt att ha jobb som gammal hederlig matros och hala segel. Inte jobba vid dator och slänga in några armhävningar. Romboiderna som håller ihop skulderbladen är också svåra att träna utan att ha något i handen.

Jag ser ofta förslag på träningspass ”med bara kroppsvikt” men där ryggen ofta får ett mycket mindre fokus än vad den förtjänar- och behöver!

Ryggen bör vara uthålligt stark för att orka bra hållning under träningspass och lopp. En stark rygg ger också bra hållning i vardagen även om du sitter mycket vid dator.

Det som är bra är att det inte krävs något direkt avancerat., jag har kört med allt från vattenkannor (fyllda) till min specialare jag körde med idag: ett järnspett. Tunnt i ena änden och tjockt i det andra. Lite lätt egentligen men får duga- ökar repeptitionerna istället.

Det går också att göra en enkel hemmagjord TRX och annars har Casall en MBT om du inte vill göra en själv.

En hantel, en kettlebell, ett gummiband, en kruka. Något som går att greppa och är tungt kan alltså gå rätt bra det med. Huvudsaken är att du får till dragrörelsen som får ryggen att jobba.

Jag körde mina 2 kilometer idag och sen:

3 x 10 armhävningar växlat med 3 x 40 skridskohopp

3 x 15 enhandsrodd med spettet på var sida

3 x 8 pressar (såg nog ut som jag skulle kasta spjut) med samma spett och gick runt huset samtidigt

3 x 1 minut av dynamisk planka växlat med ryggresningar

Sen stretch och gomiddag!

Har du tips på bra ryggövningar du brukar köra utomhus? Dela gärna med dig!

Nu är det På Spåret! Happy Friday Funday!


JULLOV för helskotta


Jag klarade det! Herrajomala det har krävts en del att få bitarna på plats de här senaste veckorna.

Illamåendet har gjort att att jag haft svårt att vara mitt vanliga energiska jag men jag har gjort mitt bästa för a att ta hand om mig så gott det går för att orka.

Den här veckan har jag varit ute i hela sju grupper, allt från 8-60 personer och dragit min ” Hälsa i högsäsong” föreläsning på jobbet. Den handlar mycket om KASAM- Känsla av Sammanhang, snarare än att springa och dricka gröna smoothies (i min värld tuggar man mat tills man inte har några tänder).

Jag tycker man ska leva som man lär och det har varit viktigt att orka vara positiv och förhoppningsvis inspirerande. Det har inte varit så lätt när en kaffekopp placerad lite för nära kan framkalla hulkenfärg och kallsvettningar. Men men!

Jag har ett nytt projekt på gång som är väldigt spännande -strategiskt hälsoarbete drivs inte genom att dela ut stegräknare eller friskvårdsbidrag och det är fantastiskt att få vara med och arbeta med frågorna på det enda sätt det egentligen kan få genomslag- i själva verksamheten. Medarbetare som brinner för sitt jobb, har balans i livet och har tydliga mål och känner uppskattning- de har möjlighet att ta hand om sin hälsa. De flesta vill det. De flesta har en idé om hur de vill ta hand om sin hälsa. Ett hållbarhetstänk avseende medarbetare bör genomsyra företagets kultur Inte vara ett tema på en konferens eller under en vecka i januari. Går det riktigt bra- behöver man inte ens prata om hälsa. Hållbara medarbetare det är mitt fokus. Hållbarhet är långsiktighet. Bygger på förståelse, insikt, inflytande. Jag älskar mitt jobb!

Men den här första tredjedelen av graviditeten som jag nu passerat sen ett tag den har varit tuff. Inte alls så lätt som förra gången. Jag är rationell på så sätt att jag förstår att jag inte orkar vara 150% Annie jämt och måste vila mer men har ändå lite svårt att acceptera att jag ska vara trött. Så jobbar inte jag!

Jag har gjort allt jag kan för att buffra min hälsa:

Sovit runt 8 timmar varje natt- ibland mer.

Ätit bra (ok ätit en hel jäkla del) men ätit mkt bra grejer.

Motionerat i frisk luft. Inte tränat så mycket. Men motionerat för att sova bra och orka. Och för att det gör att jag är jag. Det är viktigt i mitt KASAM. Det ger mig lugn och ro och glädje. Styrka. Blir fortfarande förvånad hur accepterat det är att säga att ” ja nu springer du väl inte längre”. Why farking not? Undrar jag.

Jag klarade det, de här veckorna. Igår körde jag tre föreläsningar på raken. Sen sprang jag hem. Nattade min lilla tigerfis och jobbade fram till 22. Sov 7,5 timmar. Lämnade dagis. Sprang till jobbet och fick dra ett sista föredrag innan frukost. Ett externt möte och sen ett viktigt arbetsmöte för nya projektet. Packa ihop mina saker. Svara på mail. Till dagis. Packa ihop alla saker där. Hem. Packa ur och packa ned igen. Och så äntligen, äntligen iväg i (nya) bilen! Det har inte varit stressigt över huvudtaget. Allt har flytit på enormt bra men det har krävt en hel del planering och pyssel och hjälp av mormor och N.

JULLOV! Med en del jobb förvisso senare och lite eftersläp imorgon- så är det när man är sin egen avdelning. Ingen att delegera till men samtidigt all frihet i världen. Love it.

Men nu alltså -ledigt! Hoppas det hägrar för dig också!

Såhär SKA det se ut på landet på jul!