Spring årets GODaste lopp 2015


Inatt kl 00.1 släpper vi traditionsenligt anmälan för Tjejmarathon 2015. Vi välkomnar alla löpare men vill speciellt puffa grabbar att komma och utmana Torbjörn som vann förra året!

Loppet är ca 50 kilometer genom fantastisk natur på Knalleleden från Hindås – Borås. Servicen och engagemanget runt loppet är världsklass- flera av våra löpare säger att det här är det bästa lopp de sprungit.

Har du aldrig sprungit ett ultralopp förut men är igång och springer uppemot milen så har du alla chanser att klara loppet- tro mig, jag har sett det i flera löpare.

I år har vi hittills samlat in 224 000 kr till Panzisjukhuset och deras arbete med Maison Dorcas som tar hand om kvinnor och barn som mist allt och utsatts för fruktansvärda sexuella övergrepp. Våra pengar gör skillnad på riktigt.

Att vara med på Tjejmarathon är mer än att bara springa ett lopp- om du vill! Vi försöker arrangera gemensamma långpass och många nya löparvänner har hittat varandra genom loppet. Jag hoppas du vill vara med!

Vill du inte springa och har en idé eller vill hjälpa till så är du varmt välkommen att kontakta mig eller Madde!

Här hittar du mer information och anmälan! Varmt välkommen!


En återblick på 2014


Det är frestande att bara rusa på. De flesta av oss behöver mer reflektion. I stort och smått. Lära av historien. Se röda trådar. Vad som ledde till vad. Gäller både relationer, hälsa, skador, motivation. Det tar lite tid. Lättare att försöka leta ett enskilt tillfälle- och i vissa fall är det ju en viss händelse, ett trauma eller ett euforiskt skeende som förklaring på en situation som uppstått. Ska man sätta planer för 2015 är det nog ingen dum idé alls att reflektera över hur 2014 blev kontra vad man tänkt och varför.

Moments that take your breath away. Jag tänker nog ändå mest på dem när jag tänker på 2014. Även om det också är mycket värt att försöka se mönster som utvecklats under flera månader, år. Speciellt om något inte är bra- men även om något gått riktigt bra, hur blev det så?

Jag var gravid när året började och att bli mamma för andra gången präglade förstås hela året. Det går ju inte att beskriva hur det är. Det måste upplevas. Jag tänkte som många andra att hur fasen ska jag kunna älska ett barn lika mycket som E? men det där sköter naturen. Plopp så kom hon ut, vårt lilla troll (såg ut som ett troll!) och nu är hon en lika naturlig del av familjen som E är. Alltid glad och nöjd. På så sätt precis som E men annars väldigt olik sin storasyster. En lugn betraktare. Jag som inte skulle ha barn kan bli stående och titta på dem ihop och inte riktigt fatta hur jag kunde få två så fina tjejer. Samtidigt är det så läskigt. Världen känns ond och svår att hjälpa dem navigera igenom. Ansvaret enormt.

Jag har ju mått så bra rent fysiskt under graviditeten och efteråt. Det jag inte delat på bloggen i detalj är det som hände i vår familj under våren. Det värsta som kan hända. Det präglade de sista tre månaderna av min graviditet och fortsätter förstås finnas med. Jag brottades och gör fortfarande, med en både rationell och irrationell oro och skräck som kräver mycket energi. Det förstås mest i skuggan av en enorm sorg över något som handlade om det jag genomgick själv. Att våga tro att det skulle gå bra, det skulle gå riktigt bra och att vara väldigt tacksam och lugn- i allt det hemska så tror jag det hjälpt mig att vara väldigt harmonisk sen vår lilla S kom. Tackla både förlossningssmärtor och sömnbrist.

Perspektiv. Jag har fått ännu mer perspektiv. Hade gjort allt för att vara utan det som hände men det jag har med mig nu på andra sidan av det är att jag har mer perspektiv. En mycket mer tacksam mamma än jag varit annars.

Det här är en löparblogg och en återblick på 2014 i löparögon är ett riktigt fint år. Jag har under hela året haft löpningen som en god vän utan prestation. Jag slutade springa hårt ganska tidigt i graviditeten och tassade sen mest runt. Jag tassade korta rundor ända in i 9e månaden för jag kunde det. Min kropp fixade att stabilisera bäcken och jag kände aldrig av några fogar eller stelhet. Efteråt började jag försiktigt ígen efter cirka två månader efter bäckenbotten och styrkeövningar, som jag fortsatt och utvecklat. Smärta, kontroll och babysteps har varit min guide och det har aldrig gjort ont någonstans.  Det har varit frustrerande att inte bara springa på eftersom jag mentalt och konditionsmässigt känt att jag fixar det. Men efter en förlossning när man fortfarande ammar är det andra strukturer som är svaga och uppmjukade som behöver längre tid. Några minuter längre varje vecka och alltid med bäckenbotten aktiverad.

Efter fem månader var jag uppe i 90 minuter sakta jogg. Jag hade sprungit lite snabbare än jogg fem gånger. Kände mig enormt stark och balanserad i hela kroppen.

Och så pang. Jag halkar i ”split/spagat” med en tung låda i famnen och med lite svagare ligament i bäckenet fortfarande så blir det värre än om jag inte fött barn för 5,5 månader sen. Så typiskt! Så himla onödigt när jag gjort allt annat rätt. Jag sträckte dessutom utsidan av vänster fot- en klassisk stukning men den har jag inte känt av så mycket eftersom jag inte sprungit. Rehabar den lite också.

Så löparåret 2014 avslutas med vila. Jag har inte så ont men vågar inte springa förrän jag vet exakt vad det är jag gjort. Det är otroligt frustrerande och lika lärorikt. Jag har alltid tagit löpningen för givet men nu har jag nästan inget att ta till. Sitta på cykel är svårt att få till, simning är logistiskt en utmaning även om det kanske går 2 ggr / vecka och yogar och kör styrka gör jag redan en del. Det är att vara ute ensam och springa jag saknar. Jag kommer lära mig massor av den här skadan. Vad det nu är. Jag gissar att jag sträckt ligament runt sittbenen eftersom det gör ont när jag böjer mig framåt och går uppför men jag har verkligen ingen aning hur jag ska få ordning på detta.

2014 är på det privata planet väldigt stort men jag har utvecklats mycket i mitt jobb också. Jag arbetar med hälsostrategi, eller jag försöker få arbeta med hälsostrategi men det är en utmaning att få fokuset på det och inte bara friskvårdsaktiviteter utan sammanhang. Jag har mer och mer insett vad jag vill jobba med i mitt företag och vart det ska ta vägen. Lägger grunden för en spännande framtid där men även på mitt ”vanliga” jobb.

Under hösten har jag varit mammaledig och verkligen njutit av att vara hemma med min andra dotter och även uppleva den där otillräckligheten som man ofta känner när man får två barn. Den har jag fått jobba med och kommer få fortsätta jobba med.

Lärdomar rikare av det och annat från 2014 ser jag fram emot ett helt makalöst 2015. Jag börjar från scratch känns det som med löpningen men målet är ändå så långt borta så det gör inget. Jag har flera fantastiska saker inplanerade i kalendern, både på det privata och yrkesmässiga planet. Och jag tänker dessutom sätta nyårsmål! Mer om det senare.

Tack för att du läser, och läst under det här året! Om du vill får du gärna dela det bästa som du gjorde 2014!


Hälsosam och/eller hälsomedveten #Måndagspeppen


Det skrivs ungefär hur mycket som helst om hälsa på nätet och på gammalt hederligt papper. På bloggar, i artiklar, i krönikor. På Facebook, Twitter och på Instagram kommer det i bildform också. 

Det finns hur mycket tips som helst. Och folk som framtsäller sig som hälsosamma och skriver om balans i livet (hej hej jag med!!!) och vad man ska tänka på.

Det är inte så svårt egentligen att skriva om hälsa och vad man ska tänka på. Vi vet.

Men det är svårare att leva hälsosamt. Vara hälsosam. Många av de som skriver om hälsa är själva inte så hälsosamma alltid. De som tänker väldigt mycket på hälsa och dividerar med sig själv om valen de gör är hälsosamma behöver inte vara de som är friskast och lyckligast. Ortorexi är ett utbrett problem och där vi ser en fasad av hemkokt kambucha, yoga klockan 5 på morgonen och gröna smoothies kan mycket väl vila en inneboende stress som är mycket skadligare för kroppen än en portion snabbmakaroner till lunch. VI ser inte helheten och den kan vi inte se. Detsamma gäller mig. Du ser inte min helhet. Jag skulle kunna hitta på allt jag skriver men hoppas att jag över tid visar att jag lever som jag lär.

Men det är så lätt att belasta sig själv med att tro att alla hälsotips/aktiviteter man läser ska knölas in i ditt liv och öka din hälsa. Att hälsomedvetenhet är samma sak som att vara hälsosam.

Jag skulle gissa att de som är mest hälsosamma och lyckligast, om det går att kvantifiera, inte är de som gör mest. De kanske inte ens använder ordet hälsa.

Läs kritiskt. Tro inte att det krävs detaljkunskap på omega-3 innehåll i chiafrön eller att yoga varje dag för att vara hälsosam. Var däremot medveten om vad som får dig att må bra. Det går inte att läsa sig till. Det måste du känna dig till. Men det är kunskap som du kan bli riktigt hälsosam av!


Hade tänkt…


.. dela ett inlägg med massa underbara vinterbilder men det funkar inte av någon anledning! Men jag lägger dem på instagram så följ mig gärna där: ansofisticated heter jag.

Idag är det en vecka sen jag sprang och jag yogar och rehabbar den här mystiska skadan så gott det går. Ser fram emot mitt återbesök hos David för att se vad han tror jag ska göra. Jag håller mig under tiden ifrån att googla för det blir man inte klokare av, bara lätt neurotisk.

Hoppas ni njuter av kylan! Varmt vatten i flaskor/blåsa och ut på långa fina turer i dagsljus!


Snälla smycken- Bite my Bling


Hittade den här fantastiska sidan med smycken som ser ut som godis! Snällt och säkert, såhär skriver de. Jag ska köpa något kul till bebisen som är väldigt fascinerad av smycken.

Säkerhet

  • Alla våra produkter är gjorda av 100%  livsmedelsgodkänt silikon

  • Produkterna har blivit testade för att garantera att de är totalt säkra och fria från alla skadliga ämnen som ftalater (PVC), bisphenol (BPA) kadmium och bly som man sorgligt nog hittar i många andra leksaker eller produkter ämnade för eller runt barn.

  • Anledningen varför man använder silikon är för att det är luktfritt och smaklöst, samt att det är resistent mot mögel och svamp och stödjer inte mikrobiologisk tillväxt.

  • Alla halsband har ett specialdesignat utbrytnings-spänne för extra säkerhet. När smycket dras släpper spännet lätt, istället för att hela smycket går sönder, så som på normala smycken som inte är baby-vänliga.

  • För extra säkerhet finns även en knut emellan varje pärla på alla halsband. Skulle halsbandet gå sönder ramlar endast en pärla av och inte alla pärlor, som på ett normalt halsband.

  • Alla halsband och armbad har genomgått individuella rycktest!


Slut på läpphäng och en #hållkäften workout


Nej det är inte roligt att inte kunna springa. Jag har tagit det för givet så länge så det blir så abrupt. Men så är det när man skadar sig. Eller kan vara. Abrupt. Pang. Ont.

Jag är ganska bra på att vara positiv men det är svårt att tänka konstruktivt när man inte vet vad man gjort. Jag har ju slitit något ligamentaktigt men hur illa? Flera? Hur lång tid tar det? Vad kan jag göra? Det tar tid att reda ut. Smärta är iallafalll kroppen sätt att säga att något är knas och belastningen som löpningen utgör gör ont. Inte mycket men jag vill inte provocera.

Simma går bra- jag simmade dagen innan julafton. Gick löjligt bra faktiskt, jag har inte simmat på sju månader och har ju aldrig lärt mig crawla ordentligt men jag vevade på och fick nog in 1500-2000 meter. Men skjut mig så tråkigt i bassäng.

Nu är vi på väg till landet och jag ska jobba än mer med styrka och yoga än jag gjort tidigare. Promenader funkar hyfsat men det är ju belastning på det skadade området som leder till smärta så inte ens det kan jag göra för mycket av. Men nu tänker jag uppåt framåt. Det kan bara bli bättre än det är nu!

Frustrerande. Fostrande. Lärorikt! Glad att jag har så bra grundstyrka och koll på kroppen, det hade kanske gått värre annars.

Håll tillgodo med den här helt galna 30 minuters workouten. Hittade den på youtube. Intensivt minst sagt. Utförs med stark bål och bara med rörelser du har kontroll på om du ska ge dig på den!

Fortsatt fin julledighet önskar jag dig!


En stilla opräktig hälsosam julhälsning


Jag är också skyldig. Till massa präktiga hälsosamma jultips. Men jag slutar i detta nu. Börjar snart igen men inte nu. Jo jag tycker fortfarande alla de saker jag skrivit om är viktiga (speciellt att göra gott och konsumera mindre) men jag bara orkar inte skriva och framförallt inte läsa mer. Hur många gånger behöver du läsa att ” det är bra att röra på sig under julen?”. Som att du inte visste det. Där du lurar i hörnet, lite kladdig av knäckpapper. Jag orkar inte heller med alla som ska vara så hurtiga och springa långpass innan julmaten den här julen. Självklart mycket för att jag själv inte kan göra det men det är lite ortorexiskt över att inte kunna njuta av vila och god mat utan att först svettas ned ett underställ.

Men en önskan, några önskningar skickar jag med ändå.

Jag önskar att du ser att ingen dömer dig hårdare än dig själv. Ingen annan skulle någonsin ställa de krav på dig som du ställer dag ut och dag in. Ingen annan skulle tycka det var konstigt eller ens fel av någon annan att bara släppa alla krav lite några dagar. Strunta i ”borden” som hör till något sorts fysiskt självförverkligande till. Bara ta det lite lugnt och inte yoga-varje-jävla-dag i några jävla dagar. Man får dessutom stickor i baken när man har yogamattan nära granen. Barr i baken- hör ni det!?

Önskar att du ser att det inte gör något att välja soffan framför dubbade skor några dagar.

Att du värdesätter en fysisk kram mer än att dela vad du gör på sociala medier. Att du är där med de som du faktiskt umgås med de här dagarna. Några kanske du valt, några inte. Det finns något stort och fint hos alla. Men det kan krävas lite mer just närvaro för att uppskatta det. Möjligheten ges kanske nu under några lediga dagar.

Att det är helt naturligt att vilja äta massor om det finns massor. Vi  är liksom programmerade på det och riktig knäck smakar mycket godare än något sockerfritt tjafs. Do the real thing om du ändå ska göra.

Njut på riktigt. Var närvarande. Missa inte tillfället. Julen är för de flesta något magiskt. Något lite heligt. Låt det vara det. Gör det så!

Gosa riktigt in dig i det där soffhörnet och njut av det dekadenta i att det går helt på tvärs mot vad du läser att du borde göra. Ät riktig mat, riktig knäck. Krama riktigt hårt istället för att bara trycka ”gilla”. Njut! Önskar jag.


Irontrail- spring i Bergslagen #trail #runnerslove #vavavoom


I fäders spår stämmer bra. För framtida segrar tror jag inte men åh vad jag är pepp inför det här loppet!

Irontrail går i krokarna runt Kristinehamn och min släkt är från närliggande Karlskoga. Jag springer ju för min pappas gamla orienteringsklubb Ok Djerf som också är hemmahörande i Karlskoga. Pappa gick bort i cancer 2002 och det är i hans ära jag väljer att vara medlem där och springa för dem.

Förra året funkade det inte men i år ska jag springa! Har längtat så och kastade mig över anmälan när den släpptes.

Det här ligger tre veckor innan mitt stora eldprov 2015- Black River Run 100 miles så passar bra. Kommer köra loppet och sen springa igen dagen efter om allt känns bra, eller bra kommer det inte kännas men tanken är att få in upp till åtta mil den helgen så blir ju bra att klippa fyra av dem på lördagen i terräng.

Älskar du terräng tycker jag du ska anmäla dig! 23 km eller maratondistans. Såhär skriver de:

Anta utmaningen och spring i historisk terräng på stora delar av den Järnled som Gustav Wasa och hans son Hertig Karl anlade under 1500-talet. Här har tusentals järnbärare slitit med sina laster fyllda av tack- och stångjärn.

Följ nu i deras fotspår på en led som idag är väl utmärkt, löper över spänger och broar genom ett fantastiskt skogs och sjölandskap. Vi garanterar dig en utmaning utöver det vanliga och en trevlig upplevelse vare sig du springer för att vinna eller önskar ta dig runt och tävla mot dig själv.

Läs mer här


#Måndagspeppen 3 saker som händer när du misslyckas


..med något du vågar försöka

1) Du lär dig vad som inte fungerar

2) Du spränger en gräns. Bara då. Spränger du gränsen för vad som just då vad möjligt. Lyckas du har du inte sprängt vad som var möjligt. Då kanske det gick att testa lite till. Lite mer. Lite snabbare. Lite längre.

3) Är du ett steg närmre till att klara det.

Så. Idag. Bara #GÖRT!


Tacksam, skadad och laddad


Ungefär så känner jag mig den här korta söndagen i december.

Skadad efter att jag halkade (önskar så jag hade det på film, alltid något) med en tung kartong på is i onsdags. Det slet till på samma ställe som jag gjorde illa när min stora tjej hoppade i min famn och jag stod snett för några månader sen. Det kändes som jag drog av något i ryggen/bäckenet och det började värka runt hela bäckenet. Självklart vilade jag men på fredagen så sa magkänslan att det här inte är bra. Jag ringde David Felhendler och bönade och bad att han skulle kika på mig. Jag har varit så noga och försiktig sen förlossningen men det är klart man tror att man gjort något fel även om jag aldrig känt något i bäckenet förrän den här vurpan.

Snällaste David tog emot mig och världens bästa syster passade lilla S som gillade DAvid men inte hans knakande magiska bänk. David konstaterade att jag gjort allting rätt men helt klart dragit något i bäckenet som nu var helt snett. Knak och brak på hans magiska bänk och sen landade vi i att efter det som hände i våras så är det klart att livets händelser sätter sig i kroppen också. Maratonamning också. Bröstryggen är ett pansar igen, axlarna som frysta kycklingfiléer. Aj. Aj. Aj. David, som är en av de mest kunniga jag känner, öppnar ”Löparakuten” efter jul. Jag kan inte länka från min Ipad men loparakuten.se är adressen! 

Det kändes redan mycket bättre när jag gick därifrån men sen vurpan har bäckenet känts otroligt ..bräckligt! Vilade två dagar till och testade en sväng idag men nej- det kändes. Bara pyttelite men det ska inte kännas alls. Smärta i det här fallet är NO NO NO. Jag är fortfarande i uppbyggnadsfas efter förlossningen och kroppen är inte helt läkt än från det och jag vill inte ta några risker.  Det är enormt frustrerande eftersom jag har så svårt att alternativträna, speciellt på landet, speciellt med bebisen men nu är det som det är och hellre nu än om ett halvår. Men så onödigt ändå. Jag som kämpat så med att göra allt rätt och så går jag och gör en Bambi. Jag liksom ”spagat/splittade”- det såg nog bra kul ut. Speciellt eftersom jag inte släppte kartongen. Jag tänkte ”det är glas i den”. Herregud så korkad man kan vara. 

Men jag är så Tacksam ändå just nu. Tacksam över att ha hunnit träffa flera fina vänner i veckan, både Mia aka MarathonMia, Magnus- aka Performance by Hagström som jag jobbat med en del, Blossom Tainton och hennes Hans som jag bor nära och pratat om att fika med hela hösten och äntligen fick till i veckan. Tacksam för min utökade familj- N’s familj, vår underbara tokglada fina bebis, min familj, min relation till mitt ex. Att vi är friska och har klarat det här otroligt tuffa året. Tacksam. I tacksamheten hittar jag inte på massa nya saker men den är som ett fundament till att göra goda val.

Också tacksam för alla som engagerat sig för Panzisjukhuset under 2014. Insamlingen ligger just nu på 221 700 kr Det är helt sanslöst bra!! Alla pengar går direkt till Panzi som jag har direktkontakt med.

Sen är jag laddad också. Trots att jag nu får tänka om träningsvägen framåt den närmsta tiden så är jag så enormt motiverad och taggad inför 2015.  Det är 2016 jag har satt deadline för några av mina träningsmål men under 2015 är det mycket annat som ska hända.  Lika mycket som jag brinner för att riva mig framåt motiveras jag av att hjälpa andra och de har jag glädjen av att få göra i mitt företag och på mitt jobb.

Men för att vara riktigt laddad för det ska jag vara ledig med min familj förstå. Det hoppas jag att du också ska. 


Välkommen på föreläsning i Göteborg 17 januari


Det var väldans vad den där terränghalvmaran närmade sig snabbt. Det kommer bli distansrekord för mig att springa Sandsjöbacka Trail 22 km.

På kvällen ska jag föreläsa och springer du något av loppen ingår det i anmälan men ska du inte det och vill komma och se om jag står upp fortfarande och höra lite om kost, träning och det mentala runt en löparsatsning så är du varmt välkommen!

Det kostar 100 kronor och Anne-Marie och gänget på Sandsjöbacka Trail är så snälla och ger hela den summan till Tjejmarathons insamling till Panzisjukhuset. (Den insamlingen dundrade just över 220 000 kronor- smått ofattbart bra!).

Du kan anmäla dig via Facebookeventet och sätta 100 kronor till Handelsbanken 6153-609212648 märk med ditt namn och ”förel”. Gillar du inte Facebook kan du maila mig på adressen du hittar till höger.

Jag kommer att prata om träningsupplägg, kost, återhämtning och motivation i en satsning på lite längre lopp i en hektiskt vardag.

Varmt välkommen!


#fredagsgottis – Snabb,god lätt saffranskaka


Den här bakade jag igår och bjöd Blossom och Hans på. Smeten var också god! 

Sätt ugnen på 175. Smält 100 g smör och vispa med 2dl socker. Rör ned 1dl yoghurt cirka. Häv i en påse saffran och rör runt igen. Ha i 3 dl mjöl, 1 tsk bakpulver och lite vaniljsocker. Vispa igen och häll upp i smörad form. Skjuts in i ugnen i cirka 40 minuter! MUMS!