För en tid sedan kunde du vara med och tävla om två par ASICS fuzeX Stockholm Marathon edition 2016 här på sajten. Nu har vi dragit vinnarna. Är du en av dem?
Rätt svar på frågan: ”Vilket år gick den första upplagan av Stockholm Marathon? ” är 1979.
Stort grattis till Christine Uhrlander och Ted Thyrberg som vinner varsitt par!
Tack alla ni som var med och tävlade!
Rättelse!
I juninumret, ute nu, tipsar vi bland annat om Dramaloppet som går lördagen den 20:e augusti på Norra Djurgården i Stockholm. Loppet är delvis ett branschlopp för verksamma inom film, tv och teater, men är öppet för alla, och du som deltar bidrar dessutom till en god sak. All vinst går nämligen till människorättsorganisationen Läkare i Världens arbete (alltså inte den organisation vi nämnde i tidningen).
Läkare i Världen arbetar med att hjälpa utsatta människor få tillgång till vård. Det handlar om barn och vuxna på flykt, papperslösa, romer och andra människor som står helt utan skydd. Representanter från Läkare i Världen kommer att finnas på plats på Dramaloppet med en mobilklinik för att berätta mer om sin verksamhet. Som deltagare springer du för alla människors rätt till vård och hälsa!
Läs mer på dramaloppet.se
Namn: Diane Sadik
Ålder: 27
Längd: 160 cm
Vikt: 52 kg
Klubb: Stockholm City Triathlon
Hemsida/ blogg: instagram @kumarette
Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag växte upp i en aktiv familj. Min mamma var väldigt aktiv; hon simmade och sprang i princip varje dag. Hon introducerade mig och mina syskon till alla möjliga sporter, allt från gymnastik till tennis och även musik. Men det enda som hon verkligen ville att vi skulle lära oss var att simma. Min simskola var en triathlonklubb, fram tills jag var 11 år simmade jag med andra barn, sedan anslöt några av oss även till triathlon-träningarna tre gånger i veckan.
När jag flyttade till Sverige tränade jag inte någon triathlon alls, det var under 2012-2015. Jag började klättra istället. Men under 2015 gjorde jag några triathlontävlingar och hittade då tillbaka till sporten. Nu tränar jag mest triathlon, swimrun och klättring. Fram tills under förra året tränade jag triathlon mest för jag tyckte det var kul – och det gör jag fortfarande – men nu har jag bestämt mig för att träna mer strukturerat och har nu tagit hjälp av tränare för att nå mina mål.
Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Vid 16-års ålder var vi tvungna att välja mellan att gå med i en riktig simklubb eller stanna i triathlonklubben vi simtränade med och lägga till minst ett intervallpass i löpning/ vecka och ett cykelpass/ vecka. Jag ville inte sluta simma eller byta klubb så jag började träna löpning och cykling och jag gjorde min första juniortävling, som var en sprint, när jag var 18 år.
Jag tog en paus från triathlon när jag flyttade till Sverige i augusti 2012 och började då klättra, som jag nu tycker är ett väldigt bra komplement till triathlonträningen. Tog med min racer från Schweiz till Sverige 2015 och började med triathlon igen. Förra året lyckades jag ta några pallplatser på ett par tävlingar och efter det bestämde jag mig att få mer struktur på träningen och satsa lite. Sedan september 2015 jobbar jag med min tränare och vän Nicolas Remires. Jag är övertygad om att det har hjälpt mig mycket framåt mot mina mål både inom triathlon och swimrun efter att jag fått en skräddarsydd träningsplan som är anpassad för mig. Förutom en träningsplan som jag följer, jobbar jag också mycket med mina svagheter, och jag har lärt mig att vila och återhämta mig på rätt sätt.
Vilken distans satsar du på?
– Alla distanser utom ironman.
Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag simmar 2-3 pass i veckan med en grupp i Eriksdalsbadet eller Sicklasjön. För cyklingen, förutom ett långpass i veckan, kör jag med Le Peloton (grupp cyklister som cyklar tidigt på mornarna) 1-2 gånger i veckan. Under vinter kör jag backträning eller intervaller på trainern. Jag springer oftast själv, vilket funkar bäst för mig. Jag tycker om att fokusera på mig själv när jag springer. När det är tufft kan jag pusha mig själv och anamma det senare på tävling. Självklart tycker jag det är trevligt med sällskap ibland, speciellt under långpassen när man ska hålla sin fart och när jag kör kvalitetspass.
Hur lägger du upp träningen över året?
– Mycket mängd under höst och vinter. Men även specifika intervaller en gång i veckan under den perioden. Jag har även mer tid till klättring vilket då är mina styrke- och stretchpass. Under vår och sommar läggs träningsplanen upp beroende på kommande tävlingar och vilka distanser de är. Eftersom jag kör varierande distanser har jag också mycket variation i min träning.
Vilka är dina svagheter?
– Cykel och att vila. Under året har min tränare lärt mig att vila är minst lika viktigt som bra kvalitetspass. Jag kommer aldrig kunna träna och prestera om jag struntar i återhämtning och vila.
Vilka är dina styrkor?
– Simningen, mental styrka och jag känner min kropp väldigt väl.
Vad är ditt stora mål i år?
– Vansbro SM och ÖtillÖ och utvecklas så mycket som det går.
Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
Var tycker du det är bäst att träna?
– Ute – I stan vid vattnet eller i naturen i skogen. Stockholm erbjuder rätt bra variation för löprundor, trails och cykelvägar.
Hur många punkor innan du bryter?
– Jag har aldrig haft en punka – peppar, peppar
Värsta och bästa simning:
– Värsta: Swiss Championship i Geneve 2012 – det var så vågigt att jag nästan blev sjösjuk. Bästa vet jag inte…
Våtdräkt:
– 2XU för triathlon
Head race för swimrun
Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Draft-legal: BMC pr 01
Tempo: Liv Avow advanced pro 1
Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Asics DS-Racer 10
Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
1a AG Ironman 70.3 Aix-en-Provence 2016 – 4:31 (swimming cancelled – 1st biking time AG and 1st running time AG) – kvalificerad till world championship i Mooloolaba
1a SCT duathlon 2016 – 1:09
1a Saltsjöbaden 2016 – 1:12:30
4a mix team Utö Swimrun 2016 – 4:26 + kvalificerad till ÖtillÖ
1a Mörkö Triathlon 2015
2a dam Borås Swimrun 2015
Målsättning:
– Att utvecklas i triathlon och swimrun och att alltid ha kul!
Diane i mitten med triathlonvänner.
Vill du vara med som veckans triathlet eller vill du tipsa om någon som du tror passar? Mejla isabelle.oblom@runnersworld.se och berätta lite kort om dig själv eller om han/ hon som du tror passar så är möjligheten stor att du eller din vän är veckans profil en vecka!
Nu har det gått en vecka sen jag korsade mållinjen på Stockholm stadion och med facit i hand så var det ett smart beslut att inte försöka pressa på när väggen väl kom. Jag visste att det var lite av en chansning, så därför kan jag inte vara missnöjd trots att tiden inte riktigt blev vad jag hade hoppats på. Kroppen är rätt fräsch. Vilade ett par dagar efter maran och körde lite alternativt istället, crosstrainer, prehab och styrka. Gick på löpningen i onsdags och benen kändes fräscha, inga som helst spår av lördagens lopp. Kan inte vara missnöjd med det. Målsättningarna förra lördagen var att 1) springa på sub 2.50 och 2) inte gå sönder. Sub 2.50 sket sig ju som sagt ganska tidigt i loppet men gammkroppen höll ihop och för det är jag är så jävla glad. Ser verkligen fram emot alla sköna rundor nu i sommar som jag gick miste om förra året, att kunna springa för springandets skull bara för att det är skönt, kravlös löpning utan klocka eller träningsprogram. Framförallt ser jag fram emot att slippa dom fyra väggarna inne på gymmet och att rehaba medan solen skiner utanför, kommer inte sakna crosstrainern och alla psykbryt som jag fick med jämna mellanrum ifjol. Att vara skadad tar inte direkt fram dom bästa sidorna hos en, så i sommar ska jag verkligen njuta av att vara hel.
Den här veckan har vart ganska lugn men har ändå hunnit med drygt 5mils löpning. Har nyss avverkat 20km distans. Transportlöpning med ryggsäck på ryggen ut till Birsta för att plocka upp ett par jeans som jag lagt undan sen tidigare. För er som inte känner till Birsta så är det ett gigantiskt stort köpcenter utanför Sundsvall, typ störst i Sverige efter Kungens kurva och Hälla i Västerås. Försöker undvika det så mycket som möjligt, blir trött bara av att tänka på allt folk som trängs där och försöker gynna handeln inne i stan istället, men ibland måste man dit och idag var en sån dag. Senast jag var där gick en halvtimme åt på bara bilköer och att hitta parkering. Idag sprang jag dit på 36min från dörr till dörr. Transportlöpning FTW! Fick en massa konstiga blickar när jag stegade in på Birsta City i tights och t-shirt av folk som satt och käkade gräddbakelser med vispgrädde runt hela munnen. Försökte stirra tillbaka och ge dom dåligt samvete. Det kan också ha vart för att jag höll på drunkna i svett och luktade illa, jag vet inte.
Planen just nu är att ta det ganska piano ett par veckor. Jämfört med ifjol vid samma tidpunkt har jag sprungit nästan 20% mer vilket är lite väl mycket så jag tror att kroppen är i behov av lite vila innan det är dags att sätta igång träningen mot Berlin Marathon. Med vila menar jag inte att jag tänker ta löpvila helt och hållet utan istället lägga in fler vilodagar, springa färra pass och undvika intervaller ett tag, bara köra lugn och kravlös löpning helt enkelt, springa för att må bra. Sen drar jag igång med maraträningen i slutet på juni. Och då jeflar ska det springas. Nästa vecka går jag på sommarlov, sen väntar drygt 8 veckors semester. Då ska jag köra allt som jag planerade ifjol men inte kunde pga löparknät. Dubbla pass flera gånger i veckan, morgonjogg före frukost och långa trösklar i kvälssolen. Längtar redan.
I onsdags hade vi avslutning och körde sista passet med Runacademy uppe på Södra Berget. Känns som det var igår vi drog igång första passet i minusgrader och snö, tiden har bara runnit iväg. Nästa år blir det nya ledare här i Sundsvall, jag och dom andra tackar för oss och lämnar över stafettpinnen. Det har vart roligt och lärorikt, men tagit mer tid än jag trodde och framförallt påverkat min egen träning. Tanken från början var att Runacademy dagarna skulle bli mina vilodagar men så har det inte riktigt blivit, har sprungit dit, hem och vart med under passen och det har inte blivit så mycket vila av det. Jag tror att dom flesta deltagarna har vart nöjda så jag hoppas att dom fortsätter trots att vi ledare tackar för oss.
Träffade på en försäljare från Salming uppe på parkeringen på Södra som stod och frös och visade deras nya sortiment av skor. Med tanke på hur mycket det blåste i onsdags så var vi nog dom enda som var där, kanske därför som han bjussade på gratis löparstrumpor. Strumpor är en sån där grej som man (jag) gärna drar sig för att köpa, mest för att det är så jäkla tråkigt, ungefär som att köpa kalsonger, så det var helt perfekt att komma hem med ett par nya strumpor. Gratis är alltid gott.
Har inte planerat in några lopp i sommar men håller ögonen öppna, tävling är ju den bästa träningen. Har spanat lite på Skellefteå Midnight Marathon om ett par veckor, antingen 10km eller en halvmara, inte för att jag kommer persa på nån av distanserna men det är alltid kul att springa lopp. Vi får se om det blir av, först och främst ska jag se till att kroppen får återhämta sig lite efter att ha sprungit 2300km sen nyår.
/Hörs
Dagens låt: en av årets bästa plattor, lite bortglömd men perfekt för sommaren. Skön alternativ pop med snygga gitarrer och saxsolon. Kolla genast upp!
Prova att fokusera på bantävlingar (utomhus och inomhus) under en säsong där du utvecklar din känsla för tempot och farten, och att springa med andra löpare. Tävlingarna kan bli dina delmål under vintern och fungera som fartträning inför vårsäsongen.
KONTROLLERA TEMPOT
Att hålla jämnt tempo är det mest effektiva sättet att löpa på, vilket är svårt under det kaos som brukar råda i starten på ett landsvägslopp. Banlöpning ger klara tempobesked var 400:e meter (eller 200:e meter på inomhusbana) och ger dig möjlighet att snabbt justera farten. Efter tävlingen är det också enkelt att gå tillbaka och se exakt vad du behöver förbättra.
SÅ GÖR DU Ta tid på varje varv. Gick de första varven mycket snabbare än de följande? Eller började du i en jämn fart som långsamt försämrades? Försök hålla tiden på varje varv inom ett tioprocentigt spann. Om du snittar 1.20 på ett varv, bör du inte springa långsammare än 1.24 eller snabbare än 1.16. När du blir bättre, sikta på att hålla dig inom fem procent av snittet.
LÖP I KLUNGAN
Att springa inne i en grupp skyddar dig för vinden, men gör det också svårare att hålla sig till den kortaste vägen när banan svänger. Banan är en perfekt plats att öva på detta – här är det uppenbart vilken väg som är kortast; och det är också där alla vill befinna sig…
SÅ GÖR DU Träna på att löpa bakom andra löpare, så nära som möjligt för att bli bekväm med att ha löpare framför, bakom och vid sidan av dig. Med 400 eller 800 meter kvar, börja leta efter öppningar för att kunna göra en stark avslutning.
ÖKA FARTEN
Erfarna elitlöpare vet var deras maxfart på 1 500 meter eller 10 000 meter ligger, vilket de har nytta av när de till exempel ska löpa ett maraton. När man vet att man kan springa 40 sekunder snabbare per kilometer än snittfarten under maran så är det en bra boost för självförtroendet. Grunden till det läggs under bantävlingarna.
SÅ GÖR DU Banlopp ger fler möjligheter att tävla på kortare distanser än på landsväg. Om du vanligtvis tävlar på 5 km eller 10 km, fokusera på 1 500 meter på bana. Om du brukar tävla på halvmaraton och maraton, sikta in dig på 3 000 meter eller 5 000 meter på bana. På bana kommer du att märka att den jämna rytmen kommer tillåta dig att hålla en högre fart på bana än på motsvarande distans på landsväg.
Läs mer: 5 tuffa pass som förbereder dig för snabba tävlingar
Läs mer: Korta intervaller: Passen som inte lämnar något utrymme för tristess
Det blev en fin kväll för svensk löpning på Bislett Games igår! EM-klara RW-bloggerskan Lovisa Lindh krossade sitt pers på 800 m med över en sekund och tiden 2:00.51 lägger henne som trea genom tiderna; bara Abeba Aregawi och Malin Ewerlöf har varit snabbare.
– Helt fantastiskt! Jag hade på känn att jag kunde springa fort men att det skulle ske redan nu trodde jag inte. Jag har varit hel och frisk sedan i höstas och kunnat träna bra, det är förklaringen, säger Lovisa till SVT.
Tiden är en sekund över SOK:s OS-nomineringsgräns och en sekund under IAAF:s. Lovisa persade ju dessutom på 1500 meter i maj – tiden 4:14.10 var personligt rekord med hela fem sekunder.
Bra på 800 m sprang också Lidingös Anna Silvander som med tiden 2:02.60 var tre tiondelar under EM-kvalgränsen och bara 0.07 från fjolårets personliga rekord.
Charlotta Fougberg visade att hon är tillbaka i högform. Med 9:30.11 på 3000 m hinder slutade hon femma och underskred SOK:s nomineringsgräns med en knapp sekund!
Johan Rogestedt är EM-klar på 800 och klarade igår även kvalgränsen på 1500 m.
Ett fint lopp gjord även OS-klara Meraf Bahta som bara var 2 sekunder från Abeba Aregawis nio månader gamla tid på 1 mile.
EM-klara KVINNOR
200m: Pernilla Nilsson 92 Malmö AI
800m: Lovisa Lindh 91 Ullevi FK
5000m: Sarah Lahti 95 Hässelby SK, Meraf Bahta 89 Hälle IF
Halvmarathon: Isabellah Andersson 80 Hässelby SK, Cecilia Norrbom 88 Spårvägens FK, Frida Lundén 84 FK Studenterna, Emma Nordling 85 Enhörna IF
3000mH: Charlotta Fougberg 85 Ullevi FK
100m H: Elin Westerlund 90 Spårvägens FK
EM-klara MÄN
100m: Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge AIS
200m: Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge AIS
800 m: Johan Rogestedt 93 Stenungsunds FI, Kalle Berglund 96 Spårvägens FK
Halvmarathon: Mikael Ekvall 89 Strömstad LK, Mustafa Mohamed 79 Hälle IF, Fredrik Uhrbom 77 Spårvägens FK
3000m H: Emil Blomberg 92 Hässelby SK
OS-klara:
Det är riktigt tuffa gränser från svenskt håll i år, och än är det få som blivit uttagna.
Meraf Bahta, Hälle:
Med tre svenska rekord på lika många distanser denna vår och försommar är hon onekligen i högform: I maj förbättrade hon sitt eget svenska rekord på 5 000 meter med nästan 10 sekunder när hon sprang på 14:49.95 på Diamond League-galan i Rabat. Hon putsade också Sara Wedlunds gamla rekord på 3 000 meter med sex sekunder till 8:43.08. Ja, och i mars sprang hon ju 10 km landsväg på 31:26 och underskred Isabellah Anderssons svenska rekord från 2009 med nästan en hel minut!
Sarah Lahti, Hässelby:
Satte i maj stort personligt rekord på 5 000 meter. 15:10.76, är personligt rekord med över en minut och den tredje bästa svenska tiden någonsin efter Meraf Bahta och Sara Wedlund. Och bara några veckor tidigare tog hon med tiden 31:54.87 över Midde Hamrins 26 år gamla rekord på 10 000 meter.
Det gäller att hinna före solen runt Europas högsta berg – och även att slå de andra lagen. De har 15 timmar, 41 minuter och 35 sekunder på sig innan solen går ner. Sofie kommer att ingå i samma lag som elitlöparen Jonas Buud, som bland annat har en världsmästartitel på 100 kilometer samt dubbla segrar i Ultravasan 90 på meritlistan. Tillsammans med fyra andra löpare utgör de Team Europe North – ett av åtta lag från hela världen.
Sofie är 25 år och en löparentusiast av stora mått. Hon springer helst långpass ute i skogen – och allra bäst trivs hon när hon springer utan klocka och kan strunta i tiden.
Varför sökte du till Beat the sun?
– Jag har alltid drömt om att få springa i en sådan miljö som loppet går i, de höga bergen och storslagna vyerna. Jag lockas också av utmaningen, att springa i avancerad terräng som dessutom är på hög höjd. Jag är en asfaltslöpare och är van att kunna lägga all fokus på att det ska gå snabbt. Nu kommer det bli mycket mer tekniskt.
Vad ser du mest fram emot?
– Jag ser väldigt mycket fram emot att få träffa de andra löparna, inte minst Jonas Buud som är en stor inspiration. Jag ser också fram emot att få springa i den fantastiska miljön.
Du kommer att tävla i samma lag som Jonas Buud, och ha honom som mentor. Vad är du nyfiken på att fråga honom om?
– Det ska bli spännande att höra hur han tränar för så långa distanser, hur många mil han springer i veckan och hur han gör för att få kroppen att hålla för så mycket träning.
Hur kommer du att lägga upp träningen fram till årets längsta dag, 21 juni?
– Utöver min vanliga löpträning som fokuserar på distans och snabbhet kommer jag att lägga in några extra backintervaller för styrka och även mer avancerad terränglöpning för tekniken.
Berätta lite om dig själv!
– Jag är löpare sedan ca 4 år tillbaka och har gjort ganska snabba framsteg. Jag springer främst distanser från milen och uppåt. Jag har börjat tävla mer det senaste året och sprang senast Göteborgsvarvet 21km (1:19:34) och blev 8:a på SM.
Det är mycket i mitt liv som kretsar kring löpningen, jag tränar i princip varje dag och är också löpcoach för en löpargrupp och jag har en lika löpartokig pojkvän. För mig är inte löpningen bara en träningsform, det är ett sätt att uppleva saker.
Läs mer: Så laddar Buud för tävling mot amatörer och världseliten runt Mont Blanc
SM i sprint arrangeras lördagen 18 juni och SM i stafett avgörs söndag 19 juni. Funderar du på att vara med i tävlingsklassen är det hög tid för anmälan eftersom sista anmälningsdag är idag (9/6). För att vara med i tävlingsklassen krävs att du har licens, vilket innebär att du måste vara ansluten till en förening som är ansluten till Svenska Triathlonförbundet. Mer om tävlingslicens hittar du här.
Motionsklasserna avgörs på söndagen 19/6. Efteranmälan till motionsklasserna kan göras på plats och i dessa klasser krävs ingen tävlingslicens.
Denna distans klarar de allra flesta av. Tävlingstiden ligger runt 1 timme för eliten och upp till knappt 2 timmar för motionärer. I motionsklass är simningen 400 m och i tävlingsklass 750 m.
Denna distans är mer krävande och utmanande än sprint. Tävlingstiden ligger från strax under 2 timmar för eliten och upp till knappt 4 timmar för motionärer.
I stafett deltar man i ett lag om tre personer. Deltagarna kör ett moment var: en simmar, en cyklar, en springer. Distansen väljer ni själva. Antingen kör ni olympisk eller sprint.
Denna klass är perfekt för kompisgänget eller företaget. Utmana dina arbetskamrater eller branschkollegor i en triathlonmatch!
Mer om tävlingarna hittar du här
Senior 20- SM, Sprint, drafting 18/6
Junior 18-19 år JSM, Sprint, drafting 18/6
Masters (35 år och uppåt) RM, Sprint 18/6
Ungdom 16-17 år USM, Sprint, drafting 18/6
Vill barnen testa på triathlon finns även Tri4fun som riktar sig till barn mellan 5-16 år. För att vara med måste man vara simkunnig.
Vasastafetten har genomförts 25 gånger och upplägget är lika klassiskt som sträckan mellan Sälen och Mora: 10 löpare delar på 90 km löpning uppdelat på avsnitt mellan 4,5 till 15 km. Det är ett inspirerande och socialt sätt att springa som vi verkligen gillar.
Men i år tänkte vi på Runner’s World tillsammans med Vasaloppet testa om det går att ha lika roligt och klara loppet på endast 4 löpare? Det blir en utmaning där hela ”Vasakvartetten” får plats i en och samma bil och utmanas av en sträcka ungefär lika lång som en halvmara.
Istället för att dela upp banans 90 kilometer i tio avsnitt nöjer vi oss med fyra delsträckor och tre växlingspunkter. Den första sträckan blir då 23,5 km följt av sträckor på 23,2 km, 24,3 km och 19,1 km.
– Vi har under de senaste åren sett två tydliga trender bland våra läsare. Den första är att halvmaran har blivit den starkast växande loppsträckan och den andra handlar om att allt fler vill springa tillsammans med andra för att klara av en utmaning. Därför ska det bli otroligt kul att testa det här upplägget med våra följare och Vasaloppet, säger Runner’s Worlds chefredaktör Stefan Larsén.
För att kunna testa om det går att klara Vasastafetten med fyra löpare i en ”Vasakvartett” behöver vi din hjälp som en del av vårt team. Vi hoppas naturligtvis att du är sugen att vara med på vår testtur där du förutom den här unika upplevelsen får ta del av följande:
Allt du behöver göra för att bli en av de lyckliga fyra är att fylla i formuläret här nedanför och hålla tummarna. Vi vill ha din ansökan senast söndag 19 juni.
Lycka till!
[form code=227]
Medlemmarna i Team Runner’s World utses av en jury med medlemmar från Vasaloppet och Runner’s World. All ev. vinstskatt betalas av vinnarna.
Det pratas mycket om vikten av att ha starka coremuskler, men det finns en stor okunskap om vad coremusklerna egentligen är för något. En vanlig uppfattning är att coremusklerna kan likställas med de nedre magmusklerna; men coremuskulaturen innefattar även lårens insidor, bäckenet och ryggraden upp till nacken – helt enkelt de muskler som håller upp kroppen.
Fysioterapeuten Markus Greus är pionjär för en ny typ av coreträning och har sedan 2002 tillsammans med några amerikanska fysioterapeuter utvecklat avancerade metoder för träning av de posturala musklerna – det vill säga de muskler som håller upp kroppen från topp till tå och som lägger grunden till effektiv och naturlig löpning.
Han hjälper idag många av landets främsta idrottare inom såväl löpning som andra sporter med skaderehabilitering och prestationshöjande träning. Markus menar att en stark coremuskulatur stabiliserar bålen och bäckenet så att du kan generera mer kraft i löpsteget.
Men trots att många löpare idag säger sig ägna sig åt coreträning, når en stor andel inte önskade resultat, och skador i fötter, underben och knän är fortfarande väldigt vanligt.
– Problemet är att det är så få som tränar hela corekedjan. Starka magmuskler stabiliserar delvis ländryggen, men räcker inte för att räta upp en stel bröstrygg eller ett bakåttippat bäcken. Om coreträning ska ha effekt måste du träna hela den inre muskulaturen, från lårens insidor längs framsidan av bäckenet och ryggraden ända upp till nacken, menar Markus Greus.
Den här inre muskelkedjan har till uppgift att hålla lederna i sina rätta positioner under löpsteget och att fördela kraften över fot, knä, höft och bål för att få optimal kraftutveckling.
– När vi är för svaga i någon del av den inre kedjan tvingas andra, mer ytligt liggande muskler att kompensera för att hålla upp och stabilisera kroppen. Ett exempel på detta är den lätt kutiga hållning som är så vanlig hos många löpare: alltför svaga muskler i bröstryggen tvingar nacke och axlar att försöka hålla uppe huvudet med dåligt resultat.
Den ihopsjunkna överkropps-positionen bidrar till att syresättningen minskar, eftersom lungorna får mindre plats att expandera på. Dessutom slutar de djupt liggande hållningsmusklerna i höft och bäcken att fungera optimalt, vilket ökar skaderisken och försämrar löpsteget oavsett hur stark man är i ben och i övriga coremuskler, menar Markus Greus.
En annan del av den inre muskelkedjan som ofta är försvagad är underbenen, insida lår och framsida höft, vilket bidrar till att fötterna vrider sig utåt och knäna inåt. Detta innebär ett ökat vridmoment i både fot- och knäled med eventuella besvär i form av skador som hälsporre, hälsenebesvär, benhinneinflammation och löparknä.
– Eftersom fötter och knän är konstruerade för att peka rakt fram så försämras förmågan att fjädra i fot- och knäled, det vill säga att dämpa stötar. I och med det försämras även löpeffektiviteten, säger Markus Greus.
|
|
|||
Läs mer: Testa dina svagheter: Bröstryggen, svanken eller fötterna? + Övningarna som hjälper dig. |
|||
|
Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 6 2016. |
|||
|
Jag körde ingen löpträning över huvud taget när jag simmade. Jag började löpträna först 2007, efter att min dotter hade fötts. Det är ett sådant enkelt sätt att träna på, inga tider att passa, bara att dra på sig skorna och ge sig ut.
Jag var ju bröstsimmare, så det enda jag gjort tidigare var att stretcha mina fotleder. Jag sprang som Kalle Anka i början. Men min pappa har varit en duktig maratonlöpare, han har gjort 2.42 på Berlin Marathon. Han gav mig rådet att börja med att springa tre gånger i veckan i sex veckor, och att aldrig springa snabbare än att jag kunde prata samtidigt. Det var det bästa rådet jag har fått vad gäller löpning. Sedan tog det nog inte mer än två, tre veckor innan jag var fast.
Jag har egentligen varit emot motionslopp. Om man inte satsar på att vinna, vad är meningen? Det är ju ett typiskt elitidrottsperspektiv. Men så skulle ett gäng på jobbet springa Lidingöloppet, det var 2009. Någon gav återbud så de undrade om jag ville springa. Jag tänkte vad f-n, jag gör det och sprang runt på tre timmar. Jag var nöjd med det, jag hade ju inte tränat för det. Och jag tyckte att det var väldigt kul.
Det blev mer löpning, och så började jag med triathlon. Jag gjorde Ironman i Kalmar förra året där jag gick i mål på 11.20. Då hade jag tränat fyra månader innan. Nu tränar jag 20 timmar i veckan och har utvecklats fruktansvärt mycket det här året. Nu siktar jag faktiskt på att vinna Kalmar i år i min åldersgrupp och få en plats till Hawaii Ironman. I år har jag som mål att gå ner mot 50 minuter på simningen, förra året simmade jag på en timme.
Förra året sprang jag maran i Kalmar, efter 18 mils cykel, på 4.25 – och kräktes hela tiden. Men om allt går som det ska och magen håller så hoppas jag springa på runt 3.40 i år. Då skulle jag vara svinnöjd.
Löpträningen ligger på 4-5 mil i veckan: långpass, intervall och snabbdistans. Jag springer max ett långpass i veckan för att spara kroppen lite grann. Tiderna på tusingarna har gått ner från att ligga på 5.05 till 3.55 det här året.
Jag var extremt prestationsstyrd när jag simmade, och det är ju inte så konstigt när man är elitidrottare. Det som är så skönt med satsningen på triathlon är att jag inte längre behöver bevisa något. Jag kan luta mig tillbaka och bara göra det här med glädje. Om det inte räcker för att jag ska ta mig till Hawaii, så har jag ändå haft ett sjukt kul år med jäkligt bra träning. Min kropp och mitt psyke har överträffat sig själva. Jag är inte rädd för att misslyckas längre. Det är en del av livet, att våga misslyckas.
Jag föreläser om träning och jobbar med Girls Wellness Academy, som satsar på friskvård och hälsa. Fokus ligger på träning för tjejer, och mycket av den görs utomhus. Vi var på Mallorca nyligen, 32 tjejer i åldrar från 22 till 68 år. Det är fantastiskt kul när det bara är tjejer med, de växer och vågar mer när det inte är en massa killar runt omkring.
Den mäktigaste löpupplevelse jag haft var när jag var på jobb i Örnsköldsvik, och hade en halv dag ledigt. Jag fick ett tips om att löpa i Skuleskogens nationalpark, och gav mig ut med vätska och energi. Det var helt magiskt vackert där, så jäkla häftigt. Jag sprang i fyra timmar, ville aldrig sluta.
Jag vill göra mer sådant, prova på trail och ultralopp. Kanske lite swimrun. Det finns ju hur mycket som helst att uppleva när man både cyklar, simmar och springer.
Simmaren Emma Igelström har tagit fyra VM-guld, ett VM-silver, tolv EM-guld, två EM-silver och tre EM-brons – och var första kvinna att simma under drömgränsen 30 sekunder på 50 meter bröstsim. I sin bok Simmar-Emma: Min kamp mot bulimin (2006) berättar hon om hur hon länge kämpat mot ätstörningar.
Mer Emma: Följ Emma och hennes adept Hanna på vägen mot Lidingöloppet!
Många tycker såklart det är orättvist, och Christoffer Hiding är en av dem som gjort något åt det och startat en namninsamling för att väcka SOK. Håller du med? Skriv under här!
Läs mer om Mikael Ekvall och hans extraordinära maratondebut
