Runner's World
Blogg

Kungsholmen Runt – Race Report

07 maj 2016 av Antal visningar: 249

Idag gick det åt helvette för å uttrycka sig på ren svenska. Värmen blev en total chock för kroppen. Så varmt som det var i Stockholm idag har vi knappt ens under sommaren hemma i Sundsvall. 22 grader i skuggan och en bra bit över 30 i solen blev för mycket, särskilt med tanke på att vi nyss fått vår uppe hos oss, att gå från vinter direkt till sommar funkar liksom inte när man ska försöka prestera. Första 4-5km kändes bra men sen kom en sprängande huvudvärk och illamående pga solen och värmen och då var det bara att kasta in handduken. Tänkte bryta vid Rålis men bestämde mig till slut för att ändå jogga runt andra varvet och åtminstone ta mig i mål.

Fick en föraning om vad som väntade redan igår när jag kom ner till Stockholm. Överallt på stan trängdes folk på uteserveringar och köerna till glasskioskerna var kilometerlånga. Imorse när jag vaknade nån gång vid halvniotiden sa termometern 15 grader redan då. Det var skönt att kunna käka frulle på balkongen i shorts och tischa men en viss oro började smyga sig på. Dessutom började jag känna nervositeten komma smygandes, vilket inte hör till vanligheterna, brukar mest känna mig avtrubbad nuförtiden inför lopp. Så nervös som jag kände mig idag har jag nog inte känt sen Ultravasan förra sommaren.

Kom till Fridhemsplan strax efter 11-tiden och kände direkt jag kom upp från tuben att temperaturen hunnit stiga ytterligare ett gäng grader sen frukosten. Första synen vid Rålis, förutom alla löpare, var allt solbadande folk i bar överkropp som flockades och nu kändes det verkligen som det var högsommar på riktigt.

Slängde av mig överdragskläderna, som var helt onödigt i värmen, lämnade in väskan och började jogga upp i lugn fart. Det kändes ganska bra, nästan skönt trots värmen. Totalt ca 15min uppjogg och några avslutande stegringar. Träffade Gabriel från jogg längs Norr Mälarstrand och joggade upp med honom sista biten, han skulle gå för PB trots värmen och jag svarade lite väl kaxigt att det skulle jag minsann också göra. 

Med 10min kvar var det dags att hoppa in i startgruppen. Jag startade längst fram bland dom seedade löparna men ställde mig längst bak, ville inte riskera att dras med i nån tjurrusning. Nervositeten hade börjat släppa och nu kände jag mig mest taggad och sugen på att få komma iväg.

När startskottet kände jag mig på tårna och stack iväg med en bra känsla. Första kilometern kändes lätt, nästan för lätt, kollade aldrig på klockan men uppskattade att det kanske gick i 3.45-fart, ville öka farten och bara trycka på men intalade mig själv att det bara var dumt. När autolap pep och sa 3.33 drog jag ner på farten trots den lätta känslan, hade dragits med i för hög fart trots att jag försökte bromsa. Efterföljande kilometrar sa 3.46, 3.47 och 3.51 och strax före 5km passeringen kände jag mig riktigt stark. Hit var det otroligt lättlöpt och jag visste att banan skulle bli knixigare och jobbigare nu och ställde in huvudet på att bita ihop. 

Strax före 6km kom ett motlut vid Kristinebergs IP som jag svor över ifjol, nu var jag beredd på det och visste vad som väntade men på väg uppför kände jag hur pulsen började åka ber-och-dalbana. När jag väl tagit mig förbi den passagen kändes det som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen. Nånting kändes fel. Började känna en sprängande huvudvärk och svor över att det var så få vätskekontroller. Drog ner på farten men det hjälpte inte alls. På väg ner mot Rålis, som är lättlöpt utförslöpning, gick det inte fortare än 4.10. Huvudvärken ville inte försvinna och dessutom översköljdes jag av ett illamående som inte heller ville släppa. Med en skyhög puls bestämde jag mig för att bryta vid varvningen i Rålis,det här gick inte. Blev omsprungen av brorsan strax före Rålis och sa att jag skulle bryta, men när jag passerade milen på drygt 39min så bestämde jag mig för att åtminstone försöka fullfölja, jogga runt sista varvet. Det kändes fel att bryta och om jag drog ner på farten kanske huvudvärken och illamåendet skulle släppa. 

La mig i typ 5-fart och det kändes okej även om pulsen var oproportioneligt hög. Nånstans vid Rådhuset mötte jag brorsan som också gett upp och var på väg tillbaka till Rålis. Övertalade honom att fortsätta och tillsammans joggade vi sista varvet i ganska behaglig fart. Hade det inte vart för att det var skugga på Karlsbergsidan så hade nog mitt huvud exploderat. Dränkte huvudet i vatten vid varje station utan nån större effekt.

Det kändes som det var många som hade problem med värmen idag. Med några kilometer kvar kom förra årets Asics utmanare Peter Svenson uppjoggades vid min sida som också hade gett upp tidsambitionerna rätt tidigt. Inne i Rålis kom jag ikapp en bekant rygg som jag jagat dom första 5km. Hade aldrig nån lust att ens försöka trycka på på slutet, jag och brorsan sprang och småpratade hela vägen in i mål. Klockan stannade på 1.29.57 men det är av akademisk betydelse.

Just nu är jag både nöjd och besviken. Nöjd med att jag inte bröt och slutförde loppet, jag gav inte upp utan fick en medalj, kanelbulle och alkoholfri öl och fick känna på stämningen i målområdet. Besviken över att värmen ställde till det, benen kändes fräscha och jag tror att jag åtminstone skulle kunna ha utmanat mitt PB i ”vanliga” förhållanden men jag visste på förhand att jag inte är gjord för att springa i värme. Det är bara bryta ihop och komma igen. nu håller vi tummarna för att termometern visar ensiffrigt den 4 juni, annars blir det jobbigt. Det blev ingen pers-bärs efter loppet men väl en gravöl. Nu glömmer vi det här och blickar framåt.

/Hörs

4 fördelar du som löpare har i resten av livet
Blogg

4 fördelar du som löpare har i resten av livet

av Antal visningar: 218

Löpningen gör dig även starkare mentalt, vilket du tar med dig i övriga livet, enligt boken Think like an athlete, av författaren David Nicholson:

1. Du får det gjort
När pappershögen på skrivbordet växt till ett obestigbart berg kan du som löpare lägga i en växel som du inte trodde att du hade och helt enkelt bestämma dig för att arbetet ska bli gjort. Precis som du skulle gjort under ett långpass eller ett lopp.

2. Du vet att du kan bli bättre
Regelbunden träning ger tydliga resultat, vilket ger dig självförtroende. Det ger dig i sin tur insikten om att du kan förbättras även inom andra områden i livet, bara du lägger manken till. Du kan till exempel bli en strålande talare, bara du tränar. Det är bara att ställa dig upp på fester och i andra sociala sammanhang och tala, och sedan göra det igen – och igen. Till slut kommer du att trollbinda dina åhörare.

3. Du lär dig av dina misstag
Vissa löpturer kan ge ett endorfinpåslag som gör dig närmast hög. Andra turer känns så tunga att du bara vill vända hem och lägga dig på soffan. Genom att blicka tillbaka på dina löpupplevelser och analysera vad det var som gjorde att det ibland gick sämre kan du ta med dig kunskapen till nästa löppass för att undvika att göra samma misstag. Detsamma gäller om du går på en jobbintervju och inte gör så bra ifrån dig. Då har du som löpare redan vanan att granska dig själv och dina misstag, och då kan du förbättra dig inför nästa intervju och se till att få det där drömjobbet!

4. Du når dina mål
Löpare är som bekant proffs på målsättning. Det vittnar rusningen efter startplatser i såväl Stockholm Marathon, Tjejmilen som Lidingöloppet om. Eftersom du har vanan inne att visualisera en målbild när du står på löparbanan har du lättare att göra det även när du drar på dig jobbkostymen – och därför har du också lättare att göra karriär på jobbet.

Så springer du halvmaran bäst – km för km!
Blogg

Så springer du halvmaran bäst – km för km!

05 maj 2016 av Antal visningar: 590

Start och kilometer 1
Använd den första kilometern till att komma igång och hitta en bra rytm. Se till att starta mjukt och öka farten sakta istället för att rusa iväg i starthetsen. Det kan vara trångt men se till att inte bli stressad, det kommer 20 kilometer till så du har gått om tid att ta igen eventuellt tappade sekunder här. 

2-3 kilometer
Försök att komma upp i din planerade tävlingsfart under den andra kilometern. Kolla din tid och hastighet vid kilometermarkeringarna och försök hitta någon eller några löpare som verkar hålla din önskade fart. Glöm bara inte att anpassa dig efter hur banprofilen ser ut. Om det är mycket svängar och uppförsbackar gäller det att fokusera på ansträgningen snarare än klockan.

3-5 kilometer
Det är fortfarande tidigt i loppet och du borde känna dig full av energi. Bra! Se till att hålla fast vid den känslan. Men det är allt för tidigt att börja gasa redan nu. Om du ändå känner att det är tufft att hålla din planerade tävlingsfart så var inte rädd för att slå av lite på takten. Det är fortfarande långt kvar.

5-12 kilometer
Försök springa avslappnat under den första halvan av loppet. Överansträng dig inte när det lutar uppåt eller blåser motvind. Låt dina tankar vandra – elitlöpare använder sig ofta av strategin att frikoppla tankarna från kroppen under den här fasen av loppet för att göra det mentalt lättare att hålla den planerade tävlingsfarten.

12-15 kilometer
Även om du har en realistisk målsättning när det gäller din tävlingsfart, så börjar det bli jobbigare att hålla den nu. Därför måste du från och med nu koncentrera dig för att hålla dina kilometertider. 

15-19 kilometer
Efter 15 kilometer börjar loppet ”på riktigt”. Under den sista fjärdedelen av loppet är det dags att använda den energi som du har sparat. Du springer nu med trötta ben, och att hålla farten blir alltmer en mental prövning. Det är bara att bita ihop, men du kan inte ge allt riktigt ännu. Om din andhämtning är forcerad vid det här laget så gör det inget, men försök att undvika att tappa koordinationen och steget. Koncentrera dig på en regelbunden, djup andhämtning och försök springa avslappnat även om det är svårt.

19-20 kilometer
Under de sista kilometerna är det ingen idé att spara på krutet. De flesta löpare blir också förvånade över vilken kapacitet de har när de får mållinjen i sikte. Din löpteknik kommer att vara en avgörande faktor under den här fasen.

21 kilometer och målgång
Även om du är helt slut nu så kan du förmodligen ändå spurta de sista hundra meterna. Men eftersom det kommer att ha en marginell betydelse för slutresultatet så rekommenderar vi att du drar ner på tempot något – och istället njuter av den sista biten in i mål. Korsa mållinjen leende istället för grimaserande, och njut av din prestation. Om du däremot är väldigt nära att slå nytt personligt rekord eller att springa under 1.30- eller 2-timmarsgränsen är det förstås läge att ge allt.

Vill du gå ner i vikt? Andas!
Blogg

Vill du gå ner i vikt? Andas!

04 maj 2016 av Antal visningar: 829

Vi lever i ett visuellt samhälle; därmed blir vårt utseende allt viktigare. Hur vi ser ut – tror många – är viktigare än det vi är. Det är lätt att bli lurad av förenklade budskap om snabb viktnedgång och lycka. Då gäller det att ha realistiska förväntningar om vad som är möjligt.

Det kan man få med grundläggande kunskaper i naturvetenskap – som det faktum att materia eller energi varken kan skapas eller förstöras. Eftersom fett är materia, kan fettet inte försvinna eller omvandlas till energi – utan endast omvandlas till andra former av materia.

En vanlig missuppfattning är att fettet försvinner i toaletten, men det rör sig om restprodukter. Man kan tänka sig mag-tarmkanalen som en slang genom kroppen – det som kommer ut ur den ena änden måste ha kommit in från den andra änden. Slangens insida är – precis som huden – kroppens utsida.

En annan vanlig missuppfattning är att vi svettas ut fettet. Men svett är bara salt och vatten. Då återstår bara en väg att få ut fettet ur kroppen – genom näsan och munnen. Vi andas alltså ut fettet. Vi tappar vikt genom att andas. 

Fett består av tre typer av atomer: väte, kol och syre. Dessa måste ut ur kroppen på något sätt. Vätet bildar vatten ihop med syre. Eftersom kroppen alltid behöver vatten, så kan man anta att väte ”försvinner” den vägen. För att tappa vikt är det framför allt kolatomerna som måste ut ur kroppen. Det gör de tillsammans med det syre vi andas in i form av koldioxid.

Det betyder att vi bara kan tappa fett genom att äta färre kolatomer och/eller förbruka fler kolatomer. Det är den naturvetenskapliga grunden för viktminskning. Men säger det så mycket? Det beskriver ju bara hur, inte varför. Det är ungefär som att säga att det fotbollslag som gör flest mål vinner.

Enligt fysikens lagar krävs det en kilokalori för att värma upp 1 liter vatten 1 grad, alltså kostar det kroppen 37 kilokalorier att värma upp 1 liter iskallt vatten till kroppstemperaturen 37 grader. En vuxen man äter cirka 2 500 kilokalorier under en dag. Betyder det att man kan nollställa kaloriekvationen genom att dricka 67 liter iskallt vatten? Svaret är nej. Det är oerhört svårt att tappa vikt oavsett om vi dricker ett glas isvatten eller springer i en timme.

Naturvetenskapens lagar ger ett otvetydigt och korrekt sätt att beskriva viktuppgång. Frågan varför vikten ökar är svårare. Våra kroppar är ett komplext och robust system som under miljoner år utvecklats för att samla in energi från omvärlden och upprätthålla en inre jämvikt. Detta styrs via olika typer av återkoppling.

Den mat vi äter används för att skapa energi. Om vi äter för mycket energi i förhållande till vad vi förbrukar, börjar kroppen lagra energi som fett. När vi äter för lite energi i förhållande till vad vi förbrukar, då skapas energi av dessa fettlager.

I fettcellerna finns det ett hormon som kallas leptin som skickar meddelandet ”jag är nöjd” till hjärnan. Från magen skickar hormonet ghrelin meddelandet ”jag är hungrig”. Leptin och ghrelin är två av flera hormoner som reglerar aptit och hunger. Hjärnan kalibrerar dessa meddelanden och ställer in balansen mellan dem.

Så om jag springer 10 kilometer om dagen och därmed förbrukar mer energi än jag stoppar i mig, då minskar mängden fett. Det leder också till en minskad signaltrafik från fettvävnaden. Det tolkar hjärnan som en avvikelse från jämvikten, och aktiverar ett beteende som ser till att jag återställer balansen – genom att röra mig mindre och äta mer.

Alla påståenden om viktminskning måste kontrolleras genom experiment och erfarenhet. Det finns inga genvägar. Viktminskning handlar snarare om att steg för steg ändra vanor, och att gradvis justera kroppens jämvikt och vårt livsmönster. 

Det är svårt. Hade det varit lätt hade det inte funnits något problem med övervikt. Men det är inte omöjligt. 

Mailstrul har orsakat problem med inloggningar
Blogg

Mailstrul har orsakat problem med inloggningar

av Antal visningar: 281

Hej alla prenumeranter och medlemmar på sajten!

Vi har precis upptäckt att det verkar ha blivit något strul i vårt datasystem p.g.a en mailkö som stannat. Det har inneburit att alla ni som begärt nya lösenord på sajten inte fått era återställningsmail. Detta har såklart många av er märkt och mailat oss för att få hjälp i frågan. Tyvärr har inte heller dessa mail nått fram till oss och vi ber hemskt mycket om ursäkt för att ni inte fått hjälp.

Det här verkar varit ett problem som legat ett bra tag utan att vi märkt det eftersom vi ändå nåtts en del mail som velat få hjälp med lösen.  Detta gör att ni är många som mailat och tyvärr har vi ingen möjlighet att hantera alla dessa obesvarade mail ett och ett utan ber er som haft bekymmer att vänligen prova igen. Gå in på sajten och klicka på Glömt lösenord.

Kolla sedan i inkorgen, skräpkorgen och korgen ”övrig e-post”. Efter att mailproppen lossnade verkar även en del av er ha fått de efterfrågade återställningsmailen igår kväll. Har du inte efterfrågat återställning och ändå fått ett mail kan du bara bortse från det.

Får ni ändå vidare problem och inte lyckas återställa – vänligen maila ditt namn och prenumerationnummer eller adressuppgifter till nina@runnersworld.se. P.g.a kommande helgdagar kommer vi inte att ha möjlighet att ta tag i alla era mail förrän nästa vecka men vi hoppas att ni förstår och har tålamod.

Återigen – vi ber om ursäkt för det strul detta orsakat och hoppas innerligt att det nu ska fungera. Hoppas att ni alla får en fin och solig helg med sköna löppass!

/Med vänliga hälsningar Redaktionen

Låt barnen testa swimrun
Blogg

Låt barnen testa swimrun

av Antal visningar: 501

I Ångaloppet familj kan barnen tävla i lag om två, antingen med en kompis eller med en förälder eller annan vuxen. Det finns två banor att välja på, en kortare på 1,5 km och en längre på 3,3 km.

Banan som är 1,5 km springer lagen i vatten som är långgrunt, vilket gör att även den som inte är simkunnig kan vara med. Total är det två vattenhinder på ca 70 m vardera i denna bana.
Sträckor totalt: 1,3 km löpning och 200 m simning

Banan som är 3,3 km finns tre simstäckor på ca 100 m vardera. För att delta måste man vara simkunnig och ha tagit simborgarmärket. Kravet är alltså att barnet kan simma minst 200 m i ett sträck utan att stanna för att vila.
Sträckor totalt: 3 km löpning och 300 m simning.

Mer om swimrunfesten Ångaloppet familj och anmälan

Adam och Alma om Ångaloppet familj

Adam och Alma som är 11 och 9 år och var med förra året i Ångaloppet familj och i år ställer de upp igen. Bägge två gillar att pyssla med lite olika sporter, just nu är favoritsporterna basket och fotboll. Men intresset för både triathlon och swimrun har väckts hos de båda syskonen. Och i år ställer familjen upp med sex stycken släktlag, vilka samtliga barn tävlar med en vuxen. Här berättar de lite mer om vad som var roligast med tävlingen och vilka utmaningar de stötte på.

Hej Adam och Alma! Ni deltog i förra årets Ångaloppet familj. Hur var det?
– Det var jättekul! Och jobbigt! Lite nervöst innan, när vi inte visste hur det skulle funka att simma med träningsskorna på. Blöta skor blir ju ganska tunga, men om man har en dolme mellan benen när man simmar går det rätt bra. Då måste man bara vänja sig vid att inte använda benen när man simmar. Vi övade lite innan loppet, så det gick bra.
Någon gång glömde jag (Adam) att sätta på mig simglasögonen innan vi hoppade i vattnet också, det blev lite stökigt, men gick rätt snabbt att fixa till, säger Adam och Alma.

Vad var roligast och vad var jobbigast?
– Det var kul att förbereda och testa utrustningen med strumpor, skor, flytsaker och allt. Och det var jätteroligt att se människors miner på badplatsen när vi tränade och hoppade i och började simma med skorna på oss.

Det jobbigaste var nog vattenlöpningen. Och det svåraste att ta sig upp från vattnet när klipporna var blöta och hala. Och ibland när man var trött var det lite svårt att veta vart vi skulle, då var det skönt att vi tävlade med varsin vuxen som hade lite mer koll.

Har ni några mål med årets tävling?
– Sedan förra året har vi båda slutat att simtävla. Så i år blir nog simningen lite tuffare för oss. Men vi ska träna lite extra på det under sommaren och målet är att det ska gå minst lika bra som förra året.

Har ni några kompisar som ska delta?
– Nej, inte som vi vet om, bara släkt.

Har ni provat triathlon eller swimrun förut?
– Ja, Adam har gjort två Lidingö Triathlon tidigare och Alma har gjort en. Och så blir det andra gången vi testar på swimrun med Ångaloppet i augusti, avslutar de.

Hur tränar ni föräldrar med barnen inför tävlingen under året?
– Barnen gör flera olika sporter och får mycket träning på det sättet. Från april brukar de följa med oss ut och springa och intervallträna utomhus. De gillar att avsluta med några minuter vid utomhusgymmet, säger Pernilla, Adams och Almas mamma.

Vad tycker barnen är roligast, mest spännande och utmanande?
– Våra barn gillar att tävla. Men de blir ganska lätt uttråkade också, framförallt om det är enformigt. I triathlon är det utmanande att prestera i grenarna och i att byta kläder och utrustning. I swimrun är det spännande att ha all utrustning med sig genom hela tävlingen och samtidigt simma och springa. På så sätt blir det omväxlande och det händer lite mer och är fler moment som alla är lika viktiga för resultatet.

Både Lidingö Triathlon och Ångaloppet är dessutom jättebra arrangerade av riktiga eldsjälar i superfina omgivningar.

Du Pernilla och din syster ska tävla i Ångaloppet i år. Vad är tankarna kring det?
– Hela familjen var på plats förra året och antingen tävlade eller hejade på. Det var en härlig dag och vi är en stark hejarklack. Men så bestämde vi oss alltså för att vara med och tävla i år. Och jag vet inte om vi fattar vad vi har gett oss in på. Det kommer helt säkert att vara jättenervöst. Men förhoppningsvis mest kul. Vi ser det som ett bra sätt att umgås och att träna, både vi två, men även vuxna och barn tillsammans, avslutar Pernilla.

Alma och hennes moster i förra årets Ångaloppet familj.

Adam och hans morbror i förra årets Ångaloppet familj.

Fotograf: Nadja Odenhage.

Blogg

Hurra för att kunna springa mycket!

03 maj 2016 av Antal visningar: 225

   Jag har nu varit på La Palma i en vecka och försökt förbereda mig för mitt första ultralopp i bergen. Att träna för längre sträckor är något helt nytt för mig och jag får prova mig fram. Veckan har gått bra och jag har fått in över 20 mils löpning, vilket är mängdpers för mig. Eftersom jag har gjort den mesta av träningen i begen har det blivit många timmars löpning. Funderade först på hur jag skulle räkna på min träning nu, timmar, mil eller höjdmeter? Och jag kom fram till att jag vill räkna lite på allt. Att bara räkna timmar känns väldigt konstigt för mig som är van vid att tänka sträcka och fart. Men när man tränar för längre sträckor finns det ju också ett syfte att bara vara ute länge oavsätt hur snabbt och långt man springer.

    Den här veckan har jag sprungit väldigt långsamt och bara övat mig på att vara igång en längre tid igen, längsta passet blev 4,5 h och  37 km och 1800 höjdmeter uppför. Mest av allt är jag glad för att kroppen känns bra och tål att springa så här mycket! Idag ska jag vila, ligga på stranden och yoga. Sedan blir det lätt träning fram till lördag när loppet går. Det känns spännande, men lite nervöst. I dåliga stunder tänker jag att det där kommer ju inte gå eftersom det känns som om det finns så många moment jag är dålig på som att springa brant utför, gå snabbt uppför och att jag aldrig gjort ett lopp som håller på i nio timmar. Men samtidigt ska det bli en utmaning och det är en fantastisk bansträckning genom vulkansand och uppe på en vulkankam.

   Tyvärr har jag svårt för att lägga upp bilder från min mobil, men ni som vill följa mig kan gå in på mitt instagram ida1284. 

7 smarta kosttips inför loppet
Blogg

7 smarta kosttips inför loppet

av Antal visningar: 248

RW:s kostexpert Emma Lindblom tipsar om hur du ska ladda inför loppet:

1. Prova ALDRIG något nytt i kostväg på tävlingsdagen, eller dagen före.

2. Ta med frukost om du bor borta, alternativt kontrollera att hotellet har den mat du brukar äta före ett lopp.

3. Har du svårt att äta tidig frukost? Gör en matig smoothie med banan och havregryn för att öka energi- och kolhydratintaget.

4. Har du svårt att äta ”riktig” mat före tävling? Prova att äta frukostmat till lunch.

5. Serverar loppet sportdryck, så kontrollera vilken sportdrycksleverantör de använder (brukar stå på hemsidan) och prova på träning före loppet. Vissa kan få problem med magen av sportdrycker och man kan reagera olika på olika märken.

6. Ta med egen gel eller dryck för längre lopp om du är känslig för andra fabrikat.

7. Är du känslig mot någon produkt så bör du undvika detta dagen före, samt under tävlingsdagen – maxprestationer kan göra kroppen extra känslig.

Sarah Lahti: Historien bakom nya svenska rekordet
Blogg

Sarah Lahti: Historien bakom nya svenska rekordet

02 maj 2016 av Antal visningar: 464

Hon har varit ung och lovande länge, och i fjol gjorde hon ett av de bästa svenska juniorresultaten genom tiderna på JEM i terräng. Nu har Sarah Lahti också tagit klivet in i senioreliten – med besked. I vår nya serie ”Unga och lovande” möter du framtidslöftet Sarah Lahti.

Det är lördagen den 13:e februari och Nordenkampen i friidrott avgörs i Växjö. Sarah Lahti startar i 3 000-metersloppet, och tar rygg på farthållaren Lisa Öhberg tillsammans med Charlotta Fougberg. Trion lämnar snabbt det övriga fältet bakom sig. Efter att haren Öhberg gjort sitt är Fougberg och Lahti växelvis uppe i ledning, men när drygt halva sträckan är avverkad så skapar Sarah en lucka till Charlotta som drygas ut meter för meter.

Till slut korsar Sarah mållinjen med tiden 9.01,16; nytt personbästa med 15 sekunder. Dessutom är det den näst bästa tiden i Sverige genom tiderna. Bara Sara Wedlund har sprungit snabbare: 8.50,32, år 1996.

Det är ett genombrott för Sarah inför en bredare, svensk friidrottspublik. Däremot ser Sarah inte ut att vara belåten med sin prestation, hon skakar missnöjt på huvudet efter målgång.  

Fyra dagar senare träffar vi Sarah Lahti på en restaurang i Globen-området i Stockholm. Om besvikelsen efter loppet i Växjö säger hon: 

– Målet var att kvala in till inomhus-VM, och det missade jag med en sekund. 

Hon är här för att springa den sällan löpta distansen en engelsk mil (1 609 meter) på Globengalan. I startfältet finns etiopiskan Genzebe Dibaba, som ska jaga rumänskan Doina Melintes världsrekord på 4.17,14, satt 1990. För Sarah är det debut på Globengalan, tidigare har hon bara kört förtävlingarna. 

– Jag ska göra ett bra lopp och få en bra känsla. No expectations, säger Sarah tolv timmar före start.

Hon växte upp i den nordvästra skånska kommunen Klippan – en uppväxt som Sarah beskriver som lugn och fin. Som barn var hon ”halvbusig och väldigt aktiv”. Hon kommer från en familj som inte låg på latsidan – hela familjen höll på med löpning, och hennes två år äldre bror Oscar var snabb i löpspåren. Sarah blev inspirerad av brorsan, hon ville bli lika duktig och det var en anledning till att hon började med friidrott som tioåring. Hon visade snabbt framfötterna på nationell nivå, som tolv- och trettonåring vann Sarah Lilla Lidingöloppet.

När det blev dags för ungdoms-SM som 15-åring fortsatte framgångarna: guld på 1 000 meter under inomhus-SM, guld på 2 000 meter och silver på 1 500 meter hinder. I prisskåpet finns totalt sju individuella guld och en silvermedalj på USM (flickor 15-17 år).

Sarah kom in på friidrottsgymnasiet i Växjö 2011, men där stannade hon bara i fyra veckor. Hon trivdes inte i staden och längtade hem till Klippan och sin familj. Istället gick hon det samhällsvetenskapliga programmet vid Klippans Gymnasieskola. 

När Sarah blev junior utökades medaljsamlingen. Inte bara på Junior-SM, hon slog sig även in i svensk seniorelit. Som 18-åring, år 2013, tog Klippantjejen brons på 5 000 meter när SM avgjordes i Borås. Samma år på hösten kammade hon hem silvret på Terräng-SM över 4 000 meter. Året efter, 2014, vann hon. 

Även fjolårets säsong resulterade i fina resultat, trots skadebekymmer. Det blev ännu ett guld på 4 000 meter vid Terräng-SM. Därtill en sjätteplats under Junior-EM i terränglöpning i K22-klassen, den bästa placeringen någonsin av en svensk tjej. 

Utöver det hittar vi flera intressanta prestationer. Ett är ett terränglopp i belgiska Roselare (Lotto Cross Cup de Hannut) där Sarah placerade sig som tvåa, endast sju sekunder bakom belgiskan Louise Carton, JEM-vinnaren i terräng. Bakom sig hade hon flera etablerade löpare, bland annat två tidigare VM-finalister på 10 000 meter.

Men det kanske mest intressanta resultatet gjorde hon i den tyska staden Paderborn den fjärde april i fjol, under ett stadslopp på 10 kilometer. Sarah dundrade in på den strålande tiden 32.58. Som jämförelse har Hälle IF:s Meraf Bahta nyligen satt nytt svenskt rekord på 10 kilometer landsväg, med 31.26. Och rekordet på 10 000 meter på bana är 31.57, vilket Midde Hamrin lyckades med för snart 26 år sedan. Sarah själv verkar däremot inte vara allt för upprymd över tiden. 

– Jag hade precis haft en stressfraktur, så det var väl en bra start med tanke på det. Men det var ingen kanontid.

En orsak till den återhållsamma inställningen till loppet i Tyskland är, att hon helgen före sprang ett tiokilometerslopp i Nederländerna på tiden 33.02. När Sarah kollade GPS-klockan efter målgång visade den att hon tillryggalagt 10,4 kilometer.  

– GPS:en brukar inte visa så mycket fel. Så det loppet var nog snabbare än det jag sprang i Tyskland. 

Sarah har fram till nu mestadels tävlat på medeldistans och kört terränglopp. Efter att ha sprungit så fort på milen fokuserar hon nu på längre sträckor. 

– Ja, det blir en satsning på 5 000 och 10 000 meter. Och sedan lite kortare lopp också, för att få snabbhet. 

I år är huvudmålet att kvalificera sig till EM i Amsterdam på 5 000 meter (kvalgräns 15.40). Hon har även en förhoppning om att få dra på sig landslagslinnet under OS i Rio i augusti, för att springa 10 000 meter. Den Svenska olympiska kommitténs kvalgräns är tuff – 31.50 – men Sarah tror att det ska vara möjligt. 

– Det tror jag. Och det trodde Nic Bideau, som jag tränat med under vintern, också. Men jag är ju bara 21 år, om jag inte kvalar in till OS i år så är det inte hela världen. Fast om jag gör det så blir det en bra upplevelse. 

Annars är det långsiktiga målet OS i Tokyo om fyra år. Då är Sarah 25 år. 

– Det är då jag vill vara som bäst. Vi får se om det är på 5 000 eller på 10 000 meter. 

Under våren åker Sarah och pojkvännen Jesper van der Wielen – 24-årig löparstjärna från Nederländerna som sprang tiokilometersloppet i Paderborn på 28.18 – till Flagstaff i USA på träningsläger. Därifrån reser de till Stanford i Kalifornien för att tävla på 10 000 meter den första maj. Det blir samtidigt hennes debut på sträckan i år, och första chansen att fixa kvaltiden till OS i Rio. 

– Där ska jag springa så snabbt som möjligt, så får vi se hur långt det räcker. Därefter kommer jag att springa några lopp i Nederländerna, men tävlingsprogrammet för sommaren är inte riktigt klart ännu.

Sarah och Jesper har ingått i Nic Bideaus träningsgrupp i Falls Creek i Australien under sex vinterveckor. Den välrenommerade tränaren har bland annat coachat den tidigare OS-guldmedaljören på 400 meter, Cathy Freeman, och hjälper även Sverigeettan på långdistans, Mikael Ekvall. Sarah säger att träningen var fantastisk, de var uppe på hög höjd och det var en vacker miljö att springa i. Det var tänkt att de skulle vara där i tre månader, men vistelsen varade alltså bara i sex veckor.

– Träningen gick bra men allt runt omkring var inte bra. Vi bestämde oss för att åka hem tidigare på grund av det. Det var personkemin som inte fungerade, jag och Nic klickade bara inte. Vi är helt olika som människor. Däremot är hans träningsprogram bland de bästa i världen och det tycker jag fortfarande. 

Nic Bideaus veckoupplägg bestod av tre fartpass, ett långpass samt en massa distanspass. Inga konstigheter alltså.

– Han tror mycket på tröskelfart, vi körde samma pass varje vecka i sex veckor. Mycket av träningen är likadan hela tiden, det går om och om igen. Sen ändrar han lite beroenden på om det är vinter- eller sommarsäsong, annars är det ofta samma innehåll. Men jag gillar det. 

Vilken typ av pass körde ni?

– Det var väldigt simpelt, exempelvis 8 x 1 000 meter eller kort- och lång backträning. Sedan körde vi något som heter ”quarters”, vilket innebär 400 meter snabbt, därefter 200 meter mellansnabbt följt av 400 meter snabbt. Det körde vi åtta gånger. 

Träningsmängden har stegrats från år till år, och nu springer Sarah oftast 15-16 mil i veckan.

– Det är ganska basic under vinterhalvåret. På sommaren är intervallerna kortare och snabbare, och då drar jag också ner på träningsmängden lite. 

Någon ny tränare har hon och Jesper ännu inte skaffat sig. Det lutar åt den 72-årige nederländaren Bram Wassenaar, som i yngre dagar tillhörde den nederländska eliten på medel- och långdistans. 

– Vi tror att det blir så, vi ska bestämma oss snart. 

Sarah och Jesper träffades under EM för klubblag i Portugal för två år sedan. Liksom för det svenska kungaparet sa det klick direkt – ett halvår senare flyttade hon till honom och staden Nijmegen, Nederländernas äldsta stad med 170 000 invånare. 

– Det är en jättefin stad. Dessutom är det bland de bästa ställena att springa på, och lite varmare än i Skåne, säger Sarah.

Vad gör ni när ni inte springer? 

– Vi träffar kompisar, går på kafé och bio. Vi försöker ha ett vanligt liv mellan träningarna. Men riktigt vanligt blir det inte, för vi vilar ganska mycket, säger hon och skrattar. 

Det är en heltidssatsning som Sarah gör. Tidigare pluggade hon nederländska, och längre fram planerar hon att läsa till personlig tränare. Men löpningen går alltid i första rummet. Hon får satsningen att gå runt med hjälp av sponsorer, som Sarahs mammas företag K2C och skofabrikanten New Balance. Även Sarahs klubb Hässelby SK stöttar henne ekonomiskt. Sedan springer hon stadslopp i Nederländerna som ger ett tillskott i plånboken i form av start- och prispengar. 

 Hur är det att vara löpare i Nederländerna? 

– Det är många stora lopp och många som springer. Och det är många som är och tittar på tävlingarna. Prispengarna går inte att jämföra, där får man hur mycket som helst jämfört med i Sverige. 

Det märks att Sarah har drivet och viljan att bli så bra som möjligt inom sin idrott. På frågan om hon är beredd att göra det tuffa jobb som krävs för att lyckas, så kommer svaret snabbt. 

– Det är jag absolut. Jag känner att det är det här som jag vill göra. 

Känner du någon press från dig själv eller från omgivningen? 

– Jag känner ingen press utifrån, den kommer mer från mig själv. 

Onsdagsförmiddagen har blivit till sen kväll. Klockan är strax före halv tio när Sarah Lahti kliver in på löparbanorna inför ett halvfullt Globen. Det är dags att springa en engelsk mil, 1 609 meter, tillsammans med en världsrekordjagande Genzebe Dibaba. Sarah gör några stegringslopp och tar sedan en klunk vatten. I hennes ögon syns ett totalt fokus på de kommande minuternas hårda slit. 

Startfältet släpps iväg och Sarah lägger sig långt bak i fältet, efter det första varvet har hon bara en löpare bakom sig. Åt den extraordinära Dibaba är det såklart inte mycket att göra, hon vinner överlägset med det nya världsrekordet 4.13,31. I skuggan av etiopiskan gör Sarah ett kanonlopp, hon tar placering för placering och stormar i mål på 4.30,42, och slutar som femma av tretton startande. Det är ett nytt svenskt rekord. Dessutom passerade hon 1 500 meter på 4.12,73, vilket innebär en startplats till Inomhus-VM i Portland på just den distansen. 

Det dröjer innan vi lyckas få en pratstund med Sarah efter loppet. Ett dopningstest ska göras, vilket drar ut på tiden. Till slut dyker hon upp. 

– Det gick snabbt idag och jag fick sprinta lite. Jag är inte van vid den snabba farten, annars kändes det riktigt bra, säger den nya svenska rekordhållerskan på en engelsk mil inomhus. 

Och det är kanske inte det sista svenska rekordet som den unga och lovande Sarah Lahti tar. 

FAKTA SARAH LAHTI

Ålder: Född 1995 i Klippan.

Längd: 178 cm.

Vikt: 53-54 kilo.

Klubb: Hässelby SK.

Familj: Sambo med nederländska löparen Jesper van der Wielen.

Bor: Nijmegen, Nederländerna.

Favoritpass: 8 x 1 000 med en minut joggvila. 

Hatpass: Inget, gillar alla pass.

Mat: Kalops.

Dricker: Färskpressad apelsinjuice.

Personbästa: 

1 500 meter: 4.17,20 (2015)

1 500 meter inomhus: 4.12,73 (2016)

3 000 meter: 9.26,02 (2013)

3 000 meter inomhus: 9.01,16 (2016)

5 000 meter: 16.19,58 (2014)

10 km landsväg: 32.58 (2015) 

10 000 m inomhus: 31.54,87 (2016)

Blogg

Pers i marklyft!

av Antal visningar: 205

Marklyft är en av mina bästa. Jag älskar marklyft, kanske för att det inte är lika mycket teknikfippel som i frivändningar och ryck. Lite tekniskt knepigt, men inte värre än att jag får ut all styrka i lyften. Mitt första träningsmål när jag hade börjat på Nordic var att lyfta 100 kilo och jag började träna med coach Jakob för att klara av just det, vilket jag också gjorde. Jag gjorde mitt 100-lyft på ett PT-pass med Jakob och sa åt honom att jag inte ville veta när det låg 100 kg på stången. Nu är jag så risig på att räkna att det var helt riskfritt att jag skulle kunna räkna ut själv bland alla småvikter som han la på. Men när det väl låg 100 kilo på stången blev Jakob lite speedad och typ hoppade upp och ner när jag skulle lyfta att det var uppnbart att det var nu det gällde.

Sedan släppte jag marklyften lite. Jag har inte tränat specifikt på det på länge och då inte heller blivit starkare i det. Nu under våren har jag tagit upp det igen – återigen med coachning från Jakob, och i torsdags satt det! Jag skulle bygga upp till en tung etta (alltså en vikt jag kan lyfta en gång). Jag fick feeling och bestämde mig för att PR-testa. Och visst kunde jag dra upp 115 kilo. Nej, det var inte mitt snyggaste lyft, men mitt tyngsta.

Nu vill Jakob att vi satsar på dubbla kroppsvikten – alltså 130 kilo. Och det är väl bara att sikta dit.

Nytt svenskt rekord av Sarah Lahti på 10 000 meter!
Blogg

Nytt svenskt rekord av Sarah Lahti på 10 000 meter!

av Antal visningar: 325

Den 21-åriga svenskan sprang på 31:54.87, nästan 2,5 sekunder snabbare än Midde Hamrins tidigare ohotade svenska rekord från Helsingfors 1990. 

Sarah var klart snabbast i loppet, tvåan Margarita Hernandez Flores från Mexico kom i mål på 32:11.04.

Sarah Lahti har utvecklats mycket som löpare det senaste året och dessutom visat en stor bredd. Senast i vintras sprang hon 1 500 meter på inomhus-VM i Portland.

– Det är fantastiskt bra, det är ju hennes första 10 000-meterslopp. Hon sa själv i vintras att hon ville springa 10 000 i sommar, och nu har hon verkligen visat att det är där hon hör hemma, säger förbundskapten Karin Torneklint.

31:54.87 är klart under kvalgränsen till EM i Amsterdam, 33:20.00.

Ledarkrönika: En bra start
Blogg

Ledarkrönika: En bra start

av Antal visningar: 140

Man kan tycka att åtminstone vi som jobbar på en löpartidning borde veta bättre än att bli skadade. Vi berättar ju för er i varje nummer hur viktigt det är med styrketräning, prehabövningar och en sund träningsbelastning. Men så enkelt är det förstås inte.

Om det bara handlade om kunskap skulle vi till exempel knappast se rökande läkare. Nej, varken läkare eller löpartidningsredaktörer är blott mer än människor med allt vad det innebär i form av bristande självinsikt, förnekelse, destruktiva drivkrafter, lathet och slarv.

Dessa mindre smickrande egenskaper, hur mänskliga de än må vara, har orsakat mig bekymmer. Mer exakt: Jag har haft ont i en hälsena, och har bara mig själv att skylla.

Ett pass med plyometrisk träning (läs mer om det på sidan 86) kräver en ordentlig uppvärmning. Jag slarvade med det precis som jag slarvat med styrketräningen,  eftersom jag är en lat människa.

Med ett stort mått bristande självinsikt körde jag igång för hårt och för snabbt för min stela kropp. Jag intalade mig själv att det första hugget i hälsenan inte var så farligt (förnekelse) och körde på eftersom jag ville komma i form till vår läsarresa i Portugal (destruktiva drivkrafter).

Jag fick förstås ont.  
Jag fick förstås inte springa.
Det var ingen bra start på säsongen.

Efter två månader med alternativ träning – skidåkning och cykling i första hand – var det dags för avfärd till Portugal. Jag hade inte sprungit en meter. Det kändes så där.

Men solen sken och den första vårvärmen strömmade upp från den afrikanska kontinenten. Sällskapet, stämningen och inspirationen försatte mig och alla andra i ett träningsrus. Första tre dagarna körde jag dubbla löppass och lite rörlighetsträning. Jag vet – idiotiskt. Men jag är bara en människa, driven av en önskan att springa bättre, längre och snabbare.

Jag borde ha fått ont. Men det fick jag inte. Så jag fortsatte att springa långpass, intervallpass och morgonjoggar tillsammans med alla andra löpare och läsare som var med på resan.

Vi var lyckliga. Stela och ömma – men lyckliga. Så den här gången var det kanske tur att vi inte lyssnade för mycket på våra överjag. Det kanske var tur att vi bejakade våra drivkrafter istället för att hålla tillbaka dem. Det kanske var tur att vi inte var så himla insiktsfulla. Det kanske var tur att vi bara sprang och inte kände efter så himla mycket. Och det kanske var tur som gjorde att vi inte blev skadade. Men det blev en bra start på säsongen.  

HÄR HITTAR DU SENASTE NUMRET AV RW DIGITALT

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på runnersworld.se