Mat och långpass


Det finns många teorier och åsikter om hur man ska äta när man springer långpass. Både före, under och efter passet. Jag brukar inte tänka så mycket på när jag äter när jag tränar men jag föredrar att inte äta så mycket innan ett pass. Mest för att magen funkar bäst då. Mina långpass på helger brukar jag dock alltid springa på morgonen och då äter jag aldrig något innan. För mig funkar det väldigt bra och jag känner mig oftast pigg och fräsch hela passet. Dessutom smakar frukosten extra bra efteråt. Hade det varit tävlingsdag hade jag såklart lagt upp det annorlunda för att ge kroppen maximalt med energi. Men att träna på tom mage kan faktiskt ha några fördelar. Eftersom kolhydratförrådet krymper under natten kommer istället kroppen ta energi från fett om du tränar tidigt innan frukost. Det kan ha positiva fördelar för dig som löptränar och satsar på längre distanser. Det finns studier som visar att det skapas fler mitokondrier när kroppen använder fett som bränsle. Mitokondrier ”skapar”energi av kroppen fett istället för kolhydrater som vi hade haft om vi ätit innan passet. Det är bra att lära kroppen använda fett som bränsle eftersom det räcker mycket längre än kroppens kolhydratlager. 

Vad tror ni!?


Mysjogga på vintern


Det har varit väldigt omväxlande väder de senaste veckorna. Ena dagen snö och -10 grader och nästa dag regna och plusgrader. Just nu föredrar jag faktiskt snö och kyla. Snön gör det så mjukt och skönt att springa och dessutom blir det lite ljusare också. 
Det bästa är helglöpning i snö. Tänk er ett mysigt långpass i solsken och gnistrande snö under fötterna. Självklart avslutar jag dessa pass med ett besök på favoritstället i stan, bageri Artisan. Att efter ett par mil komma in i värmen och sätta sig med en surdegsbaguette och en varm cappuccino är underbart.

Dessutom är brödet och kaffet den perfekta moroten för att ta sig ut och njuta av löpningen!

Hur gör ni med era långpass? 🙂


Mera bergslöpning


Tänkte dela med mig av ytterligare inspiration från min löparresa till Pyreneerna. Vi var som sagt på ett flertal platser under resan och miljön i de norra delarna av bergen var lite annorlunda och vi fick ta del av både snö och kyla. Just den plats vi besökte heter Canfranc. Det var rolig löpning och brant både uppför och nedför men inte så tekniskt svåra stigar. Den slinga vi sprang var en del av ett sort ultralopp som heter Canfanc-Canfranc
Vi bodde väldigt fint i närheten av Canfranc och hade utsikt över bergen. 

De sista dagarna åkte vi ned till södra Spanien och vi njöt av löpning längs med havet. det var otroligt vackert och löpning helt i min smak. Det var korta upp- och nedförslöp i medelsvår terräng. Dessutom var det varmt och skönt. Vi avslutade vår runda med ett glas på en uteservering precis intill havet. Därefter for vi vidare för en sista natt på ett underbart hotell i Beceite. Det var så mysigt och maten var riktigt bra med råvaror från lokala producenter. Hotellet var dessutom ombyggt från att ha varit en gammal pappersfabrik. 
Självklart avslutade vi sista dagen med en löptur i bergen kring det sista hotellet och vi klämde till och med in en liten Via ferrata på denna tur. Kul och lite läskigt om man är höjdrädd 😉 

Ha en fin dag!


Löpning och bra utsikt i Canfranc.

Jag och norska Runners World-bloggaren Abelone.

Löpning längs havet med bland annat dessa tjejer!

Via ferrata under resans sista löprunda. Sanna är på väg upp!


Höga toppar och djupa dalar


Precis som rubriken avslöjar är det precis så man kan beskriva Pyrenéerna. Det är fantastiska landskap och makalösa vyer man får ta del av. Under min senaste resa besökte vi många olika delar av denna bergskedja. Bland annat var vi i de nordliga delarna kring Canfranc i provinsen Huesca. Här var det lite kyligare och det låg till och med snö på bergstopparna. Jag älskar kontraster, att ena dagen springa i shorts och linne bland sandiga och torra vägar i Alquezars berg till att trampa omkring i en barrskog med snötäckta stigar. 
Här sprang vi delar av ett stort ultralopp (CanfrancCanfranc) som ni kan läsa mer om här. Jag blev själv sugen på att springa loppet även om det är ett extremt tufft ultralopp som kräver stor erfarenhet. Kanske någon av er vågar anta utmaningen?

Är det någon som testat ett ultralopp? Jag har bara tagit mig an maran än så länge men är riktigt sugen på en ultra 🙂


Denna utsikt säger man inte nej till <3


Jag och Abelone, en norsk tjej som bloggar för Runners Wolrd Norge 🙂 


Inte ofta det är en flack sträcka att springa på här 😉


Dessa ASICS-skor sprang jag i varje dag! Ska skriva mer om dem i ett annat inlägg!


Att springa i Pyrenéerna


Jag är nyss hemkommen från spanska Pyrenéerna och jag längtar redan tillbaka. Vilka fantastiska platser det finns säger jag bara!
Under fem dagar har jag besökt ett flertal byar och bergsområden. Kombinationen av gemytliga hotell med bästa service, underbar mat med råvaror från trakten, storslagen natur och bästa tänkbara sällskap kan inte bli annat är ”perfecto”! 
Vi började vår resa i Alquezar där vi bodde på ett mycket fint hotell med utsikt över bergen, de har allt man kan tänkas behöva för att må som en prins eller prinsessa. För mig som är en riktig frukostälskare var detta ett ställe som fick full pott för den bästa starten på dagen innan en heldag i bergen. Vi sprang tillsammans med guider från trakten och de visade oss en bitvis trixig och kuperad slinga men som de flesta löpare klarar av. Vi gjorde många stopp för att stanna och njuta av vyerna, och många bilder blev det dessutom. Ni kan ju tänka er hur det blir när man släpper lös fyra löpartokiga tjejer i denna miljö, i alla fall om man gillar Instagram (där kan ni hitta flera bilder från resan redan nu). 
Vi var två svenska och två norska tjejer som var med på resan. Alla är vi dessutom bloggare för Runnersworld. Ni hittar tex Sanna Bryngelssons blogg på RW HÄR.

Den del av Pyrenéerna vi sprang i kring Alquezar heter Rodellar och är känt för både vandringsleder, klättring och andra äventyrssporter. Dessutom har de en känd klippformation där ett ”hål” i berget har konturerna av en delfin. Ett mycket vackert område med häftig natur och bra löpning. 

Fler som älskar trail- och bergslöpning!?


Ingen dålig utsikt här!


Redo för en dag i bergen med de bästa tjejerna!


Soluppgång över vårt hotell!


Frukost!


Ser ni delfinen!?


Magisk utsikt under löpturen! 


Ready for the mountains!


Om några dagar ska jag äntligen få springa i bergen igen. Det blir en återresa till Pyreneerna. Dock kommer jag få se en ny del av bergen denna gång då jag ska till den spanska sidan och inte Andorra. 
Jag ser verkligen fram emot få komma bort och bara njuta av det bästa med löpning. Det känns extra bra nu eftersom jag varit ifrån löpningen ett tag.
Vi kommer besöka flera byar och testa många olika rundor, en del med mer höjdmeter än andra. Planen med resan är utöver att njuta av de fantastiska miljöerna att planera framtida träningsresor just hit. Visst låter det spänande!?

Visst ser det magiskt ut!?
 


Springer igen!


Har ÄNTLIGEN kommit igång med löpningen igen. Det är underbart. Det blir inga intervaller än men jag kan lunka på ganska bra och relativt länge också. Man glömmer nästan bort hur fantastiskt löpning är när man väl kan springa på utan problem. Men när man inte fått springa på ett tag börjar man nästan krypa på väggarna och det är en viss tomhet utan den. Så nu börjar jag bli som vanligt igen, lycklig av löpning!
Håller ni med om att livet inte riktigt är fulländat utan löpning?

I helgen ska jag njuta av att springa i solen, helt utan krav och tider. Hur ska ni spendera helgen?


En snygg medalj


Nu tänkte jag att vi skulle gå vidare på medaljtemat och ta fram en snygg medalj. Den fick jag när jag sprang Paris maraton våren 2014. Detta kan ha varit ett av mina mest spontana köp någonsin. Jag hade ända sedan jag kom till Paris i januari det året försökt hitta en startplats till loppet men eftersom jag var för sent ute så var det slut överallt. Men så av en slump googlade jag lite på startplatser till salu en lördageftermiddag i april, en vecka innan loppet. Jag hittade en amerikansk tjej som skulle sälja sin start pga skada. Jag fick tag i henne och hon var på plats i Paris för att mötas upp och göra vårt byte. 
Så jag promenerade glatt hem med mitt startkit samtidigt som jag läste lite praktisk info, då upptäckte jag till min stora förvåning….. loppet var ju inte alls ”om en vecka” utan dagen därpå. Så det var bara att rusa hem, förbi affären och ladda med lite extra energi och vätska, lägga fram ”tävlingskitet” och hoppa i säng tidigt. 
Jag han knappt reflektera över vad jag faktiskt skulle göra, var jag ens tränad för att springa maran igen? Oavsett så stod jag där på startlinjen en dag senare och det blev ett fantastiskt lopp. Jag njöt hela vägen av folkfesten, alla gator och sevärdheter som jag ju faktiskt lärt känna ganska bra vid det laget. Dessutom tog jag mig runt på 3 timmar och 24 minuter. Jag fick en snygg medalj runt halsen och åkte hem nöjd och stolt över min insats, vilken dag det blev!

PARIS MARATON 2014

Stämning: 8
Underbar stämning och mycket folk. Jag hade dock köpt min startplats av en amerikans tjej så fick ta emot hejjarop som ”go America” men det gjorde inte så mycket.

Svårighetsgrad: 4 
Ett ganska flackt lopp, det är väl distansen som är det tuffa.

Upplevelse: 10
Banan går genom Paris och förbi alla vackra sevärdheter. Eifeltornet, Triumfbågen, Louvren, längs med Seine. Ja ni kan ju tänka er vilken häftig upplevelse det var!

Medalj: 8
Faktiskt en av de snyggare medaljer jag fått. Enkel men väldigt blank och fin 😉

SUMMA: 30/40


Vad tycker ni? Hiss eller diss?


Jag gör allt utom springer


Jag har ju fortfarande problem med min vrist/smalben/vad, ja jag vet knappt själv vart det gör ont. Slutsatsen är i alla fall att jag inte kan springa för det gör ont. Jag har fått svar om vad ”felet” är i form av lite olika bud. Bland annat att fotleden är stel, att min stortå är stel, att jag fått en överansträngning, att det är benhinneinflammation, att jag belastar fel… Svår att veta vad jag ska fokusera på för att bygga upp/förebygga när man inte riktigt vet var problemet sitter. Det är lite diffus smärta som sitter på framsida smalben, en punkt i vadmuskeln samt strax ovanför vristen på utsidan av benet. Jag kan exempelvis inte göra några hopp med höger ben med samma spänst som vänster. Mest för att det gör ont.
Så vad gör jag då när jag inte kan springa? Jo jag försöker såklart hålla igång på alla möjliga sätt utom att springa. Jag cyklar, kör crosstrainer, roddmaskin, styrketränar osv. Känns som jag borde få en grymt stark kropp till nästa säsong!? 
Förhoppningsvis ska i alla fall all löpvila och rehab bidra till att jag snart kan springa igen. Det känns i alla fall som det är bättre än för ett par veckor sedan. 

Hur ser det ut för er? Är ni skadefria och tränar på med löpningen?

Pssst! Imorgon kommer jag avslöja en spännande nyhet för alla som delar mitt största intresse 😉 


Saknar att springa i skogen! Foto: Luca Mara


Medaljer- min första mara


Okej, då kör vi vidare på medaljjakten. Jag tänkte att det var dags för en medalj som ändå haft lite betydelse för min ”löparkarriär”. Loppet jag tänker på är Stockholm maraton.
Jag hade börjat träna en del löpning och min kompis skulle sälja sin startplats till Stockholm maraton. Jag tänkte att en mara vill man ju bocka av från ”to do-listan” så jag köpte den ett par månader innan start.
Den 1 juni 2012 stod jag på startlinjen till mitt första maraton. Det var 4 grader, regnade och blåste. Men eftersom jag inte hade några direkta erfarenheter av lopp sedan innan så hade jag ju inget ljuvligt lopp i strålande sol att jämföra med. 
Jag tog mig runt ganska obehindrat egentligen. Jag visste att jag skulle klara det och även om det var skitväder så kunde jag njuta av loppet. Mållinjen passerade jag efter 3 timmar och 50 minuter. Jag var nöjd och jag ville springa fler maraton!

STOCKHOLM MARATON 2012

Stämning: 7
Bra stämning men inte så mycket folk eftersom det ösregnade. Dock fick jag uppleva glada hejarop från min familj och alla andra blöta löpare som utsatte sig för samma sak som jag. 

Svårighetsgrad: 4 
Det är ett maraton så det är väl distansen i sig som är utmaningen. Annars smått kuperad asfaltssträcka hela vägen. 

Upplevelse: 5
Banan går genom vackra Stockholm så det är upplevelsemässigt ett bra lopp. Dock kan jag inte påstå att jag hann njuta så mycket av staden när vädret var som det var.

Medalj: 3
En ful medalj som jag ändå värderar högt. Dock inte för utseendet. Den har ju inte ens ett band så man kunde ha den runt halsen!? Galet 😉 

SUMMA: 19/40


Vad tycker ni om denna? Inte så rolig va? 


Löptränarutbildning & laktattest


Jag har haft en lärorik och händelserik helg. Jag var i Stockholm och gick Friidrottsförbundets Löptränarutbildning. Jag vill ha mer kunskap om träning och planering så det var ett ypperligt tillfälle för mer kunskap. Jag är coach sedan ett par år tillbaka för en löpargrupp med allt från nybörjare till mer vana löpare och det är fantastiskt kul att få dela min kunskap med dem. Samtidigt får jag extremt mycket tillbaka, framförallt i inspiration. Men man kan aldrig bli fullärd och därför passade jag på att gå denna utbildning.

Under utbildningen som hölls i Sollentuna fick vi träffa många duktiga föreläsare och vi har berört de flesta ämnen. Allt från träningsplanering och styrketräning till kost och ledarskap. Nu väntar bara certifieringsuppgiften innan det är klart.

Ett av momenten i kursen var att vi fick vara med och se hur ett träningspass kunde se ut för några av Sveriges duktigaste 800m löpare (Kalle Berglund och Andreas Almgren). Dessutom fick vi som ville även vara med på passet. Det blev såklart lite nivåskillnad men fördelen med intervaller är ju ändå att man kan köra ihop trots olika nivå. Passet bestod av 6x5min tröskelintervaller med 1min vila. Jobbigt och härligt pass! 

Som om inte det vore nog med träning för den dagen fick jag ställa upp som testperson under genomgången av hur ett laktattest går till. Jag fick springa på löpband där man utför testet. Jag började på 12km/h och där efter ökar man hela tiden med 1km/h var 5e minut. Var 5e minut tar man även ett blodprov för att mäta laktat(mjölksyra) i blodet samt stämmer av puls. På så vis kan man se vart tröskelpuls/nivå ligger. För när man kommer upp i en mätning där det bildas en viss mängd med laktat (4mml) så innebär det den nivå eller hastighet man klarar av att ligga på i en tröskel. Detta är ett perfekt sätt för att hitta sina pulszoner när man tränar så nu har jag bättre koll på mina zoner. 
HÄR kan ni läsa mer om olika pulszoner på Runnersworld.

Hoppas ni också haft en bra helg!
Psst! Snart kommer ett nytt medaljinlägg.


Senaste medaljen


Ny vecka och nya möjligheter, eller hur!? Min helg har varit riktigt bra och jag tänkte fortsätta på spåret med medaljer. Jag fick nämligen en ny till min samling i lördags. Då sprang jag Dalsland X-trail, 22km traillöpning på en rejält kuperad bana. Men kul var det och bra gick det, så pass bra att jag fick med mig en guldplakett hem.

Jag gjorde dock ett litet misstag under loppet. Jag sprang det i mina snabba och lätta ASICS RoadhawkFF som är helt släta under sulan (hur tänkte jag?). Jag slirade fram och tillbaka mest hela tiden och slog även till med en vurpa. Dock är det ett av mina favoritpar och de sitter som en smäck på foten även om de inte så lämpade för leriga stigar och vattenpölar. Trots det har jag haft dem till allt de senaste månaderna, jag skuttade till och med omkring med dem i bergen i Pyreneerna 😉 

Nedan tänkte jag köra premiären av mina ”medaljhistorier” genom att beskriva loppet och medaljen. Detta gör jag med en simpel betygssättning enligt en skala där 1 är uselt och 10 är Toppen. 

DALSLAND X-TRAIL

Stämning: 7
Alltid härlig stämning under lite mindre och lokala arrangemang. En del folk längs banan trots svåråtkomligt. Bra med hejarop.

Svårighetsgrad: 6 
Eftersom man kan välja distans och bana skulle jag säga att det finns något för alla (även barn). Man kan välja på en mindre kuperad bana på 9km samt en lite tuffare bana på 13km. Man kan även springa ”utmaningen” vilket innebär ett varv på båda banorna.

Upplevelse: 7
Loppet går genom de dalsländska skogarna längs med både små sjöar och den vackra kanalen. Springer man de långa banan korsar man kanalen ett par gånger över slussarna. Dessutom går loppet på hösten så det är otroligt vackert med alla färgglada löv på träden.

Medalj: 4
Medaljen är väldigt ”basic” och ser ut som de flesta medaljer från mindre lopp. Den är fyrkantig i bronsfärgat material med en löpare och loppets namn på.


SUMMA: 24/40

Någon mer som sprungit lopp i helgen? Fick du en snygg medalj? 😉 

MER OM LOPPET

PS. glöm inte följa mig på Instagram 
Du kan även följa mig på ASICS FrontRunner