Att springa i Pyrenéerna



Jag är nyss hemkommen från spanska Pyrenéerna och jag längtar redan tillbaka. Vilka fantastiska platser det finns säger jag bara!
Under fem dagar har jag besökt ett flertal byar och bergsområden. Kombinationen av gemytliga hotell med bästa service, underbar mat med råvaror från trakten, storslagen natur och bästa tänkbara sällskap kan inte bli annat är ”perfecto”! 
Vi började vår resa i Alquezar där vi bodde på ett mycket fint hotell med utsikt över bergen, de har allt man kan tänkas behöva för att må som en prins eller prinsessa. För mig som är en riktig frukostälskare var detta ett ställe som fick full pott för den bästa starten på dagen innan en heldag i bergen. Vi sprang tillsammans med guider från trakten och de visade oss en bitvis trixig och kuperad slinga men som de flesta löpare klarar av. Vi gjorde många stopp för att stanna och njuta av vyerna, och många bilder blev det dessutom. Ni kan ju tänka er hur det blir när man släpper lös fyra löpartokiga tjejer i denna miljö, i alla fall om man gillar Instagram (där kan ni hitta flera bilder från resan redan nu). 
Vi var två svenska och två norska tjejer som var med på resan. Alla är vi dessutom bloggare för Runnersworld. Ni hittar tex Sanna Bryngelssons blogg på RW HÄR.

Den del av Pyrenéerna vi sprang i kring Alquezar heter Rodellar och är känt för både vandringsleder, klättring och andra äventyrssporter. Dessutom har de en känd klippformation där ett ”hål” i berget har konturerna av en delfin. Ett mycket vackert område med häftig natur och bra löpning. 

Fler som älskar trail- och bergslöpning!?


Ingen dålig utsikt här!


Redo för en dag i bergen med de bästa tjejerna!


Soluppgång över vårt hotell!


Frukost!


Ser ni delfinen!?


Magisk utsikt under löpturen! 

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ready for the mountains!



Om några dagar ska jag äntligen få springa i bergen igen. Det blir en återresa till Pyreneerna. Dock kommer jag få se en ny del av bergen denna gång då jag ska till den spanska sidan och inte Andorra. 
Jag ser verkligen fram emot få komma bort och bara njuta av det bästa med löpning. Det känns extra bra nu eftersom jag varit ifrån löpningen ett tag.
Vi kommer besöka flera byar och testa många olika rundor, en del med mer höjdmeter än andra. Planen med resan är utöver att njuta av de fantastiska miljöerna att planera framtida träningsresor just hit. Visst låter det spänande!?

Visst ser det magiskt ut!?
 

Springer igen!



Har ÄNTLIGEN kommit igång med löpningen igen. Det är underbart. Det blir inga intervaller än men jag kan lunka på ganska bra och relativt länge också. Man glömmer nästan bort hur fantastiskt löpning är när man väl kan springa på utan problem. Men när man inte fått springa på ett tag börjar man nästan krypa på väggarna och det är en viss tomhet utan den. Så nu börjar jag bli som vanligt igen, lycklig av löpning!
Håller ni med om att livet inte riktigt är fulländat utan löpning?

I helgen ska jag njuta av att springa i solen, helt utan krav och tider. Hur ska ni spendera helgen?

En snygg medalj



Nu tänkte jag att vi skulle gå vidare på medaljtemat och ta fram en snygg medalj. Den fick jag när jag sprang Paris maraton våren 2014. Detta kan ha varit ett av mina mest spontana köp någonsin. Jag hade ända sedan jag kom till Paris i januari det året försökt hitta en startplats till loppet men eftersom jag var för sent ute så var det slut överallt. Men så av en slump googlade jag lite på startplatser till salu en lördageftermiddag i april, en vecka innan loppet. Jag hittade en amerikansk tjej som skulle sälja sin start pga skada. Jag fick tag i henne och hon var på plats i Paris för att mötas upp och göra vårt byte. 
Så jag promenerade glatt hem med mitt startkit samtidigt som jag läste lite praktisk info, då upptäckte jag till min stora förvåning….. loppet var ju inte alls ”om en vecka” utan dagen därpå. Så det var bara att rusa hem, förbi affären och ladda med lite extra energi och vätska, lägga fram ”tävlingskitet” och hoppa i säng tidigt. 
Jag han knappt reflektera över vad jag faktiskt skulle göra, var jag ens tränad för att springa maran igen? Oavsett så stod jag där på startlinjen en dag senare och det blev ett fantastiskt lopp. Jag njöt hela vägen av folkfesten, alla gator och sevärdheter som jag ju faktiskt lärt känna ganska bra vid det laget. Dessutom tog jag mig runt på 3 timmar och 24 minuter. Jag fick en snygg medalj runt halsen och åkte hem nöjd och stolt över min insats, vilken dag det blev!

PARIS MARATON 2014

Stämning: 8
Underbar stämning och mycket folk. Jag hade dock köpt min startplats av en amerikans tjej så fick ta emot hejjarop som ”go America” men det gjorde inte så mycket.

Svårighetsgrad: 4 
Ett ganska flackt lopp, det är väl distansen som är det tuffa.

Upplevelse: 10
Banan går genom Paris och förbi alla vackra sevärdheter. Eifeltornet, Triumfbågen, Louvren, längs med Seine. Ja ni kan ju tänka er vilken häftig upplevelse det var!

Medalj: 8
Faktiskt en av de snyggare medaljer jag fått. Enkel men väldigt blank och fin 😉

SUMMA: 30/40


Vad tycker ni? Hiss eller diss?

Jag gör allt utom springer



Jag har ju fortfarande problem med min vrist/smalben/vad, ja jag vet knappt själv vart det gör ont. Slutsatsen är i alla fall att jag inte kan springa för det gör ont. Jag har fått svar om vad ”felet” är i form av lite olika bud. Bland annat att fotleden är stel, att min stortå är stel, att jag fått en överansträngning, att det är benhinneinflammation, att jag belastar fel… Svår att veta vad jag ska fokusera på för att bygga upp/förebygga när man inte riktigt vet var problemet sitter. Det är lite diffus smärta som sitter på framsida smalben, en punkt i vadmuskeln samt strax ovanför vristen på utsidan av benet. Jag kan exempelvis inte göra några hopp med höger ben med samma spänst som vänster. Mest för att det gör ont.
Så vad gör jag då när jag inte kan springa? Jo jag försöker såklart hålla igång på alla möjliga sätt utom att springa. Jag cyklar, kör crosstrainer, roddmaskin, styrketränar osv. Känns som jag borde få en grymt stark kropp till nästa säsong!? 
Förhoppningsvis ska i alla fall all löpvila och rehab bidra till att jag snart kan springa igen. Det känns i alla fall som det är bättre än för ett par veckor sedan. 

Hur ser det ut för er? Är ni skadefria och tränar på med löpningen?

Pssst! Imorgon kommer jag avslöja en spännande nyhet för alla som delar mitt största intresse 😉 


Saknar att springa i skogen! Foto: Luca Mara

Medaljer- min första mara



Okej, då kör vi vidare på medaljjakten. Jag tänkte att det var dags för en medalj som ändå haft lite betydelse för min ”löparkarriär”. Loppet jag tänker på är Stockholm maraton.
Jag hade börjat träna en del löpning och min kompis skulle sälja sin startplats till Stockholm maraton. Jag tänkte att en mara vill man ju bocka av från ”to do-listan” så jag köpte den ett par månader innan start.
Den 1 juni 2012 stod jag på startlinjen till mitt första maraton. Det var 4 grader, regnade och blåste. Men eftersom jag inte hade några direkta erfarenheter av lopp sedan innan så hade jag ju inget ljuvligt lopp i strålande sol att jämföra med. 
Jag tog mig runt ganska obehindrat egentligen. Jag visste att jag skulle klara det och även om det var skitväder så kunde jag njuta av loppet. Mållinjen passerade jag efter 3 timmar och 50 minuter. Jag var nöjd och jag ville springa fler maraton!

STOCKHOLM MARATON 2012

Stämning: 7
Bra stämning men inte så mycket folk eftersom det ösregnade. Dock fick jag uppleva glada hejarop från min familj och alla andra blöta löpare som utsatte sig för samma sak som jag. 

Svårighetsgrad: 4 
Det är ett maraton så det är väl distansen i sig som är utmaningen. Annars smått kuperad asfaltssträcka hela vägen. 

Upplevelse: 5
Banan går genom vackra Stockholm så det är upplevelsemässigt ett bra lopp. Dock kan jag inte påstå att jag hann njuta så mycket av staden när vädret var som det var.

Medalj: 3
En ful medalj som jag ändå värderar högt. Dock inte för utseendet. Den har ju inte ens ett band så man kunde ha den runt halsen!? Galet 😉 

SUMMA: 19/40


Vad tycker ni om denna? Inte så rolig va?