Medaljer- min första mara



Okej, då kör vi vidare på medaljjakten. Jag tänkte att det var dags för en medalj som ändå haft lite betydelse för min ”löparkarriär”. Loppet jag tänker på är Stockholm maraton.
Jag hade börjat träna en del löpning och min kompis skulle sälja sin startplats till Stockholm maraton. Jag tänkte att en mara vill man ju bocka av från ”to do-listan” så jag köpte den ett par månader innan start.
Den 1 juni 2012 stod jag på startlinjen till mitt första maraton. Det var 4 grader, regnade och blåste. Men eftersom jag inte hade några direkta erfarenheter av lopp sedan innan så hade jag ju inget ljuvligt lopp i strålande sol att jämföra med. 
Jag tog mig runt ganska obehindrat egentligen. Jag visste att jag skulle klara det och även om det var skitväder så kunde jag njuta av loppet. Mållinjen passerade jag efter 3 timmar och 50 minuter. Jag var nöjd och jag ville springa fler maraton!

STOCKHOLM MARATON 2012

Stämning: 7
Bra stämning men inte så mycket folk eftersom det ösregnade. Dock fick jag uppleva glada hejarop från min familj och alla andra blöta löpare som utsatte sig för samma sak som jag. 

Svårighetsgrad: 4 
Det är ett maraton så det är väl distansen i sig som är utmaningen. Annars smått kuperad asfaltssträcka hela vägen. 

Upplevelse: 5
Banan går genom vackra Stockholm så det är upplevelsemässigt ett bra lopp. Dock kan jag inte påstå att jag hann njuta så mycket av staden när vädret var som det var.

Medalj: 3
En ful medalj som jag ändå värderar högt. Dock inte för utseendet. Den har ju inte ens ett band så man kunde ha den runt halsen!? Galet 😉 

SUMMA: 19/40


Vad tycker ni om denna? Inte så rolig va? 

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Löptränarutbildning & laktattest



Jag har haft en lärorik och händelserik helg. Jag var i Stockholm och gick Friidrottsförbundets Löptränarutbildning. Jag vill ha mer kunskap om träning och planering så det var ett ypperligt tillfälle för mer kunskap. Jag är coach sedan ett par år tillbaka för en löpargrupp med allt från nybörjare till mer vana löpare och det är fantastiskt kul att få dela min kunskap med dem. Samtidigt får jag extremt mycket tillbaka, framförallt i inspiration. Men man kan aldrig bli fullärd och därför passade jag på att gå denna utbildning.

Under utbildningen som hölls i Sollentuna fick vi träffa många duktiga föreläsare och vi har berört de flesta ämnen. Allt från träningsplanering och styrketräning till kost och ledarskap. Nu väntar bara certifieringsuppgiften innan det är klart.

Ett av momenten i kursen var att vi fick vara med och se hur ett träningspass kunde se ut för några av Sveriges duktigaste 800m löpare (Kalle Berglund och Andreas Almgren). Dessutom fick vi som ville även vara med på passet. Det blev såklart lite nivåskillnad men fördelen med intervaller är ju ändå att man kan köra ihop trots olika nivå. Passet bestod av 6x5min tröskelintervaller med 1min vila. Jobbigt och härligt pass! 

Som om inte det vore nog med träning för den dagen fick jag ställa upp som testperson under genomgången av hur ett laktattest går till. Jag fick springa på löpband där man utför testet. Jag började på 12km/h och där efter ökar man hela tiden med 1km/h var 5e minut. Var 5e minut tar man även ett blodprov för att mäta laktat(mjölksyra) i blodet samt stämmer av puls. På så vis kan man se vart tröskelpuls/nivå ligger. För när man kommer upp i en mätning där det bildas en viss mängd med laktat (4mml) så innebär det den nivå eller hastighet man klarar av att ligga på i en tröskel. Detta är ett perfekt sätt för att hitta sina pulszoner när man tränar så nu har jag bättre koll på mina zoner. 
HÄR kan ni läsa mer om olika pulszoner på Runnersworld.

Hoppas ni också haft en bra helg!
Psst! Snart kommer ett nytt medaljinlägg.

Senaste medaljen



Ny vecka och nya möjligheter, eller hur!? Min helg har varit riktigt bra och jag tänkte fortsätta på spåret med medaljer. Jag fick nämligen en ny till min samling i lördags. Då sprang jag Dalsland X-trail, 22km traillöpning på en rejält kuperad bana. Men kul var det och bra gick det, så pass bra att jag fick med mig en guldplakett hem.

Jag gjorde dock ett litet misstag under loppet. Jag sprang det i mina snabba och lätta ASICS RoadhawkFF som är helt släta under sulan (hur tänkte jag?). Jag slirade fram och tillbaka mest hela tiden och slog även till med en vurpa. Dock är det ett av mina favoritpar och de sitter som en smäck på foten även om de inte så lämpade för leriga stigar och vattenpölar. Trots det har jag haft dem till allt de senaste månaderna, jag skuttade till och med omkring med dem i bergen i Pyreneerna 😉 

Nedan tänkte jag köra premiären av mina ”medaljhistorier” genom att beskriva loppet och medaljen. Detta gör jag med en simpel betygssättning enligt en skala där 1 är uselt och 10 är Toppen. 

DALSLAND X-TRAIL

Stämning: 7
Alltid härlig stämning under lite mindre och lokala arrangemang. En del folk längs banan trots svåråtkomligt. Bra med hejarop.

Svårighetsgrad: 6 
Eftersom man kan välja distans och bana skulle jag säga att det finns något för alla (även barn). Man kan välja på en mindre kuperad bana på 9km samt en lite tuffare bana på 13km. Man kan även springa ”utmaningen” vilket innebär ett varv på båda banorna.

Upplevelse: 7
Loppet går genom de dalsländska skogarna längs med både små sjöar och den vackra kanalen. Springer man de långa banan korsar man kanalen ett par gånger över slussarna. Dessutom går loppet på hösten så det är otroligt vackert med alla färgglada löv på träden.

Medalj: 4
Medaljen är väldigt ”basic” och ser ut som de flesta medaljer från mindre lopp. Den är fyrkantig i bronsfärgat material med en löpare och loppets namn på.


SUMMA: 24/40

Någon mer som sprungit lopp i helgen? Fick du en snygg medalj? 😉 

MER OM LOPPET

PS. glöm inte följa mig på Instagram 
Du kan även följa mig på ASICS FrontRunner

Medaljjakten!



Jag tänkte att vi skulle prata lite om medaljer framöver! För jag gissar att de flesta av er läsare ha en hel drös med medaljer liggandes hemma. Antagligen undangömda i en låda. Själv har jag mina liggandes i en glasburk i (lite otippat) badrummet. Men hur ska man egentligen förvara dem bäst? Ska man visa upp dem eller är det skrytigt? Kan man använda dem till något? Jag vill ändå gärna behålla mina medaljer även om de inte direkt syns för de har ett symboliskt värde av att jag klarat av något. Det är även minnen, som när man sprang sin första mara eller persade på milen.

Så för att hylla våra medaljer tänkte jag att jag skulle presentera några av mina framöver. Dels kommer jag betygsätta dem utefter hur loppet var, hur det gick samt hur medaljen ser ut (för vem gillar inte en snygg medalj!?). Vad tycker ni om det?

Vilken medalj är ni mest stolta över, och har ni någon riktigt snygg medalj?!

Denna medalj är från ett 10km stadslopp som inte gick särskilt bra, dessutom är den ganska ofin 😉

Löpning, glädje, gemenskap- ASICS FrontRunner



Vilken helg jag haft! Vi har haft team-träff med hela FronRunner Sverige vilket innebär löpning, glädje, gemenskap och ännu mera löpning. 
Vi inledde helgen på bästa sätt med ett svettigt men otroligt kul pass på Barrys Stockholm. För er som ännu inte hunnit testa kan jag verkligen rekommendera det, ett intensivt pass där man varvar intervaller på löpband med klassiska styrkeövningar. Man kan säga att vi FronRunners fick en riktigt kick start på helgen. Vi avslutade kvällen med god middag innan vi drog oss tillbaka till hotel At six där vi bodde under Stockholmshelgen. 

Lördagen startade tidigt med ett roligt löparevent tillsammans med Stadium på Drottninggatan. Vi FrontRunners höll i löpargrupper dit alla var välkomna att delta. Det fanns flera roliga pass att starta dagen med, bland annat ett myspass genom Stockholm, ett teknikpass och ett lite intensivare intervallpass. Jag var med och höll i intervallerna och var vi inte vakna innan passet så var vi det definitivt efter. Vi körde ett pass enligt följande: 5x60sek, 2min vila, 10x30sek, ett bra upplägg som passar de flesta. Sedan var det frukost och löparsnack på Stadium med alla deltagare. 

När vi vinkat hejdå till alla löpare sprang vi vidare för fotografering i stan samt uppe på taket på Hotel At six. Vilken utsikt vi hade och vilka bilder det blev! Kan verkligen rekommendera hotellet som ligger endast ett stenkast från Drottninggatan. 

Foto: Sanna Hed

Lördagen fortsatte med ett äventyr på hög höjd. Vi fick chansen att ta oss runt blad trädtopparna på olika typer av hinder. Jag tog mig upp för trädstammen på en tall 20 meter upp. Jag lyckades dock bara ta mig fram och tillbaka över första hindret innan jag fick se mig besegrad av höjden. Dock kunde jag från en trädtopp spana in mina lagkamrater som rörde sig lika enkelt som apor bland topparna och (vad jag kunde se) helt orädda för höjden. Minst sagt imponerande. En aning höga på adrenalin bestämde några av oss att vi skulle springa de 10km hem till hotellet från äventyrsbanan och det var en underbar löptur i riktigt fint höstväder. Som belöning avslutades dagen med fantastisk middag på hotellets restaurang. 

Foto: Anna Lång

Söndagen inleddes med massor av spännande nyheter gällande ASICS kommande kollektioner och lopp. Vi fick dessutom med oss ett par nyheter hem. En gammal favorit i uppgraderad version som vi fik var ASICS DynaFlyte 2. Dessa kommer jag avverka måååånga mil i framöver. Dessutom en hel del snygga kläder som ni kommer få se mer av framöver här på bloggen. Kan ni inte hålla er finns små smakprov på Instagram där ni hittar mig under @soofiean

Ett fint avslut på helgen var ett skönt Soma Move-pass på taket i höstsolen som leddes av Sanna Hed. Soma Move är ett pass där man jobbar med rörlighet i ett mer konstant flöde. Rekommenderar detta pass till ALLA. 

Idag känner jag mig fylld av energi och inspiration och jag ser fram emot en härlig höst och nya spännande träffar med min underbara löparfamilj i ASICS FrontRunner!

Aldrig nöjd



Man kan springa flera mil, köra intervaller, bygga upp styrka osv. Träningsmöjligheterna är oändliga och dagligen kan man läsa om den ena träningsformen efter den andra som är alla är lika viktiga. Självklart är variation bra och nödvändigt för att man ska fungera och må optimalt. Men det måste ju finnas en gräns för hur mycket träning man kan klämma in i sitt schema. 
Det spelar nästan ingen roll vad jag tränat så känns det som att jag missat något och att det jag gjort inte är tillräckligt. Om jag är ute och springer en runda kan jag känna att jag måste träna något mer, exempelvis styrka. När jag sedan gjort det och känner mig nöjd en lite stund så slår det mig att rörlighet är ju viktigt också, kanske yoga eller stretching vore bra. Ytterligare en tanke dyker upp om att styrkepasset kanske inte var tillräckligt hårt, och sprang jag inte lite väl sakta?
Oavsett hur jag tränar så känns det som att jag alltid kunde gjort lite mer och lite bättre. Alla andra har ju tid och orka att springa sig helt utmattade och pumpa det sista ur musklerna samt köra ett härligt avslappnande yogapass varje morgon, eller!? 
Kan man träna perfekt? Hur hittar man den bästa balansen och hur hittar man orken till allt? Jag blir oftast inspirerad av att läsa hur andra tränar, se härliga bilder på vältränade människor i snygga miljöer. Och jag förstår att om man vill bli bra på något så krävs träning och det tar tid, men kommer man någonsin känna sig nöjd med sin träning?

Hur känner ni?