En snygg medalj

Jag har ju fortfarande problem med min vrist/smalben/vad, ja jag vet knappt själv vart det gör ont. Slutsatsen är i alla fall att jag inte kan springa för det gör ont. Jag har fått svar om vad ”felet” är i form av lite olika bud. Bland annat att fotleden är stel, att min stortå är stel, att jag fått en överansträngning, att det är benhinneinflammation, att jag belastar fel… Svår att veta vad jag ska fokusera på för att bygga upp/förebygga när man inte riktigt vet var problemet sitter. Det är lite diffus smärta som sitter på framsida smalben, en punkt i vadmuskeln samt strax ovanför vristen på utsidan av benet. Jag kan exempelvis inte göra några hopp med höger ben med samma spänst som vänster. Mest för att det gör ont.
Så vad gör jag då när jag inte kan springa? Jo jag försöker såklart hålla igång på alla möjliga sätt utom att springa. Jag cyklar, kör crosstrainer, roddmaskin, styrketränar osv. Känns som jag borde få en grymt stark kropp till nästa säsong!? 
Förhoppningsvis ska i alla fall all löpvila och rehab bidra till att jag snart kan springa igen. Det känns i alla fall som det är bättre än för ett par veckor sedan. 

Hur ser det ut för er? Är ni skadefria och tränar på med löpningen?

Pssst! Imorgon kommer jag avslöja en spännande nyhet för alla som delar mitt största intresse 😉 

Saknar att springa i skogen! Foto: Luca Mara

Okej, då kör vi vidare på medaljjakten. Jag tänkte att det var dags för en medalj som ändå haft lite betydelse för min ”löparkarriär”. Loppet jag tänker på är Stockholm maraton.
Jag hade börjat träna en del löpning och min kompis skulle sälja sin startplats till Stockholm maraton. Jag tänkte att en mara vill man ju bocka av från ”to do-listan” så jag köpte den ett par månader innan start.
Den 1 juni 2012 stod jag på startlinjen till mitt första maraton. Det var 4 grader, regnade och blåste. Men eftersom jag inte hade några direkta erfarenheter av lopp sedan innan så hade jag ju inget ljuvligt lopp i strålande sol att jämföra med. 
Jag tog mig runt ganska obehindrat egentligen. Jag visste att jag skulle klara det och även om det var skitväder så kunde jag njuta av loppet. Mållinjen passerade jag efter 3 timmar och 50 minuter. Jag var nöjd och jag ville springa fler maraton!

STOCKHOLM MARATON 2012

Stämning: 7
Bra stämning men inte så mycket folk eftersom det ösregnade. Dock fick jag uppleva glada hejarop från min familj och alla andra blöta löpare som utsatte sig för samma sak som jag. 

Svårighetsgrad: 4 
Det är ett maraton så det är väl distansen i sig som är utmaningen. Annars smått kuperad asfaltssträcka hela vägen. 

Upplevelse: 5
Banan går genom vackra Stockholm så det är upplevelsemässigt ett bra lopp. Dock kan jag inte påstå att jag hann njuta så mycket av staden när vädret var som det var.

Medalj: 3
En ful medalj som jag ändå värderar högt. Dock inte för utseendet. Den har ju inte ens ett band så man kunde ha den runt halsen!? Galet 😉 

SUMMA: 19/40

Vad tycker ni om denna? Inte så rolig va? 

Jag har haft en lärorik och händelserik helg. Jag var i Stockholm och gick Friidrottsförbundets Löptränarutbildning. Jag vill ha mer kunskap om träning och planering så det var ett ypperligt tillfälle för mer kunskap. Jag är coach sedan ett par år tillbaka för en löpargrupp med allt från nybörjare till mer vana löpare och det är fantastiskt kul att få dela min kunskap med dem. Samtidigt får jag extremt mycket tillbaka, framförallt i inspiration. Men man kan aldrig bli fullärd och därför passade jag på att gå denna utbildning.

Under utbildningen som hölls i Sollentuna fick vi träffa många duktiga föreläsare och vi har berört de flesta ämnen. Allt från träningsplanering och styrketräning till kost och ledarskap. Nu väntar bara certifieringsuppgiften innan det är klart.

Ett av momenten i kursen var att vi fick vara med och se hur ett träningspass kunde se ut för några av Sveriges duktigaste 800m löpare (Kalle Berglund och Andreas Almgren). Dessutom fick vi som ville även vara med på passet. Det blev såklart lite nivåskillnad men fördelen med intervaller är ju ändå att man kan köra ihop trots olika nivå. Passet bestod av 6x5min tröskelintervaller med 1min vila. Jobbigt och härligt pass! 

Som om inte det vore nog med träning för den dagen fick jag ställa upp som testperson under genomgången av hur ett laktattest går till. Jag fick springa på löpband där man utför testet. Jag började på 12km/h och där efter ökar man hela tiden med 1km/h var 5e minut. Var 5e minut tar man även ett blodprov för att mäta laktat(mjölksyra) i blodet samt stämmer av puls. På så vis kan man se vart tröskelpuls/nivå ligger. För när man kommer upp i en mätning där det bildas en viss mängd med laktat (4mml) så innebär det den nivå eller hastighet man klarar av att ligga på i en tröskel. Detta är ett perfekt sätt för att hitta sina pulszoner när man tränar så nu har jag bättre koll på mina zoner. 
HÄR kan ni läsa mer om olika pulszoner på Runnersworld.

Hoppas ni också haft en bra helg!
Psst! Snart kommer ett nytt medaljinlägg.

Ny vecka och nya möjligheter, eller hur!? Min helg har varit riktigt bra och jag tänkte fortsätta på spåret med medaljer. Jag fick nämligen en ny till min samling i lördags. Då sprang jag Dalsland X-trail, 22km traillöpning på en rejält kuperad bana. Men kul var det och bra gick det, så pass bra att jag fick med mig en guldplakett hem.

Jag gjorde dock ett litet misstag under loppet. Jag sprang det i mina snabba och lätta ASICS RoadhawkFF som är helt släta under sulan (hur tänkte jag?). Jag slirade fram och tillbaka mest hela tiden och slog även till med en vurpa. Dock är det ett av mina favoritpar och de sitter som en smäck på foten även om de inte så lämpade för leriga stigar och vattenpölar. Trots det har jag haft dem till allt de senaste månaderna, jag skuttade till och med omkring med dem i bergen i Pyreneerna 😉 

Nedan tänkte jag köra premiären av mina ”medaljhistorier” genom att beskriva loppet och medaljen. Detta gör jag med en simpel betygssättning enligt en skala där 1 är uselt och 10 är Toppen. 

DALSLAND X-TRAIL

Stämning: 7
Alltid härlig stämning under lite mindre och lokala arrangemang. En del folk längs banan trots svåråtkomligt. Bra med hejarop.

Svårighetsgrad: 6 
Eftersom man kan välja distans och bana skulle jag säga att det finns något för alla (även barn). Man kan välja på en mindre kuperad bana på 9km samt en lite tuffare bana på 13km. Man kan även springa ”utmaningen” vilket innebär ett varv på båda banorna.

Upplevelse: 7
Loppet går genom de dalsländska skogarna längs med både små sjöar och den vackra kanalen. Springer man de långa banan korsar man kanalen ett par gånger över slussarna. Dessutom går loppet på hösten så det är otroligt vackert med alla färgglada löv på träden.

Medalj: 4
Medaljen är väldigt ”basic” och ser ut som de flesta medaljer från mindre lopp. Den är fyrkantig i bronsfärgat material med en löpare och loppets namn på.

SUMMA: 24/40

Någon mer som sprungit lopp i helgen? Fick du en snygg medalj? 😉 

MER OM LOPPET

PS. glöm inte följa mig på Instagram 
Du kan även följa mig på ASICS FrontRunner

Jag tänkte att vi skulle prata lite om medaljer framöver! För jag gissar att de flesta av er läsare ha en hel drös med medaljer liggandes hemma. Antagligen undangömda i en låda. Själv har jag mina liggandes i en glasburk i (lite otippat) badrummet. Men hur ska man egentligen förvara dem bäst? Ska man visa upp dem eller är det skrytigt? Kan man använda dem till något? Jag vill ändå gärna behålla mina medaljer även om de inte direkt syns för de har ett symboliskt värde av att jag klarat av något. Det är även minnen, som när man sprang sin första mara eller persade på milen.

Så för att hylla våra medaljer tänkte jag att jag skulle presentera några av mina framöver. Dels kommer jag betygsätta dem utefter hur loppet var, hur det gick samt hur medaljen ser ut (för vem gillar inte en snygg medalj!?). Vad tycker ni om det?

Vilken medalj är ni mest stolta över, och har ni någon riktigt snygg medalj?!

Denna medalj är från ett 10km stadslopp som inte gick särskilt bra, dessutom är den ganska ofin 😉