Anders Szalkai blir ny chefredaktör på Runner’s World!
Blogg

Anders Szalkai blir ny chefredaktör på Runner’s World!


– ”Szacke” är en riktig drömvärvning. Han kommer att bidra med en enorm sakkunskap, en bred digital kompetens, men också med en stor ödmjukhet inför att vi vänder oss till löpare på alla nivåer, säger Runner’s Worlds förlagschef Nina Jakobson.

De senaste åren har Anders Szalkai regelbundet medverkat i Runner’s World men tillträder fullt ut den 6 mars och är chefredaktör från och med majnumret av Runner’s World. Tidigare chefredaktör Stefan Larsén fortsätter som tidningens redaktionschef och den som ansvarar för produktionen av Runner’s World.

Grattis till både oss och dig, Anders – det här kommer att bli grymt! Hur känns det att ta över som chefredaktör på RW?
– Det är många känslor givetvis, främst både hedrande och inspirerande. Det ska bli verkligen spännande att kasta sig in i något nytt som jag inte gjort tidigare, där jag ändå får fortsätta jobba med min passion som ju konkret är löpning i alla dess former. 

Vad har du för planer med tidningen?
– Givetvis fortsätta med en mix som ska kunna tilltala en stor målgrupp löpare. Målet blir att inte glömma någon, utan allt från den riktigt drivne löparen till en person som funderar runt att börja springa ska kunna hitta inspirerande och intressant innehåll.

– Jag brukar säga att alla löpare kan ta del av allt som löpningen har att erbjuda, oavsett nivå, om man bara anpassar det rätt. Så ett inslag som jag hoppas kunna bidra med själv blir konkreta träningspass där kärnan i passet är densamma men sedan att man kan utveckla passet beroende på vart man befinner sig i sin löpning. Sen tror jag det finns mycket att göra på webben med aktuella reportage och tidsenliga träningstips.

Vad kommer tjänsten innebära i övrigt? 
– Runners World ingår ju i Springtime Group, så jag hoppas även kunna vara med på vissa bitar runt nya och spännande löparresor. Jag har redan tidigare jobbat med vissa resmål och träningsläger, men nu kommer jag kunna vara ännu mer delaktig där. Det finns många kul utmaningar inom företaget även om fokus kommer vara på Runners World både i tidningsform och digitalt.

Berätta lite kort om dig själv?
– Jag har sprungit i 34 år nu, och har ett snitt på 16 km i dagen om man slår ut all min träning jag gjort fram till i dag sedan jag började springa i Helsingborg 1983. Jag tycker fortfarande att löpningen är lika kul och berikande för min själ som när jag började springa, även om jag idag inte alls drivs av prestation på samma sätt som när jag började. Jag har med åren insett hur många fler värden och dimensioner det finns för en löpare.

Jag flyttade till Stockholm 1991 för att studera på GIH där jag gick ut specialidrottslärarlinjen. Efter studierna hade jag rotat mig i Stockholm och var mer eller mindre heltidslöpare under ett antal. Det var riktigt roliga år, och en förmån att verkligen få chansen och se hur bra jag kunde bli genom heltidsträning, och det blev 6 mästerskaps-starter för Sverige, ett antal SM guld och slutligen även en seger i Stockholm Marathon.

Efter karriären har jag haft förmånen att få fortsätta jobba med löpning i olika former, först som ansvarig för ”Running” och friidrott på Puma och sen på Maratongruppen där jag haft 7 fantastiska år. Jag har haft förmånen att vara ansvarig för Sveriges största löpargrupp Team Stockholm Marathon (TSM Running) och för träningsprogrammen på marathon.se som verkligen nått ut till oerhört många löpare på alla nivåer från nybörjare till rutinerade snabblöpare. Civilt är jag gift och har två döttrar som nu är 15 och 8 år.

Vad är det första du läser i Runner’s World?
– Jag brukar kolla in rubrikerna på framsidan och sen innehållssidan och därefter hoppar jag direkt till det som tilltalar mitt sinne just då mest. Oftast blir det till något av reportagen med någon spännande person.

Vad är din bästa motivator när det är tungt?
– Jag försöker tänka på de gånger jag inte kan springa av olika anledningar. Hur mycket bättre det är ändå att få och kunna springa även om det går tungt än att inte kunna springa eller träna alls. Ibland försöker jag även peppa mig genom att vara lite nostalgisk och tänka tillbaks på bra händelser i min löpning. Än mer konkret kan jag ibland bara bryta av ett pass, en distansrunda, med ett kort stopp där jag startar om passet för att hitta en bättre känsla. Det brukar oftast funka ganska bra!  

Ditt bästa löparminne?
– Det är ju svårt bortse från känslan när jag ”äntligen” vann Stockholm Marathon. Känslan var grym, det var oerhört mycket folk ute och på slutet varvade jag många löpare som skulle ut på sitt andra varv. Jag kände verkligen hur löparna pushade mig, och den känslan är svår att toppa när det gäller min löpning. Givetvis har jag sen andra små händelser eller pass, som jag gillar ta fram men dom får jag spara till någon text på Runner’s World framöver!

Varmt välkommen till Runner’s World önskar hela redaktionen!


Slipp skador i år – här är kostvalen som gör skillnad!
Blogg

Slipp skador i år – här är kostvalen som gör skillnad!


Löpning är, som många vet, en skadedrabbad idrott; jag tror att de flesta löpare någon gång har varit skadade eller har haft känningar av något slag. Vad kan man då göra för att hålla sig skadefri? Några huvudpunkter är att träna rätt, lyssna på kroppen, sova, ägna sig åt prehab och rehab. Samtidigt bör man också se över sin kosthållning. Man kan inte äta sig skadefri men det finns några saker man kan tänka på vad gäller kosten, för att såväl förebygga skador som att hjälpa kroppen att läka.

Att ha energi- och näringsbalans kan på lång sikt hjälpa dig att undvika skador. Du bör också ha kontroll på din kroppsammansättning; för hög eller för låg fettmassa kan göra dig mer skadebenägen. Du som springer mycket kan därför med fördel låta mäta din kroppsammansättning regelbundet. Låg andel kroppsfett kan bland annat öka risken för benskörhet, medan en hög mängd kroppsfett kan öka belastningen på ligament och leder.

Kroppsammansättningsmätningar kan också vara på sin plats under en rehabperiod, så att du har kontroll på eventuell förlust eller ökning av muskelmassa och fettmassa. Vanliga varningssignaler om att långvariga skador är på gång (förutom de klassiska känningarna som många ignorerar) är större förändringar i kroppsvikten eller kroppsammansättningen, samt hos kvinnor frånvaro av menstruation. Upptäcker du något av detta bör du kontrollera ditt energiintag. I vissa fall kan det också vara bra att uppsöka läkare för att kontrollera att allt står rätt till.

Jag upplever att många idrottare förändrar sina kostrutiner markant vid skada. Många slarvar och äter mer chips, godis och läsk. Vissa byter till och med ut sina vanliga måltider mot sötsaker eller gör sämre matval. Detta kan leda till viktuppgång eller kroppsammansättningsförändringar, och därmed försämra läkningsprocessen.

Många upplever att de gör bättre matval när de kan träna som de vill, andra drar ned på sitt energiintag i samband med skada för att förhindra viktuppgång. De räknar inte alternativ träning som ”riktig” träning, trots att även denna kostar energi. Då kan man hamna i negativ energibalans, vilket kan förhindra läkningen.

Läs också: 5 matval som får dig att sova bättre – och springa snabbare!

Energiintaget måste förstås anpassas till träningsmängden. Kan man inte träna alls behöver kroppen antagligen mindre energi men en allvarlig skada kan öka energibehovet med upp till 20 procent, vilket är viktigt att tänka på.

Att äta tillräckligt med protein under läkningsprocessen och rehabiliteringen är viktigt – proteinet hjälper till att bygga upp vävnader, som till exempel muskler. Man bör äta 20–25 gram per måltid eller 0,25–0,30 gram per kilo kroppsvikt jämt fördelat på måltiderna, som bör intas ungefär var tredje timme. Du hittar 20–25 gram protein i till exempel cirka 100 gram kyckling- eller laxfilé alternativt i 150 gram quorn eller 200 gram blandade bönor. Många löpare får normalt i sig de här mängderna. Även kolhydrater är viktigt för läkningen; ät kolhydrater före och under själva rehabträningen, för att få optimal effekt.

Optimala nivåer av vitaminer och mineraler är också viktigt för läkningsprocessen. Rekommenderat intag av kalcium och vitamin D hjälper till vid läkning och kan eventuellt förhindra uppkomsten av frakturer. Vid sår bör man optimera sitt intag av vitamin A, C och zink men det finns ingen forskning idag som säkerställer att tillskott förbättrar läkning – välj hellre livsmedel som innehåller rikligt med dessa ämnen. Kroppen strävar konstant efter balans så mer är inte bättre, utan de rekommenderade nivåerna är ofta tillräckliga för att få positiva resultat.

Du bör även tänka på ditt alkoholintag, eftersom alkohol försämrar läkningen av sår. Det beror antagligen på en minskad inflammatorisk respons. I djurstudier har man också upptäckt att alkohol försämrar muskelsyntesen (uppbyggnaden) och ökar muskelnedbrytningen. Man har nyligen dokumenterat liknande resultat hos människor. Alkohol kan också göra att man blir mindre smärtkänslig och därför lättare överanstränger sig – vilket kan leda till att skadeperioden förlängs.


Blogg

#hatasnö


Just nu känner jag mig grundlurad. I söndags var det barmark, 10 plusgrader och nästan så att jag övervägde att springa i kortbrallor. Det kändes fel men ändå så rätt på samma gång. Hade det vart vilken annan månad som helst än just februari så hade det inte vart nåt snack. Och trots att det blåste en hel del så var det ljumma, sköna vindar. Kunde också känna ljuva dofter av blöt asfalt, gräs, grus och hundskit. Hjärnan började tänka att nu är det vår på riktigt. Sen vaknade jag upp till det här idag.

Vinter all over again. Idag har det himlen fullkomligen kräkt ur sig snö hela dagen och det håller på fortfarande. Det känns precis som om en liten del inom mig har dött. Det känns också som om jag i och med detta tappade en liten del av motivationen. Just nu vill jag bara krypa ner under täcket, gråta en skvätt och tröstäta en stor påse godis. För det här är inget som kommer att försvinna förrän i bästa fall i slutet på april. 

Om januari var en riktigt bra träningsmånad så har februari inte vart i närheten av det. Egentligen vet jag inte riktigt varför. En del kan förklaras med dom tre tappade dagarna pga knäont men bortsett från det så har jag inte riktigt haft samma driv. Stundtals har jag känt mig en aning mätt på löpning. Fick en liten nytändning när våren verkade lura runt hörnet och började se fram emot att äntligen få springa i lite högre fart utomhus men nu är det som sagt löpband som gäller för hela slanten om det ska bli nån fart. Förhoppningsvis passerar jag 1000km om nån dag men det hade jag egentligen räknat med att göra för flera dagar sen.

Dessutom har jag inte fått till några av mina tänkta fartpass fullt ut med den känsla som jag strävat efter. I januari kändes dom flesta fartpassen oförskämt lätta men den senaste tiden har det mest bara känts tungt, jobbigt och tråkigt. Förra veckan blev det 2x7km tröskel i 3.50-fart men det var med nöd och näppe som jag fixade hela passet, började ganska tidigt fundera på att ge upp och det är aldrig ett bra tecken. Några dagar senare var planen 10x1000m ner mot 3.20-fart. Det blev till slut ”bara” 7×1000 i 3.28-fart med alldeles för hög puls. Och igår var det återigen tröskel på schemat. 4x5km i 3.50-fart. Det kändes bra till den tredje intervallen, då blev det inte bara jobbigt utan jag började även känna att vaden stramade och det blev en bra anledning att bryta intalade jag mig. Ungefär så har det känts under hela februari men förhoppningsvis så hittar jag snart tillbaka till den där känslan då allt känns lätt.

Ett plus var i alla fall att jag inte ställde in löpningen i söndags som planerat. Det blev förvisso inget långpass men väl 20km distans efter en hård helg med några öl för mycket. Men satan vad bra konserten i lördags var så det var det värt alla gånger. Däremot har jag känt mig fet och pluffsig sen dess så den här veckan är det snask förbud. Inte ens en liten oskyldig bulle. Semlor och chips är bara att glömma. Sjukt tråkigt men det är bara att gilla läget. Ska det bli PB i Boston om 2 månader så gäller det att vara disciplinerad men framförallt lätt, inte fet och långsam.

Häromdagen hade vi återigen vårt Runners Cafe. Tror nästan vi satte deltagarrekord. Coach LG var med via Skype och styrde upp diskussionerna som bla handlade om kost, skador och rehab. Jag höll en ganska låg profil för i en tid då LCHF är religion vet man inte riktigt hur provocerade vissa kan bli av att man (läs jag) äter 10 skivor bröd per dag, ris och pasta till varje måltid och mår bra av det. Lägg till en massa godis, öl och annat socker på det så är nog inte en smäll på käften långt borta. Här har jag dock inga problem med vädra dom tankarna för det här är mitt forum.

Även om februari inte har blivit riktigt så bra som jag hade hoppats på så är jag övertygad om att det vänder snart. Löpning är som en berg och dalbana, ibland går det upp och ibland ner och det är helt normalt. Än så länge är jag heller inte särskilt stressad, det är två månader kvar till maran vilket innebär att jag fortfarande har gott om tid på mig. Nu ska jag äta en knäckemacka utan smör och skölja ner det med ett glas vatten som återhämtning efter dagens träning, roligare än så blir det inte just nu. 

PS 1! På söndag är det Tokyo Marathon, nån som vet om loppet sänds på TV här i Sverige? Lycka till alla ni som har turen att få vara på plats och springa, brorsan åkte dit idag så jag håller tummarna för att han fixar ett nytt PB. Om han slår min tid från Berlin så får jag i alla fall extra bränsle att träna ännu hårdare i mars 🙂

PS 2! Idag när jag sprang på löpbandet dök den här låten plötsligt upp på iPoden, var tvungen att sätta den på repeat tills passet var klart. Inte nog med att det är bland det bästa som gjorts i Nashville de senaste åren, det är den enda låt man behöver för att övervinna tristessen av att springa på band.

 


Se bilderna och filmen från Arena Run 2017!
Blogg

Se bilderna och filmen från Arena Run 2017!


Lördagen den 20 februari exploderade Friends Arena av löparglädje när andra upplagan av Arena Run genomfördes. Löparna tog sig runt den 5 km långa banan med 23 hinder och fick se i stort sett alla delar av Friends Arena på vägen runt; sex våningar; trappor, barplan, garage, arenakorridorer, läktare och innerplan. Hinderbanan är byggd för att alla deltagare ska kunna ta sig igenom, oavsett om man är en van löpare eller bara vill ha en rolig utmaning.

– Det är inga delar som kräver att man ska kunna lyfta sin egen kroppsvikt eller liknande. Arena Run är snarare ett kul lopp med hinder, det är därför vi kallar det för ett ”obstacle race”. Vi har velat skapa en utmanande men ändå helt löpbar bana som utnyttjar hela den unika miljön som arenan bjuder på.

Michaela Fröstad Askergren, delarrangör.

Det var en härlig stämning i Friends Arena som även var öppet för publik. För barnfamiljerna fanns både kostnadsfria Mini-Arena Run och familjeklassen, där en vuxen kunde springa en kortare bana tillsammans med ett/sitt barn.

Årets vinnare blev Ryan Atkins och Yoie Bohlin.

Här hittar du alla bilder från dagen!

Här hittar du alla vinnarna och resultaten (inkl lagklasserna)

Kolla in filmen och återupplev stämningen här!

Så gick det för Runner’s Worlds läsarlag

Förutom redaktionsmedlemmar representerades Runner’s World av ett läsarlag som hade en riktig kanondag. Här berättar de om sin upplevelse av dagen.

Frank Johan Ahlberg

1. Vad tyckte du om loppet?
– Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt. Det var första gången jag körde något sådant här, men definitivt inte den sista.

2. Vilket hinder var roligast?
– Ja, vilket var det egentligen. Jag gillar ju ramper så sista hindret kanske. Annars gillade ju jag som uppvuxen på landet höbalarna. Kände att jag fick till en bra teknik där.

3. Vilket hinder var jobbigast?
– Tyckte inte alls hindren var speciellt jobbiga, de kunde varit svårare. Att springa zickzack nerför läktaren var väl det som man fick vara lite extra uppmärksam på.

4. Hur var det att springa som ett lag? Var det bra stämning längs banan?
– Det var väldigt roligt att springa som ett hopmixat lag. Kände att jag faktiskt fick nya löparvänner som jag lär stöta på här och var igen. Körde en 25-kilometare redan dagen efter med en av teammedlemmarna.

Kanske skulle vi haft en litet snack innan och bestämt oss för ett upplägg. Vi spred ut oss som lag ganska mycket första kilometern och kom inte alla tillsammans. Vi hade nog tjänat lite på att hålla ihop och peppa varandra längs banan.

Magnus Näsmark

1. Vad tyckte du om loppet?
– Klart roligt! OCR-löpning är kul, det är mer än att bara springa, lite balans och smidighet också.

2. Vilket hinder var roligast?
– Det hinder som jag märkte att jag var snabbare än många på var däckhögen, så det var ju roligast såklart!

3. Vilket hinder var jobbigast?
– Egentligen var inget hinder speciellt jobbigt, tycker nog att de kan göra det lite svårare nästa år.

4. Hur var det att springa som ett lag? Var det bra stämning längs banan?
– I starten rusade jag iväg och märkte inte att jag var långt före förrän efter ett tag, så jag var inte bäst på det. En av oss var en bit efter, så vi var tre en stor del av vägen. Det tyder väl på att vi borde jobba lite mer på den biten. Ha ha! Det var skön stämning längs banan.

Cecilia Sandgren

1. Vad tyckte du om loppet?
– OCR var nytt för mig så roligt att prova på. Det var bra musik och rätt kul bana. Rörande själva evenemanget så saknade jag lite tydligare skyltning för start och mål, kilometerskyltar längs banan och klocka inne vid start/mål. 

2. Vilket hinder var roligast?
– Jag tyckte nog att de var lite lika men allt som man klättrade på/uppför/utför var kul. Sista rampen var bäst. 

3. Vilket hinder var jobbigast?
– Inget av det var särskilt jobbigt. Att vara lång var helt klart en fördel. 


Blogg

Arena run 2017


Så var det dags för årets upplaga av Arena Run på Friends arena. Loppet hade premiär förra året och jag sprang då också. Det är liksom ett lopp som passar mig, det är kort – 5 km – och består till stor del av trappor och hinder. Men där emellan är det plågsamma långa rakor i korridorer och kulvertar runt arenan. Det märkliga är att jag nu, när jag tänker tillbaka på loppet, bara minns det roliga och helt verkar ha glömt att jag också blev arg när det stod någon hurtig funktionär och hojtade ”Nu är det en lång bit lätt löpning”. Fy tusan! Lätt löpning innebar att det inte var någon trappa eller några hinder och under de delarna av banan tappade jag ju all tid jag och mina mjölksyratåliga ben kunde ta igen i trapporna.

Dagen kunde också ha börjat bättre med tanke på att jag skulle springa ett lopp. Jag vaknade och var mycket trött efter en lite för trevlig middag med vänner på fredagen. Inte ultimat uppladdning. När jag stod där i hallen i mina tajts och var redo att bege mig mot Friends arena upptäckte jag att jag inte äger några löpskor! Jag hade ett par för små, men det gick ju inte. Det slutade med att jag fick springa i mina crossfitskor Nano 6 från Reebok. Det är jättesköna skor men jag rekommenderar ingen att springa 5 km i dem. De är helt platta under och jag lät som Pingu när jag sprang i korridorerna. Jag har tränat massor av timmar i skorna, men aldrig sprungit så här långt och jag fick så klart skavsår de luxe. Som tur är vaknade blåsorna inte förrän efter loppet, så jag kunde springa klart helt utan problem och sedan halta iväg till Apoteket och köpa skavårsplåster.

Om du gillar att klättra lite, springa lite, krypa lite och ta många steg i trappor kan jag verkligen rekommendera Arena Run! Det är väldigt roligt och är ett helt mänskligt lopp eftersom det är så pass kort och hindren så pass enkla.

Jag är fortfarande stel i benen och har träningsvärk i fötterna, men på ett bra sätt. Det känns att jag jag gjort något jag inte brukar göra. I fel skor.


Här är de nya medlemmarna i ASICS FrontRunner!
Blogg

Här är de nya medlemmarna i ASICS FrontRunner!


Löpning är till för alla och vi har tillsammans med ASICS därför valt ut en härlig mix av löpare på olika nivåer och med olika mål som ansluter till ambassadörerna OS-silvertriathleten Lisa Nordén (@lisanorden1), ultravärldsmästaren 2015 Jonas Buud (@jonasbuud), finnkampssegraren David Nilsson (@davidnilssons), löpcoachen  Sanna Hed  (@runsannarun) samt gruppens Community Manager Thomas Pickelner (@pickelner).

Vad innebär det att vara en del av ASICS FrontRunner?

 

Nya medlemmar i ASICS FrontRunner Sverige:

Kalle Persson (@Kallepersson85) och Emma Bertilsson (@marathonemma) som gått från överviktiga till träningsfrälsta. Målaren Jesper Lundberg (@Jeppeluuundberg) och konsulten David Sandberg (@david_sandberg) som gjort snabba framsteg med sin löpning. Skådespelaren David Lenneman (@davidlenneman), Sofie Nelsson (@soofiean) och Ida Aspviken (@traningsblogga) som förmedlar löpglädje till sina bloggläsare.

Vi får följa OCR-atleterna Emil Jönsson (@ocr.emil) och Daniel Larsen (@dannelarsen) i actionfyllda tävlingar. 

Vi har medlemmar från stora delar av Sverige, som halvmaratonlöparen Fredrik Eriksson (@fredrik.eri) från Lund, mat- och hälsoinspiratören Anna Matilda Åberg (@annamatildaaberg) från Umeå, och Motalas marathonfinisher Josefin Swärm (@josefineswarm).

Personliga tränarna Elmina Saksi (@elminasaksi) och Emilia Svahn (@Emiliasvahn) peppar fler ut i spåren och ultralöparen Anna Lång (@annalang90) bjuder på vackra långturer runt om i världen. Vi får följa Ironman- och Swimrun-talangen Matilda Bertlin (@matildabertlin) på hennes resa mot högre mål, och Nathalie Eklunds satsning på triathlon (@Eklundnathalie).

Fyrabarnsmamman Ulrica Nordqvist (@devotedtorunning) och småbarnspappan Patrik Mårdh (@patrikmardh) bevisar att man visst kan kombinera familjeliv och jobb med sin passion, och PR-experten Claes Bodén (@claesboden) styrker vår tro på att det aldrig är för sent att börja springa.

Stort grattis allihop!

Lär känna alla deltagarna och deras mål lite bättre här – och håll utkik, snart följer mer spännande pepp och nyheter från ASICS FrontRunner!

 

 


Meraf Bahta och Kalle Berglund visade storform med nya svenska rekord!
Blogg

Meraf Bahta och Kalle Berglund visade storform med nya svenska rekord!


Spårvägens Kalle Berglund gjorde sitt livs lopp under en gala i Birmingham och förbättrade det 21 år gamla svenska inomhusrekordet på 1500 m med hela 2.2 sekunder till 3:37.69! 

Med den tiden blev Kalle bäste europé i loppet och är nu tvåa i europastatistiken inomhus – bara tiondelen bakom britten Andrew Butchart. Det gamla rekordet hade Jörgen Zaki på 3:39.92 och Kalle underskred nu sitt totalpers noterat inomhus för två veckor sedan med över tre sekunder.
Och bara sex svenskar har någonsin sprungit fortare utomhus!

Samma kväll sprang Meraf Bahta sitt första inomhuslopp på 3000 m på tre år.  Klockan stannade på 8:43.00 – och därmed underskred hon Sara Wedlunds 21 år gamla svenska inomhusrekord med sju sekunder! Tiden är också 0.08 bättre än Merafs utomhusrekord från i somras.
     

Källa och läs mer om loppen på: friidrott.se

Läs också: Johan Rogestedt förste svensk att spränga dröm-milen inomhus!
    


Så får du bäst effekt av coreövningen plankan – och det är inte som du tror!
Blogg

Så får du bäst effekt av coreövningen plankan – och det är inte som du tror!


Plankan är en av de mest populära övningarna för att träna upp bålmuskulaturen. Men nya studier visar på att statiska plankövningar kan ha en negativ effekt. Musklernas syretillförsel försämras av statiska övningar som är för långa, vilket kan leda till problem med korsryggen. Forskarna menar därför att 30 sekunder är optimalt. För att maximera effekten är fler repetitioner, eller varianter på plankan som till exempel innehåller knälyft, i stället att rekommendera.

Här hittar du några exempel på hur du kan variera din planka!

Lär dig bålstyrkans ABC för löpare

Styrka på stående fot – 4 övningar som tränar upp din bålstyrka

Källa: runnersworld.com


Här är de bästa löprundorna i New York!
Blogg

Här är de bästa löprundorna i New York!


Runner’s Worlds redaktör Sofia Hedström är en inbiten maratonlöpare som har full koll på löpningen i New York, sin hemstad sedan 12 år tillbaka. Speciellt i stadsdelen Williamsburg i Brooklyn där hon bor. 

WILLIAMSBURG, NEW YORK 

Hur skulle du beskriva löpningen i Williamsburg?
– Tillåtande! Du ser ortodoxa judar i svarta rockar och tatuerare i bara överkroppar springa över bron till Manhattan. Dessutom är det kul – man hejar på andra löpare och ibland får man en slängkyss.

Vilka är dina 3 favoritrundor?
1. Bästa rundan är över Williamsburg Bridge – från Brooklyn till Manhattan och tillbaka. Då ser man den fantastiska skylinen, men också Brooklyn Bridge och Manhattan Bridge samt Brooklyns strandkant.

2. Att springa längs strandkanten i Williamsburg, längs Kent Avenue och sen ut på promenaden. Fortsätt därefter längs Kent Avenue till Greenpoint och strandpromenaden där. I Greenpoint finns det en lång pir som går ut och som gör att man kan se skylinen på nära håll.

3. McCarren Park – precis intill löparbanan finns nämligen en pool som är öppen för alla som vill. Ta med lås!

Var springer du backintervaller?
– Williamsburg Bridge på Manhattan-sidan. Eller på 59th Street Bridge som är riktigt brant.

Var och vad äter du efter passet?
– Jag älskar frukost och frukost kan man äta hela dagen i New York. Antingen Kelloggs Diner för polisfrukost eller Wythe Hotel för finfrukost.

Några fler tips från din stadsdel?
– Köp en iskaffe på Bakeri eller Wythe Hotel – båda ligger i samma kvarter. Gå sen ner till strandkanten och stretcha. Det är ett fantastiskt sätt att börja dagen på.

Drömmer du också om att springa i New York? Häng med till New York Tjejmil i juni – eller varför inte ta sikte på drömloppet New York Marathon en gång för alla!?


Joggvila, gåvila eller ståvila – vilken bör du välja?
Blogg

Joggvila, gåvila eller ståvila – vilken bör du välja?


Jag har börjat springa intervaller och testa några olika pass som jag har hittat i tidningen och på nätet. Det framgår alltid hur långa intervallerna ska vara och hur lång vilan ska vara, men ibland anges det att man ska jogga på vilan, ibland gå och ibland anges inget alls. Vad är det som gäller? /Jonas

ANDERS SZALKAI SVARAR: Om man ska stå, gå eller jogga under intervallvilan skiftar beroende på syftet med intervallerna. Det finns fyra olika parametrar som inverkar på intervallens effekt och på upplägget: intervallängden, löphastigheten, antalet upprepningar och vilan mellan varje intervall.

Generellt är joggvila bättre än ståvila eftersom joggvila jämfört med stå- eller gångvila ger en högre pulsnivå genom hela passet. Pulsen hinner inte sjunka lika mycket vid joggvila som vid ståvila, vilket ger bättre konditionseffekt. Joggvilan ökar dessutom den totala distansen på passet.

Själv hör jag till de tränare som ofta förespråkar gåvila mellan intervallerna. Joggvila ger som sagt visserligen något bättre effekt på konditionen, men vinsterna med gåvila är att man klarar att hålla en högre fart på intervallerna och lättare kan starta varje intervall med en bra löpteknik.

Mitt sammanfattande råd blir att du kan joggvila för bra konditionseffekt den angivna vilotiden när du har långt till tävlingsdagen eller annat slutmål. När du sedan närmar dig den period då du vill vara i toppform så kan du ta ståvila och istället öka farten på intervallerna för att fokusera mer på fart och löpteknik än på konditionsträning. Har du en lång grundperiod tycker jag dock att du ibland även under den perioden kan ta ståvila på några intervallpass, trots att jag vet att många andra tränare inte skulle rekommendera det.

Läs mer: Måste man maxa intervallerna för att få bra effekt?

Läs mer: 3 myter om intervallträning


Blogg

ÄNTLIGEN PR!


 

DÄR SATT DET! Äntligen fick jag till ett PR! Jag har tränat på som vanligt ett tag, men känt mig lite dålig. Liksom två steg fram och tre steg bak. Så har det känts. Men idag släppte det äntligen. Det är testvecka och idag stod frontböj på schemat. Jag frontböjer inte – inte av politiska eller kulturella skäl, utan för att jag inte kan lägga vikter på axlarna. Det är alltid svårt att komma på annat att göra när de andra böjer, men idag tänkte jag att jag också skulle köra ett test – pistols! Tidigare har jag gjort pistols som på bilden, utan vikt, så det visste jag att jag kunde. Nu tänkte jag att jag skulle testa om jag dessutom kunde lägga på vikt. Till slut hade jag gjort tvåor (alltså två pistols per ben) med tio kilo extra vikt, en hantel intill kroppen. Så jädra gött att smälla av ett PR sådär! Precis den boost jag behövde just nu.

 

Och dessutom lyckades jag gå upp i brygga, något som min stela rygg har sagt blankt nej till sedan 15 år tillbaka i tiden. Vet inte om det är bindvävsbehandlingen som Linus gjorde härom veckan som har gett resultaten, men vad i helskotta skulle det vara annars? Man blir liksom inte bättre på saker bara för att man vill bli det, och jag har inte övat på att gå upp i brygga. Nej, den är inte snygg, men den är en brygga. Heja mig!