JUL, gelatin, skor, höghöjdsträning, järn och att hitta balans i vardagen.

JUL, gelatin, skor, höghöjdsträning, järn och att hitta balans i vardagen.


Nu är julen snart här!

Juligt i Östersund

Härligt tycker jag efter en höst som har innehållit mycket jobb och en del trassel. Jobbet har varit kul som vanligt, trasslet mindre roligt. Cykelkrasch den 27 september och häloperation 6 november vilket betyder att jag hunnit med ambulans, Kry.se, närakuten, operation med övernattning, stygnborttagning samt sjukgymnastik och åtskilliga apoteksbesök under två månader. Normalt är jag en ganska frisk människa men jag fick tydligen en svacka under denna 6 veckors period.  Jag tänker att jag klarat av mitt trassel nu.

Foten återhämtar sig relativt fort enligt sjukgymnasten men det går ju ändå långsamt. Jag får cykla på motionscykel ca 30–40 min. Utecyklingsförbud passar mig faktiskt perfekt just nu, jag har ett litet motstånd till cykling efter kraschen.

Förutom att göra min sjukgymnastik och kontrollera min totala belastning så foten inte börjar göra ont så äter jag gelatin och C – vitamin. Keith Barr har bland annat gjort studier med 15 gram gelatin + C-vitamin, detta kan eventuellt förbättra läkning av ligament. I studien hoppade man även hopprep i 6 min men det gör inte jag. Jag vet inte om det hjälper men det skadar i alla fall inte. Jag tar 1 msk gelatinpulver som jag häller i ca ½ dl apelsinjuice, man måste röra medan man häller i pulvret så det inte klumpar sig, sedan måste man dricka fort eftersom det är äckligt. Jag köpte gelatinpulver i hälsokostbutik (det var dyrt). Vanliga gelatinblad som man har till pannacotta fungerade inte för man måsta ha så mycket. Elitidrottare måste (som vanligt) tänka sig för med eventuell kontaminering om de använder kosttillskott/preparat. Det är alltid idrottarens ansvar att det stoppar i sig enbart sådant som är tillåtet.

Att idrottare måste vara noga med att kontrollera all medicin mot rödgröna listan kan inte påpekas för många gånger. De smärtstillande mediciner som jag fick efter operationen (2 morfinpreparat) är till exempel inte ok att tävla med. Jag valde att inte äta dessa. Nu har jag tillräckligt mycket självinsikt och vet att jag inte kommer tävla på väldigt länge och om jag kan tävla så är det motionslopp men jag vill ändå inte äta dessa.

En stor händelse har inträffat i mitt liv: jag har köpt kängor efter 4 år med Nike Pegasus. Nu går jag och är lite nervös eftersom jag har vanliga skor (Nikes finns i väskan). Det passar utmärkt med nya vinterskor eftersom jag är i Östersund (snö och -10) med längd och skidskytte. Den normala reaktionen jag får när jag dyker upp i vinterväder med Nikes är ”typiskt stockholmare att inte klä sig utefter väder” och jag brukar förklara att det är på grund av min häl. Nu kommer jag glida in med vinterskor och se ut som jag hör hemma. Oerhört trevligt att inte frysa om fötterna och halka omkring när det är vinterväglag.

Östersund

Jag höll på att gå över styr och köpa massa skor men försäljaren (!) sa att skorna skulle finnas kvar även om några dagar och att hetsköpa skor man inte kan använda är ju onödigt. Jag fick en ny favoritaffär – Gram Shoes svenskt skomärke som gör ”sophisticated sneakers”.

Tillbaka till julen, tappa inte alla dina bra rutiner under julen utan skapa nya bra vanor istället. Jag pratar mycket om helhet och att ta hand om alla pusselbitarna för optimal prestation när jag träffar elitidrottare. Det räcker inte att enbart fokusera på träningen och samla mil/timmar. Sömn, vila, bra mat och att prioritera rätt är idrottarens vardag. Man kan ”slarva” med någon av dessa bitar under en period men det håller inte i längden. Motionären har ofta heltidsjobb, familj, vardagsbestyr i kombination med mycket träning. Här är det oerhört viktigt att lyssna på kroppen. Känner du dig inte återhämtad måste du se över dina val.

I månadens Runner’s World skriver jag om de hälsosamma valen på julborden och jag tror på att man kan äta allt men inte jämt. Om man har en jul som pågår i några dagar behöver man inte fundera så mycket utan ät det du gillar. Började däremot julen 1 december och håller på till mitten av januari så kan det vara klokt att tänka till.

Foto: Johanna Danielsen

Många löpare åker till Sydafrika och höghöjdsläger under julen, tänk på att hög höjd hämmar aptiten så var noga med att äta tillräckligt, man kan inte bara lita på hunger utan måste ibland äta trots att man inte är sugen. Även vätskeintaget är viktigt, drick under hela dagen. Har du järnbrist kan höghöjdsträning försämra din prestationsförmåga så testa dina järnvärden innan avfärd. Det tar 3–5 veckor innan järnvärdet kommer upp i nivå så det är gränsfall om du kan träna fullt om du upptäcker i veckan att du har järnbrist. Det kan ta flera år att öka järnvärdet med enbart mat, tabletter eller injektion är ofta ett måste. Man bör även tänka på att upptaget av järn är hämmat 6 timmar efter träning så tajma ditt järnintag; med andra ord ta det inte efter träning utan ta det innan eller vänta 6 timmar.

Min julklapp till mig själv, jag älskar streetart! Av Oliw87 köpt på Absolut Art.

Njut av veckorna innan jul och ha en fantastisk lucia!


Scandinavian Sport Nutrition Seminar i Århus

Scandinavian Sport Nutrition Seminar i Århus


Förra veckan hade jag nöjet att besöka Århus och Scandinavian Sport Nutrition Seminar. Jag tycker det är oerhört lyxigt och lärorikt att få åka på konferenser och lyssna på intressanta föreläsningar av kunniga människor.

Så vad pratade forskarna om? Ja, man skulle kunna säga det vanliga inom sport nutrition (idrottsnutrition); kolhydrater, fett, protein och ergogena hjälpmedel, i det här fallet nitrat och koffein.

Några ”take home messages”:

Håvard Hamarsland har jämfört olika proteinpulver med mjölk, där såg man inga skillnader på muskeluppbyggnad över en längre tid. Vilket  visar att man kommer långt med vanlig mat. För idrottare är det absolut viktigast att få i sig protein vid varje måltid (ca 25 gram/per måltid) och man behöver inte överdriva intaget, ca 25 gram får du från till exempel en kycklingfilé.

Han nämnde även att tillräckligt med energi, protein i kombination med rätt träning och återhämtning ökar muskelmassa. Detta är ju för många väldigt självklart men i proteinhetsen är det många som glömmer bort helheten. Balans och se helheten är A och O för att man ska lyckas som idrottare (oavsett nivå).

Foto: Johanna Danielsen (min duktiga syster:)

Truls Raastad pratade om effekten av koffein i kraft och styrkeidrotter. Koffein dämpar trötthetssignalerna och är ett välkänt prestationshöjande preparat hos löpare och andra uthållighetsidrottare. Man har nu även sett att det kan hjälpa styrke- och kraftidrottare, dosen som används är ofta 3-6mg/kg kroppsvikt, en timme innan tävling. Han hävdar även att det är främst vid tävling man bör använda koffein för att få en extra prestationsförbättring. Under träning är det bättre att ha kontroll på träningsprogression utan koffein.

Kristin Jonvik pratade om nitrat som många känner till i form av rödbetsjuice. Nitrat har under en längre tid varit populärt för att förbättra uthållighet. Det forskarna har sett är att motionärer har mera effekt av nitrat än elitidrottare, detta tror man beror på att idrottare generellt äter mera så de kanske får i sig mera nitrat genom kosten vilket betyder att de redan har maximala nivåer. Effekten av nitrat förbättras tillsammans med C-vitamin så ett högt intag av frukt och grönt ger eventuellt en bättre sammansättning som kroppen kan tillgodogöra sig bättre.

Man har nu även sett i några studier att nitrat kan hjälpa vid kortare intervaller, så ett praktiskt tips kan vara att göra en spenat/apelsin smoothie innan banpasset. Man behöver dock ganska mycket spenat. Nitratpreparat kan försämra prestationsförmågan vid hög höjd, så för er som ska på höghöjdsläger; ni bör inte ta nitratpreparat däremot är normal konsumtion av nitratrika grönsaker som del av en balanserad kost.

Det pratades även en del om train low … OBS detta är INTE LCHF utan att man undanhåller kolhydrater vid vissa pass. Till exempel, träna på morgonen utan att tillföra kolhydrater, sedan äta kolhydrater efter träningen. Man har ju inte sett några direkta prestationsförbättringar vid train low strategier. Däremot har man sett att kroppen kan använda (oxidera) fett bättre, samt att cell signalering ökar. Det man upptäckt är att det är få som kan komma ned i så låga glykogennivåer så de faktiskt får dessa effekter (glykogen är kroppens kolhydratsförråd).

Eftersom jag träffar många idrottare som tränar mycket så finns några saker man bör tänka på om man väljer att köra några pass med låga kolhydratsnivåer. Det leder till extra stress på kroppen, vilket kan leda till ett försämrat immunförsvar och man kan uppleva träningen som jobbigare. Det kan även begränsa kroppens förmåga att använda kolhydrater (det är väletablerat att kroppen behöver kolhydrater för höga intensiteter och tävlingsfarter). Andra negativa effekter är att det kan försämra löpekonomin och kroppen kan börja bryta ned muskler för att få tillgång till energi från protein i brist på kolhydrater. Är det en strategi man vill prova så ska man inte välja att göra det när man är stressad, har mycket resor eller är runt sjuka människor. Under dessa förutsättningar är det viktigare att hålla sig frisk och slippa sjukdagar.

Så till en annan del som tar mycket av min tid just nu … min opererade fot.

Jag tog stygnen i måndags (3 veckor efter op) och fick även träffa sjukgymnast. Allt ser tydligen bra ut och jag är i gång med rehab. Efter 4 år av skada så har jag tappat mycket muskelmassa på höger vad:(

Nu får jag cykla (motionscykel inte ute) ca 15 min. Jag kan gå kortare sträckor utan kryckor, men jag måste gå sakta, vilket är tålamodsprövande. Men nu kommer det bara bli bättre. Fortsättning följer …

Mina rehabskor, inte ett fashion statement!

Trevlig helg!


2 veckor efter operation.

2 veckor efter operation.


Nu har det gått två väldigt långsamma veckor sedan jag opererade mig (Haglunds häl och slemsäck). Jag håller på att bli galen av att ta det så lugnt!!!

Haglunds häl/syndrom är en benutväxt på hälbenet, vilket har irriterat hälens yttre och inre slemsäck. Operationen som jag gjorde den 5 november på Aleris Sport Medicine (Sabbatsberg, Stockholm) gick bra. På op. dagen träffade jag både Dr. Lotta Willberg, min läkare som hänvisat mig till Dr. Zewar al Dabbagh som opererade mig. Jag bodde kvar över natten och blev bra omhändertagen. Jag var verkligen på rätt ställe när jag fick en tillfällig svacka någon timme efter op. då jag blev galet illamående. Sköterskorna började se lite stressade ut, jag hörde något om 37 i blodtryck (galet lågt!) sen svimmade jag. Efter det gick allt tipp topp, jag hade en stressig tillvaro några timmar senare när jag skulle hoppa med kryckor till toaletten, det tog ca 40 minuter av sitta/ligga på grund av yrsel innan jag kom i väg med en sjuksköterska som följde med mig, efter det var jag ganska självgående.

Med betoning på GANSKA självgående… ni som haft kryckor vet att det inte är helt lätt. Några stressmoment när man har kryckor och inte kan stödja på foten:

  1. Första tillfället du måste göra något själv och inser att du inte kan använda händerna till att bära.
  2. Förflytta mat/dryck … helt omöjligt.
  3. Trappor – jag hade faktiskt svårt att sova dagen innan första trappmötet (nästan en vecka efter op).
  4. Rulltrappor – vågade inte prova förrän jag kunde stödja på foten, de går ju sjukt fort när man ska tajma avstigningen.
  5. Folk som går bakom, man måste konstant snegla bakåt så ingen kommer åt hälen. I lördags var jag ute bland mycket folk med min syster och bror de bildade en mur bakom mig.
  6. Hinna till olika saker, alla tider är ju beräknade för normalfart, man inser att man är mycket långsammare och måste ha större marginaler.
  7. Allt annat än ryggsäck är omöjligt.
  8. Man måste stanna om man ska göra något annat än att ta sig fram.
  9. Byxor med stora fickor är ett måste samt vida ben, det tog 3 försök innan jag fick ett par byxor över foten, jag har inte gips men den är välbandagerad.
  10. Det är svårt att hitta skor, jag har klippt upp ett par Nike’s.
  11. DUSCH – den personliga hygienen blir helt klart lite svårare. Jag kör dubbelpåse (för extra säkerhet) en 3 liters plastpåse tejpad runt bandaget sen har jag köpt påsar med tejp som är gjorda för ändamålet. Så har jag foten + schampoo etc på en pall och lutar mig mot väggen för balans. Jag har bara duschat varannan dag, annars använder jag blöt handduk och tvålmetoden…det tar ju så lång tid att plasta in etc. så det får räcka. Jag jobbar ju med idrott, många är förstående…

Själva foten blir INTE ren … kul för den som ska ta bort stygnen om en vecka …

Vardagsgrejer blir lite stressigare …

Det positiva med kryckor är man alltid får sitta på buss/tunnelbana och Stockholmspendlarna är väldigt hjälpsamma. Observera att märket på knät är från cykelkraschen för 6 veckor sedan och har inget med op att göra. Jag har haft en halvtrasslig 6 veckorsperiod, nu kommer det att vända…

Direkt efter operationen bodde jag några dagar hos mina föräldrar och fick full service (jag har lyckats få bästa familjen). Tänk att föräldrar kanske tror att de får ”ledigt” bara för att barnen är vuxna. Mamma och pappa hade höstlov med syrrans 9 och 12 – åring, sen hängde de med brorsans 2.5 åring, efter det kom jag med foten i paket. Nu är de i Spanien på semester:)

Jag åt Naproxen morgon/kväll i en vecka och fick ta sprutor med blodförtunnande i 10 dagar, vilket jag har förstått att de flesta får. Foten har aldrig gjort ont. Många sa att det skulle göra väldigt ont men det är ingen fara alls, jag hade ondare innan. Nu 2 veckor efter op (utan smärtstillande) kan jag stödja på foten hemma men har kryckor när jag går ut. Jag klarar både trappor och rulltrappor och kan bära tallriken till bordet själv. Jag känner lite av såret men ingen fara alls.

Jag hade ganska mycket på jobbet från och med förra veckan, trots full backning från mina kära RF kollegor samt taxi etc. var jag helt slut efter jobbet. Så jag kan varmt rekommendera att ha ett lugnt schema 2 veckor efter op om ni jobbar. Idag är jag mycket piggare och körde till och med lite styrka (överkropp).

Blommor från RF elitstöd – bästa kollegorna!

Jag inser också att jag normalt sett har ett ganska fullspäckat schema och far och flänger ganska mycket. Att ta det så här lugnt och inte träna i 2 veckor har varit en STOR utmaning. Jag har ju fått gör benlyft och röra på fotleden… men det är liksom inte tillräckligt … och är främst för att undvika blodpropp om man är helt stillasittande.

Enligt min RW kollega och kompis Sandra så ser min fot bättre ut än hennes gjorde när hon opererade samma sak för 2 år sen. Vi jämförde bilder och hade precis en lång hälkonversation. Härligt med personer som förstår.

Fot 1.5 vecka efter op.

Jag vill verkligen säga TACK till Sandra som har peppat, skrivit sms och skickat ett kort som hon målat (hon är väldigt duktig på att måla). Härligt att prata med något som gått igenom samma sak. Ni vet hur det är med skador man vill ju liksom veta vad som ska ske.

Nu är det en vecka kvar med kryckor och till jag tar bort stygnen samt får träffa sjukgymnasten. Jag är peppad att börja ännu en rehabperiod. Förhoppningsvis den sista på ett tag.

Ha en bra vecka!


”The race that keeps on giving!” Häloperation nr 2; Haglunds och bursa.

”The race that keeps on giving!” Häloperation nr 2; Haglunds och bursa.


I söndags sprang några av mina RW kollegor NYC marathon. Jag älskar NY och sprang maran där den 2 november 2014, ett välordnat och trevligt lopp. Men det var där min fot började göra ont, vilket betyder att jag inte är helt positivt inställd till detta lopp.

Det är lite ironiskt att jag ganska exakt 4 år efter skadan gör ännu en operation för att kunna springa igen.

”The race that keeps on giving!” Som min college tränare/bästa kompis Theresa Fuqua sa till mig. Hon är Track and Field headcoach på Houston Baptsit University, en av få kvinnliga huvudtränare för mixat program (tjejer och killar). Det hon inte vet om friidrott och framförallt löpning är inte värt att veta.

Så en liten summering av min fothistoria, detta är ju mera för alla med fotproblem som letar som galningar efter en lösning. Jag hoppas att den här operationen är min lösning.

Foten började göra ont efter 25km på NYC marathon 2 november 2014, jag fullföljde loppet eftersom jag visste att ett maraton gör ont – men så här i efterhand så ska det kanske inte göra ont på bara ett ställe.

Jag  träffade ett antal läkare men hade lite otur med läkarvården, jag fick höra ”har du sprungit ett maraton så kommer du ha lite ont. Det blir bättre om du vilar”. Efter mycket tjatande fick jag göra en MR. Jag hade en stressreaktion i talocruralleden och var löpfri i ca 6 månader totalt efter maran. Efter rehab som mina favoriter och jobbar kompisar Frida Flodström och Linda Nilsson på idrottsmedicinska kliniken på Bosön styrde upp så var foten ok under en period, sommaren 2015.

Till hösten började jag få ont igen och fick kontakt med Lotta Willberg på Sport Medicine, Aleris (Sabbatsberg). Hon har verkligen tagit sig tid och hjälpt mig mycket. Fötter är krångliga och det är sällan lätt att få ordning på dem. Efter ett år av olika behandlingar/rehab samt kortare perioder av att foten varit helt ok var det dags för operation.

14 December 2016 opererade Lotta bort yttre slemsäcken som var väldigt inflammerad. Allt annat såg ok ut. I mars/april kunde jag jogga lite men smärtan kom tillbaka. Under kommande år hade jag ont några veckor och sedan kunde jag jogga ibland, jag hade kontakt med Lotta ungefär var 4:e månad.

April 2018 fick jag en kortisonspruta i inre slemsäcken, Lotta använda ultraljud för att den skulle komma rätt. Foten var helt ok efter sprutan men helt plötsligt efter 48 timmar var smärtan hemsk, jag kunde knappt ta mig hem och då är jag väldigt van med att ha ont i foten. Jag följde instruktioner och tog det väldigt lugnt första veckorna. Jag trappade upp aktivitet och löpning. Jag fick ungefär 2-3 veckor av smärtfri löpning, som mest 6-7 km men det var underbart! Sen var smekmånaden över och foten började göra ondare än innan, vilket är en risk med kortisonspruta.

Under min semester 2018 tog jag även ”semester” från min onda fot och åt smärtstillande så jag kunde jogga i en månad. Det är ju inte riktig semester om man inte kan springa! Det kanske inte var det smartaste men foten skulle inte blir värre eller bättre så jag tog ledigt från att ha ont helt enkelt. Jag joggade varannan dag, typ 8x3min med 1 min gåvila i distansfart så inga stora mängder löpning.

Sen i somras har jag kanske sprungit 8-10 gånger, det är inte värt det eftersom jag kommer att ha ont i foten ca 30 timmar efter löpning även om det bara är några kilometers jogg.

Så 4 år och 3 dagar efter första skadan så blev det dags för operation nummer 2. Den här gången har Lotta hänvisat mig till hennes kollega Zewar al Dabbagh. Zewar visste direkt vad som skulle göras och jag har nu även fått Haglunds syndrom som inte synts på tidigare MR. I tisdags opererade han bort delar av hälbenet och inre slemsäcken, som var den värsta han sett – kul att vinna något!

Dessa bilder är aldrig förlåtande:)

Zewar var nöjd med operationen, han hade bestämt att jag skulle stanna över natten vilket jag tyckte var onödigt. I efterhand var det bra eftersom jag inte mådde så bra efter narkosen. Sköterskorna där var helt fantastiska och jag hade eget rum så det var som att bo på hotell med lite extra uppassning.

Så här 2 dagar efter operationen äter jag Naproxen morgon och kväll och har mindre ont än jag hade innan operationen. Många säger att det kommer göra riktigt ont så jag bara väntar på att det ska börja. Jag har även fått lite olika morfintabletter som jag inte kommer att ta, morfin är bara för nödfall och det är inte detta.

Jag har kryckor och har inte bokat några resor/möten/föreläsningar på hela veckan vilket är stort för mig. Emma Lindblom AB har inte infört sjukdagar, eller sjukskrivningar i företagspolicyn som så många andra egenföretagare. Den här veckan är inte ledig men luftig utifall jag inte skulle klara av att jobba.

Nu kommer jag att ta det lugnt/ha kryckor i 2-3 veckor vilket antagligen kommer göra mig halvgalen men från och med måndag har jag normala arbetsdagar men utan långa resor.

Nu hoppas jag att detta är lösningen så denna fot blir bra och att jag förhoppningsvis kan börja springa i alla fall några gånger i veckan. Uppföljning kommer.

Min målbild!

 


Nu saknar vi solen, hur får vi D-vitamin under vintermånaderna?

Nu saknar vi solen, hur får vi D-vitamin under vintermånaderna?


Sverige är väldigt grått just nu, jag reste från Stockholm till Malmö imorse och hela vägen var det regnrusk och grå himmel. Malmö levererade däremot 15 grader och sol, härligt. Tyvärr fyllde Malmösolen inte på mina D-vitamin depåer. Det är endast under sommarmånaderna och mitt på dagen som vi kan få D-vitamin från solen i Sverige, då räcker det att vi är ute ca 15 minuter (utan solskyddsfaktor) 2–3 gånger i veckan.

Optimala nivåer av D-vitamin ger:

  • Bättre immunförsvar
  • Bättre ork
  • Bättre prestationsförmåga
  • Bättre skelett
  • Bättre tänder

Hur ska vi göra för att fylla på med D-vitamin under vintern?

Antingen bokar vi en resa till varmare och soligare breddgrader eller så ökar vi intaget av D-vitaminrika livsmedel.

Helt plötsligt kan du motivera en träningsresa till solen, du behöver D – vitamin!

Mat som innehåller D-vitamin:

  • Lax, sill, makrill, tilapia.
  • Mjölkprodukter, margarin, matfettsblandningar (berikade med vitamin D).
  • Vild svamp som kantareller.
  • Ägg och kött.

Kan man få i sig för mycket D-vitamin?

Ja, det kan man om man äter kosttillskott. Från enbart mat behöver du inte oroa dig. Rekommendationen är 10–20 mikrogram/dag beroende på ålder. 100 gram sill, tilapia eller lax innehåller ca 20 mikrogram D-vitamin.

Dagens D-vitaminrika lunch.

Har svenskar D-vitaminbrist?

Enligt Livsmedelsverket saknas breda, representativa studier. Enligt dem kan vissa grupper ha låga nivåer, till exempel äldre som tillbringar mycket tid inne.

Behöver du D-vitamintillskott?

Som med så mycket annat när det kommer till mat… det beror på…

Jag är förespråkare för att välja mat framför kosttillskott. D-vitamin kan vara det tillskottet som vissa kan behöva under vintern. Allra helst skulle jag rekommendera att man går och kontrollerar sina värden hos vårdcentralen, och får svart på vitt om man behöver tillskott eller inte. Trötthet (som är ett symptom på brist) kan bero på så många olika saker. Elitidrottare måste också komma ihåg att kontrollera så allt de stoppar i sig är fritt från otillåtna medel.

Väljer man kosttillskott så bör man ta D3 som har högre bioaktivitet än D2. Tänk på att vi aldrig behöver mer än 100 % av något ämne. Man blir inte extra bra av 500%, utan det kan leda till att du får i dig för mycket.

Ha en bra vecka!


Några veckor med mycket idrott: Skid- och innebandylandslaget, Bollnäsess och Centrum för Idrottsforsknings konferens om hållbar ungdoms- och elitidrott.

Några veckor med mycket idrott: Skid- och innebandylandslaget, Bollnäsess och Centrum för Idrottsforsknings konferens om hållbar ungdoms- och elitidrott.


Jag var i Portugal med Springtime Travel och Glada Hudik för några veckor sedan och sen dess har det gått i ett, jag har jobbat och rest mycket.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om att jag kraschat med cykeln. Jag är i stort sett återhämtad, fortfarande lite ont i ett revben och skrapsår på benet. Ansiktet är läkt, det tog 8 dagar vilket är ganska snabbt tycker jag. Jag tror att det beror på mitt Chanel serum som jag varmt rekommenderar om du dragit i backen med ansiktet först (när såret har sårskorpa inte vid öppet sår). Kraschen skedde någon dag innan jag åkte till Portugal och det var det jag hade med mig med fukt (nu får jag tyvärr inte betalt för denna rekommendation men vill Chanel ge mig produkter så kommer jag att tacka JA;)

    Bild 1: 27/9. Bild 2: 5/10

(Vi har en ny bloggsida vilket betyder att jag inte vet hur jag gör för att få dessa bilder rättvända men det är lördag kl. 18.15, och jag sitter på ett tåg så det får bli så här).

Jag hade i stort sett 10 träningsfria dagar efter cykelolyckan för jag var rädd om mitt huvud. Tyvärr inföll detta med Portugalresan där det finns fantastiska träningsmöjligheter men men… huvudet är viktigare än träningen.

Nu när jag ändå skriver om skador så är det lika bra jag nämner något om min dyraste (både tid och pengar) kroppsdel, min höger häl/fot. Jag ska göra ännu en operation den 6 november och hoppas på att foten kommer fixas den här gången efter 4 år av trassel. Rapport kommer.

Jag åkte till Bollnäs efter Portugal, där jag hade turen att få föreläsa och hålla löpskolning/fotstyrka på Bollnäsess som är ett hälso/träningsevent. Oerhört bra ordnat och kul. Det var nästan 1000 glada personer där som tränade och lyssnade på föreläsningar. Jag kan varmt rekommendera att åka på detta event nästa år.

I början av veckan anordnade Centrum för Idrottsforskning (CIF) en två dagars konferens ”För en hållbar barn- och elitidrott”. Jag presenterade en av dagarna med några kollegor om ”Hur får vi en hållbar ungdomsidrott”. Konferensen var intressant och några viktiga saker som upprepades var:

”Idrott ska vara KUL”.

”Tidig specialisering är inte lika med att man blir elitidrottare”.

”Tidig specialisering kan leda till tidig burn out/drop out (att man slutar idrotta i tidig ålder)”.

”Att utnämna någon till talang lägger press på idrottaren”.

”Det är viktigt att skapa en miljö där idrottaren vill vara”.

”Vi (svensk idrott) vill att så många som möjligt håller på med idrott, så länge som möjligt i en så bra miljö som möjligt”.

Onsdagen spenderade jag med innebandylandslaget – herrar. De har VM i början av december och vi hoppas på att återta guldmedaljen från Finland. För två år sedan förlorade vi på straffar. Jag har jobbat med killarna länge och det är ett roligt gäng med många frågor kring kost/idrottsnutrition. Jag tror helt klart att de är redo för VM guld.

I torsdags åkte jag till Vålådalen för att träffa skidlandslaget, första snölägret tyvärr utan snö. I går hade de fått till 1,2 km konstsnöbana. Varken Idre eller Bruksvallarna har snö (dessa brukar vara först med konstsnö), så snöläget är bristfälligt för våra skidåkare. Annars är det ett härligt gäng och det är fantastiskt att få några dagar i fjällmiljö.

 .    Rullskidsstafett i brist på snö.

I morse åkte jag hem och mellanlandade i Stockholm och nu sitter jag på tåget till Torsby för skidtränarutbidning, där jag håller i idrottsnutritionsdelen imorgon. Torsby har snö året om i deras tunnel men det blir ingen tid för skidåkning för mig. Jag hoppas på att hinna med en kort löprunda innan jag hoppar på tåget hem igen.

Ha en bra helg och njut av härligt höstväder!


När modetrenderna kommer från löparna.


Det här inlägget kommer inte handla om mat men om våra klädval. Jag älskar kläder men i min bransch, idrottsvärlden använder vi den klassiska pikén med loggor. Ingen gillar egentligen piké men det är ju sportigt samtidigt som det är business. Matchad med ett par jeans, hoodie, ryggsäck och träningsskor kan man smälta in i vilket idrottsgäng som helst.

Som sagt…ni ser ju … sportigt men ändå business och lättpackat på resan;)

 Det finns tre olika löpartyper när det kommer till kläder:

  1. Sponsrade löpare (elit) som har det senaste och många olika kollektioner i samma märke.
  2. Den ”nya” löparen som köpt några snygga matchande kit.
  3. Den ”gamla” löparen som har en kollektion med ca 25 års span på kläderna … tights från -96, en tröja från ett lopp från 2005 och nya skor… kanske nån gammal bomulls t-shirt (alltså inte funktionsmaterial) som det inte går att skiljas från.

 Nu har även modevärlden tagit efter det vi idrottare använt i år.

  • Träningsskor, löpare har träningsskor jämt, alla har haft/har eller är räddda att få problem med fötterna/benen och vågar inte chansa med vanliga skor mer än vid speciella tillfällen. Nu har även modevärlden insett att träningsskor fungerar bra. Alla har nu träningsskor, går man ut en fredagskväll i Stockholm har de flesta träningsskor/sneakers. 
  • Midjeväskan, vi har använt den i evigheter för att ha med vatten, energi, pengar, nycklar och telefon på löprundan. Senaste året har modevärlden hakat på. Den enda justeringen löparen behöver göra är att bära den även efter träningen. Samma gäller skidåkarna börja använd din midjeväska även utanför spåren … här fungerar ju även en vintage midjeväska. Jag vet att det kan vara svårt att skilja sig från sin väska som skidåkare nu behöver du aldrig lämna den hemma!

Bild från Elle, september 2018

  • Lager på lager … en självklarhet för löpare. Ta av och på utefter väder. Vi är nu helt rätt! Det som är självklart för löparen finns nu på catwalken.
  • Kläder med reflex, vi har haft reflexväst sedan den kom. Nu tänker även modevärlden på säkerhet och i höst ska vi ha silver och blanka material.
  • Balaclava, löpare och skidåkare har sett denna som en lösning när det är under -15 grader ute och man måste få in ett löppass. Folk har tittat lite konstigt men nu är vi bara trendiga och väldigt inne. Alla vanliga människor kommer inte känna sig bekväma … löparen tar fram sin multifunktionella buff/had – inga konstigheter.

Bild från Elle, september 2018

  • Korta tights – alla löpare har sprungit i tights från korta till långa, nu är cykelbyxan tillbaka (med andra ord korta tights). Vi behöver inte längre känna att vi inte passar in när vi går runt med våra tights. Vi är trendiga. Tvätta dem och matcha med kavaj.
  • Dragkedja eller knappar på byxorna är en ”life saver ”för tävlingslöparen. Det finns inget värre än att trassla in sig i tightsen innan start. Nu finns även denna smarta funktion i de trendiga kretsarna.
  • Korta shorts och kompressionsstrumpor är en vanlig kombination i skogen, nu finns den även i city.

                                                        

  • Matchande set, många löpare kör ett set, vilket alltid fungerar. Man köper tights, t-shirt och jacka som hör ihop och är färgmatchat. Ni som varit uppmärksamma märker att detta är en trend som modevärlden nu lånat från idrottarna. 
  • Sockor i skorna (förutom i spikskorna). Som löpare har man sockor i träningsskorna, den måste vara lite högre så den inte ”ramlar ned” på hälen och orsakar skavsår. Nu är även detta en trend. Som ni ser så kan vi även använda ankelskyddet/halvkompressionssocka utan att skämmas.

Bild från Elle, september 2018

Så med andra ord, helt plötsligt har vi alla ”nya” trender redan hemma i garderoben. Både hållbart – vi behöver inte köpa nytt och kul att som löpare att vara först med det som är trendigt. Det bästa av allt – det är helt naturligt för oss att bära dessa kläder.

Ha en bra helg och kom ihåg när du är ute och springer bland folk, du är inte bara en vältränad hälsosam löpare, du är även en trendsättare!


Dags att planera hösten och komma tillbaka till bra rutiner.


Nu tror jag de flesta har kommit in i sina vanliga rutiner efter en härlig sommar. Hösten fortsätter att leverera och min höst är fylld av olika landslagsuppdrag och föreläsningar. Jag ska även till Portugal med Springtime Travel och Glada Hudik i slutet av månaden, det är alltid en av höstens höjdpunkter. Behöver ni en träningsvecka, oavsett om du är löpare eller ej kan jag varmt rekommendera att resa med Springtime Travel. Man tränar det man vill och på sina egna villkor.

Monte Gordo, Portugal med Springtime.

Jag har inte sprungit den senaste månaden på grund av min fot och de senaste två veckorna har foten faktiskt varit förvånansvärt bra. Den smarta läsaren kan säkert se kopplingen mellan att foten varit ok och ingen löpning och det stämmer oftast men inte alltid. Veckorna innan kunde jag knappt gå trots att jag inte sprang. Häromdagen trotsade jag foten och var med på ett boxningspass där jag hoppade oavbrutet i 90 minuter och kunde gå utan problem på kvällen och dagen efter. Jag tycker inte foten följer normala ont i foten regler. Hoppa borde göra ont… (Ni som sett riktig boxning och undrar varför jag hoppade runt i 90 minuter när man inom boxningen snarare har ett bra fotarbete men inte direkt hoppar, så kan jag tala om för er att det kändes som jag såg proffsig ut till jag tittade i spegeln…). 

På måndag har jag ännu en läkartid så nu ska jag jogga några gånger och se om foten håller. Det är ju ingen mening att gå till läkaren och säga att den är bättre, sedan går det två dagar och så gör den ont igen. Det finns säkert fler som varit med om att skadan är bra just den dagen man har läkartid. Kroppen är konstig ibland.

Min senaste strategi med foten eftersom inget syns på MR eller slätröntgen, förutom lite svullnad, har varit att intala mig själv att det bara sitter i huvudet … men när man inte kan gå och det pågått i 4 år är det svårt att hålla fast vid detta. 

Hellasgården.

I lördags när jag för en gångs skull inte jobbade och kunde sova hur länge jag ville, vaknade jag 5.28 – klarvaken. Jag beslutade mig för att ha myrlöpningssäsongspremiär (som sagt, jag har ju en läkartid snart). Jag var först vid Hellasgården och hittade myren nästan direkt (!) jag joggade i 3 km, verkligen kul att typ springa (fast man kan nog inte riktigt kalla det löpning). Nu har vi ju inte samma tillgång till bra myrlöpning som i norr men man får springa fram och tillbaka och det är kul med något annorlunda. På vägen tillbaka sms:ade jag med Sandra som var på Finnkampen och hade sprungit ett sånt fantastiskt 5000m lopp (15.42, 19 s pers). Jag kom lite på villovägar men med en liten omväg och hjälp från Sandra som var i Finland kom jag tillbaka till Hellasgården och min cykel. Jag har ju tyvärr inget lokalsinne – vilket kan vara en nackdel när man är i skogen. Den här gången var jag verkligen noga på vägen dit så jag skulle hitta tillbaka, det gick ju sådär. Ännu värre är det när pilen på Google Maps inte kan bestämma sig åt vilket håll man går, sånt ska ju bara telefonen fixa, eller hur?

Jag gillar tydliga markeringar, pil och trädmarkering.

Så här inför hösten kan det vara bra att se över sina rutiner. Du kanske behöver lägga till, ta bort eller tänka om för att må ännu bättre.

Här kommer några tips:

  • Först och främst om du har tagit sommarledigt från allt som heter hälsosamma rutiner, så måste jag tyvärr vara den där glädjedödaren: sommaren är över nu trots att det är varmt. Dags att styra upp. Jag vet nu är jag hård, men jag är även rättvis detta gäller alla;/
  • Se över ditt sovschema. Jag har svårt att komma i säng efter sommaren, vilket resulterar i för lite sömn. Försök satsa på 7-8 timmar per natt, tränar du mycket kan du behöva mera.
  • Gör storkok och frys in. Så skönt att slippa laga mat när man kommer hem sent. Jag vet att jag tjatar om detta men alla vet ju att det är bra. Jag lagar alltid extra mycket mat eftersom det tar lika mycket tid.
  • Ta tillvara på äpplen, annan frukt och bär; koka upp och frys in. Har man inte eget äppleträd kan man fråga någon om man får komma och plocka. Ett annat alternativ är att man har en mamma som levererar – detta är något som jag har och varmt rekommenderar.
  • Börja äta några måltider vegetariskt, man behöver absolut inte utesluta kött helt men det är bra både för hälsan och miljön att minska intaget av speciellt rött kött och chark.
  • Köp det som är i säsong, nu finns pumpa och andra grönsaker som man inte hittar andra årstider.
  • Prova nya produkter, frukter och grönsaker. De flesta köper och äter liknande mat varje vecka. Prova nytt, du kanske hittar en favorit.
  • Gör matlagningsschema – alla i familjen kan hjälpa till.
  • Har du slut på matidéer? Prova en matkasse, eller ha familjeplanering så alla får bestämma en rätt.
  • Ta med matlåda till jobbet, spar både tid och pengar.
  • Börja komplettera löpningen med lite styrka, det finns många utegym som man lätt kan stanna till vid.
  • Prova även andra typer av träning ibland. Detta är något som löpare sällan gör, att träna alternativ kan göra att du undviker skador.
  • Har du rehabövningar som du borde göra – börja med dessa så du slipper skador. Löpning är en skadedrabbad idrott.
  • Träna smart! Många löpare har en förmåga att öka för snabbt och springa för mycket. Var smart med din löpning.
  • Sist och kanske det svåraste, försök att minska stressen i ditt liv. Många är stressade och det har negativ effekt på hälsa, välmående och prestationsförmåga (jobb och träning). Jag tror att rutiner, planering och bra vanor kan minska mycket av dagens stress, det gör även att du mår bättre och blir gladare.

Gör något som kommer leda till att din höst blir bra. Lägg till, ta bort eller planera om. Det behöver inte vara stora saker eller super jobbigt. Nu ska jag förändra allt på en gång strategin håller sällan långsiktigt. Små steg i rätt riktning kan man komma långt på.

Strandyoga i Monte Gordo, en rutin jag önskar kunde vara en del av min vardag.


Semestertips: springa eller vandra på Irland.


Jag har precis kommit hem från en helg på Irland. Jag var där med ett kompisgäng och kan verkligen rekommendera en resa dit.

Vi vandrade/promenerade men det skulle även fungera om man vill springa, en förutsättning är att man gillar terränglöpning eller trailrunning ska jag kanske kalla det … terränglöpning och promenad är så 2010! 

Promenad och terränglöpning är ju gammalmodigt, numera är vi trendigare och sysslar med trail och vandring. Så jag har helt enkelt vandrat hela helgen. Vi är inte hard core vilket betyder att vi bodde på bed and breakfast/finare hostel och vi skickade våra väskor mellan våra sovställen. Vi hade inte heller med gasolkök eller gjorde upp eld utan åt ordentligt med frukost levde på snacks under dagen sedan åt vi middag på lokala puben när vi kom fram. Så med andra ord väldigt behaglig vandring.

Vi är heller inget gäng som behövde panikgå utan gick ganska lugnt och stannade när någon ville. Jag hade min Garminklocka på så vi hade lite koll på distansen, farten varierade mycket och man kan inte bedöma distansen på tiden. Jag gillar att ha lite koll på hur långt det är kvar etc. annars är det lätt att felbedöma när det är varierade terräng.

Vi gick tre dagar på Wicklow Way och utgick från utkanten av Dublin (kanske 30-45 min taxi från flygplatsen). Vi hade turen att en i gänget bor i Dublin och hon hade fixade allt för oss andra – väldigt smidigt för oss och bra organiserat! Det är ju helt klart lättare att resa med någon som har lokal kännedom.

Vi började i fredagseftermiddag och vårt stora stressmoment var att hinna fram innan mörkret, vi hade 7 timmars vandring att hinna med innan det blev mörkt … det löste sig på bästa sätt som jag återkommer till.

Vi hade ca 20 min av stress under resan annars gick allt enligt plan. Våran planerad start var fredag kl 15.00, vi hade sen start på grund av att vi flög in från olika håll.  Sista tjejen anslöt 15.06 och alla var supertaggade att komma igång, vi gick genom startporten och såg första pilen… alla blev förvirrade.

Pilen pekade åt två möjliga vägar. Vi valde ena vägen, gick 200 m runt ett litet fält (vi såg fortfarande parkeringen) och hittade ingen avtagsväg. Vi frågade en dam om var början på Wicklow Way var (vilket är en relativt känd vandringsled). Hon tittade dömande på oss och frågade om vi hade ficklampor och bra karta. Hon meddelade också att den här vandringen INTE var som i Europa och hon var van vandrare och hade haft svårigheter med denna led. Hon var ganska sur och otrevlig, hon var tydlig med att hon inte trodde att vi skulle klara av leden. Vi lämnade damen och försökte se ut som coola hard core vandrare. Vi såg tydligen oförberedda ut OCH vi kom bort efter 200 m.

Vi förstår inte riktigt varför hon dömde ut oss … vi hade ganska rätt kläder, skor och ryggsäckar (sånt blir man dömd av i vandringsvärlden). Lite som i löparvärlden… man springer ju inte i vandringsbyxor och kängor. Det såg ut som vi hade rätt packning – vi hade ju skickat bl.a. en av tjejernas resväska med väsktransport innan… så den syntes inte när damen dömde oss. Ingen såg heller att vi hade ca 5 kg av snacks utifall att… och att jag hade halva väskan med sjukvårdsartiklar ifall nån skulle få skavsår/skada sig. Vi är ju trots allt inte unga och lovande längre. Jag vet inte om den lilla detaljen att vi var fel efter 200 meter gjorde att hon inte trodde på oss. Vi är inga proffs men vi har iallafall en viss erfarenhet av att vandra, vi har bland annat varit till Kebnekaise men det syntes alltså inte. 

Vi gick tillbaka till startpilen och jag nollställde naturligtvis klockan, så gjorde vi omstart. Lika taggade men något mer oroade att vi inte skulle komma ut ur parken innan det blev mörkt. Vi hade pannlampor och ficklampor men skulle vi irra omkring i en stadspark så hade vi ju lika bra kunnat gå en promenad i Dublin city. Tanken var ju att vi skulle vandra i typ vildmarken!

Inför start nummer 2 insåg vi att några “roliga” människor hade vridit på skylten, därav vår miss och vi valde rätt väg. Efter denna lite stressiga start så gick allt smärtfritt, varje gång det var ändring i färdriktning eller oklart fanns en gul pil. Terrängen var lätt jämfört med Kebnekaise och Besseggen i Norge. Man skulle lätt kunna gå/springa i träningsskor (vi hade ju alla vandringskängor eftersom vi försökte passa in). Den avundsjuka damen från dag 1 hade totalt missbedömt våran förmåga att följa väl utmärkta pilar, vi kom inte fel igen. Vi hade även iPhone och karta som backup men dessa var inte nödvändiga.

Tillbaka till våran smarta lösning på första dagens 7 timmars vandring. Vi kunde alltså inte starta tidigare än 15.00. Det skulle bli mörkt (ca kl 21) samt vårt boende stängde 21.30. Ingen av oss hade vandrat på Irland tidigare så vi visste inte om 7 timmar var vår fart eller inte, vi hade alltså lite press på oss för att hinna innan mörkret. Vi är tillräckligt smarta att inte vara ute i okänd terräng när det är kolsvart. Vi löste detta på bästa sätt, efter ca 4 timmar fanns en jättetrevlig pub så vi stannade där och tog taxi sista biten. Som sagt vi är inte hard core, vi räknar inte kilometer utan vill ha trevlig och umgås. Det blev en supermysig kväll och kommande dagars vandring visade sig vara längre än planerat så det blev en perfekt start.

Lite om sträckorna:

  • Det var relativt bra underlag, man kan springa/jogga på de flesta ställena (jag gick men blev verkligen sugen på att springa).
  • Naturen är väldigt varierad; stigar, asfalt, gräs, spång, grus, traktorvägar, uppåt/nedåt men inte superbrant eller klättring.
  • Vandringskängor är bra, stenarna kan var lite hala men träningsskor fungerar också.
  • Stavar behövs inte.
  • Vädret varierar mycket – väldigt mycket av och på med kläder, man kommer behöva regnkläder vid något tillfälle oavsett väderprognos. På Irland kan man få alla årstider på en dag som en irländsk dam meddelade oss.
  • Det finns ingen mat/vatten efter lederna så vi tog med oss mat och vatten under dagarna. Bor man i byarna finns det alltid en pub. Kontrollera var du bor så du vet. Vi hade med mat till första kvällen eftersom vi skulle komma in sent och det inte fanns mat där att köpa… nu hade vi ju en flexibel lösning och stannade tidigare vid en pub.
  • Alla, förutom elaka damen var hjälpsamma och trevliga.
  • Vi fraktade våra väskor med Wicklow Way väsktransport vilket fungerade bra. Jag tror det kostade 20 euro/pers för 3 dagars transport.
  • Boendet var bra och kostade mellan 20-50 euro/pers. Vi delade inte rum/toa/dusch med något annat gäng och vi betalade för sängkläder/handduk. Man kan även campa i nationalparkerna och det finns camping men vi är inte hard core utan gillar säng/dusch/toa och sånt lyx.
  • Jag kan verkligen rekommendera liknande resa med kompisgäng/familj. Vi träffade även många som var själva.

Vad jag verkligen gillar med dessa dagar är den varierande naturen och terrängen. Jag har ju ont i en fot och var tacksam över att terrängen inte var utmanade. För några veckor sedan hade jag väldigt ont och var tveksam om jag skulle kunna följa med men foten samarbetade och har varit helt ok under helgen vilket jag är oerhört tacksam över.

Naturen är fantastisk och man skulle kunna göra lederna mycket snabbare än vad vi gjorde men vårt mål var att umgås. Jag tycker det är enormt lyxigt att verkligen få kvalitetstid med bästa gänget. Några bor utomlands och vi hinner inte ses så ofta, då är en vandringsresa (utan tidsmål) det perfekta. Jag har full förståelse för alla som vill göra detta fort och hinna med en viss sträcka på en tid etc och den möjligheten finns också. Hela sträckan är ca 131 km och ultragänget kan säkert hinna hela sträckan på några dagar men mitt gäng är inte ultra vi är bättre på skratt, god mat, hinna se naturen och alla gillar sömn och en riktig dusch på kvällen.


Friidrottsbanans vett och etikett.


Nu har EM veckan med många fina svenska prestationer avslutats. Grattis till alla idrottare som tävlat under veckan. Jag kan tänka mig att många RW läsare följde löpningen, härligt att både Sverige och Norge visar upp sig. Jag hoppas att det leder till att flera vill springa.

Friidrottarens andra hem är ofta friidrottsbanan. Det är många timmar som spenderas här innan man överhuvudtaget kan tänka på att komma till ett mästerskap. När jag tävlade var det enbart tävlande friidrottare som höll till på banan. Nu har banlöpningen blivit populär hos många olika typer av löpare och träningsgrupper.

Först och främst, jag tycker det är fantastiskt att banorna utnyttjas och att många hittat till denna (enligt mig) roligaste träningsformen. Det är bra att många springer oavsett nivå och fart.

Nu till ett problem som uppstått:

Friidrottsgrupperna blir irriterade på andra löpare eller träningsgrupper för de inte följer banreglerna.

Icke friidrottare tycker friidrottarna klagar och är griniga och kanske inte ens vet att det finns banregler. 

Alla är välkomna att träna på banorna men alla måste ha koll och visa hänsyn!

Man kan vara många på en friidrottsbana och alla kan vara nöjda men vissa regler måste följas. Dessa regler blir inpräntade i varje ung friidrottare, det blir som en självklarhet.

Så för dig som gillar banträning men inte blivit drillad i ”banvett” från barnsben, här kommer några tips så alla kan vara nöjda, glada och få bra träning.

  • Visa alltid hänsyn till dina medlöpare. Du måste ALLTID se dig för när du går på eller korsar banan. Löpare kan komma fort och kanske inte hinner stanna.
  • Man springer motsols!
    • Springer man kortare stegringar kan man springa fram och tillbaka på en bana men då måste du ha koll.
  • Lämna innerbanan fri till dem som springer intervaller.
  • Springer du om en långsammare löpare, spring om på utsidan om du håller innerbana.
  • Håll dig till en bana.

  • Är du i en större grupp, spring motsols och håll er till några ytterbanor.
  • Värm upp på ytterbanorna.
  • Flytta dig i god tid om en löpare springer fort, så löparen slipper vara oroad över om du uppfattat att hen kommer.
  • Styrka och rörlighet görs på utrymmet utanför banan eller på innerplan, alltså inte på banorna där folk springer.
  • Har du med barn på banan, se till att de inte kommer i vägen för en löpare. En 90 kg löpare i full fart som inte hinner stanna är inte bra att kollidera med oavsett om man är barn eller vuxen.

Bra att veta om friidrottsbanor

  • Ett varv på innerbanan är 400 m, klockan kan ibland visa annorlunda. Banan ÄR 400m – klockan kan visa fel distans. Börjar man på en annan bana finns markeringar var man måste starta för att få 400m (starten blir längre fram).
    • Det finns vissa undantag typ Lidingövallen som är kortare än 400m, men dessa banor är få – alla relativt nya banor är 400m.
  • Det finns markeringar för var man startar på olika distanser, använd banmarkeringarna för distans och klockan för tider. Börja och starta från samma linje på en bana och du har 400m – supersmidigt.
  • Annat att tänka på om du umgås med löpare:

Löpare är trevliga människor men …

  • …tider är viktiga för löpare/friidrottare så en intervall som blir störd (pga. att folk är i vägen) kan reta upp denna löpare för resten av passet/dagen/veckan. Detta är inte ett charmigt drag som löpare har men så är det, vissa känner kanske igen sig?
  • …innan intervaller kan löpare vara tillknäppta och småsura, detta beror på att löparen är nervös och vet att passet kommer kännas. Lämna dessa ifred, de blir trevligare efter passet (om det inte går åt skogen – då kan man hålla avstånd även efter passet).
  • … löpare kan snöa in på att prata tider, skavsår, skador, resultat, intervaller, andras resultat, träningsplanering, skor, magproblem, hur det kändes under maran från första kilometern till målgång etc. Är du inte intresserad nicka, håll med och sätt på ljudbok/pod i ca 45 min så brukar det vara avklarat.
  • …skador gör löpare till mindre trevliga människor. Att säga ”det gör väl inget om du vilar i några veckor” kan skapa enorm osämja. Första veckorna av en skada när man vet att man tappar allt är värst. Sen brukar det lugna ner sig och humöret blir bättre. Löparen kommer även analysera och prata om skadan ofta, även här kan det vara bra att koppla bort och lyssna med ett halvt öra, du har antagligen redan hört allt de senaste veckorna.

Take home message 1: löpare är oftast trevliga människor. 

Take home message 2: Banlöpning är toppen men visa hänsyn så alla kan träna.

 


Sommar, vätska, koffein och insekter som mat.


Hoppas alla har haft en bra sommar. Jag har tagit några veckor ledigt från allt inklusive skrivandet. Sverige har bjudit på sol och värme men jag har spenderat min semester på resande fot.

Jag har en förmåga att utnyttja mina lediga dagar till max, jag jobbade till 21 dagen innan min semester med p17 fotboll och matlagning på Bosön sedan hade jag ett flyg till USA kl. 6.00 dagen efter.

Jag började min semester i Houston, där jag hälsade på några collegekompisar och min collegetränare som blivit en av mina bästa kompisar. Det är alltid härligt att träffa mitt Houstongäng.

Ni som läst mina tidigare inlägg har säkert inte missat att jag har stora problem med en fot så jag kan inte springa så mycket. Men jag är oerhört tacksam över vad min löpning och mina år med friidrottsstipendie (där jag sprang 800m, 1500m, 3000m, 5000m) på University of Houston gett mig. Kanske inte fina medaljer och rekord men istället ett underbart kompisgäng och också min utbildning som gjort att jag kan ha mitt företag som är ett kul jobb.

I Houston är det väldigt varmt, till skillnad från Sverige så räknar alla med att det ska vara varmt under sommaren. Nästan alla bär med sig en vattenflaska och under sommaren är det tufft att få till löpningen, man måste springa tidigt på morgonen eller sent. Självklart är det oerhört viktigt att få i sig tillräckligt med vätska. Enligt bilden nedan ser ni att lättmjölk (kanske lite oväntat) är ett bra val för att fylla på vätskedepåerna.

Här är en bild från mysportscience om vilka drycker som hydrerar bäst.

Efter några dagar i Houston åkte jag till Marthas Vineyard som är en ö utanför Boston.

Där träffade jag några andra Houstonkompisar som flyttat hem till Boston. En av dem är sprint and hurdle coach på Harvard. Några andra collegetränare var där, så det blev en del friidrottsprat vilket alltid är kul.

Bild: Morning glory farm, där vi köpte frukt och grönt, det mesta från gården.

Oak Bluff, runt hörnet från vårat hus.

Ö-livet var härligt med morgonträning, god mat, bad och utflykter. Jag hittade även latte på draft, vilket var en stor glädje eftersom jag är en stor lattefan.

I dagarna publicerades en studie om koffein i International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism och RW USA plockade upp studien. Förr trodde man att koffein var vätskedrivande men denna studie styrker att så inte är fallet. Man nämner även att en anledning att man måste kissa efter att man druckit något som innehåller koffein är för att man fått i sig vätska (till exempel en kopp kaffe).

Marthas Vineyard är skaldjursmecka så jag åt mycket fantastisk mat, som till exempel lobster roll.

Efter en vecka på Marthas Vineyard åkte jag till Nice där jag träffade min syster och hennes familj. Där hade vi en fantastisk utsikt över staden. Vi fick även en hel del back- och trappromenad – gratis motion … som nästan alla uppskattade.

Efter Nice åkte vi vidare till Castagioni och den italienska landsbygden. Vi bodde fint och hade några lugna dagar med poolbad, promenader, god mat och träning. Det som störde oss vara alla insekter.

Insekterna var ytterst irriterande men det kan vara nästa proteinkälla. Det är säkert ingen som missat att det är en del prat om att börja äta insekter för att främja miljön. Gräshoppor till exempel har en relativt bra aminosyraprofil (aminosyror bygger upp proteiner). Än så länge så ser forskningen lovande ut men frågan är om vi är redo att äta insektsgryta…?

Trots värme så är det även läge att kolla på tv och följa EM, friidrott från Berlin men även våra idrottare som tävlar i Glasgow. Lyckat till alla EM idrottare!

Jag börjar jobbet på samma sätt som jag avslutade innan semestern med fotboll, denna gång p15. Under sommaren har det varit mycket fotboll men under kommande veckor blir det fokus på andra idrotter.

Ta tillvara på sommaren, den är inte slut än trots att många avslutat sin semester.

 

 

 

 

 

 


Vad är nyttig mat?


De flesta kunder jag träffar, elitidrottare till motionär nämner ofta att de vill äta nyttigt.

Vad är då ”nyttig” mat?

Jag brukar aldrig använda ordet nyttigt om specifika livsmedel, måltider eller kosthållningar.

Varför gör jag inte det? Eftersom det beror på.

Nyttig mat beror på…

…dina förutsättningar

…ditt mål

…din livsstil

…din träning

…ditt schema.

…vad du tycker om.

Nyttig mat för en person kanske gör en annan person sjuk.

Tittar man på många restaurangers hälsoalternativ är det ofta något vegansk eller vegetariskt. Det kanske är en sallad med quinoa, nötter och bönor. Den måltiden fungerar för vissa men är absolut inte nyttig för en nötallergiker.

Jag träffar många idrottare som gör av med mycket energi. Dessa idrottare behöver fylla på med mat så de kommer i energibalans, en soppa eller sallad är sällan tillräckligt med mat. Istället kanske en dubbel portion med ris, 1 laxfile och grönsaker är det bättre valet.

För vissa kanske en banan är ett mellanmål och för andra består ett mellanmål av en dubbelmacka med pålägg och fil med müsli, allt beror på hur mycket energi du behöver.

I veckan var vårat skidlandslag på läger i Torsby, jag såg på Instagram att många av våra landslagsåkare la ut bilder på fantastiska glassar som de åt på deras viloeftermiddag. Självklart kan man äta glass! För dessa idrottare tycker jag att en lyxglass i sommarvärmen är ett bra val! Är det den perfekta kombinationen av energi och näringsämnen? Nej, antagligen inte men jag är övertygad om att det var gott och gav dessa idrottare lite extra vardagslyx och glädje. Att kunna sitta ihop i sommarvärmen och äta något gott, släppa träningen för ett ögonblick och njuta av annat kan vara mycket värt.

Man ska inte äta glass istället för mat men tränar man 30 timmar på en vecka kan man självklart äta glass. Tränar man mera humana mängder kan man också äta glass i sommarvärmen. Man kan äta allt men inte jämt!

Så nyttig mat är individuellt och vad som är nyttigt för just dig beror på …

…ditt liv, förutsättningar, träningsmängd, tidsschema och vad du gillar. 

Mat ska vara gott och samtidigt ge dig tillräckligt med energi och näring.

Glad sommar!