När jag läste Mårten Klingbergs krönika (s 41) om livsstilsmagasinens överdrivet idylliska helgreportage började jag fundera på fenomenet. Vad blir resultatet om man tar essensen av den här tidningens innehåll och samtidens träningsrelaterade företeelser, förstärker dem och skruvar till det några varv? En idyllisk utopi? En grotesk dystopi? Och hur ser din drömträningshelg ut – om du också får fantisera fritt?
”Solens strålar silas genom sovrumsgardinerna, och det ljuva ljudet från råsaftscentrifugen väcker mig långsamt. Jag hoppar ur mina återhämtningstajts, tar på mig aktivitetsbandet och mina träningskläder.
I köket möts jag av ett unisont ’God morgon far!’ och en high five från min fru. Över frukosten, som bestående av nypressad grapefruktjuice, en smoothie på grönkål och en skål chiagröt, planerar vi sedan dagens träning.
Efter frukosten går vi alla ner till gymmet och kör i gång dagens första pass, nittio minuter styrketräning (mer om det på sidan 76). Visst händer det att barnen tycker att gymmet är lite tråkigt, men som jag brukar säga: ’Man kan alltid göra burpees, barn!’
Efter en uppfriskande blåbär- och spirulinasmoothie är det så dags för dagens nyckelpass: Tröskelträning (s 70). Vädret är perfekt – nio plusgrader och en lätt bris. På schemat står fem gånger tio minuter. Jag drar en shot på rödbetsjuice och går ut i 3.40-fart. Varje intervall avslutas med en high five med barnen och en lägesavstämning med min fru.
Det är jobbigt. Men som jag brukar säga: ’Smärta är svaghet som lämnar kroppen!’ Efter fem intervaller tar jag ut innersulorna och får ner ’droppet” med 1,5 millimeter. Sedan springer jag en sista tiominutare. Inte undra på att det också blev min snabbaste.
Vi äter en snabb lunch hemma, bestående av proteinrik kvarg toppad med varsin avokado – det är ju ändå helg! Därefter laddar jag upp bilderna och filmerna från tröskelpasset på Instagram, och mina pulskurvor och kilometertider på Garmin Connect, Strava, Funbeat och Runkeeper.
Samtidigt sitter jag i ett isbad för att snabba på återhämtningen – man är ju inte någon ungdom längre (mer återhämtningstips på sidan 74). Sedan hoppar jag i mina kompressionstajts och lägger mig med benen i högläge. Det här är helgens höjdpunkt. Hela familjen samlas kring min Ipad och inväntar likes; varje ny like innebär ännu en runda high fives.
När jag känner mig tillräckligt återhämtad och ’gillad’ är det dags för mellanmål. Nu kanske ni tror att jag är en riktig hälsofantast, men ibland måste man kunna unna sig något gott också. Så på lördagar äter vi pudding – chiapudding – en riktig fest!
Sedan släcker vi ner, tänder lite ljus, rullar ut våra yogamattor och kör en timme kundaliniyoga innan det är dags att dra igång middagsförberedelserna. Vi brukar känna oss så skönt avslappnade och harmoniska efter yogan att det inte är ovanligt att vi brister ut i stämsång medan vi lagar mat.
Råvarorna är noggrant utvalda för sina hälsofrämjande effekter, och tillagas på skonsammast möjliga vis för att inga viktiga näringsämnen ska gå förlorade. Före maten unnar vi oss en renande drink på citron och ingefära. Lyx!
Kvällen tillbringar hela familjen med att gå igenom min träningsdagbok, föra in dagens pass och diskutera min kommande mat- och träningsvecka. Eftersom det är lördag brukar vi vara uppe lite längre, så först klockan nio hoppar vi i säng. Det är ju en ny träningsdag i morgon. Och som jag brukar säga: ’Ingen återhämtning är så bra som sömn!’
Här kan du läsa nya numret av Runner’s World digitalt
