Blogg

Crossfit på taket


Så var det dags för veckans crossfitpass på WH-resan. Ett stort gäng resenärer samlades på takterassen, sugna på att ta tag i passet, och lite nervösa. Det blev fyra stycken AMRAPS på fem minuter styck med två övningar i varje. Jag hade släpat upp kettlebells till taket från källaren så att vi kunde köra svingar och marklyft. I övrigt var det förstås burpees, armhävningar, bearcrawl, Bulgarian split squats, bakåtburpees och handstående. Efter passet var det flera stycken som hade stått på händer för första gången sedan de var barn och var så där underbart röda i ansiktet och fnisslyckliga som man blir när man överträffar sig själv och bevisar för sig själv att man kan mer än man tror.

Men tro inte att det bara är lek och inget allvar på den här resan. Vi jobbar med dator också. Se bara hur piggt redaktionen ligger i Maries säng och färdigställer nästa nummer av Women’s Health! Det ser lite ut som att vi borde skaffa en koffeinsponsor, men jag skyller på att klockan var mycket och vi egentligen borde sovit redan.

Nu ska vi på vinprovning!


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jag kan ha det sämre


Jag är på Mallis med Springtime Travel på vår egen Women’s Health-resa. Det bode du också vara för vi har det så otroligt mysigt. Mest så tränar och äter vi. Och sover. Och myser i solen. Och myser när det är moln. För det är en del moln här och omkring 16-17 grader, men med tanke på att ni har drivis och snömodd hemma tror jag ändå att vi har det bättre. Till exempel fick jag spurta barfota i sand i går.

Det här var utsikten från min balkong i morse. Just sayin’.

Jag är här med Marie och Sofie och Jenny från redaktionen och instruktörerna Maria Olofsson och Tanja Djelevic. Vilket jädra kanongäng! Själv har jag och Jenny haft en klass idag – löpstyrka varvat med HIIT (ett pass som ska fotas och landa på sajten inom kort) och i morgon ska jag köra ett crossfitpass. Kul som attan! Men det jag mest gillar med den här resan är att det inte är hundra pass om dagen, utan ett par tre stycken och så är det varvat med utflykter och oplanerad tid. Det är liksom en resa med träning, inte en träningsresa.

Jag har passat på att yoga en del här och gått på Tanjas Sweat party på stranden – ja, det var precis så härligt som det låter. Sofie tog en bild på Tanja när hon var snygg och stark under passet. Jag, däremot, står framåtlutad och ser ut som om jag har fått en lila sko i fejan. Jag har ingen förklaring till att jag ser ut så, utom att jag förmodligen latar mig.

Snart vankas det middag. I morgon blir det crossfit och vinprovning. Det bästa av två världar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

5 tuffa pass som förbereder dig inför vårens snabba tävlingar
Blogg

5 tuffa pass som förbereder dig inför vårens snabba tävlingar


1. FALLANDE STEGAR
Den stora fördelen med fallande stegar är psykologisk; eftersom löpsträckan blir kortare för varje gång upplever du att ansträngningen minskar (vilket naturligtvis inte stämmer om du gör övningen rätt). Använd övningen för att utveckla din förmåga att hålla farten uppe trots tilltagande trötthet.

GÖR SÅ HÄR
Spring 1 600 meter, 1 200 meter, 800 meter, 400 meter på en 400-metersbana med tre minuters vilopaus mellan varje löpsträcka. Målet är att springa snabbt och att öka tempot med en eller två sekunder för varje varv under varje intervall, utan att spränga dig.

Bob Kennedy, den förste amerikanen att springa fem kilometer under tretton minuter, brukade löpa den här fallande stegen på tiderna 3.57, 2.56, 1.55 och 0.55. Ett mål kan vara att genomföra den här typen av träningspass var fjärde vecka inför ett 5-kilometerslopp.

2. STIGANDE STEGAR
Den här övningen hjälper dig hålla tävlingsfarten uppe genom repetitioner som gradvis blir längre, och därigenom hårdare, vilket liknar hur tävlingar utvecklas. Börja försiktigt: att löpa 1 600 meter i maratonfart i början kommer att kännas lätt, och det kan sluta med att du springer 20-30 sekunder snabbare än planerad fart utan att du inser det. Det är ett vanligt misstag som kan straffa sig – både under träning och under tävling.

GÖR SÅ HÄR
Spring 1 600 meter, jogga 800 meter, spring 3 200 meter, jogga 800 meter, spring 4 800 meter, jogga 800 meter, spring 6 400 meter. Håll din maratonfart under varje intervall. Upprepa en gång i månaden som ett maratontempopass. Börja med att löpa upp till 4 800 meter, tills du känner att du klarar av hela stegen.

3. PYRAMIDER
En kombination av stigande och fallande stegar utvecklar din förmåga att kunna växla mellan olika tempon under ett lopp. Variationen i tempo hjälper dig att få upp tävlingsfarten på tre månader.

GÖR SÅ HÄR
Spring intervaller på 1 minut, 2 minuter, 3 minuter, 2 minuter och 1 minut. Efter varje löpsekvens joggvilar du motsvarande tid. Spring sedan 1 minut i din 1 500-metersfart, 2 minuter i din femkilometersfart och 3 minuter i din milfart. Utveckla passet genom att utöka pyramiden till 1-2-3-2-1-2-3 minuter eller 1-2-3-2-1-2-3-2-1 minuter.

4. ALTERNERA
Här är ett intervallpass som stärker både kropp och pannben.

GÖR SÅ HÄR
Spring 800 meter i högt tempo (tävlingsfart på milen), jogga 200 meter, spring 300 meter i hårt tempo (tävlingsfart på 5 kilometer), avsluta med 300 meter jogg. Upprepa övningen 4-6 gånger. Det här är en övning du kan göra regelbundet. Maximera antalet repetitioner två månader innan tävling, var på du sedan minskar antalet repetitioner gradvis fram till tävlingen samtidigt som du ökar farten på dem. Ska du springa en mara eller halvmara kan du springa längre intervaller – till exempel 1 600 meter/600 meter i stället för 800/300.

5. TRÄNA SOM PRE
Gör som löparlegendaren Steve Prefontaine gjorde; spring en utmanande intervallkombination en gång i månaden för att utveckla fart och styrka.

GÖR SÅ HÄR
Spring 400, 600, 400, 200 meter i din 1 500-metersfart eller snabbare, med 90 sekunders joggvila. Jogga sedan 1 200 meter. Spring 600, 400, 300, 200, 100 meter – börja i din 5-kilometersfart och accelerera. Vila i en minut efter 600 och 400 meter, och därefter i 30 sekunder mellan varje intervall.

Här hittar du fler pass i serien RW-passet



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Skynda långsamt


När Tiger Woods vann US Masters 1997 drog han sig tillbaka från tävlandet ett tag för att öva på sin sving med motiveringen att man ibland måste bli sämre för att kunna bli bättre. Tiger fattade grejen. För att komma i form så måste han först vara ur form. Det är lite av min plan just nu; att börja om från början. Barcelona blev en urladdning både fysiskt och mentalt, luften gick ur. Jag ska inte stressa utan låta kroppen bli fräsch. Nåt som jag tror skiljer oss motionärer från eliten – förutom det faktum att vår tävlingsfart är deras återhämtningsfart – är att vi ofta har svårt att förstå vikten av återhämtning. Det är som om vi tror att bara vi tränar mer så blir vi bättre och får panik över ett missat träningspass. I alla fall är det så för mig. Det svåraste är oftast inte att träna utan att vila. I år ska jag försöka vara smart och försöka hålla mig ifrån löparknä, gubbvad, ryggproblem och andra löparrelaterade åkommor. Livet blir så mycket roligare om man kan springa.

Benen känns ändå helt okej så här en vecka senare. De senaste dagarna har av förklarliga orsaker vart ganska lugna. Jag joggade lite lugnt redan i onsdags då vi körde igång med Runacademy på riktigt, inte så långt eftersom fokus var på att coacha deltagarna men det kändes ändå hyggligt. I fredags sprang jag på riktigt för första gången. Stelt var bara förnamnet. Såg ut som Agda 87 år. Gjorde ett nytt försök imorse, 17 lugna kilometrar, ingen riktig sprutt i benen men det kändes ändå betydligt bättre. Vi hade våren på tillfälligt besök i början på veckan men igår var det som vanligt igen, dvs det snöade hela dagen. Trots det är dom flesta vägar fria från snö nu så lite sugen blir man ju såklart på att springa nu när man slipper halka omkring på is.

Det här med Runacademy kan nog bli bra. Totalt har vi ett 40-tal anmälda och uppslutningen på första passet var riktigt bra, allt ifrån nybörjare till mer erfarna löpare. Det var lite nervöst men kul och inspirerande och det kändes som dom flesta tyckte det var roligt och vill komma tillbaka. Själv har jag egentligen noll talang för det här med löpning, jag är ett bra exempel på att det går att komma en bra bit på vägen bara genom att våga utmana sig själv och tro på att man klarar mer än man inbillar sig. Det hoppas jag kunna förmedla. Och löparglädje såklart. Jag tror att världen skulle vara en mycket trevligare plats om alla vore löpare.  

Har inte gjort upp några planer för vårsäsongen än, tänker att jag ska låta benen och känslan få styra en hel del, både vad gäller träning och tävling. Initialt hade jag tänkt springa Premiärmilen om två veckor men det beror lite på hur slitna benen känns. Förhoppningen är i alla fall att göra ett nytt försök på sub 2.50 i Stockholm i juni men då måste jag se till att få upp farten ordentligt om det överhuvudtaget ska vara rimligt så träningen i vår kommer nog bli mer inriktad mot milen/halvmaran med Kungsholmen Runt som formkontroll i maj. Kanske ska försöka springa några lokala brödrostlopp också, har faktiskt aldrig sprungit ett lopp här i Sundsvall trots att vi har några att välja på.  

En hemsk tanke som slagit mig de senaste dagarna är att jag på allvar börjat överväga att ge upp godis, chips, öl, ostar, vin, gräddsåser och allt annat som är själva poängen med att springa 14 mil i veckan. Inte för alltid utan isf under en kortare period för att gå ner några kilo i vikt. Hade gärna vart nåt kilo lättare i Barcelona. Kanske är det det som är skillnaden mellan 2.48.48 och 2.52.01. Jag tycker egentligen att jag är ganska liten, tanig och smal. Har man storlek Small är man ju inte direkt tjock men när jag ser mig själv på video och bild från loppet så blir det ganska tydligt att jag är något större jämfört med många andra löpare runt omkring mig och springer omkring och bär på betydligt mer än dom. Jag ser inte direkt utmärglad eller undernärd ut. Nåt kilo fett och ytterligare nåt kilo muskler skulle säkert kunna gå att plocka utan problem. Inför Stockholm är det inget alternativ men kanske till hösten. Behöver nog processa det ett tag innan jag bestämmer mig. Har alltid sagt att det inte finns nånting i världen som skulle få mig att sluta äta det jag vill men jag känner att 2.48.48 börjar bli en besatthet och ett mål jag verkligen vill nå så kanske skulle det vara värt ett par månaders asketiskt leverne. Eller så får jag helt enkelt träna ännu mer. 

/Hörs

Dagens låt: jag springer aldrig med musik förutom när jag springer på löpband då det är ett måste och löpband blev det ju en hel del inför Barcelona. Varje gång den här dök upp på ipoden fick jag massa extra energi och varje gång funderade jag också på vad det var för låt för jag kände inte igen den, orkade heller aldrig kolla på displayen, hade fullt sjå med att försöka hålla mig kvar på bandet för det mesta. För ett par dagar sen gick jag igenom lite skivor i skivsamlingen som ska säljas, upptäckte att jag hade två exemplar av Andrew Belle’s Black Bear, en skiva som jag inte riktigt visste vad det var. Men eftersom jag köpt den två gånger måste den ju vara bra. En snabb lyssning och det visade sig vara just den låten jag gått och funderat på hela vintern. Magiskt bra.


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Först ska jag fixa 2.48 genom att bli lite lättare i kroppen och göra mig av med onödig muskelmassa som bara väger onödigt mycket, bänkpressen får vänta ett tag till. Just nu är bilder på undernärda straffångar mitt ideal snarare än Brad Pitt 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Framtidens löpargener – varför presterar vi olika trots samma träning?
Blogg

Framtidens löpargener – varför presterar vi olika trots samma träning?


Är ditt barn morgondagens Mustafa ”Musse” Mohamed eller Susanna Kallur? Den frågan kan du få svar på inom en snar framtid. För just nu forskas det flitigt om vilka gener som ger största möjliga utdelning inom konditionsidrott. En av de tongivande forskarna är svensken Mikael Mattsson, som leder den mest omfattande studien någonsin i sitt slag

En grupp personer börjar löpträna tillsammans, och startar på samma nivå. De tränar ihop under ett års tid och har samma coach, men ändå presterar de väldigt olika. Vad beror det på?

Den frågan har länge fascinerat idrottsforskaren Mikael Mattsson på GIH, Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm. Just nu långpendlar han mellan Stockholm och Kalifornien, där han är gästforskare på ett av världens främsta center för idrottsgenforskning, på Stanford University.

Där leder Mikael ett internationellt forskningsprojekt som studerar genernas betydelse för konditionen. Det är den största studien i sitt slag – den har dubbelt så många försökspersoner och tittar på många fler gener än den senaste stora studien på gener och idrottsprestation.

– Jag har länge varit intresserad av individualiseringen av träning. Dels har jag själv en bred träningsbakgrund med bollsport, löpning och längdskidåkning i bagaget. Dels har jag har varit tränare åt längdskidåkare på spridda nivåer i tjugo år. Det är ingen hemlighet att människor svarar olika på olika sorters träning, och det finns många exempel på att förändringar av träningsupplägget kan ge världens lyft för en person, medan kamraten får försämrade resultat efter samma förändring.

Det säger Mikael Mattsson när vi fångar honom mellan föreläsningar och lektioner under en vecka när han är hemma i Sverige och jobbar. Mikael och hans forskarlag i Kalifornien samarbetar just nu med 19 testcentra runt om i världen och har hittills tittat på genprofilen på närmare 1 000 av världens främsta konditionsidrottare, som alla har extremt hög syreupptagningsförmåga. Forskarna hoppas på sikt kunna testa flera tusen personer. Än så länge har de funnit över 9 000 varianter av gener som aldrig tidigare har rapporterats, och några av dem har antagligen stor effekt på hur vi svarar på träning.

– Vårt främsta mål är att få fram information från de allra främsta konditions-idrottarna och använda fynden till att framställa mediciner till dem med allra sämst kondition, inte minst hjärtsjuka. Hjärthälsa och god kondition har ju som bekant ett starkt samband.

Men Mikael Mattson hoppas också att hans forskning ska ha betydelse för friska personer.
– Om vi kan få fram olika genetiska profiler och koppla dem till skilda träningsupplägg, så kan det ge kunskaper som man kan applicera på vanliga motionärer och idrottare så att de kan träna efter sina individuella förutsättningar.

Läs mer: Så mycket kan dina gener påverka dina träningsresultat – du kommer bli förvånad!


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 3 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Upp och ner!


Ibland står vi på händer på träningen – det ingår liksom i det här med crossfit. Jag gillar att stå på händer, tycker att det är kul, men det är också frustrerande. Jag vill ju kunna stå helt fritt, utan vägg också. Hur det skulle gå till var fram till igår helt obegripligt! Jag hade ju alldeles för mycket fart upp så om väggen inte hade stått där hade jag slagit över rätt ner på ryggen. Inte bra.

Men så igår så sa min träningskompis Susanne “Går du alltid upp så där?”. “Eh, ja”, svarade jag.

Hon visade mig hur jag skulle göra istället. Istället för att ta sats för kung och fosterland och liksom hjula upp med armarna över huvudet (som i det nedersta klippet), skulle jag istället liksom glida in med händerna vända nedåt (som i det översta klippet). Och vips! Plötsligt ställde jag mig på händer utan någon direkt ansträngning och jag dundrade inte in i väggen så att putsen faller ner, utan har kontroll. Jag har filmat hur det såg ut förut och hur det ser ut nu. Dessutom kan jag nu lämna väggen lite och stå fritt en stund – det känns som att min nya uppgång gör att jag har bättre kontroll även när jag är uppe. Det gäller bara att parera med fingertopparna när det blir vingligt.

Så nu har det här med handstående blivit ännu roligare! Nästa steg är att våga ställa mig upp och ner utan att ha någon vägg att vara beroende av. Men då måste jag nog öva på något mjukt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*