Inför tävlingspremiären
Så har snart hela 6 veckor passerat för mig nere på Fuerteventura där jag varit på träningsläger. Många långa och hårda träningspass har jag checkat av. Nu är träningen gjord. Sista veckan är nedtrappningsvecka och sanningen är att det blir väldigt lite träning de närmaste dagarna för att få en utvilad, pigg och alert kropp inför helgens tävlingspremiär, Challenge Fuerteventura.
Nu finns inte mycket att göra åt formen mer än att vila och göra återstående träning så korrekt som den ska. Konkurrensen är stenhård i proffsstartfältet och jag börjar faktiskt bli lite nervös! Bland damerna står duktiga tjejer som Camilla Pedersen, Anja Beranek, Simone Brändli, Daniela Sämmler och så Åsa Lundström och Maja Stage då som jag tränat med de sista veckorna. Jag och Åsa är ju som bekant kompisar från gymnasiet hemma i Ludvika så det är extra kul att ha henne här nere som sällskap både under passen och att bara kunna hänga däremellan. Dessutom har min sambo kommit ned för att heja och supporta vilket jag är jätteglad för. Det ger en trygghet och Carl är bra på att lugna ner mig när jag börjar hispa upp mig för småsaker.
Det är mycket som är annorlunda nu inför tävlingen. Jag har bytt tränare och träningsupplägget fram till tävlingsveckan har sett lite annorlunda mot vad jag tidigare varit van med. Framförallt har jag cyklat mycket distans men alla hårdare intervallpass har varit korta och intensiva. Jag hoppas att förändringarna i upplägg lett till det positiva och mer power i benen. Jag har heller aldrig kommit igång så snabbt efter min senaste Ironman, som jag ju körde i Florida i November. Hade kravlös träning i november och december, utan tränare men i januari både flyttade jag och satte igång med nya tränimgsscheman. Grundträningen har jag sedan både kört på Fuerteventura och i Östersund,vilket ger ganska skilda förutsättningar. På Fuerte: värme, sol,100% triathlonfokus, långpass i kortkort, löpning i lätta kläder och utesimning. I Östersund: källarcykling, MTB, kyla, löpning med iskalla ben och simning med simklubben Ägir. Sist men största förändringen är att jag har varit tjänstledig från jobbet för att bara ägna mig åt träningen. Det har gett bra förutsättningar för kvalitetsträning men även utrymme för bra återhämtning mellan passen.
Det är många nyheter för mig så det blir extra spännande att se vad jag kan åstadkomma med kroppen på lördagens tävling. Nervositeten beror helt eller delvis på att jag hoppas att ovanstående gett mig ett litet lyft men jag vet samtidigt att inga mirakel sker på 3-4 månader så mina krav på mig själv är ganska orimliga. Pratade med coach Björn Andersson och blev genast lite lugnare. Det får gå som det går helt enkelt!
Tävlingen går på halva ironmandistansen vilket innebär 1900 m simning i havet (fyllt av brännmaneter!), 90 km cykling (uppför några berg, nedför dalarna och i en vansinnig blåst) och detta toppas med 21 km kuperad och blåsig löpning. Efter Mallorca 70.3 sade jag att jag ALDRIG mer skulle tävla där cykelbanan var kuperad (berg). Nu står jag inför inte mindre än två stycken halva ironmans på bergig cykelbana. Bra jobbat Emma! Det blir inga personliga rekord satta här i helgen. Det är en riktigt tuff bana. Så tuff bana har jag aldrig tävlat på men som tur är har jag tränat i blåsten och på de kuperade banorna sedan 15 mars. De bruna bergen, i kombination med vinden, har flera gånger sugit musten ur mig de första veckorna, men skam den som ger sig! Backarna och vinden har överlevts och nu bekymrar de mig inte lika mycket längre. Samma sak på löpningen. Första veckorna sprang jag utan att titta på min Garminklocka, sista veckorna har jag faktiskt kunna hålla mitt pace utan att forcera så nog har det blivit bättre. Det kommer att bli fridens fröjd att springa på Mallorca sedan!
Nu har jag inte tid att skriva mer…jag måste vila!
After swim med Åsa.
Lite kaffehäng med Åsa och duktiga danska triathleten Maja Stage.
