Allt går inte alltid enligt plan

Allt går inte alltid enligt plan


Följ Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkais uppladdning och träning inför adidas Stockholm Marathon den 4 juni. [Presenteras i samarbete med adidas]

I helgen, med knappt tre veckor kvar till adidas Stockholm Marathon, skulle jag ha genomfört det sista riktigt långa långpasset. Jag skriver skulle, för riktigt så långt som jag ville köra blev det inte. Målet var 38 kilometer – men det blev bara 28 kilometer.
Med facit i hand spände jag bågen för hårt när jag planerade att köra mitt sista långa långpass efter ett kombinationspass med intervaller och löpstyrka dagen innan. Tanken med det var att jag skulle få till riktigt maratonspecifik träning genom att helt enkelt träna på att springa med lite trötta ben – något jag behöver vara bra på att kunna göra den 4 juni.

Helgen inleddes alltså med ett intervallpass på bana på lördagen. Inkluderat i uppvärmningen körde jag en ganska tuff löpstyrke- och rörlighetsdel där jag över en sträcka på 100 meter genomförde olika spänst- och styrkeövningar. (I filmerna nedan kan du se vilka övningar jag körde).
Just dessa övningar känns inte omedelbart i benen, men är man som jag lite ovan tar de ganska hårt ändå. Men inte hårdare än att jag efter övningarna fick till ett bra tröskelintervallpass med korta intervaller, i form av 20 x 400 meter i en fart på runt 3.30 minuter per kilometer. Det är runt 25 sekunder snabbare i minuter per kilometer än mitt fartmål på maran, som just nu ligger på 3.55 minuter per kilometer (vilket ger sluttiden 2.45). Vilan var kort, bara runt 30–40 sekunders vila, men känslan var ändå bra. Inte minst känns det som att min seghet från alla resor och olika event har börjat släppa.

Dagen efter var det tidig uppstigning för ett långpass på egen hand innan olika familjeaktiviteter var inplanerade. Målet var som sagt att springa 38 kilometer, och det helt utan fartkrav. Inledningen var lite trög, men efterhand kändes det bättre och farten gled ner till runt 4.40–4.50 minuter per kilometer som var mitt fartmål för dagen.

Efter 15 kilometer började dock en lite smygande ischiaskänsla infinna sig, som efterhand gjorde sig alltmer påmind. Steget hämmades och den lugna farten kändes mer ansträngd än vad den borde göra. Men jag vet ju också att om tekniken hämmas av någon krämpa så blir det jobbigare hålla tempot.
Det kändes visserligen som att jag skulle orka 38 kilometer, men jag övervägde också risken för att kanske få riktigt ont – vilket skulle kunna hämma hela nästa veckas löpning. Så jag vände hemåt och avrundade passet redan efter 28 kilometer.

Mentalt är det alltid lite jobbigt att inte fullfölja planen. Men jag har ju varit med ett tag nu och vet att det är bättre att springa några kilometer mindre och ha en hel kropp, än att kanske dra på mig något som medför en påtvingad längre löpvila.
Efter det kortare långpasset och en dag med mycket lätt jogg och rörlighet känns det nu som att kroppen är på rätt sida igen. Nu ser jag fram emot nästa viktiga pass, som blir mina klassiska 4 x 10 minuter på löpband. Rapport om det passet och fortsättningen kommer – motivation till träning finns i alla fall!

LÖPSKOLNING – LÖPSTYRKA – MED ”UTFLYT”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Kanske för många pass – men nu börjar nedtrappningen

Följ Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkais uppladdning och träning inför adidas Stockholm Marathon den 4 juni. [Presenteras i samarbete med...

Läs mer