MEST LÄSTA
Blogg

Race report – Göteborgsvarvet


En riktigt härlig folkfest men också varmt, skräcken för en löpare som jag som inte alls trivs i varmt väder. Ett tag såg det ut som om det skulle bli runt 26 grader varmt under lördagens Göteborgsvarv men ju närmare vi kom starten desto svalare såg det ut att bli. Det var riktigt varmt när jag vaknade i Göteborg på lördagsmorgonen hos min syster och hennes man som jag passade på att hälsa på. Efter en fin frukost mötte jag upp min sambo och tog spårvagnen in till expon för att hämta ut min nummerlapp. Vilken stor expo, där fanns verkligen allt och lite till men med mitt tunnelseende med fokus på det annalkande loppet så gick vi bara snabbt igenom den. Om man har möjlighet att gå på expon någon dag innan loppet så är den absolut värt ett besök som innefattar mer än att bara hämta ut nummerlappen. Efter att vi hade hämtat ut min nummerlapp ställde vi oss i den långa kön till bussen som skulle ta oss till startområdet. Med över 60.000 startande löpare flöt logistiken på överraskande smidigt – proffsig arrangerat!

Väl vid startområdet lämnade vi in våra väskor och värmde upp inför starten. Jag blir alltid lite nervös men också väldigt förväntansfull. Temperaturen kändes något varm men behaglig och jag kände mig redo för att springa.

Vår grupp hade starttid 13:34. Första sträckan i Slottsskogen flöt på riktigt bra. Min familj stod och hejdade någon kilometer in i loppet och vem blir inte lycklig över det?! Jag försökte att hålla 4:30 tempo vilket kändes väldigt bra. Väl ute ur Slottsskogen fortsatte loppet upp för Älvsborgsbron. Mitt på bron flög en massa flygplan i fina formationer över oss löpare, riktigt häftigt. Det viste jag inte då men det visade sig att de flög över Göteborg i samband med att den startgrupp där Försvaret hade 750 personer som startade. Efter Älvsborgsbron väntade ett platt men trixigt Hisingen. Det var härlig stämning och massa band/orkestrar som spelade. Det hade vart väldigt lättlöpt om det inte hade vart för alla löpare som jag korsade konstant emellan. Det var lite synd att regeln att hålla till höger i spåret inte riktigt fungerade och det tog ganska mycket energi. Sedan kom bro nummer två tillbaka mot Avenyn som var ganska mycket längre än vad jag hade räknat med. Jag måste nog ändå säga att den var bra mycket brantare än Västerbron på Stockholm Marathon. Jag sprang på och rätt som det var så var jag på Avenyn. Det var fullt med folk och härlig stämning men det var också trångt på banan. Efter Götaplatsen så lättade det något, bara drygt 3 kilometer kvar. Jag började bli lite trött och småspurtandet mellan löpare började ta ut sin rätt. I allén längst Vasagatan stod min familj och hejade igen vilket gav mig lite mer energi men jag tappade en del tid de sista kilometrarna. Plötsligt var jag inne på Slottsskogsvallen och korsade mållinjen. Klockan stannade på 1:41. Jag är nöjd med tiden givet att jag bestämde mig för att springa i onsdags.

Göteborgsvarvet var en riktig folkfest, mycket folk längs hela banan och många olika liveband och andra artister. Det hände någonting nästan hela tiden vilket var väldigt roligt. Om man vill försöka springa på en bra tid så underlättar det att seeda sig till en snabb startgrupp Om man inte seedar sig är det ändå ett väldigt roligt och välarrangerat lopp att springa men det kan vara bra att ha med sig att det kan bli lite trångt på banan. De ca 4000 arrangörerna gjorde ett riktigt bra jobb.


Blogg

Laddar inför Göteborgsvarvet


På lördag är det dags för Göteborgsvarvet. Trots att jag ursprungligen kommer från en liten ort sex mil söder om Göteborg, har jag aldrig sprungit Göteborgsvarvet. Jag hade egentligen inte tänkt springa i år heller men igår onsdag så öppnade det sig en möjlighet att få springa då den person som skulle springa hade blivit sjuk. Det ska bli riktigt kul att få uppleva den folkfest som jag har hört så mycket om. Jag ser loppet som ett långpass inför Stockholm Marathon om några veckor och jag kommer därför låta kroppen bestämma tempo. Om allt känns bra så kör jag på det och om kroppen känns mindre bra så blir det ett långpass i distansfart.

Den största utmaningen som jag ser just nu är vädret. Enligt den senaste prognosen från yr.no kommer det att vara 24 grader och växlande molnighet på lördag. Jag springer inte speciellt bra i värme vilket gör mig lite nervös. Mitt senaste och hitintills enda halvmaraton som jag har sprungit sprang jag i Taiwan i 38 graders värme, ett av de värsta lopp som jag har sprungit då värmen fick kroppen att kännas tung och som att jag sprang i tuggummi utan att komma framåt. För att förbereda mig inför loppet på lördag så kommer jag imorgon att springa ett lättare pass på ungefär 20 minuter och avsluta med fyra stycken stegringslopp.


Blogg

Race report – Ursvik Ultra 45 kilometer


Den 1:a april klockan 15.00 var det äntligen dags för årets första lopp. Jag var som vanligt väldigt nervös innan vi anlänt till startområdet och fått alla grejer på plats. Ursvik Ultra går på Ursviks motionsområdes så kallade extrembana och är 15 kilometer lång och har ungefär 330 höjdmeter. Man kan välja att springa 15 kilometer, 45 kilometer eller 75 kilometer, det vill säga ett, tre eller fem varv. I år startade loppet klockan 15 på eftermiddagen istället för klockan 12 på natten som det gjort tidigare år. Nytt för i år var också att alla klasser startade samtidigt.

Väl på plats vid starten ställde jag min plastlåda med energi, pannlampa och annat användbart som jag ville ha tillgång till i varvningsområdet. Jag hade inför loppet lagt upp en plan och portionerat ut energi efter den. Under det första varvet skulle jag ha med mig 250 ml vatten och en energigel, på andra varvet skulle byta ut vattnet mot Coca Cola och under det sista varvet skulle jag mixa Coca Cola och smågodis samt ta med pannlampan ut så att jag inte riskerade att få springa sista delen av sista varvet i mörker. En riktig hälsokost! Utöver detta hade jag några bars och en extra enegigel. Innan start träffade jag flera stycken från långpasset tillsammans med Fortsätt Adventure Team. Det är alltid en riktigt bra stämning på Ursvik Ultra och det är ett välarrangerat lopp av Stockholm multisport.

Vi radade upp oss på startlinjen och starten gick. Det är alltid svårt när flera olika klasser startar samtidigt, det är lätt att dras med och springa för fort första delen av loppet. Man vet helt enkelt inte vilka som springer 15, 45 eller 75 kilometer. Fösta kilometerna av loppet var också den som gick snabbast. Under första varvet sprang jag på med en bra känsla och njöt av att vara ute i naturen. Underlaget var bra men lite halt och lerigt på vissa partier. Jag sprang i de flesta backarna och småpratade med några löpare. Jag hade som mål att försöka hålla en snitt tid på 5 minuter och 30 sekunder per kilometer. Jag höll ett något högre tempo än det men jag kände att jag verkligen ville testa att pressa mig under loppet. Ska man gå in i väggen så är det smidigt att göra det på ett lopp med varvbana då man relativt snabbt är tillbaka i varvningsområdet. Jag klockade första varvet på 1 timme och 20 minuter. Jag stannade inte ens i varvningsområdet utan jag bara sprang till min plastlåda och bytte ut vattnet mot Coca Cola. Jag ångrade i efterhand att jag inte hade kvar även det resterande vattnet då vädret sprack upp och solen började lysa vilket gjorde att jag kände att jag var alldeles för varm. Jag fick ta av mig min jacka, stoppa den i ryggsäcken och sedan springa i den tunnare långärmade tröjan som jag hade på mig under. På andra varvet hade jag också en bra känsla men jag sprang mycket själv och hittade ingen att hålla rygg på. Med första varvets löpning färskt i minnet kunde jag undvika de mest leriga ställena för att inte halka omkull och jag längtade efter att komma tillbaka till varvningsområdet för att jag var så törstig! De sista fem kilometrarna, km 25-30, kändes riktigt långa. Väl i varvningsområdet kom jag in på 2 timmar och 50 minuter vilket innebar att varv två hade tagit 1 timme och 30 minuter, dvs 10 minuter långsammare än första varvet. Jag tog en ny flaska med Coca kola, en påse smågodis och pannlampan. Jag hade som mål att kunna avsluta loppet innan solen hade hunnit gå ner. För att klara det fick varv tre inte ta mer tid än varv två. Jag åt två bitar av mitt godis och sprang ut på sista varvet.

I början hade jag följe av en man som hade sprungit CCC två gånger, UTMB en gång och skulle springa sitt andra UTMB i år. Jag blev förstås ivrig och frågade ut honom om alla tipps han hade inför CCC och första delen av sista varvet bara försvann. Sedan gav jag mig av med 8 kilometer kvar mot mål. När det var fem kilometer kvar började jag att bli riktigt kissnödig. Då när jag letade efter en lämplig plats att sätta mig på fick jag syn på en tjej bakom mig. Eftersom att jag sprang ganska snabbt antog jag att hon också tävlade i 45 kilometersklassen Nej, tänkte jag. Jag tänker inte släppa förbi någon. Andraplatsen ska jag bara ha eller i alla fall inte ge bort. Där började min 5 kilometers långa spurt i mål. De sista fem kilometrarna är riktigt kuperade men jag sprang så snabbt som jag förmådde upp för backar och kastade mig ut för nedförsbackar och avståndet växte. När jag såg målområdet så blev jag så otroligt glad, jag hade klarat det! Jag kände hur krampen i benen smög sig på de sista hundra meterna in till mål och jag hade inte klarat att spring mycket längre i det tempot. Jag sprang över mållinjen nöjd med min prestation och att jag hade gett det mesta av det jag hade den dagen. Jag kom i mål innan solen hade hunnit gå ner och min sluttid blev 4 timmar 20 minuter och 43 sekunder, ungefär 40 minuter snabbare än förra året. 3:an kom in på 4 timmar och 33 minuter och vinnare av 45 kilometersklassen kom in på imponerande 4 timmar och två minuter. Väl i mål drack jag lite vatten och passade på att fylla på energinivåerna med mat från snacksbordet. Riktigt fint snacksbord.

Ursvik Ultra är ett jobbigt lopp som kräver sin löpare. Banan är ganska skoningslös om man springer för snabbt. Det finns inte många ställen på banan som ger tillfälle för återhämtning. Årets första lopp och årets först pallplats! Stort tack Stockholm Multisport för ett mycket bra och trevligt arrangemang och självklart till alla löpare och den härliga stämning som alltid råder under Ursvik Ultra. Jag kommer tillbaka!


Blogg

Åkulla Bokskogar


Det var helt otroligt fint med omväxlande lövskog och granskog – en riktig trollskog. Efter att vi hade sprungit ett tag på den första leden kom vi in på ett område som kallades för ”Ordspråksområdet” där det fanns över hundra olika ordspråk inristade i stora stenar – Bexells Talande Stenar.

Lederna var ganska kuperade och varierade mellan teknisk terräng och skogsväg.

Åkulla Bokskogar är verkligen en skatt och undrar varför jag inte har besökt platsen tidigare men nu när jag har upptäckt den kommer det att bli många fler besök framöver.


Blogg

Långpass delux


I lördags blev det ett ordentligt långpass på 50 kilometer med start i Saltarö ute på Värmdö längs med hela Värmdöleden, genom Boo-leden, vidare till Saltsjö-Duvnäs och in i Nackareservatet till Hellasgården. Långpasset arrangerades av Stockholm Multisportsklubb och Fortsätt Adventure Team. Det var ett glatt gäng på cirka 20 personer som klockan nio på morgonen gav sig iväg på långpasset. Vi sprang längs fina stigar och efter 20 kilometer lämnade några löpare gruppen och efter det var vi ungefär tio stycken som fortsatte för att springa de resterande 30 kilometrarna. Väl framme i Nackareservatet slog det mig hur otroligt vackert det är. Det var första gången jag sprang på dessa leder men absolut inte den sista. Väl i mål väntade dusch, bastu och hamburgare. En helt perfekt avslutning på 50 kilometer.

Stort tack för ett välarrangerat långpass, god mat och inte minst väldigt trevligt sällskap!