Runners World
Nytt banrekord på Stockholm Marathon!
18 grader, sol och en hel del vind bjöd Stockholm på under den 38:e upplagan av Stockholm Marathon. Tyvärr så gick inte Mustafa Mohameds förhoppningar inför dagen vägen och kampen om guldet blev istället en duell mellan kenyanerna Stanley Koech och Daniel Limo.
Den första delen av loppet var Musse med i klungan på nio kenyaner, men ungefär samtidigt som farthållaren David Nilsson klev av vid 18 km fick Musse släppa. Ute på Djurgården vid 25 km ryckte sedan de bägge duellanterna ifrån resten av klungan och under sista milen turades de båda sedan om att rycka ifrån och ett tag såg det ut som att Limo skulle ta hem det. Men så vid S:t Eriksplan var Koech ikapp och vann till slut med en dryg minut på 2:10:58 och därmed slogs tillslut Hugh Jones 33 år gamla banrekord med 39 sekunder.
Tiden var också personligt rekord för Koech, tidigare PB var 2:12:30 (2015.)

Onyangi överlägsen i damklassen, Isabellah tvåa
Även i damklassen blev det kenyansk seger, Jane Onyangi ledde från start till mål. Isabellah Andersson hängde med den första milen, men sedan drog Onyangi ifrån och vann på 2:31:46. Fyra minuter senare sprang Isabellahs i mål på en andra plats och tog hem sitt åttonde SM-guld i maraton, men bröt sin sjufaldiga segersvit.


Musse och prispallen i SM
Nästan tio minuter efter vinnaren kom Mustafa Mohamed i mål på en sjätteplats och tog därmed sitt andra SM-guld på 42.2 km på tiden 2:20:01.
– Jag är nöjd med första halvan där jag hade 1:06:41. Där vid vätskekontrollen fälldes jag bakifrån av en löpare och fick lite skrubbsår vilket dock inte påverkade utgången av loppet så mycket. Jag har haft små störningar i träningen hela våren och inte fått den kontinuitet som behövs för att klara en mara på ett bra sätt, sade Musse som dock var nöjd med SM-guldet, till friidrott.se.
Silvret i herrklassen gick till Spårvägens Lars Södergård och bronset till Rånäs Anders Fransson.
Damsidan bjöd på spännande spännande växlingar mellan Huddinges Hanna Lindholm, Vallentunas Åsa Lundin och Hässelbys Charlotte Karlsson. Men den sista milen visade Charlotte styrka och sprang in på 2:46:29 – 2.5 minuter före trea Hanna Lindholm.
Resultat herrar, ASICS Stockholm Marathon 2016
1) Stanley Kipchirchir Koech, Kenya, 2:10:58
2) Daniel Kiprop Limo, Kenya, 2:12:00
3) Benjamin Bitok, Kenya, 2:14:01
4) Samuel Kalalei, Kenya, 2:14:46
5) Benjamin Kiptoo, Kenya, 2:15:04
6) Mustafa Mohamed, Hälle IF, 2:20:01
7) Gebre Roba, Etiopien, 2:21:46
8) Willy Mwangi, Kenya, 2:22:01
9) Janis Girgensons, Lettland, 2:24:29 [
10) Lars Södergård, Spårvägens FK, 2:25:37
Resultat damer, ASICS Stockholm Marathon 2016
1) Jane Moraa Onyangi, Kenya, 2.31.46.
2) Isabellah Andersson, Hässelby, 2.35.47. 1:a i SM.
3) Charlotte Karlsson, Hässelby, 2.46.29. 2:a i SM.
4) Hanna Lindholm, Huddinge, 2.49.01. 3:a i SM.
5) Åsa Lundin, Vallentuna, 2.49.56. 4:a i SM.
6) Mikaela Kemppi, Örebro, 2.50.03. 5:a i SM.
7) Riitta Paasio, Finland, 2.51.09.
8) Maria Hortensia Caballero Rognoni, Paraguay, 2.51.31.
Resultat SM i marathon
Herrar
1) Mustafa Mohamed, Hälle IF, 2:20:01
2) Lars Södergård, Spårvägens FK, 2:25:37
3) Anders Fransson, Rånäs 4H, 2:27:51
4) Erik Anfält, Örebro AIK, 2:31:28
5) Anders Dahlman, IK Trasten, 2:32:19
1) Isabellah Andersson, Hässelby SK, 2:35:47
2) Charlotte Karlsson, Hässelby SK, 2:46:29
3) Hanna Lindholm, Huddinge AIS, 2:49:01
4) Åsa Lundin, Vallentuna FK, 2:49:56
5) Mikaela Kemppi, Örebro AIK, 2:50:03
Damer
1) Isabellah Andersson, Hässelby SK, 2:35:47
2) Charlotte Karlsson, Hässelby SK, 2:46:29
3) Hanna Lindholm, Huddinge AIS, 2:49:01
4) Åsa Lundin, Vallentuna FK, 2:49:56
5) Mikaela Kemppi, Örebro AIK, 2:50:03
Här hittar du samtliga resultat i årets Stockholm Marathon
Lämna kommentar
ASICS Stockholm Marathon – Race Report
Idag gjorde jag ett allvarligt försök på 2.48. Det var på förhand kanske inte världens bästa förutsättningar för det med gassande sol och stundtals ganska blåsigt, dessutom på en bana som jag vet att jag har problem med, men man måste våga för att vinna och idag vågade jag. Tyvärr höll det inte. Som jag skrev i förra inlägget; marathon kan vara brutalt och det fick jag erfara idag. Jag chansade, öppnade lite fortare än planerat för att ha lite marginal, låg enligt plan fram till 26-27km men nånstans ute på Djurgården kom verkligheten ikapp, där bonkade jag så hårt och brutalt att jag inte riktigt fattade vad som hände, har aldrig vart med om en liknande soppatorsk tidigare. Insåg direkt att loppet var kört. Och istället för att revidera slutmålet till 2.54, 2.57 eller nåt annat så la jag alla sluttider åt sidan och tänkte bara på att försöka ta mig i mål med så lite slitage på kroppen som möjligt. Och det gjorde jag. Varvade gång med löpning och ramlade in på 3.04, sjukt nöjd med hyfsat fräscha ben. Att svänga in på stadion och korsa mållinjen var magiskt trots att det var långt ifrån nåt PB, att springa 42,2km är alltid en bedrift oavsett sluttid.
Jag kom ner till Stockholm igår eftermiddag och möttes av en tryckande värmebölja som kändes äckligt jobbig. Hade bokat bord på Paolo Robertos hak Panefresco så jag begav mig direkt dit och laddade upp med pizza som sig bör inför en mara. Forsatte den sista uppladdningen med chips och Vitargo carboloader på kvällen som inte var nån höjdarkombo. Det kändes som det var åska i luften men det bröt aldrig ut över Solna så jag var lite orolig när jag gick och la mig att väderomslaget inte skulle hinna komma.
Vaknade med en bra känsla imorse. Kände mig hyfsat utvilad och temperaturen hade sjunkit. Nu återstod bara dom sista små förberedelserna. Frulle, fixa nummerlappen, bestämma kläder, smörja in känsliga områden och tejpa bröstvårtorna. Kl 10.20 lämnade vi Solna med sikte på Stadion.
Det gick hyfsat att smidigt att komma fram, inte så mycket folk som befarat på tunnelbanan. Det första som slog mig när jag kom upp vid Stadion var att det blåste en hel del och att det var riktigt varmt i solen. Började känna nervositeten smyga sig på. Hade gott om tid att värma upp, slängde in klädpåsen och började jogga upp bakom Östermalms IP, 10min jogg och några stegringar innan det var dags att bege sig till startgrupp B. Benen kändes bra och inga känningar av vare sig löparknä eller vad.
Träffade på en hel del bekanta ansikten och hejade på folk till höger och vänster, positionerade mig rätt lång fram och kände mig redo. När startskottet ljöd kom jag iväg bra, sick sackade lite men hade fri väg ganska tidigt. Första kilometern gick alldeles för fort på 3.46, i normala fall hade jag dragit ner på tempot men där och då bestämde jag mig för att åtminstone köra på första femman lite fortare för att sen dra ner farten vid Slussen. Passerade första femman på 19.24 och strax efter fick syn på min kollega Micke från Sundsvall som stod och ropade på mig och fick massa energi av det.
Ute på Söder Mälarstrand kom jag ikapp Mange Wik från Örnsköldsvik som öppnat rätt hårt, sa till honom att det nog gick lite för fort och då drog vi ner farten något och la oss sen brevid varandra och hjälpte varandra att hålla farten. Kände på väg upp för Västerbron att det var dumt att försöka hålla samma fart, tog det lite lugnare uppför och passerade sen milen på Norr Mälarstrand på 39.25, hyfsat fräsch med en bra känsla. Vägen upp till Stadion från stan kändes bra och när jag kom ut på Valhallavägen igen tog jag min första gel och det var som att trycka på en turboknapp. 15km passerades på 59.55 och nu väntade en ganska lätt femma ut på Gärdet, fortfarande med en bra känsla.
När jag passerade halvmaran på 1.24 tänkte jag att nu har jag gett mig själv chansen, jag har vågat öppna för 2.48, nu får vi se om det håller hela vägen. Djurgården var precis så tråkig som den alltid är, hamnade dessutom själv vissa partier som var mentalt jobbigt. Lyckades ändå hålla farten även om kuperingen började kännas. Tog en ny gel men fick inte samma skjuts av den som tidigare. När jag passerade Manilla skolan började dom första tecknen på trötthet komma, femman fram till 25km gick på 20.34 så jag tappade inte överdrivet mycket men nånstans strax före Gröna Lund bonkade jag så hårt att jag inte riktigt hann förstå vad som hände. Kroppen slutade svara och ville inte lyda, började se suddigt och kände mig bara allmänt yr. Mange sprang förbi och peppade men jag hade ingenting att sätta emot. Stannade upp och drog efter andan. Insåg ganska fort att jag både sprungit in i en vägg av betong och blivit träffad av en hammare samtidigt. Stod still i nån minut, insåg att drömmålet var kört och att kroppen inte skulle mäkta med ett försök att jaga ikapp. Istället tog jag beslutet att försöka ta mig i mål med så lite slitage som möjligt, slängde alla tankar på sluttid åt sidan.
Det var ganska befriande att ta det beslutet. Till en början kändes det jobbigt att bara jogga, gick vid varje vätskestation och tog små gångpauser fram till slussen. Ute på Söder Mälarstrand började jag hitta nån form av styrfart, blev omsprungen av rätt många som gav peppande ord men det kändes skönt att ha tagit beslutet att inte bry sig om sluttid och börja försöka jaga ikapp. Gick upp för Västerbron andra varvet och blev omsprungen av brorsan där, nere på Norr Mälstrand svischade Gabriel förbi och sedan alla sub3 farthållare. Vasagatan var tung, började räkna med ett sluttid kring 3.20 med tanke på alla gångpauser jag tog, men ju närmre mål jag kom desto lättare kändes det. Sista biten kändes ganska lätt faktiskt och jag sprang faktiskt om en del folk. Passerde 40km på 2.54 och tänkte att det blir ju inte en katastrof tid i alla fall. Svängde in på Stadion och översköljdes av massa lyckokänslor, fan vad gött. Passerade mållinjen på 3.04 och kände mig sjukt nöjd och framförallt riktigt fräsch i kroppen, trippade med lätta steg ner för trapporna till Östermalms IP.
Stockholm Marathon ska ha verkligen cred för servicen efter målgång, det är helt outstanding och där har många andra stora lopp nånting att lära sig. I Paris fick man lite frukt, i New York ett äpple och i Rotterdam ingenting. I Stockholm väntar en buffe av det man allra helst vill ha efter en mara; folköl, varmkorv och kanelbullar.
Stannade kvar ett tag i gräset på ÖIP, hejade på folk och njöt av solen. Vädret idag var inte så illa som jag hade trott, det var varmt, i solen alldeles för varmt och det blåste lite för mycket vissa partier men jag kan absolut inte skylla på vädret. Jag drog en rövare och öppnade för hårt, det höll inte den här gången men nu i efterhand är jag ändå nöjd med att jag vågade försöka. Det höll inte den här gången men jag gav det en chans. Jag tog mig i mål, är hel och känner mig fräsch. Mer än så kan man inte begära. Det var en bra dag och även om jag inte är nån större fantast av bansträckningen så är det alltid lika trevligt att springa Stockholm Marathon. Det är ju trots allt hemmaplan och Stockholm är en fantastiskt vacker stad att springa marathon i.
/Hörs
Antal kommentarer: 5
Anders Larvia
@MB: jag körde samma upplägg som i Barcelona, första gelen vid 15km, därefter sportdryck vid vätdkestationerna, andra gelen vid halvmaran och en tredje vid 25. Det funkade bra i Barcelona, då var jag fräsch hela vägen in i mål men igår hade jag nog med facit i hand behövt mer energi. Sen fick jag hybris första biten och sprang alldeles för fort och det visste jag så det var nog en kombination av många faktorer: lite energi, för snabb öppning och värme. Men jag lärde mig en hel del igår, i Berlin ska jag vara betydligt smartare taktiskt, inte tokrusa och bättre på att ta in energi. Tycker ändå det var värt att testa. Tar det absolut inte som nån kritik, är glad över att du tar dig tid att läsa det jag skriver och uppskattar alla kommentarer, tips och råd. Har mycket kvar att lära.
@Lars: tack för värdefulla tips, tar till mig allt du skriver. När det gäller tider så är det en stor del av min drivkraft som jag måste ha men jag tror också att jag ibland blir för låst vid klockan och lägger för mycket fokus på just tider. I sommar ska jag bli bättre på att springa på känsla och lämna klockan hemma. PB igår var nog inte realistiskt. Om ni har nåt lokalt lopp i Lycksele i sommar så kanske jag kommet förbi 🙂
@Stefan och M: tack för peppen!
Johan Renström
Det är lärorikt att springa in i väggen så jag tror det här loppet var bra för dig. Det verkar ha varit varmt och ifall din kropp inte hunnit acklimatisera sig till värmen skruvar hjärnan upp känslan av ansträngning och då är det nästan omöjligt slå personbästa. Tror också som Lars skrev att det kan vara bra att lämna klockan ibland (jag brukar ibland lägga den i fickan så att jag får tider och sånt efteråt) och springa på känsla som kenyanerna. Då blir det hjärnan som styr och den hade beräknat och sett till att du gått ut långsammare på maran tror jag:)
Anders Larvia
Värdefull information Johan, tack för det, kan nog vara en del i förklaringen. Vet ju sen tidigare att jag brukar ha svårt för värme särskilt i kombination med sol. Har redan börjat skissa på en träningsplan till sommaren som inkluderar flera pass i veckan utan klocka, men innan dess blir det lite välbehövlig vila.
Anders Larvia
Tack Tobbe och grattis till PB! Jag kör också min långpass helt utan energi, möjligtvis vatten om det är +30 grader, det var först nu i Barcelona som jag testade gels för första gången så jag tror att jag vant kroppen under ganska lång tid att inte behöva allt för mycket energi under längre pass. Samtidigt fick jag en ganska rejäl kick av den första gelen igår så jag förstår absolut poängen med att ta in energi, det var som jag skrev som att trycka på en turboknapp. I Berlin ska det definitivt bli sub 2.50 🙂
Anders Larvia
Tack fdCoach, spanade efter dig och din cykel längs vägen men hade svårt att överhuvudtaget fokusera blicken rakt fram mot slutet. Men i Berlin, då jeflar blir det sub2.50!
Lämna kommentar
Dummast Vinner
Hej!
Nu har vi grinat & grubblat klart. Självömkan klär ingen plus det leder ingen vart. Jo, lite extra kärlek får man från mamma men that´s it. Ska man vara helt ärlig så säger hon Bra slag även när man skickar golfbollen för tredje gången i rad ner i samma vattenhinder.
Såhär blir det nu för Sveriges envisaste triathlet. Jag kör Vansbro som planerat men nu även Kalmar. Va fan, man får ändra sig!! Är ju trots allt bara en människa även om min son har under mina bästa stunder jämför mig med Batman & Hulken. Samma son blev extremt besviken då han såg sin Hawaiisemester brinna upp i Sydafrika – so this one is for you Hector.
Planen är träna mig snabb till SM i Vansbro, köra där så gott jag kan men ambitionsnivån är nu sänkt något. Är ändå för långsam för kriga om topplaceringarna. Blir ingen längre taper innan eller vila efter utan fullt fokus på Kalmar. Primärt är det fokus hålla sig skadefri samt höja nivån på alla tre grenar. Formmässigt siktar jag på kunna vara god för en 60 minuters sim. Låga 4:40h cykel med en avslutande 3:05-3:10 mara. Betyder inte jag kommer göra just det men det är den formen som måste finnas där. Inbillar mig jag hade det i SA innan jag dök ner i kravallstaketet. Måste bara locka fram det igen utan gå sönder under tiden.
Hur gör man då i detalj kanske ni undrar?!
Simning – simma oftare samt INTE slarva med tekniken. Duh!
Cykel – Inte skolka från +4h passen samt två riktigt elaka kvalitetspass i veckan. Ett tröskel resp ett Tempo. Kommer försöka ligga runt 30 mil i veckan över en 6 veckors period. Två veckor med en extra boost mot slutet. Kalmars cykelbana är inte snäll mot lågwattare.
Löpning – Snitta 65-75 kilometer med endast ett renodlat kvalitetspass i veckan. Lägger sannolikt in avsnitt i tävlingsfart på några distanspass men försöka skona kroppen från för mycket slitage. En IM mara innehåller ändå inga hastigheter så överfart känns som fel fokus.
Material – Ett patronbälte av ventilförlängare, morfin, Downhillhjälm med inbyggd Airbag, två doser penicillin samt Tårgas om jag skulle simma in i ett stim maneter. Bäst ha en följebil med extracykel, akutläkare samt mekaniker. Man vet aldrig?!
Alltså – Det här året blev precis så som det inte skulle bli. Det är nog definitionen av denna idrott, säg någon som lyckats med exakt det han eller hon trodde?!
Dummast vinner!
M Nelker
Lämna kommentar
De är med i toppstriden på Stockholm Marathon
HERRAR
Daniel Kiprop Limo KEN. Pers: 2:08:39 -11
På pallen i sex av sina sju senaste maror. Har sprungit halvmaran på 59:55.
Stanley Kipchirchir Koech KEN Pers: 2:12:30 -15
Trea i högklassigt terränglopp i vintras. Har lyckats bra i sina tre maror.
Benjamin Kiptoo KEN Pers: 2:06:31 -11
Bästa personliga rekordet av någon som har ställt upp på ASICS Stockholm Marathon. Sex lopp under 2:10 och segrar i storlopp som Rom, Paris och Peking.
Benjamin Bitok KEN Pers: 2:10:41 -14
2014 års vinnare har utökat sina meriter till 18 maror av 20 på pallen.
Japhet Kipchirchir Korir KEN Pers: 2:10:50 -11 Har varit Topp-10 tre gånger på Göteborgsvarvet.
Toppseedade SM Män 2016
Mustafa Mohamed, Hälle Pers: 2:12:28 -12
VM-4an på hinder som övergått till långlopp. Vann SM i sin hittills enda start 2013. Första maran på 2 år.
Fredrik Johansson, Ullevi Pers: 2:19:14 -15
Regerande svensk mästare. Nästbäste svensk på EM 2014.
Lars Södergård, Spårvägen Pers: 2:19:29 -15
Cyklist som sadlat om till löpare och debuterade i Finnkampen 2014. Gjorde 2:19 i premiär-maran.
Andra intressanta namn: Anders Fransson, Rånäs; Linus Holmsäter, Fredrikshof; Erik Anfält, Örebro AIK; Anders Dahlman, Trasten; Anders Österlund, Västerås SOK; Anders Kleist Akele.
DAMER
Isabellah Andersson, Hässelby SK Pers: 2:23:41 -11
Har sprungit sju Stockholm Marathon och aldrig förlorat.
Eri Okubo JPN Pers: 2:26:08 -12
Mycket erfaren maratonlöpare, som var tvåa bakom Isabellah 2011.
Jane Moora Onyangi KEN Pers: 2:36:39 -15
Halvmaratonspecialist i klass med Isabellah (70:27), som debuterade på maran i höstas.
Andra intressanta namn att hålla koll på i SM:
Hanna Lindholm, Huddinge AIS, Charlotte Karlsson, Hässelby SK, Mikaela Kemppi, Örebro AIK.
Läs mer: 10 snabba med Musse och Isabellah!
