MEST LÄSTA
Nått en platå? Så tar du dig vidare i träningen
Blogg

Nått en platå? Så tar du dig vidare i träningen


1. För träningsdagbok
Att föra dagbok är en bra metod när du ska följa ett träningsprogram eller en viss kostplan. Boken behöver inte vara sofistikerad. I själva verket kan det vara viktigare var du placerar din dagbok än vad du skriver i den. Lägg en kalender på köksbänken eller framför din dator, skriv ner varje gång du genomför ett träningspass (upplägg och hur det kändes) och gläd dig åt att siffrorna växer fram.

2. Ha tålamod!
En del löpare vinner guldmedaljer och slår världsrekord, men inte en enda löpare har någonsin genomfört alla träningspass som han eller hon har planerat. Det kommer inte du att göra heller. Så är det och det kan du leva med så länge du fokuserar på helheten. Glöm de dåliga dagarna, ta nya tag och återgå till ditt träningsprogram så kommer du fortfarande att nå dina mål att gå ner i vikt, vinna energi, förbättra din hälsa, öka din träningsmängd, eller vad du siktar på med din träning.

Tålamod är det viktigaste för att bli en bättre löpare. När du hamnar på en platå där du inte utvecklas – och det gör alla – så gäller det alltså att kämpa på med träningen. Tänk på all tid och möda som du har investerat. Släpper du taget så är mödan bortkastad, fortsätter du kommer det förr eller senare att lossna och du kommer att märka förbättringarna. Vi lovar!

3. Skaffa en träningskompis
Ett av de bästa sätten att genomföra sitt träningsprogram är att skaffa sig en träningskompis. När någon räknar med dig lika mycket som du räknar med honom eller henne, är det mycket svårare att strunta i ett träningspass. Men det bör vara någon som är ungefär lika duktig som du och som stöttar dig i stället för att tävla med dig. Att hitta en kompis är utmärkt. Två, tre eller fyra är ännu bättre.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Avsluta veckan med kramp i låren!


(Coach Javad. Så där stolt som en coach ska vara över någon som är sjukt nöjd med sig själv.)

Idag var det ett till sådant där pass på schemat som jag hade läst och tänkt att “På fredag är jag nog kanske ändå lite lite sjuk”. Men sån är inte jag. Jag har faktiskt aldrig läst på schemat och låtit bli att gå till gymmet. Det skulle vara ett nederlag. Men vissa dagar känns det tyngre att gå dit än andra gånger. Idag vankades det 150 wallballs, 90 double unders och 30 muscle ups och en timecap på 12 minuter, alltså att man inte får hålla på längre än 12 minuter.

Vi fnissade lite åt coach Javad som sa åt oss att göra i ordning för muscle ups, eller alternativet chest to bar, eftersom vi tänkte att vi aldrig kommer att hinna dit. Men jag är bra på wallballs. Det gick ganska fort och när jag var klar hade jag fyra minuter kvar. Jag hoppade hopprep (180 enkelhopp eftersom jag skulle få hålla på till i övermorgon för att få ihop 90 double unders) och gick sedan vidare till räcket för mina chest to bar. Och döm om min förvåning när jag faktiskt hann klart när jag hade skalat passet efter mina förutsättningar. Det kändes så otroligt bra och jag är otroligt stolt över mig själv. Det var värt varenda krampkänning i låren och svettdroppe på ryggen för att få känna så här. Oövervinnerlig!

Det är en bra känsla att ta med sig in i helgen. En bra känsla att ha åtminstone tills i morgon bitti, då jag kommer att vara så lagom oövervinnerlig och förmodgligen inte kommer att kunna gå i nedförsbackar. Men det är det värt!

Vad ska ni träna i helgen? Själv vilar jag nästan alltid på helgerna. Då vill jag vara med familjen. Kommer du inte på något pass att köra så kan du ju testa mitt morgonpass. Anpassa det efter dina förutsättningar. Ta en boll som du kan kasta 150 gånger och hoppa enkelhopp med hopprepet. Går det inte att göra chest to bar, kör pullups. Går inte det? Kör ringrodd! Det går alltid att skala.

Kram på er och ha en toppenskön helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Johan och Elov satsar mot toppen
Blogg

Johan och Elov satsar mot toppen


Hej killar! Hur och varför började ni med löpning? 

Elov: Under en Slopestyle-tävling 2008 flög jag för långt i andra hoppet, kunde inte stoppa snurren och landade snett med foten. Knät knakade till och jag fick avbryta finalen. Läkarna sa att det skulle läka på två veckor, men i januari 2009 vred jag sönder knät igen då jag åkte skidor. Därefter väntade ett år med tre operationer, ett år med rehab och efter att sedan ha åkt Öppet spår 2011 behövde jag något nytt för att hålla igång träningen. Det blev löpning, trots min ortopeds varningar. Tji fick han brukar jag tänka.

Johan: Jag sprang Gävle halvmarathon 2011 mest som en kul grej. Sen anmälde jag mig till Axa Fjällmarathon och efter det var jag fast.

Varför bergs- och ultralöpning? 

Johan: Jag älskar berg och jag älskar att springa långt – så det är en perfekt kombination haha! Jag kan inte träna någon fart efter en skada under 2013, och då är det inte lika roligt att springa korta sträckor. Men jag ska försöka att få till några kortare och plattare lopp i år också.

Elov: Bergslöpning är lite mer spännande än asfaltslöpning, då tempot varierar mycket under ett och samma lopp, plus att man får se fin natur och mäktiga vyer. När det gäller ultralöpning tycker jag att det är häftigt att kroppen klarar av att hålla igång så länge. Slå ihop de båda och du får en otroligt mäktig känsla vid målgång.

Elov, du debuterade på 24 timmar i Växjö i december (Personliga Rekordens Tävling) – och slog nordiskt inomhusrekord med 253 041 meter. Hur är känslorna så här efteråt?

Elov: Det var otroligt mäktigt och en väldigt lärorik resa. Min mage bubblade nästan hela loppet, men jag lyckades ändå prestera vilket känns otroligt bra. Jag har fått mycket goda ord över min prestation, däremot har mina fötter inte fått lika mycket beröm… Men trots att jag är nöjd över resultatet, så känner jag att det finns mer att ge på ett 24-timmarslopp.

Här är Elovs rapport efter loppet

Bästa tränings- och tävlingsminnena?

Johan: Mitt bästa träningsminne är när jag sprang Sweden Skyrace-banan (i Björkliden) på 57 km och 3 000 höjdmeter helt ensam, i perfekt väder. Jag stack iväg innan frukost med bara en snickers som energi och vatten som jag drack ur bäckar. Det var mitt roligaste träningspass någonsin. Bästa tävlingsminnet är Grand Trail des Templiers på 75 km och 3 600 höjdmeter. Sjukt bra stämning både före och efter loppet. 

Elov: En träningsvecka i Åre juli 2013 då vi hade riktigt bra väder hela veckan och avslutade med Jämtlandstriangeln Unplugged 47 km. Tävlingar jag minns särskilt är TEC100 2014, mitt ordentliga steg in i ultrornas värld, och Sweden Skyrace 24, 2014, underbar tävling i midnattssolens land. Jag måste också nämna Personliga Rekordens Tävling nu i december. Det var min debut i ett tidslopp och en lärorik resa med häftig avslutning.

Sämsta minnena då?

Elov: Jag vann Fäbodlunkens 8 km 2011. Priset var en weekend i Åsengården då vi bland annar var ute på ett långpass när min energi tog slut efter 18 kilometer. Jag fick gå cirka 12 kilometer för att ta mig tillbaka, i kyla och snöblandat regn… Tänkte bara på mat hela tiden. Sprang också totalt in i väggen på Salomon Trail Tour i Stockholm 2013. Fick jogga sakta in i mål. Inte det roligaste loppet, men det var en bra lärdom. 

Johan: Mitt sämsta träningsminne är när vi (jag, Elov och Henrik Willman) testsprang banan i Marathon du Mont Blanc och jag stukar foten rejält fem dagar innan loppet. Springer loppet med en stor svullen fot. Åker sedan till Norge veckan efter Mont Blanc och försöker springa Hornindal Runt. Kommer 8 kilometer innan jag stukar foten igen. Sjukt onödigt! Blir hämtad på fjället av sjukvårdare.

Vad har ni för träningsmål framöver?

Elov: Mitt nästa mål är att vara i form för Trans Gran Canaria 6 mars (125 km och 8 500 höjdmeter).

Johan: Att kunna springa så mycket som jag vill. Förra året snittade jag 70 kilometer i veckan, vilket är alldeles för lite. Jag skulle gärna snitta cirka 150 kilometer. Mitt nästa mål är också Trans Gran Canaria. Vi åker dit redan den 7 februari för att träna massor innan loppet. 

Vad gör ni när ni inte springer?

Johan: Jag jobbar som betonghåltagare, cyklar och rehabbar (!).

Elov: Jag är produktionsansvarig på In Situ Instrument AB. Ett företag där vi bygger miljömätningssytem till forskare på universitet och högskolor, och till företag inom bland annat vindkraft och vattenkraft.

Har ni några förebilder?

Elov: Jag inspireras av många atleter. Förra året såg jag en hel del elitidrottare ”in action” och imponeras stort av de som springer ultror i bergen som om de vore ett plant millopp. Zach Miller höll inte hela vägen på Templiers, men den killen kan springa! Man måste våga satsa för att vinna, även om det inte alltid håller.

Johan: Svårt – men jag gillar Therese Johaug, Zach Miller och Göran Kropp. Jag gillar folk som går sin egen väg.

I bloggen kommer ni att få läsa om allt möjligt som rör deras träning och tävlingar där fokus är att bli så bra som möjligt inom bergs- och ultralöpning. 

HÄR HITTAR NI JOHANS OCH ELOVS BLOGG

Milstolpar sedan löpsatsningen började 2011

Johan
2011
Gävle Halvmarathon, 1:23:52 (mitt första lopp)
Axa Fjällmarathon, 10:e plats 
Åland Halvmarathon, 1:15:47

2012
Vinst i Gävle Halvmarathon där jag förbättrade min tid med mer än 10 minuter (1:13:47). 
Var därefter skadad hela sommaren och missade Axa fjällmarathon. 

2013
Springer inte så mycket under vintern och upptäcker i början av april att det är jobbigt att springa en mil under 40 minuter och att det bara är en månad kvar till Gävle Halvmarathon där jag måste springa sub72 minuter för att få springa SM på Stockholm Marathon. Jag klarar det och fortsätter träna på för att vara snabb i Stockholm. Men träningsmängden blir för stor och jag får mer och mer ont i benhinnorna. Jag kan nästan inte gå veckan innan, men bestämmer mig för att äta lite ipren och alvedon och sedan starta. 

Det var det sämsta beslut jag tagit. Jag är besviken över tiden (2:36:07), jag hade ont och fick därefter gå på kryckor i 1,5 månad. Har inte kunnat springa någon regelbunden fartträning efter den skadan, men jag hoppas på bättring under 2015. 

2014
Spinger mitt första ultralopp Trans Gran Canaria Advanced 84km och 4 500 höjdmeter 
Vinner Kullamannen 56 km
Springer Ultravasan, 6:e plats.
Axa Fjällmarathon, 3e plats på 
Grand Trail des Templiers, 15:e plats (mitt bästa resultat hittills) 

Elov
2011
Fäbodlunken 8 km, seger på tiden 32:49
Premiären av Skutan runt 24 km, 2:17:22

2012
Det här året tog jag några kliv framåt, genom att delta i mitt första maraton. Axa Fjällmarathon (4:27:31), ett lopp som också fick mig att gilla trail ännu mer. Under hösten deltog jag även i mitt första Stockholm Halvmarathon (1:19:36) och Lidingöloppet (2:02:45).

2013
Startade denna vår med att delta i mitt första Ultralopp, TEC50 (06:46:10) som jag även vann med känslan att jag kunde ha fortsatt ett tag till. Två månader senare sprang jag min första och hittills enda asfaltsmara, Stockholm Marathon (2:45:28). Jag gjorde också ett bra resultat på Axa Fjällmarathon med en 6:e plats (3:50:40).

2014
Ultrornas år för min del. Startade med Trans Gran Canaria Advanced (9:44:07) 84 km. Kom sedan tvåa på TEC100 (13:38:11). Nästa höjdpunkt är vinsten på Sweden Skyrace 24 (15:23:46) 114 km och 6 000 höjdmeter. Därefter spurten och 8:e plats på Ultravasan90 (6:46:16). Hann även med Templiers Endurance Trail (12:47:14) 103 km och 4 900 höjdmeter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Etiopien dominerade i Dubai Marathon
Blogg

Etiopien dominerade i Dubai Marathon


Etiopien dominerade stort i nattens Dubai Marathon med de 12 högsta placeringarna i herrloppet och åtta damer bland topp tio i damloppet. Herrsegern gick till Lemi Berhanu som sänkte sitt personbästa med över fem minuter till 2:05:28. Förhandsfavoriten Kenenisa Bekele var dock inte en av dessa då han på grund av fotproblem tvingades släppa tätgruppen under tredje milen och sedan bröt, enligt friidrott.se. Bäste svensk och näst bäste europé blev Fredrik Johansson (Ullevi FK) som efter ett väldisponerat lopp slutade på 30:e plats på 2:19:14. 

Snabbaste dam var etiopiskan Aselefech Mergia på 2:20:02. Sara Holmgren (Sävedalens AIK) gjorde maratondebut på 3:04:32 och en 22:a plats. 

Här finns alla resultat från Dubai Marathon 2015



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*