MEST LÄSTA
Jonas Colting pratar kost, träning och prestation med professor Tim Noakes

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Íslenskur, duglegur, sterkur


För ett drygt år sedan, när jag hade tränat på Nordic i ett par veckor så kom coach Númi fram och satte sig bredvid mig.

– Hur mår du?

– Eehh, bra, svarade jag.

– Hur många klasser kör du i veckan?

– Fyra.

– Och det känns bra? Du har inte ont någonstans?

Nu började jag undra vad han menade. Antydde han att jag var för svag för att köra så mycket? Såg jag sliten ut? Jag sträckte på ryggen allt jag kunde.

– Det känns jättebra!

– BRA! hojtade Númi och gav mig en hård klapp på axeln. Då kör vi!

Först förstod jag inte vad det var som just hade hänt, men till slut ramlade myntet ner och jag fattade. Han kom inte för att antyda något. Jag var ny och han hade ett genuint intresse av att veta hur jag mådde och hur kroppen kändes. Att jag inte gick ut för hårt. Det här var inte som något gym jag varit på tidigare. Han såg mig. Och han lyckades dessutom bry sig. Det var bland annat den här konversationen som fick mig att älska Crossfit Nordic så mycket som jag gör. Ett gym där alla coacher kan allas namn och där de dessutom har koll på oss.

Jag skrev om Jenny Jacobsen för någon vecka sedan och om att hon är en av världens bästa crossfit-atleter. Då skrev jag också att Númi Snaer Katrínarson är en av världens bästa. Ibland glömmer jag bort hur bortskämd jag är med duktiga coacher. De är liksom inte bara bra, utan VÄRLDENS bästa. Och inte bara det att de kan lyfta skittungt eller göra löjlligt många pullups, utan de kan också lära ut det på ett sätt så att man dels fattar och dels inte får en att känna sig kass för att man inte är lika grym. Och så blir han på riktigt otroligt stolt när vi gör framsteg. Minsta lilla steg åt rätt håll belönas med en klapp i ryggen och ett av världens bredaste leenden. Det är så man får folk att göra ytterligare framsteg. Kort sagt, han är isländsk, grym och stark. Eller íslenskur, duglegur og sterkur, som han har lärt mig att det heter på isländska. (Jag älskar isländska och är glad att jag kan åtminstone tre ord nu. Jag klarar mig nog långt på det om jag hamnar på Island.)

Det är inte så ofta jag kör klasser för Númi. Hans tider passar inte mina helt enkelt. Men vi är ganska ofta på gymmet samtidigt och om han är där så märker man det. En genomträngande röst som högljutt pushar andra eller sig själv. Och när jag säger genomtränande, så menar jag genomträngande. Det är ett under att inte putsen på väggarna faller ner när han går loss som mest.

– Kom igen! Händerna axlabreth! (isländsk brytning för axelbrett) Och på det ett asgarv.

Så har vi det hos oss. På de isländska morgnarna.

Det här morgonen var det överkroppsstyrka. Inget flås, bara styrka. Vi körde handstand pushups – eller ok, jag fick skala den. (Att klara en strikt HSPU är mitt semesterprojekt.) Vi supersetade med skivstångsrodd. Och sedan var det dags för att var 30:e sekund stå i plankan med händerna i ringar och vrida ut armarna så att armvecken pekar framåt – så kallad turnout – och stå så i 10 sekunder. Och var 30:e sekund skulle vi hänga högst upp i en chinup i 10 sekunder.

Det finns bara ett ord: Jätteroligt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vann du våtdräkt från 2XU?
Blogg

Vann du våtdräkt från 2XU?


Rätt svar på frågan “Hur lång är simningen på en Ironman-tävling?” är: 3,86 km. Ni som vunnit våtdräkterna från 2XU är:

Grattis till Pernilla Rönnlid som vann förstapris: 2XU Våtdräkt A1


A1:an är en instegsdräkt där 2XU tagit med sig tankarna från toppmodellerna för att få bra flytkraft, flexibilitet i överkroppen och även här använt yamamoto neoprenet i hela dräkten.
Värde: 3700 kr

Och grattis till Daniel Öjergren som vann andrapris: 2XU Våtdräkt M1
M1 är en ny dräkt från 2XU som tål tuffa tag och som passar riktigt bra till både bröstsim och frisim. God rörlighet i axlar och kombinationen av 2 och 3 mm neopren gör att dräkten håller värmen samtidigt som benen kommer i bättre vattenläge för bröstsim. Bättre hållbarhet gör att dräkten passar till alla former av vattensporter och swimrun.
Värde: 2000 kr


Tack till alla er som varit med och tävlat! Lycka till med simningen i sommar!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Cannes Triathlon – Race report


Allo!

Vill man ha en boost för självförtroendet så ska man tävla lokalt i Sverige inte nere i Europa. Speciellt inte på halvdistans eller kortare lopp. Märkte redan vid incheckningen att folk är nog ganska bra. Deras cyklar var skickligt utvalda och utrustade för kuperad cykling. Så gott som alla i proffsklassen hade valt linjecyklar med max 35-40mm högprofil. Kände mig lite mal placé med min jättecykel som hade 90 mm fram & bak. Tur att jag inte hade en tempostrut med mig, hade sett ut som en idiot.

Vid simstarten ställde jag mig en bit bak till vänster vilket skulle innebära yttervarv då banan var två varv á 1 kilometer medurs. Starten gick och jag sprang ner i vattnet. Yxade ner några långsamma fransoser som ställt sig för långt fram och sökte upp fritt vatten. Hamnade i ingenmansland. De som kunde simma på riktigt försvann i ett plaskande inferno. Motionären Nelker låg och tampades med havet ensam utan fötter att ligga bakom. Lika skönt tänkte jag, nu får jag veta var jag ligger och samtidigt en bra genomkörare. Ovant och tufft att riva av 2 km i ett sträck, men 35 minuter går snabbt. Vet inte exakt hur lång banan egentligen var men proffsen låg runt 30 minuter blankt vilket vittnar om att det nog var längre än 2 kilometer. 

Ut på cykeln kändes det väldigt bra. Inbillade mig att om jag bara disponerar krafterna kommer jag hämta in de idioter som flög förbi mig uppför kullarna trots att jag höll 320-340 watt. Bestämde mig för att aldrig gå över 160 bpm i puls vilket normalt innebär att jag inte drar på mig syra. Försökte dricka & få i mig energi så ofta som möjligt men det var lättare sagt än gjort. Katastrofal asfalt, trafik och branta svängar titt som tätt gjorde att loppet kändes som Rally Cross snarare än Formel 1. Lyckades ta igen förlorad mark på de plattare sektioner som erbjöds men var oftast chanslös mot de klungor som svepte fram. Hade säkert kunnat småfuska också men ville veta min fysiska status idag snarare än tjäna några placeringar. Illusionen om att placera mig bra försvann bara några mil in på cyklingen. Kom in efter ca 2:30h hyfsat fräsch, hade garanterat kunnat pressa på hårdare men hoppades att de krafter jag sparat skulle komma till användning på löpningen. 275 watt i snitt. 

Igen ett långsamt byte, ringrostig samt ville få med och på mig grejerna ordentligt. Ut på löpningen kändes det kanon. Bestämde mig för hitta rytmen och inte gå ut för hårt då min löpform är något oviss. Inte sprungit sammansatt längre än 9 kilometer semaste 12 veckorna. Vet inte om jag letade fel eller om det faktiskt var så men vänster ben domnade av precis som förra året och foten kändes kraftlös. Tappade motivationen och började känna mig ömklig. Som tur var stod familjen borta vid vändpunkten vilket fick mig skärpa till mig och ta en gel. “Kan fan inte bryta nu när de tagit sig besväret för att komma och titta för första gången”. 6 kilometer in kändes benet bättre, hade sänkt farten från 3:55 till ca 4:10 min/km. Trummade på och kände mig hyfsat komfortabel. Blev lika förundrad varje gång som täten passerade mig. Här håller man ändå 4 minutersfart och det känns som om man står stilla när de flyger förbi, obegripligt. Efter några ytterliggare brottningsmatcher med diverse hjärnspöken så var sista varvet av fyra påbörjat och jag bestämde mig för att lägga in en sista växel. Svårt dock att plocka fram det yttersta när det inte fanns något annat än min heder att slåss för. 1:10h tog löpningen och då hann jag med en lång kisspaus samt kortare stop för krama & pussa min lilla dotter. 

Nu i efterhand känns min insats något blek men samtidigt gjorde jag exakt det jag kom hit för. Fick en perfekt generalrepetition inför säsongen och gjorde inga dumheter som riskerade dra upp min skada igen. Simningen är på gång, tryggare i vattnet och kan ta för mig med så jag hamnar i snabbare klungor. Cyklingen ligger bra i fas och jag har bra koll på mina begränsningar. I löpningen ligger jag efter men det var väntat efter mitt långa uppehåll. 

Loppet var som sagt 2 km sim, 80 kilometer cykel (1400 höjdmeter) + 16 kilometer löpning. Jag kom in på tiden 4:21:00. Kom ca 8-9 minuter efter täten på simningen. 15 minuter på cyklingen. Där kunde jag dock presterat bättre allt annat lika om jag bara hade haft en linjecykel istället. 10 minuter långsammare på löpningen men även där kommer jag prestera bättre längre fram. 
All in all en riktigt bra genomkörare trots förödmjukelsen att komma på plats 109:a av ca 700 deltagare. Vi svenskar har mycket att lära…..uttrycket “man blir bra på det man tränar på” stämmer väldigt bra in här. 

Nu återstår några dagar i solen innan jag åker hem igen.

Michel

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*