ADIDAS ADIZERO HAGIO
Cirkapris 1 000 kr Vikt 185 gram
Nya modellen Hagio har viss dämpning i både häl och framfot, och en nivåskillnad mellan häl och tå på sex millimeter. Hagio saknar stöd för pronerare och riktar sig främst till effektiva löpare som vill ha en lätt sko för tävlingar upp till halvmaratondistans och snabba träningspass. Och den gillades generellt av våra testlöpare.
Hagio är aningen bredare i framfoten jämfört med många andra Adizeromodeller. Lite för lite stöd för maraton, men en fantastisk sko för kortare distanser för löpare utan skadeproblem menade en testlöpare. Jag älskar den här skon. Att bara sätta på den gör att man känner sig snabb sa en annan lika entusiastisk testlöpare.
BETYG 8/10
+ Lätt känsla som ändå klarar mer än milen, Bra markkontakt
– Väderkänslig ovandel
ASICS HYPERSPEED 5
Cirkapris 1 000 kr Vikt 210 gram
Hyperspeed är en klassisk tävlingssko med gel-dämpning i både häl och framfot. Den senaste versionen har en sula med ett förbättrat grepp även på våta underlag, samt en relativt liten höjdskillnad mellan häl och tå.
Ovandelen har fått ett lyft jämfört med den tidigare versionen. Bra sko för maraton och även en bra tävlingssko på kortare distanser än maraton för ovana löpare som landar på mittfoten eller hälen.
Men alla testlöpare var inte lika optimistiska. Trots den låga vikten saknas den där riktiga känslan av driv och race. En besvikelse. Har förlorat i löpkänsla jämfört med tidigare års-modeller av Hyperspeed.
BETYG 7/10
+ Stöd för hålfoten, Dämpningen gör skon bra för längre distanser.
– Hål i sulan samlar sten och släpper in väta, Dämpningen försämrar löpkänslan.
BROOKS PURE CONNECT
Cirkapris 1 300 kr Vikt 229 gram
Pure Connect ska främja ett naturligt löpsteg och mellanfotslandningar. Pure Connect är framtagna för löpare med ett neutralt löpsteg och som inte behöver så mycket stöd, men som ändå vill ha viss dämpning. Modellen har en nivåskillnad mellan häl och tå på fyra millimeter.
Det här var en sko som generellt gillades av våra testlöpare, som också imponerades av den dämpning som erbjuds. Konstruktionen är perfekt för den som vill springa på framfoten och träna upp löptekniken. En jättebra tävlingssko, ganska lätt med bra dämpning.
Men en del hade lite svårt för sulans rundade form som upplevdes lite ostadig.
Instabiliteten i sidled märks mest i högre tempo och på grus. En sko att tävla i på distanser upp till maraton.
BETYG 7/10
+ Bra stöd för hålfoten, Bra tävlingssko för ovana löpare då den är relativt dämpad.
– Instabil i sidled, Dämpningen tar bort lite av löpkänslan.
INOV8 BARE-X LITE 150
Cirkapris 1 300 kr Vikt 181 gram
Inov8 Bare-X 150 är en sko utan stödjande eller dämpande funktioner, lämplig för biomekaniskt effektiva löpare med ett neutralt steg.
Ovandelen är sydd i ett helt stycke och sulan är sju millimeter tjock utan nivåskillnad mellan häl och tå.
Därför är det också en sko som ställer krav. Ingen sko för hällöpare. Även om man springer framfot eller mittfot så är sulan väldigt tunn och jag skulle därför inte rekommendera några längre distanser med denna sko, max tio kilometer.
Andra testlöpare menade också att man bör vara försiktig med en sådan här sko.
Kräver aggressiv framfotslöpning på grund av noll nivåskillnad mellan häl och tå och en helt platt sula. Funkar inte bra om man har problem med hälsenor.
BETYG 7/10
+ Lätta med bra löpkänsla, Bra för att öva upp fotstyrkan.
– Tunn sula, Bred passform ger klumpig känsla.
MERRELL ROAD GLOVE
Cirkapris 1 000 kr Vikt 205 gram
Road Glove från Merrell är en barfotasko framtagen för asfaltslöpning. Liksom andra skor i detta segment saknar Road Glove dämpning i sulan. Det är ingen nivåskillnad mellan häl och tå och skon är flexibel, däremot är ett visst stöd inbyggt i hålfoten. Effektiva löpare utan större pronationsproblem kan använda Road Glove som tävlingssko på kortare distanser.
Avsaknaden av dämpning ger en speciell känsla på hårt underlag, vilket inte alla gillade.
Saknar de fördelar som en ren tävlingssko ger, det vill säga att rikta energin i steget och skapa ett rull upp på framfoten.
Andra testlöpare var mer positiva till modellen som instegssko i barfota-segmentet.
Vill man ha en stabil första barfotasko så är den här både skyddande och väldigt skön på foten menade de.
BETYG 7/10
+ Otroligt skön passform, även utan strumpa. Bra för att bygga fotstyrka.
– Ganska uppbyggd för att vara en barfotasko, Stum och hård att springa med.
MIZUNO WAVE RONIN 4
Cirkapris 1 100 kr Vikt 211 gram
Mizuno Wave Ronin är en tävlingssko med viss dämpning i häl och framfot och en nivåskillnad mellan häl och tå på tio millimeter. Den har ganska lite stödjande funktion och lämpar sig bäst för löpare med ett neutralt steg. Och flera av våra testlöpare hyllade skons löpkänsla.
Mycket löpglad sko med underbar känsla. Man vill automatiskt upp på framfoten i steget. Funkar förvånansvärt bra för distanslöpning och längre tävlingsdistanser. Den största positiva överraskningen.
BETYG 8/10
+ Skön markkontakt och löpkänsla, Stryktålig sula.
– Tunn och lite sladdrig ovandel, Stenar fastnar lätt i sulans U-formade häl.
NEWLINE NADA
Cirkapris 1 000 kr Vikt 118 gram
Danska sportkonfektionstillverkaren Newline satsar på en linje med löparskor, framtagna i samarbete med amerikanska Somnio. Nada är en minimalistisk sko, lämplig för löpare som vill träna upp sin fot- och löpstyrka. Mellansulan i EVA-material är sex millimeter tjock och skon har ingen höjdskillnad mellan tå och häl. På grund av konstruktionen var många testlöpare tveksamma till att använda den här modellen på annat än korta sträckor.
Användbar vid löpteknikträning, men jag skulle inte rekommendera en ovan löpare att springa långa sträckor i denna sko menade en rutinerad löpare.
Den låga vikten gillades däremot. En mycket lätt sko, men inget för nybörjaren eller den som inte har genomgått ett träningsprogram för fotstyrka innan.
BETYG 7/10
+ Lätt, Närkontakt med marken och bra löpkänsla.
– Noll stabilitet. Extremt tunn sula gör många ojämna underlag obekväma.
NEWTON SPEED RACER
Cirkapris 1 400 kr Vikt 204 gram
Amerikanska Newtons Speed Racer ska underlätta mellanfotslöpning och är framtagen främst för löpare med ett neutralt steg. Speed Racer har ingen nivåskillnad mellan häl och tå.
Fyra gummikuddar under framfoten dämpar stöten från fotisättningen och ska underlätta övergången till frånskjutet, men inte alla testlöpare kom överens med konstruktionen.
Det känns som att det är en hård platta framtill under skon. Till en början kändes den bra att springa i, men efter några kilometer blev det stumt. En sko att tävla max tio kilometer i.
Å andra sidan var många positiva till att skon verkligen främjar framfotslöpning.
Men den är inte för alla och kräver ordentlig tillvänjning var däremot en vanlig brasklapp.
BETYG 6/10
+ Stabil, Bra passform och väldigt bekväm.
– Relativt hård och stum, Kräver att man springer på framfoten.
NIKE ZOOM STREAK 3
Cirkapris 1 200 kr Vikt 205 gram
Det här är en lätt tävlingssko med dämpning, framtagen i första hand för löpare med ett neutralt steg. Skon erbjuder ganska lite stöd för överpronerare, men kan funka även för dessa på kortare tävlingsdistanser.
Väldigt skön och lätt sko som har en ordentlig sula. En van löpare kan springa maraton i denna modell var ett av många positiva omdömen.
En perfekt sko för den som vill springa på framfoten menade en annan löpare.
BETYG 9/10
+ Klarar mer än bara milen, Skön passform och material som andas.
– Tunn ovandel gör skon väderkänslig, Bristande stöd för hålfoten.
SAUCONY TYPE A5
Cirkapris 1 300 kr Vikt 170 gram
Type A5 ersätter den tidigare modellen A4 och är framtagen för löpare med ett neutralt steg, som inte behöver så mycket dämpning. A5 är lättare tack vare en ny ovandel och har fått en sula med bättre grepp än föregångaren. Skon har en tunn mellansula och en nivåskillnad på fyra millimeter mellan häl till tå.
Väldigt mysig och snygg sko som passar bra för längre pass och även tävlingar upp till tio kilometer var en kommentar. Men flera tyckte också att sulans konstruktion ledde till att stenar och annat fastnade i den.
BETYG 7/10
+ Mjuk, flexibel och racig känsla, Tillåter löpning på mittfot/framfot.
– Hålen i sulan.
Så testade vi
Gemensamt för samtliga skomodeller i detta test är att de väger runt 200 gram eller mindre, och i första hand är framtagna för starka, biomekaniskt effektiva och drivna löpare.
Beroende på vikt, pronationsrörelse och löpstil kan dessa skor användas på allt från korta intervallpass till maratonlopp.
Skorna testades under en månad och av flera olika typer av löpare: motionärer och elitlöpare, kvinnor och män.
Skorna är vägda i storlek US 10.5.
Samtliga i testgruppen har fyllt i ett protokoll och betygsatt tre aspekter av varje modell: löpkänsla, passform och kvalitetsintryck. Protokollen utgör underlaget för slutomdömet.
Totalbetyget har viktats så här: löpkänsla 50 %, passform 25 %, kvalitetsintryck 25 %.
Det här är ett utdrag från vår mer omfattande artikel i Runner’s World nummer 5 2012.
Antal kommentarer: 14
Stefan
Att kalla sig själv för löpare har kanske med inställning att göra. En löpare joggar inte (annat än i återhämtade syfte) utan hon/han löper/springer. Oavsett om det är 3:30-fart eller 6:30-fart. En löpare tränar med någon slags struktur och det spelar ingen roll om det är 2 eller 20 mil i veckan. En löpare struntar inte sitt planerade pass bara för att det regnar, eller att soffan känns mer lockande.
Sedan tycker jag du är lite snett ute vad gäller träning för att nå framgång inom ultralöpningen. Att träna fler timmar innebär inte med automatik att man tränar hårdare. Tror du inte att till exempel Mo Farah tränar hårdare/mer seriöst än de bästa ultralöparna? Mo lever ett extremt liv, ofta borta från sin familj i långa perioder och han planerar dygnets alla timmar för att bli en så bra löpare som möjligt. Och, säger han själv, gjorde han inte det så skulle han inte vinna. Det innebär ju också att hans konkurrenter är lika seriösa för annars skulle ju Mo vinna lätt.
Emelie Forsberg är givetvis duktig, och förmodligen en extrem talang för det hon håller på med, men med den träning hon bedriver (om hon inte mörkar i sin blogg) så skulle hon vara chanslös om det hade varit lika hård konkurrens som på till exempel 10 000 m eller maraton. Detta är definitivt ingen kritik mot Emelie utan bara en jämförelse med de mer ”etablerade” distanserna. Däremot är säkert ultralöpningen på väg dit också.
Björn W.
Fint skrivet!
Jag blir så glad när jag ser nyblivna löpare som ger järnet i ett par hundra meter i 8min/km för att sedan stanna och gå en stund i ungefär samma tempo. Eller par som springer tillsammans trots att den ene eller andre egentligen kan springa 2min snabbare per kilometer. Det är löpning när den är som bäst.
Ska man nu trots allt ge sig på att definiera en ”riktig” löpare så: En (riktig) löpare är en person som före någonting annat är just löpare, dvs livnär sig på löpning. För att göra det till 100% ska man väl göra Under 10.10sek på 100m och Under 27.30på milen. (nämner bara herrtider eftersom kvinnor är för begåvade för att ha de åsikter som du nämner)
Resten av oss blir just ”lallare”. Vi springer av andra anledningar. För att få frisk luft, för att vi bara gillar att röra på oss, för att få vara själva en stund, för att doktorn sa att det är bra för diabetesen, för att vi alltid velat komma under en viss tid på en viss sträcka. för att vi vill se bra ut nakna, för att vara ett bra föredömme för våra barn, etc etc. Vissa av oss springer många ggr i veckan. Vissa av oss gör det några ggr om året.
”Löpare” låter bättre än ”lallare” så jag tycker att vi alla kan kalla oss löpare även vi som har andra sysselsättningar som går före löpningen.
Stefan Larsén
Tack Björn och Stefan för era bidrag!
Vad jag vill komma åt i min krönika är den tyvärr ofta ganska nedlåtande attityden gentemot löpare som inte passar in i den etablerade löparvärldens
definitioner som till exempel ultralöpare.
Givetvis kan man diskutera vad en löpare är i oändlighet (och gör gärna det här!). Men den som satsar på löpning, oavsett kapacitet och disciplin, har i mina ögon också förtjänat att få definiera sig som löpare. Jag är däremot helt på det klara att den åsikten inte delas av alla.
Stefan: Nej, jag tror inte att ultralöpare i allmänhet tränar hårdare än Mo (hur man nu definierar det…) och det skrev jag inte heller utan att de ofta tränar mer. Ultralöpning kräver många timmar löpning per vecka, som ofta ska kombineras med heltidsarbete eller studier för till skillnad från t ex Mo så står ju inte sponsorerna direkt i kö…
Men ju mer sporten utvecklas så kommer kanske det att förändras, liksom konkurrensen hårdna som du påpekar. Och det sker mycket just nu Emelie och Buud har till exempel en helt annan status som löpare internationellt, och med det växande intresset för ultra och trail i Sverige så kommer inställningen till den här typen av löpning säkert att förändras även här hemma.
Ett säkert tecken i tiden är det enorma suget efter startplatser på Ultravasan 90 kilometer, som sålde slut på 29 minuter. Jag tvivlar på att det hade gått lika snabbt för bara ett par år sedan. En otroligt rolig utveckling!
Stefan
Stefan, bara för att förtydliga mitt inlägg.
Jag tycker om löpning från sprint och uppåt. Och våra ”ultraess” Buud och Emelie gör fantastiska prestationer, samtidigt som de verkar vara sköna, sansade människor. Konkurrensen (och pengarna) kommer säkert att öka ganska snabbt inom ultralöpningen och i och med det kommer också insatsen från de löpare som verkligen satsar att öka och då kommer tävlingarna inte att vinnas ”av en yrkesarbetande Buud” eller en Emelie som gör en massa andra olika (roliga) saker. Då kommer det att krävas ”Mo Farah-typer” för att vinna. Sen om det är bra eller dåligt, det vet jag inte.
Avslutningsvis en kommentar till Björns inlägg. Om man definierar vem som är en riktig löpare (bortsett från att man inte kan/får kalla sig löpare om man inte har det som sitt levebröd) enligt Björns tidskrav så har vi aldrig någonsin haft en (manlig) riktig löpare i Sverige. Åtminstone inte på 100 m och 10 000 m. Sedan vet jag inte om han ”godkänner” lallare som Hägg, Glans, Gärderud, Musse m. fl. Men jag håller med: löpare låter bättre än lallare, och jag skriver ju hellre löpare än lallare på CV:t.
Björn W.
Hej igen,
Detta blev roligt 😉
Jag måste erkänna att jag missade poängen om de stackars utlämnade ultralöparna. För mig är det så självklart att alla med höjd puls och löparskor är löpare oavsett hur snabba de är eller hur långt de springer.
Jag syftade mer till nedlåtande kommentarer från löpare till/om andra löpare som:
– ”Man är inte en riktig löpare förrän man sprungit ett 10X1000m pass med 3.30 splittar”
– ”Gränsen mellan löpning och jogging går vid 4min/km”
– ”Jag behöver inte byta om till löparkläder om jag ska springa mindre än 5km” (den sista riktad till min jättestolta fru efter att hon för första gången sprungit 4km utan att stanna. Om jag minns rätt blev hon då så ledsen att det dröjde flera månader innan hon snörade på sina rosa Adidas igen)
Jag tycker att vi lite mer rutinerade löpare kan försöka bjuda på lite mer uppmuntrande kommentarer än så. Nog är det mycket bättre om vi är stolta ambassadörer för den sport vi älskar, istället för att försöka skrämma bort eventuellt nya löparkompisar med nedlåtande kommentarer? Jag tror inte det hade blivit så mkt löparboom om bara medelåldersmän som gör milen under 40min är välkomna.
Jag hade en mexikansk kompis som själv gjort maran på runt 4tim30min. Han hade en gång hamnat bredvid Mexikos dåvarande snabbaste marathonlöpare på flyget. Efter att ha öst beröm över denna löparstjärna hade han fått till svar: ”WOW, 4 1/2 timmar, OCH du sprang hela vägen, jag hade aldrig klarat springa så länge.” Tycker jag var bra sagt.
Stefan: Jag baserade mina tider på nutidens A-gränser till OS. De var bara exempel. Om jag är rätt påläst så sprang alla de killar du nämner betydligt fortare än dåvarande kvalgränser på sina respektive distanser och passar således in som riktiga löpare under min påhittade definition.
Min poäng var dock egentigen bara att exkludera just de medelålders män som bara ser sig själv och ett fåtal andra som ”riktiga” löpare. Dvs de löpare som Stefan L. nämnde i sin krönika och de löpare som häver ur sig ovanstående kommentarer eller liknande. Jag försökte alltså helt enkelt säga att det inte spelar någon roll hur snabb man är, det är alltid nån annan jäkel som är snabbare och därför ska man vara försiktig med att klanka ner på löpare som är långsammare än en själv.
Stefan
Jag tror att vi är ganska överens.
Att kalla sig löpare kommer inifrån och är inte någon påklistrad etikett av andra. Men jag tror inte att så många som springer en runda någon gång när lusten faller på kallar sig för löpare, men att de flesta som springer regelbundet och med någon slags målsättning (tävling, komma ut i naturen, slippa barnen en stund) kallar sig löpare, oavsett tempo. Jag kallar mig inte sportfiskare för att jag metar abborre med sonen några gånger under sommaren.
Och, hur man än vänder och vrider på saken och vad man än kallar det, ju fler som snörar på sig skorna och går/joggar/springer ju bättre är det.
Kalle
Emelie Forsberg…över hypat.
Tävlar man i en sån udda sport som hon gör och ställer upp i tävlingar med flera deltävlinga över hela världen så är det inte så konstigt att man tillslut hamnar högt på resultatlistan.
Sen vill hon gärna få det att låta som om hon löptrnär otroligt mycket då det instället handlar om mer eller mindre vandring.
Anonym
Kalle!
http://www.youtube.com/watch?v=azj6pjKrayo
Kalle
–> anonym
En cool video där hon springer nedför?
Ehh, vadär grejen?
Emelie är överhypad, det är min åsikt.
Daniel
Kalle:
Du behöver en stor kram.
Björn Leijnegard
Ordet löpare är som ordet arbetare. Det säger inget om vad du gör utan bara att du gör något, i det här fallet springer. ordet arbetare säger inte om du är svetsare eller plåtslagare, murare eller advokat, jobbar i kassan på Konsum eller jobbar med barn. men du är trots allt en arbetare.
jag kan inte kalla mig för maratonlöpare för jag har aldrig sprungit ett maraton. jag kan inte heller kalla mig ultralöpare för den distansen är för lång för mig.
hur mycket jag än vill så kan jag inte kalla mig för kort distansare för jag är på tok för långsam för att tävla på kort distans. trots det så kallar jag mig löpare. när jag knyter på mig skorna med syftet att springa valfri distans så är jag en löpare.
Sofia
Vet inte vad jag tycker, men det är väl inte så konstigt att sprinters förknippas med dopning när 7 av de 10 senaste världsrekordhållarna har åkt fast?
Skälet till att många ”se ner på” ultralöpare beror säkert på att konkurrensen är så dålig. Om det hade varit samma prissummor som i marathon hade kenyanerna säkert dominerat även ultralöpning. Jonas Buud hade förmodligen varit statist.
Daniel
Sofia:
Förstår hur du tänker men allt faller på Comrades 2013.
Världens största ultralopp med stora prispengar och väldigt många afrikaner.
Jonas kom 2:a och var allt annat än statist 🙂
Stefan Larsén
Björn, Björn och Stefan: Vi är på det hela taget överens om definitionsfrågan 🙂
Daniel: En bra poäng.
Kalle: Skyrunning och traillopp är på frammarsch internationellt, och inte minst i Europa det är nog bara i Sverige som vi fortfarande uppfattar det som en udda företeelse. Men en boom är på gång även här se på intresset för Axa Fjällmaraton och Ultravasan till exempel.
Om Emelie är överhypad? Tja, på bara ett drygt år har hon gått från att vara ganska okänd till att vinna nästan allt. Och hon spöar även de flesta killar som ställer upp (även i lopp med tusentals deltagare) så det är kanske inte så konstigt att hon får mycket uppmärksamhet.
Sofia: Grundproblemet är den nedlåtande attityd som många löpare utanför ”den riktiga” löpningens värld tyvärr möter. Det blir kanske tydligare om du byter ut ”ultralöpare” mot ”kvinnor” i ditt konkurrensresonemang det är samma sorts relativiserande och rajlerande attityd många kvinnliga idrottare än idag har att slåss mot.