Runner's World

Blog

Olle Meijer och Dominika Stelmach vann Ultravasan 90

Olle Meijer och Dominika Stelmach vann Ultravasan 90

av Pressmeddelande Vasaloppet

Olle Meijer tog sin tredje raka seger i Nordens största ultralopp, Ultravasan 90. Detta efter stor dramatik sedan han passerat Oscar Claesson med bara en dryg kilometer kvar. På damsidan kunde Dominika Stelmach efter två andraplatser äntligen ta sin första seger. I Ultravasan 45 blev det nya banrekord på både herr- och damsidan, detta genom Linus Rosdahl och Agnes Josefsson.

I Trailvasan 30 putsade Lovisa Modig sitt eget banrekord med tre sekunder och dessutom sprang Jesper Lundberg hem sin första seger på tremilaren, efter att ha vunnit Ultravasan 45 de två senaste åren. Totalt lockade Vasaloppets sommarvecka 2025 över 22 000 anmälda deltagare, varav 7 000 löpare.

Intresset för att ta sig an ultralöpning i fäders spår är rekordstort. Ett minst sagt tydligt exempel på detta är att hela 1 916 löpare var anmälda till att ta sig an de 92 kilometerna mellan Berga by och Mora. Efter en kylslagen morgon fick löparna njuta av såväl en fantastisk soluppgång, stigande temperatur och dessutom en vind som blåste i riktning mot Mora.

Ultravasan 90 Herrar

Det var ett både stort och meriterat startfält som gav sig iväg, och farten var uppskruvad redan från start. Vid Högsta punkten efter drygt fjorton minuters löpning hade en trio med fjolårsvinnaren Olle Meijer (Hälle IF), fjolårstvåan Ebrahim Abdulaziz (Norge) och Ultravasadebutanten Oscar Claesson (IK Hakarpspojkarna) gått loss. Abdulaziz fick släppa och vid kontrollen i Smågan hade Claesson och Meijer en lucka till Abdulaziz och Didrik Hermansen på knappa halvminuten.

I den tekniska löpningen på väg mot Mångsbodarna petade Claesson i en högre växel och skapade därigenom en lucka till Meijer, och under de kommande milen fortsatte luckan bara att växa.

Oscar Claesson före Olle Meijer. Foto: Ulf Palm

I Mångsbodarna var Claessons ledning tre minuter, i Risberg sex och en halv minut och vid bergspriset i Evertsberg hade Claessons ledning utökats till över tio och en halv minut. Tvåa där var Olle Meijer som i sin tur var 20 sekunder före Didrik Hermansen.
Men därefter bröts trenden. Efter att ha dragit ifrån i närmare fem mil så började i stället Meijer och Hermansen att plocka in tid på Claesson. Minut efter minut hämtades in. I Oxberg var Meijer knappt sju minuter bakom Claesson; i Hökberg fem och en halv minut och i Eldris tre och en halv minut. Och slutkilometerna bjöd på extrem dramatik.

Med 1,2 kilometer kvar att springa kom Meijer ikapp, och en extremt sliten Claesson kunde inte svara.

Olle Meijer kunde därmed springa hem sin tredje raka seger i Ultravasan 90. Detta på tiden 6.07.23. Segermarginalen blev 56 sekunder. Tredjeplatsen togs av starkt avslutande polacken Florian Pyszel.
– Det var ett oerhört omtumlande lopp. Första halvan var miserabel. Jag hade problem med magen plus att jag stukade foten ganska rejält när jag halkade av en spång och trampade snett. Då var det fortfarande mycket teknisk stiglöpning kvar. Under ett kort tag trodde jag att det var kört, men jag fortsatte och när jag började trycka på i utförskörningarna efter Evertsberg svarade kroppen och därifrån och hela vägen in till mål kändes det otroligt bra, säger Olle Meijer.

Han fick rapporter om att han tog in minut för minut, men det var först med två och en halv kilometer kvar när han såg Claessons rygg som han började tro på seger.
– Det är klart att det gav väldigt mycket krafter, och det var en fantastisk känsla att komma ikapp. Detta är ju min tredje seger, och det känns som min största. Dels med tanke på det tuffa startfältet, sättet som jag vann på och att det har varit en säsong där jag haft så mycket sjukdomar. Jag trodde inte att det skulle kunna räcka till seger, säger Meijer som med sina 6.07.23 sprang över åtta minuter snabbare än vid förra årets seger.

Oscar Claesson är ju alltså debutant i Ultravasasammanhang, men han är allt annat än debutant inom traillöpning och konditionsidrott i stort. För drygt en månad sedan putsade han Oskar Svärds tidigare rekordnotering gällande totala tiden på loppen i En Svensk Klassiker. Och så sent som förra helgen cyklade han Cykelvasan på 2.57. Dessutom har han radat upp segrar och topplaceringar i traillopp runt om i landet.

Nu satte han onekligen färg på årets upplaga av Ultravasan 90 med sin offensiva löpning:
– Nio mil är ju långt. Jag märkte det när jag cyklade Cykelvasan förra helgen, och jag märkte det i dag. Jag försökte lägga upp loppet så att jag skulle ha lite krafter kvar på slutet, men andra halvan av loppet var tufft, och detta speciellt sista biten. Med sex kilometer kvar var det knappt som att benen rörde sig framåt. Jag fick lite saft och piggnade till lite, men tyvärr räckte det inte. Men jag har gjort det jag kan. Då får man vara jättenöjd, säger Claesson som gjorde en rejäl putsning av gällande rekordet på Vasaloppstrippeln 90 (Vasaloppet; Cykelvasan 90 och Ultravasan 90).

Den nya noteringen lyder 13.01.06 (en putsning av Oscar Olssons tidigare rekord på 15.13.40):
– Att slå rekordet har varit ett delmål under året, och det där med att variera min träning är något som motiverar mig väldigt mycket. Och alla tävlingar här har ju verkligen sin charm, säger Claesson.

Ultravasan 90 Damer

Dominika Stelmach från Polen har funnits med i toppstriden i Ultravasan 90 vid två tillfällen tidigare. Båda dessa gånger (2021 och 2024) har hon sprungit i mål som tvåa. I årets upplaga av Ultravasan 90 var taktiken klar, hon gick loss i princip från första steget. Redan vid Högsta punkten efter några kilometers löpning ledde hon med närmare en och en halv minut före Ida Nilsson (vinnare både 2017 och 2023, och som för en och en halv månad sedan blev fyra i 100-milesloppet Western States i USA).

Dominika Stelmach vinner Ultravasan 90. Foto: Nisse Schmidt

Stelmach fortsatte sin sololöpning på ett imponerande sätt. Avståndet bakåt bara växte; i Smågan var ledningen tre och en halv minut till Ida Nilsson (som senare bröt loppet). På väg mot Mångsbodarna utökade Stelmach luckan till nya tvåan Susanna Sjögren till 8.47. I Risberg var luckan uppe i tolv minuter; i Evertsberg sexton och vid passeringen i Oxberg tjugo. Avståndet bakåt fortsatte att växa och i mål var det två sekunder från en halvtimmes marginal. Segertiden blev 6.54.59.
– Äntligen. Målet för dagen var att springa smart; att vinna och att gå i mål under sju timmar. Och jag lyckades med alla dessa mål. Jag är väldigt nöjd över sättet jag genomförde loppet på. Sen måste jag tacka för allt stöd jag fick längs banan. Jag förstod inte ett enda ord av vad de ropade, men stödet betydde väldigt mycket, log polskan Stelmach.

Lika nöjd var tvåan Susanna Sjögren, Falun:
– Jag valde att öppna hårt och var osäker på om jag skulle kunna hålla ihop det hela vägen. Det är klart att det var ju tufft på slutet, men jag tycker att jag kunde hålla i det hela vägen. Och väldigt kul att det räckte till andra plats, säger Sjögren som med sina 7.24.57 var 54 sekunder före trean Hanna Aho, Navåsen.

Ultravasan 45 Herrar

När löparna i Ultravasan 45 gav sig iväg från starten i Oxberg bildades det på herrsidan snabbt en tätgrupp på nio herrar. Under de kommande kilometerna föll det ifrån en efter en, och vid passeringen i kontrollen Oxberg (efter drygt 15 kilometer) var det en trio bestående av Linus Rosdahl, Simon Karlsson och Mikael Ekvall som gått loss.

På den kommande milen till passeringen i Hökberg skapade Rosdahl och Karlsson en lucka till Ekvall på en minut.

In mot kontrollen i Eldris höjde Rosdahl tempot och skapade vad som skulle visa sig bli den avgörande luckan. Men han kunde aldrig slappna av. Segermarginalen för Hässelbys Linus Rosdahl blev 18 sekunder (till tvåan Simon Karlsson). Med den nya rekordtiden 2.32.22.
– Jag får tacka Simon för att jag sprang så snabbt. Han pressade mig hela vägen. Jag är verkligen supernöjd både med segern och med banrekordet, säger Linus Rosdahl.

Herr och damvinnare Ultravasan 45. Foto: Ulf Palm

Ultravasan 45 Damer

19-åriga Agnes Josefsson, Vallentuna FK, har radat upp fina prestationer under de senaste månaderna. I dagens Ultravasan 45 fortsatte hon att imponera. Hon tog ledningen i princip från första steget och luckan bakåt bara växte och växte.
– Det känns helt galet bra. Jag hade inga förväntningar inför loppet utan tanken var bara att gå ut i ett skönt tempo och försöka hålla det till mål. Jag märkte ju att jag tog ledningen från start men jag visste ju inte hur de andra skulle lägga upp sitt lopp så jag försökte bara fokusera på mitt race, säger Josefsson.

Det visade sig vara en minst sagt vinnande taktik. Hennes 2.53.19 är nytt banrekord. Segermarginalen till tvåan Erika Lech, Örebro blev 13.20.

Trailvasan 30 Herrar

Hunflens Jesper Lundberg har de två senaste åren vunnit Ultravasan 45. I vintras opererade han hälen och det har varit en kamp för att ta sig tillbaka till tävlingslöpningen.
– Jag har ju kunnat springa hela sommaren, men ungefär hälften av vad jag vill, så det vara en chansning om det skulle hålla, säger Lundberg som gick loss tillsammans med Simon Andersson.

Lundberg trodde dock att han skapat den vinnande luckan, men med fyra kilometer kvar kom Andersson i kapp:
– Jag hade inte koll på hur långt det var bakåt, och i mitt huvud var det hur lugnt som helst. Därför blev jag väldigt förvånad när han dök upp vid min sida, men som tur var kunde jag svara direkt och jag fick en lucka, säger Lundberg som vann med tolv sekunders marginal. Detta med tiden 1.41.18.

– Om kroppen fungerar som jag vill så är planen att springa Ultravasan 90 nästa år, säger Lundberg.

Vinnare Ultravasan 30. Foto Vasaloppet

Trailvasan 30 Damer

Torsbys Lovisa Modig försvarade sin seger i Trailvasan 30. Men hon utmanades av Barbro Fjällstedt Oljans.
– Min plan var att bara fokusera på mitt eget lopp. Det har varit en lite krånglig väg hit med en hel del sjukdomar i ryggen. Tidigare den här veckan trodde jag att det var kört att ens komma till start, men tänkte att jag kan ta detta som kom-igång-träning. Men det är ju väldigt tuff kom-igång-träning, skrattar Modig och fortsätter:
– Det kändes väldigt mycket bättre än vad jag trodde nu under loppet. Men det var först med sex kilometer kvar som jag vågade tro på att det skulle kunna räcka till seger, säger Modig. 

Och det räckte inte bara till seger, hon putsade även sitt eget banrekord med tre sekunder, där den nya rekordnoteringen blev 1.57.14. Marginalen till tvåan Barbro Fjällstedt Oljans blev tre och en halv minut.

RESULTAT

Ultravasan 90 Herrar, 92 km
1 Meijer, Olle (SWE) Hälle IF, 6.07.23 
2 Claesson, Oscar (SWE) IKHP Huskvarna, 6.08.19 
3 Pyszel, Florian (POL) Brooks, 6.14.22 
4 Hermansen, Didrik (NOR) Oslo, 6.15.44 
5 Davies, Andrew (GBR) New Balance, 6.20.53 
6 Buud, Jonas (SWE) IFK Mora, 6.25.46 
7 Anfält, Erik (SWE) Örebro AIK, 6.36.46
8 Jarbeck, Martin (SWE) FK Studenterna, 6.54.38
9 Eklund, Daniel (SWE) Stadium, 7.06.48 
10 Martinsson, Björn (SWE) Vänersborgs AIK, 7.07.15

Ultravasan 90 Damer, 92 km
1 Stelmach, Dominika (POL) Prandeso Sp., 06.54.59 
2 Sjögren, Susanna (SWE) Falun, 7.24.57 
3 Aho, Hanna (SWE) Navåsens FK, 7.25.51 
4 Ericsson, Ellinor (SWE) Umara Sports club, 7.28.28 
5 Haas, Hedwig (SWE) Uppsala, 7.56.08 
6 Löfgren Miracolo, Sophia (SWE) Yxlan, 8.08.30
7 Sundquist, Moa (SWE) Sportcity Skellefteå, 8.15.05 
8 Bygdell, Johanna (SWE) Öbacka LK, 8.22.52 
9 Westin, Annika (SWE) Täby IS, 8.24.41 
10 Ring, Lisa (SWE) IK Akele, 8.25.38

Ultravasan 45 Herrar, 45 km
1 Rosdahl, Linus (SWE) Hässelby SK, 2.32.22 
2 Karlsson, Simon (SWE) Örebro, 2.32.40 
3 Ekvall, Mikael (SWE) Frändefors, 2.37.58 
4 Olsson, Elov (SWE) Gävle, 2.43.34 
5 Karlsson, Isac (SWE) Tranemo IF Skidklubb, 2.47.24 
6 Lundegård, Andreas (SWE) Stockholm, 2.47.35 
7 Johansson, Erik (SWE) Katrineholms SK FK, 2.49.39 
8 Joten, Pål Åge (NOR) Åbogen, 2.50.19 
9 Nilsson, Marcus (SWE) Lulekamraterna, 2.50.28
10 Ingberg, Andreas (SWE) Örebro AIK, 2.54.13

Ultravasan 45 Damer, 45 km
1 Josefsson, Agnes (SWE) Vallentuna FK, 2.53.19 
2 Lech, Erica (SWE) Örebro AIK, 3.06.39 
3 Erneby, Eva-Maj (SWE) Västerås FK, 3.08.57 
4 Ekvall, Sofie (SWE) Vänersborgs AIK, 3.17.28 
5 Hellström, Anna (SWE) Sollentuna, 3.18.37 
6 Brzuchalska, Weronika (SWE) Hälle IF, 3.25.18 
7 Kugelberg, Ebba (SWE) FK Studenterna, 3.25.27 
8 Gibrand, Malin (SWE) FK Studenterna, 3.27.08 
9 Höckert, Hanna (SWE) Växjö, 3.36.02 
10 Wallin, Maria (SWE) Ås, 3.38.44 

Trailvasan 30 Herrar, 30 km
1 Lundberg, Jesper (SWE) Hunflens LS, 1.41.18
2 Andersson, Simon (SWE) Falu Rödfärg Ski Team, 1.41.30
3 Roos, Daniel (SWE) Attunda OK, 1.51.43 
4 Andervang, Tobias (SWE) Borås Löparklubb, 1.55.15
5 Persson, Tobias (SWE) JTS Ekonomitjänster, 1.57.21
6 Sunnerberg, Stefan (SWE) Brudpiga RK, 1.58.36
7 Andersson, John (SWE) IK Fryken, 2.02.29 
8 Grudd, Christoffer (SWE) IFK Mora SK, 2.03.48
9 Vikström, Jonas (SWE) IFK Mora, 2.03.54 
10 Nordgren, Marcus (SWE) Elsene, 2.07.23

Trailvasan 30 Damer, 30 km
1 Modig, Lovisa (SWE) Torsby, 1.57.14 
2 Fjällstedt Oljans, Barbro (SWE) Säter IF FIK, 2.00.45 
3 Skarp, Cornelia (SWE) IFK Mora Friidrott, 2.04.01 
4 Rønnevik, Veslemøy (NOR) Sportsklubben Vidar, 2.08.23 
5 Rosdal, Kajsa (SWE) Tisdagsklubben Örebro, 2.13.46 
6 Jansson, Sandra (SWE) Karlstad, 2.14.03 
7 Turesson, Minna (SWE) OK Renen 2.16.56 
8 Tryggveson, Ida (SWE) Uppsala, 2.19.00 
9 Fallberg, Elin (SWE) Mora, 2.19.36 
10 Forsberg, Malin (SWE) Mora, 2.19.58

Brooks Hyperion – när prestationen räknas

Brooks Hyperion – när prestationen räknas

av

Brooks Hyperion är en serie löparskor för dig som vill känna dig lättare och snabbare. Här är allt du behöver veta om Brooks Hyperion 3, Brooks Hyperion Max 3 samt nyheten Brooks Hyperion Elite 5.

[ANNONS FRÅN BROOKS] Brooks Hyperion är en kollektion med tre lätta löparskor som alla har gott om energiåtergivande skummaterial i mellansulan och luftiga ovandelar. Hyperionskorna är nämligen konstruerade för att gynna din fart genom att hjälpa dig framåt i varje steg – oavsett om målet är att sätta nytt personbästa eller att höja farten på dina kvalitetspass. I Brooks Hyperion-kollektion finns en löparsko för alla behov.

Brooks Hyperion

Årets uppdaterade Hyperion-serie innehåller den lätta temposkon Hyperion 3, den maximalt dämpade supertrainern Hyperion Max 3 samt tävlingsskon Hyperion Elite 5. Här är allt du behöver veta om dem.

LYSSNA PÅ BROOKS AMBASSADÖR ARVID ÖHRN i RW PODDEN #288

Brooks Hyperion Elite 5

Siktar du på att prestera nya personbästan på långlopp som halvmaraton eller maraton – då är Brooks Hyperion Elite 5 ett bra val för dig. Den här superlätta och spänstiga löparskon är utvecklad för precis den typen av distanser eller för fartpass. Elite 5 passar dessutom många olika typer av löpare och löptekniker då Brooks har testat den utförligt med även motionärer och inte bara elitlöpare.

Hyperion Elite 5 är lättare än föregångaren Hyperion Elite 4 PB – samtidigt som både passform och energiretur har förbättrats. Däremot består mellansulan fortfarande av Brooks DNA GOLD-material, som helt och hållet är tillverkad av PEBA. Resultatet är imponerande god dämpning och energiretur till en mycket låg vikt.

Inbäddad i mellansulan sitter en SpeedVault Plus-platta i kolfiber som anpassats efter skostorleken. Genom individuell optimering av kolfiberplattan får användaren ett dynamiskt och mer kraftfullt frånskjut.

Det optimala valet för snabba pass

Ovandelen är konstruerad för att forma sig efter foten – passformen är klar för tävling direkt ur skolådan. Skosnörenas silikoninlägg motverkar att de går upp under snabb löpning.

Yttersulans SpeedTack-material är superlätt samtidigt som det ger utmärkt grepp. Gummit är placerat med tanke på slitstyrka och greppegenskaper, även vid riktningsändringar i höga farter.

Hyperion Elite 5 är alltså det optimala valet för dina snabba pass eller lopp. Mellansulans DNA Gold-material ger både fantastisk energiretur och komfortabel dämpning. Den här kombinationen gör Hyperion Elite 5 till ett självklart val för dig som vill springa fort

Brooks Hyperion Elite 5
Häldropp: 8 mm (40/32 mm)
Vikt: 196 gram (unisex)
Cirkapris: 3 300 kronor
Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion Elite 5 här!

Brooks Hyperion Max 3

Hyperion Max 3 är byggd för dig som vill springa fort, men som inte är beredd att offra komfort och dämpning. Max 3 är faktiskt framtagen för snabb löpning – från tröskel- och tempopass till längre intervaller och snabba distanspass. Trots den generösa dämpningen är vikten och energiåtergivningen åt det spänstiga hållet.

Den tredje versionen av Hyperion Max har fått en justerad geometri för att ge en ännu bättre löpkänsla. Med en ny, maxad mellansula på hela 45 millimeter är det lätt att tro att detta handlar om en tung och klumpig sko – men faktum är att vikten har minskats genom att Brooks har skurit ut delar av mellansulan skummaterial.

DNA Gold och DNA Flash v2

Den nya mellansulan bygger på två lager DNA Gold och DNA Flash v2 för ökad energiåtergivning och stötdämpning. Tack vare ett häldropp på åtta millimeter och den inbyggda Speedvault-plattan i Pebax är det här en livlig löparsko med bra spänst i frånskjutet. Den så kallade RapidRoll-geometrin driver dig framåt i varje steg.

Ovandelens luftiga material håller foten i ett säkert grepp, oavsett fart. Passformen är följsam och komfortabel och ger stöd, utan att begränsa din fot naturliga rörelsemönster.

Yttersulan ger ett säkert grepp på både torrt och vått underlag, och själva gummimaterialet har både låg vikt och hög slitstyrka.

Hyperion Max 3 är en högpresterande supertrainer för dig som vill ha prestanda och komfort i en och samma förpackning – en sko som fungerar för både långa och snabba pass. Brooks moderna DNA GOLD-skum är deras mest responsiva mellansulematerial hittills – ett bra val för dig som gillar att springa snabbt oavsett om det handlar om långpass, tröskelpass eller renodlad maratonträning. Tack vare den generösa dämpningen kan du träna hårdare och återhämta dig snabbare – så att du är redo att prestera när det är dags för race.  

Brooks Hyperion Max 3
Häldropp: 8 mm (45/37 mm)
Vikt: 249/280 gram (dam/herr)
Cirkapris: 2 400 kronor
Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion Max 3 här!

Brooks Hyperion 3

Hyperion 3 är ett utmärkt val för dig som gillar den där studsiga, lätta känslan under dina fartpass. Den är utvecklad för att passa lika bra på fartpass som intervaller och snabbdistans. Kombinationen av låg vikt och generöst med dämpning gör att alla dina träningspass kan genomföras med extra spänst och fart – Hyperion 3 är därför ett utmärkt val för både erfarna och nya löpare.

En nyhet är att mellansulan nu består av DNA FLASH v2, ett skummaterial som har injicerats med nitrogen (kväve) för förbättrad energiåtergivning. Genom att addera två millimeter skummaterial i både mellansulan och innersulan har komforten höjts ytterligare ett snäpp sedan föregångaren.

Stadig och komfortabel ovandel

Ovandelen är tillverkad i ett lätt och ventilerande material som ger god passform. Trots den höga komforten är det tillräckligt stadigt för att hålla foten säkert på plats i höga farter och vid snabba riktningsförändringar.

RoadTack Rubber är ett lätt gummimaterial som gör att yttersulans grepp är pålitligt på varierande underlag. Det sitter utplacerat på strategiska punkter under skon där grepp och slitstyrka behövs.

Brooks Hyperion 3 är en perfekt löparsko för dig som söker en lätt och smidig löpkänsla. Dess energiåtergivande egenskaper, uppdaterade mellansula och lägre vikt gör den utmärkt för såväl korta och snabba som långa pass – oavsett om det handlar om lopp eller om din vardagsträning.

Brooks Hyperion 3
Häldropp: 8 mm (28/20 mm)
Vikt: 207/232 gram (dam/herr)
Cirkapris: 1 800 kronor
Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion 3 här

Brooks Hyperion
Välkommen på vår löpardag 24 augusti

Välkommen på vår löpardag 24 augusti

av

Kostnadsfritt för dig som är prenumerant! Söndagen den 24 augusti bjuder vi på Runner’s World, i samarbete med Springtime, in dig som är prenumerant på en dag i Stockholm fylld av härlig löparglädje, kunskap och motivation. Oavsett om du laddar för Stockholm halvmaraton i september, Valencia Marathon i december eller Kapstaden Marathon i oktober, är det nu dags att samla mil, motivation och ny energi inför kommande stora mål. Vi startar med en inspirerande föreläsning som sätter tonen för dagen. Därefter väntar ett kvalitativt löppass lett av vår chefredaktör Anders Szalkai tillsammans med erfarna coacher – ett perfekt tillfälle att slipa på…
Svenskt rekord av Andreas Almgren

Svenskt rekord av Andreas Almgren

av

På hemmaplan, i Sollentuna, smällde han till. Med 7.31,42 sprang han under sitt gamla rekord på 3000 meter med tre sekunder. Tiden förde dessutom upp honom som 15:e man genom tiderna i Europa och gav ett fint besked inför VM om en dryg månad. 

Solen sken över Stockholm denna söndag. I Sollentuna blåste vinden lite lätt över stadion som nästan var fullsatt. Hemmasonen Andreas Almgren hade lockat flera till Sollentunavallen. 

Och besvikna lär de inte ha blivit. Mot slutet av galan gick startskottet för herrarnas 3000 meter. 

Trots att han är inne i en tuff träningsperiod (170 km i veckan) följde Almgren med haren i täten av loppet. När denne gick av efter 2000 meter var det Andreas som tog över. 

30- åringen började lägga varven under 60 sekunder och med ett varv kvar rann han ifrån de övriga konkurrenterna. När han korsade mållinjen stannade klockan på 7.31,42, nytt svenskt rekord och ett formbesked av svensken. 

Bakom honom sprang unge Sebastian Lörstad in på 7.52, den näst bästa tiden någonsin av en europeisk U18- löpare. Bara den nederländska superlöparen Niels Laros har varit snabbare i samma ålder. 

Även Emil Danielsson gjorde ett fint lopp med 7.47. Jonathan Grahn kom i mål på 7.50. 

Kramer fyra

Den svenska mästaren och rekordinnehavaren, Andreas Kramer, blev fyra i 800 metersloppet på 1.46,00. Bakom honom kom även Yared Kidane och Edvin Hagberg under 1.50. Det gjorde också Felix Francois som vann B- heatet.

På damsidan blev Wilma Nielsen bästa svenska med en fjärdeplats på 4.11,62. 

Alla resultat från Sollentuna GP hittar ni här.  

Hinderloppet för historieböckerna

I Belgien och Oordegemen skedde ett av de bästa svenska hinderloppen någonsin. Vidar Johansson, Leo Magnusson och Simon Sundström sprang alla under 8.18. 

Bäst av de svenska löparna blev Johansson med sina 8.15,00, en tangering av VM- kvalgränsen och en tid som för upp honom som fyra genom alla tider. Två hundradelar bakom kom Leo Magnusson och ytterligare två sekunder efter honom kom Simon Sundström på 8.17,01. 

Samtliga tider är bland de sju bästa genom alla tider i Sverige och gör att vi kan börja tro på möjligheten att det blir tre svenska hinderlöpare på ett mästerskap igen. 

Simon, Vidar och Leo under SM i Karlstad förra helgen. FOTO: DECA Text & Bild

I damloppet sprang Linn Söderholm in på det nya säsongsbästat 9.53. 

Hinderframgångarna stannar dock inte i Belgien. På SAYO i Stockholm sprang Fanny Szalkai in som den tredje bästa junioren någonsin på sträckan när hon gjorde 10.05,97. Szalkai är endast 17 år och har alltså två år kvar i klassen. 

U20 framgångarna

På ungdomssidan har Sverige under den senaste månaden haft fina framgångar. På de europeiska ungdoms-OS:et tog nyss nämnda Szalkai silver på 2000 meter hinder och Sebastian Lörstad guld på 3000 meter. 

På U23 EM knep Jonathan Grahn ett silver på 10 000 meter och i helgen var det dags för nya framgångar när U20- EM i Tammerfors avgjordes. 

Först spurtade Karl Ottfalk hem en silverpeng på 5000 meter innan Carmen Cernjul kontrade med att göra detsamma på 1500 meter. 

Ottfalk fortsatte med att ta sin andra medalj, en dag efter, genom att knipa bronset på 3000 meter. 

Cernjul ville inte vara sämre och tog under söndagen ytterligare en silverpeng på samma distans. 

Kjell-Erik Ståhl har gått ur tiden

Kjell-Erik Ståhl har gått ur tiden

av Text: Ingmarie Nilsson Foto: Luca Mara

I tisdags somnade Kjell-Erik Ståhl in, vid 79 års ålder. Han var en av svensk löpnings allra största genom tiderna och hade bland annat det svenska rekordet på maraton i 36 år. Till minne av Kjell-Erik återpublicerar vi här en tidigare publicerad intervju av Ingmarie Nilsson.

Slutet på elitsatsningen inom orientering blev början på en hittills oöverträffad karriär som långdistanslöpare. Han tog det svenska rekordet på maraton 1983 – och det stod sig i hela 36 år. Löparikonen Kjell-Erik Ståhl, en löpare som kunde springa kilometer efter kilometer nära sitt max, är än i dag en förebild – även för dagens svenska elitlöpare.

Det finns några få personer som i princip alla vet vilka de är även om man bara nämner för- eller efternamn; som Carola, Zlatan eller Bildt. Och så är det Ståhl.

Kjell-Erik vann Stockholm Marathon två gånger (1982 och 1986).

Alla som springer vet vem han är, på grund av att hans framfart på löparbanorna världen över är smått ofattbara, många och historiska. Om du av någon anledning ändå har missat honom så kanske följande exempel på vad han har uppnått kan vara av intresse: 70 av 101 maratonlopp har han sprungit under 2.20. Han har vunnit Stockholm Marathon två gånger (1982 och 1986), varit med på två OS och vunnit Frankfurt, Peking och München Marathon.

Många, stora framgångar

Men framgångarna slutar inte där. Han har sprungit Lidingöloppets tre mil i M40-klassen på 1.42 och 1.41 (det sista 1986) och han hade det svenska rekordet på maraton – 2.10.38 – i 36 år.

En av anledningarna till att det stod sig så länge menar han beror på att det svenska samhället helt enkelt är för bekvämt nu för tiden.

– Förr idrottade man spontant hela tiden och transporterade sig genom att cykla. Man höll på med någon aktivitet från morgon till kväll. Som tolvåring delade jag ut tidningar varje söndagsmorgon innan jag var på orienteringen klockan sju. Nu handlar det mesta om datorer och tv-spel och ska man någonstans så skjutsas man på ett eller annat vis. De första elva åren i livet måste det till en allsidighet för att man ska få en bra grund, något till exempel kenyanerna fortfarande har, säger han.

Det ska börjas i tid

Kjell-Eriks egen idrottskarriär började tidigt. Förutom att han spelade fotboll på skolrasterna som ung var han orienterare, och mellan 1971 och 1976 sprang han i landslaget. Samtidigt var han mitt uppe i karriären med arbetsveckor på upp emot 60 timmar, en kombination som blev ohållbar i längden.

– Jag bestämde mig för att lägga ner elitsatsningen för jag hade inte tid att åka runt på tävlingar. Vilket naturligtvis krävdes för att jag skulle hålla mig kvar på toppen, förklarar han.

Vi ses i hans hemby Åhus, dit han och familjen flyttade i mitten av 1970-talet. Det är ett litet samhälle vid den skånska kusten. På vintern bor här cirka 12 000 personer, på sommaren fyrdubblas antalet. Kjell-Erik kör runt mig och fotograf Luca för att visa sina löprundor, de klassiska små husen, havet och de långa, vita sandstränderna.

Han har exakt koll på var tusenmeters-intervallerna startade och slutade, vilka tider han snittade på genom åren och hur långa alla olika rundor var. Här körde han 10 gånger 1 000 meter i 3-minutersfart, där 20 gånger 500 meter strax under 90 sekunder. Alla intervaller mätte han noga upp på cykelbanan och markerade med blått, berättar han.

Oftast sprang han själv men ibland hade han med sig någon kompis som orkade hänga på.

Med sinne för siffror

Hans sifferminne skulle göra vilken mattelärare som helst grön av avund. Han minns varje kilometertid på varenda löppass och varenda tävling – exakt. Ändå har han varken haft GPS-klocka eller pulsmätare.

– Jag provade dotterns pulsmätare en gång, men den mätte fel, säger han och skrattar.

I stället har han använt det klassiska mäthjulet. Ska det vara exakt så ska det, resonerar han.

Vi pausar en stund på Åhusbryggan som byggdes tack vare invånarnas donationer.

– Kolla här, den har vår familj sponsrat, säger han och pekar på en av bryggans brädor. ”Fam. Kjell-Erik Ståhl”, står det ingraverat i träplankan.

Kjell-Erik ser stolt ut där han står och blickar ut mot havet. Men även om han gillar att bo nära havet, så gillar han inte att bada. När en dam kommer för att ta sig ett höstdopp huttrar han högt.

– I somras var det okej men jag vill ha minst 25 plusgrader om jag ska i.

Trots att han inte på långa vägar tränar lika mycket som han en gång gjorde, ser han nästan likadan ut som han alltid har gjort, och han går med spänstiga steg på vår sightseeingtur.

Han har slutat sitt chefsjobb på Telia men har ändå dagarna fulltecknade, med bland annat olika uppdrag i de styrelser han fortfarande sitter kvar i. 

En lång karriär som löpare

Kjell-Erik Ståhls karriär har varit lång – och allt började egentligen med den där sista orienteringstävlingen, då när han hade bestämt sig för att lägga av med elitsatsningen. Han åkte med 700 andra svenskar i chartrade plan till Montreal i Kanada, för att springa en stor orienteringstävling. Lägligt nog var det samtidigt som OS gick, så en av höjdpunkterna var att få se en del av spelen. Den 31:a juli 1976 stod därför 700 svenskar och hejade på Anders Gärderud när han tog den första svenska guldmedaljen på 28 år.

– Det var stort, vilken stämning! Hade någon då sagt till mig att jag skulle vara med på de två nästkommande spelen hade jag trott att de var helt galna, utbrister han.

Men så blev det. För även om han lade orienteringen på hyllan, så fortsatte han att springa löpartävlingar. Vartenda terränglopp i Skåne som han ställde upp i vann han, och han bestämde sig därför att prova på långdistans också innan han lade av. Svenska mästerskapens 25 kilometer i Eslöv 1978 verkade bra. Han vann igen, på 1.17.33.

– Det var en femvarvsbana. Vi var några som låg ihop, men sista varvet sprang jag ifrån dem alla.

Tanken om maraton föddes

Då föddes en ny tanke. Innan han lade av med långdistansen skulle han prova en mara också.

Siktet var New York 1979, för det verkade stort och häftigt. Men den första blev Östhammar maraton samma år, som även var SM och NM.

Kjell-Erik Ståhl

– Jag blev fälld efter bara 5 kilometer och det kunde ha slutat där med blodiga knän, men jag kom upp igen och slet som ett djur för att komma i kapp täten. Efter 15 kilometer kändes det lite bättre. Efter 30 var jag pigg och sprang och väntade på den beryktade ”väggen”, säger han och skrattar. 

Men den kom aldrig. Med blodiga knän sprang han in som förste svensk och tredje nordbo på 2.16.49. Plötsligt var han ett namn att räkna med. Sitt andra maratonlopp sprang han i New York i slutet av oktober 1979. Ståhl blev 28:a på 2.20.18 i varmt väder.

Sprang OS i Moskva

Svenska Friidrottsförbundet var beredda på att skicka tre deltagare till OS nästkommande år, men då skulle man springa max fem minuter sämre än yttersta världseliten. Ståhl satsade. For till gamla Östtyskland och sprang på 2.16.10, vilket var nästan exakt fem minuter efter segraren Waldemar Zierpinski från DDR.

– Så jag fick åka till OS i Moskva 1980. Jag minns att Ricky Bruch langade vätska till mig, säger han och skrattar.

Kjell-Erik kom på 19:e plats och blev bäste svensk på 2.17.

– Ja, och resten är historia, säger han och ler blygt.

Hans minne är extremt gott, och han berättar gärna om sina bravader men utan att skryta – tvärtom visar Kjell-Erik stor tacksamhet för allt han fått uppleva. 

En fenomenal återhämtningsförmåga

Under större delen av 1980-talet tillhörde han världseliten på maraton och en av de saker han också är känd för är sin enorma återhämtningsförmåga. Redan dagen efter ett maratonlopp sprang han 10 kilometer. Andra dagen 16 och tredje 20. På den fjärde var det åter dubbla pass.

Ståhl är säkert delvis unik när det gäller detta, men han har även sin egen teori kring sin återhämtningsförmåga.

– Dels har jag nog en god löpekonomi. Jag testade mig på GIH en gång. Det var jag och en massa medel- och långdistanslöpare från bland annat DN-galan. Det här var helt nytt då, men det visade sig att min löpekonomi till och med var bättre än proffsen som sprang 10 000 meter och kortare.

Han skrattar igen och fortsätter:

– Jag hade inte heller någon naturlig snabbhet, men jag kunde springa väldigt nära mitt max under en längre tid. Det gjorde att jag aldrig drog på mig en massa mjölksyra som ju i sin tur tar tid att få ur kroppen. Jag var mest ”ytligt” trött, och den tröttheten försvann alltid snabbt.

Kjell-Erik tror också att orienteringen gjort hans ben och vrister extra starka, liksom det faktum att övervägande delen av alla pass har sprungits på mjukt underlag. Han är även en framfotslöpare, och det gör att steget blir mer rullande, frånskjutet bättre och stötarna mindre, förklarar han.

Ett hem fyllt av löparhistoria

Vår utflykt har tagit oss till hans hem, där han visar sin gedigna samling av pokaler i alla möjliga former. Alla bär sin egen fascinerande historia. Som det gigantiska skepp han forslade hem utan att ens ha packat upp, och nästan åkte fast på grund av i tullen.

– Jag vann det i Bremen i april 1983. På nytt pers, 2.12.38, trots en felspringning på cirka 300 meter. Ledarbilen körde rakt fram i en korsning, där banan svängde till höger, och jag och en tysk i täten fick vända tillbaka ett helt kvarter. Vi nådde sedan täten efter fem kilometer igen. 

Skeppet är en modell av Columbus skepp Santa Maria, berättar han.

I källaren har han ett litet rum där samtliga t-shirts från alla lopp, plus skor, linnen och splitshorts från tidernas begynnelse ligger välorganiserat i tidsordning. Medan han visar minnena från sin storhetstid, börjar vi prata om hur det kommer sig att det sprangs så fort då.

– Vi tränade helt enkelt hårt och hade hög kvalitet på det vi gjorde. Till exempel gick inga pass över fyraminuterstempo, vilket jag tror har betydelse – för springer man för långsamt tappar man helt enkelt både fart och teknik.

Många svenska löpare sprang snabbt

På Kjell-Eriks tid var det alltid minst tio svenska löpare som sprang under 2.20. Det var något man skulle klara mitt i natten, säger han. Då var gränsen 2.15 om man skulle vara med i landslaget. 

– Om man inte tränar mer än 20 mil per vecka behöver man inte heller ha en massa långsamma kilometer. Kenyanerna tränar tre gånger om dagen och springer 25 mil per vecka. Då är det självklart att man måste ha riktigt lugna pass, men inte annars.

Kjell-Erik tror också att mycket handlar om attityden. Att ha en positiv inställning till det man gör.

– Det ÄR jobbigt ibland, precis som det kan vara jobbigt att klippa gräset, men emellanåt är det också väldigt lätt, säger han med ett stort leende.

Men, tillstår han, det är mycket möjligt att han hade tänkt annorlunda om han hade gått in i ”väggen” på sitt första maratonlopp. Totalupplevelsen av loppen har oftast varit positiv och han har lärt sig att det kan vända. Att tungt kan bli lätt – det gäller bara att härda ut och vänta.

– Jag längtade alltid till de sista tio kilometerna, för det var då jag var som starkast. Jag tänkte aldrig på att det skulle bli jobbigt, utan såg det mer som ett jobb och att det skulle bli jäkligt kul att få fajtas mot de andra löparna.

Citatmaskinen Kjell-Erik

Det finns vissa välkända Kjell-Erik Ståhl-citat som beskriver ganska väl hur han tänker. Som definitionen på vad ett riktigt hårt pass är: ”Du ska inte kunna stå upp och duscha efteråt utan vara tvungen att sitta ner”. Eller kriteriet för när det är okej att bryta ett lopp: ”Bryta för kramp i vaden? Så länge du inte har kramp i hela kroppen kan du fortsätta”.

Han skrattar gott åt sina egna ord och berättar fler historier från sina lopp över hela världen. Just den biten saknar han, att få resa iväg och känna tävlingspulsen. Att vara i form och känna sig stark.

– När jag var mitt upp i det hela så tänkte jag aldrig på det. Men nu när jag inte kan, inser jag hur otroligt mycket jag ändå uppskattade de där två passen per dag. Att kunna springa är verkligen livskvalitet, utbrister han.

Trots att han lade av med själva tävlandet 2011, dimper det regelbundet ned inbjudningar från när och fjärran. Inte nödvändigtvis för att springa, ofta efterfrågas han som VIP-gäst. Reser gör Kjell-Erik fortfarande, det är en del av hans livsstil. Florida är tillsammans med Hawaii två av hans favoritresemål.

– Jag har sprungit maran på Hawaii tio gånger och varit där fjorton gånger. De kallar mig ”The Swedish Steelman” där, säger han.

Inte sugen på fler maror

Men hur roligt det än har varit att kuta maror så är han ändå inte särskilt sugen på att göra det igen.

– Man måste vara bra tränad för att få någon behållning av det. Ärligt talat var jag tröttare efter Göteborgsvarvet 2013, då jag sprang på 1.40, än jag någonsin har varit efter en mara.

Efter alla sina rekord och vinster så har han inte heller något kvar att bevisa. Motivationen är helt enkelt inte tillräckligt stark.

– Det går bra att satsa fram till 55-årsåldern, men sedan börjar musklerna bli stelare, skadorna kommer lättare och det tar längre tid för kroppen att återhämta sig.

Karriären i backspegeln

Jag frågar hur han ser på sig själv och allt det han åstadkommit.

– Det är väldigt roligt att jag är ihågkommen och på något vis gett ett litet avtryck i historien. Och att även de nya generationerna vet vem jag är. Det känns stort.

När han följer mig till bussen senare på eftermiddagen märks det att han är välkänd även på sina egna gator. Han hejar på både den ena och andra, växlar några ord och önskar en fortsatt bra dag. Alla verkar känna Ståhl och Ståhl verkar känna alla.

Men det är väl så det är med de verkliga Stålmännen och -kvinnorna. De gör avtryck, oavsett i vilken miljö de rör sig i. Och det är nog också så legendarer uppstår. Kjell-Erik Ståhl tillhör definitivt en av dem. 

Kjell-Erik Ståhl (1946–2025)

Under 36 år var Kjell-Erik svensk rekordhållare på maratondistansen. Tiden 2.10.38 som han satte på VM i Helsingfors 1983 stod sig ända fram till den 1 december 2019. Under perioden augusti 1981 till augusti 1982 fullbordade han 14 maratonlopp med genomsnittstiden 2.16.11. Av totalt 101 maraton sprang han 70 gånger under 2.20, 15 gånger under 2.14, 27 gånger under 2.15.30.

Meriter i urval

Svenskt rekord på maraton: 2.10.38 (1983–2019).
8 SM-guld.

Maratonsegrar i urval (total 17 segrar och 12 andraplatser):

Stockholm Marathon (1982 och 1986)
Oslo Marathon, inklusive banrekord (1983 och 1986)
Frankfurt Marathon (1981)
Peking Marathon (1981)
Manilla Marathon (1983)
München Marathon (1983) 
Seoul Marathon (1984)

Resultat mästerskapstävlingar i maraton:

4:a VM, Helsingfors (1983)
19:e OS, Moskva (1980)
10:a EM, Aten (1982)
9:a EM, Stuttgart (1986)

Personbästan:

800 m: 1.56,8 (1967)
1 500 m: 3.54,5 (1973)
5 000 m: 14.11,9 (1979)
10 000 m: 29.48,0 (1979)
3 000 m hinder: 8.46,7 (1974)
Maraton: 2.10.38 (1983)

En SM-helg att minnas

En SM-helg att minnas

av

Solen sken över Karlstad – för det mesta. Vera Sjöberg visade att hon är löpardrottningen, Andreas Kramer slog nytt mästerskapsrekord och Andreas Almgren tävlade återigen på 10 000 meter. 

Redan i torsdags startade friidrotts-SM med 10 000 meter i Kil. Herrarna var först ut – och det blev en favorit som tog hem segern. Efter att ha lagt in en fartökning de sista fyra varven kunde Andreas Almgren ta hem guldet. Turebergslöparen hann till och med vinka till publiken de sista varvet innan han korsade mållinjen på 28.53. Silvret gick till hans klubbkompis Meron Goitom på 29.06 och bronset till Hässelbys Yohannes Kiflay på 29.10. 

I damloppet var det inledningsvis växeldragning mellan Evelina Henriksson och Carolina Johnsson. Efter halva distansen kunde dock Henriksson dra ifrån Johnsson och säkra guldet på 33.26. Johnsson kom i mål som tvåa på 33.47 och Ebba Broms spurtade hem ett brons på 35.03. 

Löpardrottningen

Täbys Vera Sjöberg har ett år utöver det vanliga. Redan för några månader sedan sprang hon hem ett silver i NCAA-finalerna och i helgen kom hennes första SM-guld. 

I 1 500-metersloppet satte hon plattan i mattan direkt från start och höll hela vägen in i mål på det nya mästerskapsrekordet 4.05,09. Det gamla rekordet har stått sig sedan Malin Ewerlöfs SM-final 1998. 

Även bakom Sjöberg gick det fort. Wilma Nielsen knep silvret på 4.05,34 och Mia Barnett bronset på 4.05,39. Totalt sprang sex tjejer på 4.10 eller snabbare i en av de snabbaste svenska 1 500-metersfinalerna. Topp fyra gick in bland de tio snabbaste i Sverige genom tiderna. 

I herrloppet blev det favoritseger när Samuel Pihlström drog ifrån de övriga med 300 meter kvar. Hällelöparen korsade mållinjen på 3.39,15. Silvret sprang 17-årige Sebastian Lörstad hem (som drog större delen av loppet) på 3.44,38 och bronset knep Erik Nederheim på 3.44,57. 

Mållinjen på damernas 1 500 meter. FOTO: DECA Text & Bild

Vera Sjöbergs andra guld kom på 5 000 meter där hon satte in det avgörande rycket med fem varv kvar att springa. Efter att ha lämnat de andra löparna bakom sig vann hon till slut på 15.25,80 – ytterligare ett mästerskapsrekord. Bakom henne spurtade Liv Dinis hem silvret på 15.54 och Evelina Henriksson bronset på 15.59. 

I herrloppet var det Jonathan Grahn som tog hem guldet efter en rafflande spurtuppgörelse med Emil Danielsson. Sida vid sida mötte de båda de sista hundra meterna och med ett tiotal meter kvar pressade sig Grahn förbi. Grahns segertid blev 14.01,35, en dryg sekund före Danielsson. Bronset knep Abel Yemane från Tureberg. 

Kramer tillbaka på tronen

Efter att ha förlorat SM-titeln till Habtom Asgede förra året var det en revanschsugen Andreas Kramer som ställde sig på startlinjen för 800-metersfinalen. 

Djurgårdslöparen tog täten direkt och solosprang hela loppet in på det nya mästerskapsrekordet 1.45,14. Det här trots en märkbar vind på Sola Arena. 

Yared Kidane tog silvret på 1.46,94 och Benjamin Åberg bronset på 1.49,40. 

Andreas Kramer korsar mållinjen i 800-metersfinalen. FOTO: DECA Text & Bild

Örgrytes Wilma Nielsen försvarade sin titel i damloppet när hon vann på det nya svenska årsbästat 2.02,58. Bakom henne spurtade Alice Magnell Millán hem silvret på 2.02,85 och Julia Nielsen bronset på 2.03,07. 

Hinderloppen – en parhistoria

Linn Söderholm levde upp till favoritskapet på 3 000 meter hinder. Sävedalenlöparen gick upp i tät efter 800 meter och såg ut att gå mot en enkel seger. 

Men mot slutet vaknade junioren Ebba Cronholm till liv och tog sig närmare och närmare. Söderholm lyckades dock hålla undan och knep segern på 9.55, två sekunder före Cronholm. Bronset knep Julia Samuelsson på 10.03. 

Några minuter efter Söderholm var det dags för hennes pojkvän Vidar Johansson på samma sträcka. 

Efter att Olof Silvander (undertecknad) satt upp farten de första 900 meterna tog Merom Goitom över taktpinnen innan det var dags för Leo Magnussons tur. Med cirka en kilometer kvar var det dock de tvåa andra förhandsfavoriterna, Vidar Johansson och Simon Sundström, som tog över farthållningen. 

Duon drog iväg från de övriga och gick tillsammans ut på det sista varvet. Över den sista vattengraven fick Johansson en liten lucka och efter ett fint upplopp kunde han knipa sitt andra SM-guld på 3 000 meter hinder. Segertiden skrevs till 8.27, en sekund före Sundström. Leo Magnusson knep bronset på 8.35. 

Alla resultat från SM hittar ni här och vill man se filmer och bilder från mästerskapet finns det på RW:s Instagram. 

Ölruset – ett skumt lopp i Hälsingland!

Ölruset – ett skumt lopp i Hälsingland!

av Text: Kenneth Gysing

RW:s krönikör och skribent Kenneth Gysing har åkt till Hälsingland för att springa Ölruset. Det här är hans rapport.

Jag for till Hälsingland för att löpa ett lopp. Som jag har en viss fäbless för ordvitsar har förstås ett lopp som Ölruset en oemotståndlig dragningskraft. Jag surfade in på Ölrusets hemsida i vintras under ett besök i Hälsingland, hade aldrig hört talas om det tidigare. Det har några år på nacken och är kopplat till Stormare bryggeri i Orbaden. Man springer 7, 5 kilometer trail och uppför en sjujäkla stigning till Åsberget som ligger 372 meter över havet. Och det serveras öl under loppet!

Freestyle

Ölbiten höll jag mig dock aningens avvaktande till. Det hände sig en gång i sena tonåren att jag for på ett ”freestyle-läger” i Cervinia, Italien, för att flyga runt i luften med skidor under fötterna (när jag mognat en smula som människa bytte jag skidpjäxorna mot löparskor), ett läger som avslutades med Brännvinsbrännboll. Det vill säga, det skulle spelas brännboll och varje gång man missade att springa frivarv var det obligatoriskt att ta en sup brännvin vid varje kontrollstation.

Det var en mycket minnesvärd upplevelse (i den mån man mindes någonting) som lärde mig att kombinationen fysisk aktivitet i kombination med alkohol nog inte var den bästa. Men öl EFTER ett lopp, en så kallad #REWARD (ett uttryck Runner’s Worlds Hasse Lodin i det närmaste tagit patent på) är ju en helt annan sak. Här utlovades också något liknande en tysk Oktoberfest som efterspel med helstekt gris och öl och röjiga hälsingefolkrockbandet Hälsingefyr på scen – ingen dålig #reward det!

Peter Stormare

Stormare, ja. Peter Stormare och dottern Kelly Stormare är delägare i bryggeriet, Peter är uppfödd i Arbrå ett par kilometer från Orbaden där bryggeriet ligger, en uppväxt man kan läsa om i självbiografin ”Pojken från Arbrå”. Peter pendlar mellan Hollywood och Arbrå, dottern bor kvar i trakten.

Det gör möjligen också Peters tvillingbror, som man kan läsa om i boken där Peter beskriver sig som en alldeles vanlig grabb från Arbrå, förutom att han tidigt upptäckte att han hade förmågan att se döda. Tvillingbrodern Mikael följer honom flera år på vägen till skolan, detta trots att Mikael dog redan i mammans mage. En dag bestämmer de sig dock för att gå skilda vägar, och Mikael försvinner ur Peters liv.

Åskan går

Nu är det dags för start, ett hundratal löpare har samlats, vädret är en slags klibbig thailandshetta, närmare trettio grader och hög luftfuktighet. Orosmoln tornar sig över himlen, det dundrar till, åskan går.

Startmannen, en bjässe till skidåkare från trakten, förklarar glatt att starten går vid nästa åsksmäll! En och annan löpare blickar ängsligt mot himlen, tänk om blixten slår ner uppå Åsbergets topp – då är frågan om ens de jättehöga gummisulorna i den nya generationens löparskor isolerar.

”Det var visst bara RW:s utsände som krympte i störtregnet.”

Jag har ett par kolfibersuleriggade Pumor på fötterna, och har redan ångrat skovalet. Många gubbar runtomkring mig har traildojor på fötterna, hur tänkte jag egentligen – att jag skulle studsa uppför branten?

Skidåkaren väntar dock inte på nästa åsksmäll (den verkar dröja), och räknar ner: 3, 2, 1, PANG! Och starten går.

Uppför – och mer uppför

Det är uppför redan i början, först gräs, sedan skogsstigar. Det blir en loop på några kilometer, nämen det var ju här jag åkte längdskidor i vintras, knädjup snö och ospårat, ett kämpigt klampande. Det går lättare nu, men lätt är det inte, knappt en platt meter. Jag tar rygg på en stadig kille med Enhörna textat på ryggen. Det går upp och det går ner och så är vi tillbaka vid utgångspunkten.

Där serveras det öl för den som önskar, men det är alldeles efter ölstoppet som den verkliga utmaningen börjar, Via Ferrata.  Det hade jag googlat på innan loppet, där en vänlig AI förklarade: ”Via Ferrata betyder ‘järnväg’ på italienska. Det är en klätterled i bergig terräng där man säkras med en vajer och använder stegar och andra fasta hjälpmedel för att ta sig fram.”

Det blev heller alls ingen studs med kolfibersulorna uppför den förfärliga ferratan. Jag begrundade min obefintliga backträning under det år som varit, segade mig uppför de värsta stigningarna krampaktigt dragande med händerna runt en för ändamålet utlagd lina.

Det var också där det var som mest brant som det plötsligt dundrade till från himlen och portarna öppnade sig från någon himmelsk damm. Ett skyfall föll som nog inte setts sedan gubben Noa snickrade på Arken. Inga vindrutetorkare hade man heller på löparglajjorna.

En lättöl, tack!

Till slut nåddes dock toppen med (också) pulsen på topp. ”Oj, oj, vad du låter, mår du bra?” undrade en av damerna som där serverade lättöl för hugade (utskänkningstillståndet gällde inte på Åshöjdens topp). Jag hade inget mål i munnen för att gå i svaromål, men sköljde bort lite fragda som inte spolats bort av skyfallet, med lättöl, inte alldeles enkelt att svälja – och så vidare, nu äntligen utför.

Det vindlade trixigt utför i ett par kilometer, med sten och rötter och kolfiberdojor som for runt efter fäste för glatta livet. Där blev några akrobatiska räddningar på vägen och jag tänkte att än sitter det kvar lite gamla freestyleskidåkartakter ­– och så äntligen fast mark under fötterna med grusväg den sista kilometern in i mål! Se det var ett Ölrus att minnas – en riktig pulshöjare på alla plan!

Hälsingefyr!

Grillfesten blev precis som man kunde önska, Hälsingefyr drog igång med den gamla dängan ”raj raj di raj di raj raj” som alla festdeltagarna (de var många, komna från både när och fjärran) unisont kunde texten till. Än trevligare blev det när ett gäng löpare från Märsta – däribland en norrman som  läst Runner’s World ända sedan den hette Springtime på nittonhundratalet –  upptäckte att de satt till bords med RW:s utsände, veteranen Gysing.

Jag fick därefter skryta ohämmat inför tindrande ögon (nåja) om mina löpande äventyr runtom i världen i åtminstone en rolig halvtimma. Men när så de yngre löparna i publiken började dansa på borden till en folkmusikvariant av Neil Youngs Rockin´in the free World, bestämde sig den (åtminstone någorlunda) vuxne i rummet att dra sig tillbaka.

Ljum och ljuv var natten på vägen hem (till Orbaden Camping vid Ljusnan, Hälsinglands Riviera), låren gnällde och gnisslade efter allt uppför och nerför i loppet. Där jag gick ensam fram längs vägen tyckte jag mig höra någon viska ur skuggorna ”vilket grymt drag på festen, synd bara att inte min brorsa Peter var med”. Där for en rysning över ryggen och jag fick fart på benen igen!

En fullsmockad GP-vecka

En fullsmockad GP-vecka

av

I Varberg tog Andreas Kramer tillbaka det svenska rekordet på 1 000 meter. I Göteborg visade Vera Sjöberg att hon är drottningen i svensk medeldistans. 

Den något ovanliga distansen 1 000 meter stod på programmet på Varbergs GP. Andreas Kramer hade förlorat sitt svenska rekord på sträckan i Karlstad och nu hade han sin chans till revansch. 

Och den tog han. Efter att ha fått hjälp av hararna i nästan 800 meter kunde han korsa mållinjen på 2.14,96. Nytt svenskt rekord med nästan 1,5 sekund och en tangering av Wilson Kipketers nordiska rekord. Tiden är dessutom den åttonde bästa i Europa genom tiderna. 

Galan bjöd annars på ett snabbt 1 500-meterslopp på damsidan där Vera Sjöberg tog hem segern på 4.07,37. Bakom henne kom Linn Söderholm in på det nya personbästat 4.08,36, den elfte bästa tiden någonsin av en svenska. Trea blev Wilma Nielsen på 4.09,65. 

Carolina Johnsson stod dessutom för ett fint 5 000 meterslopp när hon slutade femma på 15.57,17. 

Alla resultat från Varbergs GP hittar ni här. 

Nytt GP i Göteborg

Efter Varberg var det dags för GP-cirkusen att inta västkusten och Göteborg. 

På förhand kändes 1 500-metersloppen som de mest intressanta där nyss nämnda Andreas Kramer skulle gå upp i distans. Kramer blev också bäste svensk på en tredjeplats med 3.37,86 men såg inte ut att ha en lika bra dag som han hade i Varberg. Bakom honom blev Emil Danielsson sexa på 3.38 och Jonathan Grahn nia på 3.39. 

På damsidan visade däremot Vera Sjöberg återigen att hon blir kvinnan att slå på nästa veckas SM. På upploppet rann hon ifrån Wilma Nielsen och tog ytterligare en GP-seger. Klockan stannade på 4.07,09, nio tiondelar före Nielsen som med sina 4.07,98 gick upp som nia genom tiderna i Sverige. 

Vera Sjöberg före Wilma Nielsen och Linn Söderholm. FOTO: DECA Text & Bild

På 800 meter stod också Alice Magnell Milán för ett fint 800-meterslopp när hon vann på 2,05,14. 

Alla resultat från Göteborgs GP hittar ni här.

Ungdomarna i Skopje

I Nordmakedonska Skopje har European Youth Olympic Festival avgjorts med svenska framgångar. I mästerskapet, som samlar de bästa 16-åringarna i Europa i en sorts “mini-OS”, tog Sebastian Lörstad guld på 3 000 meter efter en imponerande sololöpning. Segertiden blev till slut 8.03,47.

Och på 2 000 meter hinder knep Fanny Szalkai ett silver på 6.31,48. 

Fanny Ahlfors om Hoka Rocket X 3: “Den här skon kommer bli en ny favorit!”

Fanny Ahlfors om Hoka Rocket X 3: “Den här skon kommer bli en ny favorit!”

av Text & foto: Mathias Stjernlöf / Runner's World

Vi träffar löparprofilen och inspiratören Fanny Ahlfors för ett intervallpass på Kristinebergs IP i Stockholm – och känner på Hokas nya tävlingsskor Rocket X 3.

[ANNONS FRÅN HOKA]  Det är en av sommarens hetaste dagar när vi träffar Fanny Ahlfors på nyrenoverade Kristinebergs IP i centrala Stockholm. Trots att klockan knappt hunnit slå 10:00 på förmiddagen vibrerar värmen från löparbanorna. Tillsammans med Fanny har vi precis avslutat ett tröskel/intervallpass tillsammans, 5 x 6 minuter med 1 minut vila under den gassande solen. Hettan till trots så är benen pigga, känslan i kroppen är bra.

– Jag tycker det var ett riktigt bra pass och det var kul att få testa något nytt, säger Fanny och kastar en snabb blick ner på fötterna. Det är första gången hon springer i Hokas senaste tävlingssko, Rocket X 3.

– Jag har sprungit en hel del i Hoka tidigare, men det här var något nytt.

Fanny är långt ifrån ny i Hokas värld där flera modeller har följt med henne genom åren, både i fjäll, skog, stad och på bana. Men Rocket X 3 är något helt annat, den sticker ut direkt.

– Den var superlätt! Jag kände det redan när jag drog på mig den innan passet. Men det som överraskade mest var hur bra den satt, tajt men inte trång. Jag behövde inte justera något alls, vilket är ganska ovanligt för en tävlingssko första gången man springer i den, berättar hon.

Fanny beskriver också att skon gav en tydlig känsla av fart utan att tumma på komforten.

– Jag gillar skor som ger ett naturligt driv i steget, men som ändå låter mig springa avslappnat och det upplevde jag verkligen under passet idag.

En lätt men kraftfull sko – byggd för prestation

Rocket X 3 är en av Hokas mest avancerade tävlingsskor, skapad för dig som vill springa snabbt, men med bibehållen stabilitet. Den har en ny lättviktsmellansula i PEBA-skum som ger kraftfull respons i varje steg, en inbyggd kolfiberplatta som ger driv framåt och en ovandel i stretchig mesh som formar sig efter foten för att ge både stöd och komfort. Trots den låga vikten känns skon stadig, särskilt runt hälen, vilket gör den till ett riktigt bra val för både tröskelträning, snabba intervaller och tävling.

– Jag upplevde att jag kunde springa avslappnat även i hög fart och att steget blev lätt och rytmiskt. Det är inte alltid jag får den känslan med den här typen av skor, så det var ett stort plus, säger Fanny.

Hon jämför med tidigare modeller hon testat.

– Jag sprang ganska mycket i Rocket X 2 förut, den var min första karbonsko och jag blev verkligen positivt överraskad av hur mycket den gav tillbaka i steget. Rocket X 3 känns som en utveckling på alla sätt, den är mjukare i landningen, lättare på foten och passformen är betydligt bättre.

Från intervallpass till äventyrslopp

Just nu befinner sig Fanny mitt i en varierad träningsperiod. Den ena dagen är det strukturerad löpning på bana, nästa dag blir det simning, swimrun eller långa turer i bergen. Hon tränar också inför kommande lopp i Hyrox, den funktionella tävlingsformen där löpning och styrka kombineras, ett upplägg som kräver både tryck i steget och pannben.

Till helgen står Weissee Gletscherwelt Trail i Österrike på tur, ett 35 km långt bergslopp med hela 1 500 höjdmeter. Helgen därpå väntar ytterligare ett något kortare bergslopp i Norge. Utöver Hyrox till hösten så planerar Fanny även att springa några flackare asfaltslopp och är lite sugen på att ta sig an en halvmara.

– Jag gillar att mixa, att kombinera teknik, uthållighet och fart! Men oavsett vad jag tränar så kommer löpningen alltid tillbaka som bas och stående punkt i mitt träningsschema. Det är den träningsform jag alltid återvänder till, det är där jag känner mig mest hemma.

Därför är valet av skor inte bara en teknisk fråga, utan känslan är extremt viktig. För Fanny måste skorna fungera i flera sammanhang, inte bara för att springa snabbt utan för att kännas rätt när kroppen och huvudet måste jobba tillsammans.

– Rocket X 3 känns som en sko jag både kan träna i och tävla i. Den är snabb, men inte elit-exklusiv och jag får ut mycket av den även när jag inte springer max.

Passet hon alltid återkommer till och varför skon passar där

Fanny gillar strukturerade tröskelpass. Ett av hennes favoritpass är 3 x 10 minuter i tröskelfart, med 1 minuts vila mellan intervallerna. På dessa pass vill hon bara känna ett lätt flyt i rätt zon och att kroppen arbetar i balans.

– Det är ett pass där jag verkligen känner hur skon påverkar steget. I dag hjälpte Rocket X 3 mig att hålla ett effektivt steg utan att jag behövde jobba extra för det. Den drev mig framåt och jag hade hela tiden känslan av att jag kunde springa avslappnat.

Just den balansen, att skon förstärker men inte stör är något hon ofta återkommer till.

“Jag springer för känslan, inte efter klockan”

Efter år av tävlingar, hårda träningspass och jakten på prestation har Fanny hittat ett nytt förhållningssätt till sin löpning. Det handlar inte längre om tider, placeringar eller PB:n, utan om vad löpningen ger henne.

– Jag har gett upp det där med att jaga tider. Det ledde mest till prestationsångest och skador, så nu springer jag för känslan det ger mig och för att det får mig att må bra. Jag älskar att springa i bergen, upptäcka nya platser och känna mig stark i kroppen. Det räcker för mig, säger Fanny och ler.

Mentalt pannben med utrymme för glädje

Det betyder inte att Fanny har slutat pressa sig. Hon gillar fortfarande att springa snabbt, men på sina egna villkor. När det blir jobbigt under ett pass eller ett lopp har hon lärt sig hur hon ska hantera det.

– Jag försöker vara snabb med att byta ut negativa tankar mot positiva och jag påminner mig själv om att jag faktiskt har ett ganska starkt pannben. Det är lätt att glömma det när det går tungt, men då gäller det att påminna sig.

Team Lost – ett äventyr som blev ett varumärke

Tillsammans med sin sambo Patrik Widell driver Fanny plattformen Team Lost, ett koncept som vuxit fram ur deras gemensamma passion för träning, upplevelser och livsglädje. Namnet kom till när de gick vilse i bergen utanför en plats som hette Lost Villa i Kroatien, men det har blivit något mycket större.

– Nu gör vi äventyr ihop, tränar tillsammans och tävlar. Vi vill inspirera till rörelse, glädje och att våga gå lite vilse ibland, både bokstavligt och bildligt.

Rocket X 3 – skon som tar plats i Fannys rotation

Efter sitt första pass i Rocket X 3 är Fanny tydlig: det här är en sko som kommer att få följa med både på kvalitetspass och tävlingar framöver. Hon har sprungit i många olika modeller genom åren och vet precis vad hon söker: lätthet, stabilitet och bra passform – men framför allt rätt känsla. Och det var just känslan som fick henne att fastna direkt för Rocket X 3.

– Jag vill ha en sko som jobbar med mig, inte emot mig. Redan efter ett pass i Rocket X 3 kändes det som att den här skon tillhör mitt team, säger Fanny med ett leende.

Hon har tidigare sprungit i Rocket X 2, som också var den första karbonskon hon testade. En modell hon gillade mycket, men där den nya versionen tagit flera steg framåt.

– Rocket X 3 är lättare, mjukare i landningen och formar sig ännu bättre runt min fot. Jag känner att jag springer bättre i den, men också att benen fortfarande känns fräscha efter passet. Det är ett stort plus. Och det är minst lika viktigt – skon ska inte bara prestera under passet utan också hjälpa mig att återhämta mig inför nästa.

Rocket X 3 blir därmed ett naturligt tillskott i Fannys rotation, antyder hon. En sko som kombinerar prestanda med pålitlighet och som förstärker löparupplevelsen. En partner på vägen, helt enkelt.

  • OM FANNY JOSEFINE AHLFORS
  • Yrke: Löpare, Hyrox & swimrun atlet, influencer, föreläsare & coach. Driver äventyrsplattformen teamlost.se 
  • Familj: Sambon Patrik och deras Siberian Husky Sixty
  • Bor: Jönköping
  • TikTok: @fanny_josefine
  • Instagram: @fanny_josefine
  • YouTube: Fanny & Patrik
JEM, Diamond League och Lahti

JEM, Diamond League och Lahti

av

I Norska bergen tog Jonathan Grahn silver i U23- EM på 10 000 meter. I London har Andreas Kramer stått för ett nytt stabilt lopp och i Belgien sprang Sarah Lahti för första gången under 15 minuter. 

Jonathan Grahn var på väg mot guldet i herrarnas 10 000 meter vid U23 EM i Bergen men efter en dramatisk spurt blev det silver. Slagen av danska Joel Ibler Lillesö med ynka fyra hundradelar. 

Ut på sista varvet drog Grahn upp farten och in på upploppet hade han ledningen. Men några meter före mål kunde dansken ändå passera honom- trots ett avslutande varv på 56,7 sekunder. 

Men ändå ett silver för svensken som kom i mål på 29.05,49. 

Mia Barnett gjorde även hon ett fint mästerskap när hon blev sexa i sitt första mästerskap för Sverige. Barnett sprang 1500 meter och kom i mål på 4.10,50 i finalen. Samma placering fick även nyss nämda Jonathan Grahn i 5000 metersfinalen. 

Alla resultat från JEM hittar ni här. 

Drömgränsen som sprängdes

Sarah Lahti har, sedan hon kom tillbaka från skada i höstas, haft en fin utveckling. Under veckan kom ytterligare ett bevis på det när hon i belgiska Liege slog till med sitt 14.52,69 på 5000 meter. 

Endast två sekunder från VM- kvalgränsen och den en tid endast Meraf Bahta sprungit snabbare än i den svenska löparhistorien. 

Lahti under lag-EM i. Madrid. FOTO: DECA Text & Bild 4 Country flag Sarah Lahti SWE 18 Feb 1995 16:03.45

På samma tävling gjorde även Simon Sundström sitt första lopp efter en tids uppehåll. I hinderloppet slutade han fyra på fina 8.22,33.

Kramer och Kanada- kollen

Andreas Kramer var enda svenska löpare på Diamond League- galan i London. Där stod han för ett nytt stabilt lopp när han blev åtta på 1.44,26. 

Och i USA sprang Hanna Hermansson in på 4.16,33 vid 1500 metersloppet i Burnaby. 

1500 meter sprang också Wilma Nielsen fast i Brescia, Italien. Där slutade hon sexa på 4.10,96. 

Expertens bästa kosttips inför sommarens träning!

Expertens bästa kosttips inför sommarens träning!

av Emma Lindblom

Sommaren är en härlig tid för oss löpare. Men för att kunna njuta av din löpning fullt ut gäller det att fylla på med rätt bränsle. Här får du Emma Lindbloms somrigaste kosttips.

Res smart

Resor är ofta en del av semestern och under resdagarna kan det bli lite si och så med vad man stoppar i sig. En god idé är därför att i förväg tänka igenom dina måltider. Ta gärna med egen matsäck, då kan du själv bestämma vad och när du ska äta. Vägkrogar är ju i allmänhet inte de bästa på att erbjuda mat med bra innehåll och smak.

Ett annat alternativ är att göra själva resan till en semester. Gör lite efterforskningar och stanna på mysiga kaféer och restauranger på vägen. Visst, det kanske tar lite extra tid men det blir en upplevelse i sig. 

Satsa på D

Använd även sommarmånaderna till att maxa D-vitamin-nivåerna! Passa på nu när solen äntligen är tillräckligt stark för att din hud ska kunna tillverka detta viktiga vitamin från solens strålar. D-vitamin stärker bland annat ditt immunförsvar och har du brist kan det påverka din prestationsförmåga. I Sverige kan vi endast producera D-vitamin med hjälp av solens strålar under april till september.

En tumregel när det gäller att bedöma soleffekten är att titta på din skuggas längd: är den lika lång eller längre än du själv sker ingen D-vitaminsyntes. Då måste du då få i dig D-vitamin via kosten i stället. Under den svenska högsommaren, när solen står som högst på himlen, räcker det för en ljushyad person att exponera ansikte, armar och ben för solen i cirka 15 minuter för att tillverka tillräckligt med D-vitamin. 

Det finns olika faktorer som påverkar D-vitaminproduktionen i solen: hur mycket kläder du bär och användning av solskyddsfaktor. Andra faktorer är graden av pigment (ju mörkare hud desto svårare att tillverka D-vitamin), övervikt och om du är över 50 år. 

Använd sunt förnuft vid solexponering. Solskyddsfaktor hindrar kroppens förmåga att bilda D-vitamin, samtidigt som du löper en högre risk att utveckla hudcancer med solande utan solskydd. Så här gäller det att tänka smart. Du kanske kan vara i solen under en begränsad period utan solskyddsfaktor för att få D-vitamin – och sedan skydda huden mot strålningen.

Fyll på i värmen!

Vad du bör tänka på i värme är att både äta och dricka tillräckligt. Aptiten sänks ofta när det är varmt och många hamnar i ofrivillig energibrist. Ibland måste du äta trots att du inte är hungrig!

Träningskapaciteten minskas även i värme, en anledning är förhöjd kroppstemperatur. Många idrottare upplever även träningen som jobbigare och sänker farten. Samtidigt upplever de samma trötthet som vid en högre fart i kallare klimat. Efter ungefär 2–3 veckors träning i värme blir kroppen effektivare på att hantera värme och man klarar träning och reglerar temperaturen bättre. Men det är väldigt individuellt hur du klarar av att hantera värme, så ge dig själv lite tid att vänja dig.

Vätskebrist är en av de största anledningarna till underprestation hos uthållighetsidrottare.

Vätskebrist är en av de största anledningarna till underprestation hos uthållighetsidrottare. Var uppmärksam och kontrollera att ditt kiss är lätt ljusgult och inte mörkgult. Vid en vätskeförlust på över 2 procent av kroppsvikten finns det risk för försämrad prestation och välmående. Om du dricker något med salt, till exempel sportdryck, hjälper det till att återställa salterna som du förlorar när du svettas. 

Varmt ute? Då behöver du dricka mer.

Men hur mycket vätska du bör dricka är väldigt individuellt och beror på hur mycket du förlorar. Ett sätt att testa hur mycket du bör dricka under och efter en löptur är att väga dig före och efter. Notera även hur mycket du dricker under passet. Ersätt den förlorade vätskan med 125–150 procent. Har du förlorat 2 kilo under passet bör du alltså dricka cirka 3 liter för att återställa vätskebalansen. Du bör även tänka till och dricka mer under själva passet om du förlorat mer än 2 procent av din kroppsvikt.

Kall dryck (behöver inte vara iskall) gör att det smakar bättre och att du samtidigt dricker mer, detsamma gäller om drycken är smaksatt. Detta leder till minskad risk för vätskebrist. Att kyla ned munnen har för övrigt påvisat ökad prestation, detta kan även fungera med kylande mintsmak.

SM, Monaco och lite däremellan

SM, Monaco och lite däremellan

av

Tyvärr blev det ingen ny succé för Andreas Almgren på den stjärnfyllda Diamond League- galan i Monaco. Svensken tvingades bryta efter 3000 meter. På hemmaplan har Lag-SM avgjorts och utomlands har flera svenskar tävlat. 

Efter europarekordet i Stockholm var det dags för Andreas Almgren att ställa sig på startlinjen igen. Den senaste tiden har han spenderat på höghöjden i St Moritz och enligt han själv har träningen flutit på bra. 

Men tyvärr blev det en tung kväll för svensken. Efter att ha passerat 3000 meter på 7.39 tvingades han bryta med kramp i baksidan. 

Vann gjorde istället Almgrens huvudmotståndare för dagen, etiopiern Yomif Kejelcha, på 12.49. 

Övriga resultat från galan som stack ut var Emmanuel Wanyonjis fina 800m- lopp. Kenyanen klockade in på det nya världsårsbästat 1.41,44. 

Alla resultat från Monacos Diamond League hittar ni här.

Lag-SM 

I Sollentuna avgjordes under helgen Lag-SM finalen där de åtta bästa klubbarna i Sverige gjorde upp om SM- titeln. Tävlingarna präglades av mästerskapslopp där placering gick före tid. 

Dock sticker några resultat ut lite grann. Bland annat fick Jonas Glans se sig besegrad i spurten på männens 5000 meter. Efter att ha dragit hela loppet blev han slagen av Turebergs Meron Goitom som vann på 13.50. 

Och i damernas 3000 meter hinder vann Spårvägens Fanny Szalkai på 10.14,91. En tid som tar henne upp som den femte bästa junioren genom tiderna i Sverige. 

Alla resultat från Lag- SM hittar ni här.

Storbritannien och USA- kollen

På den klassiska BMC, British Milers Club, i Watford slog Kevin Bodén till med 1.50,22 på 800 meter. En tid som gör honom till åtta i Sverige i år. 

På andra sidan Atlanten har Hanna Hermansson, Yolanda Ngarambe och Mia Barnett tävlat. I Eagle Rock, Kalifornien, sprang Hermansson 800 meter på 2.04,35. På samma tävling fast på 1500 meter kom Barnett in på 4.08,38. 

I Memphis sprang Yolanda Ngarambe in på 4.07,74 på 1500 meter. 

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på runnersworld.se