Blog

Guide! 15 bästa raceskorna för löpning 2025

Guide! 15 bästa raceskorna för löpning 2025


Många menar att de senaste årens rekordslakt på långdistans delvis kan tillskrivas den snabba skoutvecklingen. I den här guiden kikar vi närmare på femton av de bästa raceskorna för löpning. Hur mycket snabbare de kan göra oss kan vi bara spekulera i – men det råder inget tvivel om att de både bidrar till högre farter och skonsammare löpning.    

För ett tiotal år sedan var intresset för tävlingsskor högst begränsat. Sådana skor var i princip förbehållna elitlöpare med väl utvecklad löpteknik, låg kroppsvikt och starka fötter. För att hålla ned skornas vikt – vilket självfallet är önskvärt i sammanhanget – tvingades man nämligen förse skorna med mycket tunna sulor. Därmed blev stötdämpningen näst intill obefintlig.

Kostnaden för att löpa i den här typen av skor var hög. Det innebar avsevärda belastningar på muskler, leder och stödjevävnad. Endast ett fåtal drivna löpare med gedigen träningsbakgrund kunde därför hantera dessa lättviktsmodeller i praktiken. Men på den tiden fick dessa löpare också leva med att återhämtningen efter tävlingar i de tunna tävlingsmodellerna tog lång tid. Generellt innebar användningen av den gamla typen av tävlingsskor en påtaglig risk för överbelastningsskador.

Nike banade väg med Breaking 2

När Nike lanserade sitt Breaking 2-projekt 2017 med målsättningen att löpa maratonsträckan under två timmar (med hjälp av tillrättalagda förutsättningar) presenterades också en helt ny typ av raceskor. Den tekniska lösning som fick nästan all uppmärksamhet var att sulplattformen hade försetts med en styv kolfiberplatta, inkapslad i mellansulan. 

Inledningsvis tillskrevs kolfiberplattan en sorts trampolineffekt som gav löparen extra kraft i frånskjutet. Faktum är emellertid att kolfiberkomponenten egentligen endast är en del av denna nya typ av sulplattform. Det är mellansulans innovativa plastskum – med högre energiåtergivning än traditionella skumplaster – som i princip spelar huvudrollen. Enkelt förklarat gör kolfiberplattans styvhet främst att skumplastmaterialets respons fördelas mer effektivt över en större yta av skons bottenplatta.

Denna förklaring stöds av försök som gjorts med skor där kolfiberplattan har delats upp med tvärsgående spår i flera separata sektioner. Energiåtergivningen blir då likvärdig med den som en sammanhängande styv platta i skons hela längd kan ge.

Bästa raceskorna för löpning har god energiåtergivning

Nya typer av mellansulematerial, som förenar hög energiåtergivning med låg vikt, bör alltså ges merparten av äran för att dagens moderna raceskor har blivit mer tillgängliga för en större grupp löpare. Materialens lägre vikt möjliggör helt enkelt högre sulplattformar utan att skorna blir klumpiga. Följaktligen ger detta en mer skyddande stötdämpning, effektivare stegavveckling och i förlängningen ett minskat behov av återhämtningstid. 

Det sistnämnda innebär också att man inte nödvändigtvis måste reservera dessa lättviktsskor till tävling. Man kan absolut unna sig lyxen att då och då genomföra en del av sin tempoträning med dessa skor – skor som ger något av en raketkänsla.

Nyckeln till framgång är … skum

Den tillåtna höjden på skornas sulkonstruktioner är sedan några år tillbaka reglerad (max 40 millimeter för vägmodeller som ska användas för tävling). Utvecklingen av allt bättre skumplastmaterial går emellertid i en rasande fart.

Allt fler tillverkare har börjat använda någon typ av PEBA-material (polyeterblockamid), som på ett utmärkt sätt förenar låg vikt med hög energiåtergivning. Detta material är emellertid kostsamt och flera av de största producenterna provar sig fram med alternativa lösningar. Adidas använder exempelvis TPEE (termoplastisk polyesterelastomer) i sitt Lightstrike Pro-skum.     

Nu finns det raceskor för alla smaker

Värt att notera är att det nu också finns en allt större bredd i utbudet av lättviktsmodeller. De stora skotillverkarna erbjuder inte enbart strömlinjeformade och utpräglade Formel 1-varianter. Det finns också en hel del mer uppbyggda, stadigare modeller som fungerar bättre för den stora massan av löpare utanför elitskiktet. 

Raceskor är generellt byggda på andra läster (fotformar) än vad företagen använder för sina träningsskor. Det innebär inte sällan att de har en mer åtsmitande passform. Därför kan man ofta behöva gå upp ett halvnummer när man testar raceskor jämfört med den storlek man brukar välja för sina distansskor.


Adidas Adizero Adios Pro 4

bästa raceskorna för löpning
Vikt: 165/200 gram (dam/herr). Häldropp: 6 mm. Pris: 3 000 kronor.

Adidas tog tidigt upp kampen med Nike när det gäller den nya typen av snabbskor. Man valde däremot inte att kapsla in en kolfiberplatta i mellansulan. I stället lanserade man en lösning med fem inkapslade kolfiberstavar – påminnande om fotens mellanfotsben. 

Fjärde versionen av toppskon Adizero Adios Pro har fått en rad genomtänkta uppdateringar. Mellansulan består precis som tidigare av två separata skikt av premiumskummet Lightstrike Pro. Densiteten har dock justerats så att skon nu ger en mjukare kontakt och kvickare respons mot underlaget. Mellan de två lagren med skummaterial finns de fem kolfiberstavarna, så kallade Energyrods 2.0. Tillsammans med en något justerad rocker-profil, där ”vippunkten” nu ligger något längre bak, blir markkontakten och stegavvecklingen mer kontrollerad. 

Ovandelen har en helt ny utformning. En tunn, något elastisk väv formar sig efter fotens anatomi. Tillsammans med att framdelen är markant uppåtvinklad gör detta att skon blir kort i passformen. Ett halvnummer större än normalt är därför oftast nödvändigt. 

Yttersulan består av en nyutvecklad mjuk gummiblandning kallad Lighttraxion. Som namnet antyder ger detta ett pålitligt grepp mot underlaget trots ett lågprofilsmönster. Under stortåleden finns ett mer slitagetåligt parti i det klassiska Continental-gummit.

Trots sin låga vikt och aggressiva siluett ger Pro 4 en överraskande stadig löpkänsla. Det gör att även löpare med mer måttliga fartresurser än elitens faktiskt kan hantera skon över varierande distanser på hårda släta underlag.

Foto: Deca Text & Bild

Så tycker löparna: Mohammadreza Abootorabi, Keep Up RC (sponsrad av Adidas).

”Jag använder Pro 4 under en del av de hårda pass jag kör under veckan och tävlar även i dem, senast på halvmaraton-SM och Stockholm Marathon. Särskilt för maraton tycker jag att de har mycket bra stöd och stabilitet – och dagen efter maran var det tydligt att de också är väldigt skonsamma att springa i. Kroppen kändes mycket bättre än förväntat. 
För mig som har breda fötter sitter Pro 4 perfekt. Jag tror att den passar alla typer av löpare med tanke på hur skonsam och bekväm den är. Men ju mer vältränad man är desto bättre kan man också utnyttja skornas studsighet.”


Adidas Adizero Boston 13

Vikt: 218/255 gram (dam/herr). Häldropp: 6 mm. Pris: 1 850 kronor.

Bostons styrka sitter i dess allsidiga användningsområde – detta är alltså inte en utpräglad tävlingsmodell. Men tack vare att en hel del inspiration har hämtats från toppskon Adios Pro 4 blir skon ett säkert val för många motionslöpare på såväl längre lopp som vid tempoträning.

Precis som hos föregångaren består mellansulan av två olika skikt. I nedre delen återfinns Lightstrike 2.0, som ger en trygg och stadig grundplattform. Närmast fotbladet ligger det mer energiåtergivande Lightstrike Pro (samma som i Pro 4-modellen). I den här nya versionen utgör det cirka 13 procent mer av den totala mängden plastskum jämfört med föregångaren. Precis som tidigare är fem så kallade Energy Rods-stavar i glasfiber inkapslade mellan de två olika skumskikten.

Höjden på sulpattformen har sänkts något, från 38 millimeter i häldelen och 31 millimeter i framfoten till 36/30 millimeter. Det gör att skon nu är drygt 10 gram lättare och ger en mer distinkt kontakt med underlaget och en kvickare löpkänsla. 

Ovandelen har också uppgraderats med en stadigare plös, förenklad snörning och mer polstring i hälkappan. Det tätt vävda och glatta yttre skiktet är smutsavvisande och ger en stadig passform.

Yttersulan består av en kombination av ett nyutvecklat material kallat Lighttraxion och mer slitstarkt Continental-gummi. Lågprofilsmönstret förstärker skons racingkänsla.

Boston är en omtyckt allroundmodell som har fått flera positiva uppdateringar. Att priset inte har ändrats från förra versionen gör Boston 13 dessutom till ett klart prisvärt val. 


Asics Magic Speed 4 

Vikt: 207/240 gram (dam/herr). Häldropp: 7 mm. Pris: 2 000 kronor.

Asics Magic Speed är en klart mer allsidig tempo-modell än Asics mer extrema Metaspeed-modeller. De sistnämnda lanseras i uppdaterade versioner i sommar (både Sky och Edge), tillsammans med en superlätt ny variant kallad Ray. Samtliga tre får tilläggsbeteckningen Tokyo – där friidrotts-VM avgörs i september. 

Magic Speed 4 har bättre slitstyrka än de mer utpräglade tävlingsmodellerna, samt en mer skyddande och stadigare uppbyggnad. Mellansulan består av två lager med mjukt FF Blast Plus-skum som omger en kolfiberplatta i hela skons längd. Detta kompletteras av ett parti med det ännu mer energiåtergivande FF Turbo-materialet i framfoten. Sulplattformen mäter hela 43,5 millimeter i hälen och 35,5 millimeter i framfoten – det vill säga en väl tilltagen stötdämpning som ger en påtagligt skön komfort.

Ovandelen utgörs av en tunn jacquard-vävd mesh, som sluter väl om foten – men passformen är mer lik den man hittar på normala träningsmodeller. Den löstagbara innersulan kan bytas ut mot egna fotbäddar för den som önskar. Yttersulan i Asicsgrip-material består av ett mjukt gummi med greppsäkert mönster. Skons mittparti har en viktbesparande urgröpning i sulplattformen som gör att kolfiberplattan är synlig. 

Magic Speed är ett utmärkt val för såväl motionslöpare som söker en rapp racemodell som för mer drivna löpare som vill ha en sko för snabba tempopass.     


Brooks Hyperion Elite 5

Vikt: 198 gram (unisex). Häldropp: 8 mm. Pris: 3 300 kronor.

I version fyra av Hyperion Elite använde Brooks ett skummaterial kallat DNA Flash v2 i mellansulan. Det gav både hög komfort och påtaglig respons i stegavvecklingen, men betydde också att skovikten hamnade på cirka 220 gram (i US 9). När ett nytt PEBA-skum blev tillgängligt för ungefär ett halvår sedan uppgraderade Brooks skon med detta och gav den beteckningen Hyperion Elite 4B. Vikten hamnade runt 200 gram och skon fick en märkbart rappare löpkänsla. Nu i juli lanseras denna helt nya och uppgraderade variant med PEBA-skummet DNA Gold. 

Mest iögonfallande är att en del skummaterial har avlägsnats i mellanfotspartiet och ersatts med en sorts halvt sfäriska, stötdämpande element. Konstruktionen sparar en hel del vikt utan att skon blir ostadig. Nu kan man också se den uppdaterade kolfiberplattan, som Brooks kallar Speedvault+. 

Hyperion Elite 5 har, precis som tidigare, en ganska moderat rockerprofil som ger god kontroll under markkontakten. Sulplattformen mäter 40 millimeter i hälen och 32 millimeter i framfoten.

Ovandelen består av ett nyutvecklat, mycket glest nätmaterial som ger utomordentligt god ventilation. Polstringen utgörs endast av en långsmal remsa i hälpartiet och en minimalistisk platta under snörningen. Yttersulan har ett räfflat och greppsäkert lågprofilsmönster som täcker hela framfoten och hälpartiets mest slitageutsatta partier. 

Det märks att femte versionen av Hyperion Elite har fått mycket kärlek av Brooks produktteam och att den har genomgått omfattande praktisk testning. Ett genomtänkt materialval och smart detaljutformning betyder en kvickare och mer följsam löpkänsla jämfört med föregångaren.


Brooks Hyperion Max 3

Vikt: 235/280 gram (dam/herr). Häldropp: 8 mm. Pris: 2 400 kronor.

Brooks har under de senaste säsongerna erbjudit en avsevärt mer uppbyggd Hyperion-modell med tilläggsbeteckningen Max. Den tredje versionen har – precis som Elite-versionen ovan – genomgått avsevärda uppdateringar. Två av dessa är högst påtagliga.

Dels har Max 3 försetts med ett lager av det högelastiska PEBA-skummet DNA Gold närmast fotbladet. I nedre delen återfinns DNA Flash 2, ett material som i version två utgjorde hela mellansulan. Dels är höjden på sulplattformen nu hela 45 millimeter i häldelen respektive 37 millimeter i framfoten (föregångaren hade 36/30 mm).

Precis som tidigare finns en styv Speedvault-platta av Pebax inkapslad i mellansulan. Den är relativt lågt placerad i sulplattformen, vilket gör att mycket av det mjuka och bekväma skummaterialet är i direkt kontakt med fotsulan. I viktbesparande syfte finns en markant utskärning i sulplattformen under hålfoten som gör att plattan blir synlig.

Ovandelen på Max har en klart stadigare utformning än på Elite-versionen, och är väl polstrad både runt hälpartiet och i plösen. Plösen har också en sockliknande utformning för att ge en omslutande, säker passform. Yttersulan har relativt väl tilltagna slitagezoner i såväl framfot som häldel. Det räfflade mönstret säkerställer gott grepp på släta hårda underlag.

Hyperion Max 3 kan dels fungera som ett skonsamt val för motionslöpare på långa lopp, dels som en allsidig träningssko för mer drivna löpare. Skons styrka är kombinationen av komfortabel stötdämpning och fin respons i stegavvecklingen.


Craft Kype Pro 

Vikt: 174/198 gram (dam/herr). Häldropp: 8 mm. Pris: 3 200 kronor.

Svenska Craft bygger successivt ut sin skokollektion med allt fler modeller för olika användningsområden och varierande målsättningar. Under våren presenterade man en helt ny race-modell kallad Kype Pro. Första versionen har fått den här iögonfallande färgställningen i skarpt orange i såväl herr- som damutförande.

Mellansulan består av ett PEBA-skum som Craft kallar Xx-foam. Den höga sulplattformen (40 millimeter i häldelen, 32 millimeter i framfoten) ger ett relativt fast intryck och har utformats med en ganska radikal geometri. En stor del av skons mellanparti har nämligen en djup och bred urgröpning i skons längdriktning, som märkbart reducerar skons vikt. Här exponeras också den längsgående, måttligt styva 3D-printade kolfiberplattan.

Den tunna ovandelen har en sammanhängande, sockliknande konstruktion. Materialet har en öppen struktur som Craft kallar för Aero Mesh, och som ger klart effektiv ventilation. Passformen är mer generös än i de flesta racemodeller – skon funkar därför också för relativt breda fötter. 

Den tunna yttersulan är utvecklad av italienska cykeldäcksspecialisten Vittoria och har ett minst sagt slätt mönster. Detta är endast placerat i framfoten och i två små zoner i hälpartiet, vilket bidrar till skons ultralätta utformning.

Kype Pro kommer bäst till sin rätt på släta underlag över längre distanser i jämnt, relativt högt löptempo. I klartext: Kype Pro är ett utmärkt tävlingsalternativ på maratondistansen.   


Hoka One One Cielo X1 2.0

Vikt: 225 gram (unisex). Häldropp: 7 mm. Pris: 3 700 kronor.

Även om andra versionen av Hokas Cielo-modell bygger på samma grundkoncept som föregångaren har skon fått avsevärda uppgraderingar. Mellansulan består precis som i version ett av två skikt med påtagligt spänstigt PEBA-skum. Det betyder en stötdämpning som står sig väl också jämfört med komfortabla, mer uppbyggda träningsmodeller. Energiåtergivningen är högst påtaglig och ger skon dess studsiga karaktär. 

Nytt är att denna version har fått en ännu mer tydligt vaggformad så kallad MetaRocker-profil som gör att man rullar fram snabbare på framfoten. Sulplattformen har också en utskärning under mellanfoten. Den ligger nu direkt under hålfoten på skons medialsida (på utsidan hos föregångaren). Detta ger en kvickare löpkänsla men kräver å andra sidan att man håller uppe löptempot för att inte skapa en oönskad pronationsrörelse (inåtvridning av foten).

Ovandelen är klart mer bekväm än hos föregångare. Den tunnare, genomskinliga väven sluter stadigt om foten. En mjuk polstring i den avrundade hälkappan säkrar ett tryggt hälgrepp. 

Yttersulan har ett relativt slätt mönster som tack vare en mjuk gummiblandning ger fint grepp på hårda underlag. Alla dessa detaljförändringar innebär en märkbar viktbesparing. 

Cielo X1 2.0 passar bäst för lopp mellan 10 kilometer och halvmaraton, där skons mjuka och rappa löpkänsla ger maximal utdelning. Också under snabbare tempopass levererar Cielo X1 2.0 en klart inspirerande löpupplevelse.  


Mizuno Wave Rebellion Flash 2

Vikt: 208/245 gram (dam/herr). Häldropp: 0,5 mm. Pris: 2 500 kronor.

För två år sedan presenterade Mizuno en radikalt utformad racemodell med namnet Wave Rebellion Pro. Dess vaggformade rockersiluett, där hälpartiet i det närmaste var helt avfasat, orsakade många höjda ögonbryn. Att landa på hälen var i princip helt omöjligt.

Mizuno följde upp den extrema konstruktionen med denna något mer stadiga Flash-version som har en mer återhållsam vaggform. (Flash 2 har endast fått nya färgställningar och små kosmetiska förändringar från förra året.) En annan tydlig skillnad är att den inkapslade, vågformade plattan är av kolfiber i Pro medan den i Flash består av ett mer miljövänligt material kallat Rilsan. Det är huvudsakligen baserat på återvinningsbar resinolja. Mizuno kallar sulkonstruktionen för Smooth Speed Assist. Flash har dessutom en något mer robust konstruktion för ökad slitstyrka. 

Mellansulan består av två olika skikt, där det mjukare Enerzy Lite+ är placerat närmast fotsulan för ökad komfort. Det något fastare Enerzy Lite-materialet i botten av sulplattformen ger skon stadga och effektiv respons mot underlaget. Mellansulan har en urgröpning i mittpartiet under foten som gör att den så kallade Wave-plattan exponeras. Det sparar vikt och ger samtidigt skon en effektivare stegavveckling. Till skillnad från de flesta moderna superskor med inkapslad platta i sulplattformen har Flash 2 en hellång gummiyttersula, för ökad slitstyrka och säkert grepp mot underlaget. 

Med sin markant avfasade häldel förutsätter Rebellion Flash att man landar på mellan- eller framfot för att skon ska ge en följsam löpkänsla. Den kommer därmed främst till sin rätt i högre löptempon. I långsam distansfart blir kontakten med underlaget snarare vingligt.


New Balance FuelCell Rebel v5

Vikt: 185/220 gram (dam/herr). Häldropp: 6 mm. Pris: 1 900 kronor.

Förra året gav vi version fyra av FuelCell Rebel utmärkelsen ”RW:s val” i vårens stora skopresentation. I år lanserar New Balance den uppdaterade femte versionen inför sommar- och höstsäsongerna. Därför passar det bra att ta med den i den här racesko-presentationen. Tack vare dess låga vikt platsar Rebel v5 lika bra här som i en bredare översikt över träningsskor.

Precis som på föregångaren har denna femte version en mellansula som består av en mix av PEBA och EVA. Däremot har sulplattformen nu höjts till 35/29 milimeter, jämfört med 30/24 millimeter på föregångaren. Det innebär en märkbart mjukare kontakt med underlaget – utan att skon för den sakens skull tappar sin väl avvägda löpkänsla. En ökad vikt på cirka 15 gram är heller inget som känns negativt. Rebel behåller helt enkelt sin tydliga karaktär av allsidig lättviktsmodell samtidigt som den nu känns stadigare på foten.

Passformen har också justerats. Nu smiter ovandelen åt mer kring hela foten. Plösen har fått en tunn polstring, vilket gör att skon kan snöras mer distinkt utan att ge obehagligt tryck över vristen. En justerad hälkappa med mer behaglig polstring ökar komforten.

Yttersulan har också fått en helt ny design. Framfoten har nu ett heltäckande gummiskikt med små öppningar som ser till att skon blir flexibel och följsam. I hälen återfinns två separata gummipartier, där den mer slitageutsatta yttre zonen har fått en mer robust utformning. 

FuelCell Rebels femte utgåva håller definitivt sin position som en rapp och komfortabel lättviktsmodell med ett brett användningsområde. För motionären är den intressant både som tävlingssko och som en pigg tempomodell. Drivna löpare kan säkert använda den också för en del distanspass där man vill ha en kvickare löpkänsla än vad en typisk mängdträningssko kan erbjuda. 

Foto: Luca Mara

Så tycker löparna: Vanessa Werkelin, Running Around Club (ambassadör för New Balance).

”Jag använder Rebel v5 som en fartsko på snabba intervallpass när jag vill ha lite extra skjuts utan hjälpen av kolfiberplattor. Den sitter ännu bättre på foten än förra versionen, särskilt över hälen. Men det bästa är att den är så väldämpad samtidigt som den har bra energiretur. Därför tror jag absolut att alla kan använda den.
För motionären är det en perfekt racesko. Du får både energireturen och snabbheten, men utan att den kostar lika mycket som en kolfibersko. För den lite mer avancerade löparen är det en utmärkt fartsko för intervallpass. Den funkar även toppen som en allroundsko för distanspass, upp till 21 kilometer.”  


Nike Zoom X Vaporfly Next % 4

Vikt: 152/190 gram (dam/herr). Häldropp: 6 mm. Pris: 3 250 kronor.

Vaporfly blev vid lanseringen 2017 ett draglok för hela kolfibertrenden i löparvärlden. Inledningsvis kämpade många löpare för att få tag på ett par från en produktion som inte var i närheten av efterfrågan. Men efterhand såg man allt fler löpare i Vaporfly-skorna långt fram i startfälten på de stora loppen runt om i världen. Nike hade åstadkommit ett paradigmskifte när det gäller raceskor – och fick inledningsvis ett klart försprång på sina konkurrenter.

Vaporfly-skon har justerats på flera olika sätt sedan dess, även om grundkonceptet med en styv kolfiberplatta och högelastiskt skummaterial hela tiden har varit det centrala. Den senaste varianten är den fjärde versionen i ordningen. 

Precis som sina föregångare har den ett PEBA-skum i mellansulan som Nike kallar för Zoom X. Men i denna version har geometrin förändrats tämligen markant. Version fyra mäter 35/29 millimeter i sulplattformen jämfört med 39/31 millimeter hos föregångaren. Detta innebär en plattare siluett med ett två millimeter lägre häldropp. Detta sparar vikt men medför också att skon nu är mer anpassad för lopp upp till halvmaraton – färre kommer kunna hantera den på maratondistansen. Den inkapslade kolfiberplattan har också fått en mer svängd utformning än hos föregångaren. Kontentan blir en ökad markkontakt och något mer tryck i stegavvecklingen.

En ny, mer ventilerande ovandel och något rymligare passform i framfoten är klara förbättringar. Tänk bara på att såväl häl som mellanfot har en smal utformning för att spara vikt. Det förutsätter att man har bra driv i steget och håller hög fart för att skon ska fungera optimalt. Yttersulan i mjukt expanderat gummi har nu fått en mer funktionell placering av material under de mest slitagekänsliga områdena – det är en bättre prioritering än tidigare.  

Foto: Deca Text & Bild

Så tycker löparna: Andreas Almgren, Turebergs FK (sponsrad av Nike).

”Jag använder Vaporfly på mer kontrollerade pass på bana, när jag ska springa i tröskelintensitet eller strax över och vill spara fötter och ben från spikskor. Men även på backintervallpass.
Den här fjärde version är lättare än föregångaren och lite mer aggressiv. Det känns som att den svarar bättre och att man får med sig mer energi i steget. 
Jag tror definitivt att den funkar för alla typer av löpare. Men springer man längre lopp och lite långsammare tror jag kanske att Alphafly är lite mer passande.” 


On Cloudboom Strike  

bästa raceskorna för löpning
Vikt: 170/210 gram (dam/herr).  Häldropp: 4 mm. Pris: 3 200 kronor.

De senaste säsongerna har On modifierat och anpassat sin unika Cloud-teknologi på olika sätt utefter inriktning på de olika modellerna. De tvärsgående kanalerna genom mellansulan har fått större eller mindre volym, varierande geometri och vinkling. Allt beroende på om den aktuella modellen är en typisk mängdträningssko, en trailsko eller en modell för tävling och tempoträning.

Nya Cloudboom Strike är ett lysande exempel på hur produktutvecklarna har tänkt funktionellt och innovativt. Mellansulan består av tre olika skikt i ett premiumskum som On kallar Helion HF. Mellan de två undre och det övre lagret ligger en skedformad kolfiberplatta, och mellan de två undre skikten sitter Cloud-teknologin. I det här fallet består den av tre minimalistiska, platta kanaler som ger en mjukare känsla vid markkontakt och en extra respons i stegavvecklingen. 

Det tredje och översta lagret i sulplattformen kallas Bounceboard och är placerat direkt mot skons kolfiberplatta. Det utgör en väl tilltagen innersula och betyder att fotbladet har direktkontakt med det energiåtergivande Helion HF-skummet. Genom att utesluta en traditionell separat innersula kan man maximera volymen med högelastiskt plastskum inom ramen för regelverkets tillåtna 40 millimeter.

Ovandelen består av en ultratunn viktbesparande väv i ett enda skikt. Ett extra internt stöd i vristpartiet ökar skons stadga vid riktningsförändringar.

Yttersulan har ett markant lågprofilsmönster, anpassat till löpning på asfalt. Den består av fyra separata slitageskikt som placerats där belastningen är som störst. 

Cloudboom Strike erbjuder en utmärkt mix av mjuk stötdämpning och kvick respons i stegavvecklingen. Tack vare en elegant kombination av skyddande stötdämpning och låg vikt klarar den definitivt tävlingar upp till full maratondistans.      


Puma Fast-R Nitro Elite 3

bästa raceskorna för löpning
Vikt: 147/170 gram (dam/herr). Häldropp: 8 mm. Pris: 3 600 kronor.

När Pumas produktteam utvecklade tredje versionen av Fast-R Nitro var det med en tydlig strävan att få ned vikten så mycket som möjligt. Man har också gjort hela skons siluett mer strömlinjeformad – och kolfiberplattan som förbinder de separata häl- och framfotspartierna är nu integrerad på ett elegant sätt. 

Mellansulan består av Pumas premiumskum Nitrofoam Elite. Tillsammans med den gaffelformade, uppdaterade kolfiberplattan Pwrplate ger detta en kvick respons och ett tydligt driv framåt. Höjden på sulan är däremot oförändrad – den mäter fortfarande 40/32 millimeter i häldel respektive framfot. 

Den minimalistiska ovandelen består av ett närmast genomskinligt, lövtunt och formfast skikt som håller foten säkert på plats i skon. Den återhållsamma polstringen i hälpartiet ger precis lagom mycket komfort och stöd.

Den tunna yttersulan har endast en antydning till mönster, men ger tack vare den mjuka gummiblandningen ett säkert grepp under markkontakten. Notera också att nedre delen av sulplattformen är något utdragen på bredden för att öka skons stadga. Framför tåpartiet sticker dessutom en sorts läpp ut i syfte att ge en längre hävstång vid stegavvecklingen.

Med en matchvikt på cirka 170 gram i herrutförande (hela 70 gram lättare än version 2) är detta främst en sko för hög fart – ett bra val för dig som siktar mot nya PB:n på korta och medellånga distanser. Riktigt drivna löpare kan kanske även hantera skon i längre lopp.  

Foto: Deca Text & Bild

Så tycker löparna: Hanna Lindholm, Högby IF (sponsrad av Puma).

”Förutom på tävling använder jag Fast-R Nitro Elite 3 på alla kvalitetspass utomhus och på kvalitativa långpass. Jag gillar att den är superlätt och att den hjälper mig att träffa precis rätt i min fotisättning. Jag får mycket kraft tillbaka i frånskjutet – den ger mig ett perfekt driv framåt. 
När man sätter ner foten första gången i den här skon känns det som att den vill vagga dig framåt, det är en kul känsla. Jag skulle rekommendera den till alla som gillar att trycka på och ha driv i löpningen. Ju mer tryck man har desto mer effektiv blir den!” 


Saucony Endorphin Speed 5 

bästa raceskorna för löpning
Vikt: 200/230 gram (dam/herr). Häldropp: 8 mm. Pris: 2 400 kronor.

Saucony uppdaterar och justerar sin Endorphin-serie frekvent. Nyligen presenterades den här femte versionen av den allroundbetonade temposkon Endorphin Speed. Precis som föregångaren har mellansulan i premiumskummet Pwrrun PB kombinerats med en inkapslad nylonplatta (de utpräglade raceskorna Endorphine Elite och Pro har kolfiberplatta). I praktiken innebär detta att Speed har en mindre aggressiv löpkänsla och att den fungerar bättre i varierade löptempon. Nylonplattan har dessutom en uppdragen sarg i hålfotspartiet för extra stöd. 

Ovandelen har uppdaterats till en tunn, närmast genomskinlig så kallad ”hexagon mesh” med utmärkta ventilationsegenskaper. Extra plus för den väl avvägda polstringen av plösen och hälkappan. Det ger en fin kombination av hög komfort och säker passform.

Yttersulan har fyra separata slitagezoner som omger ett längsgående, tydligt flexspår i mittpartiet. Detta ökar skons följsamhet vid riktningsändringar och i stegavvecklingen.

Med en sulplattform på 36/28 millimeter i häl respektive framfot ger Endorphin Speed 5 tillräckligt med stötdämpning för att fungera under distanspass i måttligt tempo för erfarna löpare. Men det är i det högre fartregistret som Speed främst kommer till sin fördel. Den är dessutom ett utmärkt alternativ i tävlingssammanhang för många löpare.


Skechers Aero Spark

bästa raceskorna för löpning
Vikt: 225/275 gram (dam/herr). Häldropp: 6 mm. Pris: 1 900 kronor.

Skechers började tidigt använda moderna skummaterial, tillverkade med så kallad superkritisk expansion, och kolfiberteknologi. Aero Spark-modellen är en tekniskt avancerad temposko som fungerar väl också i tävlingssammanhang över längre distanser. 

Den har en sulplattform på 36/30 millimeter med en mellansula tillverkad i så kallat HyperBurst ICE-skum. Det har expanderats med hjälp av kväve för att ge materialet en jämn och exakt densitet, samtidigt som vikten hålls ner. I framfoten finns en H-formad kolfiberplatta inkapslad för ökad stadga och stöd i stegavvecklingen.

Ovandelen har en mjuk mesh-struktur och ger en stadig och bekväm passform. Såväl plös som hälkappa är välpolstrade och håller foten tryggt på plats. Innersulan är en så kallad Arch Fit. Den är utvecklad i samarbete med ortopedisk expertis och höjer komforten märkbart. Yttersulan består av flera separata slitagezoner och är framtagen av däckfabrikanten Goodyear. 

Att mellansulan är uppdragen som en stabiliserande sarg runt skons ovandel gör skon klart allsidig. Aero Spark klarar distanspass i måttligt tempo på ett galant sätt – men känns ändå rapp och följsam när farten ökar.


361 Flame 4.0 CQT 

bästa raceskorna för löpning
Vikt: 241 gram (unisex). Häldropp: 6 mm. Pris: 2 200 kronor.

I Flame 4.0 från kinesiska 361 har mjuk komfort fått högsta prioritet, men den är också lämplig för snabbare tempoträningspass.

Mellansulan består av två skikt av ett superkritiskt nylonbaserat plastskum kallat CQT och mäter 36/30 millimeter i höjd. Dessa skikt kompletteras av en högt placerad kolfiberplatta. I mellanpartiet finns ett öppet mellanrum mellan kolfiberplattan och det undre skiktet av plastskum, vilket tillåter en viss fjädring i plattan. Detta ger en rapp respons i stegavvecklingen, reducerar vikten och innebär en smidigare löpkänsla. 

Den tunna ovandelen är förstärkt med ett stödjande skikt ned mot mellansulan och har en omslutande passform. Hälkappan är relativt mjuk. Yttersulans låga mönster ger tryggt grepp på hårda underlag. 

Tack vare en förhållandevis solid uppbyggnad klarar Flame 4  såväl långa distanslopp som snabb tempoträning. För att den ska komma till sin rätt krävs dock att man håller ett relativt högt tempo. 


Sent ska syndaren vakna – om att vara oförberedd inför ett lopp

Sent ska syndaren vakna – om att vara oförberedd inför ett lopp


Den joggande rökaren, Karl Fredrik Mattsson, fortsätter att utforska löpningens utkanter. Nu har han anmält sig till det nya loppet Paltmilen i Piteå – trots att han varken gillar lopp eller har tränat för det. I ren desperation ringer han upp RW-poddaren och löpcoachen Peppe Lindholm för goda råd.

Jag har i flera år uteslutande sprungit två kilometer på mina löppass. Jag kallar metoden för att mikrojogga – ett recept som har fungerat väl och som även hållit mig skadefri. Trots vänners ihärdiga uppmaningar om att jag borde börja testa att springa längre har jag valt att hålla fast vid mitt minimalistiska koncept och aldrig givit efter för frestelsen att sätta upp nya personliga mål för min löpning.

Därför förvånade jag mig själv nyligen när jag i ett svagt ögonblick lät mig övertalas att anmäla mig till det nya loppet Paltmilen uppe i Piteå. Jag gillar ju inte ens lopp – snarare tvärtom. Samtidigt kände jag att det finns flera anledningar till att jag borde springa just det här loppet. 

För några år sedan kom jag ut med boken Palt och älskar själv sedan barnsben den här norrbottniska delikatessen. Och ett lopp som i namnet hyllar palten blir därför svårt för mig att motstå. 

En annan trigger är att jag i de reportage jag skriver för Runner’s World, ibland väljer att utmana mig själv i utforskandet av löpningens utkanter. Då kan det hända att jag tvingar mig själv att kliva utanför komfortzonen – vilket det här loppet definitivt skulle innebära. 

Sedan är Piteå staden där jag föddes och växte upp, och att springa ett lopp just där innebär sannolikt en intensiv löparupplevelse längs minnenas allé.

“Jag kanske måste träna mer?”

Men jag ska vara ärlig nu, att behöva springa fem gånger så långt som vad jag är van vid har börjat oroa mig en hel del. Jag inser att jag måste börja träna mer för att kunna klara det, kanske till och med träna rätt hårt. Och jag har inte särskilt mycket tid att spela på då loppet går redan den 14 september.  

Jag bestämmer mig för att ringa upp Peppe Lindholm som är löpcoach för att se om han har några bra tips som kan hjälpa mig. Peppe, som varierar sitt löptränarjobb med att spela trummor med olika turnerande band, råkar ha en ledig vecka just nu och svarar redan efter den första signalen. Efter lite trivsamt snickesnackande om diverse musik- och löparrelaterade ämnen går jag in på mina frågor.

Är det vanligt att folk hoppar på lopp som de egentligen inte är förberedda på?

– Det är nog vanligare än vad man tror. Sen vill man ju inte generalisera, men jag misstänker att det är vanligare att svenska mellanchefer gör såna här saker, men det har å andra sidan svängt lite på sistone också, trendmässigt. Unga tjejer som håller på med löpning har ökat ordentligt i antal. Men den gamla bilden är ändå lycramän som hoppar på saker de inte riktigt klarar av. 

Varför gör man det tror du?

– Dels tror jag det är lite tryck från sina vänner och att man vill visa upp både inför sig själv och inför andra att man klarar det här. Men det roliga är ju att de tror att andra bryr sig, vilket de inte gör. Det är inte så många som bryr sig om din tid på halvmaran, liksom. Ofta gör man det för sin egen skull, men också för att imponera på andra. Och vi ska komma ihåg att det inte är vana löpare som hoppar på sånt här – att svepa tre starköl för att sen springa Midnattsloppet, liksom. 

Har du själv tagit dig vatten över huvudet någon gång i samband med ett lopp? 

– Jag är vanligtvis lite försiktig av mig, men det har jag faktiskt gjort. Jag sprang en halvmara i Palma på Mallorca en gång då jag inte var helt förberedd. Efteråt blev jag erbjuden en trelitersöl – en sån där stor ölglasfot – av arrangörerna. När jag fick frågan om jag ville ha en alkoholfri öl, fnös jag bara åt henne. Då var det inte så vanligt med alkoholfri öl.

– Efteråt skulle jag hålla i en workshop om löpning. Jag hade förlorat en massa vätska under loppet men som sagt även hunnit svepa i mig tre liter öl. Senare, när jag låg i duschen hemma på hotellrummet och mådde dåligt, insåg jag hur korkade beslut jag hade tagit. 

Vad är det värsta som kan hända om man springer en mil oförberedd? 

– Det är att man blir tröttare än vanligt. Eller att du skadar dig, men då ska det mycket till. En mil klarar de allra flesta. Men spring inte barfota. Det gjorde dansaren Karl Dyall en gång på Midnattsloppet. Jag varnade honom, och sa: ”Om fyra kilometer kommer det kullersten”, men han sprang barfota ändå. Något som han sen skulle komma att ångra, kan jag säga. 

Hur bör jag gå till väga för att utöka min tvåkilometervana (där jag även tillåter mig att gå) till en mil?

– Vi ska inte vända upp och ner på ditt liv, men jag tror att du borde dela upp ditt lopp. Så att du gör fem av dina två kilometer långa mikrojoggar och faktiskt blandar in lite gång också, där du tar en minuts paus. Man förlorar inte så mycket på det. För nu har vi ett mål, du ska tänka att du är en ”Navy Seal i löpning”. Och man blir bra på det man tränar på.

Hur ofta får jag pausa?

– Var femte minut tänker jag, eller under varje mikrojogg. Så att du till slut har varit inne och testat att springa 5 x mikrojoggar à två kilometer.

Ska träningsdosen öka succesivt?

– Ja, den första veckan gör du ett par pass med en dubbel mikrojogg, alltså att du springer fyra kilometer. Veckan därefter kör du tre mikrojoggar (sex km) och vecka tre så växlar du upp till fyra mikrosträckor (åtta km). Efter det ska du ta uppehåll en dag så att kroppen får vila – och under vecka fem så kör du fem tvåkilometerssträckor (en mil).

– Mellan dina fokuserade träningspass kan du också gärna springa dina vanliga mikrojoggar, om du vill. Sen så kanske du avslutar med att, näst sista veckan, göra ett event. Då bjuder du in dina vänner, så att du dessutom får publik med hejarop längs banan och vattenstationer. Och den sista veckan tar du det lugnt med lättare träning, då samlar du ihop dig inför loppet.

Men om jag tar gå-pauser ibland under loppet, skämmer jag inte ut mig då? 

– Nej, du skämmer verkligen inte ut dig. Det är ju precis som att du springer intervaller. De kan ju vara till för att vila också, att man får den där pausen. Det är bra att fokusera på vilan, det gör det lättare att springa.

Kan jag ta gå-pauserna ofta?

– Ja, den mentala biten är ju lite av ett Mount Everest för dig, skulle jag säga. Antingen tar du en minut för varje mikrojogg, eller så kör du med klocka och tillåter dig att ta en enminutspaus var femte minut. Och då gör du det även från början, även om du känner dig fräsch. Det där är vanligt i maraton, att de som tar det lugnt i början sen springer förbi de som gasat rejält i början på slutet.

Men kan man verkligen säga att man sprungit ett millopp om man även har promenerat?

– Ja, det tycker jag. Säg om du skulle göra det på 60 minuter, som är en slags magisk gräns, även om du krälar, går, eller åker taxi – det spelar liksom ingen roll. Så självklart kan du säga det. Jag blev faktiskt själv ”omgången” en gång i Portugal när vi sprang i fyrakilometersfart. Då kom det en gångare och gick om oss. Det var en fransman som var väldigt trevlig och som vi lärde känna senare, han kom tvåa på OS sen

Jag har ju aldrig blivit skadad, men nu känns det som att den risken ökar? 

– Vi ökar ju inte träningen med några kopiösa mängder. Men tänk på att inte springa i exakt samma skor varje gång. Prova att stretcha lite grann efteråt också och känn efter, men känn efter lagom. Eftersom du är så van vid mikrojogg så tror jag inte det är någon fara, men om du skulle köra fem kilometer i ett svep, då blir det större skaderisk.

– Ett annat tips är att våga hålla ner farten, för att sen köra på lite tuffare. Från riktigt lugnt till hyfsat hårt. Men då gäller det att hålla på sig själv, och sen öka litegrann. Det första varvet ska vara med handbromsen i, sen lättar du lite på den för att sedan släppa upp den helt. 

Nu har jag låtit mig övertalas till att delta i det här loppet men jag tycker ju egentligen att lopp och tävlingar är bland det värsta som finns. Hur ska jag göra för att stå ut? 

– Jag tycker att du ska tänka på Joe Strummer i The Clash som sprang London Marathon 1983. Inför loppet hade han inte tränat på fyra veckor, och kvällen innan racet drog han i sig tio pints öl. Du kan ha honom som målbild litegrann, tänker jag. Han hörde inte hemma där, han heller.

– Strummer sprang även Paris Marathon – jag har faktiskt en t-shirt med honom och hans nummerlapp från loppet. Men den kan jag inte lägga upp på sociala medier, när jag gjorde det en gång ville en massa människor genast köpa den (*skratt*).

Peppe Lindholm med den berömda Joe Strummer-tröjan från Paris Marathon.

Måste man samtala med folk i ett lopp? Jag tycker det är nog jobbigt att springa och föredrar att stänga ute världen.

– Jag brukar hälsa på folk om jag tränar hemma i Järvsö. På tävlingar behöver man inte prata alls, tycker jag. Man är i sin bubbla, kan man säga, om någon tycker man är otrevlig.  

När på dygnet ska jag träna, tycker du? 

– När går loppet? Om det går nio på morgonen är det bra att träna på ungefär samma tidpunkt. Sen har man ofta en optimal tid på dygnet när man är som bäst. Så där kan man försöka lägga kvalitetspassen. Kroppen kommer ändå att pirra till när du ska göra loppet.

– Men stressa inte, försök ha en skön känsla, tänka att det här är kul. Inte att folk är fula, luktar illa och har på sig fula kläder som du själv aldrig skulle kunna tänka dig att bära. 

Bör jag äta frukost innan loppet tycker du?

– Om loppet går klockan nio så kliver du upp klockan sex och tar två rostade mackor med lite sylt på, och ett par koppar kaffe. 

De senaste dagarna har jag börjat springa dubbelt så långt som jag brukar, men jag svettas fem gånger så mycket. Varför?

– Haha, det är för att du chockar din kropp! Det är varmt ute, och din kropp som är jättevan vid mikrojogg vet inte hur en dubbel mikrojogg känns. Sen kanske du har en del grillkvällar som du också behöver svettas ut, det brukar vara så på sommaren. 

Hur tror du att jag kommer jag känna mig efter loppet?

– Om du klarar loppet så kommer du känna dig lite euforisk, då kommer du att fatta det här med ”runners high”. ”Jag klarade det!”, liksom och att ölen efteråt smakar riktigt gott. Jag hoppas att du kommer känna att ”vad bra vi var tillsammans!” Det finns ju en gruppgemenskap som är rätt härlig vid tävlingslopp, trots att löpning ofta är en solitär sport.

När vi har lagt på är det två tankar som genast dyker upp i huvudet. Dels att Peppes träningsråd kommer att vara till stor hjälp för mig inför loppet uppe i Piteå, dels att fem minuter är väldigt lång tid att springa innan man äntligen får gå. 

Fortsättning följer i nästa nummer av Runner’s World, ute den 28 oktober!

Karl Fredrik Mattsson ska snart lämna sin komfortzon och springa sitt första lopp – Paltmilen.
Bästa träningstipsen veckan innan Tjejmilen

Bästa träningstipsen veckan innan Tjejmilen


Anders Szalkai tipsar om tre pass som kan passa veckan innan Tjejmilen  – ett för dig som inte tränat något i sommar, ett för dig som tränat lite och ett för dig som tränat mycket!

På lördag 6 september är det dags för Tjejmilen. Är du en av alla löpare som ska springa? Då kommer här några förslag på hur du kan träna under veckan – som skiljer sig åt lite beroende på hur just din träning sett ut i sommar.

Dåligt med träning? Ingen fara!

Om du inte fått till någon löpträning alls i sommar kan du med fördel få till ett kort löppass i början av tävlingsveckan som ger dina, vid löpning ovana, ben viss muskulär tillvänjning till löpningens belastning. Visst finns det en risk att du får lite träningsvärk, men om passet är tillräckligt kort och du har några dagar att vila efter passet fram till loppet kommer träningsvärken att försvinna. Passet kommer också att gynna dig på Tjejmilen.

Kör till exempel ett lugnt pass där du blandar löpning med gång, och sätt upp en totaltid på passet. Ett mål kan vara totalt 20–25 minuter träningstid där du blandar löpning och gång så att det känns behagligt ansträngande för just dig.

Mer än så kan du inte köra – och mer behövs inte för att du ska bli lite mer redo för tio kilometer på lördag än om du bara vilar. Givetvis ska du anpassa loppet till det faktum att du inte fick in någon träning i sommar. Kanske kan du ta det som en start på din träningshöst?

Sporadiskt med träning? Gör så här!

Har du tränat löpning lite sporadiskt i sommar? Då gäller det att försöka få till ett pass där du jobbar upp både puls och lite fart utan att det för den skull blir ett för tufft pass. Svenskans ”lagom” passar bra in på hur trött du ska känna dig under passet.

Passet kan till exempel vara en uppvärmningsjogg på tio minuter följt av lite lätt rörlighet innan du springer 5 x 40 sekunders intervaller. Ta lika lång stående vila som du sprang, och spring inte fortare än att känslan i löpningen är lagom tuff under alla fem intervallerna. Givetvis ska du jobba klart hårdare än på uppvärmningsjoggen, för både farten i löpningen och triggningen av att skicka ut syre till dina arbetande muskler är bra inför lördagens lopp.

Den lätta känslan ska dock vara övergripande – det är viktigt att du känner att du är laddad och bra till loppet, och bästa sättet att hitta den känslan brukar vara att försöka springa fint och lätt. Så se dig som en snabbspringande elitlöpare med lätt steg och ta med dig den känslan! Glöm inte att avsluta passet med en lätt jogg på fem-tio minuter och lite stretch, så att du även har rörligheten intakt till på lördag.

Tränat på bra? Här är några tips på vägen!

Har du tränat bra med löpning i sommar kan intervallpasset som beskrivs ovan vara ditt sista fartpass innan lördagen, men du kan utöka intervallantalet med tre-fem intervaller till. Har du kört lite kuperat och/eller backlöpning i sommar kan ett kort lätt backpass vara nyckeln till ett spänstigt Tjejmilssteg för dig.

Väljer du backalternativet tar du en uppvärmningsjogg i ditt lugna tempo till någon kort backe i din omgivning, som bjuder på ett hyfsat motlut. Väl där kör du lite rörlighet innan du kör fem-åtta backar uppför där din tid i uppförslöpningen inte tar mer än runt 20 sekunder.

Vilan blir mycket lugn jogg ner, eller så går du ner för backen. Försök få till känslan av ett spänstigt steg med bra tryck, utan att du för den skull riskerar att dra på dig några muskelsträckningar. Ta dig tid att göra en ordentlig nerjogg efter backpasset och gärna lite dynamisk rörlighet om du är van vid det – alternativt vanlig klassisk stretch om det känns bättre.

Utöver detta sista formgivande pass kan du som är van vid många löppass i veckan även köra ett kort underhållande lugnt distanspass någon av dagarna innan loppet. Det är skönt för huvudet att få komma ut och springa men det är även bra för din kropp som är van att hålla i gång. För många dagar vila kan då skapa en lite onödigt seg känsla.

Toppa formen inför Lidingöloppet

Toppa formen inför Lidingöloppet


Sista veckan före Lidingöloppet kan du fortfarande påverka din form och dina förutsättningar för att få ut maximalt av din kapacitet på loppet. Men hur du ska göra beror på vem du är som löpartyp, din träningsbakgrund och ditt tidsmål. Här är fyra olika upplägg. FYRA VARIANTER PÅ TRÄNINGSUPPLÄGG UNDER VECKAN FÖRE LIDINGÖLOPPET 30 KM: 1. HELVILA? Att vila helt och hållet från träningen kan vara ett alternativ om du är sjuk, eller om du har någon skavank som du bör vila för och sen chansa att det blir bra till lördagen. Men du ska givetvis INTE springa loppet om du…
Almgrens styrkebesked – och snabb segertid i damklassen på Stockholm halvmaraton

Almgrens styrkebesked – och snabb segertid i damklassen på Stockholm halvmaraton


Med två veckor kvar till VM stod Andreas Almgren för ett nytt formbesked när han blev trea i Diamond League-finalen i Zürich. Nästan 200 mil därifrån avgjordes Stockholm halvmaraton med den snabbaste vinnartiden i damklassen på tolv år. 

Flera av världens främsta friidrottare gjorde upp i Diamond League-finalen i Zürich under veckan. På 3 000 meter fanns Andreas Almgren med. Almgren placerade sig längre bak i fältet som inte var så sugna på att springa fort. Ju längre in i loppet desto mer avancerade han och in på upploppet sprang han upp i tät. 

Det såg ut att gå vägen men med ett tiotal meter kvar till mål passerade både Jimmy Gressier och Grant Fischer svensken. Tredjeplats på 7.36,82 är dock ett bevis på att svensken kan utmana de främsta i världen även i ett taktiklopp. 

Även Samuel Pihlström kvalificerade sig till finalen. 24-åringen gjorde ett nytt fint 1 500-meterslopp och kom i mål som åtta på 3.31,15. Det är hans näst snabbaste lopp någonsin, tre tiondelar från det svenska rekordet. 

Alla resultat från Diamond League-finalen i Zürich hittar ni här

Rekordmånga på Stockholm halvmaraton

Hela 20 000 löpare var anmälda till årets upplaga av adidas Stockholm halvmarathon och för flera av dem innebar loppet även den fjärde etappen i Adidas-touren. 

På herrsidan blev det en rafflande duell mellan Yohannes Kiflay och VM-löparen Ebba Tulu Chala. De två hängde ihop fram tills att en kilometer återstod, då Kiflay la in sin stöt. Han fick direkt ett tiotal meter på Tulu Chala som dock inte gav upp. I stället kröp han närmare och närmare och in på upploppet var det bara ett fåtal meter mellan de båda löparna. 

Kiflay höll dock undan och vann på 64.17, två sekunder före Ebba. Tredjeplatsen knep Mohamadreza Abotorabi på 66.09.

Yohannes Kiflay under Bauhaus-galan 2025. FOTO: DECA Text & Bild

På damsidan uteblev spänningen. Carolina Johnsson drog iväg från sina konkurrenter direkt från start och korsade mållinjen som segrare på 73.13 – den snabbaste damsegertiden på tolv år. 

Bakom henne tog Hanna Lindholm andraplatsen på 74.35 och Moa Gustafsson knep tredjeplatsen på 74.55. 

Alla resultat från halvmaran hittar ni här och vill ni se loppet gör ni det här.  

Norrköping stadslopp

Innan vi avslutar veckan ska vi ta en sväng förbi Norrköping också. Där avgjordes under veckan stadsloppet där David Nilsson hade en fin dag. Först vann han 10 kilometer på 30.38 före Karl Ottfalk – och 45 minuter senare tog han även hem 5-kilometersloppet på 15.07. 

På damsidan var det Hanna Lindholm som vann 10 kilometer på 35.42 medan 5-kilometersloppet vanns av Alice Magnell Millán på 17.10. 

Samuel Russom stängs av i tre år för dopning

Samuel Russom stängs av i tre år för dopning


Långdistanslöparen Samuel Russom, Hässelby SK, stängs av i tre år efter att ha testats positivt för meldonium vid SM i halvmaraton i maj. Avstängningen innebär att hans SM-guld i både halvmaraton och maraton dras in – och att konkurrenter som Kristofer Låås nu får ta emot maratonguldet i efterhand.

Svenska Friidrottsförbundet meddelar att Samuel Russom testade positivt för meldonium under SM i halvmaraton den 10 maj 2025. Även B-provet visade spår av substansen. Antidoping Sverige utdömde först fyra års avstängning, men eftersom Russom accepterade domen och tog ansvar för intaget reducerades straffet till tre år. Avstängningen gäller från den 16 juni 2025 till den 15 juni 2028, och alla resultat från perioden 10 maj till 16 juni 2025 stryks.

Beslutet får direkta sportsliga konsekvenser. Russoms SM-guld i halvmaraton tilldelas i stället Samuel Tsegay, silvret går till Mohammadreza Abootorabi och bronset till Kristofer Låås. På maratondistansen får Kristofer Låås guld, Linus Rosdahl silver och David Nilsson brons. För Låås innebär det en efterlängtad titel, men också en märklig känsla att få medaljen långt efter loppet.

Russom, som kom till Sverige 2018 och har tävlat för Hässelby SK sedan 2020, har under de senaste åren etablerat sig som en av landets främsta långdistanslöpare med tolv individuella SM-guld. Nu är hans karriär satt på paus i minst tre år.

Friidrottsförbundets generalsekreterare David Fridell beskriver fallet som “djupt olyckligt” och betonar att dopning strider mot förbundets nolltolerans. Han påminner också om att idrottaren alltid har det fulla ansvaret för vad som förs in i kroppen, även i form av kosttillskott. Hässelby SK:s ordförande Bengt Olsson säger att Russom nekar till medveten dopning men medger att han brustit i kontrollen, delvis på grund av språkproblem när han använde ett hälsokostpreparat som visade sig innehålla meldonium.

Det aktuella preparatet har en historia i friidrottssammanhang. 2016 testade Abeba Aregawi positivt för samma substans, men hennes avstängning hävdes senare då halterna i provet var under WADAs fastställda gränsvärden. Meldonium, som ökar blodflödet till kroppens vävnader, har varit förbjudet inom idrotten sedan 2016.

För Samuel Russom innebär avstängningen ett hårt slag, där både karriär och förtroende sätts på spel. Om hans förklaring om ett misstag skulle stämma är det naturligtvis tragiskt, men fallet väcker samtidigt frågor och riskerar att kasta en skugga över hans tidigare prestationer. Konkurrenterna drabbas också – deras insatser berövades rätt värde i stunden och medaljerna delas nu ut i efterhand. För löpare som Kristofer Låås kan det ses som en form av upprättelse, men känslan av att stå på pallen vid själva loppet går aldrig att återskapa.

Bästa sista minuten-tipsen inför adidas Stockholm Halvmarathon

Bästa sista minuten-tipsen inför adidas Stockholm Halvmarathon


Lördag 30 augusti går adidas Stockholm Halvmarathon av stapeln. Här är experternas bästa tips för dig som ska springa loppet.

Klockan 15.30 lördag 30 augusti är det dags för den första gruppen löpare att ge sig ut på den 24:e upplagan av adidas Stockholm Halvmarathon från start- och målområdet vid Slottet och Kungsträdgården.

Här har vi samlat våra experters bästa tips för hur du tar dig an distansen och banan på bästa sätt.

Även i år går adidas Stockholm Halvmarathons bana genom de centrala delarna av Stockholm.

1. Få i dig energi före loppet

Att springa ett halvmaraton är en tuff utmaning för de flesta av oss. Oavsett hur snabbt du springer kommer det att krävas mycket energi för att förflytta dig 21,1 kilometer. Däremot behöver du inte ladda på samma sätt som inför ett maratonlopp. Du behöver alltså inte trycka i dig massa extra mat det sista dygnet – sikta i stället på att äta bra, kolhydratrik mat dagen innan loppet.

Eftersom första start är 15.30 på lördagen behöver du äta både frukost och en lättsmält lunch som du blir lagom mätt av. Komplettera sedan med något extra mellanmål eller en uppladdningsdryck under tävlingsdagen så att du får i dig den extra energi du behöver. Detta är extra viktigt för dig som kommer att springa i mer än 90 minuter. Tänk också på att kolhydraterna behöver vätska för att bindas i kroppen, så glöm inte bort att dricka.

2. Drick ordentligt före loppet

Det krävs inte bara energi för att klara av ett halvmaratonlopp, det går även åt mycket vätska – särskilt om det blir varmt. En vätskeförlust medför både sämre prestationsförmåga och i värsta fall en ökad risk att inte komma i mål.

Se alltså till att du är ordentligt vätskeladdad. Vatten går bra, men även sportdryck om du vet att det funkar för dig. Däremot kan det vara klokt att vänta med sportdrycken fram till att du börjat din uppvärmning inför loppet.

3. Ha en vätskestrategi …

Under lopp som är så långa som halvmaraton eller längre bör du ha en vätske- och energistrategi förberedd och inte bara förlita dig på din törst. Bestäm dig till exempel för att dricka vid varje vätskestation.

Se till att du också får i dig elektrolyter (salter) för att ersätta de salter du förlorar när du svettas, till exempel med hjälp av sportdryck eller Resorb. Att tillföra elektrolyter hjälper även mot hyponatremi – en elektrolytrubbning som kan inträffa om man dricker för mycket vatten (vilket också är skadligt). 

4. … och en energistrategi

Du bör även tillföra 45–90 gram kolhydrater per timme, till exempel i form av sportdryck eller gels (som ska intas tillsammans med vätska). Brukar du få problem med magen under långa lopp eller vid värme? Då kan det hjälpa att äta och dricka i mindre portioner – men oftare.

5. Förbered dig

På tävlingsdagen är det skönt att slippa stressa för att i stället kunna koncentrera dig på uppgiften som väntar. Ett enkelt sätt att minska känslan av stress är att vara väl förberedd. Se till att du gjort i ordning ditt tävlingskitt redan dagen innan, och fixa nummerlapp och annat innan du kommer till startfållan.

6. Ha en rimlig målsättning

Sätt upp ditt mål utifrån de förutsättningar du har och hur träningen har gått. Tänk som en realistisk optimist, men var också beredd på att justera din målsättning utifrån väder och dagsform. Bestäm dig för ett upplägg innan loppet – och försök att följa din plan. 

Att läsa in dig på banprofilen kan göra att tuffare delar av banan blir lättare att hantera. Dela också upp loppet i kortare avsnitt, till exempel fem kilometer i taget, så kommer distansen inte att kännas så svåröverkomlig.

7. Värm upp utifrån tidsambition

Måste du starta i en snabb fart redan från start för att kunna hålla din snittfart? Då är det bra om musklerna och hjärtat är redo att börja jobba hårt direkt. Förbered dig för det med en kort, pulshöjande uppvärmning. 

Men oavsett hur snabbt du tänker springa så har du nytta av att mjuka upp muskler och leder innan starten. Har du inte jättebråttom så kan du värma upp genom att ta det lugnt den första kilometern innan du jobbar dig in i ditt planerade tempo.

8. Starta lugnt – du hinner!

Starta lugnt och stressa inte för att jaga positioner i början. Du har drygt 21 kilometer på dig att springa om dina medlöpare, och startfältet sprider ut sig relativt snabbt. Att kryssa dig fram under den första kilometern tar mycket energi – och du vinner oftast väldigt lite tid. När du hittat din rytm kan du sedan flyta på i din planerade fart.

9. Bästa fartstrategin? Den här!

Upplägget på halvmaran i Stockholm kan med fördel vara att springa i marginellt snabbare fart i början av loppet (när startfältet har spridit ut sig) än din planerade snittfart per kilometer. Den sista femman, från 15 kilometer fram till mål, har nämligen störst andel stigning jämfört med de andra femkilometersavsnitten. Det kan göra att det blir tuffare att hålla ditt planerade tempo, så det kan vara skönt att ha lite tidsmarginal här.

10. Tänk positivt!

Ta hjälp av dina medtävlare under loppet, försök att inspirera och uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i någon klunga där du kan springa bakom någon annan löpares rygg. Tänk positivt. Tröttheten kommer för alla, men om man lyckas ha positiva tankar går det oftast att hitta mer kraft än man tror.

Går det tungt? Testa att växla steget – tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då kommer du under en period behöva tänka på något nytt, det kan frigöra outnyttjad muskelkraft.

Se fram mot målet. Snart är du framme och kan njuta av att ha besegrat halvmaran!

Traillöpning i Schweiz – i James Bonds fotspår

Traillöpning i Schweiz – i James Bonds fotspår


Kenneth Gysing åker till de schweiziska alperna för att utforska traillöpningen i regionerna Engadin, Saas-Fee/Saastal och Thyon. Resan startar i St Moritz i Engadin, där James Bond kastade sig ut i backarna i filmen Älskade spion. Nu finns här varken snö eller spioner, däremot ett svindlande vackert landskap med oändliga vandringsleder – som gjorda för traillöpning. 

Fem dagars bergslöpning i Schweiz, löparguden är god. Med början i dalgången Engadin i kantonen Graubünden, ett område fullt av fantastiska trailspår, med utgångspunkt från legendariska skidorten St Moritz. Det var här Roger Moore som James Bond i filmen Älskade spion (1977) kastade sig ut i halsbrytande svängar i backarna med skidor på fötterna – i hård kamp med jätten Jaws som tuggade på kabelvajrar med ett skarpslipat tandgarnityr i stål (som jag minns det). Men nu är det senhöst, ingen snö, inga skidåkare, inga spioner i sikte – trakten är däremot fortfarande ett paradis för traillöpning. 

Flyget till Zürich funkar fint, tågcentralen ligger i direkt anslutning till flygplatsen och tågen i Schweiz är en fröjd att åka, de går som – tåget! I appen SBB Mobile presenteras avgångar och byten föredömligt enkelt (till och med en teknisk idiot känner sig skärpt, inga namn nämnda) och några timmar senare reser sig bergsväggarna allt högre längs med tågbanans sidor. Det är något speciellt med Schweiz, det är nästan overkligt vackert. Men – jag nyper mig i armen och jodå – det är på riktigt! 

Vår guide Eli Müller går igenom dagens etapp med Kenneth.

Guiden Eli Müller tar oss till bergbanan Surley-Murtél, några kilometer från byn Maloja (16 kilometer utanför St Moritz). Vi ska ta oss upp till Berghaus Furca Surley, stationerad på 2 702 meters höjd, och följa ett trailspår längs med bergskammarna och ner mot St Moritz, en sträcka på drygt tolv kilometer.

Eli (kort för Elisabeth, hon tyckte i tonåren att Elisabeth klingade så hårt på tyska, och kapade av en bit) flyttade till Maloja för femton år sedan, efter ett besök i trakten förlorade hon alldeles sitt hjärta. Det gjorde gamle tyske filosofen Friedrich Nietzsche också, som redan i slutet av artonhundratalet skrev till vännen Carl von Gersdorff: “Well, my dear old friend, I am once more in the Upper Engadine. This is my third visit to the place and once again I feel that my proper refuge and home is here and nowhere else.” 

Maloja och sagosjön Lej de Segl

Maloja är verkligen en magisk plats, ligger på 1 809 meters höjd i ena änden av den grönblåskimrande sagosjön Lej de Segl. Där sträcker sig Malojapasset mer än 3 000 meter upp med fina trailstigar. Från byn kan man ta bussen till Italien och efter trettio minuter landa i pittoreska Val Gardena.  Ner från bergen faller malojavinden ofta under dagarna, en fjällvind som blåser gäss på sjön och drar till sig vind- och kite-surfare från hela världen.

Maloja och sjön Lej de Segl är en magiskt vacker plats.

När vi stigit ur liftkabinen är det drygt två kilometer löpning och ett par hundra höjdmeter uppför till Berghaus Furca Surley innan vi tar oss vidare utför till St Moritz. De där första meterna uppför känns för en stackars löpare som det senast året mest varit strandad på havsnivå. Luften är så tunn, tycks berövad det mesta av syremolekyler, jag börjar flåsa som en bälg.

Berghaus Furca Surley ligger bedövande vackert på nästan tretusen meters höjd.

– Are you ok? undrar guiden Eli oroligt (höghöjdsdopad sedan femton år tillbaka tänker jag tilltufsat), jag gör tummen upp, har inte tillräckligt med luft för att prata. Snart, snart bär det utför, då blir det lättare.

Äntligen går det utför

Berghaus Furca Surley ligger bedövande vackert på nästan tretusen meters höjd, med utsikt över ett alplandskap omgiven av toppar som sträcker sig upp mot fyratusen meter och vitskimrande glaciärer ruvande mellan dem. Fotograf Daniel smattrar bilder med kameran, vi klunkar i oss äppelmust och sen bär det utför.

Det råder ingen brist på “Insta-moments” i Engadin.

Stigen vindlar längs bergskammen, genom väldiga fält av urgamla stenblock, det är stundtals tekniskt och lite trixigt, men bara hålla tungan rätt i mun och ha koll på vad man sätter fötterna, ingen brådska här inte. Vi stannar till då och då, tar in de väldiga bergen omkring, sjöarna som glittrar långt där nere, begrundar människans litenhet i världsalltet. 

En överjordiskt god öl får sätta punkt för dagens löpning.

Men så tillbaka i verkligheten igen, brant utför, ett steg i taget, lugnt och stilla, inte läge att slå ihjäl sig (vem ska då skriva texten?) och så är vi plötsligt omgivna av skog och mjuka stigar – och kolla där, en uteservering – och en iskall öl – den smakar överjordiskt gott!

Saas-Fee nästa – om vi överlever

Vi kommer till Saas-Fee efter en fem timmar lång och vindlande bilfärd från St Moritz. Fotograf Daniel kör bil som han åker cykel downhill, full fart utför och broms i kurvorna. Vägarna är visserligen i perfekt skick, men är ändå aningens osäker på om jag kommer att uppnå pensionsåldern (bara några veckor kvar nu), varje kurva gränsar till avgrunder.

Men det går bra, vi anländer till Saas-Fee, beläget i dalgången Valais, med ännu högre berg än i Engadin, här finns bergstoppen Dom som med 4 545 meter är ett av Schweiz högsta berg – och upptäcker strax att Saas-Fee är en by utan bilar. 

Här finns dock ett rejält parkeringshus i nio våningar med kapacitet för 5 000 bilar, där huvuddelen av våningsplanen är placerade under markytan. 

Boende med stil

Inne i byn rullar små eldrivna ekipage, som fraktar besökare och bagage. Vi checkar in på stilfulla Hotel Schweizerhof, omringat av arton bergstoppar med höjder över 4 000 meter, en mäktig syn, och mellan topparna skymtar väldiga, vitskimrande glaciärer. 

Vi möter upp med vår kontaktperson Yves Audrimont, som dagen efter ska ta oss till Mattmark, Europas största damm, som började byggas redan på 1950-talet. Runt dammen ringlar sig ett lättsprunget trailspår (som också lämpar sig väl för vandring) på drygt sju kilometer. Det är där vi ska springa i dag, och jag tackar min lyckliga löparstjärna. Utförslöpan på tolv kilometer i St Moritz sitter fortfarande i benen, det kniper i låren och gnisslar i vaderna. 

Runt dammen Mattmark ringlar sig ett lättsprunget trailspår på sju kilometer.

Vi åker buss från Saas-Fee, fotograf Daniel har hängt upp cykeln på baksidan av bussen på en för cyklar ämnad ställning. Schweiziska bussar är en fröjd att åka, perfekt utformade för reportageteam från Sverige. 

Yves berättar att han för ett år sedan lämnade ett jobb som socialarbetare i Luxemburg för ett helt annat liv i Saas-Fee. Nu jobbar han för turistbyrån, har mycket mer tid över för det han tycker är roligast här i livet, att löpa trail och cykla mountainbike. På vintern åker han skidor, Saas-Fee med sina höga berg och branta bergssidor är ett paradis för lössnöåkare. Snön börjar falla redan i oktober, framåt november är alla liftar igång. 

Löpning på 2 300 meters höjd känns i både ben och lungor.

Vi är uppe tidigt nästa dag, bussen tuffar på högre och högre, många tvära kurvor och höjdmeter senare når vi 2 300 meters höjd där dammen Mattmark är belägen (att jämföra med vår egen alpina stolthet, Kebnekaise, på 2 097 meter över havet). Det blir underbart fin löpning runt den grönblåskimrande vattenytan, här och där via små broar över våldsamt forsande forsar från angränsande glaciärer.

Jag känner fortfarande syreskuld av löpningen på den här höjden, kroppen jobbar febrilt med att producera fler röda blodkroppar. Räknar med att hemma på havsnivå igen kuta som en raket och slå – om icke världen – så åtminstone mig själv med häpnad!

Mot Thyon – och slutet av vår resa

Reportageteamet Gysing-Breece drar snabbt vidare efter ett par fantastiska dagar i Saas-Fee mot Thyon, drygt nittio minuters bilväg bort. Vägen vindlar sig ner i dalen, värmen stiger snabbt. Men mot Thyon bär det uppåt igen, luften klarnar, blir svalare, lättare att andas. Min kropp har börjat vänja sig vid det begränsade antalet syremolekyler som står till förfogande på höjder över tvåtusen meter. “Det är synd att årets veteran-SM redan är överspelat”, tänker jag hög på hemoglobin.

I Thyon möter vi Inez, turistchef i Thyon, en kvinna i sina bästa år med sprittande humör och omisskännlig brittisk dialekt. Hon berättar att hon under många år arbetade som flygvärdinna till dess att hon träffade en flygkapten och blev gravid med denne (dock inte under en flygning) och när barnet kom ville de även utanför arbetet vistas någonstans högt upp, nära himlen, med rymd och utsikt åt alla håll. Valet föll på Thyon, och det har de aldrig ångrat.

Här finns både fantastisk skidåkning på vintern och härliga stigar för traillöpning när det är barmark.

Här finns både fantastisk skidåkning på vintern och härliga stigar för traillöpning när det är barmark. Säsongens höjdpunkt för löparna är det traditionsrika loppet Thyon-Dixence på sexton kilometer och 700 höjdmeter som går av stapeln i augusti varje år.

Starten går i byn Thyon, på 2 095 meters höjd över havet med en rejäl stigning i början upp mot en bergstopp, Thermene Ro (2 360 m ö h), därefter går det utför och är förhållandevis lättsprunget fram till tolv kilometer då det bär brant uppför igen i tre kilometer mot toppen Mirador (2 420 m ö h). 

Den sista kilometern faller raskt utför ner mot dammen Grande Dixence, en jättelik konstruktion i betong. Den håller stånd mot femton miljoner ton vatten med ett djup på 277 meter. Vattnet har en lyster av blåvitskimrande skummjölk. För yngre läsare som aldrig har hört talas om skummjölk: det var en mjölk med allt fett bortsilat, och smakade hemskt (fast det tyckte inte min farmor), som i årsskiftet 1976/1977 ersattes av lättmjölk. 

Dammen Grande Dixence, i slutet av den 16 kilometer långa Thyon-Dixence-banan.

Thyon-Dixence är ett lopp som drar till sig deltagare från hela världen, i år var runt 1 000 löpare anmälda. Rekordet för kvinnor är 1.19.28, och sattes så sent som 2021 av Purity Gitonga från Kenya. För män är rekordet betydligt äldre: 1.08.28, satt 1990 av colombianske bergslöparen Jairo Correa.

Med Thyon är vår resa i Schweiz avslutad för den här gången. Många höjdmeter har det blivit, löpning i fantastiska miljöer bland hisnande höga alptoppar och grönblåskimrande bergsjöar. Tack Schweiz och alla vänliga schweizare vi mött på vägen – allt var toppen i både bildlig och bokstavlig bemärkelse! 

Finnkampen och Aregawis återkomst

Finnkampen och Aregawis återkomst


Stockholm stadion var så gott som slutsåld hela helgen. Vädret bjöd på det mesta och Sverige tog hem en dubbelseger. Innan helgen gjorde dessutom Abeba Aregawi sitt första banlopp på tio år. 

I år startade kampen redan på fredagen med 10-kilometersloppen. Regnet öste ned över stadion där löparna varvade fem gånger. 

Det var ett stjärnfyllt svenskt lag som anfördes av Andreas Almgren och Suldan Hassan som tog en planenlig seger. Tillsammans korsade de mållinjen på det nya Finnkampsrekordet 29.12.  

På damsidan blev Liv Dinis bästa svenska med 33.30 och en andraplats.

Andreas Almgren i regnet. FOTO: DECA Text & Bild

På lördagen präglades tävlingen av Finnkamp/slutet på säsongen-tävling. Andreas Kramer vann 800 meter och Linn Söderholm 3 000 meter hinder. Emil Danielsson tog hem 5 000 meter i ett lopp där 17-årige Sebastian Lörstad debuterade i seniorlandslaget. 

Ett mästerskapsrekord blev det också – när Wilma Nielsen spurtade hem 1 500-metersloppet på 4.08,12 före Yolanda Ngarambe och Vera Sjöberg. 

Aregawi tillbaka på banan

Redan under fredagen gjorde Abeba Aregawi sitt första banlopp på ett decennium när hon i Bryssel sprang 5 000 meter i Diamond League på 15.15,88. 

Under söndagen gjorde hon sitt andra när hon sprang samma distans på Finnkampen. Det blev seger för svenskan men tiden var en bra bit från VM-kvalgränsen. Klockan stannade på 15.23. 

Söndagen bjöd annars på ett fint 800-meterslopp signerat Alice Magnell Millán. Hon satte upp farten direkt från start och lyckades knipa segern på det nya PB:et 2.02,87. 

Det blev även svensk trippelseger i 3 000 meter hinder där Leo Magnusson, Vidar Johansson och Simon Sundström korsade mållinjen ihop på 8.38. 

Finnkampen avslutades sedan med att Samuel Pihlström spurtade hem 1 500-meterloppet på 3.39.  

Alla resultat här

Boosta Lidingöloppsformen med kuperad tröskel

Boosta Lidingöloppsformen med kuperad tröskel


Att hitta rätt flyt och nivå i förhållande till den växande tröttheten är en utmaning. Det kräver träning – och även om det bara är en månad kvar till Lidingöloppet finns det fortfarande tid att vässa formen. Ett eller flera pass i högre fart på kuperad terräng kan ge löparen både bättre teknik och känsla för rätt fart. Just kuperad tröskelträning kan därför bli ett nyckelpass i slutspurten mot Lidingöloppet.

Så här kör du passet

Låt uppvärmningen på 10-20 min i din lugna fart ta dig till din inspirerande intervallsträcka eller en runda där du har inspiration att springa lite snabbare. Sträckan ska innehålla lätt kupering, just för att springa avslappnat i kupering är en nyckel till ett bra Lidingölopp!

Stanna till och kör lite effektiv rörlighet och spring en pulshöjande koordination på 15-20 sekunder i din bekvämt snabba fart. Vila ner 1 minut innan det sen blir det tröskellöpning som innebär snabb men kontrollerad fart. Precis mellan bekväm och lite tuff fart!

På det här tröskelpasset har vi som mål att ”blanda” 5 minuters tröskelavsnitt med 10 minuters tröskelavsnitt. Efter varje tröskeldel bryter du av med vila på 45-90 sekunder. Vilan kan vara allt från lugn ”jogg” till lätt gående vila eller helt stående vila. Anpassa vilan till vad som känns bäst för dig, men generellt sätt kan man utgå från att ju snabbare tidsmål du har desto viktigare blir det att även ha en aktiv vila på passet.

Fart och ansträngningsnivå

Gällande farten och intensiteten är tanken att du på 5-minuterslöpningen ska springa snäppet snabbare än just tröskel, så på de avsnitten är målet att jobba på ganska tufft, men inte springa dig ”intervall-slut”. Sen på 10 minuters ska du verkligen vara noga med att hitta ett bekvämt tröskeltempo. Så här kan det till och med vara snäppet lugnare än när du kört tröskel tidigare. Hitta din flytrytm!

På din tröskelsträcka, ska du korta ner steget något uppför och försök anpassa farten så du inte drar på dig ”mjölksyra”, utan nu blir konsten att trots kuperingen kunna flyta på i just ”tröskel”. På 5-minutaren får du dock jobba på lite tuffare uppför för att få extra träningseffekt.

I utförslöpningen jobbar du med relativt kort steg så du får en mjuk utförslöpa och sen övar du på att ”släppa på din fart” sista biten av backen och ”ta med dig gratisfarten” till fortsättningen av din löpning efter backen. Ha fokus på ditt flyt mellan skiftningarna i kuperingen på tröskelintervallsträckan. Siktar du inte mot riktigt snabba tider får du givetvis bryta av med gång uppför om det behövs för att det ska vara ”tröskel”.

Efter tröskelintervallerna tar du en lugn nedjogg på minst 5 minuter och stretchar ut löpmusklerna.

Riktfarter och tidsupplägg utifrån ”tidsmål” på Lidingöloppet 30 km:

• Tidsmål snabbare än 2.00:
5-10-5-10-5-10 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders mellan varje tröskeldel och det kan vara en kombination av lite stående och lätt jogg eller jogg hela vilotiden. Runt 3.40-3.45 min/km på 5 min delarna och strax under 4.00 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 45 min)
• Tidsmål på 2.15:
5-10-5-10-5-10 mininuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders mellan varje tröskeldel och det kan vara jogg på hela vilan eller en kombination av lite stående och lätt jogg. Runt 4.00-4.05 min/km på 5 min delarna och strax under 4.10-4.15 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 45 min)
• Tidsmål på 2.30:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående/gående mellan varje tröskeldel.
Runt 4.25-4.30 min/km på 5 min delarna och runt 4.40 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 2.45:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående/gående mellan varje tröskeldel.
Runt 4.50-5.00 min/km på 5 min delarna och runt 5.10 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 3.00:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel.
Runt 5.20-5.25 min/km på 5 min delarna och runt 5.35-5.40 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 3.15:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel.
Runt 5.40-5.45 min/km på 5 min delarna och runt 5.55-6.00 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 3:30 eller helt enkelt klara det utmanande loppet inom maxtiden.
5-10-5-10 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel.
Runt 6.10-6.25 min/km på 5 min delarna och runt 6.25-6.45 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 30 min)

Kör du på puls kan ditt snitt på tröskelintervallerna ligga på runt 85% av ditt max. På första intervallerna kommer du kanske upp i 85% på slutet av intervallerna, men sen på sista intervallerna kan du våga gå upp till 90% om allt känns bra!

Kramers stabilitet och Nielsens succé

Kramers stabilitet och Nielsens succé


I Budapest sprang Wilma Nielsen in på den tredje snabbaste svenska 1500m tiden någonsin. Under samma tävling bjöd även Andreas Kramer på ett nytt stabilt 800m- lopp. Det och lite annat, som ett midnattslopp i Stockholm, har varit höjdpunkten för årets 33:e löparvecka. 

Till 2023 års VM stad åkte Wilma Nielsen och Andreas Kramer för att tävla. För den senare, som redan är uttagen till mästerskapet i september, gällde det att visa att träningen går i rätt riktning. För den förstnämnda det att ta en kvala. 

Och en VM- plats tog hon. I ett högklassigt 1500 meterslopp sprang Nielsen in som elva på 4.02,05. En tid som inte bara förde upp henne som trea i Sverige genom tiderna utan också gav henne en VM- biljett. 

Att Nielsen kniper en plats innebär också att Sverige kommer att skicka minst två damer på 1500 meter. Sedan innan är också Vera Sjöberg uttagen. På rätt sida om rankingen ligger, för nuläget,  även både Yolanda Ngarambe och Mia Barnett. Chansen finns alltså att Sverige kan skicka fullt hus på 1500 meter. 

För Kramers del då?Jo, det blev ett nytt stabilt 800 meterslopp där han slutade sexa på 1.44,10. 

Alla resultat från tävlingen i Budapest, där Armand Duplantis slog världsrekord, hittar ni här

Freij, Midnattsloppet och Bryssel

Den Schweiz baserade malmöiten Maria Freij har inte riktigt fått det att lossna under delar av säsongen. De flesta tider hon har gjort har varit kring 2.05 till 2.07, fram tills nu. 

Under veckan reste hon nämligen till Fribourg i Schweiz för att springa 800 meter och där smällde hon till med ett nytt säsongsbästa. 2.03,69 gör att hon går upp som femma i Sverige i år. 

En hel del mil norr om Fribourg, i Stockholm, avgjordes under helgen också Midnattsloppet. Ett säkert sensommartecken som fyllde huvudstadens gator med löpare. 

Snabbaste av alla var Emil Danielsson på 29.27. Femton sekunder efter honom kom David Nilsson och på tredjeplats med 30,02 kom Yohannes Kiflay. 

På damsidan tog Evelina Henriksson hem segern på 34.13, före Leonie Balter på 34.56 och Emy Thorén på 35,06. 

Alla resultat från Midnattsloppet i Stockholm hittar ni här

Danielsson under Adidas spåret 5000 meter. FOTO: DECA Text & Bild

Vi ska också ta oss en sväng förbi Belgien. Där gjorde Yolanda Ngarambe ett försök att nå VM- kvalet på 1500 meter som slutade med 4.06,54. Några sekunder från gränsen men nyttiga rankingpoäng. Även Linn Söderholm sprang 1500 meter, för hennes del blev det 4.13,51. 

Sista svensk att tävla i Belgien var Benjamin Åberg som gjorde ett nytt sub 1.50 lopp på 800 meter. 

JSM i Ljungby

Under helgen har också junior- SM avgjorts i Ljungby. Det resultat som löparmässigt sticker ut mest är damernas 1500 meter där Alice Magnell Millán tog hem segern på 4.13,94. Magnell Millán vann även 800- loppet på 2.04,75. 

Alla resultat från JSM hittar ni här

Så toppar du formen inför halvmaran!

Så toppar du formen inför halvmaran!


Ska du springa Stockholm halvmaraton eller något annat långlopp i höst? Då kanske du vill toppa formen. Coach LG Skoog visar hur du gör det.

Förutsatt att du skött grundträningen bra under våren och sprungit kontinuerligt under sommaren kan du testa en liten formtoppning inför höstens kommande lopp. Principen för formtoppning är ju enkel – träna lite mindre så kommer kroppen att kännas fräsch på tävlingsdagen.

Det är allmänt vedertaget att just minska träningsmängden och träningsintensiteten två till tre veckor före ett lopp. Fast det gäller förstås att veta hur mycket och på vilket sätt man ska minska träningsmängden.

Lägger man in för många vilodagar och bara kör korta, lugna distanspass kan man dels känna sig lite seg och okoordinerad i löpsteget, dels kan man förlora lite av sin syreupptagningsförmåga – och det är ju knappast syftet.

Jag brukar därför i stället rekommendera att man fortsätter att träna enligt sitt vanliga veckoprogram, och att man springer lite kortare distanspass och något färre antal intervaller – men i sitt vanliga tempo.

Tre sista veckorna 

När du toppar formen inför ett lopp bör du tre veckor före loppet minska träningsmängden till 80–90 procent av din normala veckomängd. Två veckor före loppet minskar du veckomängden till 60–70 procent och sista veckan före loppet ligger du på 50 procent av din normala veckomängd.

På distanspassen ska du alltså inte springa långsammare än normalt, däremot kortare. På intervallpassen ska du inte heller sänka tempot, men däremot köra färre intervaller.

Sista veckan inför loppet bör innehålla korta distanspass, någon eller några vilodagar samt ett till två löppass i din planerade tävlingsfart.

När du en dag eller två inför loppet kör ett lättare intervallpass för att väcka liv i musklerna kommer du förmodligen uppleva att benen känns fräscha och att ditt löpsteg är högt och fint. Se då till att inte springa fortare än normalt för att kroppen känns så pigg. Den känslan och energin ska du använda i loppet.

Spar din energi till målrakan! Foto: Stockholm halvmaraton