7 sorters kakor

Sov till tio i morse. Fantastiskt att det är helt tyst när man ska sova. Inget buller, inga ungar som skriker. Bara helt tyst. Eller nja. Efter 05:30 får man räkna med att farsgubben drar igång motorsågen, röjsågen eller traktorn. Men det är ju inget som stör.

Försov mig så att min löpdejt ficksnällt vänta 30 min på att jag skulle bli klar… Sedan släpade jag runt honom 14,5 km, ned till Sunannsjö och hem igen. Fantasktiskt vackert och strålande sol. 

Har jobbat lite hemma nu på eftermiddagen för jag ska erkänna att jag drar mig för att bada i det kalla vattnet, kanske kan jag komma runt det på något annat vis…simma i Gränges 16 metersbassäng?! Det har ju funkat förr…Nä först ska jag sticka iväg och rida på ungdjuret till häst som jag brukar flyga av.

Tömde mobilen på bilder så tänkte dela med mig lite av den senaste månadens bilder. Ofta har jag tänkt att jag ska knäppa kort som ska hamna i ett inlägg på bloggen men måste erkänna att de flesta inlägg hamnar i glömska innan de hunnit kommit till i praktiken.

 

Hemma i soliga Norhyttan…(bild från igår)

Löprning runt Årstaviken i början av maj…härligt med natur!

 

Trainersession i aprilväder men med ny Fusiontröja i rött blir det till en fröjd!

Carl lagade fredagsmysmat. Kan ni se vad det föreställer?

Springcross i lervälling delux.

Calle låg bra till!

Häng på Maliis, man har ju mått sämre…

Soffvila efter 9 mil intervallcykling på Mallis. Notera cykelbyxbrännan…

20 km löpning längs havet…najs

Tillbaka i Sverige på en cykeltur som ledde oss till en kohage

Fick snällt leda cyklarna genom hagen och se upp för kossor

Shopping i Alingsås och vad händer?

Löpning i Alingsås

Plåtning för Fitness magazines Juninummer som är ute nu!

’

’

Köp och se mer av mig!

Kaffe är obligatoriskt innan lördagslånglöpningen…

Duathlon på Lindigö, starten. Fredrik Swahn, Calle Hellraiser och Marika Wagner gjorde strålande insatser.

PÅ väg ut på backintervaller, måndag morgon med ny löputstyrsel.

---

Nationaldag idag. Har inte firat Sverige ett dugg eller jo, fast på mitt eget vis!

Började dagen med lite lätt cykling med Linda där vi hittade Ricky på väg ut ur stan, han hakade på.Tjålade och skrattade så mycket att jag glömde bort att jag cyklade. Det var dax för 20 min tröskel! Linda och Ricky lade sig på rulle och det var sjukt peppande att veta att de låg där bakom. Det är riktigt vidrigt att köra tröskelintervaller vill jag lova och sista 5 minutrarna hade jag lust att slänga cykeln åt helvete och bara kliva av, men ändå är känslan av att fara fram över slätterna så extremt skön! Lite hatkärlek där.

När jag kom hem hetsade jag iväg till T-centralen med packning för 4 sköna dagar i Norhyttan (det krävs en hel del material att släpa runt på som triathlet). Tunnelbana, T-central och proppfulla tåget till Västerås. Kan någon ge mig en vettig anledning till att jag bor i Stockholm? Fy vad skönt det skulle bli att lämna stan! Får liksom krupp på att trängas på stationer och tåg med smårisiga människor som nyser, hostar och sprider baciller. Uäck. Jag är triathlet, alltså har jag bacillskräck.

Ludvika centrum var helt öde. En spökstad när alla affärer var stängda. Väntade i 45 långa minuter innan Dalatrafiks pimpade (med Svenska flaggan såklart) buss svängde förbi och hämtade upp mig. Jag var ensam att åka längre än till Sunnansjö så busschauffören släppte av mig på gårdsplan i Norhyttan. Service!

I Norhyttan firar man inte nationaldagen. Här var allt som vanligt. Pappa som åker traktor, fixar grannens vattenpump, klipper gräsmattan etc etc atc och mamma som precis kommit hem från hundträning och står och bakar kakor. Mmm. Man behöver inte undra varifrån jag fått min rastlöshet. Den finns i blodet.

Träffade på grann-Micke (som fått sin pump fixad) och beslutade att jag skulle släpa runt honom på ett långpass löpning och ett dopp i sjön i morgon. Det sägs att det är 13 grader i vattnet. Ska han spöa polarna på Sthlm Triathlon, ja då må han träna. Hy, så kallt men det är bara att bita i det sura äpplet för Ludvika simbassäng har man återigen fått stänga pga bassängbotten släppt och hela poolen läcker vatten. Typ hundrasjuttielfte gången detta händer i år. Ska jag simma är det bara att ge sig i kallvattnet.

Life is good. Älskar Norhyttan. Det är min oas!

1. Cykeltur

2. Äntligen ett rättförs skithus

3. Prommenix på Anders Ers i ett soligt Norhyttan

4. Sjön Noren

5. Djuren på Anders Ers

---

Hua vilket väder lördagen bjöd på!

Springa är fan en grej men köra en duathlon i kulingvind, kyla och spöregn är desto värre. Det fick jag vittna igår. Har aldrig sett så många bryta ett  lopp som igår!

Calle väckte mig kl 7 och gjorde ett försök med att han inte tänkte vara med. Bra, sa jag. Sedan sa han att han hade lite känning av hosta. Nu vaknade jag till. I helvete, nu åker vi, sa jag. Hostan sitter i huvudet, det är bara att köra.

Sagtoch gjort. Vi packade in oss i lilla polon och for iväg i regnrusket. Hade på mig skidstället för första gången under året och täckbyxor och täckjacka var ett bra val. Frös ändå som en blöt hund efter X antal timmar i regnet bredvid banan.

Sahlberg och Nilsson imponerade första löpet och sprang ifrån både George och Swahn.På damsidan var det bara 3 startande. Amanda, Helen och Lisa. Lisa och
Helen var asjämna på första löpet men sedan tog kylan över och bröt ned
Lisa.

Ut på cykeln och sedan såg man inte startfältet på en timma.

In efter cykeln var det spännande värre med plågade miner. George in först, Carl Brummer tätt efter sedan Swahn. Under löpningen imponerade Carl B med att kuta ifrån George och vinna hela skiten. George tvåa, Swahn trea, Sahlberg fyra (asbra jobbat där!), Flinta femma och sen vet jag inte mer. Första tjej i mål var Helene Malmkvist som var så nedkyld att hon inte fick av sig hjälmen under löp två. Stackars lilla!
Amanda däremotverkade inte varit särkilt brydd av kylan. Hon kunde lätt
knyta skorna och fråga hur hon låg till under växlingen. Det är vad jag
kan kalla gril power! Riktigt bra rejsat av er tjejer!

Hade fullt sjå med att försöka assistera nedfrusna vänner och pojkvän som kommit i mål/brutit. De stackare som tog sig i mål var inte vid sinnens fulla bruk vill jag lova. Man undrade nästan om de dragit i sig en 75:a brännvin under cyklingen som de betedde sig!

Kul att det blev lite omvänd ordning i resultatet, det är alltid trist när det är för uppenbart vilka som blir 1, 2, 3:a. Dagen bjöd på kallare temperatur än på självaste julafton. Inte konstigt att man då blir nedkyld av att köra i shorts och linne.

Tog mig själv en 2 timmar löptur i misärvädret och hade vinterutstyrseln på. Fiii fasen va obehagligt väder. Beundrar er som körde maran!!!!

---

Hallå! Vart tog sommaren vägen? Det hrä var inte kul. Speciellt inte för er stackare som ska genomföra en mara imorgon eller för den delen köra Duathlon SM i Knivsta. Regn, rusk och 5 grader i luften. Låter som en riktig utmaning!

Själv har jag genomfört två riktigt tunga veckor av träning med mycket cykling (och inte är veckan över än, det ska in ytteligare 80+150 km cykel i helgen) och det hela gjorde sig påminnt igår när jag säckade ihop på soffan efter en lång fältdag i Nyköping. Benen ville bara inte. Skitskumt! Ringde min tränare Jens som snabbt insåg vad som gått fel. 1,5 liter sportdryck under ett fyra-och-en-halv timmes långt pass i söndags, som dessutom kördes alldeles för hårt i början (läs: ingen uppvärmning). Det är inte godkänt. Så det blev ett inställt pass igår och kurering på soffan med benen smärtandes och krampandes. Gör om gör rätt. I helgen ska jag minsann göra rätt. Man lär sig något om kroppen varje dag och det är mycket nyttigt att göra fel lite då och då. Man måste även inse sina begränsningar och när benen ropade NEEEEJ insåg jag att 4*3 km progressiv löpning inte var det jag skulle göra där och då. Trist, men ibland måste man ställa in pass…

Jag ska inte vara med på Duathlon SM imorgon (10 km löp-40 km cykel-5 km löp), det blir för slitsamt under en redan slitig träningsperiod. Men inte slipper jag undan regnet för det. Nä, jag ska stå och gapa och skrika på alla som kör efter banan och peppa dem så mycket jag kan. Ett extra hejarop ska jag ge (in order of appearance):

1. Fredrik Swahn (Sveriges bästa och ödmjukaste duathlet))

2. Snygg-George (SCT killen som bara kom från ingenstans och är skitbra!)

3. Robertsson (Kööör ba!) eller Olle (2:a förra året) båda flitiga fikare på Lisas…

Sen blir det jävligt svårt men jag tror på:

Micke S (Jakobsbergs stolthet), Mange B (äntligen tävlar han!) och såklart tror jag på Carl ”Hellraiser” Hellblom (världens bästa pojkvän)

På damsidan tänker jag inte ge mig in och ”betta” (Nyström vinner, Malmkvist 2:a) men jag någon jag kommer stenhårt i sommar är Hökerberg. Lisa Blommé gör premiär på Duathlon banan och springer ifrån de allra flersta, men kan hon cykla? Spännande spännande!

Ja, fi fan vad jag ska heja på er alla!

Jag och Micke leker i sandlådan efter ett brickpass….way back under Uppsalatiden.

---

Som en uppföljning på inlägget jag skrev häromdagen vill jag spinna vidare på det här med cyklister i trafiken. Hade i och för sig världens bästa cykelpass igår med minimal trafik både ut och hem men det hör till ovanligheten. Inte en enda incident. Också ovanligt.

Min vän, vi kan kalla honom Sven, var med och simmade idag. Hans nacke begränsar honom dock ganska rejält. Varför då? Jo för att en taxibilsjävel svängde ut precis framför honom på en cykeltur för ett par veckor sedan, det kunde han parera. Han kunde dock inte parera när taxibilsförarhelvetet valde att tvärbromsa framför honom. Han ramlade och slog sig illa. Vad i hela fridens?! När jag träffade honom för en vecka sedan såg han ut som köttfärs i fejset, då hade det ändå läkt ihop ganska bra. Ja, ni fattar, jag är ganska matt på trafiksitutaionen här i Stockholm. Att man ska få lov att vara rädd varje gång man är ute och trampar. Ska det vara så?

Inte bara cykling som är farligt. Jag brukar ju ta mig en sväng på hästryggen när jag är hemma på skogen. Mina kompsiar Lousie och Frua var ute och red på sina hästar i skogen häromdagen. De galopperade och hade det gött. Och plötsligt bara dog hästen. Rakt ner i diket och dog. Stackars Frua satt på och krossade många ben i kroppen. Helt sjukt. Ändå är jag aldrig rädd när jag rider. Bara när jag rider karbonhäst. Hamnar hellre under en häst i skogen än ligger avsvimmad vid en vägkant utan att någon bilist reagerar.

Fick den här bilden av en kollega för ett tag sen…det ska tydligen vara blodigt att hålla på med cykling. I fotboll kramas man och tar varandra på snoppen/musen.

 

---