Att ta sig an ett marathon
Taktik inför Asics Stockholm Marathon, det är verkligen svårt att lägga upp taktik inför ett sådant långt lopp. Man tränar länge och hårt för att allt ska stämma på tävlingsdagen, förhoppningsvis är den dagen på lördag. De dagar då allt klaffar är löpning helt fantastiskt. Det är svårt att i förväg veta hur dagsformen kommer att vara, förhoppningsvis kommer det vara med lätta steg som jag tar mig an maran på lördag. Mitt mål är att komma under 3:30.
För mig är det väldigt viktigt att ha en målbild att sikta emot, hur det kommer att kännas vid olika tidpunkter i loppet och självklart bilden och känslan när jag går i mål. Tänk er känslan när man passerar mållinjen inför alla människor på stadion, trött och nöjd med dagens prestation.
För mig är ett marathon som ett berg, det är som jobbigast psykiskt precis innan jag kommer över hälften av loppet, efter att ha passerat hälften av loppet börjar ju nedförsbacken från berget och det känns plötsligt lättare även om kroppen är tröttare. Vetskapen av att jag har mindre än halva loppet gör det väldigt mycket lättare för mig att verkligen tro på att jag kommer att klara loppet och gå i mål. Mina tankar brukar gå i stil med att nu har jag ju klarat av hälften, det gick ju bra och nu är det ju bara hälften kvar. Denna känsla har jag oavsett om loppet är fyra kilometer eller åtta mil, längden spelar verkligen ingen roll. Det är viktigt för mig att jag tror på att jag kan, om inte jag tror vem ska då göra det åt mig? Mycket sitter i huvudet, man klarar mycket mer än vad man tror. Jag litar på att den träning som L-G har satt upp för mig har gett resultat, det ska bli kul att se hur kroppen känns på lördag. Im ready, Im trained and Im prepared.
Man brukar ju säga att ett marathon börjar efter 2 mil. Min taktik inför lördag är att hålla ett jämnt tempo de första tre milen och om det sedan känns bra får jag springa den sista milen lite snabbare. Jag kommer att hålla mig till min plan och försöka springa mitt lopp utan att dras med för snabbt i början, även om benen känns lätta. Det är roligare att springa om folk på sista milen än att bli omsprungen. Den första delen av loppet fram till Gärdet brukar gå på en ren adrenalinkick och publiken ger en massa energi!
Det verkar bli helt ok väder ändå, nio grader och lite regn. Jag föredrar helt klart lite regn framför 30 grader och sol, det är mest synd om publiken.
Dagarna inför loppet dricker jag Resorb för att ha en så bra saltbalans som möjligt. Jag inbillar mig att jag tar upp vatten lättare om då, annars finns det en risk för att vattnet inte tas upp och bara klucka i magen. Jag brukar även dricka röbetsjuice, du kan läsa mer om rödbetsjuice i Hjärnfysiksbloggen.
Det viktigaste är ändå att njuta av loppet och ha kul längs vägen, det är en prestation att bara anta utmaningen. Prestationen sitter inte i den tiden man går i mål på utan på det arbete som läggs ner på vägen mot målet. När man har det som jobbigast är kan man tänka på att man är lyckligt lottad som kan genomföra ett marathon.
