Backe och bikini


 

Hemma igen. Milano bra, Stockholm bäst. Ut på lunchen idag. Byst med bikinis i Rålis, vinterblekor mellan maskrosorna. Är det sommar på riktigt nu?

Lätt yrsel. Släng av gubbsjuka? Eller bara fylld av klorofyll? Fäste blicken framåt.  Fokus mot Fredhäll. Backpass, 5 gånger  Fredhällsbacken.

Åhejochhå, och smak av syra, och solen pang i vågorna under Tranebergsbron. Solen pang i vågorna över Riddarfjärden. Det är sommar nu. Syrasatt sommar.

Rullade vidare mot Västerbron, upp över krönet och armarna i luften. Hej, hej sommaren!!

Gasen i botten längs Söder Mälarstrand, vickade på huvudet som Paula Radcliffe. Det hjälpte.

In i ett borrmoln strax innan Slussen, här borrar man i berget för pendeltåg. Höll andan. Stenlunga, nej tack.

Rundade kajen längs Slussen. Lunchätare låg och gassade. Låg och tänkte: hurra, det är sommar.

Förbi Riddarhuset, förbi Stadshuset, gasen i botten längs Norr Mälarstrand. Klockade in strax under timman.

En riktig sommartid.

Sommarnummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • SUPERFRIDA starkare än någonsin
  • Spring i sommar. Så tränar du bäst på hemmaplan
  • Testa Musses styrkepass
  • Perfekta powershakes! Bästa mellanmålet
  • 4 roliga utmaningar
  • 7 grymma ryggsäckar i stort test
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Kände en gång en man som bodde på Fyrverkarbacken, högt upp.
Han var dock blind, så det hade han inte mycket för 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mil i Milano


 

Man vänjer sig snabbt. Nästan så man börjar klaga på – värmen. 24 C här i Milano, 18 hade varit nog.

Här ska man springa i Mllano. Multo Bene Parko, tar ca 20 mn runt i lugnt tempo.

Vill man springa fortare i parken kan man springa på banan i parken (så stor är alltså parken)

Så här ser man ut en halvtimme efter att man intervjuat Umberto Eco. Lite äldre, lite klokare. Knappast snabbare.

Nästa gång vi träffas hoppas jag slippa bli  intervjuad, sa Eco. Den här boken börjar stå mig upp i halsen. Då dricker vi scotch i stället.

Och jag vek ner mig. Frågade aldrig Eco om Ecos syn på löpning.

Skyller på tidsbrist.

Nu lunch, under något parasoll. Puh, värmen ….


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Åkererotik


 

Igår tog sig brasan ordentligt. Brann högt, lågorna slickade kosmos i, tja, brasan?  Vi eldade med tallar och taggiga rosengrenar, det knastrade fint. Utsikt över Barkaby flygplats, planlös.

Värdinnan erinrade sig att  i en annan tidsålder jagade husbönderna slavar och annat tjänstefolk ut på åkrarna för frejdig kopulation under valborgsnatten. Allt för att sådden skulle bli så bra som möjligt.

Lite lugnare traditioner nuförtiden. En kvist till, två, ”Vinter rasat ut” … sådant gammaldags jordbruk hade nog heller inte varit särsklit lämpligt i går, inte många grader över noll. Nästintill frysläge för amorösa äventyr. Därtill ont om tjänstefolk och slavar …

I morse ut i friska vindar. Isvindar. Vart kom dom ifrån?

Förra helgen badade jag. Kände mig tvungen hoppa i efter son, fem år ”det är inte alls kallt pappa”. Det var inte så farligt. Iskrosset i benhåren smalt snabbt undan i solen. Hade man varit (renrakad) triatlet hade man nog frusit förfärligt.

Stora Skuggan, Brunnsviken, 27 km. Det kändes rätt långt. Tre veckor kvar till Riga Marathon, tar det som det kommer. Det okändas lockelse.

Som  Umberto Ecos nya. En bok som spänner över väldiga sfärer. Det är inte för inte som Eco har ett priivat bibliotek på runt 38 000 volymer. Är dock inte säker på om han har någon bok  om löpning.

I morgon mot Milano för att prata med Umberto. Om boken. Och kanske lite om löpning.

Signor Eco, är löpning att betrakta som en religion?

Tror jag spar den frågan till sist.

Arrividerci!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vida hav


 

Påskafton. Upp tidigt. En slags återuppståndelse, om och om igen. Löpning ut på Djurgården. Löpning in i våren. Lugn puls, 85 min distans, genom ett hav av vitsippor. Modell gudomlig design.

Sen for far med familj till en sjö. Tog fram kniven, tog tag i en tall. Barken var så tjock så tjock. Tror inte tallen tog illa vid sig.

Sjösättning. Och skeppet far, lövely, över vida hav.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mera Morning Glory


 

Det är solen. Den stiger upp tidigt nu. Smyger genom persiennerna, knackar på ögonlocken. Men va faen, klockan är ju bara halvsex.

Sex är man vaken, och ut och fånga dagen. Eller morgonen. Med vintervantarna på. Minns förrgår, hur nakna fingrarna höll på att förgås. Känsliga fingrar. Nu svettvarma efter två kilometer. Härligt. Fokus på löpningen.

Och det var Narvavägen ner, och det var vägen över Djurgårdsbron, och tjena Gröna Lund, tyst o stilla, och Skansen till vänster, och långa backen upp mot Djurgårdsskolan, fin pulshöjare, och så ner på rulle förbi Italienska ambassaden, och vidare mot strandpromenaden längs Saltsjön.

Passerade Thielska Galleriet, där intendentparet Lindes har blivit uppsagda från sin lägenhet. Ulf Linde har fyllt 82 år nu. Läs hans fina ”Spejare”, den lär dig se konst med nya ögon. LIndes ögon.

Låt paret Linde bo kvar! Stoppa ekonomerna som vill göra kafé av lägenheten! Upp till kamp … för … Humanismen!

Rundar Blockhusudden. Ack blåa vattenvidder, ack skönhet. Naturen, en konstnärlig installation av gudomliga proportioner.

Och sen mötte jag en sådan här:

 

 

Kanske konstnären själv? Vem vet? Det är mycket man inte vet.

Vi sprang ikapp en sväng, men två ben är ju inte mycket mot fyra. Bocken bockade för sällskapet, drog strax till skogs i (uppskattningsvis) 2.50 fart.

Vidare backen upp mot Rosendal, och så ner igen och bort mot Djurgårdsbron. Och Narvavägen upp, och snart var man hemma igen.

Ingen dum början på denna dag. Kunde man tala om en Skärtorsdag i rosa skimmer.

Glad Påsk!

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Hej Lars Mikael,

tack för fin kommentar.
Linde biter fint ifrån sig i dagens DN!
Förändring innebär inte alltid förbättring.
Låt Thielska förbli som det är, liksom Djurgården. Så vi får springa där ifred 😉

G



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snabbast någonsin på maraton!

Snabbast någonsin på maraton!


Kenyanen Geoffrey Mutai, 29, korsade mållinjen på 2.03.02,
tätt följd av landsmannen Moses Mosop, 25, som debuterade på maratondistansen
med tiden 2.03.06.

Amerikanen Ryan Hall slutade fyra på tiden 2.04.58, fem
sekunder efter trean, etiopiern Gebre Gebremarian, som gick in på 2.04.53.
Halls tid är den snabbaste en amerikansk någonsin gjort.

På damsidan vann Caroline Kilel, Kenya, på 2:22:36, följd av
Desiree Davila, USA, 2:22:38. På femte plats kom Kara Goucher, USA, som slog
personligt rekord med 2:24:52, detta sex månader efter att hon fött barn. Kara
Goucher som kan ses på omslaget till senaste numret av Runner’s World

Tiderna kommer dock följas av en asterisk i statistiken. Bostons
banprofil är inte godkänd för rekord. Enligt IAAF, International Association of
Athletics Federation, får en maratonbana inte tappa mer än totalt en högst en
meter per kilometer, för att ett rekord ska erkännas som världsrekord. Boston
Marathon tappar totalt 3,1 meter per kilometer.

> Läs mer om Boston Marathon här

Antal kommentarer: 8

Para G Rhyttare

Det var inte världsrekord. Faktum är att det redan innan loppet var känt av alla med kunskap om regelverket att det med bokstavligen ett hundra procents säkerhet inte kunde bli världsrekord i Boston. I år heller. Eftersom banan fortfarande inte följer reglerna för rekord.
Jag begriper mig faktiskt inte på folk som ens ifrågasätter varför det inte kan godkännas som världrekord.


Lill-Jonke

Finns det någon rakinglista över lätta och svåra banor? Stockholm har jag för mig rankas som relativt svår.


Lill-Jonke

Finns det någon rakinglista över lätta och svåra banor? Stockholm har jag för mig rankas som relativt svår.


Kim

Moses Mosop gjorde alltså debut och slog även han det tidigare världsrekordet? Jisses…


Lars Mikael

Påsken, Marathon och Asterisk …
Så här på påskafton vill jag bara sådär nämna att begreppet asterisk – med tanke på artikeln ovan och dess upplysande om att ”tiderna kommer dock följas av en asterisk i statistiken” – egentligen ytterst i etymologisk mening alltså avser en ”liten stjärna” (av grekiskans asteriskos).
Frågan man då mindre osökt kan ställa:
Är de fantastiska tiderna på 2.03-2.04-talen i Boston att betrakta som ”mindre värda”? Är Mutai och Mosop s.a.s. mindre stjärnlöpare beträffande Boston Marathon 2011 …
Och vad/hur bryr sig och relaterar gemene man och kvinna om en asterisklöpartid, egentligen? …



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in