Bitterfittan
Sitter hemma i lägenheten i Stockholm och kroppen känns som i ett vakuum. Vad göra härnäst? Tar ett glas vin och och en chokladbit och njuter av livet. Känner mig nöjd med den prestation jag gjorde i Kalmar i helgen.
Jag skulle bara vilja klargöra (dvs. klaga lite) på hur det egentligen fungerar i triathlon-Sverige. Det är varken glamoröst eller ger inkomst. Det kostar bara pengar och svett (även om det är jätteroligt att svettas).
Vad jag inte är nöjd med är att det på hemsidan till Kalmar Ironman utlovades pengasumma till de 8 första atleterna i damklassen. resp herrklassen. Jag kom 6:a totalt. Under prisutdelningen blev jag dock varse om att det bara var PRO-athleterna som fick prispeng. Jag blev riktigt förbannad faktiskt. Speciellt eftersom jag hade mkt bättre sluttid än hälften av de tjejer som fick peng. Stegade ut ur lokalen och sket fullständigt i att jag ställde mig upp och gick när herrarnas namn ropades upp (respektlöst, jag vet, men nu var jag riktigt arg). Asdumt att jag inte ställde upp i PRO. Mitt fel, jag vet.
Vaskade Hawaiisloten för att jag helt enkelt varken har råd eller semester att ta till. Sedan tror jag inte heller att jag kunna göra mitt allra bästa där. Jag vet att jag kan ännu bättre än vad jag gjorde i helgen, men jag behöver mer tid för att plocka fram det och hinna utvecklas. Jag är ju trots allt i början av min triathlon-karriär. Nästa år är det jag som banne mig tar mig i kragen och ger mig iväg ut i världen och ställer upp som proffs.
Känns sunkigt att jag tagit ett guld på halvironmandistansen och ett silver på SM i långdistans men inte fått ett korvöre för det. Lite plast i form av pokaler har jag dock. Och en låda chips förstås.
Sponsorer sponsrar sällan individuella atleter med pengar, speciellt inte i en doldissport som triathlon. Trots att det blir mer och mer populärt avspeglas inte detta i medial uppmärksamhet. Synd, tycker jag.
Ironman Kalmar var en stor tävling. Med både svenska och utländska deltagare och en publik på över 30 000 (om jag ska tro på rykten). För detta fick vi 18 sekunder i SVT:s sportprogram. Ursäkta, jag menar HERRARNA fick 18 sekunder medial uppmärksamhet i SVT. Hoppas att vi kan ändra på detta i framtiden och göra triathlon till en sport som både är ansedd och medialt populär.
Nä, hörnini. Man blir inte rik på triathlon. Vaken materiellt eller med guldpengar. Jag betalar varenda startavgift, varenda träningskort och varenda träningsplagg och pryl för eget förärvda pengar. Utom tävlingsdräkten från Fusion! Precis som alla andra. Så är det för de flesta andra också, skulle jag påstå.
Nä, jag fick inte heller en krona för att ställa upp på tidningsomslag och dyl, jag tycker bara det är kul. Det är därför jag håller på. Men lite bitter det är jag allt och framförallt PANK!
I nästa inlägg har jag skärpt mig igen och kommer då att visa lite pigga, glada och fräscha bilder på mig själv från tävlingen. Tills dess: Far åt helvete!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in