Bitterfittan

Det är dagen efter race day. Magen är paj, benen är helt stela och huden över hela kroppen är öm. Men jag är sjukt glad!

Jag har genomfört min andra långdistanstriathlon över distansen 3,86 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning och jag gjorde det bra, med mina förutsättningar.

Förra gången jag körde i Kalmar, 2010, gick det inte så jättebra. Jag genomförde, vilket egentligen var målet men mer än så var det inte. Tiden DÅ blev 10:59:59 med en spurt sista 2 kilometrarna för att komma under 11.

I år var jag förberedd. Förberedd av bästa slag. Tror jag inte skulle kunna varit mer förberedd. Nervös, det var jag inte ett dugg. Jag litade helt på att min coach Jens Lunekilde lärt mig det jag behövde veta.

Min akilleshäl, cyklingen var egentligen det största orosmomentet. Och magen givetvis, som alltid tycks vilja strula.

För att ta det från början.

Simningen: tung med många som simmade om mig och många fötter som tappades. Mitt sår på ankeln, rejält infekterat sådant fick sig några saftiga smällar som väckte ursinnet i mig. Kanske därför jag kom upp på 57:45, min bästa simning med ett snitt på cirkus 1:28.

Växlingen blev lite snurrig men ok.

Ut på cyklingen och märkte att min ramväska skavde som fan på knät varje gång jag trampade runt. Jag hade även förlorat chipet, vilket också ställde till det lite och därav fick jag inga splittar. Tog det jättelugnt i början och försökte komma ner i puls. Det gick i inte. Men den blev stabil åtminstone. Kollade aldrig på hastigheten utan fokuserade på puls och kadens och att köra jämnt, fokuserat och energisnålt. Och mitt eget rejs. Inte låta mig stressas av de horder av klugor som susade förbi (ursäkta men är inte draftign förbjuden på Ironmantävlingar?). Det funkade och jag fick en behaglig cykling! Efter 5 mil med sprängfylld blåsa, lyckades jag även kissa på cykeln. Hurra, första gången! Sista milen var extremt tung. Soppatorsk och ont i huvudet. Körde på ren enivshet. 5:16 blev tiden tillslut.

Andra växlingen blev snurrigare än snurr. Fattade inte riktigt vad jag höll på med.

Ut på löpningen. Benen fungerade. Det gick lätt. Iaf 2 km, sedan vart det toastopp. Satsade på 5:00 min/ km men råkade springa lite snabbare vilket resulterade i bånk på sista varvet och kraschad mage. Fan. 3:33 blev tiden.

Krigade i mål på 9:51 och var superglad. Glädjetårar!

Det blev ett SM silver, 1:a plats i min Åldersklass (25-29 år) och en 6:e plats totalt.

Tusen tack för all support efter banan. Helt underbart! Jag njöt verkligen av uppmärksamheten. Tack för att ni tror på mig!

Den gröna grodan Kermit går i mål, helsnurrig i huvudet och hade inte ens rättat till kläderna, trots Marres beordning från publiken.

Jag gjorde det! Mitt huvudmål för året är uppfyllt!

Ett SM silver på IM och ett personbästa som slogs med 1 timme och 8 minuter!

Jag gick i mål på 9:51:50 efter en simning på 57:45 (3:e dam!), cykling på 5:16:25 och en miserabelt disponerad mara på 3:33:17.

Stort grattis till Åsa Lundström som igår blev historisk genom att som andra svensk, segra på en Ironman tävling. Tidigare är det bara Lena Wahlkvist (LeWa sport) som lyckats med bedriften.

Stort tack till arrangörer, funktionärer, publik och tävlande som gjorde ett fantastiskt jobb under tävlingen. Och TACK för all support!!!!

Det roligaste jag gjort, helt klart!

Gröngölingen under cyklingen efter ca 110 km, under personliga langningen (därav väskan fylld med vattenflaskor). Mer bilder kommer…om det finns några?! Skicka gärna om du har ett litet kort!

Är i full färd med förberedelserna inför Kalmar IM på lördag. Imorgon åker vi den sita biten till Kalmar. Sen får det fanimig räcka med bilresande för ett tag framöver (bortsett hemresan såklart!).

Tävlingsoutfiten från Fusion är prövad. Den är barnleksaksgrön i den mest högljuddaste kulör som jag skådat. Jag kommer definitivt att sticka ut och synas likt en liten fartblind snorkråka under tävlingen.

Dygnet läggs om från sena kvällar och sena morgonar till tidiga kvällar (kl åtta på en måndag är väl normal läggdagstid?) och tidiga morgonar (njaaa jag tycker ändå att 7:30 är sjukt tidigt).

Kosten läggs om till en lite mer skonsam för min stackars känsliga mage med mer fisk och grönsaker och mindre rött kött.

Träningen dras ned rejält. Körde mitt sista cykelpass idag i Alingsås. Många åsar finns det här och det blev några tuffa stigningar på vägen till Hindås (där förresten Göteborg triathlon utspelar sig) och tillbaka. Underbar tur i SOL för en gångs skull! Kan nog inte bli nöjdare. Känns bra.

Försöker vila. Det är svårt. Läste hela 1,5 kapitel i min bok Gregorius av Bengt Ohlsson som jag läst i sedan Head Camp lägret i februari. Ja, ni fattar. Har inte speciellt mkt ro till att läsa bok. Twittrar dock som en tok. Min nya drog, efter fejjan.

Cykeln pillas på och försöker få bort den värsta smutsen från den vita och ljusblåa ramen.

Försöker förbereda mig mentalt.

En Ironman är alltid en Ironman. Det är sjukt långt. Man ska alltså simma nästan 4 km, cykla 18 mil och springa ett marathon. Det är fantastiskt långt! Man ska inte glömma det. Det kan hända otroligt mycket på de höga 9 (?!) timmar man är ute.

Jag är trygg i att jag simmar bra. Givetvis betyder det att jag kommer att bli omcyklad av väldigt många starka cyklister under tävlingens gång. Det gäller då för mig att hålla humöret uppe och inte på något vis tro att hoppet är ute. För sedan kommer löpningen och där känner jag mig trygg igen. Vet vilken pace jag ska ligga på. Tänker inte stressa, utan kommer att köra mitt eget progessiva (förhoppningsvis) race och knappa in på mina konkurrenter. Jag ska försöka hålla humöret på topp hela cyklingen så vet jag att jag kommer springa i mål med ett leende på läpparna. Jag är ju ett stort fan av sällskap av andra människor. Min tränare, Jens Lunekilde, kallar mig sällskaps papegoja och visst har han rätt i det.

Så snälla läsare, ser ni en snorgrön liten pjäs på banan, heja för allt vad ni är värda så lovar jag att mina bär mig hur långt som helst!!!

Efter sista cykelpasset idag. Peppa, peppa, peppa!

 Förresten. Kom ihåg, kära ni, att det är rötmånad. Det hade jag tydligen glömt bort. Innan jag gav mig iväg på cyklingen skulle jag blanda sportdryck och fasen i mig så det hade växt till sig på botten av flaskorna och i sugröret på min profile design aeroflaska. Helt svart! Undrar hur länge det varit så? Antaglien sedan i Jönköping så ingen skada skedd men fy bubblan vad vidrigt! Egen bakteriehärd är guld värd, eller hur var det?

Jaha. Det behövdes alltså en vilodag och en lite lugnare dag, nu är jag superpigg igen.

Prövningen för mig väntar. Att kunna trappa ner, ta det lugnt och inte stressa.

Carl håller redan på att bli galen på mig och nog är det tur att jag har honom. Annars skulle jag stressfylla varenda semesterdag med maximalt antal aktiviteter, både sport, lek, turism, shopping, hästar och övrigt.

Nu befinner vi oss, efter en romantisk natt på Åkerblads hotell i ett regnigt men vacker Tällberg, på min hemmaplan. Ludvika. Eller rättare sagt i Sunnansjö i fam Graaf/ Falks sommarstuga. Himmelriket på jorden, enligt mig. Trots att det regnar. ’

Här ligger sim-, cykel- och löpträningen runt knuten. Här går man naken så fort solen tittar fram, har aldrig skor och fryser man lite när man måste bada i det kalla vattnet så tänder man bara bastun och värmer upp sig efteråt.

Vi är helt ensamma, så när som på några kvittrande fåglar, hästarna i hagen och grannen som puttrar runt i traktorn. Det är tyst och skönt.

Kroppen svarar äntligen utmärkt under träningspassen och jag får till och med hålla tillbaka lite. Lugnet infinner sig så småningom…

Stannar här till fredag eller lördag morgon. Sedan går Volvon ned till syster Virres stad Jönköping för att heja på alla som ska köra sprint SM. Speciellt Lisa.

Själv skiter jag i tävlingen. Vill inte bränna ut mig mentalt veckan innan Kalmar. Nu ligger fokuseringen där.

Sedan har jag blivit besatt av twitter. Det är skitkul. Mitt Facebookberoende har lindrats rejält på så vis. Ett beroende lindras med ett annat.

Följ mig gärna @EmmaGraaf.

Ett stort stort grattis till Lisa Norden som gjorde en helt fenomenal insats på OS! Tycker det är så jävla bra att kamma hem en medalj med den pressen hon haft. Och sen att det bara var tusendelar från guldet är ju sjukt!

Jag kunde tyvärr inte själv se loppet live på TV utan fick nöja mig med ett sammandrag senare på dagen.

Hade nämligen en helt sinnessjukt fullspäckad dag då Carls vän skulle gifta sig just denna dag. Jag hade tre pass på schemat som skulle avverkas innan vi skulle ta plats i kyrkan kl 14 så det var minst sagt hektiskt. Förbannade dem som lagt själva bröllopsfirandet på just denna dag. Det var ju triathlon OS för bövelen!

Klev upp 6:30 och ångade av första löpningen. 8 km lugnt med tekniktänk. Gick dåligt. Anledningen till det tros vara Frösöns förbannade höjdskillnader som gav mig svårigheter i att hitta pace och rytm.

Hem och käka frulle. High life i huset alles redan. Två ungar och en liten hund turades om att väsnas mest.

Iväg och simma i Önsjön. 4 000 meter i iskall jätteläskig sjö. Bra panikträning där! Körde det som 10*330 meter ( vilket motsvarade fram och tillbaka över sjön)+ 5*50 meter fart mellan bryggorna.

Sedan direkt till löpbanan för att kuta teknik, fart, spänst och 400- ingar. Gick fantastiskt bra och kände mig lätt, spänstig och förjävla duktig som klarat alla passen enligt program.

Sedan var det bara att dra hem och tvaga av sig svetten och svida om till finkläderna och sminka sig. Gjorde mig ordentligt fin genom att borsta håret. OBS! Hör ej till vanligheten.

 När jag var klar hade mamma ringt mig 3 ggr och pappa 3 ggr. Fick smått panik….vad hade nu hänt? Men de var bara helt i gasen av att Lisa hade tagit silver!!!! Vilket glädjebesked!

Så himla kul att alla Svenskar nu har fått upp ögonen för triathlon, till och med mor och far Graaf! Hoppas vi kan förvalta uppmärksamheten och bredda sporten nu med fler elitsatsande atleter och att vi får möjlighet att skicka en kille också till nästa OS. Heja Sverige! Heja Triathlon! Lisa är en sann inspiratör.

Festade hela natten lång med alkoholfritt vin och somnade så sent som vid midnatt. Alldeles för sent för en sådan som mig!

Idag fick jag sota för den tuffa gårdagen. Man lever på gränsen. Cykelpasset och den tänkta off-biken gick rent åt helvete och 12 km löpning byttes mot fosterställning och 1 timma eftermiddagssömn.

Man ska inte göra som jag gjorde igår. Man ska göra som Lisa gör. Men så bra lär jag nog aldrig bli.