Blogg

Bli rik, bli mentor


Just nu behöver Mentor.se fler mentorer! Det är jättemånga ungdomar just nu som söker en mentor och det är ett väldigt enkelt, trevligt, lärorikt och fint sätt att både ge och ta. Ge stöd och få massor tillbaka!

Jag har varit mentor och min adept är nu en god vän till familjen. En person jag inte annars skulle lärt känna.

Att vara mentor innebär inget större tidsåtagande om det är en utmaning. Man ses runt två gånger i månaden, fikar eller hittar på något- Mentor har samarbeten med flera organisationer som ger fina erbjudanden på träning, bio och andra aktiviteter.

Jag hoppas att det låter intressant och om du faktiskt signar upp så måste du lova att berätta! Läs mer här.


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Teknik som hjälper dig, inte ersätter ditt inre öra


För ett tag sen blev jag erbjuden att testa Firstbeats livsstilsanalys. En analys av hur man anstränger och återhämtar sig baserat på puls och hjärtvariabilitet.

Alla vet att man behöver balansera ansträngning och vila. Men alla vet inte skillnad på dem. Många har tappat känslan för vad som är gas och broms, på och av. Och hur mycket de behöver av vardera.

Sömn till exempel. Hur kommer det sig att vissa människor kan vara pigga på samma timmar sömn som gör någon annan trött?

Jag fick ha en mätare på mig i tre dagar, den fäste strax under nyckelbenet och under bröstet. Man tog av den när man duschade men hade på den annars. Inga konstigheter alls.

Under tiden registrerade jag mina förehavanden i en sorts kalender på Firstbeats hemsida. När testperioden var klar skickade jag tillbaka manicken till dem och efter ett tag fick jag en rapport hemskickad och förslag på Skypemöte med Magnus Lönqvist på Firstbeat i Finland för att gå igenom rapporten.

Jag vet att jag är i balans med ansträngning och vila. Jag är väldigt noga med min sömn: att sova ungefär samma tid och samma antal timmar. Vaknar alltid och är superpigg hela dagarna. Känner mig lugn och harmonisk flera perioder varje dag men har självklart bråttom och upplever stress då och då. Och tränar. Men jag balanserar det.Men många känner sig ändå nödgade att tala om för mig att jag ska ”ta det lugnt” för absolut, jag gör mycket och är intensiv. Men jag är i flow.

Så när Magnus feedback till mig var att jag var en av de bästa rapporter han sett så var ju det fantastiskt men jag visste ju att allt var bra! Han sa att jag var typ unik i att vara i återhämtningsfas så långa perioder. ”Vad gör du mellan 9-11 på dagarna?” ”Jag har oftast just sprungit till jobbet och står och jobbar”. ”Ja du spinner inombords”. Sånt liksom! I och med att man jämförde puls och hjärtvarabilitet med det jag uppgav att jag gjorde kunde man också se om det stämde. Magnus var lugn, pedagogisk, proffsig och metodisk och det ger ett mervärde att gå igenom rapporten med en konsult.

Dessutom- att se hur jag är nere i riktigt låg puls (runt 38) under sömn och att hjärtvariabiliteten var hög, sömnen riktigt ”effektiv” snabbt efter jag somnat, det var skönt att se.

För mig var alltså detta mest en bekräftelse på det jag redan visste och mer ur ren nyfikenhet och att jag agerade testperson för att utvärdera ur mitt jobbperspektiv.

Men för en annan person kan det leda till att identifiera vad det är som saknas, när det saknas och en förändring till det bättre.

Att se vad som händer när man sover, kanske se att återhämtningen inte alls börjar bara för man somnat för att man kanske stressat framför en skärm innan, sånt kan vara bra att få reda på. Att man tror att man vilar när man inte tränar men kanske går runt med ett stresspåslag både på jobbet och på väg därirfån.

Att få kvantitativ återkoppling på hur stor del av dygnet kroppen faktiskt stressar och när den vilar. Att se varför träningen inte ger resultat, varför man är trött fast man sover. Det kan vara en vändpunkt för att börja ta hand om sig bättre.

På arbetsplatser där man utför hälsoundersökningar så kan detta absolut vara ett komplement till livsstilsanalys.

Firstbeat är en av flera leverantörer som både företag, privatpersoner  och tränande kan använda sig av.

Det man ska tänka på tycker jag är två saker.

Ur ett organisatoriskt perspektiv så är det en sak att erbjuda mätning, och en annan att agera på resultatet. Vad är organisationens ansvar och vad är individens? Om en individ identifierar att det är mycket negativ stress på jobbet- vad ska göras?

Sen tycker jag det är så viktigt, och det förtjänar ett inlägg i sig själv, att inte ersätta det inre örat med teknik. Det är en rikedom och en av nycklarna till hälsa att känna sig själv. Att ha den inre kompassen som roder, inte en manick en app, en klocka, ett armband. Att inte börja i änden ”oj det står att jag är stressad/behöver vila/det är dags att träna utan lära sig känna sin egen kropps signaler. Teknik kan vara ett stöd och ett komplement. Men det kan inte ersätta det du känner.

Magkänslan kan ingen teknik ersätta!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Helgens lyssnings och tittips


Hörni- har ni hittat JP Sears? Jag smäller av så roligt., Så mitt i prick. Ni måste se hans avsnitt om hur man blir glutenintolerant och om köttätare betedde sig som veganer.

ASGARV!

Lyssna tycker jag förstås partiskt att ni ska göra på min och Boels podd Health for Wealth. Avsnitten är helt tidlösa så lyssna i vilken ordning ni vill. Jag vill också höra vad ni vill höra mer om! Shoot!

Tycker också ni ska lyssna på Prestera Mera-podden som Simon och Tommie driver.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Inte så mycket träning, väldigt mycket motion #transportlöp


Den här veckan har jag hämtat på dagis och skola och lämnat på skolan varje dag utom en. Vi är måna om att inte lillan går så långa dagar så vi hämtar henne runt 15- 15.15 varje dag. 

Det är svårt att få ihop jobbtimmarna och på kvällarna undviker vi att sticka iväg. Mellan 15-19.30 ungefär är det barnens tid. Även om vi lagar mat, plockar tvätt och åker till kolonilotten för att rädda några potatisplantor så är det inget jobb där för den ena, den andra kanske kommre hem till 17.30-18.00. Måna om tid tillsammans helt enkelt.

Men det är svårt att få ihop jobbtimmarna och med många projekt får jag förstås lägga tid på mina andra förehavanden efter att barnen somnat. Det är liksom inget tjafs- så är det bara. Klockan 20-22 (just nu, annars 21.30) behöver jag rodda med annat.

Träningstid- den finns egentligen inte. Eller? 

Jag är ju av åsikten att alla ska motionera. På sitt sätt, på sina villkor och efter sina förutsättningar. Men man ska. För det behöver samhället även om det allt mer konstrueras MOT att vi ska röra oss (Airboards någon? vad är det för djefulskap).

Träna däremot det kanske några har ett intresse för. Jag har det men det ryker fort när andra saker kräver mer. Men min motion- den rör man inte så lätt.

Jag har egentligen inte tid att träna så det är till och från jobbet som gäller. Och passa på att slänga in lite löpstyrka när jag ändå är ombytt. 

Hur mycket tid tar det?

Jag brukar räkna lite på det för att motivera mig de dagar jag tänker att jag inte har lust. 

Att ta sig till jobbet kommunalt tar 30-40 minuter beroende på om jag är på skola eller dagis. Jag blir alltid lite svettig av att gå och ha mig så det är inte så bekvämt.

Springer jag från skolan tar det 40 min, från dagis 30 min och så måste jag förstås duscha och byta om och göra mig iordning. Den rutinen har jag sett till att den går på cirka 10 minuter om jag skyndar mig: Lite rörlighetsträning, dusch, torka, klä på, sätta håret i en tofs, smörja nyllet, deo, lite puder, lite maskara, armband (älsskar armband)- klar! Det  finns timmar på  en månad att tjäna på att skaffa sig en enkel ”skönhets”rutin! 

På vägen hem tar det egentligen ingen tid, det kanske tar 5-10 minuter längre att springa än att åka kommunalt. Det är snarare en fördel att dyka upp på både dagis och skola i oömma träningskläder. Väl hemma behöver man ju inte duscha direkt heller och när man väl gör det behöver man ju inte göra sig iordning för att gå ut igen, om man inte ska det.

 Så att motionera och eller träna till och från jobbet ”tar” egentligen bara runt 30 minuter extra per dag. Säg 45 minuter om jag lägger till en kvart med styrka. Nada! 

Den här veckan har jag sprungit runt 6 mil bara genom transportlöp. Ett pass intervaller- springer bara fartlek utan klocka. Därtill 15 minuter styrketräning.

Tiden finns aldrig där att få, tiden finns där att ta. 

Det finns alltid massor av ursäkter i klassen att det är meckigt att ta med saker, packa ned, dåligt väder osv osv. Men det är bara, ja bara faktiskt, att jobba sig igenom dem och över dem tills suget och vanan att springa, gå, cykla eller vad du än går sitter starkare . Du kanske måste planera, införskaffa en bra rygga, byta frisyr till fläta eller tofs vissa dagar. Räkna med att du inte behöver rouga kinderna ever again. Ibland glömma saker som underkläder och få garva lite åt det. Kanske få börja med en del av sträckan på vägen hem en dag. En dag i veckan ta med kläder in, frukostgrejer och kanske lite till ett extra mellis.

Möta andra transportcyklare- löpare och le mot varandra. 

Rätten att gå runt och känna dig lite badass för att du får till det. Inspirera andra. Må gott. 

GÖRT! Berätta gärna dina successpendlarstories!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Tips för bröllopsform


Hörni. Det här med bröllop. Underbara grejer. Och känsligt. Och onödigt mycket stress och kostnader och sk**nödighet tycker jag personligen.

Alla vet att det handlar om att två personer älskar varandra, vill knyta kärlekens band och kanske göra det med nära och kära närvarande. En fin härlig romantisk kärleksfull dag.

So far so good.

Men vad händer sen? Vad sjutton händer längs vägen? Vad är det här sanslösa kommersiella galenpanneriet som lätt uppstår? Som man lätt dras med i? Som man måste stanna upp och ba wow wow hold your horses and unicorns för böfvelen för att inte hamna i.

Sätt ordet ”brud” eller ”bröllopet” i samband med något och det läggs på massor av pengar, det måste bokas typ förra året och så paketeras det med att ”det här gör du väl för att din stora dag ska bli EXTRA bra”.

Jag har tappat hakan inte en men flera gånger de senaste veckorna när jag hört både anekdoter och läst om diverse förberedelser och prylar som folk tydligen faktiskt lägger pengar, tid, ångest och känslor på. Hur en bukett kan kosta flera tusen och inte bara köpas utan först bestämmas via en konsultation på sisådär en halvtimme….. Hur en klänning kan kosta som en månadslön. Hur människor (läs blivande brudar) blir så stressade så de gråter inför en dag som handlar om glädje. Som väldigt få i världen har råd att lägga pengar och tid på. Så- inget fel om man vill lägga pengar på saker som känns viktiga, men om det är förenat med stress och att man tror att andra vill att man ska göra det..ja ..vad hände där liksom?

Well. I present to you- the chill out vavavoom version of wedding prep Annie style.

Såhär kommer man i bröllopsform.

1) Gift dig med rätt person, bjud de människor ni vill ska vara på bröllopet. Ta ingen skit för vilka ni inte bjuder. Känner sig någon förnärmad så har du kanske skapat ett läge för att reda ut varför ni ser olika på er vänskap.

2) Skaffa kläder som passar dig. Som får dig att känna dig fin. Försök inte att göra dig annorlunda för att passa in i ett visst plagg. Du är fin som du är, ha något som visar det fina i dig. Det är därför hen vill gifta sig med dig. Alla på bröllopet tycker också du är fin som du är. Är du glad och kär är du vacker.

3) Lägg pengar på det som är viktigt för er. Inte det som reklam på Bröllopstorget eller bröllopsannonser säger att du ska lägga pengar på.

4) Fråga råd av någon som du litar på. Som säger ärligt vad de tycker. Men gör som du vill.

5) Det är asinne med bohemstuk så helt ok att slarva med hår, makeup, plocka dikesblommor och kan Julia Roberts gå på galej barfota så kan man gifta sig barfota också.

Bröllopsform handlar alltså allt om inställning och inget om midjemått. Det gäller att låta sig känna massa kärlek och tacksamhet över att kunna ha det så bra så man kan planera att gifta sig med den man älskar. Det borde inte vara stress och tårar.

Kärlek på er!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Mela o Jeanna- <3!!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

The return of #Måndagspeppen Stanna upp och komma framåt


Ärligt. Jag följer ju inte min statistik men så mycket noterade jag att Måndagspeppen var inte de mest populära inläggen. Men det struntar jag i nu för det här är min blogg och här skriver jag det jag vill och det jag vill nå ut med. Struntsamma hur många, bara rätt personer läser. Så jobbar vi nu och framöver- capiche? Läser du- bra, det här är till dig!

Idag stod jag bakom en kvinna som köpte någon sorts biljett ur den där SL-biljettmaskinen. Det tog tid. Mitt tåg skulle gå. Jag såg bara hennes ryggtavla och jag började känna irritationen stiga i kroppen. Vad håller hon på med? Stoppa i kortet!!!

Jag såg bara hennes rygg alltså. Men så vände hon sig om och tittade hjälplöst på mig. Hennes blick sa allt. Hon förstod inte hur det funkade. Jag pekade, hon tryckte rätt, gjorde klart, tackade, gick.

Skiftet där uppstod när hon vände på sig. Så jag såg hennes blick. När vi såg varandra.Så jag stannde upp. Så jag fattade läget.

Det är så otroligt ofta vi hamnar här. Inte i just den här situationen men den får vara en anekdot, en metafor för det här läget när vi bara drar på utan att reflektera vem det är vi möter. Eller borde möta. Inte bara ösa förbi.

Vi blir fort irriterade på saker. Vi förutsätter saker. Vi skapar förutfattade meningar, åsikter, känslor. Som ofta är fel.

Vi ser inte människan bakom texten på skärmen. Vi ser inte människan bakom disken. Vi ser inte människan framför som är ”i vägen”. Vi ser inte de som är bredvid och de som är bakom.

Vi måste stanna upp. Jävligt ofta. Ibland ska man tuta och köra men minst lika ofta ska man stanna upp för att komma framåt åt rätt håll.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Tack Maria för din fina kommentar- jag blir så glad 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*